30.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 193/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU, Euratom) 2018/1046

av den 18 juli 2018

om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 46 d, 149, 153.2 a, 164, 172, 175, 177, 178, 189.2, 212.2, 322.1 och 349, jämfört med fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 106a,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av revisionsrättens yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (4), och

av följande skäl:

(1)

Efter tre års tillämpning bör ytterligare ändringar av de finansiella reglerna för unionens allmänna budget (nedan kallad budgeten) göras för att avlägsna flaskhalsar genom ökad flexibilitet, förenkla genomförandet både för berörda parter och förvaltande avdelningar, fokusera mer på resultat och förbättra tillgängligheten, öppenheten och ansvarsskyldigheten. Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (5) bör därför upphävas och ersättas med den här förordningen.

(2)

För att förenkla de finansiella reglerna för budgeten och samtidigt föra samman de relevanta reglerna i en enda förordning bör kommissionen upphäva delegerad förordning (EU) nr 1268/2012 (6). För tydlighetens skull bör de viktigaste reglerna i delegerad förordning (EU) nr 1268/2012 införas i den här förordningen, medan andra regler bör införas i riktlinjerna för förvaltande avdelningar.

(3)

De grundläggande budgetprinciperna bör bibehållas. De befintliga undantag från dessa principer som gäller för specifika områden som forskning, yttre åtgärder och strukturfonder bör ses över och i möjligaste mån förenklas, och man bör därvid ta hänsyn till huruvida ett enskilt undantag fortfarande är relevant, om det ger ett mervärde för budgeten och om det medför en börda för berörda parter.

(4)

Reglerna om överföring av anslag bör uttryckas tydligare, och en åtskillnad bör göras mellan automatiska och icke-automatiska överföringar. De unionsinstitutioner som berörs bör informera Europaparlamentet och rådet både om automatiska och icke-automatiska överföringar.

(5)

Det bör vara tillåtet att överföra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål till och använda dem för efterföljande program eller åtgärd så att dessa medel används effektivt. Interna inkomster avsatta för särskilda ändamål bör endast få överföras till närmast följande budgetår, såvida inget annat anges i denna förordning.

(6)

När det gäller interna inkomster avsatta för särskilda ändamål bör det vara tillåtet att finansiera nya fastighetsprojekt med inkomster som härrör från uthyrning och försäljning av byggnader och mark. Sådana inkomster bör betraktas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål som får överföras tills de har använts till fullo.

(7)

Unionens institutioner bör ha rätt att ta emot donationer som görs till unionen.

(8)

Det bör införas en bestämmelse som tillåter sponsring in natura från en juridisk person för att finansiera ett evenemang eller en aktivitet som syftar till att sprida information eller främja företagens sociala ansvar.

(9)

Begreppet prestation i samband med budgeten bör klargöras. Prestation bör kopplas till direkt tillämpning av principen om sund ekonomisk förvaltning. Principen om sund ekonomisk förvaltning bör också definieras och en koppling bör göras mellan målformulering och prestationsindikatorer, resultat och sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet vid användningen av anslagen. Av rättssäkerhetsskäl bör termer som avser prestation, särskilt output och resultat, definieras samtidigt som man undviker överlappning i förhållande till befintliga resultatramar för de olika programmen.

(10)

I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning (7), bör unionslagstiftningen hålla hög kvalitet och bör inriktas på områden där den har störst mervärde för medborgarna och fungera så effektivt och ändamålsenligt som möjligt för att förverkliga unionens gemensamma politiska mål. Att göra befintliga och nya utgiftsprogram och verksamheter som medför betydande utgifter föremål för utvärderingar kan bidra till att dessa mål uppnås.

(11)

I enlighet med principen om öppenhet enligt artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionens institutioner utföra sitt arbete så öppet som möjligt. När det gäller budgetgenomförandet innebär tillämpningen av den principen att medborgarna bör kunna veta var, och för vilket ändamål, unionens medel används. Sådan information främjar demokratisk debatt, bidrar till att medborgarna medverkar i unionens beslutsprocess, förstärker institutionell kontroll och granskning av unionens utgifter och bidrar till att öka dess trovärdighet. Kommunikationen bör vara mer målinriktad och bör syfta till att öka synligheten när det gäller unionens bidrag för medborgarna. Målen bör uppnås genom att man offentliggör, helst med användning av moderna informationsverktyg, relevant information om alla mottagare av medel som finansieras av unionen, på ett sätt som beaktar dessa mottagares legitima intressen när det gäller konfidentialitet och säkerhet och, när det gäller fysiska personer, deras rätt till integritet och skydd av personuppgifter. Unionens institutioner bör därför vara selektiva och följa proportionalitetsprincipen vid offentliggörandet av sådana uppgifter. Beslut att offentliggöra bör baseras på relevanta kriterier i syfte att tillhandahålla meningsfull information.

(12)

Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om skydd av personuppgifter bör man i varje fall sträva efter största möjliga öppenhet i fråga om uppgifter om mottagare. Information om mottagare av unionens medel som genomförs inom ramen för direkt förvaltning bör offentliggöras på en särskild webbplats vid unionsinstitutionerna, såsom systemet för finansiell öppenhet, och bör åtminstone omfatta mottagarens namn och uppgift om var mottagaren finns samt det aktuella beloppet för vilket ett rättsligt åtagande görs och åtgärdens ändamål. Denna information bör utformas enligt relevanta kriterier, såsom tilldelningens periodicitet, typ eller omfattning.

(13)

Det bör vara möjligt för kommissionen att genomföra budgeten indirekt genom medlemsstatsorganisationer. Av rättssäkerhetsskäl är det därför lämpligt att definiera en medlemsstatsorganisation som en enhet som är etablerad i en medlemsstat som ett offentligrättsligt eller privaträttsligt organ som har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter och getts tillräckliga finansiella garantier av den medlemsstaten. Finansiellt stöd som en medlemsstat tillhandahåller sådana privaträttsliga organ i enlighet med befintliga krav i unionsrätten, i en form som beslutas av den medlemsstaten och inte nödvändigtvis kräver en bankgaranti, bör betraktas som tillräckliga finansiella garantier.

(14)

När det gäller priser till följd av tävlingar, bidrag och kontrakt som tilldelats efter att en offentlig upphandling öppnats för konkurrens och, särskilt när det gäller projekttävlingar, ansökningsomgångar och anbudsinfordringar – och med beaktande av EUF-fördragets principer, i synnerhet principerna om öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering – bör namn på mottagare av unionsmedel och uppgift om var de finns offentliggöras. Det faktum att uppgifterna offentliggörs bör underlätta för dem vars ansökningar eller anbud inte har antagits att kontrollera hur förfarandet för tilldelning har gått till.

(15)

Personuppgifter om fysiska personer bör inte förbli offentliga under längre tid än den period under vilken medlen används av mottagaren i fråga, och uppgifterna bör därför tas bort efter två år. Detsamma bör gälla uppgifter om juridiska personer vars officiella namn gör det möjligt att identifiera en eller flera fysiska personer.

(16)

I de flesta fall som omfattas av denna förordning gäller kravet på offentliggörande juridiska personer. När det gäller fysiska personer bör offentliggörandet av uppgifterna vara förenligt med proportionalitetsprincipen, efter en avvägning mellan det beviljade beloppets storlek och behovet att kontrollera bästa möjliga användning av medlen. I sådana fall är ett offentliggörande av regionen på nivå 2 i den gemensamma nomenklaturen för statistiska territoriella enheter (Nuts) förenligt med målet att uppgifter om offentliggörande av mottagare och säkerställer likabehandling av medlemsstater av olika storlek, samtidigt som mottagarens privatliv respekteras, särskilt med avseende på skyddet av personuppgifter.

(17)

Av rättssäkerhetsskäl och i enlighet med proportionalitetsprincipen bör de situationer då ett offentliggörande inte bör äga rum anges. Till exempel bör det inte ske något offentliggörande av information om stipendier eller andra former av direkt stöd till de fysiska personer som är mest behövande, om vissa kontrakt med ett mycket lågt värde eller om ekonomiskt stöd under ett visst tröskelvärde som tillhandahålls genom finansieringsinstrument eller när informationens utlämnande skulle utgöra en risk för berörda enskilda personers fri- och rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller skada mottagarnas affärsintressen. För bidrag bör det dock inte finnas något särskilt undantag från skyldigheten att offentliggöra information på grundval av ett särskilt tröskelvärde, så att nuvarande praxis bibehålls och insyn möjliggörs.

(18)

Om mottagares personuppgifter offentliggörs för att främja öppenhet i samband med användningen av unionsmedel och kontrollen av förfarandena för tilldelning bör dessa mottagare informeras om ett sådant offentliggörande och om sina rättigheter och om de förfaranden som gäller för utövandet av dessa rättigheter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 45/2001 (8) och (EU) 2016/679 (9).

(19)

För att säkerställa att principen om likabehandling följs för alla mottagare bör uppgifter om fysiska personer också offentliggöras i överensstämmelse med medlemsstaternas skyldighet att iaktta en hög grad av öppenhet när det gäller kontrakt över de tröskelvärden som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (10).

(20)

Vid indirekt och delad förvaltning bör de personer, enheter eller organ som utsetts att förvalta unionens medel offentliggöra information om mottagare och slutmottagare. Vid delad förvaltning bör informationen offentliggöras i enlighet med sektorsspecifika regler. Kommissionen bör offentliggöra information om en enda webbplats, inklusive en hänvisning till dess adress, där informationen om mottagare och slutmottagare finns.

(21)

För att främja ökad läsbarhet och öppenhet i rapporteringen om finansieringsinstrument som genomförs inom ramen för direkt och indirekt förvaltning, bör man sammanföra alla rapporteringskrav i ett enda arbetsdokument som ska bifogas budgetförslaget.

(22)

För att främja bästa praxis vid genomförande av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGJF) bör kommissionen i informationssyfte ha möjlighet att förse de organ som ansvarar för förvaltning och kontroll med en icke bindande metodhandledning som beskriver kommissionens egen strategi och metod för kontroller, inklusive checklistor och exempel på bästa praxis. Denna handledning bör vid behov uppdateras.

(23)

Unionens institutioner bör ges möjligheten att ingå servicenivåavtal med varandra för att underlätta genomförandet av sina anslag, och det bör också anges att sådana avtal får ingås mellan avdelningar inom unionsinstitutionerna, unionens organ, europeiska byråer, organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) inom ramen för avdelning V i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt generalsekreterarens kansli vid styrelsen för Europaskolorna avseende tillhandahållande av tjänster, leverans av varor eller utförandet av byggentreprenader eller fastighetskontrakt.

(24)

Förfarandet för inrättande av nya europeiska byråer bör fastställas, och åtskillnad bör göras mellan dessa byråers obligatoriska och icke-obligatoriska arbetsuppgifter. Det bör införas en möjlighet för unionens institutioner och organ samt andra europeiska byråer att delegera utanordnarens befogenheter till direktören för en europeisk byrå. De europeiska byråerna bör också ha möjlighet att ingå servicenivåavtal om tillhandahållande av tjänster, leverans av varor eller utförande av byggentreprenader eller fastighetskontrakt. Det bör fastställas särskilda regler för upprättandet av räkenskaper, bestämmelser som ger kommissionens räkenskapsförare tillstånd att delegera vissa av sina arbetsuppgifter till anställda vid dessa byråer, samt rutiner för handhavandet av de bankkonton som kommissionen bör kunna öppna i den europeiska byråns namn.

(25)

För att göra genomförandeorganen mer kostnadseffektiva, och mot bakgrund av de praktiska erfarenheterna från andra unionsorgan, bör samtliga eller vissa av de uppgifter som vilar på räkenskapsföraren vid det berörda genomförandeorganet kunna anförtros åt kommissionens räkenskapsförare.

(26)

Av rättssäkerhetsskäl måste det klargöras att direktörerna för genomförandeorganen fungerar som delegerade utanordnare vid förvaltningen av driftsanslagen för de program som delegerats till deras genomförandeorgan. För att de effektivitetsvinster som skapas genom en övergripande centralisering av vissa stödtjänster ska realiseras fullt ut, bör det uttryckligen fastställas att genomförandeorganen själva får handlägga sina administrativa utgifter.

(27)

Det är nödvändigt att fastställa regler för de befogenheter och det ansvar som varje aktör i budgetförvaltningen har, särskilt utanordnarna och räkenskapsförarna.

(28)

Europaparlamentet, rådet, revisionsrätten och kommissionens räkenskapsförare bör underrättas om att en delegerad utanordnare, internrevisor eller räkenskapsförare utnämnts eller avgår inom två veckor efter en sådan utnämning eller avgång.

(29)

Utanordnarna bör fullt ut ansvara för alla inkomst- och utgiftstransaktioner som genomförts under deras bemyndigande, och för interna kontrollsystemen, och bör kunna ställas till svars för sina handlingar, vid behov även genom disciplinförfaranden.

(30)

Utanordnarnas arbetsuppgifter och ansvarsområden samt principerna för de förfaranden som utanordnare ska använda bör fastställas. De delegerade utanordnarna bör säkerställa att de vidaredelegerade utanordnarna och deras personal informeras och får utbildning om kontrollnormerna och om därtill knutna metoder och tekniker, och att åtgärder vidtas för att säkerställa funktionen hos kontrollsystemet. Den delegerade utanordnaren bör till sin unionsinstitution rapportera om utförandet av sina uppgifter i form av en årsrapport. Den rapporten bör innehålla de uppgifter om de finansiella förhållandena och förvaltningen som behövs till stöd för den utanordnarens förklaring om utförandet av dessa uppgifter, inklusive information om de övergripande resultaten av de transaktioner som gjorts. De styrkande handlingarna avseende genomförda transaktioner bör bevaras i minst fem år. De olika formerna av förhandlade förfaranden för tilldelning av offentliga kontrakt bör redovisas i en särskild rapport från den delegerade utanordnaren till den berörda unionsinstitutionen och i en rapport från den unionsinstitutionen till Europaparlamentet och rådet, eftersom dessa förfaranden utgör undantag från de gängse tilldelningsförfarandena.

(31)

Hänsyn bör tas till det faktum att cheferna för unionens delegationer, samt deras ställföreträdare i den ordinarie chefens frånvaro, har en dubbel roll som vidaredelegerade utanordnare för Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten) och, i fråga om driftanslag, för kommissionen.

(32)

Kommissionen bör bara delegera befogenheter vad gäller budgetens genomförande för driftsanslag inom sitt eget budgetavsnitt till ställföreträdande chefer för unionens delegationer om utförandet av dessa uppgifter är absolut nödvändigt för att säkerställa kontinuitet i verksamheten i de ordinarie delegationschefernas frånvaro. Ställföreträdande delegationschefer bör inte få utöva sådana befogenheter regelbundet eller som ett led i intern arbetsfördelning.

(33)

Räkenskapsföraren bör ansvara för att betalningar genomförs korrekt, inkassering av inkomster och indrivande av fordringar. Räkenskapsföraren bör förvalta likvida medel och bankkonton, föra register över tredje mans uppgifter, sköta bokföringen och ansvara för upprättandet av unionsinstitutionens redovisningar. Kommissionens räkenskapsförare bör vara den enda person som har befogenheten att fastställa redovisningsreglerna och den harmoniserade kontoplanen, medan redovisningsförfarandena för var och en av unionens övriga institutioner bör fastställas av deras respektive räkenskapsförare.

(34)

Man bör också fastställa formerna för hur räkenskapsförare utnämns respektive avgår.

(35)

En räkenskapsförare bör införa rutiner som säkerställer att konton som öppnats för likviditetsförvaltning och förskottskonton inte uppvisar negativa saldon.

(36)

Eftersom förskottskonton är ett förvaltningssystem som utgör ett undantag från normala budgetförfaranden och endast avser begränsade belopp, bör det fastställas villkor för användningen av dessa konton och för förskottsförvaltarens arbetsuppgifter och ansvarsområden, liksom för utanordnarnas och räkenskapsförarnas arbetsuppgifter och ansvarsområden, när det gäller kontrollen av dessa konton. Revisionsrätten bör underrättas när någon utnämns till förskottsförvaltare. Av effektivitetsskäl bör förskottskonton inrättas vid varje unionsdelegation, för att användas för anslag från både kommissionens och utrikestjänstens avsnitt i budgeten. Det är även lämpligt att på särskilda villkor tillåta unionens delegationer att använda förskottskonton för betalning av begränsade belopp inom ramen för gällande budgetförfaranden. När det gäller utnämningen av förskottsförvaltare bör det vara möjligt att välja även personer som kommissionen anställt särskilt för insatser i krissituationer och humanitära insatser, om ingen kommissionsanställd som omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda vid unionen som fastställs i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (11) (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) är tillgänglig.

(37)

Med hänsyn till de speciella omständigheterna vid insatser i krissituationer och humanitära insatser bör det, i varje situation där ingen kommissionsanställd som omfattas av tjänsteföreskrifterna är tillgänglig, och där tekniska svårigheter gör det omöjligt att få alla rättsliga åtaganden undertecknade av den behöriga utanordnaren, vara tillåtet för personal som kommissionen anställt på det området att ingå rättsliga åtaganden som avser mycket låga belopp upp till 2 500 EUR och som är kopplade till betalningar från förskottskonton, samt för delegationschefer eller deras ställföreträdare att ingå rättsliga åtaganden på instruktion från kommissionens ansvariga utanordnare.

(38)

När arbetsuppgifterna och ansvarsområdena för aktörer i budgetförvaltningen väl har avgränsats kan dessa aktörer endast ställas till svars enligt villkoren i tjänsteföreskrifterna. Specialiserade instanser för finansiella oriktigheter har inrättats inom unionens institutioner enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. På grund av det lilla antal ärenden som tagits emot av de enskilda instanserna, och av effektivitetsskäl, är det emellertid lämpligt att instansernas funktioner överförs till en interinstitutionell instans som inrättas enligt den här förordningen (nedan kallad instansen). Instansen bör inrättas för att bedöma ansökningar och utfärda rekommendationer i fråga om behovet av att fatta beslut om uteslutningar och ekonomiska sanktioner som kommer in från kommissionen eller unionens övriga institutioner och organ, utan att det påverkar deras administrativa självständighet med avseende på deras anställda. Den överföringen av funktioner syftar även till att undvika dubbelarbete och minska risken för motstridiga rekommendationer eller yttranden, i fall där både en ekonomisk aktör och en anställd vid en unionsinstitution eller ett unionsorgan berörs. Det är nödvändigt att upprätthålla det förfarande enligt vilket en utanordnare, för att själv befrias från ansvar, kan begära bekräftelse av ett beslut som denne anser är oriktigt eller strider mot principen om sund ekonomisk förvaltning. Panelens sammansättning bör ändras när den trätt i funktion. Instansen bör inte ha några utredningsbefogenheter.

(39)

När det gäller inkomstsidan i budgeten är det nödvändigt att behandla negativa korrigeringar av egna medel som omfattas av rådets förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 (12). Utom i det fallet med egna medel är det nödvändigt att upprätthålla följande arbetsuppgifter och kontroller som omfattas av utanordnarnas ansvar genom de olika stegen i förfarandet: beräkning av fordran, utfärdande av betalningskrav, debetnota som underrättar gäldenären om att en fordran fastställts samt, i förekommande fall, beslut om en avskrivning av fordran under iakttagande av kriterierna för sund ekonomisk förvaltning, så att inkasseringen av inkomster sker på ett effektivt sätt.

(40)

Utanordnaren bör ha möjlighet att helt eller delvis avstå från att kräva in en fastställd fordran om gäldenären är föremål för något av de insolvensförfaranden som definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/848 (13), i synnerhet när det gäller konkurs, ackord och liknande förfaranden.

(41)

Särskilda bestämmelser bör fastställas för förfaranden för justering eller reducering till noll av beräknade fordringar.

(42)

Det är nödvändigt att klargöra när de belopp som mottagits genom böter och andra sanktioner, och eventuella upplupna räntor eller annan inkomst som genererats genom dem, bör införas i budgeten.

(43)

På grund av den senaste tidens utveckling på finansmarknaderna och den räntesats som Europeiska centralbanken (ECB) tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner är det nödvändigt att se över bestämmelserna om ränta på böter eller andra sanktioner, samt fastställa vad som ska gälla vid negativ ränta.

(44)

I det speciella fallet med fordringar som består av böter eller andra sanktioner som unionens institutioner har beslutat om enligt EUF-fördraget eller fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget), bör det införas särskilda bestämmelser om räntesatser för belopp som har förfallit till betalning men ännu inte har betalats, i det fall belopp av denna typ höjs genom ett avgörande från Europeiska unionens domstol.

(45)

Reglerna för att kräva in fordringar bör både förtydligas och skärpas. I synnerhet bör det preciseras att räkenskapsföraren ska kräva in medel även genom avräkning mot belopp som genomförandeorgan är skyldiga den berörda gäldenären i samband med genomförandet av budgeten.

(46)

För att garantera rättssäkerhet och öppenhet bör det anges vilka regler som ska gälla för de frister inom vilka en debetnota ska skickas ut.

(47)

För att säkerställa en god förvaltning av tillgångar, samtidigt som man också strävar efter en positiv avkastning, är det nödvändigt att belopp som hänför sig till böter eller andra sanktioner som ålagts i enlighet med EUF-fördraget eller Euratomfördraget, t.ex. överklagade bötesbelopp inom konkurrensområdet, preliminärt inbetalas och investeras i finansiella tillgångar, och att fastställa hur avkastningen av sådana investeringar ska användas. Eftersom kommissionen inte är den enda unionsinstitution som har rätt att ålägga böter eller andra sanktioner är det nödvändigt att det fastställs bestämmelser för sådana böter och andra sanktioner som åläggs av andra unionsinstitutioner, samt för att fastställa regler för hur dessa belopp ska inkasseras som bör vara likvärdiga med de som tillämpas av kommissionen.

(48)

För att säkerställa att kommissionen har tillgång till all nödvändig information för att anta finansieringsbeslut bör det anges minimikrav för innehållet i finansieringsbeslut avseende bidrag, upphandling, unionsförvaltningsfonder för externa åtgärder (nedan kallade unionsförvaltningsfonder), priser i tävlingar, finansieringsinstrument, blandfinansieringsinstrument eller blandfinansieringsplattformar och budgetgarantier. För att ge de potentiella mottagarna möjlighet att planera mer långsiktigt bör det vara möjligt att låta finansieringsbeslut gälla för mer än ett budgetår med angivande av att genomförandet fortfarande är avhängigt av att det finns tillgängliga budgetanslag under budgetåret i fråga. Det är dessutom nödvändigt att minska antalet obligatoriska komponenter som måste ingå i ett finansieringsbeslut. I linje med syftet att förenkla bör finansieringsbeslutet samtidigt anses utgöra ett arbetsprogram, som täcker antingen ett eller flera år. Eftersom bidragen till de unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 redan fastställs i budgeten bör det inte krävas några specifika finansieringsbeslut för detta ändamål.

(49)

På utgiftssidan bör man precisera sambandet mellan finansieringsbeslut, övergripande budgetmässiga åtaganden och enskilda budgetmässiga åtaganden, liksom begreppen budgetmässiga och rättsliga åtaganden, så att budgetgenomförandets förlopp omges av klara och tydliga ramar.

(50)

Särskilt med hänsyn till det stora antalet rättsliga åtaganden som ingås vid unionens delegationer och unionens representationer, och de växelkursfluktuationer som de påverkas av, bör preliminära budgetmässiga åtaganden kunna användas även i fall då den slutliga betalningsmottagaren och beloppet är kända.

(51)

De olika typer av betalningar som en utanordnare kan göra bör fastställas, i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Reglerna för avslutning av förfinansieringen bör ytterligare klargöras, särskilt i fall där mellanliggande avräkning inte är möjlig. Villkoren för detta bör ingå i de rättsliga åtaganden som ingås.

(52)

Det bör anges i denna förordning att betalningar ska effektueras inom givna tidsfrister och att betalningsmottagarna kommer att ha rätt till en dröjsmålsränta som belastar budgeten om sådana tidsfrister överskrids, utom när det gäller medlemsstater, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska investeringsfonden (EIF).

(53)

Det är lämpligt att sammanföra bestämmelserna om kontroll och godkännande av utgifter i en enda artikel, och begreppet tillbakadragande av åtaganden bör definieras. Eftersom transaktioner sker i datoriserade system bör underskrift med påskriften ”kan betalas” för att uttrycka beslutet om kontroll ersättas med en elektroniskt säkrad underskrift, utom i ett begränsat antal fall. Det är även nödvändigt att förtydliga att kontrollen av utgifter omfattar alla stödberättigande kostnader inklusive, vilket till exempel är fallet för avslutning av förfinansiering, kostnader som inte är förknippade med en begäran om betalning.

(54)

För att minska komplexiteten, förenkla de gällande reglerna och förbättra denna förordnings läsbarhet bör det införas gemensamma regler för fler än ett instrument för budgetgenomförande. Vissa bestämmelser bör därför disponeras om, andra harmoniseras i fråga om lydelse och tillämpningsområde, och onödiga upprepningar och korshänvisningar bör tas bort.

(55)

Varje institution bör föreskriva en skyldighet att inrätta en uppföljningskommitté för internrevision med uppdrag att säkerställa internrevisorns oberoende, övervaka kvaliteten på det interna revisionsarbetet och säkerställa att interna och externa revisionsrekommendationer beaktas och följs upp på ett korrekt sätt av institutionens avdelningar. Sammansättningen av den uppföljningskommittén för internrevision bör varje unionsinstitution själv bestämma med beaktande av sin rätt att själv organisera sitt arbete samt vikten av oberoende expertrådgivning.

(56)

Det bör läggas större vikt vid prestation och resultat med avseende på projekt som finansieras genom budgeten. Utöver de redan väl etablerade formerna av stöd från unionen (ersättning av stödberättigande kostnader, enhetskostnader, enhetsbelopp och finansiering till en schablonsats), bör det därför införas ytterligare en finansieringsform, som inte är kopplad till kostnaderna för den finansierade verksamheten. Den ytterligare formen av finansiering bör grundas på att vissa villkor är uppfyllda i förväg, eller på att vissa resultat uppnås, mätt utifrån de på förhand fastställda delmålen eller utifrån prestationsindikatorer.

(57)

När kommissionen bedömer den operativa och ekonomiska kapaciteten hos en mottagare av unionsmedel eller hos de system och förfaranden som mottagaren använder, bör den ha rätt att förlita sig på tidigare bedömningar som genomförts av kommissionen själv, andra enheter eller givare, t.ex. nationella organ och internationella organisationer, för att undvika att samma mottagare bedöms flera gånger. Möjligheten att förlita sig på bedömningar som utförts av andra enheter bör användas när bedömningarna i fråga har gjorts i överensstämmelse med villkor som är likvärdiga med dem som anges i denna förordning för tillämplig metod för genomförande. För att underlätta för givare att förlita sig på varandras bedömningar bör kommissionen därför arbeta för erkännande av internationellt vedertagna standarder eller internationell bästa praxis för sådana bedömningar.

(58)

Det är också viktigt att undvika situationer då mottagarna av unionsmedel blir föremål för revision flera gånger av olika enheter eller organ när det gäller användningen av dessa medel. Det bör därför vara möjligt att förlita sig på revisioner som redan utförts av oberoende revisorer, förutsatt att det finns tillräckliga belägg för deras behörighet och oberoende och förutsatt att de har utförts enligt internationellt vedertagna revisionsstandarder, att de ger rimliga garantier och att de har utförts på de finansiella redovisningar och rapporter som gäller utnyttjandet av unionens bidrag. Sådana revisioner bör sedan ligga till grund för den övergripande förklaringen om användningen av unionsmedel. För detta ändamål är det viktigt att säkerställa att den oberoende revisorns rapport och den tillhörande revisionsdokumentationen på begäran görs tillgänglig för Europaparlamentet, kommissionen, revisionsrätten och medlemsstaternas revisionsmyndigheter.

(59)

När det gäller att förlita sig på bedömningar och revisioner och för att minska den administrativa bördan för personer och enheter som tar emot unionsmedel, är det viktigt att säkerställa att den information som redan finns tillgänglig inom unionens institutioner, förvaltande myndigheter eller andra organ eller enheter som förvaltar unionens medel återanvänds för att undvika att begära samma information mer än en gång från mottagare och bidragsmottagare.

(60)

För att underlätta långsiktigt samarbete med mottagare bör det ges möjlighet att ingå ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap. Sådana ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap bör omsättas i praktiken antingen genom bidrag eller genom överenskommelser om medverkan med personer och enheter som förvaltar unionsmedel. Vidare bör det fastställas minimiregler för vad sådana överenskommelser om medverkan måste innehålla. Ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap får inte innebära att tillgången till unionsfinansiering begränsas på ett otillbörligt sätt.

(61)

Villkoren och förfarandena för att avbryta, häva eller minska unionens bidrag bör harmoniseras mellan de olika redskap som används för att genomföra budgeten såsom bidrag, upphandling, indirekt förvaltning, priser i tävlingar osv. Man bör också närmare definiera vilka omständigheter som motiverar att bidrag avbryts, hävs eller minskas.

(62)

Denna förordning bör fastställa de standardperioder under vilka mottagare bör vara skyldiga att bevara handlingar som gäller stöd från unionen, för att undvika skiljaktiga eller oproportionella avtalsvillkor samtidigt som kommissionen, revisionsrätten och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) ges tillräckligt med tid på sig för att skaffa sig tillgång till sådana uppgifter och handlingar samt utföra efterhandskontroller och revisioner. Vidare bör alla personer eller enheter som erhåller unionsmedel vara skyldiga att samarbeta för att skydda unionens finansiella intressen.

(63)

För att se till att alla deltagare och mottagare har tillgång till adekvat information och säkerställa att de har möjlighet att utöva sin rätt till försvar, bör deltagare och mottagare tillåtas att yttra sig innan en åtgärd antas som inverkar negativt på deras intressen, och de bör informeras om de rättsmedel som de har tillgång till för att invända mot en sådan åtgärd.

(64)

För att skydda unionens ekonomiska intressen bör kommissionen upprätta ett enda, gemensamt system för tidig upptäckt och uteslutning.

(65)

Ett sådant system för tidig upptäckt och uteslutning bör tillämpas på deltagare, mottagare och enheter vars kapacitet den anbudssökande eller anbudsgivaren avser att använda sig av, underleverantörer till en entreprenör, varje person eller enhet som tar emot medel från unionen då budgetanslag genomförs genom indirekt förvaltning, varje person eller enhet som tar emot medel från unionen inom ramen för finansieringsinstrument som genomförs genom direkt förvaltning, deltagare eller mottagare avseende vilka sådana enheter som genomför budgeten genom delad förvaltning har överlämnat uppgifter, samt sponsorer.

(66)

Det bör förtydligas att om ett beslut om att registrera en person eller enhet i databasen för systemet för tidig upptäckt och uteslutning fattas på grundval av en uteslutningssituation som avser en fysisk eller en juridisk person som är medlem i ett förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan för personen eller enheten i fråga, eller som är behörig att företräda, fatta beslut eller utöva kontroll med avseende på personen eller enheten i fråga, eller en fysisk eller juridisk person som åtar sig ett obegränsat ansvar för skulder som innehas av personen eller enheten i fråga, eller en fysisk person utan vilken tilldelningen eller genomförandet av det rättsliga åtagandet inte kan ske, ska den information som registreras i databasen även innehålla uppgifter om dessa personer.

(67)

Beslut om att utesluta en person eller enhet från deltagande i tilldelningsförfaranden, eller om att ålägga en person eller enhet en ekonomisk sanktion, samt om att offentliggöra information om omständigheterna, bör fattas av den behöriga utanordnaren, på grundval av dennes oberoende i administrativa frågor. Om det inte finns någon slutgiltig dom eller något slutgiltigt administrativt beslut, och i fall som rör allvarliga kontraktsbrott, bör den behöriga utanordnaren fatta sitt beslut på grundval av en preliminär rättslig bedömning, med beaktande av panelens rekommendation. Panelen bör också fastställa varaktigheten för en uteslutning, såvida denna inte har fastställts genom den slutgiltiga domen eller det slutgiltiga administrativa beslutet.

(68)

Panelens roll bör vara att säkerställa en enhetlig tillämpning av systemet för uteslutning. Panelen bör bestå av en ständig ordförande, två företrädare för kommissionen och en företrädare för den begärande utanordnaren.

(69)

Den preliminära rättsliga bedömningen föregriper inte den slutliga bedömning av den berörda personens eller enhetens agerande som görs av medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med nationell rätt. Panelens rekommendation liksom den behöriga utanordnarens beslut bör därför ses över efter anmälan av en sådan slutlig bedömning.

(70)

Den behöriga utanordnaren bör utesluta personer och enheter när det har fastställts genom en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut att personen eller enheten har gjort sig skyldig till allvarligt fel i yrkesutövningen, till avsiktlig eller oavsiktlig underlåtenhet att betala socialförsäkringsavgifter eller skatt, till upprättande av en enhet i en annan jurisdiktion i syfte att kringgå skattemässiga, sociala eller andra rättsliga skyldigheter, till bedrägerier som riktar sig mot budgeten, till korruption, till beteende som rör en kriminell organisation, till penningtvätt eller finansiering av terrorism, till terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet, till barnarbete eller andra människohandelsbrott eller till att ha begått oriktigheter. En person eller enhet bör också uteslutas i fall som avser ett allvarligt brott mot ett rättsligt åtagande eller en konkurs.

(71)

När den behöriga utanordnaren fattar ett beslut om uteslutning av en person eller enhet eller om ekonomiska sanktioner mot en person eller enhet och om offentliggörande av information om detta, bör utanordnaren säkerställa att beslutet är förenligt med proportionalitetsprincipen, särskilt med beaktande av hur allvarlig situationen är, dess konsekvenser för budgeten, den tid som har förflutit sedan agerandet i fråga, hur länge detta pågick och hur ofta det upprepades, huruvida agerandet var avsiktligt eller graden av försumlighet och graden av samarbete mellan personen eller enheten och den relevanta behöriga myndigheten samt personens eller enhetens bidrag till utredningen.

(72)

Den behöriga utanordnaren bör också ha möjlighet att utesluta en person eller enhet när en fysisk eller juridisk person som åtar sig ett obegränsat ansvar för den förstnämnda personens skulder befinner sig i konkurs eller i en liknande insolvenssituation eller när den fysiska eller juridiska personen underlåter att uppfylla sina skyldigheter att betala sociala avgifter eller skatter, om sådana situationer påverkar den ekonomiska aktörens finansiella situation.

(73)

En person eller enhet som har visat sin tillförlitlighet genom att vidta korrigerande åtgärder bör inte bli föremål för beslut om uteslutning. Detta bör emellertid inte gälla för de grövsta formerna av brott.

(74)

Mot bakgrund av proportionalitetsprincipen bör det göras åtskillnad mellan, å ena sidan, fall där ekonomiska sanktioner kan utdömas som ett alternativ till uteslutning och, å andra sidan, fall där mottagarens agerande i syfte att få otillbörlig tillgång till unionsmedel är så allvarligt att det utöver uteslutning motiverar ekonomiska sanktioner för att uppnå en avskräckande verkan. Det högsta beloppet på ekonomiska sanktioner som kan åläggas av den upphandlande myndigheten bör också fastställas.

(75)

En ekonomisk sanktion bör bara få åläggas mottagare, inte deltagare, eftersom sanktionen beräknas på grundval av värdet av det rättsliga åtagande som saken gäller.

(76)

Möjligheten att fatta beslut om uteslutning eller om åläggande av ekonomiska sanktioner är oberoende av möjligheten att tillämpa kontraktsenliga sanktioner, såsom avtalsviten.

(77)

Uteslutningen bör tidsbegränsas på samma sätt som i direktiv 2014/24/EU och varaktigheten bör vara förenlig med proportionalitetsprincipen.

(78)

Det är nödvändigt att fastställa startdatum och varaktighet för preskriptionstiden för att fatta beslut om uteslutning eller om åläggande av ekonomiska sanktioner.

(79)

Det är också viktigt att kunna förstärka den avskräckande effekt som uppnås genom uteslutning och ekonomiska sanktioner. I detta avseende bör den avskräckande effekten förstärkas av möjligheten att offentliggöra uppgifterna i samband med uteslutningen och/eller de ekonomiska sanktionerna, på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna om skydd av personuppgifter i förordningarna (EG) nr 45/2001 och (EU) 2016/679. Ett sådant offentliggörande bör bidra till att säkerställa att samma agerande inte upprepas. Av rättssäkerhetsskäl och i enlighet med proportionalitetsprincipen bör det anges i vilka situationer som ett offentliggörande inte bör äga rum. I sin bedömning bör den behöriga utanordnaren ta hänsyn till eventuella rekommendationer från panelen. När det gäller fysiska personer bör personuppgifter endast offentliggöras i undantagsfall, när det är motiverat på grund av agerandets allvar eller dess inverkan på unionens ekonomiska intressen.

(80)

Informationen om en uteslutning eller en ekonomisk sanktion bör endast offentliggöras i vissa fall som rör allvarligt fel i yrkesutövningen, bedrägerier, allvarliga brister när det gäller att uppfylla de viktigaste kraven i ett rättsligt åtagande som finansieras genom budgeten, eller en oriktighet, eller när en enhet upprättas i en annan jurisdiktion i syfte att kringgå skattemässiga, sociala eller andra rättsliga skyldigheter.

(81)

Uteslutningskriterierna bör tydligt skiljas från de kriterier som leder till att anbudet avvisas vid förfarandet för tilldelning.

(82)

Information om tidig upptäckt av risker och om beslut om uteslutning och åläggande av ekonomiska sanktioner för en person eller enhet bör sammanföras centralt. För detta ändamål bör tillhörande uppgifter lagras i en databas som inrättas och drivs av kommissionen som ägare av det centraliserade systemet. Detta system bör fungera i full överensstämmelse med rätten till integritet och skydd av personuppgifter.

(83)

Även om kommissionen bör ansvara för inrättandet och driften av systemet för tidig upptäckt och uteslutning bör andra unionsinstitutioner och unionsorgan, och alla personer och enheter som förvaltar unionsmedel inom ramen för direkt, delad eller indirekt förvaltning delta i det systemet genom att översända relevanta uppgifter till kommissionen. Den behöriga utanordnaren och instansen bör garantera personens eller enhetens rätt till försvar. Samma rättigheter bör ges till berörda personer eller enheter, vid fall av tidig upptäckt, om en åtgärd som utanordnaren avser att vidta kan ha negativ inverkan på den berörda personens eller enhetens rättigheter. Vid bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som skadar unionens ekonomiska intressen men som ännu inte lett till en slutgiltig dom bör det vara möjligt för den behöriga utanordnaren att skjuta upp delgivningen till den personen eller enheten och för panelen att skjuta upp personens eller enhetens möjlighet att yttra sig. Sådant uppskjutande bör bara anses vara motiverat om det finns tvingande, berättigade skäl att bevara sekretessen i utredningen eller i nationella rättsliga förfaranden.

(84)

Europeiska unionens domstol bör ges oinskränkt behörighet i fråga om uteslutning och ekonomiska sanktioner som påförts med stöd av den här förordningen, i enlighet med artikel 261 i EUF-fördraget.

(85)

För att bidra till skyddet av unionens ekonomiska intressen inom samtliga metoder för genomförande av budgeten, bör de personer och enheter som förvaltar budgetmedel inom ramen för delad eller indirekt förvaltning där så är lämpligt ha rätt att beakta uteslutningar som beslutats av ansvariga utanordnare på unionsnivå.

(86)

Denna förordning bör främja e-förvaltning, och särskilt användningen av elektroniskt lagrade uppgifter vid informationsutbyte mellan unionsinstitutionerna och tredje man.

(87)

Utvecklingen mot elektroniskt utbyte av information och elektroniskt översändande av handlingar, i förekommande fall inbegripet e-upphandling, som medför väsentliga förenklingar, bör åtföljas av tydliga villkor för godkännandet av de system som ska användas, i syfte att upprätta en rättsligt sund miljö och samtidigt bibehålla tillräcklig flexibilitet vid förvaltningen av unionens medel såväl för deltagare och mottagare som för utanordnare i enlighet med denna förordning.

(88)

Det bör fastställas regler för sammansättningen av och arbetsuppgifterna för den kommitté som ska utvärdera ansökningar inom upphandlingsförfaranden, förfaranden för beviljande av bidrag och pristävlingar. Det bör vara möjligt för kommittén att inkludera externa experter om denna möjlighet har fastställts i den grundläggande rättsakten.

(89)

Enligt god förvaltningssed bör utanordnaren vid behov begära klargöranden eller kompletterande handlingar, så länge som principen om likabehandling upprätthålls och det inte medför några väsentliga ändringar i ansökningshandlingarna. Utanordnaren bör ha möjlighet att besluta att avstå från att begära in sådana kompletteringar i vederbörligen motiverade fall. Dessutom bör utanordnaren själv få rätta uppenbara skrivfel eller begära att deltagaren rättar till felet eller felen i fråga.

(90)

En sund ekonomisk förvaltning kräver att kommissionen begär garantier vid utbetalning av förfinansiering. Kravet att entreprenörer och bidragsmottagare ska ställa garantier bör inte längre gälla automatiskt, utan i stället baseras på en riskanalys. Om utanordnaren under genomförandet upptäcker att en borgensman enligt tillämplig nationell rätt inte är eller inte längre är bemyndigad att utfärda garantier bör utanordnaren få kräva att en ny garanti ställs.

(91)

De olika reglerna för direkt och indirekt förvaltning, särskilt när det gäller begreppet budgetgenomförandeuppgifter, har skapat förvirring och medfört risker för misstag vid bedömning av kvalifikationer både från kommissionens och dess partner sida, och bör därför förenklas och harmoniseras.

(92)

Bestämmelserna om förhandsbedömningar indelade per pelare av personer och enheter som förvaltar unionsmedel inom ramen för indirekt förvaltning bör revideras, för att göra det möjligt för kommissionen att förlita sig så mycket som möjligt på de system, regler och förfaranden som används av dessa personer och enheter, och som bedömts vara likvärdiga med dem som används av kommissionen. Det är också viktigt att klargöra att kommissionen, i fall där bedömningen visar på områden där de gällande förfarandena inte räcker till för att skydda unionens ekonomiska intressen, samtidigt bör kunna ingå bidragsöverenskommelser och vidta lämpliga tillsynsåtgärder. Det måste också göras klart under vilka omständigheter kommissionen får besluta att inte kräva en förhandsbedömning per pelare för att underteckna bidragsöverenskommelser.

(93)

Ersättning till de personer och enheter som ansvarar för genomförandet av budgeten bör, där så är relevant och möjligt, vara prestationsbaserad.

(94)

Kommissionens partnerskap med tredjeländer ingås i form av finansieringsöverenskommelser. Det är viktigt att klargöra sådana finansieringsöverenskommelsers innehåll, särskilt i fråga om de delar av en åtgärd som genomförs av tredjeländer genom indirekt förvaltning.

(95)

Det är också viktigt att ta hänsyn till de speciella egenskaperna hos blandfinansieringsinstrument eller blandfinansieringsplattformar, där kommissionen bidrar tillsammans med finansinstitut, och förtydliga tillämpningen av bestämmelserna om finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(96)

Regler och principer för offentliga kontrakt som tilldelas av unionens institutioner för egen räkning bör baseras på reglerna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (14) och direktiv 2014/24/EU.

(97)

När det gäller blandade kontrakt bör det förtydligas hur de upphandlande myndigheterna ska avgöra vilka regler som är tillämpliga.

(98)

De åtgärder för offentliggörande som krävs före och efter ett upphandlingsförfarande bör förtydligas när det gäller kontrakt vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som fastställs i direktiv 2014/24/EU, för kontrakt som understiger dessa tröskelvärden samt för kontrakt som inte omfattas av det direktivet.

(99)

Denna förordning bör innehålla en uttömmande förteckning över alla upphandlingsförfaranden som används av unionens institutioner oavsett upphandlingens tröskelvärden.

(100)

För att förenkla administrationen och uppmuntra små och medelstora företags deltagande bör förhandlade förfaranden få användas för kontrakt till medelhögt värde.

(101)

På samma sätt som direktiv 2014/24/EU bör denna förordning tillåta att marknadsundersökningar görs innan ett upphandlingsförfarande inleds. För att säkerställa att innovationspartnerskap enbart används när den byggnadsentreprenad, vara eller tjänst som efterfrågas inte finns på marknaden, eller har kommit så långt i sin utveckling att en marknadslansering är nära, bör det vara obligatoriskt enligt denna förordning att utföra en sådan preliminär marknadsundersökning innan ett innovationspartnerskap inleds.

(102)

Det bör dessutom förtydligas hur de upphandlande myndigheterna kan bidra till att skydda miljön och främja en hållbar utveckling samtidigt som de sörjer för bästa möjliga förhållande mellan kvalitet och pris i sina kontrakt, i synnerhet genom att kräva särskild märkning eller genom användning av lämpliga tilldelningsmetoder.

(103)

För att säkerställa att de ekonomiska aktörerna i samband med genomförandet av kontrakt uppfyller de tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i de internationella sociala och miljörelaterade konventioner som anges i bilaga X till direktiv 2014/24/EU bör sådana skyldigheter ingå i de minimikrav som fastställts av den upphandlande myndigheten och bör integreras i de kontrakt som undertecknas av den upphandlande myndigheten.

(104)

Man bör göra åtskillnad mellan de olika situationer som vanligen går under benämningen intressekonflikt, och hantera dem separat enligt kategori. Begreppet intressekonflikt bör endast användas om den som befinner sig i en sådan situation är en person eller enhet med ansvar för budgetgenomförande, revision eller kontroll, eller en tjänsteman eller en anställd vid en av unionens institutioner eller vid en nationell myndighet, oberoende av på vilken nivå. Försök att påverka ett förfarande för tilldelning på ett otillbörligt sätt eller komma åt konfidentiella uppgifter bör hanteras som allvarligt fel i yrkesutövningen, som kan leda till att enheten eller personen avvisas från förfarandet för tilldelning och/eller utesluts från unionsmedel. Ekonomiska aktörer kan också befinna sig i en situation som gör att de på grund av en konflikt i yrkesmässiga intressen inte bör väljas ut för att genomföra ett kontrakt. Till exempel bör ett företag inte bedöma ett projekt i vilket det själv har deltagit, och inte heller bör en revisor granska räkenskaper vars riktighet denne tidigare själv har intygat.

(105)

I enlighet med direktiv 2014/24/EU bör det vid varje beställning vara möjligt att kontrollera om en ekonomisk aktör är föremål för uteslutning, tillämpa urvals- och tilldelningskriterierna samt kontrollera överensstämmelsen med upphandlingsdokumenten. Därmed bör det vara möjligt att avvisa anbud i enlighet med tilldelningskriterierna utan att först behöva kontrollera anbudsgivaren när det gäller uteslutnings- eller urvalskriterierna.

(106)

Kontrakt bör tilldelas på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet enligt artikel 67 i direktiv 2014/24/EU.

(107)

Av rättssäkerhetsskäl är det nödvändigt att förtydliga att urvalskriterierna är nära kopplade till utvärderingen av anbudssökande eller anbudsgivare och att tilldelningskriterierna har en stark koppling till utvärderingen av anbudsgivare. I synnerhet bör kvalifikationer och erfarenhet hos den personal som utses att genomföra kontraktet endast användas som ett urvalskriterium och inte som ett tilldelningskriterium eftersom det skulle innebära en risk för överlappning och dubbel utvärdering av samma element. Om sådana kvalifikationer och erfarenhet skulle användas som tilldelningskriterier skulle dessutom en ändring av den personal som utses att genomföra kontraktet, även om det motiveras genom sjukdom eller omplacering, innebära att de villkor på vilka kontraktet tilldelades ifrågasätts, och därmed ge upphov till rättslig osäkerhet.

(108)

Unionens upphandling bör säkerställa att dess medel används på ett effektivt, transparent och ändamålsenligt sätt, samtidigt som den administrativa bördan minskar för mottagarna av unionsmedel. I detta sammanhang bör e-upphandling bidra till effektivare användning av unionsmedel och underlätta tillgången till offentliga upphandlingsomgångar för alla ekonomiska aktörer. Alla unionsinstitutioner som genomför en upphandling bör på sina webbplatser offentliggöra tydliga regler om förvärv, utgifter och övervakning samt alla kontrakt som tilldelats, inbegripet deras värde.

