21.11.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 295/138


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) 2018/1727

av den 14 november 2018

om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 85,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

Eurojust upprättades genom rådets beslut 2002/187/RIF (2) såsom ett unionsorgan med rättskapacitet för att främja och förbättra samordningen och samarbetet mellan de behöriga rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna, i synnerhet vad gäller grov organiserad brottslighet. Eurojusts rättsliga ram har ändrats genom rådets beslut 2003/659/RIF (3) och 2009/426/RIF (4).

(2)

I artikel 85 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastställs att Eurojust ska regleras av en förordning som antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Enligt den artikeln ska också villkoren för deltagande av Europaparlamentet och de nationella parlamenten i utvärderingen av Eurojusts verksamhet fastställas.

(3)

Artikel 85 i EUF-fördraget föreskriver även att Eurojusts uppdrag är att stödja och stärka samordningen och samarbetet mellan nationella utredande organ och åklagarmyndigheter i samband med allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater eller för vilken det krävs lagföring på gemensamma grunder, på grundval av insatser som genomförs och information som lämnas av myndigheterna i medlemsstaterna och av Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol).

(4)

Denna förordning syftar till att ändra och utvidga bestämmelserna i beslut 2002/187/RIF. Eftersom de ändringar som ska göras är omfattande till sitt antal och sin art, bör beslut 2002/187/RIF av tydlighetsskäl ersättas i dess helhet i förhållande till de medlemsstater som är bundna av denna förordning.

(5)

Eftersom Europeiska åklagarmyndigheten inrättades genom ett fördjupat samarbete är rådets förordning (EU) 2017/1939 (5) till alla delar bindande och direkt tillämplig endast på medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet. För de medlemsstater som inte deltar i Europeiska åklagarmyndigheten behåller därmed Eurojust sin fullständiga behörighet när det gäller de former av grova brott som förtecknas i bilaga I till den här förordningen.

(6)

I artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) erinras om att unionen och medlemsstaterna, enligt principen om lojalt samarbete, ska respektera och bistå varandra när de fullgör de uppgifter som följer av EU-fördraget och EUF-fördraget.

(7)

För att underlätta samarbete mellan Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten bör Eurojust närhelst det är nödvändigt ta upp frågor som är av betydelse för Europeiska åklagarmyndigheten.

(8)

Mot bakgrund av Europeiska åklagarmyndighetens inrättande genom fördjupat samarbete behöver behörighetsfördelningen mellan Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust när det gäller brott som skadar unionens ekonomiska intressen tydligt fastställas. Från den dag då Europeiska åklagarmyndigheten börjar utföra sina uppgifter bör Eurojust kunna utöva sin behörighet i ärenden som rör brott beträffande vilka Europeiska åklagarmyndigheten är behörig men som involverar både medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten och medlemsstater som inte deltar i sådant fördjupat samarbete I sådana fall bör Eurojust agera på begäran av dessa icke deltagande medlemsstater eller på begäran av Europeiska åklagarmyndigheten. Eurojust bör under alla omständigheter förbli behörigt när det gäller brott som skadar unionens ekonomiska intressen när Europeiska åklagarmyndigheten inte är behörig eller när den är behörig men inte utövar sin behörighet. De medlemsstater som inte deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten kan fortsätta att begära Eurojusts stöd i alla ärenden som rör brott som skadar unionens ekonomiska intressen. Europeiska åklagarmyndigheten och Eurojust bör utveckla ett nära operativt samarbete i enlighet med sina respektive mandat.

(9)

För att Eurojust ska kunna fullgöra sitt uppdrag och utveckla hela sin potential i kampen mot grov gränsöverskridande brottslighet bör dess operativa uppgifter förstärkas genom en minskning av de nationella medlemmarnas administrativa arbetsbörda, och dess europeiska dimension bör förstärkas genom kommissionens deltagande i styrelsen och ett ökat deltagande av Europaparlamentet och de nationella parlamenten vid utvärderingen av dess verksamhet.

(10)

Därför bör denna förordning fastställa reglerna för parlamentariskt deltagande, en modernisering av Eurojusts struktur och en förenkling av dess gällande rättsliga ram, samtidigt som man bevarar de delar som har visat sig vara effektiva i dess verksamhet.

(11)

De former av grov brottslighet som berör två eller flera medlemsstater och som Eurojust har behörighet för bör tydligt fastställas. Dessutom bör ärenden som inte inbegriper två eller flera medlemsstater men för vilka det krävs lagföring på gemensamma grunder definieras. Sådana ärenden kan inbegripa utredningar och lagföring som endast berör en medlemsstat och ett tredjeland och där ett avtal ingåtts med det tredjelandet eller där det kan finnas ett särskilt behov av Eurojusts medverkan. Även lagföring som påverkar en medlemsstat och har återverkningar på unionsnivå kan avses.

(12)

Vid utförandet av sina operativa uppgifter vad gäller konkreta brott bör Eurojust på begäran av behöriga myndigheter i medlemsstaterna eller på eget initiativ ingripa antingen genom en eller flera av de nationella medlemmarna eller som ett kollegium. Genom att ingripa på eget initiativ kan Eurojust inta en mer proaktiv roll vid samordning av ärenden genom att till exempel stödja de nationella myndigheterna i deras utredningar och lagföring. Detta kan omfatta att involvera medlemsstater som kanske inte ursprungligen berördes av ärendet och att finna kopplingar mellan ärenden på grundval av uppgifter som Eurojust erhåller från Europol, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), Europeiska åklagarmyndigheten och nationella myndigheter. Detta ger även Eurojust möjlighet att ta fram riktlinjer, policydokument och ärendehanteringsrelaterad analys som ett led i sitt strategiska arbete.

(13)

På begäran av en medlemsstats behöriga myndighet eller kommissionen bör det också vara möjligt för Eurojust att bistå med utredningar som rör endast den medlemsstaten men som har återverkningar på unionsnivå. Exempel på sådana utredningar är ärenden där en ledamot av en unionsinstitution eller ett unionsorgan är inblandad. Sådana utredningar omfattar också ärenden som inbegriper ett betydande antal medlemsstater och som potentiellt kan kräva ett samordnat europeiskt svar.

(14)

De skriftliga yttrandena från Eurojust är inte bindande för medlemsstaterna men bör besvaras i enlighet med denna förordning.

(15)

För att se till att Eurojust på lämpligt sätt kan stödja och samordna gränsöverskridande utredningar krävs det att alla nationella medlemmar har nödvändiga operativa befogenheter i förhållande till sin medlemsstat och i enlighet med rätten i den medlemsstaten för att samarbeta sinsemellan och med nationella myndigheter på ett mera konsekvent och effektivare sätt. De nationella medlemmarna bör ges de befogenheter som gör det möjligt för Eurojust att på lämpligt sätt fullgöra sitt uppdrag. Dessa befogenheter bör inbegripa tillgång till relevant information i nationella offentliga register och direktkontakt och informationsutbyte med behöriga myndigheter samt deltagande i gemensamma utredningsgrupper. Nationella medlemmar kan, i enlighet med sin nationella rätt, behålla de befogenheter som härrör från deras ställning som nationella myndigheter. I överenskommelse med den behöriga nationella myndigheten eller i brådskande ärenden kan nationella medlemmar även förordna om utredningsåtgärder och kontrollerade leveranser och utfärda och verkställa ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp och ömsesidigt erkännande. Eftersom dessa befogenheter ska utövas i enlighet med nationell rätt bör medlemsstaternas domstolar vara behöriga att se över dessa åtgärder i enlighet med de krav och förfaranden som fastställs i nationell rätt.

(16)

Det är nödvändigt att förse Eurojust med en administrativ struktur och förvaltningsstruktur som gör det möjligt för byrån att utföra sina uppgifter på ett mer effektivt sätt, som är förenlig med de principer som gäller för unionens byråer och som fullt ut respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna, samtidigt som man bevarar Eurojusts särskilda egenskaper och skyddar dess oberoende vid utförandet av dess operativa uppgifter. I detta syfte bör de nationella medlemmarnas, kollegiets och den administrativa direktörens uppgifter tydliggöras och en styrelse inrättas.

(17)

Det bör fastställas bestämmelser för att på ett tydligt sätt göra en distinktion mellan kollegiets operativa uppgifter och dess förvaltningsuppgifter, vilket kommer att minska de nationella medlemmarnas administrativa börda till ett minimum så att fokus kan läggas på Eurojusts operativa arbete. Kollegiets förvaltningsuppgifter bör i synnerhet inbegripa antagandet av Eurojusts arbetsprogram, budget, årliga verksamhetsrapport och samarbetsavtal med partner. Kollegiet bör verka som tillsättningsmyndighet med avseende på den administrativa direktören. Kollegiet bör också anta Eurojusts arbetsordning. Eftersom arbetsordningen kan påverka medlemsstaternas rättsliga verksamhet bör rådet tilldelas genomförandebefogenheter att godkänna den.

(18)

För att förbättra Eurojusts styrning och effektivisera förfarandena bör en styrelse inrättas för att bistå kollegiet i dess förvaltningsuppgifter och möjliggöra ett förenklat beslutsfattande gällande icke-operativa och strategiska frågor.

(19)

Kommissionen bör finnas representerad i kollegiet när kollegiet utför sina förvaltningsuppgifter. Kommissionens företrädare i kollegiet bör även vara dess företrädare i styrelsen för att säkerställa icke-operativ tillsyn av Eurojust och bistå den med strategisk vägledning.

(20)

För att säkerställa en effektiv löpande förvaltning av Eurojust bör den administrativa direktören vara dess rättsliga företrädare och direktör, och också vara ansvarig inför kollegiet. Den administrativa direktören bör utarbeta och verkställa kollegiets och styrelsens beslut. Den administrativa direktören bör utses på grundval av meriter och dokumenterad förvaltnings- och ledningsförmåga, samt relevant kompetens och erfarenhet.

(21)

Kollegiet bör välja en ordförande och två vice ordförande för Eurojust bland de nationella medlemmarna för en mandatperiod på fyra år. När en nationell medlem väljs till ordförande, bör den berörda medlemsstaten kunna utstationera en annan lämpligt kvalificerad person till den nationella enheten och ansöka om ersättning från Eurojusts budget.

(22)

Lämpligt kvalificerade personer är personer som har nödvändiga kvalifikationer och erfarenheter för att utföra de uppgifter som krävs för att säkerställa att den nationella enheten fungerar effektivt. De kan ha ställning som biträdande nationell medlem eller assistent till den nationella medlem som valts till ordförande, eller de kan ha en mer administrativ eller teknisk funktion. Varje medlemsstat bör själv kunna fastställa sina krav i detta avseende.

(23)

Beslutsförhet och omröstningsförfaranden bör regleras i Eurojusts arbetsordning. I undantagsfall, i frånvaro av den nationella medlemmen och dess biträdande nationella medlem, bör assistenten till den berörda medlemmen ha rösträtt i kollegiet om han eller hon har ställning som åklagare, domare eller företrädare för en rättslig myndighet.

(24)

Eftersom ersättningsmekanismen har budgetkonsekvenser bör denna förordning tilldela rådet genomförandebefogenheter att fastställa den mekanismen.

(25)

Upprättandet av en joursamordningsmekanism inom Eurojust är nödvändigt för att göra Eurojust effektivare och göra det möjligt för byrån att vara tillgänglig dygnet runt för att ingripa i brådskande ärenden. Varje medlemsstat bör säkerställa att deras företrädare i joursamordningsmekanismen kan ingripa 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

(26)

Eurojusts nationella samordningssystem bör inrättas i medlemsstaterna för att samordna det arbete som utförs av Eurojusts nationella kontaktpersoner, den nationella kontaktpersonen i frågor som rör terrorism, varje nationell kontaktperson i frågor som rör Europeiska åklagarmyndighetens behörighet, den nationella kontaktpersonen för det europeiska rättsliga nätverket och upp till tre andra kontaktpersoner, samt företrädare i nätverket för gemensamma utredningsgrupper och företrädare i de nätverk som inrättats genom rådets beslut 2002/494/RIF (6), rådets beslut 2007/845/RIF (7) och rådets beslut 2008/852/RIF (8). Medlemsstaterna kan besluta att en eller flera av dessa uppgifter ska utföras av en och samma nationella kontaktperson.

(27)

I syfte att främja och stärka samordningen och samarbetet mellan nationella utredande myndigheter och åklagarmyndigheter är det av största vikt att Eurojust erhåller information från nationella myndigheter som är nödvändig för att Eurojust ska kunna utföra sina uppgifter. För detta ändamål bör behöriga nationella myndigheter utan otillbörligt dröjsmål informera sina nationella medlemmar om inrättandet och resultaten av de gemensamma utredningsgrupperna. Behöriga nationella myndigheter bör även utan dröjsmål informera nationella medlemmar om ärenden som omfattas av Eurojusts behörighet och som direkt rör minst tre medlemsstater och för vilka ansökningar eller beslut om rättslig hjälp har skickats till minst två medlemsstater. Under vissa omständigheter bör de även informera nationella medlemmar om behörighetskonflikter, kontrollerade leveranser och återkommande svårigheter i fråga om rättsligt samarbete.

(28)

I Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (9) fastställs harmoniserade regler om skydd och fri rörlighet för personuppgifter som behandlas i syfte att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten. I syfte att säkerställa en enhetlig skyddsnivå för skyddet av fysiska personer genom rättsligt verkställbara rättigheter i hela unionen och undvika avvikelser som hämmar utbytet av personuppgifter mellan Eurojust och medlemsstaternas behöriga myndigheter, bör reglerna om skyddet av och den fria rörligheten för operativa personuppgifter som behandlas av Eurojust vara förenliga med direktiv (EU) 2016/680.

(29)

De allmänna reglerna i det särskilda kapitlet om behandling av operativa personuppgifter i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 (10) bör inte påverka tillämpningen av de särskilda dataskyddsreglerna i den här förordningen. Sådana särskilda regler bör betraktas som lex specialis i förhållande till bestämmelserna i det kapitlet i förordning (EU) 2018/1725 (lex specialis derogat legi generali, dvs. en speciallag äger företräde framför en allmän lag). För att minska den rättsliga fragmenteringen bör de särskilda dataskyddsreglerna i den här förordningen vara förenliga med de principer som ligger till grund för det kapitlet i förordning (EU) 2018/1725 och med de bestämmelser i den förordningen som rör oberoende tillsyn, rättsmedel, ansvar och sanktioner.

(30)

Skyddet av de registrerades rättigheter och friheter kräver en tydlig ansvarsfördelning när det gäller dataskydd inom ramen för denna förordning. Medlemsstaterna bör ansvara för att de uppgifter som de har överfört till Eurojust och som har behandlats i oförändrad form av Eurojust är korrekta, för att uppgifterna hålls uppdaterade och för att överföringarna av dessa uppgifter till Eurojust är lagliga. Eurojust bör ansvara för att uppgifter från andra uppgiftslämnare eller från Eurojusts egna analyser eller uppgiftsinsamlingar är korrekta och hålls uppdaterade. Eurojust bör säkerställa att uppgifterna behandlas på ett korrekt och lagligt sätt, och att de samlas in och behandlas för ett givet syfte. Eurojust bör även säkerställa att uppgifterna är korrekta, relevanta och inte överdrivet omfattande i förhållande till det syfte för vilket de behandlas, att de inte lagras längre än syftet kräver och att de behandlas på ett sätt som säkerställer fullgod säkerhet för personuppgifter och konfidentialitet vid uppgiftsbehandlingen.

(31)

Lämpliga skyddsåtgärder för lagring av operativa personuppgifter för arkivändamål av allmänt intresse eller för statistiska ändamål bör inkluderas i Eurojusts arbetsordning.

(32)

Den registrerade bör ha möjlighet att utöva den rätt till tillgång som avses i förordning (EU) 2018/1725 till operativa personuppgifter som rör honom eller henne och som behandlas av Eurojust. Den registrerade kan utan kostnad och med rimliga intervall lämna in en sådan begäran till Eurojust eller till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat den registrerade själv väljer.

(33)

Dataskyddsbestämmelserna i denna förordning påverkar inte de tillämpliga bestämmelserna om personuppgifters tillåtlighet som bevisning i straffrättsliga förfaranden före rättegång och inför domstol.

(34)

All behandling av personuppgifter som Eurojust utför inom ramen för sin behörighet i direkt syfte att fullgöra sina uppgifter bör betraktas som behandling av operativa personuppgifter.

(35)

Eftersom Eurojust även behandlar administrativa personuppgifter utan anknytning till brottsutredningar bör behandling av sådana uppgifter omfattas av de allmänna reglerna i förordning (EU) 2018/1725.

(36)

När operativa personuppgifter överförs eller lämnas till Eurojust av en medlemsstat bör den behöriga myndigheten, den nationella medlemmen eller den nationella kontaktpersonen för Eurojust ha rätt att begära rättelse eller radering av dessa operativa personuppgifter.

(37)

För att visa överensstämmelse med denna förordning bör Eurojust eller det behöriga personuppgiftsbiträdet föra register över alla kategorier av behandling som sker under deras respektive ansvar. Eurojust och alla behöriga personuppgiftsbiträden bör vara skyldiga att samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen och på dennes begäran göra detta register tillgängligt för datatillsynsmannen så att det kan tjäna som grund för övervakningen av behandlingen. Eurojust eller dess behöriga personuppgiftsbiträde, när de behandlar personuppgifter i icke-automatiserade behandlingssystem, bör ha infört effektiva metoder, t.ex. loggar eller andra typer av register, för att visa att behandlingen är laglig, möjliggöra egenkontroll och säkerställa dataintegritet och datasäkerhet.

(38)

Eurojusts styrelse bör utse ett dataskyddsombud, som bör vara en medlem av den befintliga personalen. Den person som utses till Eurojusts dataskyddsombud bör ha genomgått särskild utbildning i lagstiftning och praxis i fråga om dataskydd för att skaffa sig sakkunskap på området. Den nödvändiga nivån på sakkunskapen bör fastställas i enlighet med den uppgiftsbehandling som utförs och det skydd som krävs för de personuppgifter som behandlas av Eurojust.

(39)

Europeiska datatillsynsmannen bör ansvara för övervakning och säkerställande av en fullständig tillämpning av dataskyddsbestämmelserna i denna förordning med avseende på Eurojusts behandling av operativa personuppgifter. Europeiska datatillsynsmannen bör ges befogenheter som gör det möjligt för honom eller henne att fullgöra sina uppgifter på ändamålsenligt sätt. Europeiska datatillsynsmannen bör ha rätt att samråda med Eurojust rörande begäranden som lämnats in, att hänskjuta ärenden till Eurojust i syfte att hantera problem som uppstått med avseende på dess behandling av operativa personuppgifter, att lämna förslag om förbättringar av skyddet för registrerade samt att förelägga Eurojust att utföra särskilda operationer med avseende på behandling av operativa personuppgifter. Europeiska datatillsynsmannen behöver därför medel för att se till att sådana förelägganden respekteras och verkställs. Han eller hon bör därför även ha befogenhet att varna Eurojust. Att varna innebär att utfärda en muntlig eller skriftlig påminnelse om Eurojusts skyldighet att verkställa Europeiska datatillsynsmannens förelägganden eller att följa förslagen från Europeiska datatillsynsmannen och en erinran om de åtgärder som kommer att tillämpas i händelse av bristfällig efterlevnad eller vägran från Eurojusts sida.

(40)

Europeiska datatillsynsmannens uppgifter och befogenheter, inklusive befogenheten att förelägga Eurojust att rätta, begränsa behandlingen av eller radera operativa personuppgifter som har behandlats på ett sätt som står i strid med dataskyddsbestämmelserna i denna förordning, bör inte omfatta de personuppgifter som ingår i nationella ärendehandlingar.

(41)

För att underlätta samarbetet mellan Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna, men utan att det påverkar Europeiska datatillsynsmannens oberoende eller dennes ansvar för tillsynen av Eurojust med avseende på dataskydd, bör Europeiska datatillsynsmannen och de nationella tillsynsmyndigheterna träffas regelbundet i Europeiska dataskyddsstyrelsen, i linje med de regler om samordnad tillsyn som fastställs i förordning (EU) 2018/1725.

