(1)

I enlighet med artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ges kommissionen befogenhet att anta beslut om likvärdighet och ange att den rättsliga och tillsynsmässiga ramen i ett tredjeland säkerställer att de kreditvärderingsinstitut som är auktoriserade eller registrerade i det tredjelandet efterlever de rättsligt bindande krav som är likvärdiga med de krav som anges i den förordningen och som är föremål för effektiv tillsyn och tillämpning i det tredjelandet.

(2)

Syftet med detta beslut om likvärdighet är att göra det möjligt för kreditvärderingsinstitut från Japan, i den mån de inte är systemviktiga för den finansiella stabiliteten eller integriteten på finansmarknaderna i en eller flera medlemsstater, att ansöka om certifiering hos Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma). Detta beslut om likvärdighet gör det möjligt för Esma att bedöma dessa kreditvärderingsinstitut från fall till fall och bevilja undantag från vissa av de organisatoriska kraven för kreditvärderingsinstitut som är verksamma i Europeiska unionen, inbegripet kravet på fysisk närvaro i Europeiska unionen.

(3)

För att anses vara likvärdiga ska de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i ett tredjeland minst uppfylla de tre villkor som anges i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009.

(4)

Den 28 september 2010 antog kommissionen genomförandebeslut 2010/578/EU (2) och konstaterade att dessa tre villkor var uppfyllda och ansåg att de Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut var likvärdiga med de krav i förordning (EG) nr 1060/2009 som gällde vid den tidpunkten.

(5)

Enligt det första villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste kreditvärderingsinstituten i tredjelandet vara föremål för auktorisering eller registrering och även fortlöpande föremål för effektiv tillsyn och tillämpning. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut registreras hos Japan Financial Services Agency (nedan kallat JFSA) för att dess kreditbetyg ska kunna användas för regleringssyften i Japan. JFSA inför rättsligt bindande skyldigheter för kreditvärderingsinstitut och utövar fortlöpande tillsyn över kreditvärderingsinstituten. JFSA har omfattande och breda befogenheter och kan vidta ett antal åtgärder, inklusive sanktioner, mot kreditvärderingsinstitut för överträdelse av bestämmelserna i lagen om finansiella instrument och börshandel som rör förordningen om kreditvärderingsinstitut.

(6)

Enligt det andra villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 ska kreditvärderingsinstitut i tredjeländer vara föremål för rättsligt bindande bestämmelser som är likvärdiga med dem som anges i artiklarna 6–12 i förordning (EG) nr 1060/2009 samt bilaga I till den förordningen. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar grundar sig på skyldigheten att handla i god tro. Ett kreditvärderingsinstitut ska inrätta operativa kontrollsystem för att säkerställa att kreditvärderingsverksamheten fungerar på ett rättvist och lämpligt sätt genom ett stort antal detaljerade och föreskrivande krav, omfattande bestämmelser om undvikande, hantering och offentliggörande av intressekonflikter samt skyldigheten att dokumentera och lämna ut information både till JFSA och allmänheten. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar betraktas därför som likvärdiga med kraven i förordning (EG) nr 1060/2009 vad gäller hantering av intressekonflikter, organisatoriska krav, åtgärder för att säkerställa kvaliteten på kreditbetyg och kreditvärderingsmetoder, krav på offentliggörande av kreditbetyg samt krav på allmän och regelbunden information om kreditvärderingsverksamheten. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar tillhandahåller således ett likvärdigt skydd i fråga om integritet, transparens, gott styre av kreditvärderingsinstitut och kreditvärderingsverksamhetens tillförlitlighet.

(7)

Enligt det tredje villkoret i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009 måste lagstiftningen i tredjelandet förhindra att tillsynsmyndigheterna och andra offentliga myndigheter i det tredjelandet ingriper när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna. I detta fall är JFSA enligt lag förhindrad att ingripa när det gäller kreditbetygens innehåll och kreditvärderingsmetoderna.

