27.3.2019   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

LI 85/39


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2019/501

av den 25 mars 2019

om gemensamma bestämmelser för att säkerställa grundläggande förbindelser vad gäller transporter av gods och passagerare på väg med anledning av Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur unionen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket från och med den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt från och med den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Förenade kungarikets utträde ur unionen skulle, i förhållande till de kvarvarande tjugosju medlemsstaterna och i avsaknad av särskilda bestämmelser, innebära ett upphävande av alla rättigheter och skyldigheter som följer av unionsrätten i fråga om marknadstillträde, såsom dessa fastställts i Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1072/2009 (3) och (EG) nr 1073/2009 (4).

(3)

Europeiska transportministerkonferensens (nedan kallad CEMT) multilaterala kvotsystem är den enda andra tillgängliga rättsliga ram som skulle kunna utgöra en grund för godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket efter utträdesdagen. På grund av det begränsade antalet tillstånd som är tillgängliga enligt CEMT-systemet och dess begränsade tillämpningsområde när det gäller vilka typer av vägtransporter som omfattas, är systemet för närvarande dock otillräckligt för att fullt ut komma till rätta med behovet av godstransporter på väg mellan unionen och Förenade kungariket.

(4)

För att förhindra allvarliga störningar, inbegripet när det gäller allmän ordning, är det därför nödvändigt att fastställa en tillfällig uppsättning åtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer och bussoperatörer med licens från Förenade kungariket att transportera gods och passagerare på väg mellan Förenade kungarikets territorium och de kvarvarande tjugosju medlemsstaternas territorium, eller från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium genom en eller flera medlemsstater. För att säkerställa en korrekt balans mellan Förenade kungariket och de kvarvarande medlemsstaterna bör de rättigheter som således medges underställas villkoret att likvärdiga rättigheter medges och vara underkastade vissa villkor som säkerställer rättvis konkurrens.

(5)

Gibraltar ingår inte i denna förordnings territoriella tillämpningsområde, och hänvisningar i denna till Förenade kungariket inbegriper inte Gibraltar.

(6)

Rätten att utföra transporter inom en medlemsstats territorium eller mellan medlemsstater är ett grundläggande resultat av den inre marknaden och bör, efter att Förenade kungariket har utträtt ur unionen och i avsaknad av specifika bestämmelser om motsatsen, inte längre gälla för vägtransportörer från Förenade kungariket som inte är etablerade i unionen. Det bör dock fastställas tillfälliga utfasningsåtgärder som gör det möjligt för vägtransportörer från Förenade kungariket att genomföra ett begränsat antal ytterligare transporter inom unionens territorium i samband med transporter mellan Förenade kungariket och unionen. Direkt efter ett Förenade kungarikets utträde utan ett avtal om utträde bör sådana åtgärder bidra till att förhindra störningar av trafikflödena, vilka kan förväntas inträffa på grund av ytterligare kontroller av fordon och deras last, och därav följande hot mot den allmänna ordningen. De bör i synnerhet bidra till att minska trycket på gränsövergångarna, som är få till antalet och belägna där sådana störningar är mest sannolika, eftersom fordonen inte behöver återvända omedelbart. Åtgärderna bör vara proportionella och bör inte ge rättigheter i samma utsträckning som vägtransportörer från unionen åtnjuter genom reglerna för den inre marknaden, samt bör progressivt fasas ut i enlighet med denna förordning.

(7)

I avsaknad av särskilda bestämmelser kommer Förenade kungarikets utträde ur unionen också att leda till allvarliga störningar, bland annat när det gäller allmän ordning, i samband med persontransporter på väg. Överenskommelsen om tillfällig internationell persontransport med buss (5) (nedan kallad Interbus-överenskommelsen) är den enda tillgängliga rättsliga ram som utgör en grund för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade kungariket efter utträdesdagen. Förenade kungariket kommer att bli en enskild avtalsslutande part i Interbus-överenskommelsen från och med den 1 april 2019. Interbus-överenskommelsen täcker emellertid endast tillfälliga resor och är därför otillräcklig för att bemöta de störningar som uppstår på grund av utträdet, eftersom ett stort antal personer kommer att fortsätta att vilja resa mellan unionen och Förenade kungariket. De avtalsslutande parterna i Interbus-överenskommelsen har förhandlat fram ett protokoll till överenskommelsen som ska gälla för linjetrafik för persontransporter, men detta förväntas inte träda i kraft i tid för att kunna ge en rimlig alternativ lösning på den nuvarande situationen för perioden direkt efter Förenade kungarikets utträde. För linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss erbjuder därför inte de nuvarande instrumenten någon lösning för behoven av vägtransporter för passagerare mellan unionen och Förenade kungariket. För att undvika en betydande störning som skulle kunna äventyra den allmänna ordningen är det därför lämpligt att tillåta Förenade kungarikets transportörer att transportera passagerare från Förenade kungariket till unionen och vice versa förutsatt att Förenade kungariket ger åtminstone likvärdiga rättigheter till EU:s transportörer. De rättigheter som denna förordning ger bör endast gälla för en kort tid, så att protokollet till Interbus-överenskommelsen om linjetrafik kan träda i kraft och Förenade kungariket kan ansluta sig till det protokollet.