(42)

Eurojust bör som första mottagare på unionens territorium av uppgifter som tillhandahållits av eller hämtats från tredjeländer eller internationella organisationer ansvara för att dessa uppgifter är korrekta. Eurojust bör vidta åtgärder för att i möjligaste mån kontrollera att uppgifterna är korrekta så snart uppgifterna mottagits eller i samband med att uppgifterna görs tillgängliga för andra myndigheter.

(43)

Eurojust bör omfattas av de allmänna regler om inom- och utomobligatoriskt ansvar som är tillämpliga på unionens institutioner, organ och byråer.

(44)

Eurojust bör kunna utbyta relevanta personuppgifter och upprätthålla samarbetsförbindelser med andra av unionens institutioner, organ och byråer i den utsträckning som krävs för fullgörandet av dess eller deras uppgifter.

(45)

För att garantera ändamålsbegränsning är det viktigt att säkerställa att personuppgifter kan överföras av Eurojust till tredjeländer och internationella organisationer endast om det är nödvändigt för att förebygga, förhindra och bekämpa brottslighet som omfattas av Eurojusts uppdrag. Därför är det, vid överföring av personuppgifter, nödvändigt att säkerställa att mottagaren lämnar en försäkran om att uppgifterna kommer att användas av mottagaren, eller överföras vidare till en behörig myndighet i ett tredjeland, enbart för det syfte för vilket de ursprungligen överfördes. Ytterligare vidareöverföring av uppgifterna bör ske i enlighet med denna förordning.

(46)

Samtliga medlemsstater är anslutna till Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol). För att kunna fullgöra sitt uppdrag mottar, lagrar och delar Interpol med sig av personuppgifter i syfte att hjälpa behöriga myndigheter att förebygga, förhindra och bekämpa internationell brottslighet. Därför är det lämpligt att stärka samarbetet mellan unionen och Interpol genom att främja ett effektivt utbyte av personuppgifter med respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna vid automatiserad behandling av personuppgifter. När operativa personuppgifter överförs från Eurojust till Interpol samt till länder som har delegerade medlemmar i Interpol, bör denna förordning gälla, framför allt bestämmelserna om internationella överföringar. Denna förordning bör inte påverka de särskilda bestämmelserna i rådets gemensamma ståndpunkt 2005/69/RIF (11) och rådets beslut 2007/533/RIF (12).

(47)

När Eurojust överför operativa personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller till en internationell organisation med stöd av ett internationellt avtal som ingåtts i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget bör tillräckliga skyddsåtgärder föreskrivas med hänsyn till integritetsskydd och grundläggande fri- och rättigheter för enskilda för att säkerställa att tillämpliga dataskyddsregler följs.

(48)

Eurojust bör säkerställa att överföringar till ett tredjeland eller en internationell organisation äger rum endast om detta är nödvändigt för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller för att verkställa straffrättsliga påföljder, inklusive för att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten, samt att den personuppgiftsansvarige i tredjelandet eller den internationella organisationen är en myndighet som är behörig i den mening som avses i denna förordning. Överföringar bör endast utföras av Eurojust i egenskap av personuppgiftsansvarig. Sådana överföringar kan äga rum i ärenden där kommissionen genom beslut har fastställt att tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga säkerställer en adekvat skyddsnivå, där lämpliga skyddsåtgärder föreligger eller där undantag för särskilda situationer gäller.

(49)

Eurojust bör kunna överföra personuppgifter till en myndighet i ett tredjeland eller en internationell organisation på grundval av ett kommissionsbeslut där det fastställs att landet eller den internationella organisationen i fråga säkerställer en adekvat dataskyddsnivå (nedan kallat beslut om adekvat skyddsnivå) eller, om något sådant beslut inte föreligger, på grundval av ett internationellt avtal som unionen har ingått i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget eller ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter och har ingåtts mellan Eurojust och tredjelandet före denna förordnings tillämpningsdag.

(50)

Om kollegiet identifierar ett operativt behov av samarbete med ett tredjeland eller en internationell organisation bör det kunna föreslå att rådet uppmärksammar kommissionen på behovet av ett beslut om adekvat skyddsnivå eller en rekommendation om att inleda förhandlingar om ett internationellt avtal i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

(51)

Överföringar som inte grundar sig på ett beslut om adekvat skyddsnivå bör tillåtas endast om lämpliga skyddsåtgärder garanteras i ett rättsligt bindande instrument som säkerställer skydd av personuppgifter, eller om Eurojust har gjort en bedömning av alla omständigheter kring en uppgiftsöverföring och på grundval av denna bedömning anser att lämpliga skyddsåtgärder föreligger vad avser skydd av personuppgifter. Sådana rättsligt bindande instrument kan vara t.ex. rättsligt bindande bilaterala avtal som har ingåtts av medlemsstaterna och genomförts inom deras rättsordning och som kan åberopas av registrerade som omfattas av denna så att det säkerställs att kraven i fråga om dataskydd uppfylls och att registrerades rättigheter respekteras, inbegripet rätten till en effektiv administrativ eller rättslig prövning. Eurojust bör vid bedömningen av alla omständigheter kring uppgiftsöverföringen kunna beakta samarbetsavtal som ingåtts mellan Eurojust och tredjeländer och som medger utbyte av personuppgifter. Eurojust bör också kunna beakta att överföringen av personuppgifter kommer att omfattas av tystnadsplikt och principen om specificitet, vilket säkerställer att uppgifterna inte kommer att behandlas i andra syften än syftena med överföringen. Dessutom bör Eurojust beakta att personuppgifterna inte kommer att användas för att begära, meddela eller verkställa dödsstraff eller någon form av grym och omänsklig behandling. Även om dessa villkor skulle kunna betraktas som lämpliga skyddsåtgärder som medger en överföring av uppgifter bör Eurojust kunna begära ytterligare skyddsåtgärder.

(52)

När det inte föreligger vare sig något beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder, kan en överföring eller en kategori av överföringar äga rum endast i särskilda situationer, om nödvändigt för att skydda väsentliga intressen för den registrerade eller någon annan person, eller för att skydda den registrerades berättigade intressen om lagstiftningen i den medlemsstat som överför personuppgifterna så kräver, för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland, i ett enskilt ärende för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, i vilket även ingår att skydda mot samt förebygga och förhindra hot mot den allmänna säkerheten, eller i ett enskilt fall för att kunna fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk. Dessa undantag bör tolkas restriktivt och bör inte möjliggöra upprepade, omfattande eller strukturella överföringar av personuppgifter eller storskaliga överföringar av uppgifter, utan bör begränsas till uppgifter som är absolut nödvändiga. Sådana överföringar bör dokumenteras och på begäran göras tillgängliga för Europeiska datatillsynsmannen så att man kan övervaka om överföringen är laglig.

(53)

I undantagsfall bör Eurojust för att uppnå sina mål kunna förlänga tidsgränserna för lagring av operativa personuppgifter, under förutsättning att principen om ändamålsbegränsning, som gäller för behandlingen av personuppgifter inom ramen för all dess verksamhet, uppfylls. Sådana beslut bör fattas efter noggrant övervägande av alla berörda intressen, inbegripet de registrerades intressen. En sådan förlängning av tidsfristerna för behandling av personuppgifter där preskription inträtt i alla berörda medlemsstater bör beslutas endast om det finns ett specifikt behov att tillhandahålla stöd enligt denna förordning.

(54)

Eurojust bör upprätthålla privilegierade förbindelser med det europeiska rättsliga nätverket på grundval av samråd och komplementaritet. Denna förordning bör hjälpa till att tydliggöra Eurojusts och det europeiska rättsliga nätverkets respektive roller och deras ömsesidiga förbindelser och samtidigt bevara det europeiska rättsliga nätverkets särdrag.

(55)

Eurojust bör upprätthålla samarbetsförbindelser med andra unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer, med Europeiska åklagarmyndigheten, med behöriga myndigheter i tredjeländer samt med internationella organisationer i den utsträckning som krävs för fullgörandet av dess uppgifter.

(56)

För att förbättra det operativa samarbetet mellan Eurojust och Europol, och i synnerhet för att upprätta förbindelser mellan uppgifter som redan finns hos någon av byråerna, bör Eurojust på grundval av ett system med träff/icke träff ge Europol tillgång till uppgifter som Eurojust förfogar över. Eurojust och Europol bör säkerställa att nödvändiga arrangemang inrättas för att optimera deras operativa samarbete, med tillbörlig hänsyn till deras respektive mandat och eventuella begränsningar som föreskrivs av medlemsstaterna. Dessa samarbetsbestämmelser bör säkerställa åtkomst till och möjlighet att göra sökningar bland samtliga uppgifter som inlämnats till Europol för samkörning, i enlighet med de särskilda skyddsåtgärder och dataskyddsgarantier som föreskrivs i denna förordning. Europols åtkomst till uppgifter som Eurojust förfogar över bör genom tekniska medel begränsas till information som omfattas av de båda unionsbyråernas respektive mandat.

(57)

Eurojust och Europol bör informera varandra om all verksamhet som rör finansieringen av gemensamma utredningsgrupper.

(58)

Eurojust bör kunna utbyta personuppgifter med andra unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer i den utsträckning som krävs för fullgörandet av dess uppgifter med fullständig respekt för integritetsskyddet och andra grundläggande fri- och rättigheter.

(59)

Eurojust bör stärka sitt samarbete med behöriga myndigheter i tredjeländer och internationella organisationer på grundval av en strategi som utarbetas i samråd med kommissionen. Eurojust bör därför ges möjlighet att sända ut sambandspersoner till tredjeländer i syfte att nå mål som liknar dem för sambandspersoner som sänds ut av medlemsstaterna på grundval av rådets gemensamma åtgärd 96/277/RIF (13).

(60)

Eurojust bör ges möjlighet att samordna verkställigheten av ansökningar om rättslig hjälp från tredjeländer när dessa ansökningar måste verkställas i minst två medlemsstater som delar av samma utredning. Eurojust bör endast genomföra sådan samordning med de berörda medlemsstaternas samtycke.

(61)

För att garantera Eurojusts fullständiga autonomi och oberoende bör byrån beviljas en autonom budget som är tillräckligt stor för att byrån ska kunna utföra sitt arbete på rätt sätt och vars inkomster i huvudsak kommer från ett bidrag från unionens budget, med undantag för löner och arvoden för de nationella medlemmarna, biträdande medlemmarna och assistenterna, vilka betalas av deras medlemsstater. Unionens budgetförfarande bör gälla i den utsträckning som unionens bidrag och andra subventioner som ska belasta unionens allmänna budget berörs. Revisionen av räkenskaperna bör utföras av revisionsrätten och godkännas av Europaparlamentets budgetkontrollutskott.

(62)

För att öka Eurojusts öppenhet och den demokratiska övervakningen av byrån är det nödvändigt att inrätta en mekanism i enlighet med artikel 85.1 i EUF-fördraget för gemensam utvärdering av Eurojusts verksamhet från Europaparlamentets och de nationella parlamentens sida. Utvärderingen bör göras inom ramen för ett interparlamentariskt utskottssammanträde i Europaparlamentets lokaler i Bryssel med deltagande av ledamöter av Europaparlamentets och de nationella parlamentens ansvariga utskott. Det interparlamentariska utskottssammanträdet bör emellertid äga rum med fullständig respekt för principerna om Eurojusts oberoende vad gäller åtgärder som vidtas i specifika operativa ärenden och med avseende på diskretions- och konfidentialitetsplikten.

(63)

Det är lämpligt att regelbundet utvärdera tillämpningen av denna förordning.

(64)

Eurojusts funktionssätt bör vara öppet för insyn i enlighet med artikel 15.3 i EUF-fördraget. Särskilda bestämmelser om hur allmänhetens rätt till tillgång till handlingar säkerställs bör antas av kollegiet. Inget i denna förordning är avsett att begränsa allmänhetens rätt till tillgång till handlingar i den mån som den garanteras i unionen och i medlemsstaterna, särskilt enligt artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan). De allmänna insynsbestämmelser som gäller för unionsorgan bör vara tillämpliga även på Eurojust, dock utan att tystnadsplikten inom ramen för byråns operativa arbete äventyras på något sätt. Administrativa undersökningar som genomförs av Europeiska ombudsmannen bör respektera den tystnadsplikt som gäller för Eurojust.

(65)

För att öka Eurojusts öppenhet gentemot unionsmedborgarna och dess ansvarsskyldighet bör byrån på sin webbplats offentliggöra en förteckning över sina styrelseledamöter och, i förekommande fall, sammandrag av resultatet av styrelsens sammanträden, med respekt för dataskyddskraven.

(66)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (14) bör tillämpas på Eurojust.

(67)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (15) bör tillämpas på Eurojust.

(68)

De nödvändiga bestämmelserna om Eurojusts inkvartering i den medlemsstat där den har sitt säte, alltså i Nederländerna, och de specifika regler som gäller för Eurojusts alla anställda och deras familjemedlemmar bör fastställas i ett avtal om säte. Värdmedlemsstaten bör tillhandahålla bästa möjliga villkor för att säkerställa att Eurojust fungerar väl, vilket inbegriper flerspråkig skolundervisning med europeisk inriktning och lämpliga transportförbindelser, för att locka till sig högkvalificerad personal från ett så stort geografiskt område som möjligt.

(69)

Eurojust såsom den inrättas genom denna förordning ersätter och efterträder Eurojust såsom den inrättades genom beslut 2002/187/RIF med avseende på alla dess avtalsenliga skyldigheter, inbegripet anställningsavtal, förpliktelser och fastigheter som förvärvats. Internationella avtal som ingåtts av Eurojust som inrättats genom det beslutet bör fortsätta att gälla.

(70)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen upprättandet av enhet med ansvar för att stödja och stärka samordningen och samarbetet mellan rättsliga myndigheter i medlemsstaterna i samband med allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater eller som det krävs lagföring för på gemensamma grunder, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(71)

I enlighet med artiklarna 1, 2 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar dessa medlemsstater inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på dem.

(72)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(73)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (16) och avgav ett yttrande den 5 mars 2014.

(74)

Denna förordning respekterar fullt ut de grundläggande rättigheter, och skyddar och iakttar de principer, som särskilt erkänns i stadgan.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

EUROJUSTS INRÄTTANDE, MÅL OCH UPPGIFTER

Artikel 1

Inrättande av Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete

1.   Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) inrättas härmed.

2.   Det Eurojust som inrättas genom denna förordning ska ersätta och efterträda Eurojust som inrättades genom beslut 2002/187/RIF.

3.   Eurojust ska ha ställning som juridisk person.

Artikel 2

Uppgifter

1.   Eurojust ska stödja och stärka samordningen och samarbetet mellan nationella utredande myndigheter och åklagarmyndigheter i samband med grov brottslighet som Eurojust enligt artikel 3.1 och 3.3 har behörighet att hantera, när denna brottslighet berör två eller fler medlemsstater eller kräver lagföring på gemensamma grunder, på grundval av insatser som genomförs och information som tillhandahålls av medlemsstaternas myndigheter, Europol, Europeiska åklagarmyndigheten och Olaf.

2.   Vid fullgörandet av sina uppgifter ska Eurojust

a)

beakta varje begäran från en medlemsstats behöriga myndighet, all information som har tillhandahållits av unionsmyndigheter, unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer som är behöriga i kraft av bestämmelser som antagits inom ramen för fördragen samt all information som Eurojust själv har hämtat in,

b)

underlätta verkställandet av ansökningar och beslut om rättslig hjälp, inklusive ansökningar och beslut som bygger på instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande.

3.   Eurojust ska fullgöra sina uppgifter på begäran av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, på eget initiativ eller på Europeiska åklagarmyndighetens begäran inom ramen för Europeiska åklagarmyndighetens behörighet.

Artikel 3

Eurojusts behörighet

1.   Eurojusts behörighet ska omfatta de typer av grov brottslighet som förtecknas i bilaga I. Från och med den dag då Europeiska åklagarmyndigheten börjar utföra sina utrednings- och lagföringsuppgifter i enlighet med artikel 120.2 i förordning (EU) 2017/1939 får dock Eurojust inte utöva sin behörighet med avseende på brott för vilka Europeiska åklagarmyndigheten utövar sin behörighet, förutom i ärenden som inbegriper även medlemsstater som inte deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, på begäran av de medlemsstaterna eller av Europeiska åklagarmyndigheten.

2.   Eurojust ska utöva sin behörighet för brott som skadar unionens ekonomiska intressen i ärenden som inbegriper medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten men för vilka Europeiska åklagarmyndigheten inte har behörighet eller beslutar att inte utöva sin behörighet.

Eurojust, Europeiska åklagarmyndigheten och de berörda medlemsstaterna ska samråda och samarbeta med varandra i syfte att främja Eurojusts utövande av sin behörighet enligt denna punkt. De närmare föreskrifterna för dess utövande av sin behörighet enligt denna punkt ska regleras genom ett samarbetsavtal som avses i artikel 47.3.

3.   När det gäller andra typer av brott än de som förtecknas i bilaga I får Eurojust dessutom, i överensstämmelse med sina uppgifter, bistå vid utredningar och lagföring på begäran av en behörig myndighet i en medlemsstat.

4.   Eurojusts behörighet ska omfatta brott som hör samman med de brott som förtecknas i bilaga I. Följande brott ska anses höra samman med sådana brott:

a)

Brott som begås för att anskaffa medel till att begå de allvarliga brott som förtecknas i bilaga I.

b)

Brott som begås för att underlätta eller begå de allvarliga brott som förtecknas i bilaga I.

c)

Brott som begås för att personer som begår de allvarliga brott som förtecknas i bilaga I ska undgå lagföring och straff.

5.   På begäran av en medlemsstats behöriga myndighet får Eurojust också bistå vid utredningar och lagföring som berör endast den medlemsstaten och ett tredjeland, under förutsättning att ett samarbetsavtal eller en överenskommelse om samarbete enligt artikel 52 har ingåtts med det tredjelandet eller där det i ett specifikt ärende föreligger ett väsentligt intresse av att sådant bistånd tillhandahålls.

6.   På begäran av antingen en medlemsstats behöriga myndighet eller kommissionen får Eurojust bistå vid utredningar och lagföring som berör endast den medlemsstaten men som har återverkningar på unionsnivå. Eurojust ska samråda med den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten om detta innan byrån ingriper på kommissionens begäran. Denna behöriga myndighet får, inom en tidsfrist som fastställs av Eurojust, motsätta sig att Eurojust verkställer begäran, med en motivering av sin ståndpunkt i varje enskilt fall.

Artikel 4

Eurojusts operativa uppgifter

1.   Eurojust ska

a)

informera de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna om utredningar och lagföring om vilka byrån har informerats och som har återverkningar på unionsnivå eller som kan påverka andra medlemsstater än de direkt berörda,

b)

bistå de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna genom att säkerställa bästa möjliga samordning av utredningar och lagföring,

c)

ge stöd i syfte att förbättra samarbetet mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, i synnerhet på grundval av Europols analyser,

d)

samarbeta och samråda med det europeiska straffrättsliga nätverket, bland annat genom att använda och bidra till förbättringen av det europeiska rättsliga nätverkets dokumentationsdatabas,

e)

samarbeta nära med Europeiska åklagarmyndigheten i frågor med anknytning till dess behörighet,

f)

tillhandahålla operativt, tekniskt och finansiellt stöd till medlemsstaternas gränsöverskridande insatser och utredningar, inbegripet till de gemensamma utredningsgrupperna,

g)

stödja och vid behov delta i de unionscentrum med specialkunskap som utvecklas av Europol och andra unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer,

h)

samarbeta med de unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer samt de unionsnätverk som inrättats inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, som regleras av avdelning V i EUF-fördraget,

i)

stödja medlemsstaternas insatser för att bekämpa de typer av grov brottslighet som förtecknas i bilaga I.