(109)

Det bör förtydligas att varje förfarande består av ett öppningsskede och ett utvärderingsskede. Ett beslut om tilldelning bör alltid grundas på en utvärdering.

(110)

När anbudssökande och anbudsgivare underrättas om resultatet av ett förfarande bör de informeras om de skäl som ligger till grund för beslutet och få en detaljerad redogörelse för orsakerna på grundval av utvärderingsrapportens innehåll.

(111)

Eftersom kriterierna inte tillämpas i någon särskild ordning bör avvisade anbudsgivare vars anbud uppfyller kraven ha rätt att på begäran få information om vilka egenskaper och relativa fördelar som kännetecknar det utvalda anbudet.

(112)

Vid ramavtal med förnyad konkurrensutsättning bör det inte finnas någon skyldighet att informera en entreprenör vars anbud inte valts ut om de egenskaper och relativa fördelar som kännetecknar det utvalda anbudet, eftersom mottagandet av sådan information av parter i samma ramavtal varje gång en förnyad konkurrensutsättning görs kan motverka den lojala konkurrensen mellan dessa parter.

(113)

Den upphandlande myndigheten bör kunna avbryta upphandlingsförfarandet innan kontraktet har undertecknats utan att de anbudssökande eller anbudsgivarna har rätt att kräva ersättning. Detta bör inte påverka situationer där den upphandlande myndigheten har agerat på ett sådant sätt att den kan vara skadeståndsansvarig i enlighet med de allmänna principerna i unionsrätten.

(114)

På samma sätt som i direktiv 2014/24/EU är det nödvändigt att klargöra under vilka omständigheter det är möjligt att ändra ett kontrakt under genomförandets gång utan ett nytt upphandlingsförfarande. I synnerhet bör ett nytt upphandlingsförfarande inte krävas vid administrativa förändringar, generell övergång och tillämpning av tydliga och entydiga översynsklausuler eller alternativ som inte ändrar minimikraven i det ursprungliga förfarandet. Ett nytt upphandlingsförfarande bör krävas om väsentliga ändringar görs av det ursprungliga kontraktet, särskilt i fråga om omfattningen av och innehållet i parternas ömsesidiga rättigheter och skyldigheter, inbegripet fördelningen av immateriella rättigheter. Sådana ändringar visar att parterna har för avsikt att omförhandla viktiga kontraktsvillkor, särskilt om ändringarna skulle ha påverkat resultatet av förfarandet, om de ändrade kontraktsvillkoren hade ingått i det ursprungliga förfarandet.

(115)

Det bör införas en möjlighet att kräva en fullgörandegaranti för byggentreprenader, varuleveranser eller komplexa tjänster, för att säkerställa efterlevnad av väsentliga kontraktsskyldigheter och ett korrekt fullgörande under kontraktets hela löptid. Det är också nödvändigt att föreskriva en möjlighet att kräva innehållandegaranti som täcker kontraktsperioden, i linje med sedvanlig praxis inom berörda sektorer.

(116)

I syfte att fastställa vilka tröskelvärden och förfaranden som ska vara tillämpliga är det nödvändigt att förtydliga huruvida unionens institutioner, genomförandeorgan och unionsorgan ska betraktas som upphandlande myndigheter. De bör inte betraktas som upphandlande myndigheter i fall där de gör inköp från en inköpscentral. Dessutom utgör unionens institutioner en enda juridisk person och deras avdelningar kan inte ingå kontrakt utan endast servicenivåavtal mellan varandra.

(117)

Det är lämpligt att i denna förordning inkludera en hänvisning till de båda tröskelvärden som fastställs i direktiv 2014/24/EU för byggentreprenader respektive för varuleveranser och tjänster. Tröskelvärdena bör i förenklingssyfte och för en sund ekonomisk förvaltning även tillämpas på koncessionskontrakt, mot bakgrund av unionsinstitutionernas upphandlingsbehov. Den revidering av dessa tröskelvärden som föreskrivs i direktiv 2014/24/EU bör därför vara direkt tillämplig på upphandlingar enligt denna förordning.

(118)

I syfte att harmonisera och förenkla bör de standardförfaranden som är tillämpliga på upphandling också tillämpas på inköp inom ramen för det enklare systemet för tilldelning av kontrakt för sociala tjänster och andra särskilda tjänster som avses i artikel 74 i direktiv 2014/24/EU. Tröskelvärdet för inköp inom ramen för det enklare systemet bör därför anpassas till tröskelvärdet för tjänstekontrakt.

(119)

Det behöver förtydligas hur den frysningsperiod som ska iakttas innan avtalet eller ramavtalet undertecknas ska tillämpas.

(120)

Reglerna för upphandling inom området för yttre åtgärder bör vara förenliga med principerna i direktiv 2014/23/EU och 2014/24/EU.

(121)

För att göra befintliga upphandlingsbestämmelser mindre komplicerade, mer samordnade sinsemellan och lättare att överblicka bör de allmänna upphandlingsreglerna och de specifika reglerna för upphandling inom området för yttre åtgärder disponeras om, och onödiga upprepningar och korshänvisningar bör tas bort.

(122)

Det är nödvändigt att förtydliga vilka ekonomiska aktörer som får delta i upphandling enligt denna förordning beroende på var aktörerna har sitt säte, och bestämmelserna bör uttryckligen tillåta även internationella organisationer att delta.

(123)

För att uppnå en rimlig balans mellan behovet av transparens och ökad samstämmighet mellan upphandlingsreglerna å ena sidan, och behovet av flexibilitet i fråga om vissa tekniska aspekter av dessa regler å andra sidan, bör de tekniska bestämmelserna om upphandling anges i en bilaga till denna förordning, och befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen i fråga om ändringar av den bilagan.

(124)

Det är nödvändigt att förtydliga tillämpningsområdet för den avdelning som gäller bidrag, särskilt i fråga om vilka åtgärder som är bidragsberättigande och vilka kategorier av organ som kan komma i fråga som mottagare, samt hur de rättsliga åtaganden som ligger till grund för bidrag ska vara utformade. Förfarandet med bidragsbeslut bör fasas ut på grund av dess begränsade användning, samtidigt som formen e-bidrag successivt införs. Textens disposition bör förenklas genom att bestämmelser om instrument som inte utgör bidrag flyttas till andra delar av denna förordning. Det bör klargöras vilka typer av organ som kan få administrationsbidrag genom att inte längre hänvisa till organ som inrättats för att uppnå ett mål av allmänt unionsintresse, eftersom dessa organ täcks av begreppet organ som har ett mål som omfattas av och stöder unionens politik.

(125)

För att förenkla förfarandena i denna förordning och öka dess läsbarhet bör de regler som gäller innehållet i ansökan om bidrag, inbjudan att lämna förslag och bidragsöverenskommelser förenklas och anpassas inbördes.

(126)

För att underlätta genomförandet av åtgärder som finansieras av flera givare, där den totala finansieringen av åtgärden ännu inte är definitiv vid tidpunkten för unionens budgetåtagande, behöver det klargöras hur unionens bidrag definieras och vilken metod som ska användas för att kontrollera hur dess medel har använts.

(127)

Erfarenheterna från tillämpningen av enhetsbelopp, enhetskostnader eller finansiering till en schablonsats har visat att dessa former av finansiering har lett till en betydande förenkling av de administrativa förfarandena samt väsentligt minskat riskerna för fel. Oberoende av det område på vilket unionen intervenerar utgör enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonsatser lämpliga finansieringsformer, särskilt när det gäller standardiserade och återkommande åtgärder som rörlighet eller utbildning. Eftersom institutionellt samarbete mellan medlemsstaternas offentliga förvaltningar och stödmottagande länder eller partnerländer (institutionell partnersamverkan) genomförs av medlemsstatsinstitutioner, är användningen av förenklade kostnadsalternativ motiverad och bör främja deras engagemang. För att åstadkomma ökad effektivitet bör medlemsstaterna och andra mottagare av unionsmedel kunna öka användningen av förenklade kostnadsalternativ. Villkoren för användning av enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonsatser bör därför göras mer flexibla Det bör uttryckligen anges att ett enda enhetsbelopp får användas för att täcka samtliga stödberättigande kostnader för en åtgärd eller ett arbetsprogram. Som ett uttryck för ökat resultatfokus bör man prioritera lösningar där finansieringen är avhängig av output. Enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonsatser som bygger på resursanvändning bör dock förbli ett alternativ i fall där output-baserad finansiering inte är möjlig eller lämplig.

(128)

De administrativa förfarandena för att godkänna enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonsatser bör förenklas genom att rätten att besluta om sådana godkännanden tilldelas den ansvarige utanordnaren. Om så är lämpligt på grund av verksamhetens eller utgiftens natur, eller därför att det finns flera berörda utanordnare, kan en sådan befogenhet att godkänna finansieringsformen ligga hos kommissionen.

(129)

För att kompensera för brister i tillgången till uppgifter som behövs för att fastställa enhetsbelopp, enhetskostnader och schablonsatser bör det vara tillåtet att använda sig av expertbedömningar.

(130)

Samtidigt som de möjligheter som erbjuds genom utökad användning av förenklade finansieringsformer bör utnyttjas, bör iakttagande av principen om sund ekonomisk förvaltning och framför allt principerna om sparsamhet och om effektivitet samt principen om att ingen dubbel finansiering får förekomma säkerställas. Därför bör förenklade former av finansiering säkerställa att de resurser som används är tillräckliga för de mål som ska uppnås, att samma kostnader inte finansieras mer än en gång ur budgeten, att medfinansieringsprincipen iakttas och att det undviks att mottagarna överkompenseras totalt sett. Därför bör förenklade finansieringsformer grundas på statistiska uppgifter eller redovisningsuppgifter, liknande objektiva underlag eller en expertbedömning. Dessutom bör lämpliga verifieringar, kontroller och regelbundna bedömningar fortsätta att tillämpas.

(131)

Man bör förtydliga tillämpningsområdena för kontroller respektive regelbundna bedömningar av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser. Genom kontrollerna bör man först och främst stämma av att villkoren är uppfyllda för utbetalningen av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonbelopp, inklusive där så krävs att output och/eller resultat har uppfylls. Dessa villkor bör inte kräva någon rapportering av de kostnader som stödmottagaren faktiskt ådragit sig. När sifferuppgifter för enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsats har bestämts i förväg av den behöriga utanordnaren eller av kommissionen bör dessa uppgifter inte ifrågasättas i samband med efterhandskontroller. Detta bör inte hindra att ett bidrag sänks vid bristfälligt, ofullständigt eller för sent genomförande eller vid oriktigheter, bedrägerier eller ett åsidosättande av andra skyldigheter. I synnerhet bör ett bidrag minskas om villkoren för utbetalningen av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser inte är uppfyllda. De periodiska bedömningarnas frekvens och omfattning bör vara avhängig kostnadernas utveckling och art, i synnerhet med hänsyn till betydande ändringar i marknadspriser och andra relevanta omständigheter. De periodiska bedömningarna skulle kunna leda till uppdateringar av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser som sedan tillämpas på framtida avtal, men bör inte användas för omprövning av de enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser som redan har överenskommits. De regelbundna bedömningarna av enhetsbelopp, enhetskostnader eller schablonsatser kan kräva tillgång till stödmottagarens räkenskaper, för statistiska och metodologiska ändamål, och sådan tillgång är också nödvändig för att kunna förebygga och spåra bedrägerier.

(132)

För att underlätta för små organisationer att delta i genomförandet av unionens politik är det, särskilt mot en bakgrund av knappa resurser, nödvändigt att värdet på frivilligarbete erkänns som en stödberättigande kostnad. Som ett resultat därav bör sådana organisationer ha möjlighet att i högre grad förlita sig på frivilligarbetare för att tillhandahålla medfinansieringen av åtgärden eller arbetsprogrammet. Utan att detta påverkar tillämpningen av den maximala medfinansieringssats som anges i den grundläggande rättsakten bör unionens bidrag i dessa fall begränsas till de beräknade stödberättigande kostnaderna utöver dem som motsvarar själva frivilligarbetet. Eftersom frivilligarbete utförs av tredje man utan ersättning från stödmottagaren innebär denna begränsning att man undviker att betala ut ersättning för kostnader som i praktiken inte belastar mottagaren. Dessutom bör värdet av frivilligarbetet inte överstiga 50 % av värdet på bidrag in natura och eventuell annan medfinansiering.

(133)

I syfte att skydda en av de grundläggande principerna för offentliga finanser bör principen om icke-vinst bibehållas i förordningen.

(134)

I princip bör bidrag tilldelas efter inbjudan att lämna förslag. I fall där undantag medges bör de tolkas och tillämpas restriktivt med avseende på räckvidd och varaktighet. Möjligheten att i undantagsfall bevilja bidrag utan ansökningsomgång till organ med ett faktiskt eller rättsligt monopol bör endast användas när de berörda organen är de enda som kan genomföra de relevanta typerna av verksamhet eller har tilldelats detta monopol enligt lag eller av en offentlig myndighet.

(135)

Inom ramen för förändringen i riktning mot e-bidrag och e-upphandling bör sökande och anbudsgivare endast en gång inom en viss tidsperiod behöva styrka sin rättsliga ställning och ekonomiska bärkraft och bör inte behöva lämna in styrkande handlingar för varje tilldelningsförfarande. Det är därför nödvändigt att anpassa kraven för det antal år för vilka handlingar kommer att begäras i samband med förfaranden för tilldelning och upphandlingsförfaranden.

(136)

Pristävlingar är en värdefull form av ekonomiskt stöd, som inte bygger på i förväg kända kostnader. Man bör därför förtydliga reglerna för och i allmänhet underlätta denna stödform. Priser i tävlingar bör betraktas som ett komplement till och inte som ersättning för andra finansieringsformer, t.ex. bidrag.

(137)

För att underlätta användningen av priser som stödform bör kravet enligt förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 att tävlingar om priser med ett enhetsvärde på 1 000 000 EUR eller mer ska offentliggöras som en del av det årliga budgetförslaget ersättas av en skyldighet att i förväg översända information till Europaparlamentet och rådet samt att uttryckligen nämna sådana priser i finansieringsbeslutet.

(138)

Priser bör tilldelas i enlighet med principerna om öppenhet och likabehandling. Vissa minimikrav för tävlingar bör härvid fastställas, särskilt formerna för utdelning av priserna till vinnarna efter beslutet om tilldelning, samt om lämpliga sätt för offentliggörande. Det är också nödvändigt att upprätta ett klart definierat tilldelningsförfarande för priser, från inlämnande av tävlingsbidrag till bestämmelser om information till deltagarna och underrättelse till vinnaren, som motsvarar förfarandet för tilldelning av bidrag.

(139)

Denna förordning bör fastställa principer och villkor som är tillämpliga på finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd, inklusive regler för begränsning av unionens ekonomiska ansvar, kamp mot bedrägerier och penningtvätt, avveckling av finansieringsinstrument samt rapportering.

(140)

Unionen har under de senaste åren ökat sin användning av finansieringsinstrument som ger större hävstångsverkan för budgeten men samtidigt också innebär större risker för denna budget. Till dessa finansieringsinstrument hör inte endast de som redan omfattas av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 utan också andra instrument, t.ex. budgetgarantier och ekonomiskt stöd som tidigare bara reglerats genom respektive grundläggande rättsakt. För att säkerställa att enhetliga principer gäller för denna uppsättning av instrument är det viktigt att det upprättas gemensamma rambestämmelser som sammanförs i en ny avdelning i den här förordningen, som utöver de befintliga bestämmelserna om finansieringsinstrument omfattar avsnitt om budgetgarantier och ekonomiskt stöd till medlemsstater och tredjeländer.

(141)

Finansieringsinstrument och budgetgarantier kan spela en viktig roll för att multiplicera effekten av unionsmedel när dessa sammanförs med medel från andra källor och åstadkommer en hävstångseffekt. Finansieringsinstrument och budgetgarantier bör endast användas om det inte föreligger någon risk för snedvridning av konkurrensen på den inre marknaden eller överträdelse av reglerna om statligt stöd.

(142)

Inom ramen för de årliga anslag som godkänns av Europaparlamentet och rådet för ett visst program bör finansieringsinstrument och budgetgarantier användas på grundval av en förhandsutvärdering som visar att sådana instrument effektivt kan bidra till att uppnå unionens politiska mål.

(143)

Finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd bör godkännas genom en grundläggande rättsakt. När finansieringsinstrument, i vederbörligen motiverade fall, inrättas utan en grundläggande akt bör de godkännas av Europaparlamentet och rådet i budgeten.

(144)

De instrument som eventuellt kan omfattas av avdelning X, t.ex. lån, garantier, kapitalinvesteringar, investeringar i form av kapital likställt med eget kapital och riskdelningsinstrument, bör definieras. Definitionen av riskdelningsinstrument bör kunna innehålla kreditförstärkningar för projektobligationer som täcker låneskuldsrisken för ett projekt och minskar kreditrisken för obligationsinnehavare genom kreditförstärkning i form av ett lån eller en garanti.

(145)

Om inget annat anges i den grundläggande rättsakten bör alla återbetalningar från ett finansieringsinstrument eller en budgetgaranti användas för det instrument eller den garanti som genererat återbetalningen i syfte att öka instrumentets eller garantins effektivitet, och bör beaktas när framtida anslag till det instrumentet eller den garantin föreslås.

(146)

Det bör återspeglas att parterna har ett gemensamt intresse av att bidra till unionens politiska mål, och i synnerhet att EIB och EIF besitter specifik sakkunskap när det gäller att förvalta finansieringsinstrument och budgetgarantier.

(147)

EIB och EIF bör, såsom grupp, ha möjlighet att överlåta delar av genomförandet sinsemellan, om ett sådant överlåtande kan underlätta genomförandet av åtgärden i fråga och sker i enlighet med de närmare villkoren i det berörda avtalet med kommissionen.

(148)

Det bör klargöras att det är reglerna för finansieringsinstrument och budgetgarantier som bör tillämpas för hela åtgärden när finansieringsinstrument och budgetgarantier används i kombination med kompletterande former av stöd från budgeten. Sådana regler bör i tillämpliga fall kompletteras med särskilda krav i de sektorsspecifika reglerna.

(149)

Genomförandet av finansieringsinstrument och budgetgarantier som finansieras via budgeten bör följa unionens policy för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och uppdateringar av denna, såsom den fastställts i relevanta unionsrättsakter och rådets slutsatser, i synnerhet rådets slutsatser av den 8 november 2016 om kriterierna för en EU-förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och den process som ska resultera i upprättandet av förteckningen (15) och bilagan till slutsatserna, och rådets slutsatser av den 5 december 2017 om EU:s förteckning över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet (16) och bilagorna till slutsatserna.

(150)

Budgetgarantier och ekonomiskt stöd till medlemsstater eller tredjeländer är i allmänhet transaktioner som ligger utanför själva budgeten, men som har en betydande inverkan på unionens balansräkning. Därför skulle en reglering av dessa transaktioner i denna förordning, även om de även fortsättningsvis i allmänhet sker utanför budgeten, ge ett starkare skydd för unionens ekonomiska intressen och tydligare ramar för godkännande, förvaltning och redovisning av dessa transaktioner.

(151)

Unionen lanserade nyligen viktiga initiativ som grundar sig på budgetgarantier, till exempel Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU). Kännetecknande för dessa instrument är att de ger upphov till ansvarsförbindelser för unionen, och därmed kräver en avsättning av medel som likviditetsbuffert, för att betalningsskyldigheter som kan uppstå ur dessa ansvarsförbindelser ska kunna hanteras på ett ordnat sätt. För att slå vakt om unionens kreditvärdighet och därmed dess förmåga att effektivt erbjuda finansiering krävs det att godkännande, finansiering och övervakning av ansvarsförbindelser omges av ett stabilt regelverk som tillämpas på alla budgetgarantier.

(152)

De ansvarsförbindelser som uppstår genom att det ställs en budgetgaranti kan avse ett brett spektrum av finansierings- och investeringstransaktioner. Risken att budgetgarantin behöver tas i anspråk kan inte med säkerhet förutses på årsbasis på samma sätt som vid till exempel lån, där det finns en återbetalningsplan som är fastställd på förhand. Det är därför absolut nödvändigt att en ram skapas för godkännande och övervakning av ansvarsförbindelser, för att säkerställa full respekt för det tak för årliga betalningsbemyndiganden som fastställs i rådets beslut 2014/335/EU, Euratom (17).

(153)

Den ramen bör också reglera förvaltning och tillsyn, bland annat i form av regelbundna rapporter om unionens finansiella exponering. De medel som avsätts för finansiella skulder bör fastställas på grundval av en noggrann bedömning av de finansiella risker som det berörda instrumentet ger upphov till. Man bör varje år inom ramen för budgetförfarandet utvärdera om nivån ansvarsförbindelser är hållbar. En mekanism för tidig varning bör inrättas för att undvika brist på avsatta medel för att täcka finansiella skulder.

(154)

Den ökade användningen av finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd kräver att en betydande volym betalningsbemyndiganden kan frigöras och betalas. För att kunna uppnå en hävstångseffekt och samtidigt säkerställa ett adekvat skydd mot finansiella skulder är det viktigt att optimera nivån på de avsättningar som krävs samt förbättra verkan av avsättningarna genom att sammanföra dem till en gemensam avsättningsfond. Den mer flexibla användningen av dessa sammanförda avsättningar möjliggör dessutom en effektiv global avsättningsnivå som garanterar ett adekvat skydd och en optimal resursanvändning.

(155)

För att säkerställa att den gemensamma avsättningsfonden för programperioden efter 2020 fungerar som den ska, bör kommissionen senast den 30 juni 2019 överlämna en oberoende extern utvärdering av för- och nackdelarna med att anförtro den ekonomiska förvaltningen av tillgångarna i den gemensamma avsättningsfonden till kommissionen, till EIB eller till en kombination av de båda, med beaktande av de relevanta tekniska och institutionella kriterier som används vid jämförelse av kapitalförvaltningstjänster, inklusive teknisk infrastruktur, jämförelse av kostnader för tillhandahållna tjänster, institutionell struktur, rapportering, prestation, ansvarsskyldighet och sakkunskap hos varje institution och övriga kapitalförvaltningsuppdrag avseende budgeten. Utvärderingen bör, när så är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

(156)

De regler som är tillämpliga på avsättning och på den gemensamma avsättningsfonden bör ge en stabil ram för den interna kontrollen inom detta område. De riktlinjer som är tillämpliga på förvaltningen av medlen i den gemensamma avsättningsfonden bör fastställas av kommissionen efter samråd med kommissionens räkenskapsförare. Finansieringsinstrumentens, budgetgarantiernas eller det ekonomiska stödets utanordnare bör aktivt övervaka de finansiella skulderna inom sina respektive ansvarsområden, och den ekonomiska förvaltaren av medlen i den gemensamma avsättningsfonden bör förvalta de likvida medlen och tillgångarna i fonden enligt de regler och förfaranden som fastställts av räkenskapsföraren.

(157)

Budgetgarantier och ekonomiskt stöd bör följa samma principer som fastställts för finansieringsinstrument. Budgetgarantier bör vara oåterkalleliga, ovillkorliga och tas i anspråk på begäran. De bör förvaltas inom ramen för indirekt förvaltning eller endast i undantagsfall inom ramen för direkt genomförande. De bör endast täcka finansierings- och investeringstransaktioner, och motparterna bör bidra med sina egna resurser till de transaktioner som omfattas.

(158)

Ekonomiskt stöd till medlemsstater eller tredjeländer bör ges i form av lån, kreditramar eller andra instrument som bedöms vara lämpliga för att säkerställa att stödet ger avsedd verkan. I detta syfte bör kommissionen i den relevanta grundläggande akten ges befogenhet att låna upp de nödvändiga medlen på kapitalmarknaderna eller från finansinstitut, för att undvika att utsätta unionen för löptidstransformering och därmed ränterisker eller andra kommersiella risker.

(159)

För att uppnå den avsedda förenklingen och förbättrade verkan bör de bestämmelser som rör finansieringsinstrument börja tillämpas så snart som möjligt. Bestämmelserna om budgetgarantier, ekonomiskt stöd och den gemensamma avsättningsfonden bör tillämpas från och med den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020. Den tidsplanen kommer att ge tillräckligt med tid för att noggrant utforma de nya verktygen för hantering av ansvarsförbindelser. Det kommer även att möjliggöra anpassning mellan principerna i avdelning X och, å ena sidan, förslaget till flerårig budgetram för perioden efter 2020 och, å andra sidan, de specifika program som hör samman med den budgetramen.

(160)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 (18), fastställs nya regler om bland annat finansieringen av politiska partier och stiftelser på europeisk nivå, i synnerhet avseende finansieringsvillkor, tilldelning och fördelning av medel, donationer och bidrag, finansiering av valkampanjer i samband med val till Europaparlamentet, ersättningsgilla utgifter, förbud mot viss finansiering, redovisning, rapportering och revision, genomförande och kontroll, sanktioner, samarbete mellan Myndigheten för europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser, Europaparlamentets utanordnare och medlemsstaterna samt öppenhet.

(161)

Det bör införas regler i den här förordningen om bidrag från budgeten till europeiska politiska partier i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

(162)

Det finansiella stödet till de europeiska politiska partierna bör utformas som ett särskilt bidrag, som är anpassat till de specifika behoven hos dessa partier.

(163)

Även om finansiellt stöd lämnas utan krav på något årligt arbetsprogram, bör de europeiska politiska partierna i efterhand styrka att unionsmedlen använts på ett korrekt sätt. I synnerhet bör den behöriga utanordnaren kontrollera om medlen använts för att betala sådana ersättningsgilla kostnader som anges i ansökningsomgången inom de tidsramar som fastställs i denna förordning. Stöd till europeiska politiska partier bör användas före utgången av det budgetår som följer det år då det tilldelades, varefter eventuella outnyttjade medel bör återkrävas av den behöriga utanordnaren.

(164)

Unionsmedel som beviljas för att finansiera europeiska politiska partiers administrativa kostnader bör inte användas för andra syften än de som anges i förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014, i synnerhet inte för att direkt eller indirekt finansiera tredjeparter, såsom nationella politiska partier. Europeiska politiska partier bör använda bidragen för att betala delar av sina löpande och framtida kostnader, men inte sådana kostnader eller skulder som uppkommit innan ansökan om bidrag lämnats in.

(165)

Tilldelningen av bidragen bör vidare förenklas och anpassas till de europeiska politiska partiernas särskilda behov, framför allt genom att inga urvalskriterier tillämpas och att det blir allmän regel att bidragen betalas ut i form av en enda utbetalning som klassas som förfinansiering, samtidigt som man bibehåller möjligheten att använda enhetsbelopp, finansiering till en schablonsats och enhetskostnader.

(166)

Bidragen från budgeten bör skjutas upp, sättas ned eller avslutas om europeiska politiska partier överträder förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

(167)

Sanktioner som grundas på både den här förordningen och förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 bör påföras på ett konsekvent sätt och följa principen ne bis in idem. I enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 bör de administrativa och/eller ekonomiska sanktioner som föreskrivs i den här förordningen inte åläggas i de fall där sanktioner redan ålagts på grundval av förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014.

(168)

Genom denna förordning bör en ram fastställas inom vilken budgetstöd kan utnyttjas inom området för yttre åtgärder och innefatta en skyldighet för tredjeländer att förse kommissionen med tillräcklig information i god tid, så att kommissionen kan bedöma om de överenskomna villkoren är uppfyllda samt bestämmelser som säkerställer unionens ekonomiska intressen.

(169)

I syfte att stärka Europaparlamentets och rådets roll bör förfarandet för inrättande av unionsförvaltningsfonder tydliggöras. Det är också nödvändigt att klargöra de principer som ska tillämpas på bidrag till unionsförvaltningsfonder, särskilt vikten av att säkra bidrag från andra givare, vilket motiverar deras inrättande på grund av det tillförda mervärdet. Det är också nödvändigt att klargöra ansvarsförhållandena mellan de finansiella aktörerna och aktörerna i unionsförvaltningsfondens styrelse och att fastställa regler som säkerställer att givarna är rättvist företrädda i unionsförvaltningsstyrelse, och att kommissionen måste avge ett tillstyrkande för att medlen från fonden ska kunna utnyttjas. Det är också viktigt att mer detaljerat fastställa de rapporteringskrav som är tillämpliga på unionsförvaltningsfonder.

(170)

Som ett led i att rationalisera de befintliga reglerna och för att undvika onödig upprepning bör specialbestämmelserna i del 2 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 som är tillämpliga på EGFJ, forskning, yttre åtgärder och särskilda unionsfonder endast infogas i lämpliga avsnitt i den här förordningen under förutsättning att bestämmelserna fortfarande används och är relevanta.

(171)

Bestämmelserna om redovisning och löpande räkenskaper bör förenklas och förtydligas. Det är därför lämpligt att föra samman alla bestämmelser om årsbokslut och annan finansiell rapportering.

(172)

Det sätt på vilket unionsinstitutionerna för närvarande rapporterar om fastighetsprojekt till Europaparlamentet och rådet bör förbättras. Unionsinstitutionerna bör ges rätt att finansiera nya fastighetsprojekt med inkomster från fastigheter som redan sålts. Följaktligen bör en hänvisning till bestämmelserna om interna inkomster avsatta för särskilda ändamål införas i bestämmelserna om fastighetsprojekt. Detta skulle göra det möjligt att bättre hantera förändringar i unionsinstitutionernas fastighetspolitik, och samtidigt spara in kostnader och uppnå ökad flexibilitet.

(173)

I syfte att anpassa reglerna för vissa unionsorgan, närmare regler om upphandling och minimikvoten för den effektiva avsättningsnivån bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på rambudgetförordningen för organ som inrättas på grundval av EUF-fördraget och Euratomfördraget, modellbudgetförordningen för offentlig-privata partnerskap, bilaga I till den här förordningen, närmare villkor och metod för beräkning av den effektiva avsättningsnivån och ändring av den fastställda minimikvoten för den effektiva avsättningsnivån, som inte bör fastställas till en nivå som är lägre än 85 %. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd sker i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(174)

För att säkerställa att Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1296/2013 (19), snabbt kan tillhandahålla tillräckliga medel till stöd för ändrade politiska prioriteringar bör man öka flexibiliteten i fråga om den vägledande anslagsfördelningen mellan de tre delarna av programmet och för minimiandelarna för de enskilda tematiska avsnitten inom varje del, samtidigt som man behåller en hög ambitionsnivå för utvecklingen av Eures gränsöverskridande partnerskap. Detta bör förbättra förvaltningen av EaSI och göra det möjligt att fokusera budgetmedel på åtgärder som har större verkan i form av sysselsättning och sociala förbättringar.

(175)

För att underlätta investeringar i infrastruktur för kulturturism och hållbar turism bör, utan att detta påverkar tillämpningen av unionens rättsakter inom miljöområdet, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (20) och 2011/92/EU (21), beroende på vad som är lämpligt, vissa restriktioner för omfattningen av stöd enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 (22) till sådana investeringar förtydligas. Det är därför nödvändigt att införa tydliga restriktioner när det gäller att begränsa omfattningen av bidrag från Eruf till sådana investeringar från och med den 2 augusti 2018.

(176)

För att kunna reagera på de utmaningar som följer av allt större flöden av migranter och flyktingar bör man precisera vilka mål Eruf kan bidra till genom sitt stöd till migranter och flyktingar i syfte att göra det möjligt för medlemsstaterna att göra riktade investeringar avseende tredjelandsmedborgare som vistas lagligt, däribland asylsökande och personer som beviljats internationellt skydd.

(177)

För att underlätta genomförandet av insatser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (23) bör kategorin potentiella stödmottagare utvidgas. Därför bör det vara möjligt för förvaltande myndigheter att behandla fysiska personer som stödmottagare och en mer flexibel definition av stödmottagare inom ramen för statligt stöd bör fastställas.

(178)

Enligt praxis enas man om de makroregionala strategierna genom att anta rådsslutsatser. Såsom har varit fallet sedan förordning (EU) nr 1303/2013 trädde i kraft kan sådana slutsatser i förekommande fall godkännas av Europeiska rådet, med beaktande av denna institutions befogenheter enligt artikel 15 i EU-fördraget. Definitionen av makroregional strategi i den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.

(179)

För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, Ejflu och EHFF (nedan kallade de europeiska struktur- och investeringsfonderna – ESI-fonderna) som genomförs inom ramen för delad förvaltning, samt för att klargöra medlemsstaternas skyldigheter, bör det i de allmänna principerna i artikel 4 i förordning (EU) nr 1303/2013 hänvisas till principerna i den här förordningen om intern kontroll av budgetgenomförandet och undvikande av intressekonflikter.

(180)

För att maximera synergieffekterna mellan de olika resurser som unionen sätter in för att effektivt kunna hantera utmaningarna inom områdena asyl och migration bör det säkerställas att de tematiska målen, när de konkretiseras i de fondspecifika bestämmelserna, tar formen av prioriteringar som reglerar hur medlen inom varje ESI-fond ska användas inom dessa områden. Där så är lämpligt bör samordning med Asyl-, migrations- och integrationsfonden säkerställas.

(181)

För att säkerställa en god samstämmighet i programplaneringen bör det en gång per år ske en avstämning mellan partnerskapsöverenskommelser och de programändringar som godkänts av kommissionen under det föregående kalenderåret.

(182)

För att göra det lättare att utforma och genomföra lokalt ledda utvecklingsstrategier bör den samordnande fonden ges möjlighet att täcka förberedande kostnader, löpande kostnader och ledningskostnader.

(183)

Genomförandet av lokalt ledda utvecklingsinsatser och integrerade territoriella investeringar skulle också gynnas av att de respektive rollerna och ansvarsområdena för lokala aktionsgrupper, i fråga om lokalt ledda utvecklingsstrategier – och för lokala myndigheter, regionala utvecklingsorgan eller icke-statliga organisationer i fråga om integrerade territoriella investeringar – görs så tydliga som möjligt i förhållande till det ansvar som vilar på andra programansvariga organ. Att formellt utse förmedlande organ i enlighet med de fondspecifika bestämmelserna bör bara vara obligatoriskt i fall där de berörda organen utför ytterligare uppgifter som faller inom ansvarsområdet för den förvaltande eller den attesterande myndigheten eller för det utbetalande organet.

(184)

Förvaltande myndigheter bör ha möjlighet att genom direkt tilldelning av kontrakt låta genomförandeuppgifter skötas av EIB eller av internationella finansinstitut.

(185)

Många medlemsstater har inrättat offentligägda banker eller institut som arbetar inom ett politiskt mandat att främja verksamhet för ekonomisk utveckling. Sådana offentligägda banker eller institut har vissa särdrag som skiljer dem från privata affärsbanker i fråga om ägande, deras utvecklingsmandat och det faktum att de inte har som främsta mål att maximera vinsten. De offentligägda bankernas primära roll är framför allt att lindra effekterna av marknadsmisslyckanden, där vissa regioner, politikområden eller sektorer har undermålig tillgång till finansiella tjänster från affärsbankernas sida. Dessa offentligägda banker eller institut är väl lämpade att underlätta tillgången till Esi-fonderna och samtidigt upprätthålla konkurrensneutralitet. Deras särskilda roll och egenskaper kan ge medlemsstaterna utrymme att öka användningen av finansieringsinstrument för distributionen av resurser från ESI-fonderna, med syftet att maximera dessa fonders inverkan på den reala ekonomin. Ett sådant resultat skulle ligga i linje med kommissionens policy att underlätta för sådana offentligägda banker eller institut att som fondförvaltare medverka både i förvaltningen av ESI-fondernas resurser och vid kombinerad finansiering bestående av medel både från dessa fonder och Efsi, särskilt inom ramen för investeringsplanen för Europa. Utan att det påverkar redan tilldelade kontrakt för genomförande av finansieringsinstrumenten i enlighet med tillämplig rätt är det berättigat att tydliggöra att förvaltande myndigheter har möjlighet att tilldela kontrakt direkt till sådana offentligägda banker eller institut. För att säkerställa att möjligheten till sådan direkt tilldelning är förenlig med principerna för den inre marknaden bör det dock fastställas strikta villkor som måste uppfyllas av bankerna eller instituten i fråga.

Sådana villkor bör inbegripa att det inte får förekomma något direkt privat kapitaldeltagande, med undantag för icke-kontrollerande och icke-blockerande former av privata kapitalandelar i enlighet med kraven i direktiv 2014/24/EU. Dessutom, och strikt begränsat till tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 1303/2013, bör offentligägda banker eller institut även tillåtas att genomföra finansieringsinstrument om privat kapitaldeltagande inte ger något inflytande på beslut som avser den löpande förvaltningen av de finansieringsinstrument som får stöd från ESI-fonderna.

(186)

För att Eruf och Ejflu ska kunna fortsätta att bidra till gemensamma finansieringsinstrument för obegränsade garantier och värdepapperisering till förmån för små och medelstora företag måste det fastställas att medlemsstaterna har möjlighet att använda Eruf och Ejflu för att bidra till sådana instrument under hela programperioden. Man behöver också uppdatera de bestämmelser som har inverkan på den valmöjligheten, till exempel bestämmelser om förhandsbedömningar och utvärderingar och införa en möjlighet för Eruf att programplanera på insatsområdesnivå.

(187)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 (24) antogs bland annat med avsikten att medlemsstaterna ska kunna använda medel från ESI-fonderna för att bidra till finansieringen av stödberättigande projekt som erhåller stöd inom ramen för Efsi. En särskild bestämmelse bör införas i förordning (EU) No 1303/2013 som anger villkoren för att möjliggöra bättre samverkan och komplementaritet, och därmed göra det lättare att kombinera medel från ESI-fonderna med EIB:s finansiella produkter som omfattas av EU-garantin inom ramen för Efsi.

(188)

När transaktionerna genomförs bör de organ som genomför finansieringsinstrumenten följa unionens policy för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner på skatteområdet och uppdateringar av denna, såsom den fastställts i relevanta unionsrättsakter och i rådets slutsatser, i synnerhet rådets slutsatser av den 8 november 2016 och bilagan därtill samt rådets slutsatser av den 5 december 2017 och bilagorna därtill.

(189)

För att förenkla och harmonisera kontroll- och revisionskrav och stärka ansvarsskyldigheten i fråga om förvaltningen av de finansieringsinstrument som genomförs av EIB och andra internationella finansinstitut, och därmed underlätta förberedelsearbetet inför förklaringen om förvaltningen, är det nödvändigt att ändra bestämmelserna om förvaltning och kontroll av finansieringsinstrument. Den ändringen bör inte gälla finansieringsinstrument som avses i artiklarna 38.1 a och 39 i förordning (EU) nr 1303/2013 som fastställdes genom ett finansieringsavtal som undertecknats före den 2 augusti 2018. För sådana finansieringsinstrument bör artikel 40 i den förordningen, i dess tillämpliga lydelse vid tidpunkten för finansieringsavtalets undertecknande, fortsätta att gälla.

(190)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av förordning (EU) nr 1303/2013 i fråga om förlagorna till kontrollrapporter och årliga revisionsrapporter, såsom närmare anges i artikel 40.1 i den förordningen, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (25).

(191)

För att säkerställa konsekvens med avseende på behandlingen av finansiella korrigeringar som gäller programperioden 2007–2013 bör det klargöras att det, i fråga om finansieringsinstrument, bör vara tillåtet att godta att ett bidrag som ställs in som en följd av en enskild oriktighet återanvänds för korrekta utgifter inom samma insats, så att inte den berörda finansiella korrigeringen leder till att finansieringsinstrumentet gör en nettoförlust på hela insatsen.

(192)

För att ge mer tid för undertecknandet av finansieringsavtal som tillåter användning av spärrkonton för utbetalningar för investeringar i slutmottagare efter utgången av stödberättigandeperioden för instrument som bygger på eget kapital bör tidsfristen för undertecknande av sådana finansieringsavtal förlängas till och med den 31 december 2018.

(193)

I syfte att uppmuntra investerare som verkar enligt principen om marknadsekonomi att saminvestera i offentliga projekt bör det införas en möjlighet till differentierad behandling av investerare, på så sätt att ESI-fonderna på vissa villkor kan spela en underordnad roll i förhållande till en investerare som verkar enligt principen om marknadsekonomi och till EIB:s finansiella produkter som omfattas av Efsis EU-garanti. Samtidigt måste det dock fastställas villkor för när sådan differentierad behandling av investerare får tillämpas i samband med genomförandet av ESI-fonderna.

(194)

Mot bakgrund av de fortsatt låga räntenivåerna i ekonomin, och för att inte i onödan missgynna de organ som genomför finansieringsinstrumenten, bör det vara tillåtet att använda medel som betalats tillbaka till samma finansieringsinstrument för att finansiera negativ ränta som uppkommer till följd av investeringar av medel från ESI-fonderna i enlighet med artikel 43 i förordning (EU) nr 1303/2013, förutsatt att man samtidigt bedriver en aktiv likviditetsförvaltning.

(195)

För att harmonisera rapporteringskraven med de nya bestämmelserna om differentierad behandling av investerare, och för att undvika en överlappning mellan vissa krav bör artikel 46.2 i förordning (EU) nr 1303/2013 ändras.

(196)

För att underlätta genomförandet av ESI-fonderna bör medlemsstaterna ges möjlighet att genomföra insatser avseende tekniskt bistånd genom direkt tilldelning av ett kontrakt till EIB, andra internationella finansinstitut eller offentligägda banker eller institut.

(197)

För att ytterligare harmonisera villkoren för insatser som genererar nettoinkomster efter att de har avslutats bör de relevanta bestämmelserna i denna förordning gälla insatser som redan har valts ut men som fortfarande pågår och insatser som ännu inte har valts ut under innevarande programperiod.

(198)

För att ge ett starkt incitament till att genomföra energieffektivitetsåtgärder bör kostnadsbesparingar som är ett resultat av den förbättrade energieffektivitet som uppnås genom en insats inte behandlas som nettoinkomst.

(199)

För att underlätta genomförandet av inkomstgenererande insatser bör det vara möjligt att sänka medfinansieringsgraden när som helst under genomförandet av programmet, och det bör bli tillåtet att på nationell nivå införa en schablonprocentsats för nettoinkomster.

(200)

På grund av det sena antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 (26) samt det faktum att stödnivåer har fastställts i den förordningen bör det införas vissa undantag i förordning (EU) nr 1303/2013 för EHFF när det gäller inkomstgenererande insatser. Eftersom dessa undantag skapar bättre förutsättningar för vissa inkomstgenererande insatser för vilka belopp eller stödnivåer fastställs i förordning (EU) nr 508/2014 behöver det fastställas en annan dag då dessa undantag börjar tillämpas, för att säkerställa likabehandling avseende insatser som får stöd på grundval av förordning (EU) nr 1303/2013.

(201)

I syfte att minska den administrativa bördan för bidragsmottagarna bör man höja det tröskelbelopp som undantar vissa insatser från kravet att beräkna och beakta de inkomster som genereras under genomförandet.

(202)

För att främja synergieffekter mellan ESI-fonderna och andra unionsinstrument bör det vara möjligt att ersätta utgifter med medel från olika fonder i denna kategori eller från andra unionsinstrument enligt andelar som fastställs på förhand.

(203)

För att främja finansiering genom enhetsbelopp, och med tanke på att tillämpningen av enhetsbelopp ska baseras på en rättvis, rimlig och verifierbar beräkningsmetod som säkerställer en sund ekonomisk förvaltning, bör den övre beloppsgränsen avskaffas.

(204)

För att minska den administrativa bördan på bidragsmottagarna i samband med genomförandet av projekt bör det införas ett nytt förenklat kostnadsalternativ för finansiering som inte utgår från kostnaderna för att genomföra insatserna.

(205)

För att förenkla reglerna för användning av medel och minska den administrativa bördan bör medlemsstaterna i ökad utsträckning använda sig av förenklade kostnadsalternativ.

(206)

Eftersom skyldigheten att säkerställa en investerings varaktighet enligt artikel 71 i förordning (EU) nr 1303/2013 ska räknas från dagen för slutbetalningen till stödmottagaren, och eftersom denna slutbetalning sker i slutet av kontraktsperioden när det gäller investeringar för hyrköp av nya maskiner och utrustning, bör den skyldigheten inte tillämpas på den typen av investering.

(207)

För att säkerställa en bred tillämpning av de förenklade formerna av ersättning för kostnader bör det göras obligatoriskt att använda standardiserade skalor av enhetskostnader eller ersättning till enhetsbelopp eller schablonsatser för insatser eller projekt som är en del av en insats som får stöd från Eruf och ESF vars värde ligger under ett visst tröskelbelopp, om inte annat följer av de relevanta övergångsbestämmelserna. Den förvaltande myndigheten eller övervakningskommittén för program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete bör ges möjlighet att förlänga övergångsperioden för en period som den anser vara lämplig om den anser att en sådan skyldighet medför en oproportionell administrativ börda. En sådan skyldighet bör inte tillämpas på insatser som får stöd inom ramen för statligt stöd som inte utgör stöd av mindre betydelse. För sådana insatser bör alla former av bidrag och återbetalningspliktigt stöd fortsätta att vara ett alternativ. Dessutom bör budgetförslag införas för alla ESI-fonder som en kompletterande metod för förenklad kostnadsberäkning.

(208)

I syfte att göra det lättare att använda förenklade kostnadsalternativ i ett tidigare skede och mer målinriktat bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera förordning (EU) nr 1303/2013 med ytterligare specifika regler om funktioner, skyldigheter och ansvarsuppgifter för de organ som genomför finansieringsinstrument, berörda urvalskriterier och produkter som det är möjligt att leverera via finansieringsinstrument, komplettera bestämmelserna i förordning (EU) nr 1303/2013 om standardiserade skalor för enhetskostnader eller schablonsatser och om en rättvis, rimlig och verifierbar beräkningsmetod att använda som bas för sådana beräkningar, samt fastställa närmare bestämmelser om finansieringsvillkoren som – i stället för att utgå från kostnader – grundas på att vissa villkor ska vara uppfyllda i fråga om praktiska framsteg med genomförandet eller i fråga om förverkligandet av programmens mål, samt hur dessa ska tillämpas. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd sker i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(209)

I syfte att minska den administrativa bördan bör man i högre grad tillämpa finansiering till schablonsatser på ett sätt som inte kräver att en metodik utvecklas på medlemsstatsnivå. Två nya typer av schablonsatser bör därför införas: en som avser beräkning av direkta personalkostnader och en som avser beräkning av övriga stödberättigande kostnader med utgångspunkt i personalkostnaderna. Dessutom bör metoderna för att beräkna personalkostnader klargöras ytterligare.

(210)

I syfte att förbättra insatsernas effektivitet och verkan bör det göras lättare att genomföra insatser som omfattar hela territoriet i en medlemsstat eller som omfattar flera olika programområden, och i fråga om vissa investeringar bör man också öka utrymmet för utgifter utanför unionen.

(211)

För att uppmuntra medlemsstaterna att låta större projekt bedömas av oberoende experter bör utgiftsdeklarationer för större projekt som lämnas in till kommissionen innan den oberoende experten har meddelat en positiv bedömning godtas så snart kommissionen har underrättats om att den oberoende experten förfogar över all relevant information.

(212)

För att främja användningen av gemensamma handlingsplaner som minskar den administrativa bördan för bidragsmottagarna bör man minska de lagstadgade krav som gäller vid inrättandet av sådana handlingsplaner och samtidigt fortsätta att ha ett lämpligt fokus på horisontella principer, däribland jämställdhet och hållbar utveckling, som på ett avsevärt sätt har bidragit till ett effektivt genomförande av ESI-fonderna.

(213)

Reglerna om information, kommunikation och synlighet bör utformas med noggrann hänsyn tagen till proportionalitetsprincipen, för att undvika onödiga administrativa bördor för bidragsmottagarna. Det är således viktigt att klargöra tillämpningsområdet för dessa regler.

(214)

Man bör öka flexibiliteten när det gäller att beräkna taken för medlemsstaternas tekniska bistånd och bevaka att dessa tak inte överskrids, såväl i syfte att minska den administrativa bördan som för att säkerställa en ändamålsenlig användning av sådant bistånd inom Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden och inom regionkategorier.

(215)

Som ett led i strävan att rationalisera genomförandestrukturerna bör det klargöras att den förvaltande myndigheten, den attesterande myndigheten och revisionsmyndigheten får lov att vara delar av samma offentliga organ också i fråga om program som sorterar under målet europeiskt territoriellt samarbete.