Gränsöverskridande busstrafik mellan Irland och Nordirland är särskilt viktig för människorna i gränsregionerna, så att man säkerställer de grundläggande förbindelserna mellan samhällena inom den gemensamma resezonen. Att passagerare kan tas upp eller släppas av i regioner på båda sidor om gränsen gör det lättare att bedriva denna trafik. Därför bör bussoperatörer från Förenade kungariket även fortsättningsvis ha rätt att ta upp eller släppa av passagerare i gränsregionerna i Irland i samband med internationella busstransporter för passagerare mellan Irland och Nordirland. Dessa rättigheter bör beviljas för en begränsad tidsperiod (fram till den 30 september 2019) så att det blir möjligt att införa alternativ.

(8)

För att återspegla deras tillfälliga karaktär, och utan att skapa ett prejudikat, bör de åtgärder som föreskrivs i denna förordning begränsas till en kort tidsperiod. När det gäller vägtransporter så sker tidsbegränsningen för att beakta de möjliga arrangemangen för grundläggande förbindelser i CEMT-systemet, utan att det påverkar vare sig eventuella förhandlingar om och ett eventuellt ikraftträdande av ett framtida avtal som omfattar godstransport på väg mellan unionen och Förenade kungariket eller unionens framtida transportregler. När det gäller passagerartransporter med buss sker tidsbegränsningen för att protokollet till Interbus-överenskommelsen om linjetrafik ska hinna träda i kraft och för att Förenade kungariket ska kunna ansluta sig till det protokollet, utan att det påverkar eventuella framtida överenskommelser mellan unionen och Förenade kungariket i frågan.

(9)

I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget går inte denna förordning utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

Denna förordning bör brådskande träda i kraft och tillämpas från och med dagen efter det att fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, om inte ett avtal om utträde som ingåtts med Förenade kungariket har trätt i kraft senast den dagen. Denna förordning bör under alla omständigheter upphöra att gälla den 31 december 2019. Unionen kommer därför att upphöra med utövandet av den behörighet som denna förordning ger efter det datumet. Utan att det påverkar unionens övriga åtgärder, och med förbehåll för att dessa åtgärder efterlevs, kommer denna behörighet i enlighet med artikel 2.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) återigen att utövas av medlemsstaterna efter den tidpunkten. Unionens och medlemsstaternas respektive behörighet med avseende på ingående av internationella avtal på vägtransportområdet bör fastställas i enlighet med fördragen och med beaktande av relevant unionslagstiftning.

(11)

Där så är nödvändigt för att tillgodose marknadens behov, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, i syfte att återställa likvärdigheten mellan rättigheter som unionen beviljar vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket och rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, inklusive rättigheter som Förenade kungariket beviljar på grundval av ursprungsmedlemsstat eller rättigheter som på annat sätt inte är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, och i syfte att komma till rätta med fall av illojal konkurrens som skadar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen.

(12)

De delegerade akterna bör vara förenliga med proportionalitetsprincipen, och deras innehåll bör därför stå i proportion till de problem som uppstår på grund av underlåtenhet att bevilja likvärdiga rättigheter eller genom orättvisa konkurrensvillkor. Kommissionen bör endast överväga att tillfälligt upphäva tillämpningen av denna förordning i mycket allvarliga fall där Förenade kungariket inte ger några likvärdiga rättigheter till vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen eller om de rättigheter som ges är minimala, eller om konkurrensvillkoren för vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från villkoren för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för operatörer från unionen att tillhandahålla de aktuella tjänsterna.