2.   Vid utförandet av sina uppgifter får Eurojust anmoda de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, med angivande av sina skäl, att

a)

genomföra en utredning eller lagför specifika gärningar,

b)

godta att en av dem kan vara bättre lämpad att genomföra en utredning eller att lagföra specifika gärningar,

c)

samordna mellan de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater,

d)

inrätta en gemensam utredningsgrupp i enlighet med relevanta samarbetsinstrument,

e)

tillhandahålla Eurojust all information som byrån behöver för att fullgöra sina uppgifter,

f)

vidta särskilda utredningsåtgärder,

g)

vidta alla andra åtgärder som är motiverade med anledning av utredningen eller lagföringen.

3.   Eurojust får också

a)

tillhandahålla Europol yttranden på grundval av analyser som utförts av Europol,

b)

ge logistiskt stöd, bland annat översättning, tolkning och anordnande av samordningsmöten.

4.   Om två eller fler medlemsstater inte kan komma överens om vilken av dem som ska genomföra en utredning eller lagföra specifika gärningar efter en begäran som gjorts i enlighet med punkt 2 a eller b ska Eurojust utfärda ett skriftligt yttrande i ärendet. Eurojust ska omedelbart sända yttrandet till de berörda medlemsstaterna.

5.   På begäran av en behörig myndighet eller på eget initiativ ska Eurojust utfärda ett skriftligt yttrande om upprepade avslag eller svårigheter beträffande verkställandet av ansökningar och beslut om rättslig hjälp, inklusive ansökningar och beslut som baseras på instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande, under förutsättning att det inte är möjligt att avgöra sådana ärenden i samförstånd mellan de berörda nationella myndigheterna eller genom ingripande av de berörda nationella medlemmarna. Eurojust ska omedelbart sända yttrandet till de berörda medlemsstaterna.

6.   De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål besvara Eurojusts begäranden som avses i punkt 2 och de skriftliga yttranden som avses i punkt 4 eller 5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter får vägra att tillmötesgå sådana begäranden eller att följa det skriftliga yttrandet om detta skulle skada väsentliga nationella säkerhetsintressen eller äventyra en pågående utredning eller en enskild persons säkerhet.

Artikel 5

Utövande av operativa och andra uppgifter

1.   Eurojust ska ingripa genom en eller fler av de berörda nationella medlemmarna när byrån vidtar någon av de åtgärder som avses i artikel 4.1 eller 4.2. Utan att det påverkar punkt 2 i den här artikeln ska kollegiet inrikta sig på operativa uppgifter och andra uppgifter som är direkt knutna till operativa uppgifter. Kollegiet ska delta i administrativa uppgifter endast i den mån som krävs för att säkerställa att dess operativa uppgifter fullgörs.

2.   Eurojust ska ingripa som ett kollegium

a)

när byrån vidtar någon av de åtgärder som avses i artikel 4.1 eller 4.2,

i)

på begäran av en eller fler av de nationella medlemmar som berörs av ett ärende som hanteras av Eurojust,

ii)

när ärendet inbegriper utredningar eller lagföring som har återverkningar på unionsnivå eller som kan påverka andra medlemsstater än de direkt berörda,

b)

när byrån vidtar någon av de åtgärder som avses i artikel 4.3, 4.4 eller 4.5,

c)

när det handlar om en allmän fråga som rör uppfyllandet av dess operativa mål,

d)

när byrån antar Eurojusts årliga budget, varvid beslutet ska fattas med två tredjedelars majoritet av kollegiets medlemmar,

e)

när byrån antar det programplaneringsdokument som avses i artikel 15 eller årsrapporten om Eurojusts verksamhet, varvid beslutet ska fattas med två tredjedelars majoritet av kollegiets medlemmar,

f)

när byrån utser eller avsätter ordföranden och vice ordförandena enligt artikel 11,

g)

när byrån utser den administrativa direktören eller, i förekommande fall, förlänger dennes tjänstetid eller säger upp honom eller henne från tjänsten enligt artikel 17,

h)

när byrån antar samarbetsavtal enligt artiklarna 47.3 och 52,

i)

när byrån antar regler för att förebygga och hantera intressekonflikter med avseende på sina medlemmar, även i fråga om deras intresseförklaringar,

j)

när byrån antar rapporter, policydokument, riktlinjer för nationella myndigheter och yttranden som rör Eurojusts operativa arbete, och dessa handlingar är av strategisk natur,

k)

när sambandspersoner utnämns i enlighet med artikel 53,

l)

när byrån fattar ett beslut som inte uttryckligen tilldelas styrelsen genom denna förordning eller som inte omfattas av den administrativa direktörens ansvar i enlighet med artikel 18,

m)

när det i övrigt föreskrivs i denna förordning.

3.   Vid fullgörandet av sina uppgifter ska Eurojust ange om byrån ingriper genom en eller fler av de nationella medlemmarna eller som ett kollegium.

4.   I enlighet med de operativa kraven får kollegiet tilldela den administrativa direktören och styrelsen ytterligare administrativa uppgifter utöver dem som föreskrivs i artiklarna 16 och 18.

Om exceptionella omständigheter så kräver får kollegiet besluta att tillfälligt upphäva delegeringen av tillsättningsbefogenheter till den administrativa direktören och de befogenheter som denne vidaredelegerat, för att själv utöva dem eller delegera dem till en av sina medlemmar eller till någon annan anställd än den administrativa direktören.

5.   Kollegiet ska med två tredjedelars majoritet av sina medlemmar anta Eurojusts arbetsordning. Om ingen överenskommelse kan nås med två tredjedelars majoritet ska beslutet fattas med enkel majoritet. Eurojusts arbetsordning ska godkännas av rådet genom genomförandeakter.

KAPITEL II

EUROJUSTS STRUKTUR OCH ORGANISATION

AVSNITT I

Struktur

Artikel 6

Eurojusts struktur

Eurojust ska bestå av

a)

de nationella medlemmarna,

b)

kollegiet,

c)

styrelsen,

d)

den administrativa direktören.

AVSNITT II

Nationella medlemmar

Artikel 7

De nationella medlemmarnas ställning

1.   Eurojust ska ha en nationell medlem utstationerad från varje medlemsstat i enlighet med dess rättsliga system. Den nationella medlemmen ska ha sin ordinarie arbetsplats vid Eurojusts säte.

2.   Varje nationell medlem ska biträdas av en biträdande nationell medlem och av en assistent. Den biträdande nationella medlemmen och assistenten ska i princip ha sin ordinarie arbetsplats vid Eurojusts säte. Varje medlemsstat får besluta att den biträdande nationella medlemmen eller assistenten, eller båda, ska ha sin ordinarie arbetsplats i sin medlemsstat. Om en medlemsstat fattar ett sådant beslut ska den underrätta kollegiet om detta. Om så krävs för Eurojusts operativa behov får kollegiet begära att medlemsstaten baserar den biträdande nationella medlemmen eller assistenten eller båda vid Eurojusts säte under en viss angiven period. Medlemsstaten ska tillmötesgå en sådan begäran från kollegiet utan otillbörligt dröjsmål.

3.   Ytterligare biträdande nationella medlemmar eller assistenter får biträda den nationella medlemmen och får, om så är nödvändigt och med kollegiets samtycke, ha sin ordinarie arbetsplats vid Eurojust. Medlemsstaterna ska underrätta Eurojust och kommissionen om utseendet av nationella medlemmar, biträdande nationella medlemmar och assistenter.

4.   De nationella medlemmarna och de biträdande nationella medlemmarna ska ha ställning som åklagare, domare eller företrädare för en rättslig myndighet med behörigheter som motsvarar de som en åklagare eller domare har enligt nationell rätt. Medlemsstaterna ska bevilja dem åtminstone de befogenheter som avses i denna förordning för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

5.   Mandatperioderna för de nationella medlemmarna och de biträdande nationella medlemmarna ska vara fem år och ska kunna förlängas en gång. I ärenden där en biträdande nationell medlem inte kan agera på en nationell medlems vägnar eller ersätta en nationell medlem, ska den nationella medlemmen kvarstå i ämbetet efter utgången av mandatperioden fram tills det att hans eller hennes mandatperiod förlängs eller tills han eller hon ersätts, med förbehåll för medlemsstatens samtycke.

6.   Medlemsstaterna ska utse de nationella medlemmarna och de biträdande nationella medlemmarna på grundval av en bevisat hög nivå av relevant praktisk erfarenhet på det straffrättsliga området.

7.   Den biträdande nationella medlemmen ska kunna agera på den nationella medlemmens vägnar eller ersätta denne. En assistent får också agera på den nationella medlemmens vägnar eller ersätta denne, om han eller hon har en sådan ställning som avses i punkt 4.

8.   Utbyte av operativ information mellan Eurojust och medlemsstaterna ska ske via de nationella medlemmarna.

9.   De nationella medlemmarnas, de biträdande nationella medlemmarnas och assistenternas löner och arvoden ska betalas av deras medlemsstat utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12.

10.   När de nationella medlemmarna, de biträdande nationella medlemmarna och assistenterna agerar inom ramen för Eurojusts uppgifter ska de utgifter som hör ihop med dessa insatser anses vara operativa utgifter.

Artikel 8

De nationella medlemmarnas befogenheter

1.   De nationella medlemmarna ska ha befogenhet att

a)

underlätta eller på annat sätt stödja utfärdandet eller verkställandet av ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp eller ömsesidigt erkännande,

b)

direkt kontakta och utbyta information med en behörig nationell myndighet i medlemsstaten eller ett behörigt unionsorgan eller en behörig unionsbyrå, inklusive Europeiska åklagarmyndigheten,

c)

direkt kontakta och utbyta information med en behörig internationell myndighet, i enlighet med deras medlemsstats internationella åtaganden,

d)

delta i gemensamma utredningsgrupper, inbegripet upprättandet av dem.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna bevilja de nationella medlemmarna ytterligare befogenheter i enlighet med nationell rätt. Dessa medlemsstater ska underrätta kommissionen och kollegiet om dessa befogenheter.

3.   I samförstånd med den behöriga nationella myndigheten får de nationella medlemmarna i enlighet med sin nationella rätt

a)

utfärda eller verkställa ansökningar om ömsesidig rättslig hjälp eller ömsesidigt erkännande,

b)

beordra, begära eller verkställa utredningsåtgärder enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU (17).

4.   I brådskande ärenden när det inte är möjligt att identifiera eller kontakta den behöriga nationella myndigheten i tid ska de nationella medlemmarna vara behöriga att vidta de åtgärder som avses i punkt 3 i enlighet med nationell rätt, under förutsättning att de informerar den behöriga nationella myndigheten så snart som möjligt.

5.   Den nationella medlemmen får lägga fram ett förslag för den nationella myndighet att vidta de åtgärder avses i punkterna 3 och 4, om den nationella medlemmens utövande av de befogenheter som avses i punkterna 3 och 4 skulle strida mot

a)

en medlemsstats konstitutionella bestämmelser, eller

b)

grundläggande aspekter av den medlemsstatens nationella straffrättsliga system avseende

i)

fördelningen av befogenheter mellan polis, åklagare och domare,

ii)

den funktionella arbetsfördelningen mellan åklagarmyndigheterna, eller

iii)

den berörda medlemsstatens federala struktur.

6.   I de ärenden som avses i punkt 5 ska medlemsstaterna se till att den behöriga nationella myndigheten behandlar det förslag som lagts fram av deras nationella medlem utan otillbörligt dröjsmål.

Artikel 9

Tillgång till nationella register

De nationella medlemmarna ska ha tillgång till, eller åtminstone kunna inhämta, den information som finns i följande typer av register i deras medlemsstat, i enlighet med nationell rätt:

a)

Kriminalregister.

b)

Register över gripna eller anhållna personer.

c)

Utredningsregister.

d)

DNA-register.

e)

Andra register hos offentliga myndigheter i deras medlemsstat där denna information är nödvändig för fullgörandet av deras uppgifter.

AVSNITT III

Kollegiet

Artikel 10

Kollegiets sammansättning

1.   Kollegiet ska bestå av

a)

alla nationella medlemmar, och

b)

en företrädare för kommissionen när kollegiet utför sina förvaltningsuppgifter.

Den företrädare för kommissionen som utsetts enligt led b i första stycket bör vara densamma som kommissionens företrädare i styrelsen enligt artikel 16.4.

2.   Den administrativa direktören ska delta i kollegiets förvaltningsmöten utan någon rösträtt.

3.   Kollegiet får bjuda in personer vars synpunkter kan vara av intresse som observatörer till sina möten.

4.   Kollegiets medlemmar får, om annat inte följer av bestämmelserna i Eurojusts arbetsordning, biträdas av rådgivare eller experter.

Artikel 11

Eurojusts ordförande och vice ordförande

1.   Kollegiet ska välja en ordförande och två vice ordförande bland de nationella medlemmarna genom omröstning med två tredjedelars majoritet av sina medlemmar. Om två tredjedelars majoritet inte kan uppnås efter den andra valomgången ska vice ordförande väljas med enkel majoritet av medlemmarna i kollegiet, medan två tredjedelars majoritet ska fortsätta att krävas för valet av ordförande.

2.   Ordföranden ska utöva sina uppgifter på kollegiets vägnar. Ordföranden ska

a)

företräda Eurojust,

b)

sammankalla och leda mötena i kollegiet och styrelsen och hålla kollegiet informerat om alla frågor som är av intresse för det,

c)

leda kollegiets arbete och övervaka den administrativa direktörens löpande förvaltning av Eurojust,

d)

utföra övriga uppgifter som anges i Eurojusts arbetsordning.

3.   De vice ordförandena ska utföra de uppgifter som anges i punkt 2 och som ordföranden anförtror dem. De ska ersätta ordföranden om denne får förhinder. Ordföranden och de vice ordförandena ska vid utförandet av sina specifika uppgifter bistås av Eurojusts administrativa personal.

4.   Mandatperioden för ordföranden och de vice ordförandena ska vara fyra år. De får återväljas en gång.

5.   När en nationell medlem väljs till ordförande eller vice ordförande i Eurojust ska hans eller hennes mandatperiod förlängas så att han eller hon kan fullgöra sin uppgift som ordförande eller vice ordförande.

6.   En ordförande eller vice ordförande som inte längre uppfyller villkoren för att utföra sina uppgifter får avsättas av kollegiet på förslag från en tredjedel av dess medlemmar. Beslutet ska antas på grundval av två tredjedelars majoritet av dess medlemmar, exklusive den berörda ordföranden eller vice ordföranden.

7.   När en nationell medlem väljs till ordförande i Eurojust får den berörda medlemsstaten utstationera en annan lämpligt kvalificerad person som ska förstärka den nationella enheten under den förra personens uppdrag som ordförande.

En medlemsstat som beslutar att utstationera en sådan person ska ha rätt att ansöka om ersättning i enlighet med artikel 12.

Artikel 12

Mekanism för ersättning vid val till befattningen som ordförande

1.   Senast den 12 december 2019 ska rådet, på förslag från kommissionen och genom genomförandeakter, fastställa en mekanism för ersättning för tillämpning av artikel 11.7, vilken ska göras tillgänglig för medlemsstater vars nationella medlem valts till ordförande.

2.   Ersättningen ska vara tillgänglig för en medlemsstat om

a)

dess nationella medlem valts till ordförande, och

b)

den begär ersättning från kollegiet och styrker behovet att förstärka sin nationella enhet på grund av ökad arbetsbelastning.

3.   Ersättningen ska uppgå till 50 % av den utsända personens nationella lön. Levnadsomkostnader och andra därtill hörande utgifter ska ersättas på ett sätt som är jämförbart med hur dessa ersätts för unionstjänstemän och andra tjänstemän som är utstationerade i utlandet.

4.   Kostnaden för ersättningsmekanismen ska belasta Eurojusts budget.

Artikel 13

Kollegiets möten

1.   Ordföranden ska sammankalla kollegiets möten.

2.   Kollegiet ska hålla minst ett möte per månad. Dessutom ska det sammanträda på initiativ av ordföranden, på begäran av kommissionen för diskussioner om kollegiets administrativa uppgifter, eller på begäran av minst en tredjedel av sina medlemmar.

3.   Eurojust ska tillsända Europeiska åklagarmyndigheten dagordningarna för kollegiets möten närhelst frågor diskuteras som är av vikt för Europeiska åklagarmyndighetens utförande av sina uppgifter. Eurojust ska bjuda in Europeiska åklagarmyndigheten att delta i sådana möten, dock utan rösträtt.

När Europeiska åklagarmyndigheten bjuds in till ett möte i kollegiet ska Eurojust tillhandahålla den de relevanta möteshandlingarna.

Artikel 14

Kollegiets omröstningsregler

1.   Om inget annat anges, och om samförstånd inte kan uppnås, ska kollegiet fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar.

2.   Varje medlem ska ha en röst. Vid frånvaro av en röstberättigad medlem ska den biträdande nationella medlemmen ha rätt att rösta på de villkor som anges i artikel 7.7. Vid frånvaro av den biträdande nationella medlemmen ska assistenten också ha rätt att rösta på de villkor som anges i artikel 7.7.

Artikel 15

Årlig och flerårig programplanering

1.   Senast den 30 november varje år ska kollegiet anta ett programplaneringsdokument som innehåller en årlig och en flerårig programplanering på grundval av ett förslag som tagits fram av den administrativa direktören, med beaktande av kommissionens yttrande. Kollegiet ska vidarebefordra programplaneringsdokumentet till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska åklagarmyndigheten. Programplaneringsdokumentet ska bli slutgiltigt när unionens allmänna budget slutgiltigt antas och ska vid behov justeras i enlighet därmed.

2.   Det årliga arbetsprogrammet ska innehålla detaljerade mål och förväntade resultat, inklusive resultatindikatorer. Det ska också innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras och en uppgift om de finansiella och mänskliga resurser som tilldelats varje åtgärd, i enlighet med principerna om aktivitetsbaserad budget och förvaltning. Det årliga arbetsprogrammet ska vara förenligt med det fleråriga arbetsprogram som avses i punkt 4. Det ska på ett tydligt sätt ange vilka uppgifter som har lagts till, ändrats eller tagits bort i jämförelse med det föregående räkenskapsåret.

3.   Kollegiet ska ändra det antagna årliga arbetsprogrammet om Eurojust får en ny uppgift. Varje väsentlig ändring av det årliga arbetsprogrammet ska antas enligt samma förfarande som det ursprungliga årliga arbetsprogrammet. Kollegiet får till den administrativa direktören delegera befogenheten att göra icke väsentliga ändringar i det årliga arbetsprogrammet.

4.   Det fleråriga arbetsprogrammet ska ange den övergripande strategiska programplaneringen, inklusive mål, den strategi för samarbete med tredjeländers myndigheter och internationella organisationer som avses i artikel 52, förväntade resultat och resultatindikatorer. Det ska också ange resursplaneringen, vilket inkluderar flerårig budget och personal. Resursplaneringen ska uppdateras årligen. Den strategiska programplaneringen ska uppdateras vid behov och i synnerhet för att beakta resultatet från den utvärdering som avses i artikel 69.

AVSNITT IV

Styrelsen

Artikel 16

Styrelsens funktion

1.   Kollegiet ska biträdas av en styrelse. Styrelsen ska ansvara för att fatta administrativa beslut för att säkerställa att Eurojust fungerar väl. Den ska ha överinseende över den administrativa direktörens nödvändiga förberedande arbete i andra administrativa frågor för kollegiets antagande. Den ska inte delta i Eurojusts operativa uppgifter enligt artiklarna 4 och 5.

