27.3.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

LI 85/60


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/503

av den 25 mars 2019

om vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter denna anmälan, det vill säga den 30 mars 2019, såvida inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket enhälligt beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

På området järnvägstransporter kan i de flesta fall följderna av Förenade kungarikets utträde ur unionen för intyg och tillstånd avhjälpas av berörda operatörer genom olika åtgärder. En sådan åtgärd kan vara att operatörer etablerar sig i en av de kvarvarande medlemsstaterna och erhåller lämpliga tillstånd och intyg där.

(3)

Särskilda överenskommelser, enligt artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU (2), skulle behövas för att komma till rätta med problem som direkt rör gränsöverskridande järnvägstrafik och järnvägsinfrastruktur, och därigenom säkerställa kontinuiteten i denna trafik och minimera störningar. I enlighet med det direktivet skulle sådana överenskommelser också säkerställa motsvarande behandling för unionens företag och företag som är etablerade i Förenade kungariket som använder gränsöverskridande infrastruktur.

(4)

Sådana överenskommelser mellan de berörda medlemsstaterna och Förenade kungariket kan ingås först efter det att Förenade kungariket har övergått till att vara ett tredjeland. Särskilt tillämpningen av unionens säkerhetsbestämmelser på tunneln under Engelska kanalen åligger för närvarande en mellanstatlig kommission, som inrättades genom Canterbury-fördraget, som undertecknades den 12 februari 1986; denna kommission erhåller rådgivning i säkerhetsfrågor från säkerhetsmyndigheten för tunneln under Engelska kanalen. Det system som inrättats genom det fördraget skulle behöva anpassas med hänsyn till Förenade kungarikets status som tredjeland. Framför allt bör den del av tunneln under Engelska kanalen som ligger inom Frankrikes territorium falla helt inom ansvarsområdet för en behörig myndighet enligt definitionen i artikel 3.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 (3), så att det kan säkerställas att unionslagstiftningen tillämpas som sådan på den delen av tunneln. Denna behöriga myndighet skulle emellertid, i syfte att fullgöra sina uppgifter på bästa möjliga sätt, med beaktande av tunnelns gemensamma inslag på båda sidor av gränsen och för att underlätta samstämda beslut, kunna beakta synpunkter från ett binationellt organ som har inrättats genom ett avtal mellan de två länderna, såsom säkerhetsmyndigheten för tunneln under Engelska kanalen, inrättad genom Canterbury-fördraget, som ger råd till den mellanstatliga kommissionen, eller utveckla andra metoder för samarbete med de myndigheter som ansvarar för den del av tunneln som ligger inom Förenade kungarikets territorium.

(5)

Åtgärderna i denna förordning är avhängiga säkerhetsstandarder och säkerhetsförfaranden, krav för att bedriva verksamhet som järnvägsföretag samt krav för framförande av tåg, vilka är identiska med de unionskrav som tillämpas på all infrastruktur som används för att säkerställa gränsöverskridande järnvägsförbindelser med Förenade kungariket liksom på företag som bedriver tågtrafik på denna infrastruktur och förare som framför tåg på den.

(6)

För att göra det möjligt för berörda parter att ingå nödvändiga överenskommelser och vidta alla andra åtgärder som krävs för att undvika störningar, med beaktande av Förenade kungarikets status som tredjeland, är det nödvändigt att förlänga giltigheten för vissa intyg, tillstånd och bevis.

(7)

Varaktigheten av en sådan förlängning av giltigheten för intyg, tillstånd och bevis bör begränsas till vad som är absolut nödvändigt för att göra det möjligt för de berörda medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG (4), Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG (5) och direktiv 2012/34/EU.

(8)

För att undvika allvarliga störningar i gränsöverskridande järnvägstrafik med Förenade kungariket, är det också av yttersta vikt att järnvägsoperatörerna och de nationella myndigheterna snabbt vidtar nödvändiga åtgärder för att säkerställa att intyg, tillstånd och bevis som omfattas av denna förordning utfärdas i god tid innan denna förordning upphör att vara tillämplig, och att andra intyg, tillstånd och bevis som krävs för att bedriva verksamhet på unionens territorium utfärdas före dagen för Förenade kungarikets utträde.