(13)

Vid antagandet av de delegerade akterna är det särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (6). För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. Det bör säkerställas att sådana delegerade akter inte på ett otillbörligt sätt påverkar den inre marknadens goda funktion.

(14)

För att säkerställa att de rättigheter som Förenade kungariket beviljar vägtransportörer från unionen och bussoperatörer från unionen, som är likvärdiga med de rättigheter som denna förordning ger vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket, är likvärdigt tillgängliga för alla operatörer från unionen, ska tillämpningsområdet för förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009 tillfälligt utvidgas. Dessa förordningar omfattar redan den del av resan mellan en medlemsstat och ett tredjeland som görs på territoriet för en medlemsstat som passeras på vägen. Det är emellertid nödvändigt att för sådana fall säkerställa att förordning (EG) nr 1072/2009 även gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där lastning och lossning sker, och att förordning (EG) nr 1073/2009 gäller för den del av resan som sker på territoriet för den medlemsstat där passagerare tas upp eller släpps av. Syftet med en sådan utvidgning är att säkerställa att operatörer från unionen kan bedriva gränsöverskridande transporter till eller från Förenade kungariket samt även ha extra hållplatser för att bedriva passagerartransport.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

I denna förordning fastställs tillfälliga bestämmelser om godstransporter på väg samt om linjetrafik och speciell linjetrafik för persontransporter med buss mellan unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (nedan kallat Förenade kungariket) som ska gälla efter Förenade kungarikets utträde ur unionen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.    fordon : när det gäller godstransporter, ett motorfordon som är registrerat i Förenade kungariket, eller en kombination av fordon av vilka åtminstone motorfordonet är registrerat i Förenade kungariket, och som endast används för godstransport och som tillhör företaget, har köpts på kredit eller hyrts av företaget, i det senare fallet förutsatt att det uppfyller villkoren i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG (7), och, när det gäller transport av passagerare, en buss.

2.    tillåten transport av gods :

a)

en transport med last som företas med ett fordon från unionens territorium till Förenade kungarikets territorium eller vice versa, med eller utan transitering genom en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer,

b)

efter en transport med last som företas med ett fordon från Förenade kungariket i enlighet med led a i denna punkt, utförande inom sju dagar från lossning av upp till två ytterligare transporter med lastning och lossning inom unionens territorium under en period av fyra månader från den första tillämpningsdag som anges i artikel 12 andra stycket och en transport inom sju dagar från lossning inom unionens territorium under de följande tre månaderna,

c)

en transport med last som företas med ett fordon från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium, med transitering genom unionens territorium,

d)

en transport utan last i samband med transport av det slag som avses i leden a och c.

3.    tillåten persontransport med buss :

a)

en resa med buss som företas för att transportera passagerare från unionens territorium till Förenade kungarikets territorium eller vice versa, med eller utan transitering genom en eller flera medlemsstater eller ett eller flera tredjeländer,

b)

en resa med buss som företas för att transportera passagerare från Förenade kungarikets territorium till Förenade kungarikets territorium, med transitering genom unionens territorium,

c)

en resa utan passagerare i samband med transport av det slag som avses i leden a och b,

d)

passagerare tas upp eller släpps av i gränsregionen i Irland inom ramen för internationell linjetrafik och speciell linjetrafik mellan Irland och Nordirland, fram till den 30 september 2019.

4.    gränsregionen i Irland : de grevskap i Irland som ligger utefter landgränsen mellan Irland och Nordirland.

5.    vägtransportör från unionen : ett företag som bedriver godstransporter på väg och som innehar ett giltigt gemenskapstillstånd i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1072/2009.

6.    vägtransportör från Förenade kungariket : ett företag som är etablerat i Förenade kungariket, har tillstånd att bedriva godstransporter på väg och innehar en giltig licens i Förenade kungariket.

7.    licens i Förenade kungariket : en licens som, när den utfärdas till en vägtransportör från Förenade kungariket, utfärdats av Förenade kungariket för internationell transport, när det gäller en tillåten godstransport och, när den utfärdas till en bussoperatör från Förenade kungariket, en licens som utfärdas i Förenade kungariket för att bedriva internationell transport av passagerare med buss.

8.    buss : ett fordon som är registrerat i Förenade kungariket och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpligt och avsett för transport av mer än nio passagerare inklusive föraren.