2.   Styrelsen får rådfråga kollegiet vid fullgörandet av sina uppgifter.

3.   Styrelsen ska också

a)

se över Eurojusts programplaneringsdokument som avses i artikel 15 på grundval av det förslag som utarbetats av den administrativa direktören och vidarebefordra det till kollegiet för antagande,

b)

anta en bedrägeribekämpningsstrategi för Eurojust som står i proportion till risken för bedrägerier och tar hänsyn till kostnaderna för och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras, på grundval av ett förslag som utarbetas av den administrativa direktören,

c)

anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen vid Europeiska unionen (tjänsteföreskrifterna för tjänstemän) och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (anställningsvillkoren för övriga anställda), som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (18) i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän,

d)

säkerställa lämplig uppföljning av resultaten och rekommendationerna från de interna eller externa revisionsrapporterna, utvärderingarna och utredningarna, inbegripet de från Europeiska datatillsynsmannen och Olaf,

e)

fatta alla beslut om inrättande och, vid behov, ändring av Eurojusts interna administrativa strukturer,

f)

utan att det påverkar den administrativa direktörens ansvarsområden enligt artikel 18, biträda och ge råd till honom eller henne vid genomförandet av kollegiets beslut i syfte att förstärka tillsynen av den administrativa förvaltningen och budgetförvaltningen,

g)

utföra eventuella ytterligare administrativa uppgifter som den tilldelats av kollegiet i enlighet med artikel 5.4,

h)

anta de finansiella regler som ska tillämpas på Eurojust i enlighet med artikel 64,

i)

i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän anta ett beslut på grundval av artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att delegera de relevanta tillsättningsbefogenheterna till den administrativa direktören och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan upphävas; den administrativa direktören ska ha behörighet att vidaredelegera dessa befogenheter,

j)

se över Eurojusts förslag till årsbudget för antagande av kollegiet,

k)

se över förslaget till årsrapport om Eurojusts verksamhet och vidarebefordra det till kollegiet för antagande,

l)

utse en räkenskapsförare och ett dataskyddsombud som är funktionellt oberoende vid fullgörandet av sina uppgifter.

4.   Styrelsen ska vara sammansatt av ordföranden och de vice ordförandena för Eurojust, en företrädare för kommissionen samt två andra medlemmar av kollegiet vilka utses enligt ett tvåårigt rotationssystem i enlighet med Eurojusts arbetsordning. Den administrativa direktören ska delta i styrelsens möten utan rösträtt.

5.   Eurojusts ordförande ska vara ordförande för styrelsen. Styrelsen ska fatta beslut med en majoritet av sina medlemmar. Varje medlem ska ha en röst. Vid lika röstetal ska Eurojusts ordförande ha utslagsröst.

6.   Mandatperioden för styrelsens medlemmar ska upphöra när deras mandat som nationell medlem, ordförande eller vice ordförande upphör.

7.   Styrelsen ska sammanträda minst en gång i månaden. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av dess ordförande eller på begäran av kommissionen eller minst två av dess medlemmar.

8.   Eurojust ska tillsända Europeiska åklagarmyndigheten dagordningen från styrelsens möten och samråda med Europeiska åklagarmyndigheten om behovet att delta i sådana möten. Eurojust ska bjuda in Europeiska åklagarmyndigheten att delta, dock utan rösträtt, närhelst frågor diskuteras som är av vikt för Europeiska åklagarmyndighetens funktion.

När Europeiska åklagarmyndigheten bjuds in till ett möte i styrelsen, ska Eurojust tillhandahålla den de relevanta möteshandlingarna.

AVSNITT V

Den administrativa direktören

Artikel 17

Den administrativa direktörens ställning

1.   Den administrativa direktören ska vara tillfälligt anställd vid Eurojust enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren för övriga anställda.

2.   Den administrativa direktören ska utses av kollegiet från en förteckning över kandidater som föreslås av styrelsen efter ett öppet urvalsförfarande i enlighet med Eurojusts arbetsordning. I det anställningsavtal som ingås med den administrativa direktören ska Eurojust företrädas av Eurojusts ordförande.

3.   Mandatperioden för den administrativa direktören ska vara fyra år. I slutet av denna period ska styrelsen utföra en bedömning som beaktar en utvärdering av den administrativa direktörens arbetsinsats.

4.   Kollegiet får, på ett förslag från styrelsen som beaktar den bedömning som avses i punkt 3, förlänga den administrativa direktörens mandatperiod en gång med högst fyra år.

5.   En administrativ direktör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning efter den sammanlagda perioden.

6.   Den administrativa direktören ska vara ansvarig inför kollegiet.

7.   Den administrativa direktören får avsättas från sin post endast efter ett beslut från kollegiet på grundval av ett förslag från styrelsen.

Artikel 18

Den administrativa direktörens ansvarsområden

1.   För administrativa ändamål ska Eurojust ledas av sin administrativa direktör.

2.   Utan att det påverkar kollegiets eller styrelsens befogenheter ska den administrativa direktören vara oberoende i sin tjänsteutövning och får varken begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.

3.   Den administrativa direktören ska vara Eurojusts rättsliga företrädare.

4.   Den administrativa direktören ska vara ansvarig för genomförandet av de administrativa uppgifter som tilldelats Eurojust, i synnerhet

a)

Eurojusts löpande administration och personalförvaltningen,

b)

att genomföra de beslut som antas av kollegiet och styrelsen,

c)

att utarbeta det programplaneringsdokument som avses i artikel 15 och lägga fram det för styrelsen för översyn,

d)

att genomföra det programplaneringsdokument som avses i artikel 15 och rapportera till styrelsen och kollegiet om dess genomförande,

e)

att utarbeta årsrapporten om Eurojusts verksamhet och lägga fram den för styrelsen för översyn och för kollegiet för antagande,

f)

att utarbeta en handlingsplan för uppföljning av slutsatser i interna eller externa revisionsrapporter, utvärderingar och utredningar, inbegripet de från Europeiska datatillsynsmannen och Olaf, och att två gånger om året rapportera om framstegen till kollegiet, styrelsen, kommissionen och Europeiska datatillsynsmannen,

g)

att utarbeta en bedrägeribekämpningsstrategi för Eurojust och lägga fram den för styrelsen för antagande,

h)

att utarbeta förslag till de finansiella regler som ska tillämpas på Eurojust,

i)

att utarbeta Eurojusts förslag till inkomst- och utgiftsberäkning och genomföra dess budget,

j)

att med avseende på Eurojusts personal utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som har befogenhet att sluta anställningsavtal för övriga anställda (nedan kallade tillsättningsbefogenheter),

k)

att säkerställa att det administrativa stöd som krävs för att underlätta Eurojusts operativa arbete tillhandahålls,

l)

att säkerställa att ordföranden och de vice ordförandena får stöd i utförandet av sina uppgifter,

m)

att utarbeta ett förslag till årlig budget för Eurojust, vilket ska granskas av styrelsen innan det antas av kollegiet.

KAPITEL III

OPERATIVA ÄRENDEN

Artikel 19

Joursamordningsmekanism

1.   För att fullgöra sina uppgifter i brådskande ärenden ska Eurojust ha en joursamordningsmekanism (nedan kallad joursamordning) som alltid kan ta emot och behandla de begäranden som hänskjuts till byrån. Joursamordningen ska kunna kontaktas 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

2.   Joursamordningen ska förlita sig på en joursamordningsrepresentant per medlemsstat som antingen är den nationella medlemmen, den biträdande nationella medlemmen, en assistent som har rätt att ersätta den nationella medlemmen eller en utstationerad nationell expert. Joursamordningsrepresentanten ska kunna ingripa 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan.

3.   Joursamordningsrepresentanterna ska ingripa effektivt och utan dröjsmål när det gäller verkställandet av en begäran i deras medlemsstat.

Artikel 20

Det nationella samordningssystemet för Eurojust

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller fler nationella kontaktpersoner för Eurojust.

2.   Alla nationella kontaktpersoner som utses av medlemsstaterna enligt punkt 1 ska ha de kunskaper och den erfarenhet de behöver för att utföra sina uppgifter.

3.   Varje medlemsstat ska inrätta ett nationellt samordningssystem för Eurojust för att säkerställa samordning av det arbete som utförs av

a)

de nationella kontaktpersonerna för Eurojust,

b)

nationella kontaktpersoner för frågor rörande Europeiska åklagarmyndighetens behörighet,

c)

den nationella kontaktpersonen för Eurojust avseende terrorism,

d

den nationella kontaktpersonen för det europeiska straffrättsliga nätverket och upp till tre andra kontaktpunkter för det europeiska rättsliga nätverket,

e)

nationella medlemmar av eller kontaktpunkter för nätverket för gemensamma utredningsgrupper, och nationella medlemmar av eller kontaktpunkter för de nätverk som inrättats genom beslut 2002/494/RIF, 2007/845/RIF och 2008/852/RIF,

f)

varje annan relevant rättslig myndighet, i förekommande fall.

4.   De personer som avses i punkterna 1 och 3 ska behålla sin ställning och status enligt nationell rätt, utan att detta har en betydande påverkan på utförandet av deras uppgifter enligt denna förordning.

5.   De nationella kontaktpersonerna för Eurojust ska vara ansvariga för att det nationella samordningssystemet för Eurojust fungerar. Om flera kontaktpersoner för Eurojust utses ska en av dem vara ansvarig för att det nationella samordningssystemet för Eurojust fungerar.

6.   De nationella medlemmarna ska informeras om alla möten i det nationella samordningssystemet för Eurojust där frågor som rör det operativa arbetet diskuteras. De nationella medlemmarna får vid behov närvara vid sådana möten.

7.   Varje nationellt samordningssystem för Eurojust ska underlätta fullgörandet av Eurojusts uppgifter i den berörda medlemsstaten, särskilt genom att

a)

säkerställa att det ärendehanteringssystem som avses i artikel 23 får information som avser den berörda medlemsstaten på ett effektivt och tillförlitligt sätt,

b)

hjälpa till att fastställa om en begäran bör behandlas med bistånd av Eurojust eller av det europeiska rättsliga nätverket,

c)

hjälpa den nationella medlemmen att identifiera relevanta myndigheter för verkställandet av ansökningar och beslut om rättslig hjälp, inklusive ansökningar och beslut som bygger på instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande,

d)

upprätthålla nära förbindelser med den nationella Europolenheten, andra kontaktpunkter för det europeiska rättsliga nätverket och andra relevanta behöriga nationella myndigheter.

8.   För att målen i punkt 7 ska uppnås ska de personer som avses i punkterna 1 och 3 a, b och c – och får de personer eller myndigheter som avses i punkt 3 d och e – anslutas till ärendehanteringssystemet i enlighet med denna artikel och med artiklarna 23, 24, 25 och 34. Kostnaden för anslutningen till ärendehanteringssystemet ska belasta unionens allmänna budget.

9.   Upprättandet av det nationella samordningssystemet för Eurojust och utseendet av nationella kontaktpunkter ska inte förhindra direktkontakt mellan den nationella medlemmen och de behöriga myndigheterna i dennes medlemsstat.

Artikel 21

Utbyte av information med medlemsstater och mellan nationella medlemmar

1.   De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska med Eurojust utbyta all information som är nödvändig för att Eurojust ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt artiklarna 2 och 4 i enlighet med de tillämpliga dataskyddsreglerna. Detta ska minst omfatta den information som avses i punkterna 4, 5 och 6 i den här artikeln.

2.   Överföring av information till Eurojust ska tolkas som en begäran om hjälp av Eurojust i det aktuella fallet endast om detta specifikt anges av en behörig myndighet.

3.   De nationella medlemmarna ska utbyta all information som är nödvändig för att Eurojust ska kunna fullgöra sina uppgifter, utan föregående tillstånd, sinsemellan eller med de behöriga myndigheterna i deras medlemsstat. I synnerhet ska de behöriga nationella myndigheterna omedelbart informera sina nationella medlemmar om ett ärende som berör dem.

4.   De behöriga nationella myndigheterna ska informera sina nationella medlemmar om inrättandet av gemensamma utredningsgrupper och om resultaten av sådana gruppers arbete.

5.   De behöriga nationella myndigheterna ska informera sina nationella medlemmar utan onödigt dröjsmål om ärenden som berör minst tre medlemsstater och för vilka ansökningar eller beslut om rättslig hjälp, inklusive ansökningar och beslut på grundval av instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande, har översänts till minst två medlemsstater, och när ett eller flera av följande är tillämpligt:

a)

Den aktuella överträdelsen i den begärande eller utfärdande staten kan bestraffas med fängelse eller annan frihetsberövande åtgärd, där maximistraffet är minst fem eller sex år, vilket ska beslutas av den berörda medlemsstaten, och överträdelsen finns upptagen i följande förteckning:

i)

Människohandel.

ii)

Sexuella övergrepp eller sexuell exploatering, inbegripet barnpornografi och kontaktsökning med barn i sexuellt syfte.

iii)

Olaglig narkotikahandel.

iv)

Otillåten handel med skjutvapen, delar av och komponenter till dessa samt ammunition och sprängämnen.

v)

Korruption.

vi)

Brott mot unionens finansiella intressen.

vii)

Förfalskning av pengar eller betalningsmedel.

viii)

Penningtvätt.

ix)

It-brott.

b)

Det finns faktiska indikationer på att en kriminell organisation är inblandad.

c)

Det finns indikationer på att fallet kan ha en allvarlig gränsöverskridande dimension eller återverkningar på unionsnivå eller att det kan påverka andra medlemsstater än de direkt berörda.

6.   De behöriga nationella myndigheterna ska informera sina nationella medlemmar om

a)

ärenden där behörighetskonflikter har uppstått eller sannolikt kommer att uppstå,

b)

kontrollerade leveranser som berör minst tre länder, varav minst två är medlemsstater,

c)

upprepade svårigheter eller avslag beträffande verkställandet av ansökningar eller beslut om rättslig hjälp, inklusive ansökningar och beslut som bygger på instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande.

7.   De behöriga nationella myndigheterna ska inte vara skyldiga att tillhandahålla information i ett särskilt ärende om detta skulle skada väsentliga nationella säkerhetsintressen, eller äventyra enskilda personers säkerhet.

8.   Denna artikel påverkar inte villkor som fastställs i bilaterala eller multilaterala avtal eller överenskommelser mellan medlemsstater och tredjeländer, inbegripet eventuella villkor som ställs av tredjeländer rörande användningen av information när den har tillhandahållits.

9.   Denna artikel påverkar inte andra skyldigheter angående överföring av information till Eurojust, inbegripet rådets beslut 2005/671/RIF (19).

10.   Den information som avses i denna artikel ska tillhandahållas på ett strukturerat sätt som fastställs av Eurojust. Den behöriga nationella myndigheten ska inte vara skyldig att tillhandahålla sådan information om den redan har överförts till Eurojust i enlighet med andra bestämmelser i denna förordning.

Artikel 22

Information som Eurojust tillhandahåller behöriga nationella myndigheter

1.   Eurojust ska utan otillbörligt dröjsmål tillhandahålla behöriga nationella myndigheter information om resultaten av informationsbehandlingen, inbegripet förekomsten av kopplingar till ärenden som redan finns lagrade i ärendehanteringssystemet. Denna information får innehålla personuppgifter.

2.   När en behörig nationell myndighet begär att Eurojust ska tillhandahålla den information inom en viss tidsram, ska Eurojust översända informationen inom den tidsramen.

Artikel 23

Ärendehanteringssystem, index och tillfälliga arbetsregister

1.   Eurojust ska inrätta ett ärendehanteringssystem som består av tillfälliga arbetsregister och ett index som innehåller sådana personuppgifter som avses i bilaga II och uppgifter utan koppling till person.

2.   Syftet med ärendehanteringssystemet ska vara att

a)

stödja handläggningen och samordningen av utredningar och lagföring i vilka Eurojust ger bistånd, särskilt genom korsvis hänvisning av information,

b)

underlätta tillgången till information om pågående utredningar och lagföring,

c)

underlätta kontrollen av lagenligheten i Eurojusts behandling av personuppgifter och dess efterlevnad av de tillämpliga dataskyddsreglerna.

3.   Ärendehanteringssystemet får kopplas till den säkra telekommunikationsförbindelse som avses i artikel 9 i rådets beslut 2008/976/RIF (20).

4.   Indexet ska innehålla hänvisningar till tillfälliga arbetsregister som behandlas inom Eurojust och får inte innehålla några andra personuppgifter än de som avses i punkterna 1 a–i, k och m samt 2 i bilaga II.

5.   Vid fullgörandet av sina uppgifter får de nationella medlemmarna i ett tillfälligt arbetsregister behandla uppgifter som rör de enskilda ärenden som de arbetar med. De ska ge dataskyddsombudet tillgång till det tillfälliga arbetsregistret. Dataskyddsombudet ska av den berörda nationella medlemmen informeras om öppnandet av varje nytt tillfälligt arbetsregister som innehåller personuppgifter.

6.   När det gäller behandlingen av operativa personuppgifter får Eurojust inte upprätta något annat automatiskt dataregister än ärendehanteringssystemet. Den nationella medlemmen får dock tillfälligt lagra och analysera personuppgifter i syfte att fastställa huruvida dessa uppgifter är relevanta för Eurojusts arbetsuppgifter och kan föras in i ärendehanteringssystemet. Sådana uppgifter får bevaras i upp till tre månader.

Artikel 24

Tillfälliga arbetsregisters och indexets funktion

1.   Ett tillfälligt arbetsregister ska öppnas av den berörda nationella medlemmen för varje ärende i vilket information överförs till honom eller henne i den mån detta sker i enlighet med denna förordning eller med andra tillämpliga rättsliga instrument. Den nationella medlemmen ska vara ansvarig för hanteringen av de tillfälliga arbetsregister som denne har öppnat.

2.   Den nationella medlem som har öppnat ett tillfälligt arbetsregister ska besluta, i varje enskilt ärende, huruvida tillgången till det tillfälliga arbetsregistret ska vara begränsad eller tillgång till hela eller delar av registret ska ges till andra nationella medlemmar, till behörig Eurojustpersonal eller till en annan person som arbetar på uppdrag av Eurojust och som erhållit det nödvändiga tillståndet från den administrativa direktören.

3.   Den nationella medlem som har öppnat ett tillfälligt arbetsregister ska också besluta om vilken information avseende det tillfälliga arbetsregistret som i enlighet med artikel 23.4 ska föras in i indexet.

Artikel 25

Tillgång till ärendehanteringssystemet på nationell nivå

1.   De personer som avses i artikel 20.3 får i den mån de är anslutna till ärendehanteringssystemet endast ha tillgång till

a)

indexet, såvida inte den nationella medlem som beslutade att föra in uppgifterna i indexet uttryckligen vägrat sådan tillgång,

b)

tillfälliga arbetsregister som öppnas av den nationella medlemmen från deras medlemsstat,

c)

tillfälliga arbetsregister som öppnas av nationella medlemmar från andra medlemsstater och till vilka den nationella medlemmen från deras medlemsstater har getts tillgång, såvida inte den nationella medlem som öppnat det tillfälliga arbetsregistret uttryckligen vägrat sådan tillgång.

2.   Den nationella medlemmen ska, inom de begränsningar som fastställs i punkt 1 i denna artikel, besluta om i vilken utsträckning tillgång till de tillfälliga arbetsregistren i hans eller hennes medlemsstat ska beviljas de personer som avses i artikel 20.3, i den mån de är anslutna till ärendehanteringssystemet.

3.   Varje medlemsstat ska besluta, efter samråd med sin nationella medlem, om i vilken utsträckning tillgång till indexet i den medlemsstaten ska beviljas de personer som avses i artikel 20.3, i den mån de är anslutna till ärendehanteringssystemet. Medlemsstaterna ska underrätta Eurojust och kommissionen om sitt beslut avseende genomförandet av denna punkt. Kommissionen ska informera de övriga medlemsstaterna om detta.

4.   Personer som har getts tillgång i enlighet med punkt 2 ska åtminstone ha tillgång till indexet i den utsträckning det är nödvändigt för att få tillgång till de tillfälliga arbetsregister till vilka de har beviljats tillgång.

KAPITEL IV

INFORMATIONSBEHANDLING

Artikel 26

Eurojusts behandling av personuppgifter

1.   Denna förordning och artikel 3 och kapitel IX i förordning (EU) 2018/1725 ska tillämpas på Eurojusts behandling av operativa personuppgifter. Förordning (EU) 2018/1725 ska tillämpas på Eurojusts behandling av administrativa personuppgifter, med undantag av kapitel IX i den förordningen.

2.   Med hänvisningar till ”tillämpliga dataskyddsregler” i denna förordning avses de dataskyddsbestämmelser som anges i denna förordning och i förordning (EU) 2018/1725.