(9)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på återkallande av den förmån som beviljats innehavare av sådana intyg, tillstånd och bevis, i de fall då efterlevnaden av unionskraven inte är säkerställd. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (6). Granskningsförfarandet bör användas vid antagandet av sådana åtgärder, mot bakgrund av deras potentiella inverkan på järnvägssäkerheten. Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter om det, i vederbörligen motiverade fall, är nödvändigt av tvingande skäl till skyndsamhet.

(10)

Med tanke på ärendets brådskande karaktär, som följer av Förenade kungarikets utträde ur unionen, är det lämpligt att föreskriva ett undantag från den tidsfrist på åtta veckor som avses i artikel 4 i protokoll 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(11)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa provisoriska åtgärder avseende vissa aspekter av järnvägssäkerhet och järnvägsförbindelser med anledning av Förenade kungarikets utträde ur unionen, för det fall att ett utträdesavtal inte skulle föreligga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att nå detta mål.

(12)

Bestämmelserna i denna förordning bör träda i kraft så snart som möjligt och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att tillämpas på Förenade kungariket, såvida inte ett utträdesavtal som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.   I denna förordning fastställs särskilda bestämmelser, med tanke på Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands (nedan kallat Förenade kungariket) utträde ur Europeiska unionen, för vissa säkerhetsintyg och säkerhetstillstånd som utfärdats enligt direktiv 2004/49/EG, vissa förarbevis för lokförare som utfärdats enligt direktiv 2007/59/EG och vissa tillstånd för järnvägsföretag som utfärdats enligt direktiv 2012/34/EU.

2.   Denna förordning ska tillämpas på följande intyg, tillstånd och bevis som är giltiga dagen före denna förordnings tillämpningsdag, nämligen

a)

säkerhetstillstånd som utfärdats enligt artikel 11 i direktiv 2004/49/EG till infrastrukturförvaltare för förvaltning och drift av gränsöverskridande infrastruktur som sammanlänkar unionen och Förenade kungariket,

b)

säkerhetsintyg som utfärdats enligt artikel 10 i direktiv 2004/49/EG till järnvägsföretag som är etablerade i Förenade kungariket,

c)

tillstånd som utfärdats enligt kapitel III i direktiv 2012/34/EU för järnvägsföretag som är etablerade i Förenade kungariket,

d)

förarbevis för lokförare som utfärdats enligt det förfarande som avses i artikel 14 i direktiv 2007/59/EG.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska de relevanta definitionerna i direktiven 2004/49/EG, 2007/59/EG och 2012/34/EU samt i de genomförandeakter som antagits enligt dessa direktiv vara tillämpliga. I denna förordning ska relevanta definitioner i direktiv (EU) 2016/798 och i alla delegerade akter och genomförandeakter som antagits enligt det direktivet vara tillämpliga från och med den dag då det direktivet blir tillämpligt på de tillstånd och intyg som avses i artikel 1.2 a och b.

Artikel 3

Giltigheten för säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, tillstånd att bedriva järnvägstrafik och förarbevis för lokförare

1.   De säkerhetstillstånd som avses i artikel 1.2 a och de säkerhetsintyg som avses i artikel 1.2 b ska fortsätta att gälla för en period av nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag. De säkerhetsintyg som avses i artikel 1.2 b ska gälla endast för tågtrafik till de gränsstationer och gränsterminaler som avses i bilagan till denna förordning från Förenade kungariket, eller tågtrafik från dessa stationer och terminaler till Förenade kungariket.

2.   De tillstånd som avses i artikel 1.2 c ska fortsätta att gälla för en period av nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag. Genom undantag från artikel 23.1 i direktiv 2012/34/EU ska dessa tillstånd vara giltiga endast inom det territorium som ligger mellan de gränsstationer och gränsterminaler som avses i bilagan till denna förordning och Förenade kungariket.