(8)

Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar uppfyller fortfarande de tre villkor som ursprungligen fastställdes i artikel 5.6 i förordning (EG) nr 1060/2009. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 462/2013 (3) om kreditvärderingsinstitut infördes dock ytterligare krav på kreditvärderingsinstitut som är registrerade i unionen och som gör den rättsliga och tillsynsmässiga ordningen strängare för dessa kreditvärderingsinstitut. Dessa ytterligare krav omfattar regler för kreditvärderingsinstitut om kreditutsikter, hantering av intressekonflikter, krav på konfidentialitet, kreditvärderingsmetodernas kvalitet samt redovisning och offentliggörande av kreditbetyg.

(9)

Enligt artikel 2 andra stycket punkt 1 b i förordning (EU) nr 462/2013 gäller de ytterligare kraven när det gäller att bedöma huruvida tredjelands rättsliga och tillsynsmässiga ramar är likvärdiga från och med den 1 juni 2018.

(10)

Mot denna bakgrund begärde kommissionen den 13 juli 2017 råd frånEsma om likvärdigheten av de rättsliga och tillsynsmässiga ramarna i bland annat Japan med dessa ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013 och dess bedömning av den väsentliga betydelsen av eventuella skillnader.

(11)

I sitt tekniska råd som offentliggjordes den 17 november 2017 angav Esma att Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar för kreditvärderingsinstitut innehåller tillräckliga bestämmelser för att uppfylla de ytterligare krav som infördes genom förordning (EU) nr 462/2013.

(12)

Genom artikel 3.1 w i förordning (EU) nr 462/2013 infördes en definition av kreditutsikter och förordning (EG) nr 1060/2009 utvidgar nu vissa krav som gäller kreditbetyg till att omfatta även kreditutsikter. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar erkänner i allt väsentligt kreditutsikter. De betraktar kreditutsikter som en del av kreditbetyget och ger JFSA befogenhet att övervaka lämpligheten i kreditutsikter i samband med tillhörande kreditbetyg.

(13)

I syfte att stärka uppfattningen av kreditvärderingsinstitutens oberoende i förhållande till kreditvärderade enheter, utvidgas genom förordning (EU) nr 462/2013 artiklarna 6.4, 6a och 6b i förordning (EG) 1060/2009 reglerna om intressekonflikter till att omfatta dem som orsakas av aktieägare eller delägare som innehar en betydande ställning inom kreditvärderingsinstitutet. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att se till att kreditvärderingsinstitutet inte skadar investerarnas intressen vid fastställandet av kreditbetyget, särskilt när en kreditvärderad enhet innehar 5 % eller mer av aktierna i kreditvärderingsinstitutet. Dessutom är ett kreditvärderingsinstitut helt och hållet förbjudet att utföra en kreditvärdering om kreditvärderingsinstitutet har ett intresse i den kreditvärderade enheten.

(14)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs nya bestämmelser för att säkerställa att konfidentiell information endast används för ändamål som rör kreditvärderingsverksamhet och skyddas mot bedrägeri, stöld eller missbruk. För detta ändamål föreskrivs i artikel 10.2a i förordning (EG) nr 1060/2009 att kreditvärderingsinstitut ska behandla alla kreditbetyg, kreditutsikter och därmed förknippad information som insiderinformation fram till offentliggörandet. Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar innehåller detaljerade krav på åtgärder som kreditvärderingsinstitut måste vidta för att skydda konfidentiell information rörande emittenter. Det finns således en trovärdig ram för skydd mot missbruk av konfidentiell information.

(15)

Förordning (EU) nr 462/2013 syftar till att öka graden av transparens och kvalitet för kreditvärderingsmetoder. Genom den förordningen införs i avsnitt D del I punkt 3 i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 en skyldighet för kreditvärderingsinstitut att ge en värderad enhet möjlighet att ange eventuella sakfel före offentliggörandet av kreditbetyget eller kreditutsikterna. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska kreditvärderingsinstituten upprätta en kreditvärderingspolicy som anger metoden för att fastställa och offentliggöra sina kreditbetyg. Kreditvärderingspolicyn måste tillhandahålla riktlinjer och metoder som gör det möjligt för en kreditvärderad enhet att kontrollera om det föreligger några faktafel i ett kreditbetyg före offentliggörandet och att uttrycka sina åsikter om kreditbetyget inom rimlig tid.

