(1)

Till följd av olika nationella regler för värdepapper och insolvens, som inte är harmoniserade på unionsnivå, finns det skillnader i nivån på skyddet mot risken för insolvens för finansiella instrument som depåförvaras av tredje part för kunder som är alternativa investeringsfonder (AIF-fonder). För att säkerställa ett högt skydd för kunders tillgångar i enlighet med direktiv 2011/61/EU, och samtidigt ge utrymme för strängare nationella krav på de områden som inte är harmoniserade, är det nödvändigt att klargöra de skyldigheter avseende förvaring av tillgångar som fastställs i direktiv 2011/61/EU.

(2)

För närvarande tillämpar behöriga myndigheter och branschen åtskillnadskravet i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 231/2013 (2) på olika sätt. Förvaringsinstitut, som utgör den första nivån i depåförvaringskedjan, är skyldiga att ha enskilda konton för att hålla finansiella instrument för varje AIF-fondkund, men det är nödvändigt att klargöra att om förvaringsfunktionen delegeras till en tredje part bör denna kunna hålla de tillgångar som tillhör ett förvaringsinstituts kunder, inbegripet tillgångar som tillhör AIF-fonder och företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag), på ett samlingskonto. Samlingskontot bör alltid utesluta förvaringsinstitutets och den tredje partens egna tillgångar samt även tillgångar som tillhör andra kunder till den tredje parten. På motsvarande sätt bör en underdepåhållare, om förvaringsfunktionen delegeras vidare, kunna hålla den delegerande depåhållarens kunders tillgångar på ett samlingskonto. Detta samlingskonto bör alltid utesluta underdepåhållarens och den delegerande depåhållarens egna tillgångar samt även tillgångar som tillhör andra kunder till underdepåhållaren. Detta krävs för att uppnå en god balans mellan marknadseffektivitet och investerarskydd.

(3)

För att minimera risken för förlust av tillgångar på kunders samlingskonton för finansiella instrument som tillhandahålls av en tredje part till vilken förvaringsfunktionen har delegerats, bör överföring i god tid av relevant information till förvaringsinstitutet säkerställas genom att man med lämpliga mellanrum gör avstämningar mellan kontona för finansiella värdepapper och uppgifterna hos en AIF-fondkunds förvaringsinstitut och den tredje parten, eller mellan de tredje parterna om förvaringsfunktionen har delegerats längre ned i kedjan. Hur ofta avstämningar görs bör dessutom bero på varje händelse på samlingskontot, inbegripet transaktioner som rör tillgångar som tillhör förvaringsinstitutets andra kunder och som hålls på samma samlingskonto som AIF-fondens tillgångar.

(4)

Förvaringsinstitutet bör kunna fortsätta att utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt när depåförvaring av AIF-fondkunders tillgångar delegeras till en tredje part. Det är därför nödvändigt att kräva att förvaringsinstitutet har uppgifter på det konto för finansiella instrument som det har öppnat i AIF-fondkundens namn, eller i AIF-förvaltarens namn för AIF-fondens räkning, som visar att de tillgångar som depåförvaras av en tredje part tillhör just den AIF-fonden.

(5)

För att stärka förvaringsinstitutens ställning gentemot tredje part till vilken depåförvaringen av tillgångar delegeras bör detta förhållande dokumenteras genom ett skriftligt avtal. Avtalet bör göra det möjligt för förvaringsinstitutet att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillgångar som depåförvaras är tillräckligt skyddade och att den tredje parten vid alla tidpunkter uppfyller delegeringsavtalet och kraven i direktiv 2011/61/EU och delegerad förordning (EU) nr 231/2013. Dessutom bör förvaringsinstitutet och den tredje parten formellt enas om huruvida den tredje parten har rätt att vidaredelegera förvaringsfunktionerna. I detta fall bör arrangemanget eller avtalet mellan den delgerande tredje parten och den tredje part till vilken förvaringsfunktionerna vidaredelegeras föreskriva rättigheter och skyldigheter som är likvärdiga med dem som upprättats mellan förvaringsinstitutet och den delegerande tredje parten.

(6)

För att göra det möjligt för förvaringsinstitutet att fullgöra sina uppgifter är det nödvändigt att stärka förvaringsinstituts tillsyn över tredje parter, oberoende av om de är belägna inom eller utanför unionen. Förvaringsinstitut bör vara skyldiga att kontrollera om AIF-fonders finansiella instrument registreras korrekt i bokföringen hos en tredje part och att uppgifterna är tillräckligt exakta för att göra det möjligt att identifiera de depåförvarade tillgångarnas typ, lokalisering och ägandeskap. För att förvaringsinstituten lättare ska kunna fullgöra dessa uppgifter bör tredje parter tillhandahålla en rapport som redogör för varje ändring som rör de tillgångar som depåförvaras för förvaringsinstitutets AIF-fondkunders räkning.

(7)

Som en del av förvaringsinstitutens skyldigheter att iaktta aktsamhet och omsorg i samband med delegering av depåförvaringsfunktioner, bör ett institut, innan det delegerar denna funktion till en tredje part som är belägen utanför unionen, hämta in ett oberoende juridiskt yttrande med en bedömning av insolvenslagstiftningen i det tredjeland där tredje parten är belägen, som innefattar en utvärdering av den skyddsnivå som uppnås med åtskilda konton för finansiella instrument i den jurisdiktionen. Ett yttrande som tillhandahålls för varje jurisdiktion av de berörda branschorgaisationerna eller av advokatbyråer för flera olika förvaringsinstituts räkning bör kunna godtas. Dessutom bör förvaringsinstitutet säkerställa att en tredje part som är belägen utanför unionen informerar institutet om alla förändrade omständigheter eller ändringar i det tredje landets insolvenslagstiftning som kan inverka på statusen för de tillgångar som institutet håller för AIF-fondkunders räkning.

(8)

För att ge förvaringsinstitut tid att anpassa sig till de nya kraven i denna förordning, bör dess första tillämpningsdag skjutas upp till arton månader efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (3).

(10)

De åtgärder som införs genom denna förordning är förenliga med yttrandet från expertgruppen för europeiska värdepapperskommittén.

(11)

Delegerad förordning (EU) nr 231/2013 bör därför ändras i enlighet med detta.