3.   De dataskyddsregler om behandling av operativa personuppgifter som denna förordning innehåller ska betraktas som särskilda dataskyddsregler i förhållande till de allmänna regler som fastställs i artikel 3 och kapitel IX i förordning (EU) 2018/1725.

4.   Eurojust ska fastställa tidsgränserna för lagring av administrativa personuppgifter i de dataskyddsbestämmelser som ingår i dess arbetsordning.

Artikel 27

Behandling av operativa personuppgifter

1.   I den utsträckning det är nödvändigt för att utföra sina uppgifter får Eurojust, inom ramen för sin behörighet och i syfte att utföra sina operativa uppgifter, automatiserat eller i strukturerade manuella register i enlighet med denna förordning behandla enbart de operativa personuppgifter som förtecknas i punkt 1 i bilaga II, om personer som enligt de berörda medlemsstaternas nationella rätt är personer avseende vilka det finns tungt vägande skäl att anta att de har begått eller är på väg att begå ett brott för vilket Eurojust är behörigt eller som har dömts för ett sådant brott.

2.   Eurojust får endast behandla de operativa personuppgifter som anges i punkt 2 i bilaga II för personer som enligt de berörda medlemsstaternas nationella rätt betraktas som brottsoffer eller andra som berörs av ett brott, såsom personer som kan komma att kallas att vittna i en brottsutredning eller vid lagföring avseende en eller fler av de brottstyper och de brott som avses i artikel 3, personer som kan lämna information om brott eller med kontakter med eller band till en person som avses i punkt 1. Behandling av sådana operativa personuppgifter får ske endast om det är nödvändigt för fullgörandet av Eurojusts uppgifter, inom ramen för dess behörighet och i syfte att utföra dess operativa uppgifter.

3.   I undantagsfall får Eurojust också, under en begränsad tid som inte överstiger den tid som krävs för att slutföra det ärende för vilket uppgifterna behandlas, behandla andra operativa personuppgifter än de som avses i bilaga II om omständigheter kring ett brott där sådana uppgifter är av omedelbar betydelse för och ingår i pågående utredningar som Eurojust samordnar eller hjälper till att samordna, och när behandlingen av dem är nödvändig för de ändamål som anges i punkt 1. Det dataskyddsombud som avses i artikel 36 ska omgående underrättas när sådana operativa personuppgifter behandlas och ska underrättas om de specifika omständigheter som motiverar behovet att behandla dessa operativa personuppgifter. Om sådana andra uppgifter avser vittnen eller brottsoffer i den mening som avses i punkt 2 i den här artikeln ska beslutet att behandla dem fattas gemensamt av de berörda nationella medlemmarna.

4.   Eurojust får behandla särskilda kategorier av operativa personuppgifter i enlighet med artikel 76 i förordning (EU) 2018/1725. Sådana uppgifter får inte behandlas i det index som avses i artikel 23.4 i den här förordningen. Om sådana andra uppgifter avser vittnen eller brottsoffer i den mening som avses i punkt 2 i den här artikeln ska beslutet att behandla dem fattas av de berörda nationella medlemmarna.

Artikel 28

Behandling under Eurojusts eller personuppgiftsbiträdes överinseende

Personuppgiftsbiträdet och alla personer som agerar under Eurojusts eller personuppgiftsbiträdets överinseende och har tillgång till operativa personuppgifter får behandla dessa endast på instruktion från Eurojust, såvida vederbörande inte är skyldig att göra det enligt unionsrätten eller lagstiftningen i en medlemsstat.

Artikel 29

Tidsgränser för lagring av operativa personuppgifter

1.   Operativa personuppgifter som Eurojust behandlar får endast lagras så länge som det är nödvändigt för att den ska kunna utföra sina uppgifter. I synnerhet får de operativa personuppgifter som avses i artikel 27, utan att det påverkar punkt 3 i den här artikeln, inte lagras efter det först tillämpliga datumet bland följande datum:

a)

Det datum då preskription inträdde i alla de medlemsstater som berörs av utredningen och lagföringen.

b)

Det datum då Eurojust underrättas om att personen frikänts och det rättsliga avgörandet har vunnit laga kraft, i vilket fall den berörda medlemsstaten utan dröjsmål ska underrätta Eurojust.

c)

Tre år efter det datum då det rättsliga avgörandet från den sista medlemsstat som berörs av utredningen eller lagföringen vann laga kraft.

d)

Det datum då Eurojust och de berörda medlemsstaterna gemensamt konstaterade eller beslutade att det inte längre var nödvändigt för Eurojust att samordna utredningen och lagföringen, såvida det inte finns en skyldighet att förse Eurojust med denna information i enlighet med artikel 21.5 eller 21.6.

e)

Tre år efter det datum då operativa personuppgifter överfördes i enlighet med artikel 21.5 eller 21.6.

2.   Efterlevnaden av de tidsgränser för lagring av personuppgifter som avses i punkt 1 i denna artikel ska kontrolleras fortlöpande med lämplig automatiserad behandling från Eurojusts sida, i synnerhet från den tidpunkt då ärendet avslutas av Eurojust. Eurojust ska även vart tredje år efter personuppgifternas registrering kontrollera om det är nödvändigt att lagra dem; resultaten av sådana kontroller ska tillämpas på ärendet i dess helhet. Om operativa personuppgifter som avses i artikel 27.4 lagras under mer än fem år ska Europeiska datatillsynsmannen underrättas.

3.   Innan en av de tidsgränser för lagring av personuppgifter som avses i punkt 1 nås ska Eurojust kontrollera om det är nödvändigt att fortsätta att lagra de operativa personuppgifterna, dvs. om och hur länge detta är nödvändigt, för att byrån ska kunna utföra sina uppgifter. Byrån får besluta att undantagsvis lagra dessa personuppgifter till nästa kontroll. Skälen till fortsatt lagring ska vara berättigade och registreras. Om inget beslut fattas om fortsatt lagring av operativa personuppgifter vid tidpunkten för kontrollen ska uppgifterna i fråga raderas automatiskt.

4.   Om operativa personuppgifter i enlighet med punkt 3 har lagrats efter de tidsgränser för lagring som avses i punkt 1 ska Europeiska datatillsynsmannen även vart tredje år göra en kontroll av om det är nödvändigt att lagra dem.

5.   När tidsgränsen för att lagra den sista automatiserade uppgiften i akten har nåtts, ska samtliga handlingar i akten förstöras, med undantag av eventuella originalhandlingar som Eurojust har erhållit från nationella myndigheter och som ska återsändas till den som tillhandahållit dem.

6.   Om Eurojust har samordnat en utredning eller lagföring ska de berörda nationella medlemmarna underrätta varandra närhelst de får information om att ärendet har avskrivits eller att alla rättsliga avgöranden i ärendet har blivit slutligt fastställda.

7.   Punkt 5 ska inte tillämpas om

a)

det skulle skada en skyddsbehövande registrerads intressen. I sådana fall får de operativa personuppgifterna användas endast med den registrerades uttryckliga, skriftliga samtycke,

b)

den registrerade bestrider de operativa personuppgifternas korrekthet; i sådana fall ska punkt 5 inte tillämpas under en period som ger medlemsstaterna eller Eurojust möjlighet att vid behov kontrollera uppgifternas korrekthet,

c)

de operativa personuppgifterna ska sparas som bevisning eller för att fastslå, göra gällande eller försvara rättsliga anspråk,

d)

den registrerade motsätter sig radering av de operativa personuppgifterna och i stället begär att användningen ska begränsas, eller

e)

de operativa personuppgifterna fortsatt behövs för arkivändamål av allmänintresse, eller för statistiska ändamål.

Artikel 30

Säkerhet i samband med operativa personuppgifter

Eurojust och medlemsstaterna ska fastställa mekanismer för att säkerställa att de säkerhetsåtgärder som avses i artikel 91 i förordning (EU) 2018/1725 beaktas mellan olika informationssystem.

Artikel 31

Den registrerades rätt till tillgång

1.   Varje registrerad som vill utöva den rätt till tillgång som avses i artikel 80 i förordning (EU) 2018/1725 till operativa personuppgifter som rör den registrerade och som har behandlats av Eurojust får lämna in en begäran till Eurojust eller till den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som den registrerade väljer. Myndigheten i fråga ska hänskjuta begäran till Eurojust utan dröjsmål och under alla omständigheter inom en månad från dess mottagande.

2.   Eurojust ska svara på begäran utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inom tre månader från det att Eurojust mottog begäran.

3.   Eurojust ska samråda med de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna om beslut som ska fattas med anledning av en begäran. Beslutet om tillgång till uppgifter får endast fattas av Eurojust i nära samarbete med de medlemsstater som direkt berörs av överföringen av sådana uppgifter. Om en medlemsstat invänder mot Eurojusts föreslagna beslut ska den meddela Eurojust om skälen till invändningen. Eurojust ska rätta sig efter sådana invändningar. De berörda nationella medlemmarna ska därefter underrätta de behöriga myndigheterna om innehållet i Eurojusts beslut.

4.   De berörda nationella medlemmarna ska på Eurojusts vägnar behandla och besluta om begäran. Om de berörda nationella medlemmarna inte är eniga ska de hänskjuta ärendet till kollegiet, som ska fatta sitt beslut om begäran med två tredjedelars majoritet.

Artikel 32

Begränsningar av rätten till tillgång

I de fall som avses i artikel 81 i förordning (EU) 2018/1725 ska Eurojust informera den registrerade efter att i enlighet med artikel 31.3 i den här förordningen ha samrått med de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

Artikel 33

Rätt till begränsning av behandling

Om behandlingen av operativa personuppgifter har begränsats enligt artikel 82.3 i förordning (EU) 2018/1725 får sådana operativa personuppgifter, med förbehåll för tillämpningen av de undantag som anges i artikel 29.7 i den här förordningen, behandlas endast för att skydda rättigheterna för den registrerade eller för någon annan fysisk eller juridisk person som är part i de förfaranden vari Eurojust är part, eller för de ändamål som anges i artikel 82.3 i förordning (EU) 2018/1725.

Artikel 34

Tillåten tillgång till operativa personuppgifter inom Eurojust

Endast nationella medlemmar, deras biträdande nationella medlemmar eller assistenter, behöriga utstationerade nationella experter, de personer som avses i artikel 20.3 i den mån de är anslutna till ärendehanteringssystemet samt behörig personal vid Eurojust får, för att utföra Eurojusts uppgifter, ha tillgång till operativa personuppgifter som behandlas av Eurojust inom de begränsningar som föreskrivs i artiklarna 23, 24 och 25.

Artikel 35

Register över kategorier av behandling

1.   Eurojust ska föra ett register över alla kategorier av behandling som byrån ansvarar för. Detta register ska innehålla samtliga följande uppgifter:

a)

Eurojusts kontaktuppgifter samt dataskyddsombudets namn och kontaktuppgifter.

b)

Ändamålen med behandlingen.

c)

En beskrivning av kategorierna av registrerade och av kategorierna av operativa personuppgifter.

d)

De kategorier av mottagare som de operativa personuppgifterna har lämnats eller ska lämnas ut till, inbegripet mottagare i tredjeländer eller internationella organisationer.

e)

I tillämpliga fall, överföringar av operativa personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, inbegripet identifiering av tredjelandet eller den internationella organisationen.

f)

Om möjligt, de förutsedda tidsgränserna för radering av de olika kategorierna av uppgifter.

g)

Om möjligt, en allmän beskrivning av de tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som avses i artikel 91 i förordning (EU) 2018/1725.

2.   Det register som avses i punkt 1 ska upprättas skriftligen, inbegripet i elektronisk form.

3.   Eurojust ska på begäran göra registret tillgängligt för Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 36

Utseende av dataskyddsombudet

1.   Styrelsen ska utse ett dataskyddsombud. Dataskyddsombudet ska vara en medlem av personalen som särskilt utnämnts till detta. Vid utförandet av sina uppgifter ska dataskyddsombudet agera oberoende och får inte ta mot några instruktioner.

2.   Dataskyddsombudet ska väljas på grundval av sina yrkesmässiga kvalifikationer och i synnerhet sin sakkunskap om lagstiftning och praxis i fråga om dataskydd samt förmågan att fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning, särskilt de som avses i artikel 38.

3.   Valet av dataskyddsombudet ska inte kunna leda till en intressekonflikt mellan hans eller hennes uppdrag som dataskyddsombud och andra officiella uppdrag som han eller hon har, särskilt vad avser tillämpningen av denna förordning.

4.   Dataskyddsombudet ska utses för en period på fyra år och får återutses för totalt högst åtta år. Dataskyddsombudet får av styrelsen avsättas från sitt uppdrag endast med Europeiska datatillsynsmannens samtycke, om dataskyddsombudet inte längre uppfyller de krav som ställs för att han eller hon ska kunna utföra sina uppgifter.

5.   Eurojust ska offentliggöra dataskyddsombudets kontaktuppgifter och förmedla dem till Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 37

Dataskyddsombudets ställning

1.   Eurojust ska säkerställa att dataskyddsombudet på ett korrekt sätt och i god tid deltar i alla frågor som rör skyddet av personuppgifter.

2.   Eurojust ska stödja dataskyddsombudet i utförandet av de uppgifter som avses i artikel 38, genom att tillhandahålla de resurser och den personal som krävs för att fullgöra dessa uppgifter och genom att ge tillgång till personuppgifter och behandlingsförfaranden, samt i upprätthållandet av dennes sakkunskap.

3.   Eurojust ska säkerställa att dataskyddsombudet inte tar emot instruktioner gällande utförandet av sina uppgifter. Dataskyddsombudet får inte avsättas av styrelsen eller bli föremål för sanktioner från dess sida för att ha utfört sina uppgifter. Dataskyddsombudet ska rapportera direkt till kollegiet i fråga om operativa personuppgifter och till styrelsen i fråga om administrativa personuppgifter.

4.   Registrerade får kontakta dataskyddsombudet med avseende på alla frågor som rör behandlingen av deras personuppgifter och utövandet av deras rättigheter enligt denna förordning och enligt förordning (EU) 2018/1725.

5.   Styrelsen ska anta genomföranderegler avseende dataskyddsombudet. Dessa genomföranderegler ska särskilt avse urvalsförfarandet för posten som dataskyddsombud, hans eller hennes avsättning, uppgifter och befogenheter samt garantier för dataskyddsombudets oberoende.

6.   Dataskyddsombudet och hans eller hennes personal ska vara bundna av tystnadsplikt i enlighet med artikel 72.

7.   Dataskyddsombudet får rådfrågas av den personuppgiftsansvariga och personuppgiftsbiträdet, av den berörda personalkommittén och av enskilda personer, i alla frågor som rör tolkningen eller tillämpningen av denna förordning och förordning (EU) 2018/1725 utan att dessa behöver gå den officiella vägen. Ingen ska lida förfång för att ha gjort dataskyddsombudet uppmärksamt på att en händelse som påstås utgöra en överträdelse av den här förordningen eller förordning (EU) 2018/1725 har ägt rum.

8.   Efter det att dataskyddsombudet utsetts ska Eurojust registrera det hos Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 38

Dataskyddsombudets uppgifter

1.   Dataskyddsombudet ska särskilt ha följande uppgifter när det gäller behandling av personuppgifter:

a)

Att på ett oberoende sätt säkerställa Eurojusts efterlevnad av dataskyddsbestämmelserna i denna förordning och förordning (EU) 2018/1725 samt relevanta dataskyddsbestämmelser i Eurojusts arbetsordning; detta inbegriper kontroll av efterlevnaden av denna förordning, förordning (EU) 2018/1725 och andra dataskyddsbestämmelser på unionsnivå eller nationell nivå och av Eurojusts strategi för skydd av personuppgifter, inbegripet ansvarstilldelning, information till och utbildning av personal som deltar i behandling samt tillhörande granskning.

b)

Att informera och ge råd till Eurojust och de anställda som behandlar personuppgifter om deras skyldigheter enligt denna förordning, förordning (EU) 2018/1725 och andra dataskyddsbestämmelser på unionsnivå eller nationell nivå.

c)

Att på begäran ge råd vad gäller konsekvensbedömningen avseende dataskydd och kontrollera genomförandet av den enligt artikel 89 i förordning (EU) 2018/1725.

d)

Att säkerställa att ett register över överföring och mottagande av personuppgifter förs i enlighet med de bestämmelser som ska fastställas i Eurojusts arbetsordning.

e)

Att samarbeta med de anställda vid Eurojust som ansvarar för förfaranden, utbildning och rådgivning avseende uppgiftsbehandling.

f)

Att samarbeta med Europeiska datatillsynsmannen.

g)

Att säkerställa att de registrerade informeras om sina rättigheter enligt den här förordningen och förordning (EU) 2018/1725.

h)

Att fungera som kontaktpunkt för Europeiska datatillsynsmannen i frågor som rör behandling, inbegripet det förhandssamråd som avses i artikel 90 i förordning (EU) 2018/1725, och om lämpligt samråda i andra frågor.

i)

Att på begäran ge råd vad gäller behovet av en anmälan av eller ett meddelande om personuppgiftsincidenter i enlighet med artiklarna 92 och 93 i förordning (EU) 2018/1725.

j)

Att utarbeta en årlig rapport och överlämna den till styrelsen, kollegiet och Europeiska datatillsynsmannen.

2.   Dataskyddsombudet ska utföra de uppgifter som föreskrivs i förordning (EU) 2018/1725 när det gäller administrativa personuppgifter.

3.   Dataskyddsombudet och den personal vid Eurojust som bistår dataskyddsombudet i arbetet ska ha tillgång till de personuppgifter som Eurojust behandlar och till dess lokaler i den utsträckning som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter.

4.   Om dataskyddsombudet anser att de bestämmelser i förordning (EU) 2018/1725 som rör behandlingen av administrativa personuppgifter eller de bestämmelser i den här förordningen eller artikel 3 och kapitel IX i förordning (EU) 2018/1725 som rör behandling av operativa personuppgifter inte har följts, ska dataskyddsombudet informera styrelsen och uppmana denna att inom en angiven tidsfrist åtgärda den bristande efterlevnaden. Om styrelsen inte åtgärdar den bristande efterlevnaden inom den angivna tidsfristen ska dataskyddsombudet hänskjuta frågan till Europeiska datatillsynsmannen.

Artikel 39

Anmälan av en personuppgiftsincident till berörda myndigheter

1.   I händelse av en personuppgiftsincident ska Eurojust utan otillbörligt dröjsmål anmäla denna till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

2.   Den anmälan som avses i punkt 1 ska minst innehålla

a)

en beskrivning av personuppgiftsincidentens art, inbegripet, om så är möjligt och lämpligt, kategorierna av och antalet registrerade personer som berörs samt kategorierna av och antalet uppgiftsposter som berörs,

b)

en beskrivning av de sannolika konsekvenserna av personuppgiftsincidenten,

c)

en beskrivning av de åtgärder som Eurojust föreslagit eller vidtagit för att åtgärda personuppgiftsincidenten,

d)

vid behov rekommenderade åtgärder för att begränsa de möjliga negativa följderna av personuppgiftsincidenten.

Artikel 40

Europeiska datatillsynsmannens tillsyn

1.   Europeiska datatillsynsmannen ska ha till uppgift att övervaka och säkerställa tillämpningen av de bestämmelser i denna förordning och förordning (EU) 2018/1725 som rör skyddet av fysiska personers grundläggande fri- och rättigheter när Eurojust behandlar operativa personuppgifter, och att ge råd till Eurojust och de registrerade i alla frågor som rör behandling av operativa personuppgifter. För detta ändamål ska Europeiska datatillsynsmannen fullgöra de uppgifter som anges i punkt 2 i denna artikel, utöva de befogenheter han eller hon tilldelas enligt punkt 3 i denna artikel och samarbeta med nationella tillsynsmyndigheter i enlighet med artikel 42.