3.   De förarbevis som avses i artikel 1.2 d ska fortsätta att gälla för en period av nio månader från och med denna förordnings tillämpningsdag för lokförare när dessa framför tåg på det territorium som ligger mellan de gränsstationer och gränsterminaler som avses i bilagan till denna förordning och Förenade kungariket.

Artikel 4

Regler och skyldigheter med avseende på säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis

1.   De säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som regleras av artikel 3 i denna förordning ska omfattas av de regler som är tillämpliga på dem i enlighet med direktiv 2004/49/EG, direktiv (EU) 2016/798 från och med den dag då den blir tillämplig för dessa tillstånd, direktiv 2012/34/EU och direktiv 2007/59/EG, och i enlighet med de genomförandeakter och delegerade akter som antas enligt dessa direktiv.

2.   Innehavare av sådana säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som avses i artikel 1.2 och, i tillämpliga fall, den myndighet som utfärdar dem om den skiljer sig från den nationella säkerhetsmyndighet i vars territorium infrastrukturen är belägen i unionen, eller som har behörighet över de gränsstationer och gränsterminaler som förtecknas i bilagan, ska samarbeta med den nationella säkerhetsmyndigheten och tillhandahålla den alla relevanta upplysningar och handlingar.

3.   Om upplysningar eller handlingar inte har tillhandahållits inom de tidsfrister som fastställts i begäranden från den nationella säkerhetsmyndighet som avses i punkt 2 i denna artikel, får kommissionen, efter anmälan från den nationella säkerhetsmyndigheten, anta genomförandeakter för att återkalla den förmån som innehavaren har erhållit i enlighet med artikel 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2.

4.   Innehavare av sådana säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg och förarbevis som avses i artikel 1.2 a, b och d i denna förordning ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Europeiska unionens järnvägsbyrå om alla åtgärder som vidtas av andra behöriga säkerhetsmyndigheter, och som kan strida mot deras skyldigheter enligt denna förordning, direktiv 2004/49/EG, direktiv 2007/59/EG eller direktiv (EU) 2016/798.

Innehavare av sådana trafiktillstånd som avses i artikel 1.2 c ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om alla åtgärder som vidtas av andra behöriga myndigheter, och som kan strida mot deras skyldigheter enligt denna förordning eller enligt direktiv 2012/34/EU.

5.   Innan den återkallar de förmåner som har erhållits enligt artikel 3 ska kommissionen i god tid underrätta den nationella säkerhetsmyndighet som avses i punkt 2 i den här artikeln, den myndighet som har utfärdat de säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som avses i artikel 1.2 samt innehavare av sådana intyg, tillstånd och bevis om sin avsikt att vidta ett sådant återkallande och ge dem möjlighet att lämna synpunkter.

6.   När det gäller de trafiktillstånd som avses i artikel 1.2 c ska hänvisningar till en nationell säkerhetsmyndighet, vid tillämpningen av punkterna 1–5 i den här artikeln, förstås som hänvisningar till en tillståndsmyndighet enligt definitionen i artikel 3.15 i direktiv 2012/34/EU.

Artikel 5

Övervakning av efterlevnaden av unionslagstiftningen

1.   Den nationella säkerhetsmyndighet som avses i artikel 4.2 ska övervaka standarder för järnvägssäkerhet som tillämpas på järnvägsföretag som är etablerade i Förenade kungariket och som nyttjar den gränsöverskridande infrastruktur som avses i artikel 1.2 a, och som tillämpas på denna gränsöverskridande infrastruktur. Dessutom ska den nationella säkerhetsmyndigheten kontrollera att infrastrukturförvaltarna uppfyller säkerhetskraven i unionslagstiftningen och att de lokförare som framför tåg på det territorium som omfattas av dess jurisdiktion uppfyller kraven i relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen. Den nationella säkerhetsmyndigheten ska förse kommissionen och Europeiska unionens järnvägsbyrå med rapporter om denna fråga, som i lämpliga fall ska åtföljas av en rekommendation för kommissionen att agera i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

Den tillståndsmyndighet som avses i artikel 4.2 och 4.6 i denna förordning ska övervaka huruvida sådana järnvägsföretag som beviljats tillstånd av Förenade kungariket och som avses i artikel 1.2 c i denna förordning fortsätter att uppfylla kraven i artiklarna 19–22 i direktiv 2012/34/EU.

