(1)

Den 29 mars 2017 anmälde Förenade kungariket sin avsikt att utträda ur unionen i enlighet med artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Fördragen kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade kungariket den dag då ett avtal om utträde träder i kraft eller, om det inte finns något sådant avtal, två år efter anmälan, närmare bestämt den 30 mars 2019, om inte Europeiska rådet i samförstånd med Förenade kungariket med enhällighet beslutar att förlänga denna tidsfrist.

(2)

Utträdet inträffar under programperioden 2014–2020 för programmet Erasmus+, i vilket Förenade kungariket deltar.

(3)

Programmet Erasmus+ inrättades genom och regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 (3). I den här förordningen bör det fastställas bestämmelser som möjliggör en fortsättning av de rättsliga åtaganden som redan har gjorts, i enlighet med förordning (EU) nr 1288/2013, avseende pågående rörlighet i utbildningssyfte som inbegriper Förenade kungariket efter landets utträde ur unionen.

(4)

Från och med den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, kommer Förenade kungariket inte längre att vara ett programland i den mening som avses i artikel 24.1 i förordning (EU) nr 1288/2013. För att undvika att nuvarande deltagare i Erasmus+ måste avbryta pågående rörlighetsperioder bör bestämmelserna om stödberättigande för pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+ anpassas.

(5)

För att pågående rörlighet i utbildningssyfte ska kunna fortsätta att finansieras genom unionens budget bör kommissionen och Förenade kungariket ingå en överenskommelse om att tillåta kontroller och revisioner av de verksamheterna. Om nödvändiga kontroller och revisioner inte kan genomföras bör detta anses vara en allvarlig brist i förvaltnings- och kontrollsystemen.

(6)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att möjliggöra en fortsättning av sådan rörlighet i utbildningssyfte som omfattar Förenade kungariket som har inletts senast den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(7)

Mot bakgrund av att fördragen, i avsaknad av ett avtal om utträde eller en förlängning av tvåårsperioden efter Förenade kungarikets anmälan, kommer att upphöra att vara tillämpliga på Förenade Kungariket från och med den 30 mars 2019 och i syfte att, före dagen för Förenade kungarikets utträde ur unionen, säkerställa en fortsättning av pågående rörlighet i utbildningssyfte inom programmet Erasmus+, ansågs det lämpligt att föreskriva ett undantag från den åttaveckorsperiod som avses i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till EU-fördraget, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(8)

Denna förordning bör av brådskande skäl träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och bör tillämpas från och med dagen efter den dag då fördragen upphör att vara tillämpliga på Förenade kungariket, såvida inte ett avtal om utträde med Förenade kungariket har trätt i kraft vid den tidpunkten.