(216)

För de fall där förenklade kostnadsalternativ används bör de förvaltande myndigheternas ansvar för kontrollen av utgifter klargöras mer i detalj.

(217)

För att säkerställa att bidragsmottagarna kan dra full nytta av de förenklingar som kan uppnås genom att använda e-förvaltning vid genomförandet av ESI-fonderna och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead), och särskilt för att underlätta en fullständigt elektronisk dokumenthantering, bör det klargöras att dokumentation på papper inte är obligatorisk under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(218)

För att öka kontrollernas proportionalitet och minska den administrativa bördan till följd av överlappande kontroller, särskilt för små bidragsmottagare, utan att undergräva principen om sund ekonomisk förvaltning, bör med avseende på Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden och EHFF principen om samordnad granskning ha företräde och bör de tröskelvärden under vilka en insats inte omfattas av mer än en revision fördubblas.

(219)

Det är viktigt att ESI-fonderna synliggörs mer och att man ökar medvetenheten hos allmänheten om fondernas resultat och framgångar. Informations- och kommunikationsinsatser och åtgärder för att förbättra synligheten hos allmänheten är fortsatt av grundläggande betydelse för att hålla allmänheten underrättad om vad ESI-fonderna har åstadkommit och för att visa hur unionens finansiella medel investeras.

(220)

För att underlätta vissa målgruppers tillgång till ESF bör insamling av data för vissa indikatorer som avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 (27) inte krävas.

(221)

För att säkerställa likabehandling när det gäller de insatser som får stöd på grundval av denna förordning bör man fastställa datum för när vissa ändringar av förordning (EU) nr 1303/2013 ska börja tillämpas.

(222)

För att säkerställa att hela programperioden för förordningarna (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 223/2014 (28) regleras av ett sammanhängande regelverk är det nödvändigt att några av ändringarna av dessa förordningar tillämpas från och med den 1 januari 2014. Genom att föreskriva retroaktiv tillämpning av de ändringarna beaktas berättigade förväntningar.

(223)

För att påskynda genomförandet av finansieringsinstrument som kombinerar stöd från ESI-fonderna med EIB:s finansiella produkter inom ramen för Efsi:s EU-garanti och tillhandahålla en kontinuerlig rättslig grund för undertecknande av finansieringsavtal som tillåter användning av spärrkonton för instrument som bygger på eget kapital måste några av ändringarna av denna förordning tillämpas med verkan från och med den 1 januari 2018. Genom att föreskriva retroaktiv tillämpning av dessa ändringar säkerställs avancerat underlättande av finansiering av projekt genom kombinerat stöd från ESI-fonderna och Efsi, och man undviker ett rättsligt vakuum mellan sista tillämpningsdag för vissa bestämmelser i förordning (EU) nr 1303/2013 och dagen för ikraftträdandet av deras förlängning genom den här förordningen.

(224)

Förenklingarna och ändringarna av sektorsspecifika regler bör tillämpas så snart som möjligt för att underlätta ett påskyndande av genomförandet under den nuvarande programperioden och bör därför tillämpas från och med den 2 augusti 2018.

(225)

Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF) bör efter den 31 december 2017 fortsätta att tillhandahålla tillfälligt stöd för unga som varken arbetar eller studerar och som bor i regioner som i oproportionellt hög grad drabbats av omfattande uppsägningar. I syfte att möjliggöra kontinuerligt stöd för unga som varken arbetar eller studerar, bör ändringen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 (29) som säkerställer sådant fortsatt stöd tillämpas från och med den 1 januari 2018.

(226)

Det bör vara möjligt att inrätta blandfinansieringsinstrument enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (30) för en eller flera sektorer inom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE). Sådana blandfinansieringsinstrument skulle kunna användas för finansiering av blandfinansieringsinsatser, som är åtgärder som sammanför icke-återbetalningspliktiga former av stöd, såsom stöd från medlemsstaternas budgetar, FSE-bidrag, ESI-fonderna och finansieringsinstrument från unionens budget, inklusive en blandning av kapitalandelar i FSE och FSE-skuldinstrument, och finansiering från EIB-gruppen, rån nationella utvecklingsbanker, från utvecklingsinstitut eller andra finansinstitut eller från investerare och privat finansiellt stöd. Finansiering från EIB-gruppen bör inkludera finansiering från EIB-gruppen genom Efsi och privat finansiellt stöd bör inkludera både direkta och indirekta finansiella bidrag, samt stöd som erhållits genom offentlig-privata partnerskap.

(227)

Utformningen och inrättandet av blandfinansieringsinstrument bör bygga på en förhandsutvärdering utförd i enlighet med denna förordning och bör spegla resultaten av de erfarenheter som gjorts med genomförandet av den blandade finansiering inom FSE som det hänvisas till i kommissionens genomförandebeslut av den 20 januari 2017 om ändring av kommissionens genomförandebeslut C(2014)1921 om fastställande av det fleråriga arbetsprogrammet 2014–2020 för finansiellt stöd avseende fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – transportsektorn. Blandfinansieringsinstrument för FSE bör fastställas i de fleråriga och/eller årliga arbetsprogrammen och antas i enlighet med artiklarna 17 och 25 i förordning (EU) nr 1316/2013. Kommissionen bör säkerställa att Europaparlamentet och rådet på ett transparent sätt och så snabbt som möjligt informeras om genomförandet av blandfinansieringsinstrument för FSE.

(228)

Syftet med blandfinansieringsinstrument för FSE bör vara att möjliggöra och göra det enklare att lämna in en enda ansökan för alla typer av stöd, inklusive unionsbidrag från FSE och finansiering från den privata sektorn. Sådana blandfinansieringsinstrument bör syfta till att optimera ansökningsförfarandet för projektansvariga genom att införa en gemensam utvärderingsprocess ur teknisk och finansiell synvinkel.

(229)

Blandfinansieringsinstrumenten för FSE bör öka flexibiliteten för inlämning av projekt och förenkla och anpassa förfarandet för projektidentifiering och finansiering. De bör också öka de involverade finansinstitutens egenansvar och engagemang och därigenom minska de risker som projekten är förenade med.

(230)

Blandfinansieringsinstrument för FSE bör medföra bättre samordning, utbyte av information och samarbete mellan medlemsstaterna, kommissionen, EIB, nationella utvecklingsbanker och privata investerare i syfte att skapa och stödja en uppsättning kvalitativa projekt med målet att uppnå FSE:s politiska mål.

(231)

Blandfinansieringsinstrument för FSE bör ha till syfte att förstärka unionsutgifternas multiplikatoreffekt genom att utgöra incitament för privata investerare att skjuta till ytterligare resurser och på så sätt säkerställa ett maximalt deltagande från privata investerare. De bör dessutom säkerställa att de stödda åtgärderna blir ekonomiskt och finansiellt livskraftiga och bidra till att undvika en brist på investeringsstimulans. De bör bidra till förverkligandet av unionens mål att uppnå de målnivåer som fastställdes vid klimatkonferensen i Paris (COP 21) och för jobbskapande och gränsöverskridande förbindelsemöjligheter. När både FSE och Efsi används för finansieringsinsatser är det viktigt att revisionsrätten undersöker huruvida den finansiella förvaltningen har varit sund i enlighet med artikel 287 i EUF-fördraget och artikel 24.2 i förordning (EU) nr 1316/2013.

(232)

I de flesta fall förväntas bidrag i transportsektorn förbli det huvudsakliga sättet att stödja unionens politiska mål. Tillämpningen av blandfinansieringsinstrument för FSE bör därför inte minska tillgången till sådana bidrag.

(233)

Privata medinvesterares deltagande i transportprojekt kan underlättas genom att man minskar de finansiella riskerna. Första-förlustgarantier från EIB inom ramen för de gemensamma finansiella mekanismer som stöds genom budgeten, t.ex. blandfinansieringsinstrument, kan var lämpliga i detta syfte.

(234)

Finansieringen från FSE bör grunda sig på de urvals- och tilldelningskriterier som fastställs i de fleråriga och årliga arbetsprogrammen i enlighet med artikel 17.5 i förordning (EU) nr 1316/2013 oberoende av vilken form eller vilken kombination av finansiering som används.

(235)

Erfarenheterna av blandfinansieringsinstrument bör beaktas vid utvärderingar av förordning (EU) nr 1316/2013.

(236)

Införandet genom denna förordning av blandfinansieringsinstrumentet för FSE bör inte tolkas som ett föregripande av resultatet av förhandlingarna om den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020.

(237)

Med beaktande av den mycket höga genomförandegraden för FSE i transportsektorn och för att stödja genomförandet av de projekt som ger störst mervärde för det transeuropeiska transportnätet med avseende på stomnätskorridorer, gränsöverskridande projekt, projekt inom övriga avsnitt av stomnätet och projekt som är stödberättigade enligt de horisontella prioriteringar som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) nr 1316/2013 är det undantagsvis nödvändigt att ge utrymme för ytterligare flexibilitet vid förvaltningen av det fleråriga arbetsprogrammet, som skulle tillåta att finansieringsramen uppgår till 95 % av de budgetmedel som avses i förordning (EU) nr 1316/2013. Det är dock viktigt att ytterligare stöd ges under den återstående genomförandeperioden för FSE till prioriteringar som omfattas av de årliga arbetsprogrammen.

(238)

På grund av särdragen i FSE:s telekommunikationssektor jämfört med FSE:s transport- och energisektorer, nämligen mindre genomsnittlig bidragsstorlek och skillnad mellan typ av kostnader och typ av projekt, bör man undvika onödiga bördor för bidragsmottagare och medlemsstater som deltar i liknande insatser genom en mindre betungande certifieringsskyldighet, utan att göra avkall på principen om en sund ekonomisk förvaltning.

(239)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 (31) är det för närvarande endast möjligt att använda bidrag och upphandling för att stödja åtgärder inom området infrastrukturer för digitala tjänster. För att infrastrukturer för digitala tjänster ska fungera med bästa möjliga effektivitet bör andra finansieringsinstrument som för närvarande används inom ramen för FSE, däribland innovativa finansieringsinstrument, också göras tillgängliga som stöd för sådana åtgärder.

(240)

När det gäller förvaltningen av Fead bör man förenkla förfarandet för ändring av icke-väsentliga delar av de operativa programmen, så att onödiga administrativa bördor som belastar de förvaltande myndigheterna inte tillåts hindra ett effektivt genomförande.

(241)

För att ytterligare förenkla utnyttjandet av Fead är det lämpligt att införa ytterligare bestämmelser om utgifters stödberättigande, särskilt i fråga om standardiserade skalor av enhetskostnader, enhetsbelopp och schablonsatser.

(242)

För att undvika att partnerorganisationer behandlas orättvist bör oriktigheter som kan hänföras enbart till det organ som ansvarar för upphandling av biståndet inte påverka frågan om stödberättigande för partnerorganisationernas utgifter.

(243)

För att förenkla förvaltningen av ESI-fonderna och Fead, och för att undvika rättsosäkerhet, bör vissa av medlemsstaternas skyldigheter i fråga om förvaltning och kontroll förtydligas.

(244)

Med tanke på att relevanta finansiella regler behöver tillämpas på ett konsekvent sätt under räkenskapsåret är det i princip tillrådligt att del ett i denna förordning (budgetförordningen) blir tillämpliga från och med början av ett räkenskapsår. För att säkerställa att viktiga förenklingar som införs genom den här förordningen, både vad gäller budgetförordningen och ändringarna av de sektorsspecifika reglerna, kommer mottagare av unionsmedel till godo så snart som möjligt, är det dock undantagsvis lämpligt att tillämpa den här förordningen från och med dagen för dess ikraftträdande. För att ge mer tid för att anta de nya reglerna bör unionsinstitutionerna fortsätta att tillämpa förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 till och med slutet av räkenskapsåret 2018, när det gäller förvaltningen av deras respektive administrativa anslag.

(245)

Vissa ändringar som avser finansieringsinstrument, budgetgarantier och ekonomiskt stöd bör endast tillämpas från och med den dag då den fleråriga budgetramen för perioden efter 2020 börjar tillämpas, för att ge tillräckligt med tid att anpassa tillämpliga rättsliga grunder och program till de nya reglerna.

(246)

Uppgifterna om årsmedelvärdet av heltidsekvivalenter och om beräknat belopp för avsatta intäkter som överförs från föregående år bör lämnas för första gången tillsammans med det budgetförslag som ska läggas fram 2021 så att kommissionen får tillräckligt med tid att anpassa sig till den nya skyldigheten.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL ETT

BUDGETFÖRORDNING

AVDELNING I

SYFTE, DEFINITIONER OCH ALLMÄNNA PRINCIPER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler för upprättande och genomförande av Europeiska unionens och Europeiska atomenergigemenskapens allmänna budget (nedan kallad budgeten) samt för framläggande och revision av redovisningen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   sökande: en fysisk person eller en enhet med eller utan ställning som juridisk person som har lämnat en ansökan i ett förfarande för tilldelning av bidrag eller i en pristävling.

2.   ansökningshandling: ett anbud, en anbudsansökan, en ansökan om bidrag eller en ansökan i en pristävling.

3.   förfarande för tilldelning: ett upphandlingsförfarande, ett förfarande för tilldelning av bidrag, en pristävling eller ett förfarande för urval av experter eller personer eller enheter som genomför budgeten enligt artikel 62.1 första stycket c.

4.   grundläggande akt: en rättsakt som inte är en rekommendation eller ett yttrande och som ger en rättslig grund till en åtgärd och till genomförandet av motsvarande utgifter som införts i budgeten eller av en budgetgaranti eller ett ekonomiskt stöd med grund i budgeten, och som kan vara utformad på något av följande sätt:

a)

En förordning, ett direktiv eller ett beslut i den mening som avses i artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), när det gäller genomförandet av EUF-fördraget och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget).

b)

Någon av de former som anges i artiklarna 28.1, 31.2, 33, 42.4 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), när det gäller genomförandet av avdelning V i EU-fördraget.

5.   bidragsmottagare: en fysisk person eller en enhet med eller utan ställning som juridisk person med vilken en bidragsöverenskommelse har undertecknats.

6.   blandfinansieringsinstrument eller blandfinansieringsplattform: en samarbetsram som inrättats mellan kommissionen och institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut i syfte att sammanföra icke-återbetalningspliktiga former av stöd och/eller finansieringsinstrument och/eller budgetgarantier frånbudgeten och återbetalningspliktiga former av stöd från institutioner för utvecklingsfinansiering eller andra offentliga finansinstitut, finansinstitut inom den privata sektorn och investerare inom den privata sektorn.

7.   budgetgenomförande: utförande av verksamheter som rör förvaltning, övervakning, kontroll och revision av budgetanslag i enlighet med de metoder som föreskrivs i artikel 62.

8.   budgetmässigt åtagande: en åtgärd genom vilken den behöriga utanordnaren avdelar de budgetanslag som är nödvändiga för att täcka senare betalningar som krävs för att uppfylla rättsliga åtaganden.

9.   budgetgaranti: ett rättsligt åtagande av unionen att stödja ett åtgärdsprogram genom att i budgeten införa en ekonomisk skyldighet som kan åberopas om en specifik händelse inträffar under programmets genomförande och som fortsätter att vara giltig under giltighetstiden för de åtaganden som gjorts inom ramen för det program som stöds.

10.   fastighetskontrakt: ett kontrakt som omfattar köp eller utbyte av, förvärv av tomträtt eller nyttjanderätt till, leasing, hyra eller hyrköp av – med eller utan köpoption – mark, byggnader eller annan fast egendom. Det omfattar både befintliga byggnader och icke färdigställda byggnader förutsatt att den anbudssökande har ett giltigt bygglov för byggnaden. Det omfattar inte byggnader som har konstruerats i enlighet med den upphandlande myndighetens specifikationer och som omfattas av byggentreprenadkontrakt.

11.   anbudssökande: en ekonomisk aktör som har ansökt om att få en inbjudan eller inbjudits att lämna anbud vid ett selektivt förfarande, ett förhandlat förfarande under konkurrens, en konkurrenspräglad dialog, ett innovationspartnerskap, en projekttävling eller ett förhandlat förfarande.

12.   inköpscentral: en upphandlande myndighet som tillhandahåller centraliserad inköpsverksamhet och, i tillämpliga fall, stödverksamhet för inköp.

13.   verifiering: en verifiering av en viss aspekt av en inkomst- eller utgiftsåtgärd.

14.   koncessionskontrakt: ett kontrakt mot ersättning som ingås skriftligen av en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter i den mening som avses i artiklarna 174 och 178, och genom vilket en ekonomisk aktör anförtros utförande av byggentreprenader eller tillhandahållande och förvaltning av tjänster (nedan kallat koncession), och där

a)

ersättningen består uteslutande av rätten att utnyttja byggentreprenaderna eller tjänsterna eller av denna rättighet samt betalning,

b)

tilldelningen av koncessionskontraktet innebär att en verksamhetsrisk vid utnyttjandet av dessa byggentreprenader eller tjänster, som omfattar efterfrågerisk eller utbudsrisk eller bådadera, övergår på koncessionshavaren. Koncessionshavaren ska anses överta en verksamhetsrisk om denne, vid normala verksamhetsförhållanden, inte är garanterad att få tillbaka de investeringar som gjorts och de kostnader som uppstått under utförandet av byggentreprenaderna eller tjänsterna i fråga.

15.   ansvarsförbindelse: en potentiell ekonomisk skyldighet som skulle kunna uppstå beroende på resultatet av en framtida händelse.

16.   kontrakt: ett offentligt kontrakt eller ett koncessionskontrakt.

17.   entreprenör: en ekonomisk aktör med vilken ett offentligt kontrakt har undertecknats.

18.   överenskommelse om medverkan: en överenskommelse som ingås med personer eller enheter som förvaltar unionsmedel enligt artikel 62.1 första stycket c ii–viii.

19.   kontroll: varje åtgärd som vidtas för att ge rimliga garantier avseende verksamheters ändamålsenlighet, effektivitet och sparsamma användning av medel, rapporteringens tillförlitlighet, skyddet av tillgångar och information, förebyggande, upptäckt och korrigering av bedrägerier och oriktigheter samt uppföljning av dessa och fullgod riskhantering med avseende på underliggande transaktioners laglighet och korrekthet, med beaktande av programmens fleråriga karaktär samt de berörda betalningarnas typ. Kontroller får inbegripa olika verifieringar, samt genomförandet av politik och förfaranden för att uppnå de mål som avses i första meningen.

20.   motpart: den part för vilken en budgetgaranti beviljas.

21.   kris:

a)

en situation som utgör en omedelbar eller överhängande fara med risk att trappas upp till väpnad konflikt eller att destabilisera ett land eller dess grannskap,

b)

en situation som framkallats av naturkatastrofer eller av katastrofer orsakade av människor, exempelvis krig och andra konflikter, eller av extraordinära omständigheter med jämförbara verkningar som kan ha att göra bland annat med klimatförändring, miljöförstöring, bruten tillgång till energi och naturresurser eller extrem fattigdom.

22.   tillbakadragande: en åtgärd varigenom den behöriga utanordnaren helt eller delvis annullerar ett avdelande av anslag som tidigare gjorts genom ett budgetmässigt åtagande.

23.   dynamiskt inköpssystem: en helt elektronisk process för ofta återkommande inköp av varor och tjänster som är allmänt tillgängliga på marknaden.

24.   ekonomisk aktör: varje fysisk eller juridisk person, inbegripet offentliga organ och grupper av sådana personer, som erbjuder sig att leverera varor, utföra byggentreprenader eller tillhandahålla tjänster eller fast egendom.

25.   kapitalinvestering: att ett bolag tillhandahålls kapital, som investeras direkt eller indirekt i utbyte mot ägarskap av eller delägarskap i bolaget, varvid investeraren även kan få visst inflytande över driften av bolaget samt andel i bolagets vinster.

26.   europeisk byrå: en administrativ struktur som kommissionen ensam eller i samarbete med en eller flera andra unionsinstitutioner har inrättat för att utföra vissa uppgifter av övergripande karaktär.

27.   slutgiltigt administrativt beslut: ett beslut av en administrativ myndighet med slutgiltig och bindande verkan i enlighet med tillämplig rätt.

28.   finansiell tillgång: varje tillgång i form av kontanter, egetkapitalinstrument i en offentligägd eller privatägd enhet eller en kontraktsenlig rätt att erhålla kontanter eller en annan finansiell tillgång från en sådan enhet.

29.   finansieringsinstrument: en unionsåtgärd i form av ekonomiskt stöd från budgeten för att uppnå ett eller flera specifika politiska mål för unionen vilka kan utformas som kapitalinvesteringar, investeringar i form av kapital likställt med eget kapital, lån, garantier eller andra riskdelningsinstrument, och vilka vid behov kan kombineras med andra former av ekonomiskt stöd, medel inom ramen för delad förvaltning eller medel från Europeiska utvecklingsfonden (EUF).

30.   ekonomiskt ansvar: en kontraktsenlig skyldighet att tillhandahålla en annan enhet kontanter eller en annan finansiell tillgång.

31.   ramavtal: ett offentligt kontrakt som ingås mellan en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter i syfte att fastställa villkoren för tilldelningen av specifika kontrakt enligt det offentliga kontraktet under en viss tidsperiod, särskilt i fråga om pris och, i tillämpliga fall, kvantitet.

32.   total avsättning: den totala mängd resurser som anses vara nödvändig under en budgetgarantis hela löptid till följd av tillämpningen av den avsättningsnivå som avses i artikel 211.1 på beloppet för den budgetgaranti som är tillåten enligt den grundläggande akten, som avses i artikel 210.1 b.

33.   bidrag: ett ekonomiskt bidrag genom donation. Om ett sådant bidrag ges inom ramen för direkt förvaltning ska det regleras i avdelning VIII.

34.   garanti: ett skriftligt åtagande om ansvar, helt eller delvis, för en tredje parts skuld eller skyldighet eller för att den tredje parten ska fullgöra sina skyldigheter vid en händelse som utlöser en sådan garanti, exempelvis en utebliven betalning på ett lån.

35.   garanti som ska infrias på anfordran: en garanti som måste infrias av borgensmannen på motpartens begäran, oavsett eventuella brister i verkställbarheten för den underliggande skyldigheten.

36.   bidrag in natura: icke-finansiella resurser som ställs till förfogande kostnadsfritt av tredje part till bidragsmottagaren.

37.   rättsligt åtagande: en handling genom vilken den behöriga utanordnaren ingår eller fastställer en förpliktelse som ger upphov till en eller flera efterföljande betalningar och godkännande av att utgifter ska belasta budgeten, vilket inbegriper specifika överenskommelser och kontrakt som ingås enligt ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap och ramavtal.

38.   hävstångseffekt: det belopp i återbetalningspliktig finansiering som tillhandahålls berättigade slutmottagare dividerat med unionens bidrag.

39.   likviditetsrisk: risken för att en finansiell tillgång i den gemensamma avsättningsfonden inte kan säljas under en viss tidsperiod utan att detta medför en betydande förlust.

40.   lån: en överenskommelse enligt vilken en långivare ska göra ett överenskommet belopp tillgängligt för en låntagare för en överenskommen period och enligt vilken låntagaren måste återbetala det beloppet inom en överenskommen period.

41.   bidrag till låga belopp: bidrag som inte överstiger 60 000 EUR.

42.   medlemsstatsorganisation: en enhet som är etablerad i en medlemsstat som ett offentligrättsligt organ, eller som ett privaträttsligt organ vilket har anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter och för vilket medlemsstaten har lämnat tillräckliga ekonomiska garantier.

43.   metod för genomförande: en av de metoder för budgetens genomförande som avses i artikel 62, dvs. direkt förvaltning, indirekt förvaltning och delad förvaltning.

44.   åtgärd med flera givare: en åtgärd där unionsmedel sammanförs med medel från minst en annan givare.

45.   multiplikatoreffekt: de investeringar som görs av berättigade slutmottagare dividerade med unionens bidrag.

46.   output: de produkter som genereras av åtgärden och som fastställts i enlighet med sektorsspecifika regler.

47.   deltagare: en anbudssökande eller anbudsgivare i ett upphandlingsförfarande, en sökande i ett förfarande för tilldelning av bidrag, en expert i ett förfarande för urval av experter, en sökande i en pristävling eller en person eller enhet som deltar i ett förfarande för förvaltning av unionsmedel enligt artikel 62.1 första stycket c.

48.   pris: ett ekonomiskt bidrag som ges som belöning efter en tävling. Om ett sådant bidrag ges inom ramen för direkt förvaltning ska det omfattas av avdelning IX.

49.   upphandling: ett kontraktsenligt förvärv av byggentreprenader, varor eller tjänster och förvärv eller hyra av mark, byggnader eller annan fast egendom, av en eller flera upphandlande myndigheter från ekonomiska aktörer som valts ut av dessa upphandlande myndigheter.

50.   upphandlingsdokument: dokument som utarbetas av den upphandlande myndigheten eller som denna hänvisar till för att beskriva eller fastställa delar av upphandlingsförfarandet, däribland

a)

de åtgärder för offentliggörande som anges i artikel 163,

b)

inbjudan att lämna anbud,

c)

kravspecifikationerna, inklusive tekniska specifikationer och relevanta kriterier, eller de beskrivande dokumenten vid en konkurrenspräglad dialog,

d)

utkastet till kontrakt.

51.   offentligt kontrakt: ett kontrakt mot ersättning som ingås skriftligen av en eller flera ekonomiska aktörer och en eller flera upphandlande myndigheter i den mening som avses i artiklarna 174 och 178, för att mot betalning av ett pris som helt eller delvis belastar budgeten erhålla leverans av lös eller fast egendom, ett utförande av byggentreprenader eller ett tillhandahållande av tjänster, som inbegriper

a)

fastighetskontrakt,

b)

varukontrakt,

c)

byggentreprenadkontrakt,

d)

tjänstekontrakt.

52.   investering i form av kapital likställt med eget kapital: en typ av finansiering som ligger mellan eget kapital och lån, med en högre risk än prioriterade fordringar och en lägre risk än stamaktiekapital, och som kan struktureras som lån, normalt utan säkerhet och efterställda och i vissa fall konvertibla till aktier, eller till preferensaktier.

53.   mottagare: en bidragsmottagare, en entreprenör, en betald extern expert eller en person eller enhet som erhåller priser eller medel inom ramen för ett finansieringsinstrument eller som förvaltar unionsmedel enligt artikel 62.1 första stycket c.

54.   återköpsavtal: en försäljning av värdepapper mot kontanter med en överenskommelse om att återköpa värdepapperen på ett angivet framtida datum eller på begäran.

55.   anslag för forskning och teknisk utveckling: ett anslag som tas upp i någon av de avdelningar i budgeten som rör politikområden kopplade till indirekt forskning och direkt forskning eller i ett kapitel rörande forskningsverksamhet i en annan avdelning.

56.   resultat: effekterna av genomförandet av en åtgärd, fastställda i enlighet med sektorsspecifika regler.

57.   riskdelningsinstrument: ett finansieringsinstrument som möjliggör att en fastställd risk delas mellan två eller flera enheter, i tillämpliga fall i utbyte mot en överenskommen ersättning.

58.   tjänstekontrakt: ett kontrakt som kan omfatta alla intellektuella och icke-intellektuella tjänster som inte täcks av varu-, byggentreprenad- eller fastighetskontrakt.

59.   sund ekonomisk förvaltning: genomförande av budgeten i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

60.   tjänsteföreskrifterna: tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska unionen och anställningsvillkor för övriga anställda i unionen, fastställda i förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68.

61.   underleverantör: en ekonomisk aktör som av en anbudssökande, anbudsgivare eller entreprenör föreslås fullgöra en del av ett kontrakt eller av en bidragsmottagare föreslås fullgöra en del av de uppgifter som samfinansieras genom ett bidrag.

62.   medlemsavgifter: belopp som betalas till organ där unionen är medlem, i enlighet med de budgetbeslut och betalningsvillkor som fastställs av organet i fråga.

63.   varukontrakt: ett kontrakt som omfattar köp, leasing, hyra eller hyrköp – med eller utan köpoption – av varor, och som ett underordnat inslag kan inkludera kompletterande monterings- och installationsarbeten.

64.   tekniskt bistånd: utan att det påverkar tillämpningen av sektorsspecifika regler, det stöd och den kapacitetsuppbyggnad som krävs för att genomföra ett program eller en åtgärd, särskilt i samband med förberedelser, förvaltning, övervakning, utvärdering, revision och kontroll.

65.   anbudsgivare: en ekonomisk aktör som har lämnat ett anbud.

66.   unionen: Europeiska unionen eller Europeiska atomenergigemenskapen eller båda, beroende på sammanhanget.

67.   unionsinstitution: Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen, Europeiska datatillsynsmannen eller Europeiska utrikestjänsten (nedan kallad utrikestjänsten). Europeiska centralbanken ska inte anses vara en unionsinstitution.

68.   leverantör: en ekonomisk aktör som har registrerats i en förteckning över leverantörer som ska inbjudas att lämna anbudsansökningar eller anbud.

69.   frivillig: en person som utför obetalt frivilligarbete för en organisation.

70.   byggnadsverk: ett resultat av bygg- eller anläggningsarbeten, betraktat som en helhet och vilket i sig fullgör en ekonomisk eller teknisk funktion.

71.   byggentreprenadkontrakt: ett kontrakt som omfattar antingen

a)

utförande eller både utförande och projektering av ett byggnadsverk,

b)

utförande eller både utförande och projektering av ett byggnadsverk med anknytning till någon av de verksamheter som avses i bilaga II till direktiv 2014/24/EU, eller

c)

realisering, oavsett medel, av ett byggnadsverk i enlighet med krav som anges av den upphandlande myndighet som utövar ett avgörande inflytande över typen eller projekteringen av byggnadsverket.

Artikel 3

Sekundärrättens överensstämmelse med denna förordning

1.   Bestämmelser som påverkar genomförandet av budgeten och som återfinns i en grundläggande akt ska, oavsett om de gäller utgifts- eller inkomstsidan, överensstämma med budgetprinciperna i avdelning II.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska varje förslag eller ändring av ett förslag som framläggs för den lagstiftande myndigheten och som innehåller undantag från andra bestämmelser i denna förordning än de som anges i avdelning II eller från delegerade akter som antagits i enlighet med denna förordning tydligt ange, i skälen och i motiveringen till sådana förslag eller ändringar, dessa undantag och de särskilda skäl som berättigar dem.

Artikel 4

Perioder, datum och frister

Om inte något annat anges i den här förordningen ska rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 (32) tillämpas vid beräkning av de tidsfrister som fastställs i denna förordning.

Artikel 5

Skydd av personuppgifter

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av förordningarna (EG) nr 45/2001 och (EU) 2016/679.

AVDELNING II

BUDGETEN OCH BUDGETPRINCIPER

Artikel 6

Iakttagande av budgetprinciper

Budgeten ska upprättas och genomföras enligt principerna om enhet, riktighet, ettårighet, balans, en enda beräkningsenhet, universalitet, specificering, sund ekonomisk förvaltning samt öppenhet, på det sätt som beskrivs i denna förordning.

KAPITEL 1

Enhetsprincipen och principen om riktighet i budgeten

Artikel 7

Budgetens tillämpningsområde

1.   Samtliga inkomster och utgifter som bedöms bli nödvändiga för unionen ska prognostiseras och godkännas i budgeten för varje budgetår. Budgeten ska innehålla följande:

a)

Unionens inkomster och utgifter, inklusive de administrativa utgifter som följer av genomförandet av bestämmelserna i EU-fördraget på området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), samt de driftsutgifter som uppstår på grund av genomförandet av nämnda bestämmelser när dessa ska belasta budgeten.

b)

Europeiska atomenergigemenskapens inkomster och utgifter.

2.   Anslagen i budgeten ska vara dels differentierade anslag, som ger upphov till åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden, dels icke-differentierade anslag.

Med beviljade anslag för ett givet budgetår avses följande:

a)

Anslag som görs tillgängliga i budgeten, inklusive genom ändringsbudgetar.

b)

Anslag som förs över från föregående budgetår.

c)

Anslag som görs disponibla på nytt i enlighet med artikel 15.

d)

Anslag som härrör från förfinansiering som har betalats tillbaka i enlighet med artikel 12.4 b.

e)

Anslag som görs tillgängliga genom inkomster som avsatts för särskilda ändamål under budgetåret eller som överförts från föregående budgetår.

3.   Med förbehåll för artikel 114.2 ska åtagandebemyndigandena täcka den totala kostnaden för alla rättsliga åtaganden som ingås under budgetåret.

4.   Betalningsbemyndigandena ska täcka de betalningar som krävs för att uppfylla rättsliga åtaganden som ingås under budgetåret eller som ingåtts under föregående budgetår.

5.   Punkterna 2 och 3 i denna artikel ska inte hindra att övergripande åtaganden görs eller att budgetmässiga åtaganden delas in i årliga delåtaganden, i enlighet med artikel 112.1 första stycket b respektive artikel 112.2.

Artikel 8

Särskilda regler avseende principerna om enhet och riktighet i budgeten

1.   Samtliga inkomster och utgifter ska specificeras under en budgetrubrik.

2.   Utan att det påverkar godkända utgifter i samband med ansvarsförbindelser enligt artikel 210.2, får inte åtagande eller godkännande av utgifter utöver beviljade anslag medges.

3.   Ett anslag får tas upp i budgeten endast om det motsvarar en utgift som bedöms vara nödvändig.

4.   De inkomsträntor som genereras av belopp som betalats såsom förfinansiering ur budgeten ska inte utgöra skulder till unionen såvida inte annat anges i berörda överenskommelser om medverkan eller finansieringsöverenskommelser.

KAPITEL 2

Principen om ettårighet

Artikel 9

Definition

De anslag som tas upp i budgeten ska beviljas för ett budgetår som börjar den 1 januari och slutar den 31 december.

Artikel 10

Budgeträkenskaper i fråga om inkomster och anslag

1.   Ett budgetårs inkomster ska tas upp i räkenskaperna för det året på grundval av de belopp som tagits emot under det. De egna medlen för januari månad det påföljande budgetåret får emellertid tillhandahållas i förväg enligt förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

2.   Upptagandet av mervärdesskattebaserade (moms) egna medel och BNI-baserade egna medel får anpassas i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

3.   Åtaganden ska tas upp i räkenskaperna för ett budgetår på grundval av de rättsliga åtaganden som gjorts till och med den 31 december det året. De övergripande budgetmässiga åtaganden som avses i artikel 112.4 ska emellertid tas upp i räkenskaperna för ett budgetår på grundval av de budgetmässiga åtaganden som gjorts till och med den 31 december det året.

4.   Betalningar ska tas upp i räkenskaperna för ett budgetår på grundval av de betalningar som utförts av räkenskapsföraren till och med den 31 december det budgetåret.

5.   Genom undantag från punkterna 3 och 4 gäller följande:

a)

Utgifter för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) ska tas upp i räkenskaperna för ett budgetår på grundval av de återbetalningar från kommissionen till medlemsstaterna som gjorts senast den 31 december det året, förutsatt att betalningsordern är räkenskapsföraren tillhanda senast den 31 januari påföljande budgetår.

b)

Utgifter som genomförs inom ramen för delad förvaltning, med undantag av EGFJ, ska tas upp i räkenskaperna för ett budgetår på grundval av de återbetalningar från kommissionen till medlemsstaterna som gjorts senast den 31 december det året, inbegripet utgifter som belastar budgeten fram till den 31 januari påföljande budgetår enligt artiklarna 30 och 31.

Artikel 11

Åtaganden mot budgetanslag

1.   För de anslag som tas upp i budgeten får åtaganden göras med verkan från och med den 1 januari, så snart budgeten slutgiltigt har antagits.

2.   I fråga om följande utgifter får, från och med den 15 oktober under ett budgetår, förhandsåtaganden göras som belastar anslagen för det påföljande budgetåret:

a)

Rutinmässiga administrativa utgifter, förutsatt att sådana utgifter har godkänts i den senast på normalt sätt antagna budgeten, och endast för upp till högst en fjärdedel av totala motsvarande anslag som Europaparlamentet och rådet fastställt för innevarande budgetår.

b)

Rutinmässiga förvaltningsutgifter för EGFJ, förutsatt att sådana utgifter anges i en befintlig grundläggande akt, och endast för upp till högst tre fjärdedelar av totala motsvarande anslag som Europaparlamentet och rådet fastställt för innevarande budgetår.

Artikel 12

Anslag som förfaller och anslag som överförs

1.   Anslag som inte har använts vid utgången av det budgetår för vilket de tagits upp ska förfalla, såvida de inte överförs i enlighet med punkterna 2–8.

2.   Följande anslag får överföras i kraft av ett beslut som fattas enligt punkt 3, men endast till påföljande budgetår:

a)

Åtagandebemyndiganden och icke-differentierade anslag för vilka de flesta av förberedelserna för ett åtagande är fullbordade senast den 31 december under budgetåret. För sådana anslagsbelopp får åtaganden göras till och med den 31 mars följande budgetår, med undantag av icke-differentierade anslag relaterade till fastighetsprojekt för vilka åtaganden får göras till och med den 31 december påföljande budgetår.

b)

Anslag som är nödvändiga när den lagstiftande myndigheten har antagit en grundläggande akt under budgetårets sista kvartal och kommissionen inte har kunnat göra åtaganden för motsvarande anslag till den 31 december det året. Åtaganden för dessa anslag får göras till och med den 31 december påföljande budgetår.

c)

Betalningsbemyndiganden som behövs för att täcka redan gjorda åtaganden eller åtaganden kopplade till överförda åtagandebemyndiganden, när de betalningsbemyndiganden som angetts för de berörda budgetrubrikerna för påföljande budgetår är otillräckliga.

d)

Anslag för åtgärder som avses i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 (33) och som inte blivit föremål för några åtaganden.

När det gäller första stycket c ska den berörda unionsinstitutionen i första hand använda de anslag som beviljats för det innevarande budgetåret och får inte använda de överförda anslagen förrän de förstnämnda är uttömda.

Överföringar av sådana anslag som inte blivit föremål för några åtaganden och som avses i första stycket d i denna punkt får inte överstiga 2 % av de ursprungliga anslag som beviljats av Europaparlamentet och rådet och får inte heller överstiga beloppet för den justering av direktstödet som tillämpats i enlighet med artikel 26 i förordning (EU) nr 1306/2013 under det föregående budgetåret. De anslag som överförs ska återföras till de budgetrubriker som täcker de åtgärder som avses i artikel 4.1 b i förordning (EU) nr 1306/2013.

3.   Den berörda unionsinstitutionen ska senast den 15 februari följande budgetår fatta sitt beslut om de överföringar som avses i punkt 2. Den ska senast den 15 mars det året underrätta Europaparlamentet och rådet om det beslut som fattats om överföring. För varje budgetrubrik ska den även ange hur kriterierna i punkt 2 första stycket a, b och c har tillämpats på respektive överföring.

4.   Anslag ska överföras automatiskt när det gäller följande:

a)

Åtagandebemyndiganden för reserven för katastrofbistånd och för Europeiska unionens solidaritetsfond. Dessa anslag får överföras enbart till påföljande budgetår och bli föremål för åtaganden fram till den 31 december det året.

b)

Anslag som motsvarar interna inkomster avsatta för särskilda ändamål. Dessa anslag får överföras enbart till påföljande budgetår och bli föremål för åtaganden fram till den 31 december det året, med undantag av interna inkomster avsatta för särskilda ändamål som härrör från uthyrning och försäljning av byggnader och mark, som får överföras tills de har använts till fullo. Åtagandebemyndiganden enligt förordning (EU) nr 1303/2013 och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (34) som är disponibla den 31 december och som härrör från återbetalning av förfinansiering får överföras tills programmet avslutas och användas vid behov, förutsatt att inga andra åtagandebemyndiganden längre är disponibla.

c)

Anslag som motsvarar externa inkomster avsatta för särskilda ändamål. Dessa anslag ska användas i sin helhet innan alla insatser inom det program eller den åtgärd de avsatts för har genomförts, annars får de överföras och användas för efterföljande program eller åtgärd. Detta ska inte gälla inkomster som avses i artikel 21.2 g iii där anslag som inte har blivit föremål för åtaganden inom fem år ska förfalla.

d)

Betalningsbemyndiganden som är relaterade till EGFJ och härrör från innehållanden enligt artikel 41 i förordning (EU) nr 1306/2013.

5.   Behandlingen av externa inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i punkt 4 c i den här artikeln och som härrör från Eftastaternas deltagande i vissa unionsprogram i enlighet med artikel 21.2 e ska överensstämma med protokoll nr 32 till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).

6.   Utöver den information som föreskrivs i punkt 3 ska den berörda unionsinstitutionen till Europaparlamentet och rådet lämna information om de anslag som har överförts automatiskt, inklusive de berörda beloppen samt den bestämmelse i denna artikel enligt vilken anslagen överfördes.

7.   Icke-differentierade anslag för vilka rättsliga åtaganden har gjorts vid utgången av budgetåret ska utbetalas till och med utgången av påföljande budgetår.

8.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 får anslag som tagits upp i reserven och personalanslag inte överföras. Vid tillämpningen av denna artikel ska personalanslagen innefatta löner, bidrag och andra ersättningar till ledamöter och den personal hos unionsinstitutionerna som omfattas av tjänsteföreskrifterna.

Artikel 13

Detaljerade bestämmelser om anslag som förfaller och anslag som överförs

1.   De åtagandebemyndiganden och de icke-differentierade anslag som avses i artikel 12.2 första stycket a får endast överföras om åtagandena inte har kunnat ingås före den 31 december under budgetåret av skäl som ligger utanför utanordnarens kontroll och om förberedelserna har kommit så långt att man rimligen kan vänta sig att åtagandet kan ingås senast den 31 mars påföljande budgetår, eller, när det gäller fastighetsprojekt, senast den 31 december påföljande budgetår.

2.   De förberedelser som avses i artikel 12.2 första stycket a och som ska avslutas senast den 31 december under budgetåret i fråga för att möjliggöra en överföring till påföljande budgetår är särskilt följande:

a)

Vad gäller enskilda budgetmässiga åtaganden i den mening som avses i artikel 112.1 första stycket a ska urvalet av potentiella entreprenörer, bidragsmottagare, prismottagare eller personer eller enheter till vilka genomförandeuppgifter ska delegeras vara slutfört.

b)

Vad gäller övergripande budgetmässiga åtaganden i den mening som avses i artikel 112.1 första stycket b ska finansieringsbeslutet redan vara fattat; alternativt ska det samråd mellan de berörda avdelningarna inom varje unionsinstitution som föregår finansieringsbeslutet vara avslutat.

3.   Anslag som överförts i enlighet med artikel 12.2 första stycket a och för vilka åtaganden inte ingåtts till den 31 mars påföljande budgetår, eller till den 31 december följande budgetår för belopp som avser fastighetsprojekt, ska automatiskt förfalla.

Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om de anslag som förfallit i enlighet med första stycket inom en månad efter det att anslagen förfallit.

Artikel 14

Tillbakadraganden

1.   Om budgetmässiga åtaganden dras tillbaka under ett budgetår efter det år då dessa åtaganden gjordes, på grund av att de åtgärder för vilka anslagen anvisats inte genomförts eller bara delvis genomförts, ska de anslag som motsvarar dessa tillbakadraganden förfalla, om inte annat anges i förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 514/2014 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 15 i den här förordningen.

2.   Budgetmässiga åtaganden som avses i förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 514/2014 ska dras tillbaka automatiskt i enlighet med de förordningarna.

3.   Denna artikel är inte tillämplig på externa inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i artikel 21.2.

Artikel 15

Att göra anslag som motsvarar tillbakadraganden disponibla på nytt

1.   De anslag som motsvarar tillbakadraganden som avses i förordningarna (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 223/2014 och (EU) nr 514/2014 får göras disponibla på nytt om kommissionen har begått ett uppenbart fel som enbart den själv bär ansvaret för.

Kommissionen ska i detta syfte granska de fall där anslag dragits tillbaka under det föregående budgetåret och ska senast den 15 februari under innevarande budgetår besluta om det finns behov som gör det nödvändigt att göra motsvarande anslag disponibla på nytt.

2.   Utöver det fall som avses i punkt 1 i denna artikel ska de anslag som motsvarar tillbakadraganden göras disponibla på nytt om det gäller

a)

ett tillbakadragande från ett program inom ramen för bestämmelserna för genomförande av den resultatreserv som har upprättats genom artikel 20 i förordning (EU) nr 1303/2013,

b)

ett tillbakadragande från ett program för ett specifikt finansieringsinstrument till stöd för små och medelstora företag efter att en medlemsstat har avbrutit sitt deltagande i finansieringsinstrumentet, enligt artikel 39.2 sjunde stycket i förordning (EU) nr 1303/2013.

3.   Åtagandebemyndiganden motsvarande beloppen för de tillbakadraganden som gjorts på grund av att motsvarande forskningsprojekt inte genomförts eller bara delvis genomförts får även göras disponibla på nytt till förmån för det forskningsprogram som projekten tillhör eller för dess efterföljande program, inom ramen för budgetförfarandet.

Artikel 16

Regler som ska tillämpas om antagandet av budgeten försenas

1.   Om budgeten inte har antagits slutgiltigt vid budgetårets början ska det förfarande som fastställs i artikel 315 första stycket i EUF-fördraget gälla (nedan kallad ordningen med tillfälliga tolftedelar). Åtaganden och betalningar får göras inom de gränser som fastställs i punkt 2 i den här artikeln.

2.   Åtaganden får göras per kapitel för upp till högst en fjärdedel av de totala anslag som beviljats för kapitlet i fråga i budgeten för det föregående budgetåret plus en tolftedel för varje avslutad månad.

Dessa åtaganden får dock inte överskrida gränsen för de anslag som anges i budgetförslaget.

Betalningar får göras månadsvis per kapitel för upp till högst en tolftedel av de anslag som beviljats för kapitlet i fråga i budgeten för det föregående budgetåret. Beloppet får dock inte överstiga en tolftedel av de anslag som angetts i detta kapitel i budgetförslaget.

3.   De anslag som beviljats för kapitlet i fråga i budgeten för det föregående budgetåret, som avses i punkterna 1 och 2, ska anses avse de anslag som beviljats i budgeten, inbegripet genom ändringsbudgetar, efter justering för överföringar som genomförts under det budgetåret.

4.   Om kontinuiteten i unionsåtgärderna och förvaltningsbehoven så kräver, får rådet genom beslut med kvalificerad majoritet på förslag från kommissionen godkänna utgifter som är större än en tillfällig tolftedel, men som inte överstiger summan av fyra tillfälliga tolftedelar, utom i vederbörligen motiverade fall, för såväl åtaganden som betalningar utöver dem som automatiskt gjorts disponibla i enlighet med punkterna 1 och 2. Rådet ska utan dröjsmål översända sitt beslut om godkännande till Europaparlamentet.

Det beslut som avses i första stycket ska träda i kraft 30 dagar efter att det antagits, såvida Europaparlamentet inte vidtar någon av följande åtgärder:

a)

Det beslutar med en majoritet av sina ledamöter att minska dessa utgifter innan fristen på 30 dagar löper ut, i vilket fall kommissionen ska lägga fram ett nytt förslag.

b)

Det informerar rådet och kommissionen om att det inte önskar minska dessa utgifter, i vilket fall beslutet ska träda i kraft innan fristen på 30 dagar löper ut.

De tolftedelar som tillkommer ska beviljas som hela tolftedelar och får inte delas upp i bråkdelar.

5.   Om, för ett visst kapitel, beviljandet av fyra tillfälliga tolftedelar i enlighet med punkt 4 inte räcker till för att täcka de utgifter som krävs för att undvika ett avbrott i unionsåtgärderna på det område som täcks av kapitlet i fråga, får i undantagsfall ett överskridande beviljas av det anslagsbelopp som tagits upp i motsvarande kapitel i budgeten för det föregående budgetåret. Europaparlamentet och rådet ska besluta i enlighet med de förfaranden som föreskrivs i punkt 4. Emellertid får den totala summan av disponibla anslag i budgeten för det föregående budgetåret eller i det framlagda budgetförslaget inte i något fall överskridas.