2.   Europeiska datatillsynsmannen ska ha följande uppgifter enligt denna förordning och förordning (EU) 2018/1725:

a)

Höra och utreda klagomål och informera den registrerade om resultatet inom rimlig tid.

b)

Genomföra utredningar, antingen på eget initiativ eller på grundval av ett klagomål, och informera de registrerade om resultatet inom rimlig tid.

c)

Övervaka och säkerställa att de bestämmelser i denna förordning och förordning (EU) 2018/1725 som rör skyddet av fysiska personer när Eurojust behandlar operativa personuppgifter, tillämpas.

d)

Bistå Eurojust med råd, antingen på eget initiativ eller efter ett samråd, i alla frågor som rör behandling av operativa personuppgifter, särskilt innan Eurojust utarbetar interna regler om skydd av grundläggande fri- och rättigheter i samband med behandlingen av operativa personuppgifter.

3.   Europeiska datatillsynsmannen får enligt denna förordning och förordning (EU) 2018/1725 samt med beaktande av konsekvenserna för utredningar och lagföring i medlemsstaterna

a)

ge registrerade råd när de utövar sina rättigheter,

b)

hänskjuta ett ärende till Eurojust vid en påstådd överträdelse av bestämmelserna om behandling av operativa personuppgifter och vid behov lämna förslag om hur överträdelsen kan åtgärdas och hur skyddet för de registrerade kan förbättras,

c)

samråda med Eurojust när begäranden om att utöva vissa rättigheter med avseende på operativa personuppgifter har vägrats i strid med artikel 31, 32 eller 33 i denna förordning eller artiklarna 77–82 eller 84 i förordning (EU) 2018/1725,

d)

varna Eurojust,

e)

beordra Eurojust att rätta, begränsa eller radera operativa personuppgifter som har behandlats av Eurojust på ett sätt som står i strid med bestämmelserna om behandling av operativa personuppgifter, och att underrätta den tredje man till vilken uppgifterna har lämnats ut om sådana åtgärder, förutsatt att detta inte stör de uppgifter för Eurojust som anges i artikel 2,

f)

väcka talan vid Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen) på de villkor som fastställs i EUF-fördraget,

g)

intervenera i ärenden som har anhängiggjorts vid domstolen.

4.   Europeiska datatillsynsmannen ska ha tillgång till de operativa personuppgifter som Eurojust behandlar och till dess lokaler i den utsträckning som krävs för att han eller hon ska kunna utföra sina uppgifter.

5.   Europeiska datatillsynsmannen ska upprätta en årlig rapport om sin tillsyn med avseende på Eurojust. Denna rapport ska utgöra en del av Europeiska datatillsynsmannens årliga rapport enligt artikel 60 i förordning (EU) 2018/1725. De nationella tillsynsmyndigheterna ska anmodas att lämna synpunkter om denna rapport innan den tas upp som en del av Europeiska datatillsynsmannens årliga rapport enligt artikel 60 i förordning (EU) 2018/1725. Europeiska datatillsynsmannen ska ta största möjliga hänsyn till de nationella tillsynsmyndigheternas synpunkter och ska under alla omständigheter hänvisa till dem i den årliga rapporten.

6.   Eurojust ska på Europeiska datatillsynsmannens begäran samarbeta med denne vid fullgörandet av hans eller hennes uppgifter.

Artikel 41

Europeiska datatillsynsmannens tystnadsplikt

1.   Både under och efter sin ämbetstid ska Europeiska datatillsynsmannen och dennes personal omfattas av tystnadsplikt vad avser konfidentiell information som har kommit till deras kännedom under tjänsteutövningen.

2.   Europiska datatillsynsmannen ska vid utövandet av sin tillsyn ta största möjliga hänsyn till sekretesskraven i samband med rättsliga utredningar och straffrättsliga förfaranden, i enlighet med unionsrätten eller medlemsstaternas lagstiftning.

Artikel 42

Samarbete mellan Europeiska datatillsynsmannen och nationella tillsynsmyndigheter

1.   Europeiska datatillsynsmannen ska agera i nära samarbete med nationella tillsynsmyndigheter med avseende på specifika frågor som kräver nationellt deltagande, i synnerhet om Europeiska datatillsynsmannen eller en nationell tillsynsmyndighet upptäcker omfattande avvikelser mellan medlemsstatens praxis eller potentiellt olagliga överföringar genom Eurojusts kommunikationskanaler, eller mot bakgrund av frågor som lyfts fram av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter gällande genomförandet och tolkningen av denna förordning.

2.   I de fall som avses i punkt 1 ska en samordnad tillsyn säkerställas i enlighet med artikel 62 i förordning (EU) 2018/1725.

3.   Europeiska datatillsynsmannen ska hålla de nationella tillsynsmyndigheterna fullt informerade om alla frågor som direkt påverkar dem eller på annat sätt är relevanta för dem. Europeiska datatillsynsmannen ska på begäran av en eller flera nationella tillsynsmyndigheter informera dessa om särskilda frågor.

4.   I fall som rör uppgifter från en eller flera medlemsstater, inbegripet i fall som avses i artikel 43.3, ska Europeiska datatillsynsmannen samråda med de berörda nationella tillsynsmyndigheterna. Europeiska datatillsynsmannen får inte besluta om ytterligare åtgärder förrän dessa nationella tillsynsmyndigheter har informerat Europeiska datatillsynsmannen om sin ståndpunkt, inom en tidsfrist som ska fastställas av Europeiska datatillsynsmannen. Den tidsfristen får inte vara kortare än en månad eller längre än tre månader. Europeiska datatillsynsmannen ska ta största möjliga hänsyn till de berörda nationella tillsynsmyndigheternas ståndpunkt. I fall där Europeiska datatillsynsmannen har för avsikt att inte följa deras ståndpunkt, ska han eller hon informera dem, motivera sitt beslut och överlämna frågan till Europeiska dataskyddsstyrelsen.

I fall som Europeiska datatillsynsmannen anser vara synnerligen brådskande får han eller hon besluta att vidta omedelbara åtgärder. I sådana fall ska Europeiska datatillsynsmannen omedelbart informera de berörda nationella tillsynsmyndigheterna och motivera varför situationen är brådskande och den åtgärd han eller hon har vidtagit.

5.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska hålla Europeiska datatillsynsmannen informerad om alla åtgärder de vidtar avseende medlemsstaternas överföring, sökning eller varje annan utlämning av operativa personuppgifter enligt denna förordning.

Artikel 43

Rätt att lämna in ett klagomål till Europeiska datatillsynsmannen avseende operativa personuppgifter

1.   Varje registrerad ska ha rätt att lämna in ett klagomål till Europeiska datatillsynsmannen om han eller hon anser att Eurojust behandlat operativa personuppgifter som rör honom eller henne i strid med denna förordning eller förordning (EU) 2018/1725.

2.   Om ett klagomål avser ett beslut enligt artikel 31, 32 eller 33 i denna förordning eller artikel 80, 81 eller 82 i förordning (EU) 2018/1725, ska Europeiska datatillsynsmannen rådfråga de nationella tillsynsmyndigheterna eller den behöriga rättsliga myndigheten i den medlemsstat som tillhandahöll uppgifterna eller den direkt berörda medlemsstaten. Vid antagandet av sitt beslut, som kan innebära en vägran att lämna ut någon information, ska Europeiska datatillsynsmannen ta hänsyn till yttrandet från den nationella tillsynsmyndigheten eller från den behöriga rättsliga myndigheten.

3.   Om ett klagomål avser behandling av uppgifter som en medlemsstat lämnat till Eurojust ska Europeiska datatillsynsmannen och den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som tillhandahöll uppgifterna, var och en inom ramen för sitt behörighetsområde, säkerställa att nödvändiga kontroller av lagenligheten i behandlingen av uppgifterna har utförts på ett korrekt sätt.

4.   Om ett klagomål avser behandling av uppgifter som lämnats till Eurojust av unionsorgan, unionsbyråer, tredjeländer eller internationella organisationer eller behandling av uppgifter som hämtats av Eurojust från allmänt tillgängliga källor, ska Europeiska datatillsynsmannen säkerställa att Eurojust på ett korrekt sätt har utfört nödvändiga kontroller av lagenligheten i behandlingen av uppgifterna.

5.   Europeiska datatillsynsmannen ska informera den registrerade om hur arbetet med klagomålet fortskrider och vad resultatet blir, samt om möjligheten till rättslig prövning enligt artikel 44.

Artikel 44

Rätt till rättslig prövning mot Europeiska datatillsynsmannen

Talan mot Europeiska datatillsynsmannens beslut avseende operativa personuppgifter ska väckas vid domstolen.

Artikel 45

Ansvar i frågor om uppgiftsskydd

1.   Eurojust ska behandla operativa personuppgifter på ett sådant sätt att det kan fastställas vilken myndighet som tillhandahöll uppgifterna eller varifrån uppgifterna hämtades.

2.   Ansvaret för de operativa personuppgifternas korrekthet ska ligga på

a)

Eurojust, vad gäller operativa personuppgifter som lämnats in av en medlemsstat eller en unionsinstitution, ett unionsorgan eller en unionsbyrå, om uppgifterna har ändrats i samband med Eurojusts behandling av dem,

b)

den medlemsstat eller den unionsinstitution, det unionsorgan eller den unionsbyrå som tillhandahöll Eurojust uppgifterna, om dessa inte har ändrats i samband med Eurojusts behandling av dem,

c)

Eurojust, vad gäller operativa personuppgifter som tillhandahållits av tredjeländer eller av internationella organisationer, liksom för operativa personuppgifter som hämtats av Eurojust från allmänt tillgängliga källor.

3.   Ansvaret för efterlevnaden av förordning (EU) 2018/1725 när det gäller administrativa personuppgifter och för efterlevnaden av den här förordningen och artikel 3 och kapitel IX i förordning (EU) 2018/1725 när det gäller operativa personuppgifter ska ligga hos Eurojust.

Ansvaret för lagligheten i fråga om överföring av operativa personuppgifterna ska ligga på

a)

när en medlemsstat har tillhandahållit Eurojust de berörda operativa personuppgifterna, den medlemsstaten,

b)

Eurojust, när Eurojust har tillhandahållit medlemsstater, unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer samt tredjeländer eller organisationer de berörda operativa personuppgifterna.

4.   Med förbehåll för andra bestämmelser i denna förordning ska Eurojust ansvara för alla uppgifter som byrån behandlar.

Artikel 46

Ansvar för otillåten eller felaktig behandling av uppgifter

1.   Eurojust ska, i enlighet med artikel 340 i EUF-fördraget, vara ansvarig för all skada som åsamkas en person till följd av otillåten eller felaktig behandling av uppgifter som utförts av Eurojust.

2.   Klagomål mot Eurojust på grundval av dess ansvar enligt punkt 1 i denna artikel ska lämnas in till domstolen i enlighet med artikel 268 i EUF-fördraget.

3.   Varje medlemsstat ska, i enlighet med sin nationella rätt, vara ansvarig för all skada som har åsamkats en person till följd av en av medlemsstaten utförd otillåten eller felaktig behandling av uppgifter som överförts till Eurojust.

KAPITEL V

FÖRBINDELSER MED PARTNER

AVSNITT I

Gemensamma bestämmelser

Artikel 47

Gemensamma bestämmelser

1.   I den utsträckning som krävs för att genomföra sina uppgifter får Eurojust upprätta och upprätthålla samarbetsförbindelser med unionens institutioner, organ och byråer i enlighet med deras respektive mål, samt med tredjeländers behöriga myndigheter och internationella organisationer, i enlighet med den samarbetsstrategi som avses i artikel 52.

2.   I den utsträckning som är relevant för utförandet av dess uppgifter och med förbehåll för eventuella begränsningar enligt artiklarna 21.8 och 76 får Eurojust utbyta information direkt med de enheter som avses i punkt 1 i den här artikeln, med undantag av personuppgifter.

3.   För de syften som anges i punkterna 1 och 2 får Eurojust ingå samarbetsavtal med de enheter som avses i punkt 1. Sådana samarbetsavtal får inte utgöra en grund för att tillåta utbyte av personuppgifter och ska inte vara bindande för unionen eller dess medlemsstater.

4.   Eurojust får ta emot och behandla personuppgifter som mottagits från de enheter som avses i punkt 1 i den mån det är nödvändigt för utförandet av dess uppgifter och med förbehåll för de tillämpliga dataskyddsreglerna.

5.   Personuppgifter får överföras från Eurojust till unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer, tredjeländer eller internationella organisationer endast om detta är nödvändigt för utförandet av dess uppgifter och sker i enlighet med artiklarna 55 och 56. Om de uppgifter som ska överföras har tillhandahållits av en medlemsstat, ska Eurojust inhämta ett godkännande från den berörda behöriga myndigheten i den medlemsstaten, såvida inte medlemsstaten på förhand har godkänt sådan vidareöverföring, antingen generellt eller förenat med särskilda villkor. Ett sådant godkännande får när som helst dras tillbaka.

6.   Det är förbjudet för medlemsstater, unionsinstitutioner, unionsorgan eller unionsbyråer, tredjeländer eller internationella organisationer att till tredje parter vidareöverföra personuppgifter som erhållits från Eurojust, såvida inte samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Eurojust har erhållit ett förhandsgodkännande från den medlemsstat som tillhandahöll uppgifterna.

b)

Eurojust har gett sitt uttryckliga godkännande efter beaktande av omständigheterna i fallet.

c)

Vidareöverföringen sker endast för ett särskilt syfte som inte är oförenligt med det syfte för vilket uppgifterna överfördes.

AVSNITT II

Förbindelser med partner inom unionen

Artikel 48

Samarbete med det europeiska rättsliga nätverket och andra unionsnätverk som deltar i straffrättsligt samarbete

1.   Eurojust och det europeiska straffrättsliga nätverket ska upprätthålla privilegierade förbindelser med varandra på grundval av samråd och komplementaritet, särskilt mellan nationella medlemmar, det europeiska rättsliga nätverkets kontaktpunkter i samma medlemsstat som den nationella medlemmen, och de nationella kontaktpersonerna för Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket. För att säkerställa ett effektivt samarbete ska följande åtgärder vidtas:

a)

Från fall till fall ska nationella medlemmar underrätta det europeiska rättsliga nätverkets kontaktpunkter om de ärenden som de anser att nätverket är bättre skickat att hantera.

b)

Det europeiska rättsliga nätverkets sekretariat ska ingå i Eurojusts personal. Det ska fungera som en självständig enhet. Det får utnyttja de administrativa resurser hos Eurojust som krävs för genomförandet av det europeiska rättsliga nätverkets uppgifter, inbegripet för att täcka kostnaderna för nätverkets plenarsammanträden.

c)

Det europeiska rättsliga nätverkets kontaktpunkter får från fall till fall bjudas in för att närvara vid Eurojusts möten.

d)

Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket får utnyttja det nationella samordningssystemet för Eurojust när de i enlighet med artikel 20.7 b avgör huruvida en begäran ska behandlas med hjälp av Eurojust eller det europeiska rättsliga nätverket.

2.   Sekretariatet för nätverket för gemensamma utredningsgrupper och sekretariatet för det nätverk som inrättats genom beslut 2002/494/RIF ska ingå i Eurojusts personal. Dessa sekretariat ska fungera som självständiga enheter. De får utnyttja de administrativa resurser hos Eurojust som krävs för att de ska kunna genomföra sina uppgifter. Eurojust ska säkerställa samordning mellan sekretariaten. Denna punkt tillämpas på sekretariatet för varje relevant nätverk som deltar i straffrättsligt samarbete för vilket Eurojust ska tillhandahålla stöd i form av ett sekretariat. Eurojust får stödja relevanta europeiska nätverk och organ som deltar i straffrättsligt samarbete, bland annat om så är lämpligt genom ett sekretariat hos Eurojust.

3.   Det nätverk som inrättas genom beslut 2008/852/RIF får begära att Eurojust ska tillhandahålla nätverket ett sekretariat. Vid en sådan begäran ska punkt 2 tillämpas.

Artikel 49

Förbindelser med Europol

1.   Eurojust ska vidta alla lämpliga åtgärder för att Europol inom ramen för Europols mandat ska kunna ha indirekt tillgång på grundval av ett system med träff/icke-träff till information som tillhandahålls Eurojust, utan att det påverkar eventuella begränsningar som anges av medlemsstaten, unionsorganet, unionsbyrån, tredjelandet eller den internationella organisation som tillhandahöll informationen. I händelse av en träff ska Eurojust inleda ett förfarande där den information som gav upphov till träffen får delas, i enlighet med beslutet av den medlemsstat, det unionsorgan, den unionsbyrå, det tredjeland eller den internationella organisation som tillhandahöll Eurojust informationen.

2.   Informationssökningar i enlighet med punkt 1 får genomföras enbart i syfte att fastställa huruvida den information som finns tillgänglig hos Europol överensstämmer med den information som behandlas av Eurojust.

3.   Eurojust får endast tillåta sökningar i enlighet med punkt 1 efter att ha erhållit information från Europol om vilka medlemmar av personalen som har utsetts som behöriga att genomföra sådana sökningar.

4.   Om Eurojust eller en medlemsstat i samband med Eurojusts behandling av information avseende en enskild utredning fastställer ett behov av samordning, samarbete eller stöd i enlighet med Europols mandat, ska Eurojust underrätta Europol om detta och inleda förfarandet för informationsdelning i enlighet med beslutet från den medlemsstat som tillhandahöll informationen. I sådana fall ska Eurojust samråda med Europol.

5.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med Europol in den mån det är relevant för fullgörandet av de båda byråernas uppgifter och för att uppnå deras mål, med hänsyn tagen till behovet att undvika dubbelarbete.

I detta syfte ska Europols verkställande direktör och Eurojusts ordförande träffas regelbundet för att diskutera frågor av gemensamt intresse.

6.   Europol ska respektera eventuella begränsningar vad gäller tillgång eller användning som i allmänna eller specifika ordalag har angetts av en medlemsstat, ett unionsorgan eller en unionsbyrå, ett tredjeland eller en internationell organisation när det gäller information som dessa har tillhandahållit.

Artikel 50

Förbindelser med Europeiska åklagarmyndigheten

1.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla en nära förbindelse med Europeiska åklagarmyndigheten på grundval av ett ömsesidigt samarbete inom deras respektive mandat och behörighet och på grundval av en utveckling av operativa, administrativa och förvaltningsrelaterade förbindelser dem emellan i enlighet med vad som anges i denna artikel. I detta syfte ska Eurojusts ordförande och den europeiska chefsåklagaren träffas regelbundet för att diskutera frågor av gemensamt intresse. De ska träffas på begäran av Eurojusts ordförande eller den europeiska chefsåklagaren.

2.   Eurojust ska behandla framställningar om stöd från Europeiska åklagarmyndigheten utan onödigt dröjsmål och vid behov hantera sådana framställningar som om de mottagits från en nationell myndighet som är behörig i fråga om rättslig hjälp.

3.   Närhelst det är nödvändigt för att stödja det samarbete som upprättats i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska Eurojust dra nytta av Eurojusts nationella samordningssystem som inrättats i enlighet med artikel 20 samt av de förbindelser som man har upprättat med tredjeländer, inbegripet med sina sambandspersoner.

4.   I operativa frågor som är relevanta för Europeiska åklagarmyndighetens behörighetsområden ska Eurojust informera Europeiska åklagarmyndigheten och vid behov knyta den till sin verksamhet som rör gränsöverskridande ärenden, bland annat genom att

a)

dela information om sina ärenden, inklusive personuppgifter, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i denna förordning, och

b)

begära stöd från Europeiska åklagarmyndigheten.

5.   Eurojust ska ha tillgång till information i Europeiska åklagarmyndighetens ärendehanteringssystem på grundval av ett system med träff/icke-träff. När överensstämmelse visar sig föreligga mellan uppgifter som förts in i ärendehanteringssystemet av Europeiska åklagarmyndigheten och de uppgifter som innehas av Eurojust ska det faktum att det föreligger en överensstämmelse meddelas både Eurojust och Europeiska åklagarmyndigheten samt den medlemsstat som lämnade uppgifterna till Eurojust. Eurojust ska vidta lämpliga åtgärder för att göra det möjligt för Europeiska åklagarmyndigheten att få indirekt tillgång till information i dess ärendehanteringssystem på grundval av ett system med träff/icke-träff.