9.    linjetrafik : persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna tas upp och släpps av vid i förväg bestämda hållplatser.

10.    speciell linjetrafik : linjetrafik, oavsett vem som bedriver den, för befordran av särskilda passagerarkategorier med uteslutande av andra passagerare.

11.    bussoperatör från unionen : ett företag som bedriver passagerartransporter med buss och som innehar ett giltigt gemenskapstillstånd i enlighet med förordning (EG) nr 1073/2009.

12.    bussoperatör från Förenade kungariket : ett företag som är etablerat i Förenade kungariket och som har tillstånd att bedriva passagerartransporter med buss och innehar en giltig licens i Förenade kungariket.

13.    operatör : antingen en vägtransportör eller en bussoperatör.

14.    konkurrenslagstiftning : lagstiftning som behandlar följande typer av beteende, om det kan påverka godstransporttjänster eller busstransporter på väg:

a)

Beteende som består i

i)

överenskommelser mellan vägtransportörer respektive mellan bussoperatörer, beslut av sammanslutningar av vägtransportörer eller bussoperatörer samt samordnade förfaranden som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen,

ii)

en eller flera vägtransportörers eller bussoperatörers missbruk av en dominerande ställning,

iii)

åtgärder som Förenade kungariket vidtar eller upprätthåller i fråga om offentliga företag och företag som Förenade kungariket beviljar särskilda eller exklusiva rättigheter, och som står i strid med led i eller ii, och

b)

företagskoncentrationer mellan vägtransportörer respektive mellan bussoperatörer som väsentligt hindrar effektiv konkurrens, särskilt genom att upprätta eller förstärka en dominerande ställning.

15.    stöd : alla finansiella bidrag som av staten eller andra offentliga organ, oavsett nivå, beviljas en operatör och som innebär en förmån, inbegripet

a)

direkt överföring av medel, såsom bidrag, lån eller tillskott av eget kapital, en potentiell direkt överföring av medel eller övertagande av åtaganden, till exempel lånegarantier, kapitaltillskott, ägarskap, konkursskydd eller försäkring,

b)

efterskänkande av eller avstående från att driva in belopp som normalt skulle tas ut,

c)

tillhandahållande av andra varor eller tjänster än allmän infrastruktur, eller förvärv av varor eller tjänster, eller

d)

betalningar till en finansieringsmekanism eller uppdrag åt ett privat organ att utföra en eller flera av de uppgifter som avses i leden a, b och c, vilka normalt ligger inom statens eller andra offentliga organs ansvarsområde, och förfarandet i praktiken inte skiljer sig från de offentliga myndigheternas normala praxis.

Ingen förmån ska anses vara ett finansiellt bidrag från staten eller ett annat offentligt organ om en privat marknadsaktör som endast drivs av vinstintresse, i samma situation som det offentliga organet i fråga, skulle ha lämnat motsvarande finansiella bidrag.

16.    oberoende konkurrensmyndighet : en myndighet som ansvarar för tillämpningen och genomdrivandet av konkurrenslagstiftning samt för kontrollen av stöd, och uppfyller följande villkor:

a)

Myndigheten är operativt oberoende och på lämpligt sätt försedd med nödvändiga resurser för att utföra sina uppgifter.

b)

Myndigheten har vid utförandet av sina uppgifter och utövandet av sina befogenheter nödvändiga garantier för oberoende från politisk eller annan yttre påverkan och agerar opartiskt.

c)

Myndighetens beslut kan bli föremål för rättslig prövning.

17.    diskriminering : särbehandling av alla slag utan objektiv motivering, när det gäller leverans av gods eller tillhandahållande av tjänster, inbegripet offentliga tjänster, som används för drift av godstransporttjänster eller busstransporter på väg, eller när det gäller deras behandling av offentliga myndigheter, av relevans för sådana tjänster.

18.    unionens territorium : medlemsstaternas territorier där EU-fördraget och EUF-fördraget är tillämpliga, i enlighet med de villkor som fastställs i dessa fördrag.

Artikel 3

Rätt att utföra tillåtna godstransporter

1.   Vägtransportörer från Förenade kungariket får, på de villkor som fastställs i denna förordning, utföra tillåtna godstransporter.