KAPITEL 3

Principen om balans i budgeten

Artikel 17

Definition och tillämpningsområde

1.   Det ska råda balans mellan inkomster och betalningsbemyndiganden.

2.   Unionen och de unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 får inte ta upp lån inom ramen för budgeten.

Artikel 18

Budgetårets saldo

1.   Saldot för varje budgetår ska tas upp i budgeten för påföljande budgetår som inkomst om det rör sig om ett överskott eller som ett betalningsbemyndigande om det rör sig om ett underskott.

2.   Beräkningar av de inkomster eller betalningsbemyndiganden som avses i punkt 1 i den här artikeln ska tas upp i budgeten under budgetförfarandet och i en ändringsskrivelse som ska föreläggas i enlighet med artikel 42 i den här förordningen. Beräkningarna ska upprättas i enlighet med artikel 1 i rådets förordning (EU, Euratom) nr 608/2014 (35).

3.   När den preliminära redovisningen lagts fram för varje budgetår ska eventuella avvikelser mellan denna redovisning och beräkningarna tas upp i budgeten för påföljande budgetår genom en ändringsbudget som endast ska avse sådana avvikelser. I detta fall ska kommissionen samtidigt till Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag till ändringsbudget inom 15 dagar efter det att den preliminära redovisningen lagts fram.

KAPITEL 4

Principen om en enda beräkningsenhet

Artikel 19

Användning av euro

1.   Den fleråriga budgetramen och budgeten ska upprättas och genomföras i euro och redovisningen läggas fram i euro. För behov som avser förvaltning av likvida medel enligt artikel 77 får emellertid räkenskapsföraren, förskottsförvaltarna i fråga om förskottskonton och den behöriga utanordnaren i fråga om den administrativa förvaltningen av kommissionen och utrikestjänsten genomföra transaktioner i andra valutor.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i sektorsspecifika regler eller i specifika kontrakt, bidragsöverenskommelser, överenskommelser om medverkan och finansieringsöverenskommelser, ska den behöriga utanordnaren göra omräkningen mellan euro och den andra valutan utifrån den dagliga växelkurs för euron som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den dag som utanordnarens avdelning upprättar betalningsordern eller betalningskravet.

Om en sådan daglig växelkurs inte offentliggörs ska den behöriga utanordnaren använda den växelkurs som avses i punkt 3.

3.   När det gäller de räkenskaper som avses i artiklarna 82, 83 och 84 ska omräkningen mellan euro och andra valutor ske utifrån eurons månatliga bokföringskurs. Denna bokföringskurs ska fastställas av kommissionens räkenskapsförare med hjälp av de informationskällor som denne bedömer vara tillförlitliga och på grundval av växelkursen den näst sista bankdagen i den månad som föregår den för vilken kursen ska beräknas.

4.   Valutaomräkningar ska ske på ett sätt som undviker väsentlig inverkan på storleken av unionens medfinansiering eller en negativ inverkan på budgeten. I tillämpliga fall får växelkursen mellan euro och andra valutor beräknas utifrån genomsnittet av den dagliga växelkursen under en bestämd period.

KAPITEL 5

Universalitetsprincipen

Artikel 20

Tillämpningsområde

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 21 ska de totala inkomsterna täcka de totala betalningsbemyndigandena. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 27 ska alla inkomster och utgifter tas upp som bruttobelopp i budgeten utan att justeras mot varandra.

Artikel 21

Inkomster avsatta för särskilda ändamål

1.   Externa och interna inkomster som avsätts för särskilda ändamål ska användas för att finansiera specifika utgiftsposter.

2.   Följande ska utgöra externa inkomster avsatta för särskilda åtgärder:

a)

Särskilda ytterligare ekonomiska bidrag från medlemsstater till följande typer av åtgärder och program:

i)

Vissa kompletterande program inom forskning och teknisk utveckling.

ii)

Vissa åtgärder eller program för bistånd till tredjeländer som finansieras av unionen och förvaltas av kommissionen.

b)

Anslag relaterade till inkomster som genereras av Kol- och stålforskningsfonden, vilken inrättats genom protokoll nr 37 om de ekonomiska följderna av att EKSG-fördraget upphör att gälla och om Kol- och stålforskningsfonden vilket fogats till EU-fördraget och EUF-fördraget.

c)

De räntor på depositioner samt böter som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1467/97 (36).

d)

Inkomster som anvisats för ett särskilt ändamål, t.ex. inkomster från fonder, subventioner, gåvor och legat, inbegripet varje unionsinstitutions egna inkomster som anvisats för ett särskilt ändamål.

e)

Ekonomiska bidrag till unionens verksamhet från tredjeländer eller från andra organ än dem som inrättats inom ramen för EUF-fördraget eller Euratomfördraget.

f)

Sådana interna inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i punkt 3, i den mån som dessa kompletterar sådana externa inkomster avsatta för särskilda ändamål som avses i den här punkten.

g)

Inkomster från konkurrensutsatt verksamhet som bedrivs av gemensamma forskningscentrumet (JRC) och som utgörs av följande:

i)

Bidrags- och upphandlingsförfaranden i vilka JRC deltar.

ii)

Verksamhet som bedrivs av JRC för tredje parters räkning.

iii)

Verksamhet som bedrivs inom ramen för en administrativ överenskommelse med andra unionsinstitutioner eller avdelningar inom kommissionen i enlighet med artikel 59, för tillhandahållande av tjänster av teknisk eller vetenskaplig natur.

3.   Följande ska utgöra interna inkomster avsatta för särskilda ändamål:

a)

Inkomster från tredje part för varor, tjänster eller byggentreprenader som levererats, tillhandahållits eller utförts på deras begäran.

b)

Inkomster från återbetalningar, i enlighet med artikel 101, av belopp som betalats ut på felaktiga grunder.

c)

Inkomster från leverans av varor, tillhandahållande av tjänster eller utförande av byggentreprenader till förmån för andra avdelningar inom en unionsinstitution eller till andra unionsinstitutioner och unionsorgan, inklusive återbetalningar av traktamenten från andra unionsinstitutioner och unionsorgan för vars räkning sådana utbetalats.

d)

Mottagna försäkringsersättningar.

e)

Inkomster från uthyrning och försäljning av byggnader och mark.

f)

Återbetalningar till finansieringsinstrument eller budgetgarantier enligt artikel 209.3 andra stycket.

g)

Inkomster som uppstår genom senare återbetalningar av skattebelopp enligt artikel 27.3 första stycket b.

4.   Sådana inkomster avsatta för särskilda ändamål ska överföras till påföljande budgetår och mellan budgetrubriker i enlighet med artikel 12.4 b och c och artikel 32.

5.   Det får föreskrivas i en grundläggande akt att inkomster som föreskrivs i akten ska avsättas för att täcka specifika utgiftsposter. Om inget annat anges i den grundläggande akten ska sådana belopp betraktas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål.

6.   Budgeten ska innehålla rubriker för externa och interna inkomster avsatta för särskilda ändamål och beloppen ska om möjligt anges.

Artikel 22

Behandling i budgeten av inkomster avsatta för särskilda ändamål och motsvarande anslag

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 första stycket c i den här artikeln samt artikel 24 ska inkomster avsatta för särskilda ändamål behandlas på följande sätt i budgeten:

a)

I inkomstberäkningen ska varje unionsinstitutions avsnitt innehålla en budgetrubrik för kreditering av dessa inkomster.

b)

I utgiftsberäkningen ska det i anmärkningarna, inklusive anmärkningarna av allmän karaktär, anges vilka budgetrubriker som kan krediteras med de anslag motsvarande inkomster avsatta för särskilda ändamål som görs disponibla.

I det fall som avses i första stycket a ska ett symboliskt anslag (pro memoria) införas och de beräknade inkomsterna ska tas upp i anmärkningarna för kännedom.

2.   Anslag som motsvarar inkomster avsatta för särskilda ändamål ska automatiskt göras disponibla både som åtagandebemyndiganden och som betalningsbemyndiganden så snart inkomsten uppburits av unionsinstitutionen, med undantag av följande fall:

a)

I det fall som avses i artikel 21.2 a för ekonomiska bidrag från medlemsstater och när överenskommelsen om medverkan uttrycks i euro får åtagandebemyndiganden göras disponibla när medlemsstaten har undertecknat överenskommelsen om medverkan.

b)

I det fall som avses i artikel 21.2 b och g i och iii ska åtagandebemyndiganden göras disponibla så snart fordran har beräknats.

c)

I det fall som avses i artikel 21.2 c ska upptagandet av beloppen i inkomstberäkningen leda till att åtagande- och betalningsbemyndiganden tas upp i utgiftsberäkningen.

De anslag som avses i första stycket c i denna punkt ska utnyttjas i enlighet med artikel 20.

3.   De beräkningar av fordringar som avses i artikel 21.2 b och g ska översändas till räkenskapsföraren för registrering.

Artikel 23

Medlemsstaternas bidrag till forskningsprogram

1.   Medlemsstaternas bidrag till finansieringen av vissa kompletterande forskningsprogram som avses i artikel 5 i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 ska utbetalas enligt följande:

a)

Sju tolftedelar av den summa som finns upptagen i budgeten ska utbetalas senast den 31 januari innevarande budgetår.

b)

De återstående fem tolftedelarna ska utbetalas senast den 15 juli innevarande budgetår.

2.   Om budgeten inte är slutligt antagen före budgetårets början, ska de bidrag som avses i punkt 1 baseras på summan i föregående års budget.

3.   Alla bidrag eller ytterligare betalningar från medlemsstaterna till budgeten ska krediteras på kommissionens konto inom trettio kalenderdagar efter begäran om inbetalning.

4.   Verkställda betalningar ska krediteras det konto som föreskrivs i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014 och omfattas av villkoren i samma förordning.

Artikel 24

Inkomster som avsätts till särskilda ändamål till följd av Eftastaternas deltagande i vissa av unionens program

1.   Inkomster till följd av Eftastaternas deltagande i vissa av unionens program ska redovisas i budgeten på följande sätt:

a)

I inkomstberäkningen ska en budgetrubrik tas upp med ett symboliskt anslag (pro memoria) för det totala beloppet av varje Eftastats bidrag för budgetåret.

b)

I utgiftsberäkningen ska en bilaga, utgörande en integrerad del av budgeten, ta upp samtliga budgetrubriker som gäller unionsverksamhet som Eftastaterna deltar i, och ska inbegripa information om det beräknade beloppet för deltagande av varje Eftastat.

2.   Enligt artikel 82 i EES-avtalet ska beloppen för Eftastaternas årliga deltagande, såsom de bekräftats för kommissionen av gemensamma EES-kommittén i enlighet med artikel 1.5 i protokoll nr 32 till EES-avtalet, ge upphov till att motsvarande åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden tas upp till fullo i början av budgetåret.

3.   Användningen av de inkomster som härrör från Eftastaternas ekonomiska bidrag ska övervakas separat.

Artikel 25

Donationer

1.   Unionsinstitutioner får ta emot alla donationer som görs till unionen, t.ex. i form av inkomster från fonder, subventioner, gåvor och legat.

2.   Ett mottagande av en donation till ett värde av minst 50 000 EUR som medför en finansiell avgift, inklusive uppföljningskostnader, överstigande 10 % av värdet på donationen, ska godkännas av Europaparlamentet och rådet. Europaparlamentet och rådet ska fatta beslut om detta inom två månader efter mottagandet av de berörda unionsinstitutionernas begäran om ett sådant godkännande. Om inga invändningar framförs inom den perioden ska de berörda unionsinstitutionerna fatta ett slutgiltigt beslut om mottagande av donationen. De berörda unionsinstitutionerna ska i sin begäran till Europaparlamentet och rådet redogöra för de finansiella avgifter som mottagandet av en donation till unionen ger upphov till.

Artikel 26

Sponsring från företag

1.   Med sponsring från företag avses en överenskommelse där en juridisk person med hjälp av bidrag in natura stöder ett evenemang eller en aktivitet som syftar till att sprida information eller främja företagens sociala ansvar.

2.   På grundval av specifika interna regler, som ska offentliggöras på deras respektive webbplatser, får unionsinstitutioner och unionsorgan undantagsvis godta sponsring från företag, förutsatt att

a)

principerna om icke-diskriminering, proportionalitet, likabehandling och öppenhet iakttas i tillbörlig mån på alla nivåer av förfarandet för godtagande av sponsring från företag,

b)

sponsringen bidrar till att ge en positiv bild av unionen och är direkt kopplad till evenemangets eller aktivitetens huvudändamål,

c)

sponsringen inte ger upphov till någon intressekonflikt och inte enbart avser sociala evenemang,

d)

evenemanget eller aktiviteten inte finansieras uteslutande genom sponsring från företag,

e)

motprestationen för sponsringen från företag begränsas till synliggörande av sponsorns varumärke eller namn för allmänheten,

f)

sponsorn vid tidpunkten för sponsringsförfarandet inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artiklarna 136.1 och 141.1 och inte är registrerad som utesluten i den databas som avses i artikel 142.1.

3.   Om värdet av sponsringen från företag överstiger 5 000 EUR ska sponsorn förtecknas i ett offentligt register som innehåller information om vilken typ av evenemang eller aktivitet som sponsras.

Artikel 27

Regler om avdrag och växelkursskillnader

1.   Följande avdrag får göras från en begäran om betalning som därefter ska godkännas för utbetalning av nettobeloppet:

a)

Straffavgifter som förelagts en part i ett kontrakt eller en bidragsmottagare.

b)

Kassarabatter, återbetalningar och rabatter som dras av från enskilda fakturor och kostnadsredovisningar.

c)

Ränta som genererats av förfinansiering.

d)

Justeringar av felaktigt utbetalda belopp.

De justeringar som avses i första stycket d får göras genom ett direkt avdrag mot en ny mellanliggande betalning eller slutbetalning till samma betalningsmottagare inom ramen för samma kapitel, artikel och budgetår som den alltför stora betalningen belastade.

Unionens redovisningsregler ska tillämpas på de avdrag som avses i första stycket c och d.

2.   Priser på varor eller tjänster som levereras till unionen ska, om de innefattar skatter som betalas tillbaka av medlemsstaterna enligt protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, belasta budgeten netto exklusive dessa skatter.

3.   Priser på varor eller tjänster som levereras till unionen får, om de innefattar skatter som betalas tillbaka av tredjeland på grundval av gällande överenskommelser, belasta budgeten med något av följande belopp:

a)

Beloppet exklusive dessa skatter.

b)

Beloppet inklusive dessa skatter.

I det fall som avses i första stycket b ska senare återbetalda skatter betraktas som interna inkomster avsatta för särskilda ändamål.

4.   Justeringar får göras för växelkursskillnader som uppstår vid budgetgenomförandet. Den slutliga vinsten eller förlusten ska tas upp i budgetårets saldo.

KAPITEL 6

Principen om specificering

Artikel 28

Allmänna bestämmelser

1.   Anslag ska anvisas för särskilda ändamål indelade i avdelningar och kapitel. Kapitlen ska delas in ytterligare i artiklar och punkter.

2.   Kommissionen och övriga unionsinstitutioner får överföra anslag inom budgeten på de särskilda villkor som anges i artiklarna 29–32.

Anslag får endast överföras till budgetrubriker under vilka anslag har beviljats i budgeten eller för vilka ett symboliskt anslag (pro memoria) anges.

De begränsningar som avses i artiklarna 29, 30 och 31 ska beräknas när begäran om överföring sker och i förhållande till anvisade anslag i budgeten, inklusive ändringsbudgetar.

Beräkningen av de begränsningar som avses i artiklarna 29, 30 och 31 ska baseras på summan av de överföringar som begärs från en given budgetrubrik, efter justering för tidigare överföringar. Belopp som avser överföringar som kommissionen eller en annan berörd unionsinstitution gör på egen hand utan beslut av Europaparlamentet och rådet ska inte beaktas.

Förslag till överföringar och all information till Europaparlamentet och rådet avseende överföringar som görs i enlighet med artiklarna 29, 30 och 31 ska åtföljas av relevanta och detaljerade styrkande handlingar som innehåller de senast tillgängliga uppgifterna om utnyttjande av anslag och beräknade behov fram till budgetårets utgång, både för de budgetrubriker till vilka anslag ska överföras och de budgetrubriker från vilka de ska överföras.

Artikel 29

Överföring av anslag på initiativ av andra unionsinstitutioner än kommissionen

1.   Andra unionsinstitutioner än kommissionen får, inom sitt eget avsnitt i budgeten, överföra anslag

a)

mellan olika avdelningar på upp till högst 10 % av de anslag för budgetåret som anges i den budgetrubrik från vilken överföringen görs,

b)

mellan olika kapitel utan begränsningar.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 i den här artikeln ska unionsinstitutionen tre veckor innan den gör en sådan anslagsöverföring som avses i punkt 1 underrätta Europaparlamentet och rådet om sina avsikter. Om Europaparlamentet eller rådet anför vederbörligen motiverade invändningar inom denna period ska förfarandet i artikel 31 tillämpas.

3.   Andra unionsinstitutioner än kommissionen får, inom sitt eget avsnitt i budgeten, föreslå Europaparlamentet och rådet överföringar mellan avdelningar som överstiger den gräns som avses i punkt 1 a i den här artikeln. Dessa överföringar ska ske i enlighet med förfarandet i artikel 31.

4.   Andra unionsinstitutioner än kommissionen får, inom sitt eget avsnitt i budgeten, överföra anslag inom en och samma artikel utan att först ha underrättat Europaparlamentet och rådet.

Artikel 30

Överföringar som kommissionen får göra på egen hand

1.   Kommissionen får, inom sitt eget avsnitt i budgeten, på egen hand

a)

överföra anslag inom ett och samma kapitel,

b)

när det gäller utgifter för personal och administration som är gemensamma för flera avdelningar, överföra anslag mellan olika avdelningar på upp till högst 10 % av de anslag för budgetåret som anges i den budgetrubrik från vilken överföringen görs, och upp till högst 30 % av de anslag för budgetåret som anges i den budgetrubrik till vilken överföringen görs,

c)

när det gäller driftsutgifter, överföra anslag mellan olika kapitel inom samma avdelning på upp till högst 10 % av de anslag för budgetåret som anges i den budgetrubrik från vilken överföringen görs,

d)

när det gäller anslag för forskning och teknisk utveckling som utnyttjas av JRC, inom den avdelning i budgeten som rör politikområdet direkt forskning, överföra anslag mellan kapitel på upp till högst 15 % av anslagen i den budgetrubrik från vilken överföringen görs,

e)

när det gäller forskning och teknisk utveckling, överföra anslag för drift mellan olika avdelningar, under förutsättning att det gäller anslag som används för samma ändamål,

f)

när det gäller driftsutgifter för fonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning, med undantag av EGFJ, överföra anslag mellan olika avdelningar, förutsatt att det rör sig om anslag för samma ändamål enligt förordningen om den berörda fondens inrättande eller utgör utgifter för tekniskt bistånd,

g)

överföra anslag från budgetposten för en budgetgaranti till budgetposten för en annan budgetgaranti i de exceptionella fall då de avsatta medlen i den gemensamma avsättningsfonden för den senare garantin inte räcker till för att göra en utbetalning när garantin tas i anspråk och förutsatt att det överförda beloppet därefter återställs i enlighet med det förfarande som anges i artikel 212.4.

De utgifter som avses i första stycket b i denna punkt ska, för varje politikområde, täcka de poster som avses i artikel 47.4.

Om kommissionen överför EGFJ-anslag enligt första stycket efter den 31 december ska den fatta sitt beslut senast den 31 januari det påföljande budgetåret. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet inom två veckor efter sitt beslut om dessa överföringar.

Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om sina avsikter tre veckor innan den gör en sådan överföring som avses i första stycket b i denna punkt. Om Europaparlamentet eller rådet anför vederbörligen motiverade invändningar inom denna period ska förfarandet i artikel 31 tillämpas.

Genom undantag från fjärde stycket får kommissionen under budgetårets två sista månader på egen hand överföra anslag som avser utgifter för personal, extern personal och andra anställda från en avdelning till en annan upp till en övre gräns på 5 % av det årets anslag. Kommissionen ska informera Europaparlamentet och rådet inom två veckor efter sitt beslut om dessa överföringar.

2.   Kommissionen får inom sitt eget avsnitt i budgeten besluta om följande överföringar av anslag från en avdelning till en annan, förutsatt att den omedelbart meddelar Europaparlamentet och rådet sitt beslut:

a)

Överföringar av anslag från den avdelning för avsättningar som avses i artikel 49 i denna förordning, om det enda villkoret för att frigöra reserven är att en grundläggande akt antas enligt artikel 294 i EUF-fördraget.

b)

I vederbörligen motiverade exceptionella fall såsom internationella humanitära katastrofer och kriser som inträffar efter den 1 december under ett budgetår, överföringar av outnyttjade anslag för det året som fortfarande finns disponibla i avdelningarna under rubriken i den fleråriga budgetramen för unionens yttre åtgärder till avdelningarna för insatser i krissituationer och humanitära insatser.

Artikel 31

Förslag till överföringar som föreläggs Europaparlamentet och rådet av unionsinstitutionerna

1.   Varje unionsinstitution ska lägga fram sina förslag till överföringar samtidigt för Europaparlamentet och rådet.

2.   Kommissionen får lägga fram förslag till överföringar av betalningsbemyndiganden till de fonder som genomförs inom ramen för delad förvaltning, med undantag av EGFJ, för Europaparlamentet och rådet senast den 10 januari det påföljande budgetåret. Överföring av betalningsbemyndiganden får ske från varje budgetpost. I sådana fall ska den period på sex veckor som avses i punkt 4 minskas till tre veckor.

Om överföringen inte godkänns eller bara delvis godkänns av Europaparlamentet och rådet, ska den motsvarande delen av de utgifter som avses i artikel 10.5 b belasta betalningsbemyndigandena för det påföljande budgetåret.

3.   Europaparlamentet och rådet ska fatta beslut om överföringar av anslag i enlighet med punkterna 4–8.

4.   Med undantag av brådskande omständigheter ska Europaparlamentet och rådet, vilket ska fatta beslut med kvalificerad majoritet, överlägga om ett förslag till överföring inom en period av högst sex veckor från den dag då de två institutionerna mottagit förslaget. Vid brådskande omständigheter ska Europaparlamentet och rådet hålla överläggningar inom tre veckor från det att de tar emot förslaget.

5.   Om kommissionen avser att överföra EGFJ-anslag i enlighet med denna artikel ska den lägga fram sina förslag till överföringar för Europaparlamentet och rådet senast den 10 januari det påföljande budgetåret. I sådana fall ska den period på sex veckor som avses i punkt 4 minskas till tre veckor.

6.   Ett förslag till överföring ska vara godkänt eller anses vara godkänt om något av följande sker inom perioden på sex veckor:

a)

Både Europaparlamentet och rådet godkänner förslaget.

b)

Europaparlamentet eller rådet godkänner förslaget och den andra institutionen vidtar ingen åtgärd.

c)

Varken Europaparlamentet eller rådet fattar något beslut om att ändra eller avslå förslaget till överföring.

7.   Om inte Europaparlamentet eller rådet begär något annat ska den period på sex veckor som avses i punkt 4 minskas till tre veckor i följande fall:

a)

Överföringen motsvarar mindre än 10 % av anslagen i den budgetrubrik från vilken överföringen görs och överstiger inte 5 000 000 EUR.

b)

Överföringen avser uteslutande betalningsbemyndiganden och uppgår sammanlagt inte till mer än 100 000 000 EUR.

8.   Om antingen Europaparlamentet eller rådet har ändrat överföringens belopp medan den andra institutionen har godkänt det eller avstått från att vidta någon åtgärd, eller om både Europaparlamentet och rådet har ändrat överföringens belopp, ska det lägsta av de två beloppen anses vara godkänt, såvida inte den berörda unionsinstitutionen drar tillbaka sitt förslag till överföring.

Artikel 32

Överföringar som omfattas av särskilda bestämmelser

1.   Anslag som motsvarar inkomster som avsatts för ett särskilt ändamål får överföras endast om de verkligen används till detta ändamål.

2.   Beslut om överföringar för att möjliggöra utnyttjande av reserven för katastrofbistånd ska fattas av Europaparlamentet och rådet på kommissionens förslag.

Vid tillämpningen av denna punkt ska det förfarande som anges i artikel 31.3 och 31.4 tillämpas. Om Europaparlamentet och rådet inte kan enas om kommissionens förslag och inte kommer fram till en gemensam ståndpunkt om utnyttjandet av reserven för katastrofbistånd ska de avstå från att fatta beslut om det förslaget.

Förslag till överföringar från reserven för katastrofbistånd ska åtföljas av relevanta och detaljerade styrkande handlingar som innehåller följande:

a)

De senast tillgängliga uppgifterna om utnyttjandet av anslag och beräknade behov fram till budgetårets utgång för den budgetrubrik till vilken överföringen ska göras.

b)

En undersökning av möjligheterna att omfördela anslag.

KAPITEL 7

Principen om sund ekonomisk förvaltning och prestation

Artikel 33

Prestation och principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet

1.   Anslag ska användas i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning och sålunda utnyttjas med iakttagande av följande principer:

a)

Principen om sparsamhet, som kräver att de resurser som den berörda unionsinstitutionen använder för att genomföra sin verksamhet ska göras tillgängliga i rätt tid och vara av den kvantitet och kvalitet som behövs, samt ställas till förfogande till lägsta möjliga kostnad.

b)

Principen om effektivitet, som avser det bästa förhållandet mellan de resurser som används, de verksamheter som bedrivs och de mål som uppnås.

c)

Principen om ändamålsenlighet, som avser den omfattning i vilken eftersträvade mål uppnås genom de verksamheter som bedrivs.

2.   I linje med principen om sund ekonomisk förvaltning ska användningen av anslag inriktas på prestation, och för det ändamålet ska

a)

mål för program och verksamheter fastställas i förväg,

b)

framsteg med uppnåendet av målen övervakas med hjälp av prestationsindikatorer,

c)

framsteg och problem när det gäller uppnåendet av målen rapporteras till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 41.3 första stycket h och artikel 247.1 e.

3.   När så är lämpligt ska specifika, mätbara, uppnåbara, relevanta och tidsbundna mål som avses i punkterna 1 och 2 samt relevanta, accepterade, trovärdiga, enkla och stabila indikatorer fastställas.

Artikel 34

Utvärderingar

1.   Program och verksamheter som ger upphov till stora utgifter ska göras föremål för utvärderingar i förväg och i efterhand, i proportion till planerade mål och utgifter.

2.   Utvärderingar i förväg till stöd för utarbetande av program och verksamheter ska baseras på belägg för relaterade programs eller verksamheters prestationer och ska identifiera och analysera de problem som ska åtgärdas, mervärdet i unionens intervention, mål, förväntade effekter av olika handlingsalternativ och arrangemang för övervakning och utvärdering.

För större program och verksamheter som väntas få betydande ekonomisk, miljömässig eller social inverkan får utvärderingen i förväg anta formen av en konsekvensbedömning som, utöver att uppfylla de krav som anges i det första stycket, analyserar de olika alternativen vad gäller metoder för genomförande.

3.   Utvärderingar i efterhand ska bedöma programmets eller verksamhetens prestationer, inbegripet aspekter som ändamålsenlighet, effektivitet, konsekvens, relevans och mervärde på EU-nivå. Utvärderingar i efterhand ska baseras på information som genereras av de arrangemang och indikatorer för övervakning som inrättats för den berörda åtgärden. Dessa utvärderingar ska ske minst en gång under perioden för varje flerårig budgetram och, om möjligt, i tillräckligt god tid för att resultaten ska kunna beaktas i utvärderingar i förväg eller konsekvensbedömningar till stöd för utarbetandet av andra relaterade program och verksamheter.

Artikel 35

Obligatorisk finansieringsöversikt

1.   Alla förslag eller initiativ som av kommissionen, unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (nedan kallad den höga representanten) eller en medlemsstat lämnas till den lagstiftande myndigheten och som kan få konsekvenser för budgeten, inklusive ändringar av antalet tjänster, ska åtföljas av en finansieringsöversikt som visar beräkningar i fråga om betalnings- och åtagandebemyndiganden, en bedömning av de olika finansieringsalternativ som finns att tillgå och en utvärdering i förväg eller konsekvensbedömning enligt artikel 34.

Alla ändringar av ett förslag eller initiativ som lämnas till den lagstiftande myndigheten och som kan få väsentliga konsekvenser för budgeten, inklusive ändringar av antalet tjänster, ska åtföljas av en finansieringsöversikt som utarbetats av den unionsinstitution som föreslår ändringen.

I finansieringsöversikten ska redogöras för de budgetrelaterade och ekonomiska faktorer som krävs för att den lagstiftande myndigheten ska kunna bedöma om unionen måste vidta åtgärder. Den ska ge lämpliga upplysningar om konsekvens med andra unionsverksamheter och möjliga synergieffekter.

När det gäller åtgärder som sträcker sig över flera år ska finansieringsöversikten innehålla en beräkning av de uppskattade årliga behoven av åtagande- och betalningsbemyndiganden och tjänster, inklusive extern personal, samt en utvärdering av deras budgetkonsekvenser på medellång och, om möjligt, lång sikt.

2.   Under budgetförfarandet ska kommissionen tillhandahålla de uppgifter som behövs för att utvecklingen av anslagsbehoven ska kunna jämföras med de ursprungliga prognoserna i finansieringsöversikten och mot bakgrund av framstegen i förhandlingarna om det förslag eller initiativ som lagts fram för den lagstiftande myndigheten.

3.   För att minska risken för bedrägeri och oriktigheter och för att målen inte uppnås ska finansieringsöversikten innehålla uppgifter om det interna kontrollsystem som inrättas, en beräkning av vilka kostnader och vilken nytta som kontrollerna enligt ett sådant system innebär, en bedömning av den förväntade risken för fel samt uppgifter om befintliga och planerade åtgärder för att förebygga och ge skydd mot bedrägeri.

En sådan bedömning ska ta hänsyn till den troliga omfattningen och typen av fel, de särskilda förutsättningarna inom det berörda politikområdet och de tillämpliga reglerna.

4.   Kommissionen ska när den lägger fram reviderade eller nya utgiftsförslag beräkna kontrollsystemens kostnader och nytta samt den förväntade risken för fel, enligt vad som avses i punkt 3.

Artikel 36

Intern kontroll av budgetgenomförandet

1.   I enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning ska budgeten genomföras med hjälp av en ändamålsenlig och effektiv intern kontroll som är avpassad för respektive genomförandemetod och i överensstämmelse med relevanta sektorsspecifika regler.

2.   När det gäller budgetgenomförandet ska intern kontroll tillämpas på alla förvaltningsnivåer och ska vara utformad för att ge rimliga garantier för att följande mål uppnås:

a)

Att verksamheter präglas av ändamålsenlighet, effektivitet och sparsamhet.

b)

Att rapporteringen är tillförlitlig.

c)

Att tillgångar och information skyddas.

d)

Att bedrägerier och oriktigheter förebyggs, upptäcks, korrigeras och följs upp.

e)

Att det finns fullgod riskhantering med avseende på underliggande transaktioners laglighet och korrekthet, med beaktande av programmens fleråriga karaktär samt de berörda betalningarnas typ.

3.   En ändamålsenlig intern kontroll ska bygga på bästa internationella praxis, och i synnerhet innefatta

a)

åtskillnad av uppgifter,

b)

en lämplig riskhanterings- och kontrollstrategi som omfattar kontroller på mottagarnivå,

c)

undvikande av intressekonflikter,

d)

tillräckliga verifieringskedjor och tillräcklig dataintegritet i datasystemen,

e)

förfaranden för övervakning av ändamålsenlighet och effektivitet,

f)

förfaranden för uppföljning av identifierade svagheter och undantag i den interna kontrollen,

g)

periodiskt återkommande bedömningar av huruvida det interna kontrollsystemet fungerar på ett sunt sätt.

4.   En effektiv intern kontroll ska grundas på följande:

a)

Genomförande av en lämplig riskhanterings- och kontrollstrategi som är samordnad mellan relevanta aktörer i kontrollkedjan.

b)

Tillgång till kontrollresultaten för alla relevanta aktörer i kontrollkedjan.

c)

Vid behov, användning av förvaltningsförklaringar från genomförandepartner och av oberoende revisionsuttalanden, förutsatt att kvaliteten på det arbete dessa bygger på är tillräcklig och acceptabel och att arbetet utförts i enlighet med överenskomna standarder.

d)

Tillämpning av korrigerande åtgärder vid lämplig tidpunkt samt vid behov avskräckande sanktioner.

e)

Klar och otvetydig lagstiftning som grund för de berörda åtgärderna, inbegripet grundläggande akter om den interna kontrollens olika delar.

f)

Avskaffande av flerfaldiga kontroller.

g)

Förbättring av kontrollers kostnadseffektivitet.

5.   Om det under genomförandet visar sig att felnivån är ständigt hög ska kommissionen identifiera svagheterna i kontrollsystemen och analysera kostnader och nytta med eventuella korrigerande åtgärder samt vidta eller föreslå lämpliga åtgärder, såsom förenkling av tillämpliga bestämmelser, förbättring av kontrollsystemen och omstrukturering av programmet eller genomförandesystemen.

KAPITEL 8

Principen om öppenhet

Artikel 37

Offentliggörande av redovisning och budgetar

1.   Budgeten ska upprättas och genomföras och redovisningen läggas fram i enlighet med principen om öppenhet.

2.   Europaparlamentets ordförande ska låta offentliggöra budgeten och eventuella ändringsbudgetar i deras slutgiltigt antagna lydelse i Europeiska unionens officiella tidning.

Budgetarna ska offentliggöras inom tre månader efter den dag då de förklaras slutgiltigt antagna.

Så snart som möjligt och senast fyra veckor efter det att budgeten antagits slutgiltigt ska, på kommissionens initiativ, de slutliga detaljerade uppgifterna i budgeten offentliggöras på samtliga språk på unionsinstitutionernas webbplats, i avvaktan på det formella offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

Den konsoliderade årsredovisningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och på unionsinstitutionernas webbplats.

Artikel 38

Offentliggörande av information om mottagare samt annan information

1.   Kommissionen ska på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt ge tillgång till information om mottagare av medel som finansieras genom budgeten, om budgeten genomförs av kommissionen i enlighet med artikel 62.1 första stycket a.

Första stycket i denna punkt gäller även de övriga unionsinstitutionerna när de genomför budgeten i enlighet med artikel 59.1.

2.   Med undantag för de fall som avses i punkterna 3 och 4 ska följande information offentliggöras med vederbörlig hänsyn till kraven på konfidentialitet och säkerhet, i synnerhet skyddet av personuppgifter:

a)

Mottagarens namn.

b)

Var mottagaren finns, det vill säga

i)

mottagarens adress, om mottagaren är en juridisk person,

ii)

region på Nuts 2-nivå, om mottagaren är en fysisk person.

c)

Det belopp för vilket ett rättsligt åtagande görs.

d)

Åtgärdens art och ändamål.

Den information som avses i första stycket i denna punkt ska bara offentliggöras i fråga om priser som tilldelats efter tävlingar, bidrag som tilldelats genom förfaranden för tilldelning av bidrag eller kontrakt som tilldelats genom upphandlingsförfaranden och i fråga om experter som har valts ut enligt artikel 237.2.

3.   Den information som avses i punkt 2 första stycket ska inte offentliggöras i fråga om

a)

utbildningsstöd till fysiska personer och andra direktstöd som betalas ut till fysiska personer som är mest behövande enligt artikel 191.4 b,

b)

kontrakt till mycket lågt värde som tilldelats utvalda experter enligt artikel 237.2 samt kontrakt till mycket lågt värde underskridande det belopp som avses i punkt 14.4 i bilaga I,

c)

ekonomiskt stöd som tillhandahålls genom finansieringsinstrument till ett belopp som understiger 500 000 EUR,

d)

situationer då ett offentliggörande innebär en risk för berörda s personers eller enheters fri- och rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna eller kan skada mottagarnas affärsintressen.

I de fall som avses i första stycket c ska den information som offentliggörs begränsas till statistiska uppgifter, aggregerade i enlighet med relevanta kriterier, t.ex. geografisk belägenhet, ekonomisk indelning av mottagare, typ av stöd som mottagits och det unionspolitikområde inom ramen för vilket stödet ges.

När det gäller fysiska personer ska utlämnandet av den information som avses i punkt 2 första stycket baseras på relevanta kriterier såsom åtgärdens frekvens eller typ och de berörda beloppen.

4.   Personer eller enheter som förvaltar unionsmedel i enlighet med artikel 62.1 första stycket c ska offentliggöra information om mottagare i enlighet med sina egna regler och förfaranden, om reglerna bedöms vara likvärdiga efter den bedömning som ska utföras av kommissionen i enlighet med artikel 154.4 första stycket e och om offentliggöranden av personuppgifter omfattas av skyddsåtgärder som är likvärdiga med dem som anges i den här artikeln.

Organ som utsetts i enlighet med artikel 63.3 ska offentliggöra information i enlighet med sektorsspecifika regler. Dessa sektorsspecifika regler får avvika från punkterna 2 och 3 i den här artikeln i enlighet med relevanta rättsakter, i synnerhet i fråga om offentliggörande av personuppgifter, om detta är berättigat med hänsyn till de kriterier som avses i punkt 3 tredje stycket i den här artikeln och med beaktande av den berörda sektorns särdrag.

5.   Den information som avses i punkt 1 ska offentliggöras på unionsinstitutionernas webbplatser senast den 30 juni året efter det budgetår då rättsliga åtaganden gjordes för medlen.

Unionsinstitutionernas webbplatser ska innehålla en hänvisning till den webbplats där informationen som avses i punkt 1 återfinns, om den inte offentliggörs direkt på en därför avsedd webbplats för unionsinstitutionerna.

Kommissionen ska på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt ge tillgång till information om en enda webbplats, inklusive en hänvisning till dess adress, där den information som tillhandahålls av personer, enheter eller organ som avses i punkt 4 återfinns.

6.   Om personuppgifter offentliggörs ska informationen tas bort två år efter utgången av det budgetår då rättsliga åtaganden gjordes medlen. Detta ska även gälla personuppgifter som rör juridiska personer vars officiella namn gör det möjligt att identifiera en eller flera fysiska personer.

AVDELNING III

UPPRÄTTANDE AV BUDGETEN OCH BUDGETENS STRUKTUR

KAPITEL 1

Upprättande av budgeten

Artikel 39

Inkomst- och utgiftsberäkningar

1.   Varje unionsinstitution, utom kommissionen, ska upprätta en beräkning över sina inkomster och utgifter som ska överlämnas till kommissionen och parallellt, för kännedom, till Europaparlamentet och rådet, före den 1 juli varje år.

2.   Den höga representanten ska samråda med kommissionsledamöter med ansvar för utvecklingspolitik, grannskapspolitik, internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering när det gäller deras respektive ansvarsområden.

3.   Kommissionen ska upprätta sina egna beräkningar och överlämna dessa till Europaparlamentet och rådet direkt efter att de antagits. Vid utarbetandet av sina beräkningar ska kommissionen använda de uppgifter som avses i artikel 40.

Artikel 40

Beräknad budget för de unionsorgan som avses i artikel 70

Senast den 31 januari varje år ska varje unionsorgan som avses i artikel 70, i enlighet med det instrument genom vilket det inrättats, till kommissionen, Europaparlamentet och rådet överlämna sitt utkast till samlat programdokument som ska innehålla dess ett- och fleråriga programplanering med motsvarande personalplanering och planering av finansiella resurser.

Artikel 41

Budgetförslag

1.   Kommissionen ska förelägga Europaparlamentet och rådet ett budgetförslag senast den 1 september året före det budgetår som budgeten ska genomföras. Den ska överlämna förslaget till de nationella parlamenten för kännedom.

Budgetförslaget ska innehålla en sammanfattande allmän sammanställning av unionens inkomster och utgifter, och det ska sammanföra de beräkningar som avses i artikel 39. Det får också innehålla beräkningar som avviker från dem som upprättats av unionsinstitutionerna.

Budgetförslagets struktur och utformning ska följa bestämmelserna i artiklarna 47 - 52.

Den berörda unionsinstitutionen ska sammanställa en inledning som ska föregå varje avsnitt i budgetförslaget.

Kommissionen ska sammanställa en allmän inledning för hela budgetförslaget. Denna allmänna inledning ska omfatta tabeller med övergripande sifferuppgifter för varje avdelning i budgeten och motiveringar till förändringar av anslagsnivåerna från ett budgetår till nästa per utgiftskategori i den fleråriga budgetramen.

2.   För att tillhandahålla mer exakta och tillförlitliga prognoser över budgeteffekterna av gällande lagstiftning och lagstiftningsförslag som ännu inte antagits ska kommissionen till budgetförslaget bifoga en vägledande budgetplanering för de kommande åren, indelad efter utgiftskategori, politikområde och budgetrubrik. Den kompletta budgetplaneringen ska innefatta de utgiftskategorier som omfattas av punkt 30 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (37). Sammanfattande uppgifter ska redovisas för de utgiftskategorier som inte omfattas av punkt 30 i det interinstitutionella avtalet.

Den vägledande budgetplaneringen ska uppdateras efter det att budgeten antagits, för att integrera resultaten av budgetförfarandet och andra relevanta beslut.

3.   Kommissionen ska till budgetförslaget bifoga följande:

a)

En jämförande tabell som inbegriper budgetförslaget för övriga unionsinstitutioner och de övriga unionsinstitutionernas ursprungliga budgetberäkningar såsom de skickats in till kommissionen och, i tillämpliga fall, med en förklaring till varför budgetförslaget innehåller beräkningar som avviker från dem som upprättats av de andra unionsinstitutionerna.

b)

Alla arbetsdokument som kommissionen bedömer vara av betydelse för unionsinstitutionernas tjänsteförteckningar, som anger den senast godkända tjänsteförteckningen och som redovisar

i)

samtliga anställda vid unionen, enligt typ av anställningskontrakt,

ii)

en översikt över personalpolitiken beträffande tjänster och extern personal samt könsfördelningen,

iii)

antalet faktiskt tillsatta tjänster den sista dagen det år som föregår det år då budgetförslaget läggs fram och årsmedelvärdet av heltidsekvivalenter som faktiskt finns för det föregående året, med angivande av deras fördelning enligt lönegrad, kön och administrativ enhet,

iv)

en förteckning över tjänster per politikområde,

v)

det ursprungliga beräknade antalet heltidsekvivalenter för varje kategori av extern personal på grundval av de beviljade anslagen samt antalet personer som faktiskt var i tjänst i början av det år då budgetförslaget läggs fram, med uppgift om deras fördelning enligt tjänstegrupp och vid behov lönegrad.

c)

För de unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71, ett arbetsdokument med uppgift om inkomster och utgifter samt alla uppgifter om anställda enligt led b i detta stycke.

d)

Ett arbetsdokument om det planerade utnyttjandet av anslagen för budgetåret och om utestående åtaganden.

e)

I fråga om anslag för administration, ett arbetsdokument med uppgift om administrativa utgifter som ska förvaltas av kommissionen inom ramen för dess budgetavsnitt.

f)

Ett arbetsdokument om pilotprojekt och förberedande åtgärder som även innehåller en bedömning av resultat och planerad uppföljning.

g)

Ett arbetsdokument avseende finansiering till internationella organisationer, med

i)

en sammanfattning av alla bidrag, med en uppdelning per unionsprogram eller unionsfond och per internationell organisation,

ii)

en motivering som förklarar varför det är effektivare för unionen att finansiera dessa internationella organisationer snarare än att agera direkt.

h)

Programförklaringar eller andra relevanta dokument, med

i)

en beskrivning av vilken unionspolitik och vilka unionsmål programmet ska bidra till,

ii)

tydliga skäl för intervention på unionsnivå, med hänsyn till bland annat subsidiaritetsprincipen,

iii)

framsteg när det gäller uppnående av programmål enligt artikel 33,

iv)

en fullständig motivering, inbegripet en kostnads–nyttoanalys, i fråga om föreslagna ändringar av anslagsnivån,

v)

information om programmets genomförandenivåer för det innevarande och föregående budgetåret.

i)

En sammanfattande förfalloplan med en sammanfattning per program och per rubrik av de betalningar som ska utföras under de följande budgetåren för att fullgöra budgetmässiga åtaganden som föreslagits i budgetförslaget och ingåtts under de föregående budgetåren.

När offentlig-privata partnerskap använder finansieringsinstrument ska uppgifterna avseende dessa instrument ingå i det arbetsdokument som avses i punkt 4.

4.   När kommissionen använder finansieringsinstrument ska den till budgetförslaget bifoga ett arbetsdokument som för respektive finansieringsinstrument innehåller följande uppgifter:

a)

En hänvisning till finansieringsinstrumentet och dess grundläggande akt samt en allmän beskrivning av instrumentet, dess inverkan på budgeten, dess varaktighet och mervärdet av unionens bidrag.

b)

De finansinstitut som är delaktiga i genomförandet, inbegripet frågor som rör tillämpningen av artikel 155.2.

c)

Finansieringsinstrumentets bidrag till förverkligandet av det berörda programmets mål, mätt med hjälp av fastställda indikatorer inbegripet, i tillämpliga fall, geografisk diversifiering.

d)

Planerade transaktioner, inklusive målvolymer baserade på den eftersträvade hävstångseffekten och det förväntade privata kapital som ska mobiliseras eller, om information om detta saknas, den hävstångseffekt som de befintliga finansieringsinstrumenten ger upphov till.

e)

Budgetrubriker för berörda transaktioner och aggregerade budgetmässiga åtaganden och betalningar från budgeten.

f)

Genomsnittlig period mellan det budgetmässiga åtagandet att använda finansieringsinstrumentet och rättsliga åtaganden för enskilda projekt i form av eget kapital eller lån, när den perioden överskrider tre år.

g)

Inkomster och återbetalningar inom ramen för artikel 209.3, redovisade separat, inbegripet en utvärdering av deras användning.

h)

Värdet av kapitalinvesteringar, med avseende på de föregående åren.

i)

Det totala beloppet av avsättningar för risker och skulder samt information om unionens exponering för finansiell risk, inbegripet ansvarsförbindelser.

j)

Värdeminskning av tillgångar och ianspråktagna garantier, för det föregående året och i fråga om respektive ackumulerade belopp.

k)

Finansieringsinstrumentets resultat, inklusive gjorda investeringar och eftersträvad och uppnådd hävstångseffekt och multiplikatoreffekt, samt även den mängd privat kapital som mobiliserats,

l)

De avsatta medlen i den gemensamma avsättningsfonden och, i tillämpliga fall, saldot på förvaltningskontot.

Det arbetsdokument som avses i första stycket ska också innehålla en översikt över de administrativa utgifter som uppkommer till följd av förvaltningsavgifter och andra finansiella avgifter eller driftsavgifter som betalas för förvaltning av finansieringsinstrument, totalt och per förvaltningspartner samt per förvaltat finansieringsinstrument.

Kommissionen ska ange skälen till den period som avses i första stycket f och ska vid behov tillhandahålla en handlingsplan för att förkorta denna period, inom ramen för det årliga förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

Det arbetsdokumentet som avses i första stycket ska i en tydlig och kortfattad tabell sammanfatta informationen per finansieringsinstrument.

5.   Om unionen har beviljat en budgetgaranti ska kommissionen till budgetförslaget bifoga ett arbetsdokument som för respektive budgetgaranti och för den gemensamma avsättningsfonden innehåller följande uppgifter:

a)

En hänvisning till budgetgarantin och dess grundläggande akt samt en allmän beskrivning av budgetgarantin, dess inverkan på det ekonomiska ansvaret enligt budgeten, dess varaktighet och mervärdet av unionens stöd.

b)

Motparter för budgetgarantin, inbegripet frågor som rör tillämpningen av artikel 155.2.

c)

Budgetgarantins bidrag till förverkligandet av budgetgarantins mål, mätt med hjälp av fastställda indikatorer inbegripet, i tillämpliga fall, geografisk diversifiering och mobilisering av medel från den privata sektorn.

d)

Information om transaktioner som täcks av budgetgarantin, på aggregerad basis för sektorer, länder och instrument, inbegripet i tillämpliga fall portföljer och stöd som kombineras med andra unionsåtgärder.

e)

Det belopp som överförts till mottagare och en bedömning av den hävstångseffekt som uppnåtts av projekt som stötts av budgetgarantin.

f)

Information aggregerad på samma basis som den som avses i led d när det gäller anspråk på budgetgarantin, förluster, återlämningar, belopp som drivits in och andra erhållna betalningar.

g)

Information om ekonomisk förvaltning av den gemensamma avsättningsfonden och dess resultat och risk vid utgången av det föregående kalenderåret.

h)

Den effektiva avsättningsnivån i den gemensamma avsättningsfonden och, i tillämpliga fall, efterföljande transaktioner i enlighet med artikel 213.4.

i)

finansiella flöden i den gemensamma avsättningsfonden under det föregående kalenderåret, betydande transaktioner samt all relevant information om unionens exponering för finansiell risk.

j)

Enligt artikel 210.3, en bedömning av hållbarheten hos de ansvarsförbindelser som bärs av budgeten och som har sitt upphov i budgetgarantier eller ekonomiskt stöd.