6.   Europeiska åklagarmyndigheten får förlita sig på stöd och resurser från Eurojusts förvaltning. Eurojust får för detta ändamål tillhandahålla Europeiska åklagarmyndigheten tjänster av gemensamt intresse. Detaljerna ska regleras genom en överenskommelse.

Artikel 51

Förbindelser med unionsorgan och unionsbyråer

1.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla samarbetsförbindelser med det europeiska nätverket för rättslig utbildning.

2.   Olaf ska bidra till Eurojusts samordningsarbete beträffande skyddet av unionens ekonomiska intressen i enlighet med sitt mandat enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

3.   Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån ska bidra till Eurojusts arbete genom att bland annat överföra information som behandlats i enlighet med dess mandat och uppgifter enligt artikel 8.1 m i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 (21). Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns behandling av personuppgifter i samband med överföringen ska regleras genom förordning (EU) 2018/1725.

4.   Med avseende på mottagande och överföring av information mellan Eurojust och Olaf, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8 i denna förordning, ska medlemsstaterna säkerställa att Eurojusts nationella medlemmar betraktas som medlemsstaternas behöriga myndigheter uteslutande vid tillämpningen av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Informationsutbytet mellan Olaf och de nationella medlemmarna påverkar inte skyldigheter att tillhandahålla andra behöriga myndigheter information enligt dessa förordningar.

AVSNITT III

Internationellt samarbete

Artikel 52

Förbindelser med tredjeländers myndigheter och med internationella organisationer

1.   Eurojust får upprätta och upprätthålla samarbete med tredjeländers myndigheter och med internationella organisationer.

För detta ändamål ska Eurojust utarbeta en samarbetsstrategi vart fjärde år i samråd med kommissionen, i vilken det fastställs med vilka tredjeländer och internationella organisationer det finns ett operativt behov av samarbete.

2.   Eurojust får ingå samarbetsavtal med de enheter som anges i artikel 47.1.

3.   Eurojust får utse kontaktpunkter i tredjeländer enligt överenskommelse med berörda behöriga myndigheter för att underlätta samarbetet i enlighet med Eurojusts operativa behov.

Artikel 53

Sambandspersoner utstationerade i tredjeländer

1.   I syfte att underlätta det rättsliga samarbetet med tredjeländer i fall där Eurojust tillhandahåller stöd i enlighet med denna förordning får kollegiet utstationera sambandspersoner i ett tredjeland under förutsättning att det föreligger ett samarbetsavtal som avses i artikel 47.3 med de behöriga myndigheterna i tredjelandet.

2.   Sambandspersonernas uppgifter ska omfatta all verksamhet som syftar till att främja och påskynda alla former av straffrättsligt samarbete, särskilt genom upprättandet av direkta kontakter med de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet. Sambandspersonerna får vid utförandet av sina uppgifter utbyta operativa personuppgifter med de behöriga myndigheterna i det berörda tredjelandet i enlighet med artikel 56.

3.   Den sambandsperson som avses i punkt 1 ska ha erfarenhet av arbete med Eurojust och ha lämpliga kunskaper om rättsligt samarbete och om hur Eurojust arbetar. Utstationeringen av en sambandsperson på uppdrag av Eurojust ska förhandsgodkännas av denna person och av hans eller hennes medlemsstat.

4.   Om den sambandsperson som utstationeras av Eurojust väljs ut bland nationella medlemmar, biträdande nationella medlemmar eller assistenter ska

a)

den berörda medlemsstaten ersätta personen i hans eller hennes egenskap av nationell medlem, biträdande nationell medlem eller assistent,

b)

hans eller hennes rätt att utöva sina befogenheter enligt artikel 8 upphöra.

5.   Utan att det påverkar artikel 110 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän ska kollegiet upprätta villkoren för utstationeringen av sambandspersoner, däribland deras lönevillkor. Kollegiet ska vidta nödvändiga genomförandeåtgärder i frågan i samråd med kommissionen.

6.   Den verksamhet som utförs av Eurojusts utstationerade sambandspersoner ska omfattas av Europeiska datatillsynsmannens tillsyn. Sambandspersonerna ska rapportera till kollegiet, som på ett lämpligt sätt ska underrätta Europaparlamentet och rådet om deras verksamhet i årsrapporten. Sambandspersonerna ska underrätta de nationella medlemmarna och de behöriga nationella myndigheterna om alla ärenden som berör deras medlemsstat.

7.   Behöriga myndigheter i medlemsstaterna och de sambandspersoner som avses i punkt 1 får ta direkt kontakt med varandra. I sådana fall ska sambandspersonen underrätta den berörda nationella medlemmen om dessa kontakter.

8.   De sambandspersoner som avses i punkt 1 ska vara anslutna till ärendehanteringssystemet.

Artikel 54

Ansökningar om rättslig hjälp till och från tredjeländer

1.   Eurojust får med de berörda medlemsstaternas samtycke samordna verkställandet av ansökningar om rättslig hjälp från ett tredjeland om sådana ansökningar måste verkställas i minst två medlemsstater som del av samma utredning. Sådana ansökningar får även översändas till Eurojust av en behörig nationell myndighet.

2.   I brådskande fall och i enlighet med artikel 19 får joursamordningen ta emot och översända ansökningarna enligt punkt 1 i den här artikeln om de lämnats av ett tredjeland som har ingått ett samarbetsavtal eller en överenskommelse om samarbete med Eurojust.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.5 ska Eurojust, om den berörda medlemsstaten gör ansökningar om rättslig hjälp som avser samma utredning och som måste verkställas i ett tredjeland, främja det rättsliga samarbetet med det tredjelandet.

AVSNITT IV

Överföringar av personuppgifter

Artikel 55

Överföring av operativa personuppgifter till unionsinstitutioner, unionsorgan och unionsbyråer

1.   Med förbehåll för alla ytterligare begränsningar enligt denna förordning, särskilt enligt artiklarna 21.8, 47.5 och 76, får Eurojust överföra operativa personuppgifter till andra unionsinstitutioner, unionsorgan eller unionsbyråer endast om uppgifterna är nödvändiga för det lagenliga utförandet av uppgifter som omfattas av befogenheterna för dessa andra unionsinstitutioner, unionsorgan eller unionsbyråer.

2.   Om de operativa personuppgifterna har överförts på begäran av andra unionsinstitutioner, unionsorgan eller unionsbyråer, ska både den personuppgiftsansvarige och mottagaren vara ansvariga för överföringens lagenlighet.

Eurojust ska vara skyldig att kontrollera de andra unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas behörighet och preliminärt bedöma om överföringen av de operativa personuppgifterna är nödvändig. Om det uppstår tveksamhet om nödvändigheten ska Eurojust begära ytterligare förklaringar från mottagaren.

Den andra unionsinstitutionen eller unionsbyrån eller det andra unionsorganet ska se till att det senare går att kontrollera att överföringen av de operativa personuppgifterna var nödvändig.

3.   De andra unionsinstitutionerna, unionsorganen eller unionsbyråerna ska behandla de operativa personuppgifterna endast för de ändamål för vilka de överfördes.

Artikel 56

Allmänna principer för överföringar av operativa personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer

1.   Eurojust får, under förutsättning att de tillämpliga dataskyddsreglerna och övriga bestämmelser i denna förordning efterlevs, överföra operativa personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation endast om följande villkor är uppfyllda:

a)

Överföringen är nödvändig för utförandet av Eurojusts arbetsuppgifter.

b)

Myndigheten i tredjelandet eller den internationella organisationen de operativa personuppgifterna överförs till har behörighet inom brottsbekämpning och straffrätt.

c)

Om de operativa personuppgifter som ska överföras i enlighet med denna artikel har överförts eller gjorts tillgängliga för Eurojust av en medlemsstat, ska Eurojust inhämta förhandstillstånd för överföringen av den relevanta behöriga myndigheten i den medlemsstaten i överensstämmelse med dess nationella rätt, såvida inte den medlemsstaten har gett sitt tillstånd sådana överföringar generellt eller förenat med särskilda villkor.

d)

Vid vidareöverföring från ett tredjeland eller en internationell organisation, till ett annat tredjeland eller en internationell organisation ska Eurojust kräva att det tredjeland eller den internationella organisation som överför uppgifterna anhåller om förhandstillstånd från Eurojust för vidareöverföringen.

Eurojust får endast bevilja tillstånd enligt led d med förhandstillstånd från den medlemsstat som uppgifterna kommer från efter vederbörligt beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet hur allvarligt brottet är, det ändamål för vilket de operativa personuppgifterna ursprungligen överfördes och nivån på skyddet av personuppgifter i det tredjeland eller den internationella organisation som de operativa personuppgifterna ska vidareöverföras till.

2.   Med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 i denna artikel får Eurojust överföra operativa personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation endast om ett av följande gäller:

a)

kommissionen har i enlighet med artikel 57 beslutat att skyddsnivån i ett tredjeland eller en internationell organisation är adekvat eller, om inget sådant beslut om adekvat skyddsnivå föreligger, lämpliga skyddsåtgärder har vidtagits eller föreligger i enlighet med artikel 58.1 eller, om inget beslut om adekvat skyddsnivå föreligger och inga sådana lämpliga skyddsåtgärder har vidtagits eller föreligger, undantag för särskilda situationer i enlighet med artikel 59.1 gäller, eller

b)

ett samarbetsavtal för utbyte av operativa personuppgifter har ingåtts före den 12 december 2019 mellan Eurojust och tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med artikel 26a i beslut 2002/187/RIF, eller

c)

en internationell överenskommelse har ingåtts mellan unionen och tredjelandet eller den internationella organisationen i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget som erbjuder tillräckliga skyddsåtgärder för den personliga integriteten och enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

3.   De samarbetsavtal som avses i artikel 47.3 får användas för att ange närmare tillämpningsföreskrifter för sådana avtal eller beslut om adekvat skyddsnivå som avses i punkt 2 i den här artikeln.

4.   Eurojust får i brådskande fall överföra operativa personuppgifter utan förhandstillstånd från en medlemsstat i enlighet med punkt 1 c. Eurojust får endast göra så om överföringen av de operativa personuppgifterna är nödvändig för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland eller mot en medlemsstats väsentliga intressen och ett förhandstillstånd inte kan erhållas i tid. Den myndighet som är ansvarig för att ge förhandstillstånd ska underrättas utan dröjsmål.

5.   Medlemsstaterna och unionens institutioner, organ och byråer får inte vidareöverföra operativa personuppgifter som de erhållit från Eurojust till ett tredjeland eller en internationell organisation. Undantagsvis får en sådan vidareöverföring ske om Eurojust har godkänt detta, efter vederbörligt beaktande av alla relevanta faktorer, inbegripet hur allvarligt brottet är, det ändamål för vilket de operativa personuppgifterna ursprungligen överfördes och nivån på skyddet av personuppgifter i det tredjeland eller den internationella organisation som de operativa personuppgifterna överförs till.

6.   Artiklarna 57, 58 och 59 ska tillämpas för att säkerställa att den nivå på skyddet av fysiska personer som säkerställs genom denna förordning inte undergrävs.

Artikel 57

Överföring på grundval av ett beslut om adekvat skyddsnivå

Eurojust får överföra operativa personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, om kommissionen i enlighet med artikel 36 i direktiv (EU) 2016/680 har beslutat att det tredjelandet, ett territorium eller en eller flera specificerade sektorer i tredjelandet eller den internationella organisationen i fråga säkerställer en adekvat skyddsnivå.

Artikel 58

Överföring som omfattas av lämpliga skyddsåtgärder

1.   Om det inte föreligger något beslut om adekvat skyddsnivå får Eurojust överföra operativa personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation, om

a)

lämpliga skyddsåtgärder för operativa personuppgifter har fastställts i ett rättsligt bindande instrument, eller

b)

Eurojust har bedömt alla omständigheter kring en överföring av operativa personuppgifter och dragit slutsatsen att lämpliga skyddsåtgärder för de operativa personuppgifterna föreligger.

2.   Eurojust ska informera Europeiska datatillsynsmannen om kategorier av överföringar enligt punkt 1 b.

3.   Om en överföring grundas på punkt 1 b, ska denna överföring dokumenteras och dokumentationen på begäran göras tillgänglig för Europeiska datatillsynsmannen. Dokumentationen ska inbegripa uppgift om datum och tidpunkt för överföringen och information om den mottagande behöriga myndigheten, om skälet till överföringen och om de operativa personuppgifter som har överförts.

Artikel 59

Undantag för särskilda situationer

1.   Om det inte finns något beslut om adekvat skyddsnivå eller lämpliga skyddsåtgärder i enlighet med artikel 58, får Eurojust överföra operativa personuppgifter till ett tredjeland eller en internationell organisation endast om överföringen är nödvändig

a)

för att skydda intressen som är av grundläggande betydelse för den registrerade eller för en annan person,

b)

för att skydda den registrerades berättigade intressen,

c)

för att avvärja en omedelbar och allvarlig fara för den allmänna säkerheten i en medlemsstat eller ett tredjeland, eller

d)

i enskilda fall för utförandet av Eurojusts uppgifter, såvida inte Eurojust fastställer att den berörda registrerades grundläggande rättigheter och friheter väger tyngre än det allmänna intresset av en sådan överföring.

2.   Om en överföring grundas på punkt 1, ska denna överföring dokumenteras och dokumentationen på begäran göras tillgänglig för Europeiska datatillsynsmannen. Dokumentationen ska inbegripa uppgift om datum och tidpunkt för överföringen och information om den mottagande behöriga myndigheten, om skälet till överföringen och om de operativa personuppgifter som har överförts.

KAPITEL VI

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Artikel 60

Budget

1.   Beräkningar av Eurojusts samtliga inkomster och utgifter ska utarbetas för varje räkenskapsår, motsvarande kalenderåret, och ska redovisas i Eurojusts budget.

2.   Eurojusts budget ska vara balanserad i fråga om inkomster och utgifter.

3.   Utan att det påverkar andra medel ska Eurojusts inkomster omfatta

a)

ett bidrag från unionen, vilket ingår i unionens allmänna budget,

b)

eventuella frivilliga finansiella bidrag från medlemsstaterna,

c)

avgifter för publikationer och eventuella tjänster som Eurojust tillhandahållit,

d)

tillfälliga bidrag.

4.   Eurojusts utgifter ska omfatta personallöner, utgifter för administration och infrastruktur samt driftskostnader, inbegripet finansiering av gemensamma utredningsgrupper.

Artikel 61

Upprättande av budgeten

1.   Varje år ska den administrativa direktören upprätta ett utkast till inkomst- och utgiftsberäkning för Eurojust för påföljande räkenskapsår, inklusive tjänsteförteckningen, och ska översända det till styrelsen. Det europeiska rättsliga nätverket och andra unionsnätverk som deltar i straffrättsligt samarbete enligt vad som avses i artikel 48 ska informeras om de delar som rör deras verksamhet i god tid innan beräkningen vidarebefordras till kommissionen.

2.   Styrelsen ska på grundval av utkastet till inkomst- och utgiftsberäkning se över det preliminära utkastet till beräkning av Eurojusts inkomster och utgifter för påföljande räkenskapsår, vilket den ska vidarebefordra till kollegiet för antagande.

3.   Det preliminära utkastet till inkomst- och utgiftsberäkning för Eurojust ska översändas till kommissionen senast den 31 januari varje år. Eurojust ska översända det slutliga utkastet till beräkning, som ska inbegripa ett utkast till tjänsteförteckning, till kommissionen senast den 31 mars samma år.

4.   Kommissionen ska översända beräkningen till Europaparlamentet och rådet (nedan kallad budgetmyndigheten) tillsammans med förslaget till unionens allmänna budget.

5.   På grundval av beräkningen ska kommissionen i förslaget till unionens allmänna budget föra in de beräkningar som den anser nödvändiga för tjänsteförteckningen och det bidragsbelopp som ska tas från den allmänna budgeten, vilket den ska lägga fram för budgetmyndigheten i enlighet med artiklarna 313 och 314 i EUF-fördraget.

6.   De anslag som utgör unionens bidrag till Eurojust ska godkännas av budgetmyndigheten.

7.   Eurojusts tjänsteförteckning ska godkännas av budgetmyndigheten. Kollegiet ska anta Eurojusts budget. Budgeten blir slutgiltig när unionens allmänna budget slutligen antas. Vid behov ska kollegiet anpassa Eurojusts budget i enlighet därmed.

8.   Artikel 88 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 (22) ska tillämpas för varje byggprojekt som sannolikt kommer att ha betydande inverkan på Eurojusts budget.

Artikel 62

Genomförande av budgeten

Den administrativa direktören ska verka som Eurojusts utanordnare och genomföra Eurojusts budget under sitt ansvar inom de ramar som budgeten tillåter.

Artikel 63

Redovisning av räkenskaper och ansvarsfrihet

1.   Eurojusts räkenskapsförare ska översända de preliminära räkenskaperna för budgetåret (år N) till kommissionens räkenskapsförare och till revisionsrätten senast den 1 mars efter varje räkenskapsår (år N + 1).

2.   Eurojust ska översända rapporten om budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning för år N till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

3.   Kommissionens räkenskapsförare ska översända Eurojusts preliminära räkenskaper för år N, som konsoliderats med kommissionens räkenskaper, till revisionsrätten senast den 31 mars år N + 1.

4.   I enlighet med artikel 246.1 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 ska revisionsrätten lägga fram sina synpunkter om Eurojusts preliminära räkenskaper senast den 1 juni år N + 1.

5.   Vid mottagande av revisionsrättens synpunkter avseende Eurojusts preliminära räkenskaper enligt artikel 246 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 ska den administrativa direktören upprätta Eurojusts slutliga räkenskaper under sitt ansvar och överlämna dessa till styrelsen för yttrande.

6.   Styrelsen ska yttra sig över Eurojusts slutliga räkenskaper.

7.   Den administrativa direktören ska senast den 1 juli år N + 1 översända de slutliga räkenskaperna för år N till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten tillsammans med styrelsens yttrande.

8.   Eurojusts slutliga räkenskaper för år N ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november år N + 1.

9.   Den administrativa direktören ska till revisionsrätten översända sitt svar avseende dess synpunkter senast den 30 september år N + 1. Den administrativa direktören ska även översända detta svar till styrelsen och kommissionen.

10.   På Europaparlamentets begäran ska den administrativa direktören till Europaparlamentet översända all information som krävs för en problemfri tillämpning av förfarandet för ansvarsfrihet beträffande ifrågavarande räkenskapsår i enlighet med artikel 261.3 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046.

11.   Europaparlamentet ska före den 15 maj år N + 2 på rekommendation av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, bevilja den administrativa direktören ansvarsfrihet beträffande genomförandet av budgeten för år N.

12.   Ansvarsfrihet för genomförandet av Eurojusts budget ska beviljas av Europaparlamentet på rådets rekommendation enligt ett förfarande som är jämförbart med det som föreskrivs i artikel 319 i EUF-fördraget och artiklarna 260, 261 och 262 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 och på grundval av revisionsrättens revisionsberättelse.

Om Europaparlamentet vägrar att bevilja ansvarsfrihet senast den 15 maj år N + 2, ska den administrativa direktören anmodas att förklara sin ståndpunkt inför kollegiet, som ska fatta sitt slutgiltiga beslut om den administrativa direktörens ståndpunkt med hänsyn till omständigheterna.

Artikel 64

Finansiella regler

1.   De finansiella regler som gäller för Eurojust ska antas av styrelsen i enlighet med delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 efter samråd med kommissionen. De finansiella reglerna får inte avvika från delegerad förordning (EU) nr 1271/2013 såvida inte en sådan avvikelse är specifikt nödvändig för Eurojusts verksamhet och kommissionen har gett sitt förhandsgodkännande.

När det gäller det ekonomiska stödet till de gemensamma utredningsgruppernas verksamhet ska Eurojust och Europol gemensamt fastställa reglerna och villkoren för ansökningarnas behandling.

2.   Eurojust får bevilja bidrag med anknytning till fullgörandet av sina uppgifter enligt artikel 4.1. Bidrag som lämnas enligt artikel 4.1 f får beviljas medlemsstaterna utan att de bjuds in att lämna förslag.