2.   Tillåten godstransport av följande slag får utföras av fysiska eller juridiska personer som är etablerade i Förenade kungariket, utan att det krävs en licens i Förenade kungariket i den mening som avses i artikel 2.7:

a)

Posttrafik som genomförs inom ramen för allmännyttiga tjänster.

b)

Transport av skadade eller trasiga fordon.

c)

Godstransport med fordon vars högsta tillåtna totala vikt, inbegripet släp, inte överstiger 3,5 ton.

d)

Transport av läkemedel, medicinsk apparatur och medicinsk utrustning samt av andra artiklar som behövs vid hjälp vid olycksfall, i synnerhet i samband med naturkatastrofer.

e)

Godstransport under förutsättning att

i)

det transporterade godset är företagets egendom eller har sålts, köpts, hyrts ut eller hyrts, tillverkats, utvunnits, bearbetats eller reparerats av företaget,

ii)

syftet är att transportera godset till eller från företaget eller att flytta det inom eller utanför företaget för eget bruk,

iii)

motorfordon körs av personal som är anställd av företaget eller som ställts till företagets förfogande enligt avtalsenliga skyldigheter för sådana transporter,

iv)

motorfordon som används för transporten tillhör företaget, har köpts på kredit eller hyrts av företaget, under förutsättning att de i sådana fall uppfyller de villkor som fastställs i direktiv 2006/1/EG, och

v)

sådana transporter endast utgör sidoverksamhet inom företagets verksamhet.

Artikel 4

Rätt att bedriva linjetrafik och speciell linjetrafik med buss

1.   Bussoperatörer från Förenade kungariket får, i enlighet med de villkor som fastställs i denna förordning, genomföra en tillåten transport av passagerare med buss som utgör linjetrafik eller speciell linjetrafik.

2.   Bussoperatörer från Förenade kungariket måste ha ett tillstånd som utfärdades före den dag då denna förordning börjar tillämpas i enlighet med artiklarna 6–11 i förordning (EG) nr 1073/2009 för att yrkesmässigt bedriva tillåten linjetrafik och speciell linjetrafik med buss.

3.   De tillstånd som förblir giltiga enligt punkt 2 i denna artikel får fortsätta att användas för de syften som specificeras i punkt 1 i denna artikel om de har förnyats på samma villkor, eller ändrats när det gäller hållplatser, avgifter eller tidtabell och med förbehåll för de bestämmelser och förfaranden som anges i artiklarna 6–11 i förordning (EG) nr 1073/2009 för en period som inte sträcker sig längre än till och med den 31 december 2019.

4.   Tillåten persontransport med buss av följande slag får utföras av fysiska eller juridiska personer som är etablerade i Förenade kungariket för icke-kommersiella och icke vinstdrivande syften, utan att det krävs en licens i Förenade kungariket i den mening som avses i artikel 2.7 om

a)

transportverksamheten endast är en sidoverksamhet för den fysiska eller juridiska personen, och

b)

de fordon som används är den fysiska eller juridiska personens egendom eller har köpts av den personen på kredit eller hyrts med långtidskontrakt samt framförs av en anställd hos den fysiska eller juridiska personen eller av den fysiska personen själv eller av personal som är anställd hos företaget, eller ställs till företagets förfogande, enligt en avtalsförpliktelse.

Denna transportverksamhet ska undantas från alla tillståndssystem inom unionen, förutsatt att den person som bedriver verksamheten innehar ett nationellt tillstånd som utfärdades före den dag då denna förordning börjar tillämpas i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1073/2009.

5.   Ett byte av fordon eller ett avbrott i resan för att en del av den ska kunna genomföras med ett annat transportmedel påverkar inte tillämpningen av denna förordning.

Artikel 5

Bilaterala avtal eller överenskommelser

Medlemsstaterna får inte förhandla eller ingå bilaterala avtal eller överenskommelser med Förenade kungariket om frågor som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning som avser den period då denna förordning är i kraft. Under denna period ska de inte bevilja vägtransportörer från Förenade kungariket eller bussoperatörer från Förenade kungariket andra rättigheter än de som ges i denna förordning, utan att detta påverkar befintliga multilaterala avtal.