6.   Om kommissionen använder unionsförvaltningsfonder för externa åtgärder, ska den till budgetförslaget bifoga ett detaljerat arbetsdokument om verksamheter som stöds av dessa förvaltningsfonder, inbegripet

a)

deras genomförande, innehållande bland annat information om övervakningsarrangemangen med de enheter som genomför förvaltningsfonder,

b)

deras förvaltningskostnader,

c)

bidrag från andra givare än unionen,

d)

en preliminär bedömning av deras resultat baserad på de villkor som anges i artikel 234.3,

e)

en beskrivning av hur deras verksamheter har bidragit till målen i den grundläggande rättsakten för det instrument som unionens bidrag till förvaltningsfonderna tagits från.

7.   Kommissionen ska till budgetförslaget bifoga en förteckning över sina beslut om att ålägga böter på det konkurrensrättsliga området och vart och ett av bötesbeloppen, tillsammans med information om huruvida böterna vunnit laga kraft eller har överklagats eller fortfarande kan överklagas till Europeiska unionens domstol, samt om möjligt information om när vart och ett av bötesbeloppen förväntas vinna laga kraft.

8.   Kommissionen ska till budgetförslaget bifoga ett arbetsdokument som för varje budgetpost som tar emot interna eller externa inkomster avsatta för särskilda ändamål ska ange

a)

det beräknande inkomstbelopp som ska tas emot,

b)

det beräknade inkomstbelopp som överförs från de föregående åren.

9.   Kommissionen ska till budgetförslaget även bifoga alla ytterligare arbetsdokument som den anser vara användbara för Europaparlamentet och rådet vid bedömning av förslaget.

10.   I enlighet med artikel 8.5 i rådets beslut 2010/427/EU (38) ska kommissionen till Europaparlamentet och rådet, tillsammans med budgetförslaget, överlämna ett arbetsdokument som samlat tar upp

a)

alla administrativa utgifter och driftsutgifter i förbindelse med unionens yttre åtgärder, inbegripet för uppgifter inom ramen för Gusp och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, som finansieras genom budgeten,

b)

utrikestjänstens totala administrativa utgifter för det föregående året, uppdelade på utgifter per unionsdelegation och utgifter för utrikestjänstens centrala administration, samt dess driftsutgifter, uppdelade per geografiskt område (region, land), tematiskt område, unionsdelegationer och uppdrag.

11.   Det arbetsdokument som avses i punkt 10 ska även redovisa

a)

antalet tjänster i varje lönegrad i varje kategori och antalet fasta och tillfälliga tjänster, medräknat kontrakts- och lokalanställda, beviljade inom ramarna för anslagen vid var och en av unionens delegationer och inom utrikestjänstens centrala administration,

b)

eventuella ökningar eller minskningar jämfört med det föregående budgetåret av antalet tjänster inom utrikestjänstens centrala administration och inom unionens samtliga delegationer, för varje lönegrad och kategori,

c)

antalet tjänster som godkänts för innevarande budgetår och för det föregående budgetåret, liksom antalet tjänster som innehas av diplomater utsända från medlemsstaterna samt av unionstjänstemän,

d)

en detaljerad bild av all personal i tjänst vid unionens delegationer vid tidpunkten för framläggandet av budgetförslaget, inbegripet en fördelning per geografiskt område, kön, enskilt land och uppdrag, med separat redovisning av tjänster i tjänsteförteckningen, kontraktsanställda, lokalanställda respektive utsända nationella experter, samt anslag som begärts i budgetförslaget för sådana personalkategorier, med motsvarande beräkningar av antalet heltidsekvivalenter på grundval av de anslag som begärts.

Artikel 42

Ändringsskrivelser till budgetförslaget

På grundval av nya uppgifter som inte fanns tillgängliga när budgetförslaget upprättades får kommissionen, på eget initiativ eller på begäran från en annan unionsinstitution med avseende på dess respektive avsnitt, samtidigt förelägga Europaparlamentet och rådet en eller flera ändringsskrivelser genom vilka budgetförslaget ändras, innan den förlikningskommitté som avses i artikel 314 i EUF-fördraget sammankallas. Sådana skrivelser kan inbegripa en ändringsskrivelse med i synnerhet uppdaterade utgiftsberäkningar på jordbruksområdet.

Artikel 43

Medlemsstaternas skyldigheter till följd av budgetens antagande

1.   Europaparlamentets ordförande ska förklara budgeten slutgiltigt antagen i enlighet med förfarandet i artikel 314.9 i EUF-fördraget och artikel 106a i Euratomfördraget.

2.   När budgeten har förklarats slutgiltigt antagen ska varje medlemsstat vara förpliktad att, från och med den 1 januari påföljande budgetår eller från och med den dag då budgeten förklaras slutgiltigt antagen om den infaller efter den 1 januari, betala unionen de belopp som förfaller till betalning enligt förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

Artikel 44

Förslag till ändringsbudgetar

1.   Kommissionen får lägga fram förslag till ändringsbudgetar som primärt är inkomstrelaterade för att

a)

i budgeten ta upp saldot från det föregående budgetåret, i enlighet med förfarandet i artikel 18,

b)

revidera prognosen för egna medel på grundval av uppdaterade ekonomiska prognoser,

c)

uppdatera den reviderade prognosen för egna medel och andra inkomster samt för att se över tillgången till och behovet av betalningsbemyndiganden.

Om det föreligger oundvikliga, exceptionella och oförutsebara omständigheter, särskilt i samband med ianspråktagandet av Europeiska unionens solidaritetsfond, får kommissionen lägga fram förslag till ändringsbudgetar som primärt är utgiftsrelaterade.

2.   Begäranden om en ändringsbudget under samma omständigheter som avses i punkt 1 från andra unionsinstitutioner än kommissionen ska överlämnas till kommissionen.

Innan kommissionen och övriga berörda unionsinstitutioner lägger fram ett förslag till ändringsbudget ska de undersöka utrymmet för omfördelning av de berörda anslagen och då särskilt ta hänsyn till eventuellt förväntat underutnyttjande av anslag.

Artikel 43 ska gälla för ändringsbudgetar. Ändringsbudgetar ska underbyggas med utgångspunkt i den budget vars beräkningar de ändrar.

3.   Alla förslag till ändringsbudgetar ska av kommissionen överlämnas samtidigt till Europaparlamentet och rådet senast den 1 september varje budgetår, utom under vederbörligen motiverade exceptionella omständigheter eller om Europeiska unionens solidaritetsfond ska tas i anspråk, vilket kan ske genom att man lägger fram ett förslag till ändringsbudget när som helst under året. Till en begäran om ändringsbudget som lagts fram av övriga unionsinstitutioner får kommissionen bifoga ett yttrande.

4.   Till förslagen till ändringsbudgetar ska fogas motiveringar samt information om budgetgenomförandet för föregående och innevarande budgetår som finns tillgänglig när förslagen upprättas.

Artikel 45

Tidigarelagt överlämnande av beräkningar och av budgetförslag

Kommissionen, Europaparlamentet och rådet får komma överens om att tidigarelägga vissa datum för överlämnande av beräkningarna och för antagande och överlämnande av budgetförslaget. En sådan överenskommelse ska emellertid inte medföra att de frister som föreskrivs för behandlingen av dessa texter enligt artikel 314 i EUF-fördraget och artikel 106a i Euratomfördraget förkortas eller förlängs.

KAPITEL 2

Budgetens struktur och utformning

Artikel 46

Budgetens struktur

Budgeten ska bestå av

a)

en allmän sammanställning av inkomster och utgifter,

b)

separata avsnitt för varje unionsinstitution, med undantag av Europeiska rådet och rådet, som ska dela samma avsnitt, indelade i inkomst- och utgiftsberäkningar.

Artikel 47

Kontoplanen

1.   Europaparlamentet och rådet ska dela in kommissionens inkomster och övriga unionsinstitutioners inkomster och utgifter efter typ eller ändamål i avdelningar, kapitel, artiklar och punkter.

2.   Utgiftsberäkningen i kommissionens avsnitt i budgeten ska följa en kontoplan som fastställs av Europaparlamentet och rådet och som delas in efter utgifternas ändamål.

Varje avdelning i budgeten ska motsvara ett politikområde och varje kapitel ska i regel motsvara ett program eller en verksamhet.

Varje avdelning får innehålla driftsanslag och administrativa anslag. Inom varje avdelning ska de administrativa anslagen sammanföras till ett enda kapitel.

Kontoplanen ska upprättas enligt principerna om specificering, sund ekonomisk förvaltning och öppenhet. Den ska ge den klarhet och öppenhet som krävs för budgetprocessen, underlätta identifieringen av huvudmålen som de återspeglas i relevanta rättsliga grunder och möjliggöra val av politiska prioriteringar samt ett effektivt och ändamålsenligt genomförande.

3.   Kommissionen får begära ett tillägg av ett symboliskt anslag (pro memoria) till en post utan beviljade anslag. En sådan begäran ska godkännas i enlighet med det förfarande som anges i artikel 31.

4.   När administrativa anslag till enskilda avdelningar presenteras efter ändamål ska de delas in på följande sätt:

a)

Utgifter för personal enligt tjänsteförteckningen som ska inbegripa ett anslagsbelopp och det antal tjänster i tjänsteförteckningen som motsvarar de utgifterna.

b)

Utgifter för extern personal och andra utgifter som avses i artikel 30.1 första stycket b och som finansieras under rubriken ”Administration” i den fleråriga budgetramen.

c)

Utgifter för byggnader och övriga relaterade utgifter, däribland lokalvård och underhåll, hyror, telekommunikation, vatten, gas och el.

d)

Utgifter för extern personal och tekniskt bistånd med direkt koppling till genomförandet av program.

Alla administrativa utgifter hos kommissionen av en typ som är gemensam för flera avdelningar ska tas upp i en separat sammanställning som delas in per typ.

Artikel 48

Negativa inkomster

1.   Budgeten får inte innehålla negativa inkomster, utom när de härrör från negativ avkastning på insättningar totalt.

2.   De egna medel som uppbärs enligt beslut 2014/335/EU, Euratom ska vara nettobelopp och återges som nettobelopp i sammanställningen av inkomster i budgeten.

Artikel 49

Avsättningar

1.   Varje avsnitt i budgeten får innehålla en avdelning för ”Avsättningar”. Anslag ska tas upp i en sådan avdelning i följande fall:

a)

Det finns ingen grundläggande akt för den berörda åtgärden när budgeten upprättas.

b)

Det finns en befogad osäkerhet om huruvida de anslag som tagits upp under de berörda budgetrubrikerna är tillräckliga, eller om de kan utnyttjas på villkor som överensstämmer med principen om sund ekonomisk förvaltning.

Anslagen i en sådan avdelning får bara användas efter överföring i enlighet med förfarandet i artikel 30.1 första stycket c i denna förordning, i de fall där antagandet av den grundläggande akten omfattas av förfarandet i artikel 294 i EUF-fördraget, och i enlighet med förfarandet i artikel 31 i denna förordning i alla övriga fall.

2.   Om det skulle uppstå särskilda svårigheter med genomförandet får kommissionen, under loppet av ett budgetår, föreslå att anslag överförs till avdelningen för ”Avsättningar”. Europaparlamentet och rådet ska besluta om sådana överföringar i enlighet med artikel 31.

Artikel 50

Negativ reserv

Kommissionens avsnitt i budgeten får innehålla en negativ reserv på högst 200 000 000 EUR. En sådan reserv, som ska tas upp i en separat avdelning, ska endast omfatta betalningsbemyndiganden.

Denna negativa reserv ska utnyttjas före budgetårets utgång genom överföringar i enlighet med förfarandet i artiklarna 30 och 31.

Artikel 51

Reserven för katastrofbistånd

1.   Kommissionens avsnitt i budgeten ska innehålla en reserv för katastrofbistånd till förmån för tredjeländer.

2.   Den reserv som avses i punkt 1 ska utnyttjas före budgetårets utgång genom överföringar i enlighet med förfarandet i artiklarna 30 och 32.

Artikel 52

Budgetens utformning

1.   I budgeten ska följande ingå:

a)

I den allmänna sammanställningen av inkomster och utgifter:

i)

Unionens beräknade inkomster för det innevarande budgetåret (nedan kallat år n).

ii)

De beräknade inkomsterna för det föregående budgetåret samt inkomsterna för år n–2.

iii)

Åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden för år n.

iv)

Åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden för det föregående budgetåret.

v)

Utgifter för vilka åtaganden ingåtts och utgifter som betalats ut år n–2, varvid de senare även ska anges som procentandel av budgeten för år n.

vi)

Lämpliga anmärkningar till varje underindelning i enlighet med artikel 47.1, inklusive hänvisningar till den grundläggande akten, när en sådan finns, och lämpliga förklaringar beträffande anslagens art och ändamål.

b)

I varje avsnitt ska inkomsterna och utgifterna redovisas enligt samma struktur som i led a.

c)

När det gäller personal:

i)

En tjänsteförteckning för varje avsnitt, där antalet fasta och tillfälliga tjänster som beviljats inom ramen för anslagen fastställs för varje lönegrad i varje kategori och inom varje tjänstegrupp.

ii)

En tjänsteförteckning över personal som avlönas genom anslagen för forskning och teknisk utveckling avseende direkta åtgärder och en tjänsteförteckning över personal som avlönas genom samma anslag avseende indirekta åtgärder. Dessa tjänsteförteckningar ska delas upp efter kategori och lönegrad, med åtskillnad mellan fasta och tillfälliga tjänster som beviljats inom ramen för anslagen.

iii)

En tjänsteförteckning som fastställer antalet tjänster indelat efter lönegrad och kategori för varje unionsorgan som avses i artikel 70 och som får bidrag som belastar budgeten. Tjänsteförteckningen ska utöver antalet tjänster som beviljats för budgetåret även visa antalet tjänster som beviljades för det föregående året. Personalen vid Euratoms försörjningsbyrå ska redovisas separat inom kommissionens tjänsteförteckning.

d)

När det gäller ekonomiskt stöd och budgetgarantier:

i)

I den allmänna sammanställningen av inkomster ska budgetrubriker införas som svarar mot transaktionerna i fråga och som är avsedda för återbetalningar från mottagare som inledningsvis inte fullgjort sina förpliktelser. För dessa rubriker ska ett symboliskt anslag (pro memoria) anges, åtföljt av lämpliga anmärkningar.

ii)

I kommissionens budgetavsnitt:

Budgetrubriker för budgetgarantierna för transaktionerna i fråga. För dessa rubriker ska ett symboliskt anslag (pro memoria) anges, förutsatt att inga faktiska utgifter som måste täckas med definitiva anslag har uppstått.

Anmärkningar med hänvisning till den grundläggande akten och uppgift om de planerade transaktionernas volym och löptiden för samt unionens finansiella garanti för dessa transaktioner.

iii)

I en bilaga till kommissionens budgetavsnitt, även som en indikation på motsvarande risker:

Uppgifter om löpande kapitaltransaktioner och skuldförvaltning.

Uppgifter om kapitaltransaktioner och skuldförvaltning för år n.

e)

När det gäller finansieringsinstrument som ska inrättas utan en grundläggande akt:

i)

De budgetrubriker som motsvarar de relevanta verksamheterna.

ii)

En allmän beskrivning av finansieringsinstrumenten, inklusive deras löptid och deras inverkan på budgeten.

iii)

Planerade transaktioner, inklusive målvolymer baserade på förväntad multiplikator- och hävstångseffekt.

f)

När det gäller medel som förvaltas av personer eller enheter enligt artikel 62.1 första stycket c:

i)

En hänvisning till det berörda programmets grundläggande akt.

ii)

Motsvarande budgetrubriker.

iii)

En allmän beskrivning av åtgärden, inklusive dess löptid och inverkan på budgeten.

g)

De totala anslagen för Gusp ska tas upp i ett kapitel med rubriken ”Gusp” som ska innehålla särskilda artiklar som täcker Gusps utgifter och innehåller särskilda budgetrubriker för åtminstone de enskilda mest omfattande uppdragen.

2.   Utöver de dokument som avses i punkt 1 får Europaparlamentet och rådet till budgeten bifoga alla andra relevanta dokument.

Artikel 53

Regler om tjänsteförteckningar

1.   De tjänsteförteckningar som avses i artikel 52.1 c ska för varje unionsinstitution eller unionsorgan utgöra en absolut övre gräns. Inga tillsättningar får göras utöver denna gräns.

Varje unionsinstitution eller unionsorgan får dock ändra i sina tjänsteförteckningar med upp till 10 % av antalet beviljade tjänster, utom när det gäller tjänster i lönegraderna AD 14, AD 15 och AD 16, och detta på följande villkor:

a)

Volymen av personalanslagen för ett helt budgetår påverkas inte.

b)

Dessa ändringar hålls inom ramen för det totala antalet beviljade tjänster per tjänsteförteckning.

c)

Unionsinstitutionen eller unionsorganet har deltagit i en riktmärkning tillsammans med andra unionsinstitutioner och unionsorgan, vilken inletts genom kommissionens kartläggning av personalresurser.

Unionsinstitutionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om sin avsikt tre veckor innan den genomför sådana ändringar som avses i andra stycket. Om Europaparlamentet eller rådet anför vederbörligen motiverade invändningar inom denna period ska unionsinstitutionen avstå från att genomföra ändringarna och förfarandet i artikel 44 ska tillämpas.

2.   Genom undantag från punkt 1 första stycket får verkningarna av deltidsarbete som beviljats av tillsättningsmyndigheten i enlighet med tjänsteföreskrifterna kompenseras genom nytillsättningar.

KAPITEL 3

Budgetdisciplin

Artikel 54

Förenlighet med den fleråriga budgetramen och beslut 2014/335/EU, Euratom

Budgeten ska vara förenlig med den fleråriga budgetramen och beslut 2014/335/EU, Euratom.

Artikel 55

Unionsakters förenlighet med budgeten

Om de disponibla anslagen i budgeten skulle överskridas vid genomförandet av en unionsakt, får akten inte genomföras finansiellt förrän budgeten har ändrats för detta syfte.

AVDELNING IV

GENOMFÖRANDE AV BUDGETEN

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 56

Genomförande av budgeten i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning

1.   Kommissionen ska på eget ansvar och inom ramen för de beviljade anslagen genomföra budgeten med avseende på både inkomster och utgifter i enlighet med denna förordning.

2.   Medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att se till att anslagen används enligt principen om sund ekonomisk förvaltning.

Artikel 57

Information om överföring av personuppgifter för revisionsändamål

I varje meddelande i samband med tilldelning av bidrag, upphandlingskontrakt eller priser som genomförs inom ramen för direkt förvaltning ska potentiella bidragsmottagare, anbudssökande, anbudsgivare och deltagare, i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001, informeras om att personuppgifter om dem kan komma att vidarebefordras till interna revisionsenheter, revisionsrätten eller Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och mellan utanordnare inom kommissionen och de genomförandeorgan som avses i artikel 69 i den här förordningen och de unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 i den här förordningen, i syfte att skydda unionens ekonomiska intressen.

Artikel 58

Kravet på en grundläggande akt och undantag från detta krav

1.   Anslag som tagits upp i budgeten för en unionsåtgärd får endast användas om en grundläggande akt har antagits.

2.   Genom undantag från punkt 1 och på de villkor som anges i punkterna 3, 4 och 5 får dock följande anslag genomföras utan någon grundläggande akt, förutsatt att de åtgärder som ska finansieras omfattas av unionens behörighet:

a)

Anslag till pilotprojekt av experimentell karaktär som syftar till att kontrollera om en åtgärd är genomförbar och ändamålsenlig.

b)

Anslag till förberedande åtgärder inom tillämpningsområdet för EUF-fördraget och Euratomfördraget, avsedda att förbereda förslag till framtida åtgärder.

c)

Anslag till förberedande åtgärder som omfattas av avdelning V i EU-fördraget.

d)

Anslag till punktåtgärder eller åtgärder med obegränsad varaktighet, som kommissionen genomför i enlighet med de uppgifter som följer av dess befogenheter på det institutionella planet enligt EUF-fördraget och Euratomfördraget, utöver kommissionens initiativrätt på lagstiftningsområdet att lägga fram förslag som avses i led b i denna punkt, och enligt de särskilda befogenheter som kommissionen har tilldelats direkt genom artiklarna 154, 156, 159, 160, 168.2, 171.2, 173.2, 175 andra stycket, 181.2, 190, 210.2 och 214.6 i EUF-fördraget samt artiklarna 70 och 77–85 i Euratomfördraget.

e)

Anslag till varje unionsinstitutions drift inom ramen för dess administrativa självständighet.

3.   Vad gäller anslag som avses i punkt 2 a får därtill hörande åtagandebemyndiganden tas upp i budgeten för högst två på varandra följande budgetår. Det totala anslagsbeloppet för pilotprojekten får inte överstiga 40 000 000 EUR per budgetår.

4.   Vad gäller anslag som avses i punkt 2 b ska de förberedande åtgärderna följa en enhetlig strategi och får vara utformade på olika sätt. Därtill hörande åtagandebemyndiganden får tas upp i budgeten för högst tre på varandra följande budgetår. Förfarandet för antagande av den relevanta grundläggande akten ska vara slutfört före utgången av det tredje budgetåret. Under det förfarandet ska de åtaganden som ingås för anslagen respektera den förberedande åtgärdens särdrag med avseende på den planerade verksamheten, de eftersträvade målen samt mottagarna. Följaktligen får det belopp som gjorts föremål för åtagande inte motsvara beloppet för de anslags som förutses för finansieringen av själva de slutliga åtgärderna.

Det totala anslagsbeloppet för de nya förberedande åtgärder som avses i punkt 2 b får inte överstiga 50 000 000 EUR per budgetår och det totala anslagsbeloppet för de åtaganden som faktiskt ingås för förberedande åtgärder får inte överstiga 100 000 000 EUR.

5.   Vad gäller anslag som avses i punkt 2 c ska de förberedande åtgärderna vara begränsade till en kort tidsperiod och utformas för att skapa förutsättningar för unionsåtgärder för att uppfylla målen med Gusp och för att anta nödvändiga rättsliga instrument.

När det gäller unionens krishanteringsinsatser ska de förberedande åtgärderna utformas för att bland annat bedöma de operativa kraven, säkerställa att resurser snabbt kan göras tillgängliga eller skapa förutsättningar ute på fältet för insatsens igångsättande. Förberedande åtgärder ska godkännas av rådet på förslag av den höga representanten.

För att säkerställa ett snabbt genomförande av förberedande åtgärder ska den höga representanten så tidigt som möjligt underrätta Europaparlamentet och kommissionen om rådets avsikt att inleda en förberedande åtgärd och framför allt om vilka resurser som uppskattningsvis krävs för det ändamålet. Kommissionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att medlen utbetalas snabbt.

Finansieringen av åtgärder som rådet godkänt för förberedelse av unionens krishanteringsinsatser på grundval av avdelning V i EU-fördraget ska täcka de tillkommande kostnader som uppstår direkt vid utstationering av ett uppdrag eller en grupp på platsen, där bland annat personal från unionsinstitutionerna ingår, inbegripet kostnader för högriskförsäkring, kostnader för resor och logi och dagtraktamenten.

Artikel 59

Unionsinstitutionernas genomförande av budgeten, med undantag av kommissionen

1.   Kommissionen ska ge övriga unionsinstitutioner de befogenheter som krävs för att dessa ska kunna genomföra sina respektive avsnitt av budgeten.

2.   För att underlätta utnyttjandet av sina anslag får unionsinstitutionerna ingå servicenivåavtal med varandra om villkoren för tillhandahållande av tjänster, leverans av varor, utförande av byggentreprenader eller fastighetskontrakt.

Dessa avtal ska möjliggöra överföring av anslag eller återvinning av kostnader som uppstår till följd av deras genomförande.

3.   De servicenivåavtal som avses i punkt 2 får också ingås mellan avdelningar inom unionsinstitutionerna, unionsorgan, europeiska byråer, organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i EU-fördraget och generalsekreterarens kansli vid styrelsen för Europaskolorna. Kommissionen och övriga unionsinstitutioner ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om de servicenivåavtal som de ingår med andra unionsinstitutioner.

Artikel 60

Delegering av befogenheter vad gäller budgetens genomförande

1.   Kommissionen och var och en av de övriga unionsinstitutionerna får inom sina respektive avdelningar delegera sina befogenheter vad gäller budgetens genomförande enligt villkoren i denna förordning samt i deras interna regler och inom de gränser som fastställs i det instrument genom vilket delegeringen beslutas. De till vilka ansvar delegeras ska agera inom ramen för de befogenheter som uttryckligen har tilldelats dem.

2.   Utöver punkt 1 får kommissionen delegera genomförandebefogenheter för driftsanslag inom sitt eget budgetavsnitt till chefer för unionens delegationer och, för att säkerställa kontinuitet i verksamheten i delegationschefernas frånvaro, till ställföreträdande chefer för unionens delegationer. En sådan delegering ska inte påverka delegationschefernas ansvar för budgetens genomförande. Om en delegationschef är frånvarande i över fyra veckor ska kommissionen ompröva sitt beslut att delegera genomförandebefogenheter. När chefer för unionens delegationer samt, i deras frånvaro, deras ställföreträdare fungerar som kommissionens vidaredelegerade utanordnare, ska de tillämpa kommissionens regler för genomförande av budgeten och omfattas av samma uppgifter, skyldigheter och ansvarsskyldighet som kommissionens övriga vidaredelegerade utanordnare.

Kommissionen får dra in den delegering av befogenheter som avses i första stycket i enlighet med sina egna regler.

För tillämpningen av första stycket ska den höga representanten vidta nödvändiga åtgärder för att underlätta samarbetet mellan unionens delegationer och kommissionens avdelningar.

3.   Utrikestjänsten får undantagsvis delegera sina genomförandebefogenheter för administrativa anslag inom sitt eget budgetavsnitt till kommissionens personal i unionsdelegationerna, om detta krävs för att säkerställa kontinuitet i sådana delegationers förvaltning i frånvaro av utrikestjänstens behöriga utanordnare från det land där dennes delegation är placerad. I de exceptionella fall där kommissionens personal i unionens delegationer fungerar som vidaredelegerade utanordnare för utrikestjänsten ska de tillämpa utrikestjänstens interna regler för budgetgenomförande och omfattas av samma uppgifter, skyldigheter och ansvarsskyldighet som utrikestjänstens övriga vidaredelegerade utanordnare.

Utrikestjänsten får dra in delegeringen av befogenheter som avses i första stycket i enlighet med sina egna regler.

Artikel 61

Intressekonflikter

1.   Aktörer i budgetförvaltningen i den mening som avses i kapitel 4 i denna avdelning och andra personer, inklusive nationella myndigheter på alla nivåer, som medverkar i genomförandet av budgeten inom ramen för direkt, indirekt och delad förvaltning, inbegripet förberedande åtgärder, revisioner eller kontroller, får inte utföra handlingar som kan leda till en konflikt mellan deras egenintresse och unionens intresse. De ska också vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att en intressekonflikt uppstår vid utförandet av uppgifter inom deras behörighet och för att åtgärda situationer som ur objektiv synvinkel kan uppfattas som en intressekonflikt.

2.   Om det föreligger risk för en intressekonflikt som inbegriper en anställd vid en nationell myndighet, ska personen i fråga underrätta sin närmaste överordnade. Om en sådan risk föreligger för en anställd som omfattas av tjänsteföreskrifterna ska personen i fråga underrätta den berörda delegerade utanordnaren. Den berörda närmaste överordnade eller den berörda delegerade utanordnaren ska skriftligen fastställa om en intressekonflikt föreligger. Om en intressekonflikt konstateras ska tillsättningsmyndigheten eller den berörda nationella myndigheten säkerställa att personen i fråga avbryter all verksamhet i ärendet. Den berörda delegerade utanordnaren eller den berörda nationella myndigheten ska säkerställa att eventuella ytterligare lämpliga åtgärder vidtas i enlighet med tillämplig rätt.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 anses en intressekonflikt föreligga om en aktör i budgetförvaltningen eller en annan person enligt punkt 1 av familjeskäl, känslomässiga skäl, skäl som hänger samman med politisk eller nationell koppling, ekonomiskt intresse eller något annat direkt eller indirekt personligt intresse sätter en opartisk och objektiv tjänsteutövning på spel.

KAPITEL 2

Metoder för genomförande

Artikel 62

Metoder för genomförande av budgeten

1.   Kommissionen ska genomföra budgeten på något av följande sätt:

a)

Direkt (nedan kallat direkt förvaltning) enligt artiklarna 125–153 genom sina egna avdelningar, inklusive via sin personal i unionens delegationer under överinseende av respektive delegationschef i enlighet med artikel 60.2, eller via de genomförandeorgan som avses i artikel 69.

b)

Inom ramen för delad förvaltning med medlemsstaterna (nedan kallat delad förvaltning) enligt artiklarna 63 och 125–129.

c)

Indirekt (nedan kallat indirekt förvaltning) enligt artiklarna 125–149 och artiklarna 154–159, där detta föreskrivs i den grundläggande akten eller i de fall som avses i artikel 58.2 a–d, genom att budgetgenomförandeuppgifter anförtros åt

i)

tredjeländer eller organ som utsetts av dem,

ii)

internationella organisationer eller deras organ, i den mening som avses i artikel 156,

iii)

Europeiska investeringsbanken (EIB) eller Europeiska investeringsfonden (EIF) eller båda såsom grupp (nedan kallad EIB-gruppen),

iv)

unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71,

v)

offentligrättsliga organ, inbegripet medlemsstatsorganisationer,

vi)

privaträttsliga organ som anförtrotts offentliga förvaltningsuppgifter, inbegripet medlemsstatsorganisationer, i den utsträckning som dessa har tilldelats tillräckliga ekonomiska garantier,

vii)

organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som har tilldelats tillräckliga ekonomiska garantier,

viii)

organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i EU-fördraget och som fastställs i den grundläggande akten.

Vad gäller första stycket c vi får beloppet för de ekonomiska garantier som krävs fastställas i den berörda grundläggande akten och begränsas till det högsta beloppet för unionens bidrag till det organ som berörs. Om det är fråga om flera borgensmän ska fördelningen av beloppet motsvarande det totala ansvar som borgensmännen ska täcka anges i överenskommelsen om medverkan, där det får föreskrivas att varje borgensmans ansvar ska stå i proportion till den andel som dess respektive bidrag till organet utgör.

2.   Vid direkt förvaltning får kommissionen använda de instrument som avses i avdelningarna VII, VIII, IX, X och XII.

Vid delad förvaltning ska instrumenten för budgetens genomförande vara de som föreskrivs i sektorsspecifika regler.

Vid indirekt förvaltning ska kommissionen tillämpa avdelning VI och, när det gäller finansieringsinstrument eller budgetgarantier, avdelningarna VI och X. Genomförandeorganen ska tillämpa de instrument för budgetgenomförande som anges i den relevanta överenskommelsen om medverkan.

3.   Kommissionen ska ansvara för att budgeten genomförs i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget och får inte delegera dessa uppgifter till tredje parter, när sådana uppgifter medför ett betydande skönsmässigt handlingsutrymme som kan användas som ett verktyg för politiska överväganden.

Kommissionen får inte, med hjälp av kontrakt enligt avdelning VII i denna förordning, lägga ut på entreprenad uppgifter som innebär myndighetsutövning och ger utrymme för skönsmässiga bedömningar.

Artikel 63

Delad förvaltning med medlemsstater

1.   När kommissionen genomför budgeten inom ramen för delad förvaltning ska uppgifter som har samband med genomförandet av budgeten delegeras till medlemsstaterna. Kommissionen och medlemsstaterna ska iaktta principerna om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet och icke-diskriminering, och säkerställa att unionsåtgärderna är synliga när de förvaltar unionens medel. Kommissionen och medlemsstaterna ska för detta ändamål uppfylla sina respektive förpliktelser i fråga om revision och kontroller och åta sig det ansvar som följer därav enligt denna förordning. Kompletterande bestämmelser ska fastställas i sektorsspecifika regler.

2.   När medlemsstaterna utför uppgifter som har samband med genomförandet av budgeten ska de vidta alla nödvändiga åtgärder, inbegripet lagstiftningsmässiga, regelrelaterade och administrativa åtgärder, som är nödvändiga för att skydda unionens ekonomiska intressen, genom att

a)

förvissa sig om att åtgärder som finansieras genom budgeten genomförs på ett korrekt och ändamålsenligt sätt och i enlighet med tillämpliga sektorsspecifika regler,

b)

utse organ som ska ansvara för förvaltningen och kontrollen av unionens medel i enlighet med punkt 3 och övervaka sådana organ,

c)

förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och bedrägerier,

d)

i enlighet med denna förordning och sektorsspecifika regler samarbeta med kommissionen, Olaf, revisionsrätten och, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt rådets förordning (EU) 2017/1939 (39), med Europeiska åklagarmyndigheten.

För att skydda unionens ekonomiska intressen ska medlemsstaterna, med iakttagande av proportionalitetsprincipen och i enlighet med denna artikel och tillämpliga sektorsspecifika regler, utföra förhands- och efterhandskontroller, vilka där så är lämpligt ska omfatta kontroller på plats genom granskning av representativa och/eller riskbaserade urval av transaktioner. De ska också inkassera felaktigt utbetalda belopp och inleda rättsliga förfaranden i detta avseende där så krävs.

Medlemsstaterna ska ålägga mottagarna ändamålsenliga, avskräckande och proportionella sanktioner när detta föreskrivs i sektorsspecifika regler eller i särskilda bestämmelser i nationell rätt.

Kommissionen ska, som en del i sin riskbedömning och i enlighet med sektorsspecifika regler, övervaka de förvaltnings- och kontrollsystem som inrättats i medlemsstaterna. Kommissionen ska i sitt revisionsarbete respektera proportionalitetsprincipen och ta hänsyn till nivån av risk bedömd i enlighet med sektorsspecifika regler.

3.   I enlighet med kriterierna och förfarandena i sektorsspecifika regler ska medlemsstaterna, på lämplig nivå, utse organ som ska ansvara för förvaltningen och kontrollen av unionens medel. Sådana organ får också utföra andra uppgifter som inte har samband med förvaltningen av unionens medel, och får anförtro några av sina uppgifter på andra organ.

När medlemsstaterna fattar beslut om vilket organ som ska utses får de grunda sina beslut på huruvida förvaltnings- och kontrollsystemen i princip är desamma som de som redan fanns under den föregående perioden och om de har fungerat ändamålsenligt.

Om revisions- och kontrollresultat visar att de utsedda organen inte längre uppfyller kriterierna i sektorsspecifika regler ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att bristerna i genomförandet av dessa organs uppgifter åtgärdas, inbegripet att dra tillbaka beslutet om att utse dessa organ i enlighet med sektorsspecifika regler.

Kommissionens roll i den process som beskrivs i denna punkt ska fastställas i sektorsspecifika regler.

4.   Organ som utsetts enligt punkt 3 ska

a)

inrätta ett ändamålsenligt och effektivt internt kontrollsystem och säkerställa att detta system fungerar,

b)

använda ett system för redovisning som ger korrekta, fullständiga och tillförlitliga uppgifter som görs tillgängliga i tid,

c)

tillhandahålla den information som krävs enligt punkterna 5, 6 och 7,

d)

säkerställa offentliggörande i efterhand i enlighet med artikel 38.2–38.6.

All behandling av personuppgifter ska vara förenlig med förordning (EU) 2016/679.

5.   De organ som utsetts enligt punkt 3 ska senast den 15 februari påföljande budgetår förse kommissionen med följande:

a)

Sina räkenskaper över utgifter som de, under den berörda referensperioden enligt sektorsspecifika regler, haft för utförande av de uppgifter de anförtrotts och som lagts fram för kommissionen för återbetalning.

b)

En årlig sammanfattning av de slutliga revisionsrapporterna och av utförda kontroller, inklusive en analys av typerna och omfattningen av fel och svagheter identifierade i systemen, samt en redogörelse för vilka korrigerande åtgärder som har vidtagits eller planeras.

6.   I de räkenskaper som avses i punkt 5 a ska det finnas uppgifter om förfinansiering och belopp för vilka indrivningsförfaranden pågår eller har slutförts. Räkenskaperna ska åtföljas av en förvaltningsförklaring där det enligt uppfattningen hos dem som är ansvariga för förvaltningen av medlen intygas att

a)

uppgifterna är rättvisande, fullständiga och korrekta,

b)

utgifterna har använts för avsett ändamål, såsom det anges i sektorsspecifika regler,

c)

de kontrollsystem som införts säkerställer de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

7.   De räkenskaper som avses i punkt 5 a och den sammanfattning som avses i punkt 5 b ska åtföljas av ett yttrande från ett oberoende revisionsorgan, som utarbetats enligt internationellt vedertagna revisionsstandarder. I detta yttrande ska det anges om räkenskaperna ger en sann och rättvisande bild, om utgifter för vilka det begärts återbetalning från kommissionen är lagliga och korrekta samt om de kontrollsystem som inrättats fungerar tillfredsställande. Av yttrandet ska det också framgå om revisionsarbetet föranleder tvivel på vad som sägs i den förvaltningsförklaring som avses i punkt 6.

Tidsfristen den 15 februari enligt punkt 5 får i undantagsfall förlängas av kommissionen till den 1 mars efter ett meddelande från den berörda medlemsstaten.

Medlemsstaterna får på lämplig nivå offentliggöra den information som avses i punkterna 5 och 6 samt i denna punkt.

Medlemsstaterna får dessutom tillhandahålla Europaparlamentet, rådet och kommissionen uttalanden som undertecknats på lämplig nivå och som bygger på den information som avses i punkterna 5 och 6 samt i denna punkt.

8.   För att säkerställa att unionens medel används enligt gällande regler ska kommissionen

a)

tillämpa förfaranden för granskning och godkännande av de utsedda organens räkenskaper som säkerställer att dessa räkenskaper är fullständiga, korrekta och sanningsenliga,

b)

undanta utgifter för belopp som har betalats ut i strid med tillämplig rätt från finansiering från unionen,

c)

avbryta betalningsfrister eller betalningar när detta föreskrivs i sektorsspecifika regler.

Kommissionen ska helt eller delvis upphöra med avbrytandet av betalningsfrister eller betalningar efter det att en medlemsstat lagt fram sina iakttagelser och så snart som den vidtagit nödvändiga åtgärder. Den årliga verksamhetsrapport som avses i artikel 74.9 ska behandla alla krav som anges i denna punkt.

9.   De sektorsspecifika reglerna ska beakta behoven hos programmen för europeiskt territoriellt samarbete i synnerhet när det gäller förvaltningsförklaringens innehåll, det förfarande som anges i punkt 3 och revisionsfunktionen.

10.   Kommissionen ska föra ett register över de organ som ansvarar för förvaltning, certifiering och revision inom ramen för sektorsspecifika regler.

11.   Medlemsstaterna får använda medel som tilldelas dem inom ramen för delad förvaltning i kombination med transaktioner och instrument som genomförs inom ramen för förordning (EU) 2015/1017 på de villkor som anges i relevanta sektorsspecifika regler.

KAPITEL 3

Europeiska byråer och unionsorgan

Avsnitt 1

Europeiska byråer

Artikel 64

Ramen för europeiska byråers behörighet

1.   Innan kommissionen inrättar en ny europeisk byrå ska den göra en kostnads-nyttoanalys och en bedömning av tillhörande risker, informera Europaparlamentet och rådet om resultaten därav samt föreslå att nödvändiga anslag tas upp i en bilaga till kommissionens avsnitt i budgeten.

2.   Inom ramen för sin behörighet

a)

ska europeiska byråer utföra obligatoriska uppgifter som anges i deras etableringsakt eller i andra unionsrättsakter,

b)

får europeiska byråer i enlighet med artikel 66 utföra icke-obligatoriska uppgifter som de getts befogenhet att utföra av respektive förvaltningskommitté efter beaktande av kostnad och nytta och tillhörande risker för berörda parter.

3.   Bestämmelserna i detta avsnitt ska tillämpas på Olafs verksamhet, med undantag av punkt 4 i denna artikel, artikel 66 och artikel 67.1, 67.2 och 67.3.

4.   Kommissionens internrevisor ska utöva alla befogenheter som anges i kapitel 8 i denna avdelning.

Artikel 65

Anslag till europeiska byråer

1.   De anslag som respektive europeisk byrå beviljats för att genomföra obligatoriska uppgifter ska tas upp i en särskild budgetrubrik i kommissionens avsnitt i budgeten och ska preciseras i en bilaga till det avsnittet.

Den bilaga som avses i första stycket ska utformas som en inkomst- och utgiftsberäkning, indelad på samma sätt som budgetens avsnitt.

De anslag som tas upp i denna bilaga

a)

ska täcka respektive europeisk byrås finansiella behov i samband med utförande av de obligatoriska uppgifter som anges i dess etableringsakt eller i andra unionsrättsakter,

b)

får täcka en europeisk byrås finansiella behov i samband med utförande av uppgifter som begärts av unionsinstitutioner, unionsorgan, andra europeiska byråer och organ som inrättats i eller enligt fördragen och vilka uppgifter kan medges enligt byråns etableringsakt.

2.   Kommissionen ska i fråga om de anslag som för respektive europeisk byrå tas upp i bilagan delegera utanordnarbefogenheter enligt artikel 73 till den europeiska byråns direktör.

3.   Varje europeisk byrås tjänsteförteckning ska utgöra en bilaga till kommissionens tjänsteförteckning.

4.   Direktören för respektive europeisk byrå ska fatta beslut om överföringar inom den bilaga som avses i punkt 1. Kommissionen ska underrätta Europaparlamentet och rådet om sådana överföringar.

Artikel 66

Icke-obligatoriska uppgifter

1.   I fråga om de icke-obligatoriska uppgifter som avses i artikel 64.2 b får en europeisk byrå

a)

ta emot ett bemyndigande för sin direktör från unionsinstitutioner, unionsorgan och andra europeiska byråer tillsammans med en delegering av utanordnarbefogenheter avseende anslag som tagits upp i budgetavsnittet för unionsinstitutionen, unionsorganet eller den europeiska byrån,

b)

ingå särskilda servicenivåavtal med unionsinstitutioner, unionsorgan, andra europeiska byråer eller tredje parter.

2.   Unionsinstitutionerna, unionsorganen och de andra europeiska byråerna i fråga ska i de fall som avses i punkt 1 a fastställa begränsningar och villkor för delegeringen av befogenheter. Denna delegering ska överenskommas i enlighet med den europeiska byråns etableringsakt, särskilt när det gäller villkoren för delegeringen.

3.   I de fall som avses i punkt 1 b ska direktören för den europeiska byrån i enlighet med etableringsakten anta särskilda bestämmelser om uppgifternas genomförande, återvinning av kostnader och förande av motsvarande räkenskaper. Den europeiska byrån ska rapportera resultatet av dessa räkenskaper till berörda unionsinstitutioner, unionsorgan eller andra europeiska byråer.

Artikel 67

Europeiska byråers räkenskaper

1.   Varje europeisk byrå ska upprätta räkenskaper över sina utgifter som gör det möjligt att fastställa varje unionsinstitutions, unionsorgans eller annan europeisk byrås andel av de tjänster som byrån tillhandahållit. Direktören för den berörda europeiska byrån ska, efter godkännande från dess förvaltningskommitté, fastställa kriterierna för dessa räkenskaper.

2.   Anmärkningarna till den särskilda budgetrubriken för de totala anslagen för respektive europeisk byrå till vilken utanordnarbefogenheter har delegerats enligt artikel 66.1 a ska innehålla en beräkning av kostnaderna för de tjänster som respektive byrå ska tillhandahålla varje unionsinstitution, unionsorgan och annan europeisk byrå. Denna ska baseras på de räkenskaper som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel.

3.   Varje europeisk byrå till vilken utanordnarbefogenheter har delegerats enligt artikel 66.1 a ska underrätta berörda unionsinstitutioner, unionsorgan och andra europeiska byråer om resultaten av de räkenskaper som föreskrivs i punkt 1 i denna artikel.

4.   Varje europeisk byrås räkenskaper ska integreras i unionens räkenskaper i enlighet med artikel 241.

5.   På förslag av den berörda europeiska byråns förvaltningskommitté får kommissionens räkenskapsförare till en av den europeiska byråns anställda delegera några av räkenskapsförarens uppgifter kopplade till de inkomst- och utgiftstransaktioner som ska skötas direkt av den berörda europeiska byrån.

6.   Kommissionen får öppna bankkonton eller postgirokonton i en europeisk byrås namn för att täcka byråns likviditetsbehov, på förslag av byråns förvaltningskommitté. Det årliga kassasaldot för varje byrå ska stämmas av och regleras mellan den berörda europeiska byrån och kommissionen vid budgetårets utgång.

Avsnitt 2

Byråer och unionsorgan

Artikel 68

Tillämplighet på Euratoms försörjningsbyrå

Denna förordning ska tillämpas på genomförandet av budgeten för Euratoms försörjningsbyrå.

Artikel 69

Genomförandeorgan

1.   Kommissionen får till genomförandeorgan delegera befogenheter att genomföra hela eller delar av ett unionsprogram eller unionsprojekt, däribland pilotprojekt och förberedande åtgärder samt förvaltning av administrativa utgifter, för kommissionens räkning och på dennas ansvar i enlighet med rådets förordning (EG) nr 58/2003 (40). Genomförandeorgan ska inrättas genom ett beslut av kommissionen och ska vara juridiska personer enligt unionsrätten. De ska ta emot ett årligt bidrag.

2.   Direktörer för genomförandeorgan ska fungera som delegerade utanordnare när det gäller utnyttjandet av driftsanslag för de unionsprogram som de helt eller delvis förvaltar.

3.   Styrkommittén för ett genomförandeorgan får komma överens med kommissionen om att kommissionens räkenskapsförare också ska fungera som det berörda genomförandeorganets räkenskapsförare. Styrkommittén får även anförtro kommissionens räkenskapsförare vissa av de uppgifter som ska fullgöras av det berörda genomförandeorganets räkenskapsförare, med beaktande av kostnad och nytta. I båda fallen ska nödvändiga arrangemang ingås så att intressekonflikter undviks.

Artikel 70

Organ som inrättas inom ramen för EUF-fördraget och Euratomfördraget

1.   Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 269 i denna förordning för att komplettera denna förordning med en rambudgetförordning för de organ som inrättas inom ramen för EUF-fördraget och Euratomfördraget och som är juridiska personer och får bidrag som belastar budgeten.

2.   Rambudgetförordningen ska grundas på de principer och regler som anges i den här förordningen, med beaktande av särdragen hos de organ som avses i punkt 1.

3.   De finansiella reglerna för de organ som avses i punkt 1 får endast avvika från rambudgetförordningen om deras särskilda behov gör det nödvändigt och om kommissionen samtycker i förväg.

4.   Europaparlamentet ska på rådets rekommendation ha befogenhet att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för de organ som avses i punkt 1. De organ som avses i punkt 1 ska till fullo samarbeta med de unionsinstitutioner som medverkar i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet och ska vid behov lämna nödvändiga ytterligare uppgifter, även genom närvaro vid de relevanta organens sammanträden.

5.   Kommissionens internrevisor ska gentemot de organ som avses i punkt 1 ha samma befogenheter som denne har i förhållande till kommissionen.

6.   En oberoende extern revisor ska kontrollera att årsredovisningen för vart och ett av de organ som avses i punkt 1 i denna artikel på ett rättvisande sätt visar inkomster, utgifter och finansiell ställning för det berörda organet före konsolideringen i kommissionens slutliga redovisning. Om inget annat anges i den berörda grundläggande akten ska revisionsrätten utarbeta en särskild årsrapport för varje organ i enlighet med artikel 287.1 i EUF-fördraget. Vid utarbetandet av rapporten ska revisionsrätten beakta det revisionsarbete som utförts av den oberoende externa revisorn och de åtgärder som vidtagits som svar på revisorns iakttagelser.