2.   När kommissionen har välgrundade skäl att betvivla att de säkerhetsstandarder som tillämpas på driften av gränsöverskridande järnvägstrafik eller gränsöverskridande infrastruktur som omfattas av denna förordning eller den del av samma infrastruktur som är belägen i Förenade kungariket är förenliga med relevanta bestämmelser i unionslagstiftningen, ska den utan onödigt dröjsmål anta genomförandeakter för att återkalla den förmån som innehavaren beviljats i enlighet med artikel 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2. Detta ska i tillämpliga delar gälla när kommissionen har välgrundade skäl att betvivla tillämpningen av kraven för att erhålla ett trafiktillstånd som järnvägsföretag eller ett förarbevis för lokförare.

3.   Vid tillämpningen av punkt 1 i denna artikel får den nationella säkerhetsmyndigheten eller den tillståndsmyndighet som avses i artikel 4.2 respektive 4.6 begära information från relevanta behöriga myndigheter, med fastställande av en rimlig tidsfrist. Om dessa berörda behöriga myndigheter inte tillhandahåller begärd information inom den fastställda tidsfristen eller tillhandahåller ofullständig information, får kommissionen, efter anmälan från den nationella säkerhetsmyndigheten eller, i förekommande fall, den tillståndsmyndighet som avses i artikel 4.2 och 4.6, anta genomförandeakter för att återkalla den förmån som innehavaren beviljats i enlighet med artikel 3. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2.

4.   Innan den drar tillbaka de förmåner som erhållits enligt artikel 3 ska kommissionen i god tid underrätta den nationella säkerhetsmyndighet som avses i artikel 4.2, den myndighet som utfärdat de säkerhetstillstånd, säkerhetsintyg, trafiktillstånd och förarbevis som avses i artikel 1.2, innehavare av sådana intyg, tillstånd och bevis liksom Förenade kungarikets nationella säkerhetsmyndighet och tillståndsmyndighet om sin avsikt att vidta ett sådant återkallande och ge dem möjlighet att lämna synpunkter.

Artikel 6

Samråd och samarbete

1.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska vid behov samråda och samarbeta med de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket för att säkerställa genomförandet av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska på begäran och utan onödigt dröjsmål tillhandahålla kommissionen all information som erhållits i enlighet med punkt 1 eller annan information som är relevant för genomförandet av denna förordning.

Artikel 7

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som avses i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 (7) och av den kommitté som avses i artikel 62 i direktiv 2012/34/EU. Dessa kommittéer ska vara kommittéer i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 8 i förordning (EU) nr 182/2011 jämförd med artikel 5 i den förordningen tillämpas.

Artikel 8

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i fördraget om Europeiska unionen.

3.   Denna förordning ska inte tillämpas om ett utträdesavtal som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen har trätt i kraft senast den dag som avses i punkt 2.

4.   Denna förordning ska upphöra att gälla nio månader efter den dag då den blev tillämplig i enlighet med punkt 2.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 25 mars 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 22 mars 2019.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/34/EU av den 21 november 2012 om inrättande av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (EUT L 343, 14.12.2012, s. 32).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/798 av den 11 maj 2016 om järnvägssäkerhet (EUT L 138, 26.5.2016, s. 102).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar och om ändring av rådets direktiv 95/18/EG om tillstånd för järnvägsföretag och direktiv 2001/14/EG om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EUT L 164, 30.4.2004, s. 44).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen (EUT L 315, 3.12.2007, s. 51).

(6)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/797 av den 11 maj 2016 om driftskompatibiliteten hos järnvägssystemet inom Europeiska unionen (EUT L 138, 26.5.2016, s. 44).


BILAGA

De gränsstationer och gränsterminaler som avses i artiklarna 3–4 är följande:

1.   IRLAND

Dún Dealgan/Dundalk

2.   FRANKRIKE

Calais-Fréthun