Artikel 6

Sociala och tekniska regler

Under tillåtna transporter av gods och passagerare med buss i enlighet med denna förordning ska följande regler följas:

a)

När det gäller mobila arbetstagare och förare som är egenföretagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG (8).

b)

När det gäller viss sociallagstiftning på vägtransportområdet, kraven enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EG) nr 561/2006 (9).

c)

När det gäller färdskrivare vid vägtransporter, kraven enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 165/2014 (10).

d)

När det gäller förares inledande behörighet och periodvisa utbildning, kraven enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG (11).

e)

När det gäller största tillåtna dimensioner och högsta tillåtna vikter för vissa vägfordon, de krav som fastställs av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 96/53/EG (12).

f)

När det gäller montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 92/6/EEG (13).

g)

När det gäller obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med rådets direktiv 91/671/EEG (14).

h)

När det gäller om utstationering av arbetstagare, de krav som fastställts av medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG (15).

i)

När det gäller passagerares rättigheter, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 (16).

Artikel 7

Likvärdiga rättigheter

1.   Kommissionen ska övervaka de rättigheter som Förenade kungariket beviljat vägtransportörer och bussoperatörer från unionen och villkoren för utövandet av dessa rättigheter.

2.   Om kommissionen anser att de rättigheter som Förenade kungariket beviljat vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen inte, rättsligt eller faktiskt, motsvarar dem som beviljats operatörer från Förenade kungariket i enlighet med denna förordning, eller att dessa rättigheter inte är lika tillgängliga för alla vägtransportörer från unionen eller bussoperatörer från unionen, ska den utan dröjsmål och för att återställa balansen anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 för att göra följande:

a)

upphäva tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2 eller artikel 4.1–4.4 i denna förordning när inga likvärdiga rättigheter ges till operatörer från unionen eller när rättigheter som ges är minimala,

b)

fastställa gränsvärden för den högsta tillåtna kapacitet som är tillgänglig för vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket eller för det högsta antal resor de har rätt att göra eller för båda dessa aspekter, eller

c)

anta operativa begränsningar för fordonstyper eller trafikvillkor.

Artikel 8

Konkurrens på lika villkor

1.   Kommissionen ska övervaka de villkor enligt vilka operatörer från unionen konkurrerar med operatörer från Förenade kungariket vad gäller sådant tillhandahållande av godstransporttjänster på väg och busstransporter som omfattas av denna förordning.

2.   Om den fastställer att, som en följd av någon av de situationer som avses i punkt 3 i denna artikel, de villkor som avses i punkt 1 i denna artikel är märkbart mindre gynnsamma än de som gäller för operatörer från Förenade kungariket, ska kommissionen utan dröjsmål och i syfte att komma till rätta med situationen anta delegerade akter i enlighet med artikel 11 för att göra följande:

a)

tillfälligt upphäva tillämpningen av artikel 3.1 och 3.2 eller artikel 4.1–4.4 när konkurrensvillkoren för vägtransportörer och bussoperatörer från Förenade kungariket skiljer sig så mycket från dem som gäller för operatörer från unionen att det inte är ekonomiskt lönsamt för de senare att tillhandahålla tjänster,

b)

fastställa gränsvärden för den högsta tillåtna kapacitet som är tillgänglig för vägtransportörer från Förenade kungariket och bussoperatörer från Förenade kungariket eller för det högsta antal resor de har rätt att göra eller för båda dessa aspekter, eller

c)

anta operativa begränsningar för fordonstyper eller trafikvillkor.

3.   De delegerade akter som avses i punkt 2 ska, på de villkor som specificeras i det stycket, antas för att åtgärda följande situationer:

a)

Förenade kungarikets beviljande av stöd.

b)

Förenade kungarikets underlåtenhet att införa eller att effektivt tillämpa konkurrenslagstiftning.

c)

Förenade kungarikets underlåtenhet att inrätta eller upprätthålla en oberoende konkurrensmyndighet.

d)

Förenade kungarikets tillämpning av standarder när det gäller skydd av arbetstagare, säkerhet, luftfartsskydd eller miljö som ligger under den nivå som fastställs i unionsrätten eller, i avsaknad av tillämpliga bestämmelser i unionsrätten, ligger under de som tillämpas av alla medlemsstater eller, under alla omständigheter, ligger under relevanta internationella standarder.

e)

Förenade kungarikets tillämpning av standarder när det gäller beviljande av licenser till vägtransportörer eller bussoperatörer som är sämre än de som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 (17).

f)

Förenade kungarikets tillämpning av standarder för behörighet och utbildning av yrkesförare som är sämre än de som anges i direktiv 2003/59/EG.

g)

Förenade kungarikets tillämpning av vägavgifter och skatteregler som avviker från bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG (18).

h)

Alla former av diskriminering av operatörer från unionen.