7.   Alla aspekter av de oberoende externa revisioner som avses i punkt 6, även de rapporterade iakttagelserna, ska fortfarande helt och hållet falla inom revisionsrättens ansvarsområde.

Artikel 71

Organ inom offentlig-privata partnerskap

Organ som är juridiska personer, som inrättats genom en grundläggande akt och som anförtros genomförandeuppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap ska anta egna finansiella regler.

Dessa regler ska innehålla ett antal principer som är nödvändiga för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel.

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 269 för att komplettera denna förordning med en modellbudgetförordning för organ inom offentlig-privata partnerskap, vilken ska innehålla de principer som är nödvändiga för att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel och som ska baseras på artikel 154.

De finansiella reglerna för organ inom offentlig-privata partnerskap får endast avvika från modellbudgetförordningen om deras särskilda behov gör det nödvändigt och under förutsättning att kommissionen samtycker i förväg.

Artikel 70.4–70.7 ska tillämpas på organ inom offentlig-privata partnerskap.

KAPITEL 4

Aktörer i budgetförvaltningen

Avsnitt 1

Principen om åtskillnad mellan funktioner

Artikel 72

Åtskillnad mellan funktioner

1.   Utanordnarens och räkenskapsförarens funktioner ska vara åtskilda och ömsesidigt uteslutande.

2.   Varje unionsinstitution ska förse alla aktörer i budgetförvaltningen med de resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag, samt en detaljerad beskrivning av deras uppgifter, rättigheter och skyldigheter.

Avsnitt 2

Utanordnare

Artikel 73

Utanordnare

1.   Varje unionsinstitution ska fungera som utanordnare.

2.   I denna avdelning avses med anställda personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna.

3.   Varje unionsinstitution ska i enlighet med sin arbetsordning delegera utanordnarens funktioner till anställda på lämplig nivå. Den ska i sina interna administrativa regler ange de anställda till vilka dessa funktioner delegeras, hur omfattande de delegerade befogenheterna ska vara och om de personer som delegerats befogenheter får vidaredelegera dem.

4.   Utanordnarens befogenheter får bara delegeras eller vidaredelegeras till anställda.

5.   Den behöriga utanordnaren ska agera inom ramen för de begränsningar som anges i det dokument genom vilket delegeringen eller vidaredelegeringen beslutas. Den behöriga utanordnaren får bistås av en eller flera anställda, med uppgift att under dennes ansvar utföra vissa transaktioner som är nödvändiga för genomförandet av budgeten och framtagandet av information om finansiella frågor och förvaltning.

6.   Varje unionsinstitution och varje unionsorgan som avses i artikel 70 ska inom två veckor informera Europaparlamentet, rådet, revisionsrätten och kommissionens räkenskapsförare när delegerade utanordnare, internrevisorer och räkenskapsförare utnämns och avgår samt om de interna regler som institutionen eller organet antar i finansiella frågor.

7.   Varje unionsinstitution ska informera revisionsrätten när delegeringsbeslut fattas och när förskottsförvaltare utnämns enligt artiklarna 79 och 88.

Artikel 74

Utanordnarens befogenheter och ansvar

1.   Utanordnaren ska vid den berörda unionsinstitutionen ansvara för verkställandet av inkomster och utgifter i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, bland annat genom att säkerställa resultatrapportering och säkerställa överensstämmelse med kraven på laglighet och korrekthet och likabehandling av mottagare.

2.   I enlighet med artikel 36 och de miniminormer som fastställs av varje unionsinstitution och med vederbörligt beaktande av de risker som är förenade med förvaltningsmiljön samt de finansierade åtgärdernas art ska den delegerade utanordnaren, för tillämpningen av punkt 1 i den här artikeln, inrätta en organisatorisk struktur samt interna kontrollsystem som lämpar sig för de uppgifter denne ska utföra. Strukturen och systemen ska utformas på grundval av en ingående riskanalys som ska beakta deras kostnadseffektivitet och resultat.

3.   Verkställandet av utgifter ska innefatta att den behöriga utanordnaren gör budgetmässiga och rättsliga åtaganden, kontrollerar utgifter och godkänner betalningar samt vidtar de förberedelser som krävs för att anslag ska kunna utnyttjas.

4.   Verkställandet av inkomster ska innefatta att den behöriga utanordnaren upprättar beräkningar över fordringar, fastställer utestående fordringar och upprättar betalningskrav. I lämpliga fall ska den behöriga utanordnaren skriva av utestående fordringar.

5.   För att förhindra fel och oriktigheter före godkännandet av transaktioner och minska risken för att målen inte uppnås ska det för varje transaktion åtminstone utföras en förhandskontroll som avser transaktionens operativa och ekonomiska aspekter och som baseras på en flerårig kontrollstrategi där risken beaktas.

Den behöriga utanordnaren ska fastställa förhandskontrollernas omfattning vad gäller frekvens och intensitet med beaktande av resultaten av tidigare kontroller samt en bedömning av risker och kostnadseffektivitet på grundval av utanordnarens egen riskanalys. I tveksamma fall ska den utanordnare som ansvarar för att kontrollera de berörda transaktionerna som ett led i förhandskontrollen begära in kompletterande information eller utföra en kontroll på plats, i syfte att få rimliga garantier.

Transaktioner ska kontrolleras av andra anställda än de som tagit initiativ till transaktionen. De anställda som utför kontrollen får inte vara underordnade de anställda som tagit initiativ till transaktionen.

6.   Den delegerade utanordnaren får införa efterhandskontroller för att upptäcka och korrigera fel och oriktigheter i fråga om transaktioner efter att de har godkänts. Sådana kontroller får ske i form av stickprovskontroller utifrån en riskanalys och ska beakta resultaten av tidigare kontroller samt graden av kostnadseffektivitet och resultat.

Efterhandskontrollerna ska utföras av andra anställda än de som ansvarar för förhandskontrollerna. De anställda som ansvarar för efterhandskontrollerna får inte vara underordnade de anställda som ansvarar för förhandskontrollerna.

Reglerna och villkoren, inbegripet tidsplaner, för genomförandet av revisioner av bidragsmottagarna ska vara klara, konsekventa och öppna och ska göras tillgängliga för bidragsmottagare när dessa undertecknar bidragsöverenskommelsen.

7.   Behöriga utanordnare och anställda som ansvarar för budgetens genomförande ska ha den yrkeskompetens som krävs för uppgiften.

I varje unionsinstitution ska den delegerade utanordnaren säkerställa följande:

a)

Att vidaredelegerade utanordnare och deras anställda får regelbundet uppdaterad och lämplig information och utbildning om kontrollnormer och om tillgängliga metoder och tekniker för detta ändamål.

b)

Att åtgärder vid behov vidtas för att säkerställa att kontrollsystemen enligt punkt 2 fungerar ändamålsenligt och effektivt.

8.   Om anställda som medverkar i den ekonomiska förvaltningen och kontrollen av transaktioner bedömer att ett beslut, som en överordnad instruerar dem att verkställa eller godta, strider mot gällande bestämmelser eller mot principen om sund ekonomisk förvaltning eller de yrkesregler som de måste följa, ska de underrätta sina närmaste överordnade om detta. Om en anställd gör så skriftligen ska den överordnade svara skriftligen. Om den överordnade underlåter att vidta åtgärder eller bekräftar det ursprungliga beslutet eller den ursprungliga instruktionen och den anställde anser att en sådan bekräftelse inte utgör ett rimligt svar på hans eller hennes fråga ska den anställde meddela den delegerade utanordnaren skriftligen. Om den delegerade utanordnaren inte svarar inom rimlig tid med hänsyn till omständigheterna i fallet och under alla omständigheter inom en månad, ska den anställde informera den berörda panel som avses i artikel 143.

I händelse av olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption som kan skada unionens intressen, ska den anställde informera myndigheterna och de organ som anges i tjänsteföreskrifterna samt i unionsinstitutionernas beslut om villkor och närmare bestämmelser för interna utredningar för att förebygga bedrägeri, korruption och all annan olaglig verksamhet som kan skada unionens intressen. Avtal med externa revisorer som genomför revisioner av unionens ekonomiska förvaltning ska föreskriva att den externa revisorn ska informera den delegerade utanordnaren om varje misstänkt fall av olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption som kan skada unionens intressen.

9.   Den delegerade utanordnaren ska till sin unionsinstitution rapportera om fullgörandet av sina skyldigheter genom en årlig verksamhetsrapport med information om finansiella frågor och förvaltning, inklusive kontrollresultat, och med en förklaring om att, såvida inte annat anges i reservationer rörande avgränsade inkomst- och utgiftsområden, det finns rimliga garantier för att

a)

informationen i rapporten ger en sann och rättvisande bild,

b)

de medel som avsatts för den verksamhet som beskrivs i rapporten har använts för avsett ändamål och i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, och

c)

de kontrollförfaranden som införts ger nödvändiga garantier för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

Den årliga verksamhetsrapporten ska innehålla information om utförd verksamhet, mot bakgrund av de mål och resultat som fastställts i de strategiska planerna, de risker som är förenade med verksamheten, användningen av tillhandahållna resurser och de interna kontrollsystemens effektivitet och ändamålsenlighet. Denna rapport ska innefatta en övergripande bedömning av kostnader och nytta förknippade med kontroller och information om i vilken omfattning godkända driftsutgifter bidrar till ett förverkligande av unionens strategiska mål och genererar ett mervärde på EU-nivå. Kommissionen ska utarbeta en sammanfattning av de årliga verksamhetsrapporterna för det föregående året.

De årliga verksamhetsrapporterna för budgetåret från utanordnare och, i förekommande fall, från unionsinstitutionernas, unionsorganens och de europeiska byråernas delegerade utanordnare ska på ett lättillgängligt sätt offentliggöras senast den 1 juli det påföljande budgetåret på respektive unionsinstitutions, unionsorgans eller europeisk byrås webbplats, med beaktande av vederbörligen motiverade hänsyn i fråga om konfidentialitet och säkerhet.

10.   De delegerade utanordnarna ska för varje budgetår sammanställa uppgifter om kontrakt som ingåtts genom förhandlade förfaranden i enlighet med punkterna 11.1 a–f och 39 i bilaga I. Om andelen förhandlade förfaranden i förhållande till det antal kontrakt som tilldelats av en och samma delegerade utanordnare ökar kraftigt jämfört med tidigare år eller om denna andel är betydligt större än det genomsnitt som registrerats inom utanordnarens unionsinstitution, ska den behöriga utanordnaren i en rapport till denna unionsinstitution redogöra för de åtgärder som vidtagits för att vända denna utveckling. Varje unionsinstitution ska överlämna en rapport om förhandlade förfaranden till Europaparlamentet och rådet. I kommissionens fall ska den rapporten bifogas den sammanfattning av årliga verksamhetsrapporter som avses i punkt 9 i denna artikel.

Artikel 75

Utanordnarnas förvaring av styrkande handlingar

Utanordnaren ska inrätta pappersbaserade eller elektroniska system för förvaring av originalen av de styrkande handlingar som avser budgetgenomförandet. Dessa handlingar ska förvaras under minst fem år från och med den dag då Europaparlamentet beviljar ansvarsfrihet för det budgetår som handlingarna hänför sig till.

Utan att det påverkar tillämpningen av första stycket ska handlingar som gäller transaktioner i alla händelser förvaras fram till och med utgången av året efter det år då dessa transaktioner slutligen avslutas.

Personuppgifter som ingår i styrkande handlingar men som inte krävs för beviljande av ansvarsfrihet eller kontroll- eller revisionsändamål ska om möjligt raderas. Artikel 37.2 i förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på bevarande av trafikdata.

Artikel 76

Befogenheter och skyldigheter för cheferna för unionens delegationer

1.   Om chefer för unionens delegationer fungerar som vidaredelegerade utanordnare i enlighet med artikel 60.2 ska kommissionen vara den unionsinstitution som ansvarar för fastställande, utövande, övervakning och bedömning av deras skyldigheter och ansvar som vidaredelegerade utanordnare, och dessa chefer ska samarbeta nära med kommissionen med avseende på en korrekt förvaltning av medel, särskilt för att säkerställa att finansiella transaktioner genomförs lagligt och korrekt, att medel förvaltas enligt principen om sund ekonomisk förvaltning och att unionens ekonomiska intressen skyddas effektivt. De ska omfattas av kommissionens interna regler och kommissionens stadga för genomförande av vidaredelegerade uppgifter rörande ekonomisk förvaltning. Vid fullgörandet av sina skyldigheter får de biträdas av kommissionens personal i unionsdelegationer.

I detta syfte ska cheferna för unionens delegationer vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra alla situationer som sannolikt äventyrar kommissionens möjlighet att uppfylla sitt ansvar för genomförandet av den budget som vidaredelegerats till dem och för att förhindra konflikter rörande prioriteringar som kan sannolikt påverkar fullgörandet av de uppgifter rörande ekonomisk förvaltning som vidaredelegerats till dem.

Om det uppstår en sådan situation eller konflikt som avses i andra stycket ska cheferna för unionens delegationer utan dröjsmål underrätta kommissionens och utrikestjänstens ansvariga generaldirektörer. Dessa generaldirektörer ska vidta lämpliga åtgärder för att rätta till situationen.

2.   Om chefer för unionens delegationer befinner sig i en situation som avses i artikel 74.8 ska de hänskjuta ärendet till den panel som avses i artikel 143. Upptäcks olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption som kan skada unionens intressen, ska de underrätta de myndigheter och instanser som utsetts i gällande lagstiftning.

3.   Chefer för unionens delegationer som fungerar som vidaredelegerade utanordnare i enlighet med artikel 60.2 ska lämna rapporter till sin delegerade utanordnare så att denne kan införliva deras rapporter i sin årliga verksamhetsrapport som avses i artikel 74.9. Rapporterna från cheferna för unionens delegationer ska innehålla information om effektiviteten och ändamålsenligheten hos de interna kontrollsystemen vid deras delegation, förvaltningen av de transaktioner som vidaredelegerats till dem och den förklaring som avses i artikel 92.5 tredje stycket. Dessa rapporter ska bifogas den årliga verksamhetsrapporten från den delegerade utanordnaren, och göras tillgängliga för Europaparlamentet och rådet, i tillämpliga fall med beaktande av rapporternas konfidentialitet.

Cheferna för unionens delegationer ska till fullo samarbeta med de unionsinstitutioner som medverkar i förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet och ska vid behov lämna nödvändiga ytterligare uppgifter. I detta sammanhang får de uppmanas att närvara vid de relevanta organens sammanträden och bistå den behöriga delegerade utanordnaren.

Chefer för unionens delegationer som fungerar som vidaredelegerade utanordnare i enlighet med artikel 60.2 ska besvara varje begäran som kommissionens delegerade utanordnare framställer, på kommissionens eget initiativ eller, inom ramen för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet, på Europaparlamentets begäran.

Kommissionen ska säkerställa att vidaredelegeringen av befogenheter till chefer för unionens delegationer inte får negativa effekter för förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet enligt artikel 319 i EUF-fördraget.

4.   Punkterna 1, 2 och 3 ska också gälla ställföreträdande chefer för unionens delegationer när dessa fungerar som vidaredelegerade utanordnare i delegationschefernas frånvaro.

Avsnitt 3

Räkenskapsförare

Artikel 77

Räkenskapsförarens befogenheter och skyldigheter

1.   Varje unionsinstitution ska utnämna en räkenskapsförare som vid den institutionen har ansvaret för att

a)

betalningar verkställs korrekt samt att inkomster och fastställda fordringar betalas in,

b)

utarbeta och lägga fram redovisningen i enlighet med avdelning XIII,

c)

föra räkenskaper i enlighet med artiklarna 82 och 84,

d)

fastställa regler och förfaranden för förande av räkenskaper och för att utforma kontoplanen, i enlighet med artiklarna 80–84,

e)

utforma och kontrollera redovisningssystemen och i tillämpliga fall kontrollera de system som utanordnarna utformat för att leverera eller styrka bokföringsuppgifter,

f)

förvalta likvida medel.

När det gäller uppgifter som avses i första stycket e ska räkenskapsföraren ha befogenhet att när som helst granska efterlevnaden av kontrollkriterierna.

2.   De skyldigheter som åligger utrikestjänstens räkenskapsförare ska enbart omfatta utrikestjänstens budgetavsnitt, som genomförs av utrikestjänsten. Kommissionens räkenskapsförare ska förbli ansvarig för hela kommissionsavsnittet i budgeten, även transaktioner som avser anslag som vidaredelegerats till chefer för unionens delegationer.

Kommissionens räkenskapsförare ska också fungera som räkenskapsförare för utrikestjänsten beträffande genomförandet av utrikestjänstens budgetavsnitt.

Artikel 78

Räkenskapsförarens utnämning och avgång

1.   Varje unionsinstitution ska utnämna en räkenskapsförare bland de tjänstemän som omfattas av tjänsteföreskrifterna.

Räkenskapsföraren ska väljas av unionsinstitutionen på grundval av sina särskilda kvalifikationer, styrkta genom utbildningsbevis eller motsvarande yrkeserfarenhet.

2.   Två eller flera unionsinstitutioner eller unionsorgan får utnämna samma räkenskapsförare.

Om så sker ska de ingå nödvändiga arrangemang för att undvika intressekonflikt.

3.   Om en räkenskapsförare avgår ska en råbalansomslutning upprättas utan dröjsmål.

4.   Råbalansomslutningen samt en överlämnanderapport ska lämnas till den nye räkenskapsföraren av den avgående räkenskapsföraren eller, om detta inte är möjligt, av en tjänsteman i den sistnämndes avdelning.

Den nye räkenskapsföraren ska med underskrift bekräfta sitt mottagande av råbalansomslutningen inom en månad efter att den överlämnats, och får då meddela reservationer.

Överlämnanderapporten ska innehålla resultatet av råbalansomslutningen och eventuella reservationer.

Artikel 79

Befogenheter som räkenskapsföraren får delegera

Räkenskapsföraren får, vid fullgörandet av sina skyldigheter, delegera vissa uppgifter till underordnade anställda och till förskottsförvaltare som utnämnts i enlighet med artikel 89.1.

Dessa uppgifter ska anges i det instrument genom vilket delegeringen sker.

Artikel 80

Regler om redovisning

1.   De redovisningsregler som ska tillämpas av unionsinstitutioner, europeiska byråer och de byråer och unionsorgan som avses i kapitel 3 avsnitt 2 i denna avdelning ska baseras på internationellt vedertagna redovisningsstandarder för den offentliga sektorn. Dessa regler ska antas av kommissionens räkenskapsförare efter samråd med räkenskapsförarna för andra unionsinstitutioner, europeiska byråer och unionsorgan.

2.   Räkenskapsföraren får avvika från de standarder som avses i punkt 1 om denne anser att det är nödvändigt för att ge en rättvisande bild av tillgångar och skulder, kostnader och intäkter samt kassaflöden. Om en redovisningsregel i betydande grad avviker från dessa standarder, ska den omständigheten, och skälen till detta, anges i anmärkningar till redovisningarna.

3.   I de redovisningsregler som avses i punkt 1 ska redovisningarnas struktur och innehåll samt de redovisningsprinciper som ligger till grund för räkenskaperna anges.

4.   De rapporter om genomförandet av budgeten som avses i artikel 241 ska upprättas enligt de budgetprinciper som fastställs i denna förordning. De ska göra det möjligt att i detalj följa genomförandet av budgeten. De ska registrera alla transaktioner i fråga om inkomster och utgifter som föreskrivs i denna avdelning och ge en rättvisande bild av dessa.

Artikel 81

Uppläggning av räkenskaperna

1.   Räkenskapsföraren vid varje unionsinstitution eller unionsorgan ska sammanställa och uppdatera dokumentation över hur räkenskaperna är upplagda och vilka redovisningsförfaranden som tillämpas vid den unionsinstitution eller det unionsorgan som denne arbetar för.

2.   Inkomster och utgifter ska registreras i ett datasystem i enlighet med transaktionens ekonomiska natur, som löpande inkomster eller utgifter eller som kapital.

Artikel 82

Förande av räkenskaper

1.   Kommissionens räkenskapsförare ska ansvara för att fastställa den harmoniserade kontoplan som ska tillämpas av unionsinstitutioner, europeiska byråer och de byråer och unionsorgan som avses i kapitel 3 avsnitt 2 i denna avdelning.

2.   Räkenskapsföraren ska från utanordnarna få alla de uppgifter som krävs för att sammanställa räkenskaper som ger en rättvisande bild av unionsinstitutionernas ekonomiska situation samt av budgetgenomförandet. Utanordnarna ska garantera uppgifternas tillförlitlighet.

3.   Innan en unionsinstitution, eller ett unionsorgan som avses i artikel 70, antar räkenskaperna ska räkenskapsföraren godkänna dem och därigenom intyga att det finns rimliga garantier för att de ger en rättvisande bild av den ekonomiska situationen inom den unionsinstitution eller det unionsorgan som avses i artikel 70.

Räkenskapsföraren ska i detta syfte kontrollera att räkenskaperna har utarbetats i enlighet med de redovisningsregler som avses i artikel 80 och de redovisningsförfaranden som avses i artikel 77.1 första stycket d och att alla inkomster och utgifter har tagits upp i räkenskaperna.

4.   I enlighet med de regler som antagits av räkenskapsföraren ska den delegerade utanordnaren till räkenskapsföraren överlämna all information om finansiella frågor och förvaltning som behövs för att räkenskapsföraren ska kunna utföra sina uppgifter.

Utanordnaren ska regelbundet, och alltid innan räkenskaperna avslutas, meddela räkenskapsföraren relevanta finansiella uppgifter om förvaltningskontona i bank, så att användningen av unionens medel på dessa konton kan återspeglas i unionens räkenskaper.

Utanordnarna ska fortsatt vara helt ansvariga för att de medel som de förvaltar används på avsett sätt och även för lagligheten och korrektheten hos utgifter som är under deras kontroll, samt för att de uppgifter som de överlämnar till räkenskapsföraren är fullständiga och exakta.

5.   Den behöriga utanordnaren ska underrätta räkenskapsföraren om alla händelser eller väsentliga förändringar i system för ekonomisk förvaltning, system för inventarieförteckningar eller system för värdering av poster på tillgångs- och skuldsidan, om dessa förmedlar uppgifter för unionsinstitutionens räkenskaper eller åberopas för att styrka uppgifter i dessa, så att räkenskapsföraren kan granska efterlevnaden av kontrollkriterierna.

Räkenskapsföraren får när som helst på nytt granska ett redan kontrollerat system för ekonomisk förvaltning och begära att den behöriga utanordnaren utarbetar en handlingsplan för att i god tid rätta till potentiella svagheter.

Den behöriga utanordnaren ska ansvara för att de uppgifter som överlämnas till räkenskapsföraren är fullständiga.

6.   Räkenskapsföraren ska ha befogenhet att kontrollera inkommen information samt att utföra de ytterligare verifieringar som denne anser vara nödvändiga för att kunna godkänna räkenskaperna.

Räkenskapsföraren ska, om så är nödvändigt, meddela reservationer och exakt förklara karaktären och omfattningen av dessa reservationer.

7.   En unionsinstitutions redovisningssystem ska syfta till att strukturera budgetinformation och finansiell information på ett sådant sätt att sifferuppgifter kan föras in, klassificeras och registreras.

8.   Redovisningssystemet ska bestå av allmänna räkenskaper och budgeträkenskaper. Räkenskaperna ska uttryckas i euro och föras per kalenderår.

9.   De delegerade utanordnarna får också föra en detaljerad internredovisning.

10.   Alla styrkande handlingar för redovisningssystemet och upprättandet av de räkenskaper som avses i artikel 241 ska förvaras i minst fem år räknat från den dag då Europaparlamentet beviljar ansvarsfrihet för det budgetår som handlingarna hänför sig till.

Handlingar som gäller transaktioner som inte avslutats definitivt ska dock förvaras fram till och med utgången av året efter det år då transaktionerna avslutas. Artikel 37.2 i förordning (EG) nr 45/2001 ska tillämpas på bevarande av trafikdata.

Varje unionsinstitution ska själv bestämma vilken avdelning som ska förvara de styrkande handlingarna.

Artikel 83

Budgeträkenskapernas innehåll och förande

1.   Budgeträkenskaperna ska för varje underavdelning i budgeten utvisa följande:

a)

I fråga om utgifter:

i)

De anslag som godkänts i budgeten, inklusive de anslag som tas upp i ändringsbudgetar, de anslag som överförts från tidigare budgetår, de anslag som avdelats som en följd av inkomster avsatta för särskilda ändamål, överföringar av anslag samt summan av de disponibla anslagen.

ii)

Åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden för budgetåret.

b)

I fråga om inkomster:

i)

Beräkningar som tas upp i budgeten, inklusive beräkningar som tas upp i ändringsbudgetar, inkomster avsatta för särskilda ändamål och det totala beloppet av de beräknade inkomsterna.

ii)

Fastställda fordringar och inkasserade belopp under budgetåret.

c)

En förteckning över obetalda åtaganden och utestående fordringar från föregående budgetår.

De åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden som avses i första stycket a ska tas upp var för sig.

2.   Genom budgeträkenskaperna ska följande tydligt framgå:

a)

Användningen av överförda anslag och budgetårets anslag.

b)

Slutbetalningen av utestående åtaganden.

På inkomstsidan ska utestående fordringar från föregående budgetår redovisas separat.

Artikel 84

Allmänna räkenskaper

1.   I de allmänna räkenskaperna ska alla händelser och transaktioner som påverkar den ekonomiska och finansiella situationen samt tillgångarna och skulderna för unionsinstitutionerna och de byråer och unionsorgan som avses i kapitel 3 avsnitt 2 i denna avdelning registreras i kronologisk ordning enligt metoden för dubbel bokföring.

2.   Saldon och rörelser i de allmänna räkenskaperna ska föras in i räkenskapsböcker.

3.   All registrering i räkenskaperna, inklusive korrigeringar, ska stödja sig på styrkande handlingar, och i räkenskaperna ska det hänvisas till dessa handlingar.

4.   Redovisningssystemet ska möjliggöra en tydlig verifieringskedja för varje enskild registrering i räkenskaperna.

Artikel 85

Bankkonton

1.   Räkenskapsföraren får, om det krävs för likviditetsförvaltningen, öppna bankkonton i sin unionsinstitutions namn i finansinstitut eller nationella centralbanker, eller begära att sådana konton öppnas. Räkenskapsföraren ska även vara ansvarig för att avsluta dessa konton eller för att se till att de avslutas.

2.   I villkoren för öppnande, skötsel och användning av bankkonton ska det anges att checkar, banköverföringar och alla övriga banktransaktioner ska undertecknas av en eller flera behöriga anställda, med hänsyn till internkontrollens behov. Manuella instruktioner ska undertecknas av minst två behöriga anställda eller av räkenskapsföraren.

3.   Inom ramen för genomförandet av ett program eller en åtgärd får förvaltningskonton öppnas för kommissionens räkning, så att dessa konton kan förvaltas av en enhet i enlighet med artikel 62.1 första stycket c ii, iii, v eller vi.

Sådana konton ska öppnas på ansvar av den utanordnare som ansvarar för genomförandet av programmet eller åtgärden, genom överenskommelse med kommissionens räkenskapsförare.

Sådana konton ska förvaltas på utanordnarens ansvar.

4.   Kommissionens räkenskapsförare ska fastställa reglerna för öppnande, förvaltning och avslutande av förvaltningskonton samt användningen av dessa.

Artikel 86

Likviditetsförvaltning

1.   Om inget annat anges i denna förordning ska endast räkenskapsföraren ha befogenhet att förvalta likvida medel och motsvarigheter till likvida medel. Räkenskapsföraren ska ansvara för förvaringen av dessa.

2.   Räkenskapsföraren ska inom ramen för det tillämpliga regelverket se till att dennes unionsinstitution förfogar över de medel som behövs för att täcka behovet av likvida medel för att genomföra budgeten och ska inrätta förfaranden som säkerställer att det inte uppstår något debetsaldo på ett konto som öppnats i enlighet med artiklarna 85.1 och 89.3.

3.   Betalningar ska ske genom banköverföring, med check eller från förskottskonton eller, med särskilt tillstånd från räkenskapsföraren, med bankkort, autogirering eller andra betalningsmedel i enlighet med regler som fastställts av räkenskapsföraren.

Innan ett åtagande ingås gentemot en tredje part ska utanordnaren bekräfta betalningsmottagarens identitet, fastställa betalningsmottagarens rättsliga identitet och betalningsuppgifter och registrera dessa uppgifter i det gemensamma registret för den unionsinstitution som räkenskapsföraren ansvarar för, i syfte att säkerställa öppenhet, ansvarsskyldighet och ett korrekt genomförande av betalningar.

Räkenskapsföraren får bara göra betalningar om betalningsmottagarens rättsliga identitet och betalningsuppgifter har registrerats i ett gemensamt register för den unionsinstitution som räkenskapsföraren ansvarar för.

Utanordnarna ska informera räkenskapsföraren om de ändringar av rättslig identitet och betalningsuppgifter som betalningsmottagarna meddelar, och ska kontrollera att dessa uppgifter är riktiga innan en betalning godkänns.

Artikel 87

Inventarieförteckning över tillgångar

1.   Unionsinstitutionerna och de byråer eller unionsorgan som avses i kapitel 3 avsnitt 2 i denna avdelning ska hålla en inventarieförteckning över kvantiteten och värdet av samtliga deras materiella, immateriella och finansiella tillgångar, i enlighet med en modell som fastställs av kommissionens räkenskapsförare.

De ska även kontrollera att uppgifter i deras respektive inventarieförteckningar stämmer överens med verkligheten.

Alla förvärvade tillgångar, vars användningsperiod överstiger ett år och som inte utgör förbrukningsvaror och vars inköpspris eller tillverkningskostnad är högre än vad som framgår enligt de redovisningsförfaranden som avses i artikel 77, ska tas upp i inventarieförteckningen och bokföras på kontona för anläggningstillgångar.

2.   Försäljning av unionens materiella tillgångar ska annonseras på lämpligt sätt.

3.   Unionsinstitutionerna och de byråer eller unionsorgan som avses i kapitel 3 avsnitt 2 i denna avdelning ska fastställa regler för förvaring och skötsel av de tillgångar som tas upp i deras respektive inventarieförteckningar och utse de avdelningar som ska ansvara för inventariesystemet.

Avsnitt 4

Förskottsförvaltare

Artikel 88

Förskottskonton

1.   Förskottskonton får upprättas för betalning av utgifter, när det till följd av beloppens ringa storlek är praktiskt omöjligt eller föga effektivt att effektuera betalningar via budgetförfaranden. Förskottskonton får även upprättas för inkassering av andra inkomster än egna medel.

Vid unionens delegationer får förskottskonton också användas för att effektuera betalningar till begränsade belopp via budgetförfaranden, om detta till följd av lokala behov är effektivt och ändamålsenligt.

Det högsta belopp som får betalas ut av förskottsförvaltaren i de fall där det är praktiskt omöjligt eller föga effektivt att utföra betalningar via budgetförfaranden fastställs av räkenskapsföraren och får under inga omständigheter överstiga 60 000 EUR per utgift.

När det gäller insatser i krissituationer och humanitära insatser får emellertid förskottskonton användas utan beloppsbegränsningar, förutsatt att den anslagsnivå som Europaparlamentet och rådet beslutat om för motsvarande budgetrubrik för innevarande budgetår inte överskrids och att det sker i enlighet med kommissionens interna regler.

2.   Vid unionens delegationer ska förskottskonton upprättas för att betala utgifter från både kommissionens och utrikestjänstens avsnitt i budgeten, vilket ska garantera att utgifterna kan spåras till fullo.

Artikel 89

Upprättande och förvaltning av förskottskonton

1.   Den berörda unionsinstitutionens räkenskapsförare ska fatta beslut om upprättandet av ett förskottskonto och utnämningen av en förskottsförvaltare, på grundval av ett vederbörligen motiverat förslag från den behöriga utanordnaren. Förskottsförvaltarens och utanordnarens ansvar och skyldigheter ska anges i beslutet.

Förskottsförvaltare ska utses bland fast anställda tjänstemän men får, om behovet uppstår och endast i vederbörligen motiverade fall, också utses bland övriga kategorier anställda eller, i enlighet med de villkor som fastställts i kommissionens interna regler, bland personer som anställts av kommissionen för insatser i krissituationer och humanitära insatser förutsatt att deras anställningskontrakt ger en likvärdig skyddsnivå i fråga om ansvar som gäller för anställda enligt artikel 95. Förskottsförvaltare ska väljas på grundval av kunskaper, skicklighet och särskild kompetens, som ska styrkas med utbildningsbevis eller intyg om lämplig yrkeserfarenhet eller ha förvärvats efter fullgörande av ett särskilt utbildningsprogram för ändamålet.

2.   Vid utformningen av förslagen till beslut om att upprätta ett förskottskonto ska den behörige utanordnaren säkerställa att

a)

medel i första hand lyfts genom budgetförfaranden när det finns tillgång till det centrala datoriserade redovisningssystemet,

b)

förskottskonton endast används när det är vederbörligen motiverat.

I samband med beslut om att upprätta ett förskottskonto ska räkenskapsföraren fastställa de praktiska villkoren för användning av kontot.

Räkenskapsföraren ska också besluta om ändringar av de praktiska villkoren för ett förskottskonto, efter ett vederbörligen motiverat förslag från den behöriga utanordnaren.

3.   Bankkonton för förskottsförvaltning ska öppnas och övervakas av räkenskapsföraren, som även ska godkänna delegerade undertecknanden för dessa på grundval av ett vederbörligen motiverat förslag från den behörige utanordnaren.

4.   Förskottskonton ska krediteras med nödvändiga medel av unionsinstitutionens räkenskapsförare och handläggas under förskottsförvaltares ansvar.

5.   Verkställda betalningar ska följas av formella beslut om slutlig kontroll eller betalningsorder som undertecknas av den behöriga utanordnaren.

Transaktioner på förskottskontot ska regleras av utanordnaren senast vid utgången av efterföljande månad, för att säkra avstämningen mellan saldot enligt räkenskaperna och banksaldot.

6.   Räkenskapsföraren ska utföra kontroller själv eller genom en för ändamålet särskilt befullmäktigad anställd inom räkenskapsförarens egen avdelning eller inom utanordnaravdelningen. Dessa kontroller ska i regel utföras på plats och i tillämpliga fall utan förvarning och ska omfatta de medel som anförtrotts förskottsförvaltarna och deras bokföring samt huruvida transaktioner på kontot regleras inom den fastställda tidsfristen. Räkenskapsföraren ska meddela resultaten av sina kontroller till den behöriga utanordnaren.

KAPITEL 5

Ansvar hos aktörerna i budgetförvaltningen

Avsnitt 1

Allmänna regler

Artikel 90

Indragning av delegering av befogenheter och upphävande av befogenheter för aktörer i budgetförvaltningen

1.   Statusen som delegerad eller vidaredelegerad behörig utanordnare får när som helst, tillfälligt eller permanent, dras in av den myndighet som utsett dem.

2.   Befogenheter för räkenskapsförare eller förskottsförvaltare, eller båda två, får när som helst, tillfälligt eller permanent, upphävas av den myndighet som utsett dem.

3.   Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av disciplinåtgärder gentemot de aktörer i budgetförvaltningen som avses i de punkterna.

Artikel 91

Ansvar hos aktörerna i budgetförvaltningen i samband med olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption

1.   Detta kapitel ska inte påverka möjligheten att ställa de aktörer i budgetförvaltningen som avses i artikel 90 till straffrättsligt ansvar enligt tillämplig nationell rätt och gällande bestämmelser om skydd av unionens ekonomiska intressen och kampen mot korruption som tjänstemän vid unionen eller i medlemsstaterna är delaktiga i.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 92, 94 och 95 i denna förordning ska alla behöriga utanordnare, räkenskapsförare och förskottsförvaltare kunna bli föremål för disciplinåtgärder och krav på ekonomisk kompensation enligt tjänsteföreskrifterna, eller i fråga om personal som är anställda av kommissionen för insatser i krissituationer och humanitära insatser som avses i artikel 89.1 i denna förordning enligt deras anställningskontrakt. När det är fråga om olaglig verksamhet, bedrägeri eller korruption som kan skada unionens intressen, ska sådana ärenden hänskjutas till de myndigheter och organ som anges i gällande lagstiftning, särskilt till Olaf.

Avsnitt 2

Regler för behöriga utanordnare

Artikel 92

Regler för utanordnare

1.   Den behöriga utanordnaren ska kunna åläggas krav på ekonomisk kompensation enligt tjänsteföreskrifterna.

2.   Skyldigheten att betala kompensation ska särskilt gälla om den behöriga utanordnaren, oavsett om det sker avsiktligen eller på grund av dennes grova oaktsamhet,

a)

fastställer utestående fordringar eller upprättar betalningskrav, ingår utgiftsåtaganden eller undertecknar betalningsorder utan att iaktta bestämmelserna i denna förordning,

b)

försummar att upprätta ett dokument som fastställer en fordran, underlåter eller dröjer med att upprätta ett betalningskrav eller dröjer med att upprätta en betalningsorder och detta leder till att unionsinstitutionen ådrar sig en civilrättslig skyldighet gentemot tredje parter.

3.   Om en delegerad eller vidaredelegerad utanordnare anser att en bindande instruktion strider mot gällande bestämmelser eller mot principen om sund ekonomisk förvaltning, särskilt därför att instruktionen är oförenlig med nivån på de anslagna medlen, ska denne skriftligen underrätta den myndighet som delegerat eller vidaredelegerat befogenheten om detta. Om den delegerande myndigheten inom rimlig tid skriftligen bekräftar instruktionen och denna bekräftelse är tillräckligt tydlig i det att den uttryckligen behandlar de aspekter som kritiserats av den delegerade eller vidaredelegerade utanordnaren, ska den utanordnaren befrias från ansvar. Utanordnaren ska då verkställa instruktionen, utom när den är uppenbart olaglig eller strider mot gällande säkerhetsnormer.

Samma förfarande ska gälla om en utanordnare anser att ett beslut som det åvilar denne att fatta strider mot gällande bestämmelser eller mot principen om sund ekonomisk förvaltning eller en utanordnare vid genomförandet av en bindande instruktion upptäcker att omständigheterna kring ärendet skulle kunna ge upphov till en sådan situation.

Instruktioner som bekräftas i de situationer som avses i denna punkt ska registreras av den behöriga delegerade utanordnaren och nämnas i dennes årliga verksamhetsrapport.

4.   Om den delegerade utanordnarens befogenhet delegeras vidare inom samma avdelning ska den utanordnaren fortfarande ansvara för att de interna förvaltnings- och kontrollsystemen är effektiva och ändamålsenliga, samt för valet av vidaredelegerad utanordnare.

5.   Vid vidaredelegering till cheferna för unionens delegationer och deras ställföreträdare ska den delegerade utanordnaren ansvara för utformningen av de interna förvaltnings- och kontrollsystem som används samt för deras effektivitet och ändamålsenlighet. Cheferna för unionens delegationer ska ansvara för att dessa system inrättas och fungerar nöjaktigt i enlighet med de instruktioner som ges av den delegerade utanordnaren, samt för förvaltningen av medel och de transaktioner de utför inom den unionsdelegation som de ansvarar för. Innan de tillträder sin tjänst ska de gå särskilda fortbildningskurser om utanordnares uppgifter och skyldigheter och om budgetgenomförandet.

Cheferna för unionens delegationer ska i enlighet med artikel 76.3 rapportera om efterlevnaden av sina skyldigheter enligt första stycket i denna punkt.

Varje år ska cheferna för unionens delegationer tillhandahålla kommissionens delegerade utanordnare en förklaring om de interna förvaltnings- och kontrollsystemen inom deras delegation samt om förvaltningen av sådana transaktioner som vidaredelegerats till dem och resultatet av denna, så att utanordnaren kan avge den förklaring som avses i artikel 74.9.

Denna punkt ska också gälla ställföreträdande chefer för unionens delegationer när dessa fungerar som vidaredelegerade utanordnare i delegationschefernas frånvaro.

Artikel 93

Behandling av finansiella oriktigheter som begås av anställda

1.   Utan att det påverkar befogenheterna för Olaf och den administrativa självständigheten för unionsinstitutionerna, unionsorgan, europeiska byråer eller organ eller personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i EU-fördraget med avseende på deras anställda och med vederbörlig hänsyn till skyddet av visselblåsare ska varje överträdelse av denna förordning eller av en bestämmelse om ekonomisk förvaltning eller kontroll av transaktioner som följer av en anställd persons handling eller försummelse överlämnas för yttrande till den panel som avses i artikel 143 av någon av nedanstående aktörer:

a)

Tillsättningsmyndigheten med ansvar för disciplinärenden.

b)

Den behöriga utanordnaren, inbegripet chefer för unionsdelegationer och de ställföreträdare som i deras frånvaro fungerar som vidaredelegerade utanordnare i enlighet med artikel 60.2.

Om panelen underrättas direkt om en fråga av en anställd ska den överlämna ärendet till tillsättningsmyndigheten vid den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet, den berörda europeiska byrån eller berört organ eller berörd person och informera den anställde. Tillsättningsmyndigheten får begära att panelen yttrar sig i ärendet.

2.   En begäran om yttrande från panelen i enlighet med punkt 1 första stycket ska åtföljas av en beskrivning av sakförhållandena och av den handling eller försummelse som panelen uppmanas att bedöma samt av relevanta styrkande handlingar, däribland rapporter om eventuella utredningar som genomförts. Informationen ska där så är möjligt utarbetas i anonymiserad form.

Innan en begäran eller eventuella ytterligare uppgifter lämnas in till panelen ska tillsättningsmyndigheten eller utanordnaren, beroende på vad som är lämpligt, ge den involverade anställde möjlighet att lämna synpunkter efter att ha delgivit denne de styrkande handlingar som avses i första stycket, under förutsättning att det delgivandet inte allvarligt undergräver genomförandet av ytterligare utredningar.

3.   I de fall som avses i punkt 1 i den här artikeln ska den panel som avses i artikel 143 vara behörig att, på grundval av den information som lämnats in till den i enlighet med punkt 2 i den här artikeln och eventuella ytterligare uppgifter som mottagits, bedöma om en finansiell oriktighet har förekommit. Den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet, den berörda europeiska byrån eller berört organ eller berörd person ska på grundval av panelens yttrande besluta om lämpliga uppföljningsåtgärder i enlighet med tjänsteföreskrifterna. Om panelen upptäcker systemrelaterade problem ska den lämna en rekommendation till utanordnaren och den delegerade utanordnaren, såvida den senare inte är den involverade anställde, samt till internrevisorn.

4.   När panelen avger det yttrande som avses i punkt 1 i den här artikeln ska den vara sammansatt av de ledamöter som avses i artikel 143.2 samt följande tre ytterligare ledamöter, vilka ska tillsättas med beaktande av behovet av att undvika intressekonflikter:

a)

En företrädare för tillsättningsmyndigheten med ansvar för disciplinärenden för den berörda unionsinstitutionen det berörda unionsorganet, den berörda europeiska byrån eller berört organ eller berörd person.

b)

En annan ledamot som utnämnts av personalkommittén för den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet, den berörda europeiska byrån eller berört organ eller berörd person.

c)

En medlem av den juridiska avdelningen vid den unionsinstitution där den berörde anställde är anställd.

När panelen avger det yttrande som avses i punkt 1 ska det riktas till tillsättningsmyndigheten för den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet, den berörda europeiska byrån eller berört organ eller berörd person.

5.   Panelen ska inte ha några utredningsbefogenheter. Den berörda unionsinstitutionen, det berörda unionsorganet, den berörda europeiska byrån eller berört organ eller berörd person ska samarbeta med panelen i syfte att säkerställa att den har tillgång till all information som krävs för att den ska kunna avge sitt yttrande.

6.   Om panelen anser att ärendet är en fråga för Olaf ska panelen i enlighet med punkt 1 översända ärendet till tillsättningsmyndigheten utan dröjsmål och omedelbart underrätta Olaf om detta.

7.   Medlemsstaterna ska till fullo stödja unionen i upprätthållandet av skyldigheter, enligt artikel 22 i tjänsteföreskrifterna, för tillfälligt anställda som omfattas av artikel 2 e i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

Avsnitt 3

Regler för räkenskapsförare och förskottsförvaltare

Artikel 94

Regler för räkenskapsförare

Räkenskapsförare ska bli föremål för disciplinåtgärder och krav på ekonomisk kompensation på de villkor och enligt de förfaranden som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Särskilt följande utgör allvarliga fel som räkenskapsförare kan ställas till ansvar för:

a)

När de begår fel som orsakar förlust av eller skada i fråga om de medel, tillgångar eller dokument som de ansvarar för.

b)

När de gör otillbörliga ändringar i bankkonton eller postgirokonton.

c)

När de gör inkasseringar eller utbetalningar som inte stämmer överens med motsvarande betalningskrav eller betalningsorder.

d)

När de inte kräver in inkomstbelopp som förfallit.

Artikel 95

Regler för förskottsförvaltare

Särskilt följande utgör allvarliga fel som förskottsförvaltare kan ställas till ansvar för:

a)

När de begår fel som orsakar förlust av eller skada i fråga om de medel, tillgångar eller dokument som de ansvarar för.

b)

När de inte med korrekta dokument kan styrka betalningar de gjort.

c)

När de betalar till andra parter än berättigade betalningsmottagare.

d)

När de inte kräver in inkomstbelopp som förfallit.

KAPITEL 6

Handläggning av inkomster

Avsnitt 1

Tillhandahållande av egna medel

Artikel 96

Egna medel

1.   De inkomster som utgör egna medel enligt beslut 2014/335/EU, Euratom ska tas upp i budgeten i form av en beräkning uttryckt i euro. De motsvarande egna medlen ska tillhandahållas i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

2.   Utanordnaren ska upprätta en tidsplan för när de egna medel som avses i beslut 2014/335/EU, Euratom kommer att tillhandahållas kommissionen.

Egna medel ska fastställas och uppbäras i enlighet med bestämmelser som antagits enligt det beslutet.

För redovisningsändamål ska utanordnaren upprätta ett betalningskrav för krediteringar till och debiteringar av det konto för egna medel som avses i förordning (EU, Euratom) nr 609/2014.

Avsnitt 2

Beräkning av fordringar

Artikel 97

Beräkning av fordringar

1.   När den behöriga utanordnaren förfogar över tillräcklig och tillförlitlig information om en åtgärd eller situation som kan leda till en fordran för unionen ska denne upprätta en beräkning av fordran.

2.   Den behöriga utanordnaren ska justera beräkningen av fordran så snart som denne får uppgift om en händelse som förändrar den åtgärd eller situation som gett upphov till beräkningen.

När ett betalningskrav upprättas för en åtgärd eller situation som tidigare gett upphov till en beräkning av en fordran ska den behöriga utanordnaren justera beräkningen.

Om betalningskravet uppgår till samma belopp som i den ursprungliga beräkningen av fordran ska denna beräkning reduceras till noll.

3.   Genom undantag från punkt 1 ska det inte göras någon beräkning av fordringar innan medlemsstaterna tillhandahåller kommissionen de egna medel som anges i beslut 2014/335/EU, Euratom och som betalas in av medlemsstaterna vid fastställda tidpunkter. För dessa belopp ska den behöriga utanordnaren upprätta ett betalningskrav.

Avsnitt 3

Fastställande av fordringar

Artikel 98

Fastställande av fordringar

1.   I syfte att fastställa en fordran ska den behöriga utanordnaren

a)

kontrollera att skulden existerar,

b)

fastställa eller kontrollera att skuldbeloppet är riktigt, och dess storlek, och

c)

kontrollera skuldens förfallovillkor.

Fastställandet av en fordran bekräftar unionens rättigheter gentemot en gäldenär och att unionen kan kräva att denne betalar sin skuld.

2.   Varje fordran som identifieras som säker, uppgående till ett fast belopp och förfallen till betalning ska fastställas genom ett betalningskrav genom vilket den behöriga utanordnaren instruerar räkenskapsföraren att inkassera fordran. Betalningskravet ska åtföljas av en debetnota ställd till gäldenären, om inte ett förfarande för avstående från fordran omedelbart genomförs i enlighet med punkt 4 andra stycket. Både betalningskravet och debetnotan ska upprättas av den behöriga utanordnaren.