(16)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 införs skyddsåtgärder i artikel 8.5a, 8.6 led aa och ab och 8.7 i förordning (EG) nr 1060/2009 för att säkerställa att ändringar av kreditvärderingsmetoder inte leder till mindre rigorösa metoder. Enligt Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ska ett kreditvärderingsinstitut vidta åtgärder för att säkerställa att den information som används för att fastställa ett kreditbetyg är av tillfredsställande kvalitet och att kreditvärderingsmetoderna är strikta och systematiska.

(17)

Genom förordning (EU) nr 462/2013 skärps kraven på presentation och offentliggörande av kreditbetyg. I enlighet med artikel 8.2 och avsnitt D del I punkt 2a i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 ska ett kreditvärderingsinstitut låta offentliggörandet av kreditvärderingsmetoder, modeller och grundläggande antaganden åtföljas av tydlig och lättbegriplig vägledning, som förklarar alla antaganden, parametrar, begränsningar och eventuella osäkerheter kring de modeller och värderingsmetoder som används i kreditvärderingsprocessen. I Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar ingår krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten ger tillräcklig vägledning för att användare av kreditbetyg ska kunna förstå dem. Dessutom finns det krav på att säkerställa att kreditvärderingsinstituten bibehåller noggrannheten i sina upplysningar till berörda parter.

(18)

I syfte att stärka konkurrensen och begränsa omfattningen av intressekonflikter inom sektorn för kreditvärderingsinstitut, införs genom förordning (EU) nr 462/2013 ett krav i avsnitt E del II i bilaga I till förordning (EG) nr 1060/2009 om att de avgifter som kreditvärderingsinstitut tar ut för kreditbetyg och stödtjänster bör vara icke-diskriminerande och grundas på faktiska kostnader. Den kräver att kreditvärderingsinstitut offentliggör viss finansiell information. När det gäller skyddet av kreditvärderingsinstitutens kunder och kravet på att avgifterna ska vara kostnadsbaserade och icke-diskriminerande innehåller Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar likartade krav för att säkerställa att kreditvärderingsinstituten genomför sin verksamhet på ett rättvist och korrekt sätt. De kräver att instituten varje räkenskapsår utarbetar en verksamhetsrapport för tillsynsmyndigheten som innehåller de 20 största kundernas namn och de avgifter som har betalats av var och en av dem under räkenskapsåret och ger tillsynsmyndigheten befogenhet att begära relevant information om institutens prispolitik och särskilda debiterade avgifter.

(19)

I bedömningen av ett tredjelands regelverk vägleds kommissionen av proportionalitetsprincipen och en riskbaserad metod. Mot bakgrund av de faktorer som granskats uppfyller Japans rättsliga och tillsynsmässiga ramar villkoren i artikel 5.6 andra stycket i förordning (EG) nr 1060/2009 och bör även i fortsättningen anses vara likvärdiga med de rättsliga och tillsynsmässiga ramar som fastställs i den förordningen.

(20)

Av rättssäkerhetsskäl bör ett nytt genomförandebeslut antas och beslut 2010/578/EU bör därför upphöra att gälla.

(21)

Kommissionen bör, med bistånd av Esma, fortsätta att regelbundet övervaka utvecklingen av de rättsliga och tillsynsmässiga arrangemang som är tillämpliga på kreditvärderingsinstitut, marknadsutvecklingen och effektiviteten i tillsynssamarbetet när det gäller övervakning och tillsyn i Japan för att säkerställa fortlöpande efterlevnad.

(22)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från europeiska värdepapperskommittén.