KAPITEL VII

PERSONALBESTÄMMELSER

Artikel 65

Allmänna bestämmelser

1.   Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för andra anställda vid unionen, samt de regler som antagits genom överenskommelse mellan unionens institutioner för verkställande av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för andra anställda, ska gälla för Eurojusts anställda.

2.   Eurojusts personal ska bestå av personal som rekryteras i enlighet med de regler och bestämmelser som ska tillämpas på tjänstemän och övriga anställda i unionen, med beaktande av alla de kriterier som avses i artikel 27 i de tjänsteföreskrifter för tjänstemän, inbegripet dess geografiska fördelning.

Artikel 66

Utstationerade nationella experter och annan personal

1.   Utöver sin egen personal får Eurojust även anlita utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av Eurojust.

2.   Kollegiet ska anta ett beslut om att fastställa regler för utstationering av nationella experter hos Eurojust och om användning av annan personal, särskilt för att undvika potentiella intressekonflikter.

3.   Eurojust ska vidta lämpliga administrativa åtgärder, bland annat genom utbildning och förebyggande strategier, för att undvika intressekonflikter, inbegripet intressekonflikter som rör frågor som kan uppstå efter det att en anställning upphört.

KAPITEL VIII

UTVÄRDERING OCH RAPPORTERING

Artikel 67

Unionsinstitutionernas och de nationella parlamentens deltagande

1.   Eurojust ska översända sin årsrapport till Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten, som får lägga fram synpunkter och slutsatser.

2.   Efter att ha blivit vald ska Eurojusts nyvalda ordförande göra ett uttalande inför det eller de ansvariga utskotten i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Diskussionerna får inte, vare sig direkt eller indirekt, handla om konkreta åtgärder som vidtagits i samband med specifika operativa ärenden.

3.   Eurojusts ordförande ska inställa sig en gång om året för Europaparlamentets och de nationella parlamentens gemensamma utvärdering av Eurojusts verksamhet inom ramen för ett interparlamentariskt sammanträde, i syfte att diskutera Eurojusts löpande verksamhet och presentera dess årsrapport eller andra viktiga dokument från Eurojust.

Diskussionerna får inte, vare sig direkt eller indirekt, handla om konkreta åtgärder som vidtagits i samband med specifika operativa ärenden.

4.   Utöver de andra informations- och samrådsskyldigheter som anges i denna förordning ska Eurojust översända följande till Europaparlamentet och de nationella parlamenten på respektive officiella språk för deras kännedom:

a)

Resultaten av studier och strategiska projekt som utarbetats av eller genomförts på uppdrag av Eurojust.

b)

Det programplaneringsdokument som avses i artikel 15.

c)

Samarbetsavtal som slutits med tredje parter.

Artikel 68

Yttranden över föreslagna lagstiftningsakter

Kommissionen och de berörda medlemsstaterna får under utövandet av sina rättigheter enligt artikel 76 b i EUF-fördraget begära ett yttrande av Eurojust över alla förslag till lagstiftningsakter som avses i artikel 76 i EUF-fördraget.

Artikel 69

Utvärdering och granskning

1.   Senast den 13 december 2024 och vart femte år därefter ska kommissionen beställa en utvärdering av genomförandet och konsekvenserna av denna förordning samt av ändamålsenligheten och effektiviteten hos Eurojust och dess arbetsmetoder. Kollegiet ska höras i samband med utvärderingen. Utvärderingen får i synnerhet behandla det möjliga behovet att ändra Eurojusts mandat och de finansiella följderna av varje sådan ändring.

2.   Kommissionen ska vidarebefordra utvärderingsrapporten tillsammans med sina slutsatser till Europaparlamentet och de nationella parlamenten samt till rådet och kollegiet. Utvärderingens resultat ska offentliggöras.

KAPITEL IX

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 70

Privilegier och immunitet

Protokoll nr 7 om Europeiska unionens privilegier och immunitet som är fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget ska gälla för Eurojust och dess personal.

Artikel 71

Språkanvändning

1.   Rådets förordning nr 1 (23) ska gälla för Eurojust.

2.   Kollegiet ska med två tredjedelars majoritet av sina medlemmar besluta om Eurojusts interna språkordning.

3.   De översättningstjänster som krävs för Eurojusts funktion ska tillhandahållas av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ, inrättat genom rådets förordning (EG) nr 2965/94 (24), såvida inte någon annan lösning krävs på grund av att Översättningscentrum inte står till förfogande.

Artikel 72

Tystnadsplikt

1.   De nationella medlemmarna, och deras biträdande nationella medlemmar och assistenter enligt artikel 7, Eurojusts personal, de nationella kontaktpersonerna, de utstationerade nationella experterna, sambandspersonerna, dataskyddsombudet och Europeiska datatillsynsmannens ledamöter och personal ska omfattas av tystnadsplikt beträffande all information som kommer till deras kännedom under deras ämbetsutövning.

2.   Tystnadsplikten ska gälla för alla personer och alla organ som ska arbeta med Eurojust.

3.   Tystnadsplikten ska även gälla utanför arbetsplatsen och efter avslutad anställning samt efter avslutandet av den verksamhet som de personer som avses i punkterna 1 och 2 ägnar sig åt.

4.   Tystnadsplikten ska gälla all information som Eurojust tar emot eller utbyter, såvida inte informationen redan lagligen har offentliggjorts eller är tillgänglig för allmänheten.

Artikel 73

Villkor för tystnadsplikt vid nationella förfaranden

1.   Utan att det påverkar artikel 21.3 får myndigheten i den medlemsstat som tillhandahöll informationen, om information tas emot eller utbyts via Eurojust, enligt sin nationella rätt föreskriva villkor för den mottagande myndighetens användning av denna information i nationella förfaranden.

2.   Myndigheten i den medlemsstat som tar emot den information som avses i punkt 1 ska vara bunden av dessa villkor.

Artikel 74

Öppenhet

1.   Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (25) ska tillämpas på handlingar i Eurojusts besittning.

2.   Styrelsen ska inom sex månader från den dag då det första mötet äger rum utarbeta närmare bestämmelser om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001, vilka ska antas av kollegiet.

3.   Beslut som fattas av Eurojust i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 får bli föremål för ett klagomål till Europeiska ombudsmannen eller en talan inför domstolen enligt de villkor som anges i artiklarna 228 respektive 263 i EUF-fördraget.

4.   Eurojust ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över sina styrelseledamöter och sammandrag av resultatet av styrelsens möten. Offentliggörandet av dessa sammandrag ska tillfälligt eller permanent underlåtas eller begränsas om ett sådant offentliggörande riskerar att äventyra utförandet av Eurojusts uppgifter, samtidigt som hänsyn tas till byråns skyldigheter avseende diskretion och konfidentialitet samt dess operativa natur.

Artikel 75

Olaf och revisionsrätten

1.   För att underlätta bekämpning av bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet enligt förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 ska Eurojust inom sex månader från denna förordnings ikraftträdande ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (26). Eurojust ska anta lämpliga bestämmelser som ska gälla samtliga nationella medlemmar, biträdande nationella medlemmar och assistenter, alla utstationerade nationella experter samt Eurojusts hela personal genom användning av mallen i bilagan till avtalet.

2.   Revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision, på grundval av handlingar och kontroller på plats, hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit medel från Eurojust.

3.   Olaf får genomföra utredningar, inbegripet kontroller och inspektioner på plats, i enlighet med de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 och rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 (27) i syfte att fastställa om det har förekommit några oriktigheter som skadar unionens ekonomiska intressen i samband med utgifter som finansieras av Eurojust.

4.   Utan att det påverkar punkterna 1, 2 och 3 ska Eurojusts samarbetsavtal med tredjeländer eller internationella organisationer samt dess avtal, bidragsöverenskommelser och bidragsbeslut inbegripa bestämmelser genom vilka revisionsrätten och Olaf uttryckligen ges befogenhet att genomföra revisioner och utredningar i enlighet med sina respektive behörigheter.

5.   Eurojusts personal, den administrativa direktören och medlemmarna i kollegiet och styrelsen ska utan dröjsmål, och utan att deras ansvarighet kan ifrågasättas på grund av detta, underrätta Olaf och Europeiska åklagarmyndigheten om alla misstankar om oegentlig eller olaglig verksamhet inom deras respektive mandat som de har fått kännedom om under sin tjänsteutövning eller sitt uppdrag.

Artikel 76

Bestämmelser om skydd av känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

1.   Eurojust ska fastställa interna bestämmelser om hantering av och konfidentialitet för information och om skydd av känsliga icke säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, inbegripet för framställning och behandling av sådana uppgifter vid Eurojust.

2.   Eurojust ska fastställa interna bestämmelser om skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter vilka ska överensstämma med rådets beslut 2013/488/EU (28) för att sörja för en likvärdig skyddsnivå för sådana uppgifter.

Artikel 77

Administrativa utredningar

Eurojusts administrativa verksamhet ska omfattas av Europeiska ombudsmannens utredningar i enlighet med artikel 228 i EUF-fördraget.

Artikel 78

Ansvar utöver ansvaret för otillåten eller felaktig hantering av uppgifter

1.   Eurojusts avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Revisionsrätten ska vara behörig att döma i enlighet med varje eventuell skiljedomsklausul som ingår i ett avtal som Eurojust har slutit.

3.   I händelse av utomobligatoriskt ansvar ska Eurojust, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas lagstiftning och oberoende av allt eventuellt ansvar enligt artikel 46, gottgöra all eventuell skada som Eurojust eller dess personal har orsakat vid utförandet av sina uppgifter.

4.   Punkt 3 ska även gälla skada som orsakats genom fel begångna av en nationell medlem, en biträdande nationell medlem eller en assistent vid utförandet av deras uppgifter. Emellertid ska hans eller hennes medlemsstat ersätta Eurojust för de belopp som Eurojust har betalat ut för att gottgöra sådan skada när han eller hon verkar på grundval av de befogenheter som han eller hon beviljas i enlighet med artikel 8.

5.   Domstolen ska vara behörig att döma i tvister angående ersättning för skador som avses i punkt 3.

6.   De nationella domstolar i medlemsstaterna som är behöriga att hantera tvister som inbegriper Eurojusts ansvar, i enlighet med vad som avses i denna artikel, ska fastställas genom hänvisning till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 (29).

7.   Personalens personliga ansvar gentemot Eurojust ska regleras av de bestämmelser som fastställs i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen eller de anställningsvillkor som gäller för andra anställda.

Artikel 79

Avtal om säte och villkor för verksamheten

1.   Eurojust ska ha sitt säte i Haag i Nederländerna.

2.   De arrangemang som är nödvändiga beträffande inkvartering som ska tillhandahållas Eurojust i Nederländerna och de lokaler som ska tillgängliggöras i Nederländerna tillsammans med de specifika regler som gäller i Nederländerna avseende den administrativa direktören, kollegiets medlemmar, Eurojusts personal och dessas familjemedlemmar ska fastställas i ett avtal om säte mellan Eurojust och Nederländerna, vilket ska slutas när kollegiets godkännande väl har erhållits.

Artikel 80

Övergångsbestämmelser

1.   Eurojust, såsom byrån inrättas genom denna förordning, ska vara den allmänna rättsliga efterträdaren beträffande alla avtal som slutits av Eurojust samt beträffande allt ansvar som åligger Eurojust och beträffande all egendom som Eurojust förvärvat i enlighet med beslut 2002/187/RIF.

2.   De nationella medlemmar av Eurojust, såsom det inrättades genom beslut 2002/187/RIF, som varit utstationerade av var och en av medlemsstaterna enligt det beslutet ska övergå till att bli nationella medlemmar av Eurojust enligt kapitel II avsnitt II i denna förordning. Mandattiden för deras tjänstgöring får förlängas en gång enligt artikel 7.5 i denna förordning efter denna förordnings ikraftträdande, oberoende av en tidigare förlängning.

3.   Ordföranden och de vice ordförandena för Eurojust, såsom det inrättades genom beslut 2002/187/RIF, vid tidpunkten för denna förordnings ikraftträdande ska övergå till att bli Eurojusts ordförande och vice ordförande enligt artikel 11 i denna förordning fram till utgången av deras mandattid enligt det beslutet. De får väljas om en gång efter denna förordnings ikraftträdande enligt artikel 11.4 i denna förordning, oberoende av ett tidigare omval.

4.   Den administrativa direktör som senast utsetts enligt artikel 29 i beslut 2002/187/RIF ska övergå till att bli administrativ direktör enligt artikel 17 i denna förordning fram till utgången av hans eller hennes mandattid i enlighet med vad som beslutats enligt det beslutet. Mandattiden för den administrativa direktören får förlängas en gång efter denna förordnings ikraftträdande.

5.   Denna förordning ska inte påverka den giltigheten hos avtal som slutits av Eurojust i enlighet med beslut 2002/187/RIF. I synnerhet ska alla internationella avtal som slutits av Eurojust före den 12 december 2019 förbli giltiga.

6.   Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som har fastställts på grundval av artikel 35 i beslut 2002/187/RIF ska genomföras i enlighet med de bestämmelser som fastställts genom artikel 36 i det beslutet.

7.   Denna förordning ska inte påverka anställningsavtal som ingåtts i enlighet med beslut 2002/187/RIF före denna förordnings ikraftträdande. Det dataskyddsombud som senast utsetts enligt artikel 17 i det beslutet ska övergå till att bli dataskyddsombud enligt artikel 36 i denna förordning.

Artikel 81

Ersättande och upphävande

1.   Beslut 2002/187/RIF ersätts härmed för de medlemsstater som är bundna av denna förordning med verkan från den 12 december 2019.

Därmed upphävs beslut 2002/187/RIF med verkan från den 12 december 2019.

2.   För de medlemsstater som är bundna av denna förordning ska hänvisningar till det beslut som avses i punkt 1 anses som hänvisningar till denna förordning.

Artikel 82

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Den ska tillämpas från och med den 12 december 2019.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 14 november 2018.

På Europaparlamentets vägnar

A. TAJANI

Ordförande

På rådets vägnar

K. EDTSTADLER

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 4 oktober 2018 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 6 november 2018.

(2)  Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EGT L 63, 6.3.2002, s. 1).

(3)  Rådets beslut 2003/659/RIF av den 18 juni 2003 om ändring av beslut 2002/187/RIF om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EUT L 245, 29.9.2003, s. 44).

(4)  Rådets beslut 2009/426/RIF av den 16 december 2008 om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (EUT L 138, 4.6.2009, s. 14).

(5)  Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (EUT L 283, 31.10.2017, s. 1).

(6)  Rådets beslut 2002/494/RIF av den 13 juni 2002 om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (EGT L 167, 26.6.2002, s. 1).

(7)  Rådets beslut 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (EUT L 332, 18.12.2007, s. 103).

(8)  Rådets beslut 2008/852/RIF av den 24 oktober 2008 om ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter (EUT L 301, 12.11.2008, s. 38).

(9)  Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (se sidan X_Xi detta nummer av EUT).

(11)  Rådets gemensamma ståndpunkt 2005/69/RIF av den 24 januari 2005 om utbyte av vissa uppgifter med Interpol (EUT L 27, 29.1.2005, s. 61).

(12)  Rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (EUT L 205, 7.8.2007, s. 63).

(13)  Gemensam åtgärd 96/277/RIF av den 22 april 1996 om en ordning för utbyte av sambandspersoner för att förbättra det rättsliga samarbetet mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT L 105, 27.4.1996, s. 1).

(14)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 30.7.2018, s. 1).

(15)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (EUT L 248, 18.9.2013, s. 1).

(16)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

(17)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 1.5.2014, s. 1).

(18)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(19)  Rådets beslut 2005/671/RIF av den 20 september 2005 om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott (EUT L 253, 29.9.2005, s. 22).

(20)  Rådets beslut 2008/976/RIF av den 16 december 2008 om det europeiska rättsliga nätverket (EUT L 348, 24.12.2008, s. 130).

(21)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1624 av den 14 september 2016 om en europeisk gräns- och kustbevakning och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/399 och upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007, rådets förordning (EG) nr 2007/2004 och rådets beslut 2005/267/EG (EUT L 251, 16.9.2016, s. 1).

(22)  Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 av den 30 september 2013 med rambudgetförordning för de organ som avses i artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 328, 7.12.2013, s. 42).

(23)  Rådets förordning nr 1 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT 17, 6.10.1958, s. 385).

(24)  Rådets förordning (EG) nr 2965/94 av den 28 november 1994 om upprättande av ett översättningscentrum för Europeiska unionens organ (EGT L 314, 7.12.1994, s. 1).

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

(26)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 15.

(27)  Rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (EGT L 292, 15.11.1996, s. 2).

(28)  Rådets beslut 2013/488/EU av den 23 september 2013 om säkerhetsbestämmelser för skydd av säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter (EUT L 274, 15.10.2013, s. 1).

(29)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).


BILAGA I

Förteckning över typer av grov brottslighet som Eurojust har behörighet att hantera i enlighet med artikel 3.1:

Terrorism.

Organiserad brottslighet.

Olaglig narkotikahandel.

Penningtvätt.

Brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen.

Människosmuggling.

Människohandel.

Handel med stulna fordon.

Mord och grov misshandel.

Olaga handel med mänskliga organ och vävnader.

Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

Rasism och främlingsfientlighet.

Rån och grov stöld.

Olaga handel med kulturföremål, inklusive antikviteter och konstverk.

Svindleri och bedrägeri.

Brott mot unionens finansiella intressen.

Insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan.

Beskyddarverksamhet och utpressning.

Förfalskning och piratkopiering.

Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

Förfalskning av pengar och betalningsmedel.

It-brottslighet.

Korruption.

Olaga handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

Olaga handel med hotade djurarter.

Olaga handel med hotade växtarter och växtsorter.

Miljöbrott, däribland förorening från fartyg.

Olaga handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser.

Sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, inbegripet material med övergrepp mot barn och kontaktsökning med barn i sexuellt syfte.

Folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser.


BILAGA II

KATEGORIER AV PERSONUPPGIFTER SOM AVSES I ARTIKEL 27

1.

a)

Efternamn, namn som ogift, förnamn och i förekommande fall alias eller antagna namn.

b)

Födelsedatum och födelseort.

c)

Nationalitet.

d)

Kön.

e)

Den berörda personens hemvist, yrke och vistelseort.

f)

Personnummer eller andra officiella nummer som används i medlemsstaten för att identifiera enskilda personer, körkort, identitetshandlingar och passuppgifter samt tull- och skatteregistreringsnummer.

g)

Uppgifter om juridiska personer om detta inbegriper uppgifter om identifierade eller identifierbara enskilda personer som är föremål för utredning eller lagföring.

h)

Uppgifter om konton hos banker eller andra finansinstitut.

i)

En beskrivning av de påstådda brotten, den tidpunkt då de begicks, brottsrubricering samt uppgift om hur långt utredningen har kommit.

j)

De omständigheter som tyder på att utredningen kan få en internationell omfattning.

k)

Upplysningar som rör en förmodad tillhörighet till en kriminell organisation.

l)

Telefonnummer, e-postadresser, trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter samt alla tillhörande uppgifter som krävs för identifiering av abonnenten eller användaren.

m)

Fordonsregistreringsuppgifter.

n)

DNA-profiler som upprättats från den icke-kodande delen av DNA, fotografier och fingeravtryck.

2.

a)

Efternamn, namn som ogift, förnamn och i förekommande fall alias eller antagna namn.

b)

Födelsedatum och födelseort.

c)

Nationalitet.

d)

Kön.

e)

Den berörda personens hemvist, yrke och vistelseort.

f)

En beskrivning av de brott som den berörda personen har anknytning till, den tidpunkt då brotten begicks, brottsrubricering samt uppgift om hur långt utredningen har kommit.

g)

Personnummer eller andra officiella nummer som används i medlemsstaterna för att identifiera enskilda personer, körkort, identitetshandlingar och passuppgifter samt tull- och skatteregistreringsnummer.

h)

Uppgifter om konton hos banker och andra finansinstitut.

i)

Telefonnummer, e-postadresser, trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter samt alla tillhörande uppgifter som krävs för identifiering av abonnenten eller användaren.

j)

Fordonsregistreringsuppgifter.