Utanordnaren ska skicka debetnotan omedelbart efter fastställandet av fordran och senast inom fem år från den tidpunkt då unionsinstitutionen under normala omständigheter kunnat göra sin fordran gällande. Denna tidsfrist ska inte gälla om den behöriga utanordnaren fastställer att dröjsmålet trots unionsinstitutionens ansträngningar vållats av gäldenärens agerande.

3.   Vid fastställandet av en fordran ska den behöriga utanordnaren säkerställa följande:

a)

Att fordran är säker, vilket innebär att den inte är underställd några villkor.

b)

Att fordran uppgår till ett fast belopp som uttrycks exakt och kontant.

c)

Att fordran har förfallit och inte omfattas av någon ytterligare betalningsfrist.

d)

Att uppgifterna om gäldenären är korrekta.

e)

Att beloppet bokförs under korrekt budgetpunkt.

f)

Att de styrkande handlingarna är formellt korrekta.

g)

Att principen om sund ekonomisk förvaltning följs, särskilt i fråga om de kriterier som avses i artikel 101.2 första stycket a eller b.

4.   Genom debetnotan ska gäldenären informeras om att

a)

unionen har fastställt fordran,

b)

ingen dröjsmålsränta kommer att utkrävas om beloppet betalas inom tidsfristen och i enlighet med debetnotan,

c)

ränta kommer att beräknas på skulden enligt den räntesats som avses i artikel 99, om betalning av skulden inte sker inom tidsfristen enligt led b i detta stycke, utan att det påverkar tillämpningen av specifika bestämmelser i gällande förordningar,

d)

unionsinstitutionen kommer att inkassera beloppet genom avräkning eller från en på förhand ställd garanti om betalning av skulden inte sker inom tidsfristen enligt led b,

e)

räkenskapsföraren under exceptionella omständigheter får inkassera beloppet genom avräkning före utgången av tidsfristen enligt led b, om det är nödvändigt för att skydda unionens ekonomiska intressen och räkenskapsföraren på motiverade grunder bedömer att beloppet riskerar att gå förlorat för unionen, efter det att gäldenären har underrättats om skälen till och datumet för inkassering genom avräkning,

f)

unionsinstitutionen, om beloppet inte har betalats i sin helhet när alla åtgärder som anges i leden a–e i detta stycke har vidtagits, kommer att inkassera skulden genom att verkställa ett beslut säkerställt enligt artikel 100.2 eller genom rättsliga åtgärder.

Om det efter en kontroll av gäldenärens uppgifter eller på grundval av annan relevant information som är tillgänglig vid tidpunkten är uppenbart att skulden omfattas av något av de fall som avses i artikel 101.2 första stycket a eller b, eller att debetnotan inte har skickats i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, ska utanordnaren efter att ha fastställt fordran och efter överenskommelse med räkenskapsföraren direkt besluta att avstå från att inkassera en fordran i enlighet med artikel 101 utan att skicka en debetnota.

I alla övriga fall ska utanordnaren skriva ut debetnotan och skicka den till gäldenären. Räkenskapsföraren ska underrättas om avsändandet av debetnotan genom det finansiella informationssystemet.

5.   Betalningar som skett på felaktiga grunder ska återkrävas.

Artikel 99

Dröjsmålsränta

1.   Utan att det påverkar de särskilda bestämmelser som följer av tillämpningen av specifika förordningar, ska ränta i enlighet med punkterna 2 och 3 i denna artikel påföras alla fordringar som inte betalas inom den tidsfrist som avses i artikel 98.4 första stycket b.

2.   Utom i det fall som avses i punkt 4 i denna artikel ska räntesatsen för fordringar som inte betalas inom den tidsfrist som avses i artikel 98.4 första stycket b motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och som gäller den första kalenderdagen i den månad då förfallodagen infaller, ökad med

a)

åtta procentenheter när fordran har uppkommit i samband med ett varukontrakt eller ett tjänstekontrakt,

b)

tre och en halv procentenheter i alla andra fall.

3.   Ränta ska beräknas från den kalenderdag som följer på den dag då tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b löper ut, till den kalenderdag då hela fordran är betald.

Ett betalningskrav som motsvarar beloppet för dröjsmålsräntan ska upprättas när den räntan faktiskt har mottagits.

4.   När det gäller böter eller andra sanktioner ska räntesatsen för fordringar som inte betalas inom den tidsfrist som avses i artikel 98.4 första stycket b motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och som gäller den första kalenderdagen i den månad då beslutet om att ålägga böter eller andra sanktioner antas, ökad med

a)

en och en halv procentenheter, om gäldenären i stället för att betala ställer en finansiell garanti som godtas av räkenskapsföraren,

b)

tre och en halv procentenheter i alla andra fall.

När Europeiska unionens domstol i enlighet med sin behörighet enligt artikel 261 i EUF-fördraget utökar beloppet för en bot eller en annan typ av sanktion ska räntan på ökningsbeloppet löpa från och med dagen för domstolens dom.

5.   Om den samlade räntan beräknas bli negativ ska den fastställas till noll procent.

Avsnitt 4

Godkännande av inkassering

Artikel 100

Godkännande av inkassering

1.   Den behöriga utanordnaren ska genom att upprätta ett betalningskrav ge räkenskapsföraren instruktion att inkassera den fordran som den behöriga utanordnaren har fastställt (nedan kallat godkännande av inkassering).

2.   En unionsinstitution får formellt fastställa en fordran gentemot andra personer än medlemsstater genom ett beslut som ska vara verkställbart enligt artikel 299 i EUF-fördraget.

Om så krävs för att på ett effektivt sätt och i god tid skydda unionens ekonomiska intressen får övriga unionsinstitutioner under exceptionella omständigheter begära att kommissionen på deras vägnar antar ett sådant verkställbart beslut i fråga om fordringar som uppkommer gentemot anställda eller i fråga om ledamöter eller tidigare ledamöter i en unionsinstitution, under förutsättning att dessa institutioner har kommit överens med kommissionen om de praktiska villkoren för tillämpningen av denna artikel.

Sådana exceptionella omständigheter ska anses föreligga om det inte finns några utsikter till inkassering för den berörda unionsinstitutionen genom frivillig inbetalning eller genom avräkning i enlighet artikel 101.1 och villkoren för att kunna avstå från inkassering enligt artikel 101.2 och 101.3 inte är uppfyllda. I det verkställbara beslutet ska det alltid anges att de belopp som krävs in ska tas upp i den berörda unionsinstitutionens budgetavsnitt, och samma institution ska också fungera som utanordnare. Inkomsterna ska tas upp som allmänna inkomster, utom om de utgör inkomster avsatta för särskilda ändamål som anges i artikel 21.3.

Den unionsinstitution som begär beslutet ska informera kommissionen om varje händelse som sannolikt kan förändra inkasseringen och ska bistå kommissionen om det verkställbara beslutet överklagas.

Avsnitt 5

Inkassering

Artikel 101

Regler om inkassering

1.   Räkenskapsföraren ska agera på grundval av betalningskrav för fordringar som den behöriga utanordnaren fastställt på vederbörligt sätt. Räkenskapsföraren ska utöva tillbörlig aktsamhet när det gäller att säkerställa att unionens fordringar betalas och ska säkerställa att unionens rättigheter tillvaratas.

En delbetalning som görs av en gäldenär mot vilken det finns flera betalningskrav ska först anses avse den äldsta fordran, såvida inte gäldenären anger något annat. Alla delbetalningar ska först täcka räntan.

Räkenskapsföraren ska inkassera belopp som ska inbetalas till budgeten genom att avräkna dem i enlighet med artikel 102.

2.   Den behöriga utanordnaren får endast avstå helt eller delvis från att inkassera en fastställd fordran i följande fall:

a)

Om den förutsebara kostnaden för att inkassera beloppet är högre än det belopp som ska inkasseras och beslutet att avstå inte skadar unionens anseende.

b)

Om det inte går att inkassera en fordran på grund av dess ålder, dröjsmål med att skicka debetnotan i enlighet med artikel 98.2 eller gäldenärens insolvens, eller till följd av något annat insolvensförfarande.

c)

Om inkassering strider mot proportionalitetsprincipen.

Om den behöriga utanordnaren överväger att helt eller delvis avstå från att inkassera en fastställd fordran ska denne säkerställa att avståendet är formellt korrekt och överensstämmer med principerna om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitet. Beslutet att avstå från att inkassera en fordran ska vara motiverat. Utanordnaren får delegera befogenheten att fatta det beslutet.

3.   I det fall som avses i punkt 2 första stycket c ska den behöriga utanordnaren följa på förhand inom dennes unionsinstitution fastställda förfaranden och tillämpa följande obligatoriska kriterier som är tillämpliga under alla omständigheter:

a)

De faktiska omständigheterna, med beaktande av allvarsgraden i den oriktighet som ledde till att fordran fastställdes (bedrägeri, upprepad överträdelse, uppsåt, aktsamhet, god tro, uppenbart fel).

b)

Konsekvenserna av ett beslut om att avstå från inkassering för unionens funktion och dess ekonomiska intressen (beloppets storlek, risken att skapa prejudikat, underminering av bestämmelserna).

4.   Beroende på omständigheterna i fallet ska den behöriga utanordnaren, i förekommande fall, beakta följande ytterligare kriterier:

a)

Den snedvridning av konkurrensen som ett beslut om att avstå från att inkassera fordran skulle medföra.

b)

Den ekonomiska och sociala skada som en fullständig inkassering av fordran skulle medföra.

5.   Varje unionsinstitution ska en gång per år överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om avståenden som beviljats av denna i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel. Information om avståenden under 60 000 EUR ska lämnas som ett totalbelopp. I kommissionens fall ska den rapporten bifogas den sammanfattning av årliga verksamhetsrapporter som avses i artikel 74.9.

6.   Den behöriga utanordnaren får helt eller delvis annullera en fastställd fordran. Det faktum att en fastställd fordran delvis har annullerats innebär inte att unionen avstår från rätten till återstoden av den fastställda fordran.

Om det förekommit ett misstag ska den behöriga utanordnaren helt eller delvis annullera en fastställd fordran och ange tillfredsställande skäl.

Varje unionsinstitution ska i sina interna regler fastställa villkoren och formerna för delegering av befogenheten att annullera en fastställd fordran.

7.   Medlemsstaterna ska vara huvudansvariga för att utföra kontroller och revisioner och för att återvinna felaktigt använda belopp, i enlighet med sektorsspecifika regler. Om medlemsstaterna själva upptäcker och korrigerar oriktigheter ska de befrias från kommissionens finansiella korrigeringar för dessa oriktigheter.

8.   Kommissionen ska göra finansiella korrigeringar för medlemsstaterna i syfte att utesluta utgifter som står i strid med tillämplig rätt från unionsfinansieringen. Kommissionen ska grunda sina finansiella korrigeringar på fastställandet av felaktigt använda belopp och de ekonomiska konsekvenserna för budgeten. När dessa belopp inte kan fastställas exakt får kommissionen tillämpa en extrapolerad korrigering eller schablonkorrigering i enlighet med sektorsspecifika regler.

Kommissionen ska när den finansiella korrigeringens belopp beslutas beakta arten och omfattningen av överträdelsen av tillämplig rätt och de ekonomiska konsekvenserna för budgeten, inbegripet brister i förvaltnings- och kontrollsystem.

Kriterierna för att fastställa finansiella korrigeringar och det förfarande som ska följas får fastställas i sektorsspecifika regler.

9.   Metoden för att tillämpa extrapolerade korrigeringar eller schablonkorrigeringar ska fastställas i enlighet med de sektorsspecifika reglerna så att kommissionen kan skydda unionens ekonomiska intressen.

Artikel 102

Inkassering genom avräkning

1.   Om gäldenären har en fordran på unionen eller på ett genomförandeorgan vilket genomför budgeten, som är säker i den mening som avses i artikel 98.3 a, uppgår till ett fast belopp och är förfallen till betalning på grundval av ett belopp som har fastställts i en betalningsorder, ska räkenskapsföraren, efter att tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b har löpt ut, inkassera en fastställd fordran genom avräkning.

Under exceptionella omständigheter får räkenskapsföraren inkassera beloppet genom avräkning före utgången av tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b, om det är nödvändigt för att skydda unionens ekonomiska intressen och om räkenskapsföraren på motiverade grunder bedömer att beloppet riskerar att gå förlorat.

Räkenskapsföraren får också inkassera beloppet genom avräkning innan tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b har löpt ut om gäldenären samtycker till detta.

2.   Före all inkassering i enlighet med punkt 1 i denna artikel ska räkenskapsföraren samråda med den behöriga utanordnaren och underrätta berörda gäldenärer, inklusive om de möjligheter till omprövning som avses i artikel 133.

Om gäldenären är en nationell myndighet eller en av dess administrativa enheter ska räkenskapsföraren informera den berörda medlemsstaten minst tio arbetsdagar i förväg om sin avsikt att inkassera fordringar genom avräkning. Räkenskapsföraren får dock komma överens med den berörda medlemsstaten eller administrativa enheten om att en sådan inkassering genom avräkning kan ske före utgången av den tidsfristen.

3.   En avräkning enligt punkt 1 ska anses likvärdig med betalning och således befria unionen från skyldigheten att betala skulden och, i förekommande fall, upplupen ränta.

Artikel 103

Förfarande för inkassering när ingen frivillig betalning sker

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 102 ska räkenskapsföraren, om hela beloppet inte har inkasserats innan tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b har löpt ut, informera den behöriga utanordnaren om detta och utan dröjsmål inleda ett förfarande för att inkassera beloppet via alla de rättsliga medel som står till buds, inklusive i tillämpliga fall genom att i förväg ställda garantier tas i anspråk.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 102 ska räkenskapsföraren, när den inkasseringsmetod som anges i punkt 1 i denna artikel inte kan användas och gäldenären inte har verkställt någon betalning efter en formell underrättelse som sänts av räkenskapsföraren, inkassera skulden genom att verkställa ett beslut som säkerställts i enlighet med artikel 100.2 eller genom rättsliga åtgärder.

Artikel 104

Beviljande av anstånd med betalningen

Anstånd med betalningen får beviljas av räkenskapsföraren tillsammans med den behöriga utanordnaren först efter en vederbörligen motiverad skriftlig förfrågan från gäldenären och på följande två villkor:

a)

Gäldenären åtar sig att betala ränta till den räntesats som anges i artikel 99 för hela den ytterligare tidsfrist som beviljats från den dag då tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b har löpt ut.

b)

För att skydda unionens rättigheter ställer gäldenären en finansiell garanti som godtas av unionsinstitutionens räkenskapsförare och som täcker hela det obetalda beloppet, i fråga om såväl kapitalbelopp som ränta.

Garantin enligt första stycket b får ersättas med en solidarisk borgen som ställs av en tredje part och som godtas av unionsinstitutionens räkenskapsförare.

Under exceptionella omständigheter får räkenskapsföraren på gäldenärens begäran frångå kravet på garanti enligt första stycket b om, enligt räkenskapsförarens bedömning, gäldenären är villig och i stånd att verkställa betalningen inom anståndsperioden men befinner sig i ett finansiellt nödläge och inte kan ställa någon sådan garanti.

Artikel 105

Preskriptionstid

1.   Unionens fordringar på tredje part och tredje parts fordringar på unionen ska preskriberas efter fem år, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda förordningar eller beslut 2014/335/EU, Euratom.

2.   Preskriptionstiden för unionens fordringar på tredje part ska börja löpa från och med utgången av tidsfristen enligt artikel 98.4 första stycket b.

Preskriptionstiden för tredje parts fordringar på unionen ska börja löpa den dag då dessa fordringar förfaller till betalning med stöd av det motsvarande rättsliga åtagandet.

3.   Preskriptionstiden för unionens fordringar på tredje part ska avbrytas om en unionsinstitution eller en medlemsstat på en unionsinstitutions begäran vidtar en åtgärd för att inkassera beloppet som delges den tredje parten.

Preskriptionstiden för tredje parts fordringar på unionen ska avbrytas om unionen delges en åtgärd för att inkassera beloppet av borgenären eller på dennes vägnar.

4.   En ny preskriptionstid på fem år ska börja löpa dagen efter ett avbrott som avses i punkt 3.

5.   Rättsliga åtgärder med anledning av en fordran som avses i punkt 2 ska leda till ett avbrott i preskriptionstiden, vilket även ska gälla talan som väcks vid en domstol som senare förklarar att den inte är behörig i ärendet. En ny preskriptionstid på fem år ska inte börja löpa förrän en lagakraftvunnen dom har meddelats eller om samma parter har nått samförstånd om samma ärende genom utomrättslig tvistlösning.

6.   Om räkenskapsföraren beviljar gäldenären anstånd med betalningen i enlighet med artikel 104 ska detta betraktas som ett avbrytande av preskriptionstiden. Den nya preskriptionstiden på fem år ska börja löpa dagen efter det att den förlängda betalningsfristen har löpt ut.

7.   Sedan preskriptionstiden enligt punkterna 2–6 har löpt ut ska en fordran som unionen har inte längre inkasseras.

Artikel 106

Nationella förvaltningars handläggning av unionens fordringar

Vid insolvensförfaranden ska unionens fordringar ges samma förmånsbehandling som fordringar av samma art som innehas av offentliga organ i den medlemsstat där inkasseringsförfarandet äger rum.

Artikel 107

Böter och andra sanktioner samt upplupen ränta som åläggs av unionsinstitutionerna

1.   Inbetalade böter och andra sanktioner, samt upplupen ränta och annan inkomst som genererats därav, ska inte tas upp i budgeten så länge de beslut genom vilka de ålagts har överklagats eller fortfarande kan överklagas till Europeiska unionens domstol.

2.   De belopp som avses i punkt 1 ska tas upp i budgeten så snart som möjligt efter det att alla rättsmedel är uttömda. Under vederbörligen motiverade exceptionella omständigheter eller om alla rättsmedel uttömts efter den 1 september innevarande budgetår får beloppen tas upp i budgeten under det påföljande budgetåret.

Belopp som till följd av en dom av Europeiska unionens domstol ska återbetalas till den enhet som betalat ut dem ska inte tas upp i budgeten.

3.   Punkt 1 ska inte gälla beslut om avslutande av räkenskaperna eller om finansiella korrigeringar.

Artikel 108

Inkassering av böter och andra sanktioner som åläggs av unionsinstitutionerna

1.   När talan väcks vid Europeiska unionens domstol mot ett beslut av en unionsinstitution om åläggande av böter eller en annan sanktion i enlighet med EUF-fördraget eller Euratomfördraget ska gäldenären, tills alla rättsmedel har uttömts, antingen preliminärt betala de aktuella beloppen till det bankkonto som anges av kommissionens räkenskapsförare eller ställa en finansiell garanti som godtas av denne räkenskapsförare. Garantin ska vara oberoende av skyldigheten att betala aktuella böterna eller andra sanktioner, och ska kunna utlösas på begäran. Den ska täcka såväl kapitalbeloppet som räntan enligt artikel 99.4.

2.   Kommissionen ska säkra preliminärt inbetalade belopp genom att investera dem i finansiella tillgångar och därigenom säkerställa att de förblir säkra och likvida samtidigt som målet med investeringen ska vara en positiv avkastning.

3.   När alla rättsmedel har uttömts och böterna eller andra sanktioner har bekräftats av Europeiska unionens domstol eller när beslutet om åläggande av böter eller andra sanktioner inte längre kan överklagas till Europeiska unionens domstol ska en av följande åtgärder vidtas:

a)

Preliminärt inbetalade belopp och avkastningen på dem ska tas upp i budgeten i enlighet med artikel 107.2.

b)

Om en finansiell garanti har ställts ska denna tas i anspråk, och motsvarande belopp tas upp i budgeten.

Om böternas eller andra sanktioners belopp har höjts av Europeiska unionens domstol ska första stycket a och b tillämpas upp till de belopp som anges i unionsinstitutionens ursprungliga beslut eller, i förekommande fall, till de belopp som fastställs i Europeiska unionens domstols tidigare dom i samma ärende. Kommissionens räkenskapsförare ska uppbära beloppet motsvarande ökningen och den upplupna räntan i enlighet med artikel 99.4, och detta belopp ska tas upp i budgeten.

4.   När alla rättsmedel har uttömts och böterna eller andra sanktioner har upphävts eller beloppet minskats ska någon av följande åtgärder vidtas:

a)

Preliminärt inbetalade belopp eller, om det rör sig om en minskning, relevanta delar därav, inbegripet eventuell avkastning, ska återbetalas till den berörda tredje parten.

b)

Om en finansiell garanti har ställts ska denna frisläppas i motsvarande grad.

I de fall som avses i led a i första stycket ska, om den totala avkastningen på det preliminärt inbetalade beloppet är negativ, förlusten dras av från återbetalningsbeloppet.

Artikel 109

Kompensationsränta

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 97.2 och 116.5 och i andra fall än böter och andra sanktioner som avses i artiklarna 107 och 108, när ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol eller till följd av en uppgörelse i godo ska den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad. Räntesatsen får inte vara negativ. Räntan ska löpa från och med dagen för betalning av återbetalningsbeloppet till och med återbetalningens förfallodag.

Om den samlade räntan beräknas bli negativ ska den fastställas till noll procent.

KAPITEL 7

Handläggning av utgifter

Artikel 110

Finansieringsbeslut

1.   Ett budgetmässigt åtagande ska föregås av ett finansieringsbeslut som fattats av en unionsinstitution eller av den myndighet till vilken unionsinstitutionen har delegerat befogenheter i fråga om sådana beslut. Finansieringsbesluten ska täcka ett eller flera år.

Första stycket i denna punkt ska inte gälla i fråga om de anslag till varje unionsinstitutions drift inom ramen för dess administrativa självständighet som kan utnyttjas utan någon grundläggande akt i enlighet med artikel 58.2 e, om utgifter för administrativt stöd och om bidrag till de unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71.

2.   Finansieringsbeslutet ska samtidigt utgöra det årliga eller det fleråriga arbetsprogrammet och ska antas så snart som möjligt efter antagandet av budgetförslaget och i princip senast den 31 mars under genomförandeåret, beroende på vad som är lämpligt. Om den berörda grundläggande akten anger särskilda villkor för antagandet av finansieringsbeslut, arbetsprogram eller bådadera ska dessa villkor tillämpas på den del av finansieringsbeslutet som utgör arbetsprogrammet, i överensstämmelse med kraven i den grundläggande akten. Den del som utgör arbetsprogrammet ska offentliggöras på den berörda unionsinstitutionens webbplats omedelbart efter antagandet av beslutet och innan det genomförs. Finansieringsbeslutet ska ange det totala belopp som täcks av beslutet och innehålla en beskrivning av de åtgärder som ska finansieras. Finansieringsbeslutet ska ange

a)

den grundläggande akten och berörd budgetrubrik,

b)

eftersträvade mål och förväntade resultat,

c)

metoder för genomförandet,

d)

alla ytterligare uppgifter som enligt den grundläggande akten krävs för arbetsprogrammet.

3.   Utöver de uppgifter som avses i punkt 2 ska följande anges i finansieringsbeslutet:

a)

I fråga om bidrag: den typ av sökande som ansökningsomgången eller den direkta tilldelningen riktar sig till, och det totala belopp i budgetmedel som avdelats för bidragen.

b)

I fråga om upphandling: det totala belopp i budgetmedel som avdelats för upphandling.

c)

I fråga om bidrag till unionsförvaltningsfonder som avses i artikel 234: de anslag som avdelats för förvaltningsfonden under året samt planerade belopp över fondens livslängd från budgeten och andra givare.

d)

I fråga om priser i tävlingar: typ av deltagare som tävlingen riktar sig till, det totala belopp i budgetmedel som avdelats för tävlingen och särskilda uppgifter om priser vars enhetsvärden uppgår till minst 1 000 000 EUR.

e)

I fråga om finansieringsinstrument: det belopp som tilldelats finansieringsinstrumentet.

f)

I fråga om indirekt förvaltning: den person eller enhet som förvaltar unionsmedel enligt artikel 62.1 första stycket c eller tillämpliga kriterier för att välja ut personen eller enheten.

g)

I fråga om bidrag till blandfinansieringsinstrument eller blandfinansieringsplattformar: det belopp som tilldelats blandfinansieringsinstrumentet eller blandfinansieringsplattformen och en förteckning över enheter som deltar i blandfinansieringsinstrumentet eller blandfinansieringsplattformen.

h)

I fråga om budgetgarantier: beloppet för den årliga avsättningen och, i tillämpliga fall, det belopp av budgetgarantin som ska frisläppas.

4.   Den delegerade utanordnaren får lägga till alla ytterligare uppgifter som bedöms lämpliga i antingen respektive finansieringsbeslut som utgör arbetsprogrammet eller i ett annat dokument som offentliggörs på unionsinstitutionens webbplats.

Ett flerårigt finansieringsbeslut ska vara förenligt med den budgetplanering som avses i artikel 41.2 och ange att genomförandet av beslutet förutsätter att det finns disponibla budgetanslag för respektive budgetår efter antagandet av budgeten eller enligt systemet med tillfälliga tolftedelar.

5.   Väsentliga ändringar av ett redan antaget finansieringsbeslut ska antas enligt samma förfarande som det ursprungliga beslutet, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i en grundläggande akt.

Artikel 111

Handläggning av utgifter

1.   Varje utgift ska vara föremål för ett åtagande, en kontroll, ett godkännande och en betalning.

Vid utgången av de perioder som avses i artikel 114 ska det outnyttjade saldot av budgetmässiga åtaganden dras tillbaka.

Vid genomförandet av transaktioner ska den behöriga utanordnaren säkerställa att utgifterna är förenliga med fördragen, budgeten, denna förordning och andra akter som antagits i enlighet med fördragen samt med principen om sund ekonomisk förvaltning.

2.   Budgetmässiga och rättsliga åtaganden ska ingås av samma utanordnare, utom i vederbörligen motiverade fall. I synnerhet vid insatser i krissituationer och humanitära insatser får rättsliga åtaganden ingås av chefer för unionsdelegationer, eller i deras frånvaro av deras ställföreträdare, efter instruktion från kommissionens behöriga utanordnare som emellertid förblir till fullo ansvarig för den underliggande transaktionen. Kommissionens personal på området för insatser i krissituationer och humanitära insatser får underteckna rättsliga åtaganden kopplade till verkställande av betalningar från förskottskonton till ett värde av högst 2 500 EUR.

Den behöriga utanordnaren ska ingå ett budgetmässigt åtagande innan denne ingår ett rättsligt åtagande gentemot tredje part eller överför medel till en förvaltningsfond som avses i artikel 234.

Andra stycket i denna punkt ska inte gälla

a)

rättsliga åtaganden som ingås efter det att en krissituation har förklarats råda inom ramen för en kontinuitetsplan, enligt de förfaranden som kommissionen eller en annan unionsinstitution antagit inom ramen för sin administrativa självständighet,

b)

vid humanitära insatser, civilskyddsinsatser och insatser i krissituationer, om ett effektivt genomförande av unionens insatser förutsätter att unionen omedelbart ingår ett rättsligt åtagande med tredje parter och en kontering på förhand av det enskilda budgetmässiga åtagandet inte är möjlig.

I de fall som avses i tredje stycket b ska konteringen av det budgetmässiga åtagandet ske utan dröjsmål efter det att ett rättsligt åtagande ingåtts med tredje parter.

3.   Den behöriga utanordnaren ska kontrollera utgifter genom att godta att en utgift belastar budgeten, efter att ha granskat de styrkande handlingar i vilka borgenärens anspråk intygas i enlighet med villkoren i det rättsliga åtagandet, om ett sådant finns. För detta ändamål ska den behöriga utanordnaren

a)

verifiera att borgenärens anspråk existerar,

b)

fastställa eller verifiera att fordran är riktig, samt dess storlek, genom påskriften ”i sin ordning”,

c)

verifiera fordrans förfallovillkor.

Trots vad som sägs i första stycket ska kontrollen av utgifter även gälla interimsrapporter eller slutrapporter som inte är kopplade till en begäran om betalning och i vilket fall effekten på redovisningssystemet är begränsad till de allmänna räkenskaperna.

4.   Beslutet om kontroll ska uttryckas i form av en elektroniskt säkrad underskrift i enlighet med artikel 146 av utanordnaren eller av en tekniskt behörig anställd som tilldelats befogenheten genom ett formellt beslut av utanordnaren eller, i undantagsfall med användning av ett pappersförfarande, i form av en stämpel som innefattar den underskriften.

Med påskriften ”i sin ordning” ska den behöriga utanordnaren eller en tekniskt behörig anställd som tilldelats befogenheten av den behöriga utanordnaren intyga

a)

i fråga om förfinansiering, att villkoren i det rättsliga åtagandet för utbetalning av förfinansiering är uppfyllda,

b)

i fråga om mellanliggande betalningar och slutbetalningar avseende kontrakt, att de tjänster som avses i kontrakten har tillhandahållits korrekt, att varorna har levererats korrekt eller att byggentreprenaden har utförts korrekt,

c)

i fråga om mellanliggande betalningar och slutbetalningar avseende bidrag, att den åtgärd eller det arbetsprogram som har genomförts av bidragsmottagaren i alla avseenden iakttar villkoren i bidragsöverenskommelsen, inbegripet i tillämpliga fall att de kostnader som bidragsmottagaren redovisat är stödberättigande.

I de fall som avses i andra stycket c ska kostnadsberäkningar inte anses uppfylla de villkor för stödberättigande som anges i artikel 186.3. Samma princip ska även gälla för interims- och slutrapporter som inte är kopplade till en begäran om betalning.

5.   Den behöriga utanordnaren ska i syfte att godkänna utgiften, efter att ha bekräftat att det finns disponibla anslag, upprätta en betalningsorder för att instruera räkenskapsföraren att betala den utgift som tidigare kontrollerats.

Om periodiska utbetalningar görs för tjänster, inklusive hyrestjänster, eller varuleveranser, får utanordnare, på grundval av sin riskanalys, besluta om betalning med autogirering från ett förskottskonto. Beslutet om en sådan betalning med autogirering får även ske om räkenskapsföraren har gett särskilt tillstånd i enlighet med artikel 86.3.

Artikel 112

Typer av budgetmässiga åtaganden

1.   Budgetmässiga åtaganden ska ingå i någon av följande kategorier:

a)

Enskilda: om mottagaren och utgiftsbeloppet har fastställts.

b)

Övergripande: om minst en av de uppgifter som krävs för att identifiera ett enskilt åtagande fortfarande inte har fastställts.

c)

Preliminära: för att täcka rutinmässiga förvaltningsutgifter för EGFJ enligt artikel 11.2 och rutinmässiga administrativa utgifter där antingen beloppet eller de slutliga betalningsmottagarna inte har fastställts slutgiltigt.

Trots vad som sägs i första stycket c får rutinmässiga administrativa utgifter för unionens delegationer och representationer täckas av preliminära budgetmässiga åtaganden även om beloppet och den slutliga betalningsmottagaren har fastställts.

2.   Budgetmässiga åtaganden för åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår får delas upp över flera år i årliga delåtaganden endast om detta föreskrivs i den grundläggande akten eller om det gäller administrativa utgifter.

3.   Ett övergripande budgetmässigt åtagande ska ingås på grundval av ett finansieringsbeslut.

Det övergripande budgetmässiga åtagandet ska ingås senast före beslutet om mottagare och belopp antagits och, om utnyttjandet av de berörda anslagen innefattar att ett arbetsprogram antas, först efter att det programmet antagits.

4.   Ett övergripande budgetmässigt åtagande ska genomföras antingen genom att en finansieringsöverenskommelse ingås, i vilken det anges att ett eller flera rättsliga åtaganden ska ingås senare, eller genom att ett eller flera rättsliga åtaganden ingås.

Finansieringsöverenskommelser som rör direkt ekonomiskt stöd till tredjeländer, däribland budgetstöd, och som utgör rättsliga åtaganden kan ge upphov till betalningar utan att ytterligare rättsliga åtaganden ingås.

Om det övergripande budgetmässiga åtagandet genomförs genom en finansieringsöverenskommelse ska punkt 3 andra stycket inte tillämpas.

5.   När ett enskilt rättsligt åtagande ingås som en följd av ett övergripande budgetmässigt åtagande ska den behöriga utanordnaren, innan denne skriver under åtagandet, registrera beloppet i de centrala budgeträkenskaperna och kontera det mot det övergripande budgetmässiga åtagandet.

6.   Preliminära budgetmässiga åtaganden ska genomföras genom att ett eller flera rättsliga åtaganden som ger rätt till kommande betalningar ingås. När det gäller utgifter för personalförvaltning, utgifter för ledamöter eller före detta ledamöter av en unionsinstitution eller utgifter för kommunikation som unionsinstitutioner ådrar sig för att täcka unionsevenemang, eller i fall som avses i punkt 14.5 i bilaga I, får de emellertid genomföras direkt genom betalningar utan att rättsliga åtaganden ingåtts på förhand.

Artikel 113

Åtaganden för EGFJ-anslag

1.   EGFJ-anslag ska för varje budgetår innefatta icke-differentierade anslag för utgifter för åtgärder som avses i artikel 4.1 i förordning (EU) nr 1306/2013. Utgifter för åtgärder som avses i artiklarna 4.2 och 6 i den förordningen ska, utom i fråga om åtgärder som finansieras inom ramen för icke-operativt tekniskt bistånd och bidrag till genomförandeorgan, täckas av differentierade anslag.

2.   Kommissionens beslut om fastställande av hur mycket av medlemsstaternas utgifter relaterade till EGFJ som ska ersättas ska utgöra övergripande preliminära budgetmässiga åtaganden, som inte får överskrida de totala anslag som tagits upp i budgeten för EGFJ.

3.   Övergripande preliminära budgetmässiga åtaganden för EGFJ som ingåtts för ett budgetår och som per den 1 februari påföljande budgetår ännu inte gett upphov till åtaganden mot specifika budgetrubriker i kontoplanen ska dras tillbaka för det berörda budgetåret.

4.   Utgifter som effektueras av de myndigheter och organ som avses i reglerna för EGFJ ska bli föremål för åtaganden per kapitel, artikel och punkt inom två månader efter mottagandet av redovisningar från medlemsstaten i fråga. Sådana åtaganden får ingås efter utgången av dessa två månader om ett förfarande för överföring av anslag krävs för budgetrubrikerna i fråga. Beloppen ska bokföras som betalningar inom samma tvåmånadersfrist, utom i de fall då medlemsstaten ännu inte effektuerat sin betalning eller om det råder osäkerhet om huruvida utgiften är stödberättigande.

De åtaganden som avses i första stycket i den här punkten ska avräknas från det övergripande preliminära budgetmässiga åtagande som avses i punkt 1.

5.   Punkterna 2 och 3 ska gälla med förbehåll för granskning och godkännande av räkenskaperna.

Artikel 114

Tidsfrister för åtaganden

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 111.2 och 264.3 ska rättsliga åtaganden rörande enskilda eller preliminära budgetmässiga åtaganden ingås senast den 31 december år n, där år n är det år då det budgetmässiga åtagandet ingicks.

2.   Övergripande budgetmässiga åtaganden ska täcka hela den sammanlagda kostnaden för motsvarande rättsliga åtaganden som ingås till och med den 31 december år n+1.

Om det övergripande budgetmässiga åtagandet ger upphov till en tilldelning av ett pris som avses i avdelning IX ska det rättsliga åtagande som avses i artikel 207.4 ingås senast den 31 december år n+3.

När det gäller yttre åtgärder där det övergripande budgetmässiga åtagandet ger upphov till en finansieringsöverenskommelse med ett tredjeland ska finansieringsöverenskommelserna ingås senast den 31 december år n+1. I detta fall ska det övergripande budgetmässiga åtagandet täcka de sammanlagda kostnaderna för rättsliga åtaganden som genomför den ingångna finansieringsöverenskommelsen inom en period på tre år räknat från det datum då finansieringsöverenskommelsen ingicks.

I följande fall ska dock det övergripande budgetmässiga åtagandet täcka de sammanlagda kostnaderna för rättsliga åtaganden ingångna till och med utgången av perioden för genomförande av finansieringsöverenskommelsen:

a)

Åtgärder med flera givare.

b)

Blandfinansieringsinsatser.

c)

Rättsliga åtaganden som gäller revision eller utvärdering.

d)

Under följande exceptionella omständigheter:

i)

Vid ändringar av rättsliga åtaganden som redan har ingåtts.

ii)

Vid rättsliga åtaganden som ska ingås som en följd av att ett befintligt rättsligt åtagande hävts i förtid.

iii)

Vid ändringar av genomförandeorganet.

3.   Punkt 2 tredje och fjärde styckena ska inte tillämpas på följande fleråriga program som genomförs genom delade åtaganden:

a)

Instrumentet för stöd inför anslutningen inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (41).

b)

Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet inrättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 232/2014 (42).

I de fall som avses i första stycket ska kommissionen automatiskt frigöra anslagen enligt gällande sektorsspecifika regler.

4.   För enskilda och preliminära budgetmässiga åtaganden som ingås för åtgärder som sträcker sig över mer än ett budgetår ska, med undantag av personalanslag, ett slutdatum för genomförande fastställas i enlighet med villkoren i de rättsliga åtaganden som de hänvisar till och med hänsyn till principen om sund ekonomisk förvaltning.

5.   De delar av budgetmässiga åtaganden som inte har genomförts genom betalningar inom sex månader efter slutdatumet för genomförande ska dras tillbaka.

6.   Det belopp av ett budgetmässigt åtagande där inga betalningar enligt artikel 115 har skett inom två år efter ingåendet av det rättsliga åtagandet ska dras tillbaka, utom när beloppet avser ett fall som är föremål för tvistlösning i domstol eller skiljedomsorgan, när det rättsliga åtagandet är utformat som en finansieringsöverenskommelse med ett tredjeland eller när särskilda bestämmelser fastställts i sektorsspecifika regler.

Artikel 115

Typer av betalningar

1.   Räkenskapsföraren ska betala utgifter inom ramen för de disponibla medlen.

2.   Betalningar får endast ske under förutsättning att det är styrkt att den berörda åtgärden står i överensstämmelse med kontraktet, överenskommelsen eller den grundläggande akten och kan ta en eller flera av följande former:

a)

En betalning av hela det utestående beloppet.

b)

En betalning av utestående belopp på något av följande sätt:

i)

Förfinansiering för att tillhandahålla likvida medel, som får delas upp i flera betalningar i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning. Ett sådant förfinansieringsbelopp ska utbetalas på grundval av kontraktet, överenskommelsen eller den grundläggande akten, eller med stöd av styrkande handlingar genom vilka det kan bekräftas att villkoren i kontraktet eller överenskommelsen är uppfyllda.

ii)

En eller flera mellanliggande betalningar, som ska motsvaras av ett delvis genomförande av åtgärden eller delvis fullgörande av kontraktet eller överenskommelsen som, utan att detta påverkar tillämpningen av den grundläggande akten, kan räknas av helt eller delvis mot förfinansieringen.

iii)

En slutbetalning av utestående belopp, som får ske när åtgärden är helt genomförd eller kontraktet eller överenskommelsen helt har fullgjorts.

c)

En betalning av en avsättning till den gemensamma avsättningsfond som inrättats enligt artikel 212.

En slutbetalning ska utgöra en avräkning av samtliga föregående utgifter. Ett betalningskrav ska upprättas för att återvinna oanvända belopp.

3.   I budgeträkenskaperna ska vid varje betalning åtskillnad göras mellan de olika typer av betalningar som avses i punkt 2.

4.   De redovisningsregler som avses i artikel 80 ska inbegripa bestämmelser om avräkning av förfinansieringen i räkenskaperna och om godtagande av kostnader såsom stödberättigande.

5.   Den behöriga utanordnaren ska regelbundet avräkna de belopp som betalas ut i förfinansiering mot bakgrund av projektets ekonomiska karaktär och senast när projektet har avslutats. Avräkningen ska ske på grundval av information om upplupna kostnader eller bekräftelse av att villkoren för betalning har uppfyllts i enlighet med artikel 125 efter kontroll av utanordnaren enligt artikel 111.3.

För bidragsöverenskommelser, kontrakt eller överenskommelser om medverkan till belopp över 5 000 000 EUR ska utanordnaren vid respektive års utgång inhämta åtminstone den information som behövs för att göra en rimlig beräkning av kostnaderna. Denna information får inte användas för avräkning av förfinansieringen, men får användas av utanordnaren och räkenskapsföraren för att iaktta artikel 82.2.

För tillämpning av andra stycket ska lämpliga bestämmelser tas med i de rättsliga åtaganden som ingåtts.

Artikel 116

Tidsfrister för betalningar

1.   Betalningar ska effektueras inom följande tidsfrister:

a)

90 kalenderdagar i fråga om överenskommelser om medverkan, kontrakt och bidragsöverenskommelser som innefattar tekniska tjänster eller åtgärder som är särskilt svåra att utvärdera och där betalning får ske endast om en rapport eller ett intyg godkänns.

b)

60 kalenderdagar i fråga om alla andra överenskommelser om medverkan, kontrakt och bidragsöverenskommelser där betalning får ske endast om en rapport eller ett intyg godkänns.

c)

30 kalenderdagar i fråga om alla andra överenskommelser om medverkan, kontrakt och bidragsöverenskommelser.

2.   Tidsfristen för betalningar ska anses omfatta kontroll, godkännande och betalning av utgifter.

Den ska börja löpa från och med den dag då en begäran om betalning mottas.

3.   En begäran om betalning ska registreras av den utsedda avdelningen hos den behöriga utanordnaren snarast möjligt och anses ha mottagits den dag den är registrerad.

Dagen för betalning ska anses vara den dag då unionsinstitutionens konto debiteras.

En begäran om betalning ska innehålla följande grundläggande uppgifter:

a)

Identifiering av borgenären.

b)

Belopp.

c)

Valuta.

d)

Datum.

Om minst en grundläggande uppgift saknas ska begäran om betalning avvisas.

Borgenären ska underrättas skriftligen om ett avvisande och skälen till detta så snart som möjligt och i varje fall inom 30 kalenderdagar från den dag då begäran om betalning mottogs.

4.   Den behöriga utanordnaren får avbryta tidsfristen för betalning om

a)

beloppet enligt begäran om betalning inte har förfallit, eller

b)

lämpliga styrkande handlingar inte har lagts fram.

Om den behöriga utanordnaren får uppgifter som skapar tvivel kring huruvida en utgift som tas upp i en begäran om betalning verkligen är stödberättigande, får denne avbryta tidsfristen för betalning för att kontrollera, däribland genom kontroller på plats, att utgiften är stödberättigande. Återstoden av tidsfristen för betalning ska börja löpa från och med den dag då den begärda informationen eller de reviderade handlingarna tas emot eller nödvändiga ytterligare kontroller utförs, inklusive kontroller på plats.

Berörda borgenärer ska skriftligen underrättas om skälen till ett avbrytande.

5.   Förutom när det gäller medlemsstater, EIB och EIF ska borgenären vid utgången av de tidsfrister som anges i punkt 1 ha rätt till ränta på följande villkor:

a)

Räntesatserna ska motsvara de som avses i artikel 99.2.

b)

Ränta ska debiteras från och med den kalenderdag som följer på den dag då tidsfristen för betalning enligt punkt 1 löper ut till och med betalningsdagen.

Om den ränta som beräknats enligt första stycket inte överstiger 200 EUR ska den emellertid betalas till borgenären endast om en begäran om detta har lämnats in inom två månader efter det att den försenade betalningen mottagits.

6.   Varje unionsinstitution ska förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om iakttagandet och avbrytandet av de tidsfrister som anges i punkterna 1–4 i denna artikel. Kommissionens rapport ska bifogas den sammanfattning av årliga verksamhetsrapporter som avses i artikel 74.9.

KAPITEL 8

Internrevisor

Artikel 117

Utseende av internrevisor

1.   Varje unionsinstitution ska inrätta en funktion för intern revision som ska skötas enligt relevanta internationella normer. Den av den berörda unionsinstitutionen utsedda internrevisorn ska gentemot institutionen vara ansvarig för att kontrollera att systemen och förfarandena för genomförande av budgeten fungerar tillfredsställande. Internrevisorn får inte vara utanordnare eller räkenskapsförare.

2.   Vid intern revision av utrikestjänsten ska de chefer för unionens delegationer som fungerar som vidaredelegerade utanordnare i enlighet med artikel 60.2 omfattas av de kontrollbefogenheter som kommissionens internrevisor har vad gäller den ekonomiska förvaltning som vidaredelegerats till dem.

Kommissionens internrevisor ska också fungera som internrevisor för utrikestjänsten beträffande genomförandet av utrikestjänstens budgetavsnitt.

3.   Varje unionsinstitution ska utse en internrevisor enligt ett förfarande som är anpassat till dess särdrag och behov. Varje unionsinstitution ska underrätta Europaparlamentet och rådet om att dess internrevisor har utsetts.

4.   Varje unionsinstitution ska i enlighet med sina respektive särdrag och behov definiera omfattningen av dess internrevisors uppdrag och i detalj fastställa internrevisionens mål och förfaranden med vederbörlig hänsyn till internationella normer för internrevision.

5.   Varje unionsinstitution får på grundval av en persons särskilda kvalifikationer till internrevisor utse en tjänsteman eller annan anställd som omfattas av tjänsteföreskrifterna och som är medborgare i någon av medlemsstaterna.

6.   Om två eller fler unionsinstitutioner utser samma internrevisor ska de ingå nödvändiga arrangemang för att internrevisorn ska kunna ställas till ansvar för sina handlingar enligt villkoren i artikel 121.

7.   Varje unionsinstitution ska underrätta Europaparlamentet och rådet när dess internrevisor avgår.

Artikel 118

Internrevisorns befogenheter och ansvar

1.   Internrevisorn ska ge råd till sin unionsinstitution i fråga om riskhantering genom att på oberoende basis avge yttranden om förvaltnings- och kontrollsystemens kvalitet och genom att utfärda rekommendationer för att förbättra villkoren för att genomföra transaktioner och för att främja en sund ekonomisk förvaltning.

Internrevisorn ska särskilt ansvara för att

a)

bedöma om interna förvaltningssystem är lämpligt utformade och ändamålsenliga, samt bedöma hur de olika avdelningarna genomför politik, program och åtgärder mot bakgrund av de risker som är förenade med detta,

b)

bedöma om de system för intern kontroll och internrevision som används vid varje transaktion för budgetens genomförande är effektiva och ändamålsenliga.

2.   Internrevisorns skyldigheter ska omfatta den berörda unionsinstitutionens alla verksamheter och avdelningar. Internrevisorn ska ha fullständig och obegränsad tillgång till de uppgifter denne behöver för sin tjänsteutövning, vid behov på plats och även i medlemsstaterna och i tredjeländer.

Internrevisorn ska ta del av utanordnarnas årsrapport liksom av andra fastställda uppgifter.

3.   Internrevisorn ska rapportera sina iakttagelser och rekommendationer till den berörda unionsinstitutionen. Den berörda unionsinstitutionen ska säkerställa att åtgärder vidtas för att följa upp rekommendationer som härrör från revision.

Varje unionsinstitution ska undersöka om de rekommendationer som lämnas i internrevisorns rapporter bör bli föremål för ett utbyte av god praxis med de andra unionsinstitutionerna.

4.   Internrevisorn ska förelägga den berörda unionsinstitutionen en årlig rapport om internrevisionen med angivande av antalet och typen av internrevisioner som genomförts, de huvudsakliga rekommendationer som lämnats och de åtgärder som vidtagits för att följa upp dessa rekommendationer.

Den årliga rapporten om internrevisionen ska ta upp de systemrelaterade problem som upptäckts av den panel som inrättats i enlighet med artikel 143, om den avger det yttrande som avses i artikel 93.

5.   Internrevisorn ska vid utarbetandet av rapporten särskilt ta upp hur väl principerna om sund ekonomisk förvaltning och resultat har efterlevts generellt, och säkerställa att lämpliga åtgärder har vidtagits för att kontinuerligt förbättra efterlevnaden av dessa principer.

6.   Kommissionen ska årligen, i samband med förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet och i enlighet med artikel 319 i EUF-fördraget, på begäran överlämna sin årliga rapport om internrevisionen, med vederbörlig hänsyn till kraven på konfidentialitet.