4.   Vid tillämpningen av punkt 1 får kommissionen begära information från de behöriga myndigheterna i Förenade kungariket eller från operatörer från Förenade kungariket. Om de inte tillhandahåller den begärda informationen inom den tidsfrist som kommissionen fastställt, eller tillhandahåller ofullständig information, får kommissionen vidta åtgärder i enlighet med punkt 2.

Artikel 9

Utvidgning av förordningarna (EG) nr 1072/2009 och (EG) nr 1073/2009

1.   Vid godstransporter mellan unionens territorium och Förenade kungarikets territorium som utförs av vägtransportörer från unionen vilka är beroende av rättigheter som har beviljats av Förenade kungariket, i enlighet med artikel 7 i denna förordning, och som är likvärdiga med de rättigheter som beviljats genom denna förordning, ska förordning (EG) nr 1072/2009 gälla för den del av resan som sker på den medlemsstats territorium där lastning och lossning sker.

2.   Vid transporter mellan unionens territorium och Förenade kungarikets territorium som utförs av bussoperatörer från unionen vilka är beroende av rättigheter som har beviljats av Förenade kungariket, i enlighet med artikel 7 i denna förordning, och som är likvärdiga med de rättigheter som beviljats genom denna förordning, ska förordning (EG) nr 1073/2009 gälla för den del av resan som sker på den medlemsstats territorium där passagerare tas upp eller släpps av.

Artikel 10

Samråd och samarbete

1.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska samråda och samarbeta med Förenade kungarikets behöriga myndigheter i den utsträckning som krävs för att säkerställa genomförandet av denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska på begäran och utan onödigt dröjsmål tillhandahålla kommissionen all information som erhållits i enlighet med punkt 1 i den här artikeln eller all annan information som är relevant för tillämpningen av artiklarna 7 och 8.

Artikel 11

Utövande av delegeringen

1.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2 och 8.2 ska ges till kommissionen till och med den 31 december 2019.

2.   Innan kommissionen antar en delegerad akt i enlighet med artikel 7.2 eller 8.2 ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i överensstämmelse med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

3.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

Artikel 12

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.3 i EU-fördraget.

Denna förordning ska dock inte tillämpas om ett utträdesavtal som ingåtts med Förenade kungariket i enlighet med artikel 50.2 i EU-fördraget har trätt i kraft vid den tidpunkten.

Denna förordning ska upphöra att tillämpas den 31 december 2019.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 25 mars 2019.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

G. CIAMBA

Ordförande


(1)  Yttrande av den 20 februari 2019 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2019 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 19 mars 2019.

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg (EUT L 300, 14.11.2009, s. 72).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (EUT L 300, 14.11.2009, s. 88).

(5)  EUT L 321, 26.11.2002, s. 13.

(6)  EUT L 123, 12.5.2016, s. 1.

(7)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/1/EG av den 18 januari 2006 om användning av fordon hyrda utan förare för godstransporter på väg (EUT L 33, 4.2.2006, s. 82).

(8)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (EGT L 80, 23.3.2002, s. 35).

(9)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet och om ändring av rådets förordningar (EEG) nr 3821/85 och (EG) nr 2135/98 samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 (EUT L 102, 11.4.2006, s. 1).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 165/2014 av den 4 februari 2014 om färdskrivare vid vägtransporter, om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 3821/85 om färdskrivare vid vägtransporter och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet (EUT L 60, 28.2.2014, s. 1).

(11)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).

(12)  Rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (EGT L 235, 17.9.1996, s. 59).

(13)  Rådets direktiv 92/6/EEG av den 10 februari 1992 om montering och användning av hastighetsbegränsande anordningar i vissa kategorier av motorfordon inom gemenskapen (EGT L 57, 2.3.1992, s. 27).

(14)  Rådets direktiv 91/671/EEG av den 16 december 1991 om obligatorisk användning av bilbälten och fasthållningsanordningar för barn i fordon (EGT L 373, 31.12.1991, s. 26).

(15)  Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 21.1.1997, s. 1).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 181/2011 av den 16 februari 2011 om passagerares rättigheter vid busstransport och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 55, 28.2.2011, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (EUT L 300, 14.11.2009, s. 51).

(18)  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 187, 20.7.1999, s. 42).