7.   Varje unionsinstitution ska göra kontaktuppgifterna till sin internrevisor tillgängliga för alla fysiska och juridiska personer som är involverade i handläggning av utgifter, så att de kan kontakta internrevisorn konfidentiellt.

8.   Varje unionsinstitution ska varje år utarbeta en rapport med en sammanfattning av antalet och typen av internrevisioner som genomförts, en sammanfattning av de rekommendationer som lämnats och de åtgärder som vidtagits för att följa upp dessa rekommendationer, och överlämna den till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 247.

9.   Internrevisorns rapporter och iakttagelser, liksom den berörda unionsinstitutionens rapport, ska bli tillgängliga för allmänheten först efter det att internrevisorn kontrollerat de åtgärder som ska vidtas för deras genomförande.

10.   Varje unionsinstitution ska ge sin internrevisor erforderliga resurser för att fullfölja uppdraget som internrevisor samt en detaljerad beskrivning av sin internrevisors rättigheter och skyldigheter.

Artikel 119

Internrevisorns arbetsprogram

1.   Internrevisorn ska anta ett arbetsprogram och lägga fram det för den berörda unionsinstitutionen.

2.   Varje unionsinstitution får begära att dess internrevisor utför revisioner som inte ingår i det arbetsprogram som avses i punkt 1.

Artikel 120

Internrevisorns oberoende

1.   Internrevisorn ska vara helt oberoende vid utförandet av sina revisioner. Den berörda unionsinstitutionen ska fastställa särskilda regler tillämpliga på internrevisorn, för att garantera internrevisorns totala oberoende i sin tjänsteutövning och fastställa internrevisorns ansvarsområden.

2.   Internrevisorn får inte ta emot instruktioner eller acceptera några begränsningar när det gäller utövandet av de uppdrag som denne fått genom att ha utsetts i enlighet med denna förordning.

3.   Om internrevisorn är en anställd ska denne utöva exklusiva revisionsuppgifter med fullt oberoende och åläggas ansvar enligt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 121

Internrevisorns ansvar

Endast varje unionsinstitution får agera i enlighet med denna artikel för att ställa sin internrevisor, som anställd, till ansvar för sina handlingar.

Varje unionsinstitution ska fatta ett motiverat beslut om att inleda en undersökning. Beslutet ska delges den som berörs. Den berörda unionsinstitutionen får ge en eller flera tjänstemän med samma lönegrad eller högre lönegrad än den anställde som berörs av undersökningen i uppdrag att leda undersökningen under unionsinstitutionens direkta ansvar. Den berörde ska alltid höras under denna undersökning.

Undersökningsrapporten ska lämnas till den berörda parten som sedan ska höras av den berörda unionsinstitutionen angående rapporten.

På grundval av rapporten och utfrågningen ska den berörda unionsinstitutionen fatta antingen ett motiverat beslut om att avsluta förfarandet eller ett motiverat beslut enligt artiklarna 22 och 86 i och bilaga IX till tjänsteföreskrifterna. Beslut om disciplinåtgärder eller ekonomiska sanktioner ska delges den berörda parten och meddelas revisionsrätten och övriga unionsinstitutioner för kännedom.

Den berörda parten får överklaga dessa beslut till Europeiska unionens domstol, i enlighet med tjänsteföreskrifterna.

Artikel 122

Väckande av talan vid Europeiska unionens domstol

Utan att det påverkar de möjligheter till omprövning som anges i tjänsteföreskrifterna får internrevisorn väcka talan direkt vid Europeiska unionens domstol med avseende på alla handlingar som gäller utövandet av uppdraget som internrevisor. Internrevisorn ska väcka en sådan talan inom tre månader från den kalenderdag då handlingen i fråga kom till dennes kännedom.

Målet ska behandlas och prövas i enlighet med artikel 91.5 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 123

Uppföljningskommittéer för internrevision

1.   Varje unionsinstitution ska inrätta en uppföljningskommitté för internrevision som ska ha i uppdrag att säkerställa internrevisorns oberoende, övervaka kvaliteten på det interna revisionsarbetet och säkerställa att interna och externa revisionsrekommendationer beaktas och följs upp ordentligt av institutionens avdelningar.

2.   Sammansättningen av uppföljningskommittén för internrevision ska varje unionsinstitution själv bestämma med beaktande av dess rätt att organisera sitt arbete samt vikten av råd från oberoende experter.

AVDELNING V

GEMENSAMMA REGLER

KAPITEL 1

Regler om direkt, indirekt och delad förvaltning

Artikel 124

Tillämpningsområde

Med undantag för artikel 138 ska hänvisningar i denna avdelning till rättsliga åtaganden anses som hänvisningar till rättsliga åtaganden, ramavtal och ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap.

Artikel 125

Former av bidrag från unionen

1.   Bidrag från unionen inom ramen för direkt, delad och indirekt förvaltning ska ges i syfte att stödja uppnåendet av ett mål för unionspolitiken och specificerade resultat, och kan utformas på följande sätt:

a)

Finansiering som inte är kopplad till kostnaderna för berörda verksamheter utan baseras på

i)

uppfyllandet av villkor som anges i sektorsspecifika regler eller i kommissionsbeslut, eller

ii)

uppnåendet av resultat, som mäts utifrån på förhand fastställda delmål eller prestationsindikatorer.

b)

Ersättning av faktiskt uppkomna stödberättigande kostnader.

c)

Bidrag till enhetskostnader, som täcker samtliga eller vissa specifika kategorier av stödberättigande kostnader som tydligt identifieras i förväg, på grundval av ett belopp per enhet.

d)

Enhetsbelopp, som på ett övergripande sätt täcker samtliga eller vissa specifika kategorier av stödberättigande kostnader som tydligt identifieras i förväg.

e)

Schablonfinansiering, som täcker vissa specifika kategorier av stödberättigande kostnader som tydligt identifieras i förväg, genom att en viss procentsats av kostnaderna ersätts.

f)

En kombination av de former som avses i leden a–e.

Bidrag från unionen enligt första stycket a i denna punkt ska, vid direkt och indirekt förvaltning, fastställas i enlighet med artikel 181, sektorsspecifika regler eller ett kommissionsbeslut och, vid delad förvaltning, i enlighet med sektorsspecifika regler. Bidrag från unionen enligt första stycket c, d och e i denna punkt ska, vid direkt och indirekt förvaltning, fastställas i enlighet med artikel 181 eller sektorsspecifika regler och, vid delad förvaltning, i enlighet med sektorsspecifika regler.

2.   Vid fastställandet av lämplig form på ett bidrag ska de potentiella mottagarnas intressen och redovisningsmetoder beaktas i största möjliga utsträckning.

3.   Den behöriga utanordnaren ska i den årliga verksamhetsrapport som avses i artikel 74.9 rapportera om finansiering som inte är kopplad till kostnaderna i enlighet med punkt 1 första stycket a och f i den här artikeln.

Artikel 126

Ömsesidig tillit till bedömningar

Kommissionen får helt eller delvis förlita sig på bedömningar som den själv gjort eller som gjorts av andra enheter, däribland givare, i den utsträckning som sådana bedömningar gäller överensstämmelse med villkor som är likvärdiga med dem som enligt denna förordning ska tillämpas på respektive berörd metod för budgetgenomförande. För detta ändamål ska kommissionen främja ett erkännande av internationellt vedertagna standarder eller internationell bästa praxis.

Artikel 127

Ömsesidig tillit till revisioner

Om en revision baserad på internationellt vedertagna revisionsstandarder som ger rimliga garantier har utförts av en oberoende revisor i fråga om redovisningar och rapporter där användningen av ett bidrag från unionen beskrivs, ska denna revision, utan att det påverkar befintliga möjligheter att utföra ytterligare revisioner, utgöra grundvalen för den övergripande försäkran som i tillämpliga fall beskrivs ytterligare i sektorsspecifika regler, förutsatt att det finns tillräckliga belägg för revisorns oberoende och kompetens. För detta ändamål ska den oberoende revisorns rapport samt tillhörande revisionsdokumentation på begäran göras tillgängliga för Europaparlamentet, kommissionen, revisionsrätten och medlemsstaternas revisionsmyndigheter.

Artikel 128

Utnyttjande av information som redan är tillgänglig

För att undvika att begära samma information mer än en gång från personer eller enheter som mottar medel från unionen ska information som redan är tillgänglig hos unionsinstitutionerna, de förvaltande myndigheterna eller andra organ och enheter som genomför budgeten användas i möjligaste mån.

Artikel 129

Samarbete för att skydda unionens ekonomiska intressen

1.   Varje person eller enhet som mottar medel från unionen ska samarbeta till fullo för att skydda unionens ekonomiska intressen och ska som ett villkor för mottagande av medel bevilja de rättigheter och den tillgång som krävs för att den behöriga utanordnaren, Europeiska åklagarmyndigheten när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, Olaf, revisionsrätten och, i tillämpliga fall, relevanta nationella myndigheter ska kunna utöva sina respektive befogenheter på ett heltäckande sätt. När det gäller Olaf ska dessa rättigheter innefatta rätten att genomföra utredningar, däribland kontroller på plats och inspektioner, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (43).

2.   Varje person eller enhet som mottar medel från unionen inom ramen för direkt och indirekt förvaltning ska skriftligen gå med på att bevilja de nödvändiga rättigheter som avses i punkt 1 och ska säkerställa att tredje parter som är involverade i förvaltningen av medel från unionen beviljar likvärdiga rättigheter.

KAPITEL 2

Regler om direkt och indirekt förvaltning

Avsnitt 1

Regler om förfaranden och förvaltning

Artikel 130

Ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap

1.   Kommissionen får ingå ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap för att upprätta ett långsiktigt samarbete med personer och enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c eller med bidragsmottagare. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 4 c i den här artikeln ska sådana ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap ses över minst en gång under perioden för varje flerårig budgetram. Överenskommelser om medverkan eller bidragsöverenskommelser får undertecknas inom ramen för sådana ramöverenskommelser.

2.   Syftet med en ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap ska vara att underlätta uppnåendet av unionens politiska mål genom att avtalsvillkoren för samarbetet stabiliseras. Ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap ska specificera formerna för ekonomiskt samarbete och ska omfatta en skyldighet att, i de särskilda överenskommelser som undertecknas i ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap, ange arrangemang för övervakning av uppnåendet av särskilda mål. Dessa ramöverenskommelser ska också, på grundval av resultaten av en förhandsbedömning, ange huruvida kommissionen får förlita sig på de system och förfaranden som inrättats av personer och enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c eller bidragsmottagare, inbegripet när det gäller revisionsförfaranden.

3.   I syfte att optimera kostnaderna för och nyttan av revisioner och underlätta samordningen får överenskommelser om revisioner eller om verifieringar ingås med personer och enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c eller med bidragsmottagare. Sådana överenskommelser ska inte påverka tillämpningen av artiklarna 127 och 129.

4.   I fråga om de ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap som genomförs med hjälp av särskilda bidrag ska följande gälla:

a)

Följande ska anges i ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap, utöver vad som sägs i punkt 2:

i)

De planerade åtgärdernas eller arbetsprogrammens art.

ii)

Förfarandet för tilldelning av särskilda bidrag, vilket ska överensstämma med principerna och förfarandereglerna i avdelning VIII.

b)

Ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap och överenskommelsen om det särskilda bidraget ska som helhet uppfylla kraven i artikel 201.

c)

Löptiden för ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap får inte överstiga fyra år, utom i vederbörligen motiverade fall som tydligt anges i den årliga verksamhetsrapport som avses i artikel 74.9.

d)

Ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap ska genomföras i enlighet med principerna om öppenhet och likabehandling av sökande.

e)

Ramöverenskommelsen om ekonomiskt partnerskap ska likställas med ett bidrag i fråga om programplanering, offentliggörande i förväg och tilldelning.

f)

Särskilda bidrag som baseras på ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap ska omfattas av de förfaranden för offentliggörande i efterhand som anges i artikel 38.

5.   En ramöverenskommelse om ekonomiskt partnerskap som genomförs med hjälp av särskilda bidrag får föreskriva användning av bidragsmottagarens system och förfaranden i enlighet med punkt 2 i den här artikeln, om dessa system och förfaranden har bedömts i enlighet med artikel 154.2, 154.3 och 154.4. I sådana fall ska artikel 196.1 d inte tillämpas. Om bidragsmottagarens förfaranden för att tillhandahålla finansiering till tredje parter enligt artikel 154.4 första stycket d är föremål för en positiv bedömning av kommissionen ska artiklarna 204 och 205 inte tillämpas.

6.   I fråga om ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap som genomförs med hjälp av särskilda bidrag ska den bedömning av den ekonomiska och operativa förmågan som avses i artikel 198 utföras innan ramöverenskommelsen undertecknas. Kommissionen får förlita sig på en likvärdig bedömning av den ekonomiska och operativa förmågan som utförts av andra givare.

7.   I fråga om ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap som genomförs med hjälp av överenskommelser om medverkan ska bestämmelserna i ramöverenskommelsen och överenskommelsen om medverkan som helhet vara i överensstämmelse med artiklarna 129 och 155.6.

Artikel 131

Avbrytande, hävande och minskning

1.   Om det har förekommit oriktigheter eller bedrägerier i samband med ett förfarande för tilldelning, ska den behöriga utanordnaren avbryta förfarandet och får vidta nödvändiga åtgärder, inklusive att ogiltigförklara förfarandet. Den behöriga utanordnaren ska omedelbart informera Olaf om misstänkta bedrägerifall.

2.   Om det efter tilldelningen visar sig att förfarandet för tilldelning har varit föremål för oriktigheter eller bedrägerier får den behöriga utanordnaren

a)

vägra att ingå det rättsliga åtagandet eller ogiltigförklara tilldelningen av ett pris,

b)

avbryta betalningar,

c)

avbryta genomförandet av det rättsliga åtagandet,

d)

i tillämpliga fall, häva det rättsliga åtagandet helt och hållet eller i fråga om en eller flera mottagare.

3.   Den behöriga utanordnaren får avbryta betalningar eller genomförandet av det rättsliga åtagandet om

a)

genomförandet av det rättsliga åtagandet visar sig ha varit föremål för oriktigheter, bedrägerier eller åsidosättanden av skyldigheter,

b)

det är nödvändigt att kontrollera huruvida misstänkta oriktigheter, bedrägerier eller åsidosättanden av skyldigheter faktiskt har förekommit,

c)

oriktigheter, bedrägerier eller åsidosättanden av skyldigheter gör att man kan ifrågasätta tillförlitligheten eller ändamålsenligheten hos de interna kontrollsystemen hos en person eller enhet som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c eller de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

Om de misstänkta oriktigheter, bedrägerier eller åsidosättanden av skyldigheter som avses i första stycket b inte bekräftas, ska genomförandet eller betalningarna återupptas så snart som möjligt.

Den behöriga utanordnaren får häva det rättsliga åtagandet helt och hållet eller i fråga om en eller flera mottagare i de fall som avses i första stycket a och c.

4.   Utöver de åtgärder som avses i punkt 2 eller 3 får den behöriga utanordnaren minska bidraget, priset, bidraget enligt överenskommelsen om medverkan eller priset inom ramen för ett kontrakt i proportion till graden av allvar hos oriktigheterna, bedrägeriet eller åsidosättandet av skyldigheter, inklusive när den berörda verksamheten inte genomförts eller genomförts bristfälligt, ofullständigt eller för sent.

I fråga om finansiering enligt artikel 125.1 första stycket a får den behöriga utanordnaren minska bidraget proportionellt om uppnåendet av resultaten är bristfälligt eller ofullständigt eller resultaten har uppnåtts för sent eller om villkoren inte är uppfyllda.

5.   Punkt 2 b, c och d och punkt 3 ska inte tillämpas på sökande i en pristävling.

Artikel 132

Förvaring av styrkande handlingar

1.   Mottagare ska bevara dokumentation och styrkande handlingar, inklusive statistik och annan dokumentation rörande finansiering, samt dokumentation och handlingar i elektroniskt format, under fem år efter slutbetalningen eller, om en sådan saknas, transaktionen i fråga. Om finansieringen gäller ett belopp på högst 60 000 EUR ska perioden vara tre år.

2.   Dokumentation och handlingar som avser revisioner, överklaganden, tvister och skadeståndsanspråk rörande rättsliga åtaganden eller som avser utredningar av Olaf ska bevaras till dess att dessa revisioner, överklaganden, tvister, skadeståndsanspråk eller utredningar har avslutats. För dokumentation och handlingar som avser utredningar av Olaf ska skyldigheten att bevara tillämpas när dessa utredningar har delgetts mottagaren.

3.   Dokumentation och handlingar ska bevaras i form av original eller bestyrkta kopior eller på allmänt vedertagna databärare, inbegripet elektroniska versioner av originalhandlingar eller handlingar som enbart föreligger i elektronisk version. Om elektroniska versioner föreligger ska original inte krävas om sådana handlingar uppfyller tillämpliga rättsliga krav för att anses vara likvärdiga original och kunna användas vid revisioner.

Artikel 133

Kontradiktoriskt förfarande och möjligheter till omprövning

1.   Före antagandet av en åtgärd som inverkar negativt på en deltagares eller mottagares rättigheter ska den behöriga utanordnaren säkerställa att deltagaren eller mottagaren har getts tillfälle att lämna synpunkter.

2.   Om en utanordnares åtgärd inverkar negativt på en deltagares eller mottagares rättigheter ska den akt där åtgärden fastställs innehålla uppgifter om vilka administrativa och/eller rättsliga möjligheter till omprövning som är tillgängliga för att bestrida denna akt.

Artikel 134

Räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter

1.   Räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter ska tillhandahållas i enlighet med avdelning X när de kombineras i en och samma åtgärd med finansieringsinstrument.

2.   När räntesubventioner och subventioner av garantiavgifter inte kombineras i en och samma åtgärd med finansieringsinstrument får de tillhandahållas i enlighet med avdelning VI eller VIII.

Avsnitt 2

System för tidig upptäckt och uteslutning

Artikel 135

Skydd av unionens ekonomiska intressen genom upptäckt av risker, uteslutning och åläggande av ekonomiska sanktioner

1.   I syfte att skydda unionens ekonomiska intressen ska kommissionen inrätta och driva ett system för tidig upptäckt och uteslutning.

Syftet med systemet ska vara att göra det lättare att

a)

tidigt upptäcka personer eller enheter som avses i punkt 2 som utgör ett hot mot unionens ekonomiska intressen,

b)

utesluta personer eller enheter som avses i punkt 2 som befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1,

c)

ålägga en mottagare en ekonomisk sanktion i enlighet med artikel 138.

2.   Systemet för tidig upptäckt och uteslutning ska tillämpas på följande aktörer:

a)

Deltagare och mottagare.

b)

Enheter vars kapacitet den anbudssökande eller anbudsgivaren avser att använda eller underleverantörer till en entreprenör.

c)

Varje person eller enhet som mottar medel från unionen inom ramen för ett budgetgenomförande i enlighet med artiklarna 62.1 första stycket c och 154.4, på grundval av uppgifter som meddelats i enlighet med artikel 155.6.

d)

Varje person eller enhet som mottar medel från unionen inom ramen för finansieringsinstrument som i form av ett undantag genomförs i enlighet med artikel 62.1 första stycket a.

e)

Deltagare eller mottagare avseende vilka sådana enheter som genomför budgeten i enlighet med artikel 63 har tillhandahållit uppgifter som överlämnats av medlemsstaterna enligt sektorsspecifika regler i enlighet med artikel 142.2 d.

f)

Sponsorer som avses i artikel 26.

3.   Beslutet om att registrera uppgifter rörande tidig upptäckt av de risker som avses i punkt 1 andra stycket a i den här artikeln, att utesluta personer eller enheter som avses i punkt 2 och/eller att ålägga en mottagare ekonomiska sanktioner ska fattas av den behöriga utanordnaren. Uppgifter om sådana beslut ska registreras i den databas som avses i artikel 142.1. Om sådana beslut fattas på grundval av artikel 136.4 ska de uppgifter som registreras i databasen inbegripa uppgifter om de personer som avses i den punkten.

4.   Beslutet om att utesluta personer eller enheter som avses i punkt 2 i den här artikeln eller att ålägga en mottagare ekonomiska sanktioner ska baseras på en slutgiltig dom eller, i de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1, på ett slutgiltigt administrativt beslut, eller på en preliminär rättslig bedömning av den panel som avses i artikel 143, i de situationer som avses i artikel 136.2 och för att säkerställa en centraliserad bedömning av sådana situationer. I de fall som avses i artikel 141.1 ska den behöriga utanordnaren avvisa deltagare från ett givet förfarande för tilldelning.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 136.5 får den behöriga utanordnaren fatta ett beslut om att utesluta en deltagare eller mottagare och/eller att ålägga en mottagare ekonomiska sanktioner och ett beslut om att offentliggöra tillhörande uppgifter, på grundval av en preliminär bedömning som avses i artikel 136.2, först efter att ha erhållit en rekommendation från den panel som avses i artikel 143.

Artikel 136

Uteslutningskriterier och beslut om uteslutning

1.   Den behöriga utanordnaren ska utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 från att delta i förfaranden för tilldelning som regleras av denna förordning eller från att bli utvald att förvalta medel från unionen när den personen eller enheten befinner sig i en eller flera av följande uteslutningssituationer:

a)

Personen eller enheten befinner sig i konkurs eller är föremål för insolvens- eller likvidationsförfaranden, är föremål för tvångsförvaltning, har ingått ackordsuppgörelse med borgenärer, har avbrutit sin näringsverksamhet eller befinner sig i en motsvarande situation till följd av ett liknande förfarande enligt unionsrätten eller nationell rätt.

b)

Det har genom en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut fastställts att personen eller enheten inte har fullgjort sina skyldigheter att betala skatt eller socialförsäkringsavgifter enligt tillämplig rätt.

c)

Det har genom en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut fastställts att personen eller enheten har gjort sig skyldig till ett allvarligt fel i yrkesutövningen genom att ha brutit mot lagar eller andra författningar eller de yrkesetiska regler som gäller för det yrke inom vilket denne är verksam, eller genom felaktigt agerande som inverkar på aktörens trovärdighet i professionellt avseende, om detta agerande inbegriper avsiktligt fel eller grov oaktsamhet, och särskilt genom att

i)

på ett bedrägligt sätt eller genom försummelse lämna vilseledande uppgifter som underlag för kontrollen av att det inte föreligger några grunder för uteslutning eller att kriterierna för stödberättigande eller urvalskriterierna är uppfyllda eller avseende genomförandet av ett rättsligt åtagande,

ii)

ingå en överenskommelse med andra personer eller enheter i syfte att snedvrida konkurrensen,

iii)

göra intrång i immateriella rättigheter,

iv)

försöka påverka den behöriga utanordnarens beslut under förfarandet för tilldelning,

v)

försöka erhålla konfidentiella uppgifter som kan ge otillbörliga fördelar under förfarandet för tilldelning.

d)

Det har genom en slutgiltig dom fastställts att personen eller enheten gjort sig skyldig till

i)

bedrägeri, i den mening som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1371 (44) och artikel 1 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, vilken upprättats genom rådets akt av den 26 juli 1995 (45),

ii)

korruption, enligt definitionen i artikel 4.2 i direktiv (EU) 2017/1371 eller bestickning i den mening som avses i artikel 3 i konventionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, som upprättats genom rådets akt av den 26 maj 1997 (46), eller gärningar enligt artikel 2.1 i rådets rambeslut 2003/568/RIF (47), eller korruption enligt definitionen i annan gällande lagstiftning,

iii)

beteende som rör en kriminell organisation enligt artikel 2 i rådets rambeslut 2008/841/RIF (48),

iv)

penningtvätt eller finansiering av terrorism i den mening som avses i artikel 1.3, 1.4 och 1.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/849 (49),

v)

terroristbrott eller brott med anknytning till terroristverksamhet, enligt definitionen i artikel 1 respektive 3 i rådets rambeslut 2002/475/RIF (50), eller anstiftan av, medhjälp till eller försök att begå sådana brott enligt artikel 4 i det rambeslutet,

vi)

barnarbete eller andra människohandelsbrott enligt artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU (51).

e)

Personen eller enheten har under genomförandet av ett rättsligt åtagande som finansieras genom budgeten brustit betydligt i fullgörandet av sina huvudsakliga skyldigheter, vilket har

i)

lett till att ett rättsligt åtagande hävts i förtid,

ii)

lett till tillämpning av avtalsviten eller andra kontraktsenliga sanktioner, eller

iii)

upptäckts av en utanordnare, Olaf eller revisionsrätten vid kontroller, revisioner eller utredningar.

f)

Det har genom en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut fastställts att personen eller enheten har gjort sig skyldig till oegentligheter i den mening som avses i artikel 1.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (52).

g)

Det har genom en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut fastställts att personen eller enheten har skapat en enhet i en annan jurisdiktion i syfte att kringgå skattemässiga, sociala eller andra rättsliga skyldigheter i den jurisdiktion där personen eller enheten har sitt säte, sin centrala administration eller sin huvudsakliga verksamhet.

h)

Det har genom en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut fastställts att en enhet har skapats med den avsikt som avses i led g.

2.   I avsaknad av en slutgiltig dom eller, i tillämpliga fall, ett slutgiltigt administrativt beslut i de fall som avses i punkt 1 c, d, f, g och h i denna artikel eller i det fall som avses i punkt 1 e i den här artikeln ska den behöriga utanordnaren utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 på grundval av en preliminär rättslig bedömning av det agerande som avses i de punkterna, med beaktande av fastställda faktiska omständigheter eller andra slutsatser i rekommendationen från den panel som avses i artikel 143.

Den preliminära bedömning som avses i första stycket i denna punkt påverkar inte den bedömning av agerandet av den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2 som medlemsstaternas behöriga myndigheter utför i enlighet med nationell rätt. Den behöriga utanordnaren ska utan dröjsmål ompröva sitt beslut att utesluta den person eller enhet som avses i artikel 135.2 och/eller att ålägga en mottagare ekonomiska sanktioner när en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut har meddelats. Om det i den slutgiltiga domen eller det slutgiltiga administrativa beslutet inte anges hur länge uteslutningen ska vara, ska den behöriga utanordnaren fastställa detta på grundval av fastställda faktiska omständigheter och slutsatser och med beaktande av rekommendationen från den panel som avses i artikel 143.

Om det i den slutgiltiga domen eller det slutgiltiga administrativa beslutet fastställs att den person eller enhet som avses i artikel 135.2 är oskyldig till det agerande som omfattas av en preliminär rättslig bedömning på grundval av vilken personen eller enheten har uteslutits, ska den behöriga utanordnaren utan dröjsmål avbryta uteslutningen och/eller återbetala ekonomiska sanktioner som ålagts, beroende på vad som är tillämpligt.

De faktiska omständigheter och slutsatser som avses i första stycket ska särskilt omfatta

a)

faktiska omständigheter som fastställts i samband med revisioner eller utredningar som utförts av Europeiska åklagarmyndigheten, när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, revisionsrätten, Olaf eller internrevisorn, eller någon annan verifiering, revision eller kontroll som utförts på utanordnarens ansvar,

b)

icke slutgiltiga administrativa beslut som kan innefatta disciplinåtgärder som vidtas av det behöriga övervakningsorgan som ansvarar för att kontrollera att yrkesetiska normer följs,

c)

faktiska omständigheter som avses i beslut av personer och enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c,

d)

information som översänds i enlighet med artikel 142.2 d av enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket b,

e)

beslut av kommissionen om överträdelse av unionens konkurrensrätt eller en nationell behörig myndighets beslut om överträdelse av unionens konkurrensrätt eller nationell konkurrensrätt.

3.   Alla beslut som fattas av den behöriga utanordnaren enligt artiklarna 135–142 eller, i tillämpliga fall, rekommendationer från den panel som avses i artikel 143 ska vara förenliga med proportionalitetsprincipen och särskilt beakta

a)

hur pass allvarlig situationen är och vilka effekter den kan ha på unionens ekonomiska intressen och anseende,

b)

hur lång tid som förflutit sedan agerandet i fråga,

c)

hur länge agerandet pågick och hur ofta det upprepades,

d)

huruvida agerandet var avsiktligt eller graden av oaktsamhet,

e)

i de fall som avses i punkt 1 b, huruvida en begränsad summa står på spel,

f)

andra förmildrande omständigheter, såsom

i)

den utsträckning i vilken den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2 har samarbetat med den berörda behöriga myndigheten och bidragit till utredningen, vilket bekräftats av den behöriga utanordnaren, eller

ii)

ett erkännande av att en uteslutningssituation föreligger genom en försäkran som avses i artikel 137.1.

4.   Den behöriga utanordnaren ska utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 om

a)

en fysisk eller juridisk person som ingår i förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganet för den person eller enhet som avses i artikel 135.2 eller som är behörig att företräda, fatta beslut om eller utöva kontroll över den personen eller den enheten, befinner sig i en eller flera av de situationer som avses i punkt 1 c–h i den här artikeln,

b)

en fysisk eller juridisk person som åtar sig ett obegränsat ansvar för skulderna för den person eller enhet som avses i artikel 135.2 befinner sig i en eller flera av de situationer som avses i punkt 1 a eller b i den här artikeln,

c)

en fysisk person utan vilken tilldelningen eller genomförandet av det rättsliga åtagandet inte kan ske befinner sig i en eller flera av de situationer som avses i punkt 1 c–h.

5.   I de fall som avses i punkt 2 i denna artikel får den behöriga utanordnaren tillfälligt utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 utan någon föregående rekommendation från den panel som avses i artikel 143, om den berörda personens eller enhetens deltagande i ett förfarande för tilldelning eller valet att en sådan person eller enhet ska förvalta medel från unionen skulle utgöra ett allvarligt, omedelbart hot mot unionens ekonomiska intressen. I sådana fall ska den behöriga utanordnaren omedelbart hänvisa fallet till den panel som avses i artikel 143 och fatta ett slutgiltigt beslut senast 14 dagar efter det att denne erhållit panelens rekommendation.

6.   Den behöriga utanordnaren ska, i tillämpliga fall med beaktande av rekommendationen från den panel som avses i artikel 143, inte utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 från att delta i ett förfarande för tilldelning eller från att väljas ut för att förvalta medel från unionen, om

a)

personen eller enheten har vidtagit korrigerande åtgärder enligt punkt 7 i denna artikel, i en utsträckning som i tillräcklig grad påvisar personens eller enhetens tillförlitlighet; detta gäller inte det fall som avses i punkt 1 d i denna artikel,

b)

personen eller enheten är oumbärlig för att säkerställa kontinuitet i verksamheten, under en begränsad tidsperiod och i väntan på korrigerande åtgärder enligt punkt 7 i denna artikel,

c)

en sådan uteslutning skulle vara oproportionell på grundval av de kriterier som avses i punkt 3 i denna artikel.

Dessutom ska punkt 1 a i denna artikel inte tillämpas på köp av varor till särskilt gynnsamma villkor, antingen hos en varuleverantör som slutgiltigt avslutar sin affärsverksamhet eller hos en god man eller en likvidator vid ett insolvensförfarande, ett offentligt ackord eller ett liknande förfarande enligt unionsrätten eller nationell rätt.

Om en person eller enhet som avses i artikel 135.2 undantas från uteslutning i enlighet med första och andra styckena i denna punkt ska den behöriga utanordnaren ange skälen till detta och informera den panel som avses i artikel 143 om dessa skäl.

7.   De korrigerande åtgärder som avses i punkt 6 första stycket a ska bland annat inbegripa

a)

åtgärder för att fastställa hur de situationer som föranleder uteslutning uppstått samt konkreta tekniska, organisatoriska och personalrelaterade åtgärder inom det berörda affärs- eller verksamhetsområdet som vidtagits av den person eller enhet som avses i artikel 135.2 och som är lämpliga för att korrigera agerandet och förhindra att det inträffar igen,

b)

bevis för att den person eller enhet som avses i artikel 135.2 har vidtagit åtgärder för att kompensera eller åtgärda den skada som åsamkats unionens ekonomiska intressen genom de faktiska omständigheter som föranledde uteslutningssituationen,

c)

bevis för att den person eller enhet som avses i artikel 135.2 har betalat eller säkrat betalning av alla böter som en behörig myndighet ålagt eller av alla skatter eller socialförsäkringsavgifter som avses i punkt 1 b i den här artikeln.

8.   Den behöriga utanordnaren ska, i tillämpliga fall med beaktande av den reviderade rekommendationen från den panel som avses i artikel 143, utan dröjsmål ompröva sitt beslut att utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 på eget initiativ eller på begäran av personen eller enheten, om den senare har vidtagit korrigerande åtgärder som påvisar dennes tillförlitlighet eller har lagt fram nya uppgifter som visar att den uteslutningssituation som avses i punkt 1 i den här artikeln inte längre föreligger.

9.   I det fall som avses i artikel 135.2 b ska den behöriga utanordnaren begära att den anbudssökande eller anbudsgivaren byter ut en enhet eller underleverantör vars kapacitet den avser att använda, om denna befinner sig i en uteslutningssituation som avses i punkt 1 i den här artikeln.

Artikel 137

Försäkran om och intyg på att en uteslutningssituation inte föreligger

1.   Deltagare ska avge en försäkran om huruvida de befinner sig i någon av de situationer som avses i artiklarna 136.1 och 141.1 och i tillämpliga fall huruvida de har vidtagit korrigerande åtgärder enligt artikel 136.6 första stycket a.

Deltagare ska även avge en försäkran om huruvida följande personer eller enheter befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 c–h:

a)

De fysiska eller juridiska personer som ingår i deltagarens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller som är behöriga att företräda, fatta beslut om eller utöva kontroll över deltagaren.

b)

Deltagarens verkliga huvudmän enligt definitionen i artikel 3.6 i direktiv (EU) 2015/849.

Deltagaren eller mottagaren ska utan dröjsmål informera den behöriga utanordnaren om eventuella ändringar i den situation som har anmälts i försäkran.

En anbudssökande eller anbudsgivare ska i förekommande fall avge samma försäkringar som avses i första och andra styckena undertecknade av en underleverantör eller annan enhet vars kapacitet den anbudssökande eller anbudsgivaren avser att använda.

Den behöriga utanordnaren ska inte begära de försäkringar som avses i denna punkt om sådana försäkringar redan har lämnats inom ramen för ett annat förfarande för tilldelning, förutsatt att situationen inte har förändrats och att dagen för utfärdande av försäkringarna inte ligger längre tillbaka i tiden än ett år.

Den behöriga utanordnaren får undanta kontrakt till mycket lågt värde om värdet inte överskrider det belopp som avses i punkt 14.4 i bilaga I från kraven enligt första och andra styckena.

2.   När det begärs av den behöriga utanordnaren och är nödvändigt för att säkerställa ett korrekt genomförande av förfarandet ska deltagaren, underleverantören eller den enhet vars kapacitet en anbudssökande eller anbudsgivare avser att använda tillhandahålla

a)

lämpliga bevis för att denne inte befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1,

b)

uppgifter om de fysiska eller juridiska personer som ingår i deltagarens förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan eller som är behöriga att företräda, fatta beslut om eller utöva kontroll över deltagaren, inbegripet personer och enheter inom ägar- och kontrollstrukturen och verkliga huvudmän, samt lämpliga bevis för att ingen av dessa personer befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 c–f,

c)

lämpliga bevis för att fysiska eller juridiska personer som åtar sig ett obegränsat ansvar för deltagarens skulder inte befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 a eller b.

3.   Den behöriga utanordnaren får i tillämpliga fall och i enlighet med nationell rätt som lämpligt bevis för att en deltagare eller enhet som avses i punkt 2 inte befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 a, c, d, f, g och h godta ett aktuellt utdrag ur ett brottsregister eller, om ett sådant inte kan företes, en likvärdig aktuell handling utfärdad av en rättslig eller administrativ myndighet i deltagarens eller enhetens etableringsland som visar att dessa krav är uppfyllda.

Den behöriga utanordnaren får som lämpligt bevis för att en deltagare eller enhet som avses i punkt 2 inte befinner sig i en av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 a och b godta ett aktuellt intyg utfärdat av den behöriga myndigheten i etableringslandet. Om dessa typer av intyg inte utfärdas i etableringslandet får deltagaren avge en försäkran under ed inför en rättslig myndighet eller notarius publicus eller, i avsaknad av detta, en försäkran på heder och samvete inför en administrativ myndighet eller en behörig branschorganisation i deltagarens etableringsland.

4.   Den behöriga utanordnaren ska frångå kravet på att en deltagare eller enhet som avses i punkt 2 ska lämna de bevishandlingar som avses i punkterna 2 och 3 om

a)

utanordnaren kan få tillgång till sådana bevis i en nationell databas utan kostnad,

b)

sådana bevis redan har tillhandahållits utanordnaren inom ramen för ett annat förfarande, förutsatt att inlämnade handlingar fortfarande är giltiga och att dagen för utfärdande av dessa handlingar inte ligger längre tillbaka i tiden än ett år,

c)

utanordnaren erkänner att det på objektiva grunder är omöjligt att tillhandahålla sådana bevis.

5.   Punkterna 1–4 i den här artikeln ska inte tillämpas på personer och enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c eller på unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71.

När det gäller finansieringsinstrument ska slutmottagare och intermediärer, i avsaknad av regler och förfaranden som är fullt likvärdiga med dem som avses i artikel 154.4 första stycket d, tillhandahålla den person eller enhet som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c en försäkran som undertecknats på heder och samvete där de intygar att de inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 136.1 a–d, g och h eller artikel 141.1 första stycket b och c, eller i en situation som anses likvärdig efter en bedömning som utförts i enlighet med artikel 154.4.

Om finansieringsinstrument undantagsvis genomförs enligt artikel 62.1 första stycket a ska slutmottagare tillhandahålla finansiella intermediärer en försäkran som undertecknats på heder och samvete där de intygar att de inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 136.1 a–d, g och h eller artikel 141.1 första stycket b och c.

Artikel 138

Ekonomiska sanktioner

1.   För att uppnå en avskräckande verkan får den behöriga utanordnaren, i tillämpliga fall med beaktande av rekommendationen från den panel som avses i artikel 143, ålägga en mottagare en ekonomisk sanktion om ett rättsligt åtagande har ingåtts med mottagaren och denne befinner sig i en uteslutningssituation som avses i artikel 136.1 c, d, e eller f.

Vid de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 c–f får en ekonomisk sanktion åläggas som ett alternativ till ett beslut om att utesluta mottagaren, om en uteslutning vore oproportionell på grundval av de kriterier som avses i artikel 136.3.

Vid de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 c, d och e får en ekonomisk sanktion åläggas tillsammans med en uteslutning om detta är nödvändigt för att skydda unionens ekonomiska intressen, på grund av att mottagaren har använt sig av ett systematiskt och återkommande agerande i syfte att få otillbörlig tillgång till unionsmedel.

Trots vad som sägs i första, andra och tredje styckena i denna punkt ska en ekonomisk sanktion inte åläggas en mottagare som, i enlighet med artikel 137, har angett att den befinner sig i en uteslutningssituation.

2.   Den ekonomiska sanktionen får inte överstiga 10 % av det totala värdet på det rättsliga åtagandet. Om det gäller en bidragsöverenskommelse som undertecknats med flera bidragsmottagare får den ekonomiska sanktionen inte överstiga 10 % av det bidragsbelopp som den berörda bidragsmottagaren har rätt till enligt bidragsöverenskommelsen.

Artikel 139

Uteslutningens varaktighet och preskriptionstid

1.   Uteslutningens varaktighet får inte överstiga

a)

den period som i tillämpliga fall fastställs i en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut i en medlemsstat,

b)

i avsaknad av en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut

i)

fem år, i de fall som avses i artikel 136.1 d,

ii)

tre år, i de fall som avses i artikel 136.1 c och e–h.

En person eller enhet som avses i artikel 135.2 ska vara utesluten så länge denne befinner sig i någon av de uteslutningssituationer som avses i artikel 136.1 a och b.

2.   Preskriptionstiden för att utesluta och/eller ålägga en person eller enhet som avses i artikel 135.2 ekonomiska sanktioner ska vara fem år räknat från något av nedanstående:

a)

Dagen för det agerande som föranleder uteslutning eller, i fall av kontinuerligt eller upprepat agerande, den dag då agerandet upphörde, i de fall som avses i artikel 136.1 b–e, g och h.

b)

Dagen för en slutgiltig dom vid en nationell domstol eller ett slutgiltigt administrativt beslut, i de fall som avses i artikel 136.1 b, c, d, g och h.

Preskriptionstiden ska avbrytas av en åtgärd som vidtas av en nationell myndighet, av kommissionen, av Olaf, av Europeiska åklagarmyndigheten när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, av den panel som avses i artikel 143 i den här förordningen eller av någon annan enhet som deltar i genomförandet av budgeten, om denna åtgärd delges den person eller enhet som avses i artikel 135.2 i den här förordningen och rör utredningar eller rättsliga förfaranden. En ny preskriptionstid ska börja löpa dagen efter detta avbrott.

Vid tillämpning av artikel 136.1 f i den här förordningen ska den preskriptionstid för att utesluta en person eller enhet som avses i artikel 135.2 i den här förordningen och/eller ålägga en mottagare ekonomiska sanktioner som anges i artikel 3 i förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 gälla.

Om agerandet hos en berörd person eller enhet som avses i artikel 135.2 i den här förordningen faller inom ramen för flera av de grunder som anges i artikel 136.1 i den här förordningen ska den preskriptionstid som gäller för den allvarligaste av dessa grunder gälla.

Artikel 140

Offentliggörande av uteslutning och ekonomiska sanktioner

1.   I de fall som avses i artikel 136.1 c–h ska kommissionen, med förbehåll för den behöriga utanordnarens beslut, på sin webbplats offentliggöra nedanstående information om uteslutningen och, i tillämpliga fall, de ekonomiska sanktionerna, om det krävs för att förstärka uteslutningsbeslutets och/eller de ekonomiska sanktionernas avskräckande verkan:

a)

Namnet på den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2.

b)

Uteslutningssituationen.

c)

Uteslutningens varaktighet och/eller beloppet av de ekonomiska sanktionerna.

Om beslutet om uteslutning och/eller ekonomiska sanktioner har fattats på grundval av en preliminär bedömning enligt artikel 136.2 ska offentliggörandet innehålla uppgift om att det inte finns någon slutgiltig dom eller, i tillämpliga fall, något slutgiltigt administrativt beslut. I sådana fall ska information om eventuella överklaganden, inklusive deras status och resultat, samt alla omprövade beslut av den behöriga utanordnaren offentliggöras utan dröjsmål. Om ekonomiska sanktioner har ålagts ska offentliggörandet dessutom innehålla uppgift om huruvida dessa har betalats.

Beslutet om att offentliggöra informationen ska fattas av den behöriga utanordnaren antingen efter den slutgiltiga domen i ärendet eller, i tillämpliga fall, det slutgiltiga administrativa beslutet, eller efter rekommendationen från den panel som avses i artikel 143, beroende på vad som är tillämpligt. Beslutet får verkan tre månader efter att det delgetts den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2.

Den offentliggjorda informationen ska tas bort så snart uteslutningsperioden löpt ut. Vid ekonomiska sanktioner ska den offentliggjorda informationen tas bort sex månader efter det att betalning erlagts.

När det gäller personuppgifter ska den behöriga utanordnaren i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 informera den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2 i den här förordningen om dennes rättigheter enligt bestämmelserna om uppgiftsskydd och om vilka förfaranden som gäller för att utöva dessa rättigheter.

2.   Den information som avses i punkt 1 i denna artikel ska inte offentliggöras om någon av nedanstående omständigheter råder:

a)

Det är nödvändigt att bevara sekretessen i en utredning eller i nationella rättsliga förfaranden.

b)

Offentliggörandet skulle åsamka den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2 oproportionell skada eller på annat sätt vara oproportionellt på grundval av proportionalitetskriterierna i artikel 136.3 och med beaktande av de ekonomiska sanktionernas belopp.

c)

Det rör sig om en fysisk person, såvida inte offentliggörandet av personuppgifter är motiverat på grund av exceptionella omständigheter, bland annat på grund av agerandets allvar eller dess inverkan på unionens ekonomiska intressen. I sådana fall ska beslutet om offentliggörande av informationen fattas med beaktande av rätten till integritet och övriga rättigheter som fastställs i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 141

Avvisande från ett förfarande för tilldelning

1.   Den behöriga utanordnaren ska från ett förfarande för tilldelning avvisa en deltagare som

a)

befinner sig i en uteslutningssituation som fastställts i enlighet med artikel 136,

b)

har lämnat vilseledande uppgifter angående uppfyllande av de krav som ställs för att delta i förfarandet eller har underlåtit att lämna uppgifterna,

c)

tidigare har deltagit i utarbetandet av dokument som används i förfarandet för tilldelning, om detta innebär en överträdelse av principen om likabehandling, inbegripet snedvridning av konkurrensen som inte kan avhjälpas på annat sätt.

Den behöriga utanordnaren ska meddela de övriga deltagarna i förfarandet för tilldelning den relevanta information som utbytts i samband med eller till följd av deltagarens medverkan i förberedelserna av förfarandet för tilldelning enligt första stycket c. Före avvisandet av en deltagare ska denne ges möjlighet att bevisa att dess medverkan i förberedelserna av förfarandet för tilldelning inte strider mot principen om likabehandling.

2.   Artikel 133.1 ska tillämpas, såvida avvisandet inte har motiverats i enlighet med punkt 1 första stycket a i den här artikeln i form av ett beslut om uteslutning som fattats med avseende på deltagaren efter det att dennes synpunkter granskats.

Artikel 142

System för tidig upptäckt och uteslutning

1.   Uppgifter som utbyts inom ramen för det system för tidig upptäckt och uteslutning som avses i artikel 135 ska centraliseras i en databas som inrättats av kommissionen (nedan kallad databasen) och ska behandlas i enlighet med rätten till integritet och övriga rättigheter som fastställs i förordning (EG) nr 45/2001.

Uppgifter om fall som avser tidig upptäckt, uteslutning och/eller ekonomiska sanktioner ska föras in i databasen av den behöriga utanordnaren efter att ha underrättat den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2. En sådan underrättelse får under exceptionella omständigheter skjutas upp, om det föreligger tvingande berättigade skäl att bevara konfidentialitet i en utredning eller i nationella rättsliga förfaranden, till dess sådana tvingande berättigade skäl att bevara konfidentialiteten inte längre föreligger.

I enlighet med förordning (EG) nr 45/2001 ska kommissionen på begäran informera den person eller enhet som avses i artikel 135.2 och som omfattas av systemet för tidig upptäckt och uteslutning om vilka uppgifter som lagrats i databasen med avseende på den personen eller enheten.

Om några uppgifter har rättats, utplånats eller ändrats ska uppgifterna i databasen uppdateras, där så är lämpligt. Uppgifterna ska endast offentliggöras i enlighet med artikel 140.

2.   Systemet för tidig upptäckt och uteslutning ska baseras på faktiska omständigheter och slutsatser som avses i artikel 136.2 fjärde stycket och på uppgifter som lämnas till kommissionen, särskilt av följande aktörer:

a)

Europeiska åklagarmyndigheten när det gäller de medlemsstater som deltar i fördjupat samarbete enligt förordning (EU) 2017/1939, eller Olaf, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 883/2013, om en avslutad eller pågående utredning visar att det kan vara lämpligt att vidta säkerhetsåtgärder för att skydda unionens ekonomiska intressen, med vederbörlig hänsyn till respekten för processuella och grundläggande rättigheter och skyddet av visselblåsare.

b)

En utanordnare vid kommissionen, vid en europeisk byrå som inrättats av kommissionen eller vid ett genomförandeorgan.

c)

En unionsinstitution eller en europeisk byrå eller ett organ som inte avses i led b, eller ett organ eller en person som anförtrotts genomförandet av åtgärder inom Gusp.

d)

Enheter som genomför budgeten i enlighet med artikel 63, i fall som avser upptäckt av bedrägerier och/eller oriktigheter samt uppföljning av dessa, om överlämnande av uppgifter krävs enligt sektorsspecifika regler.

e)

Personer eller enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c, i fall som avser upptäckt av bedrägerier och/eller oriktigheter samt uppföljning av dessa.

3.   Utom när uppgifter ska lämnas in i enlighet med sektorsspecifika regler ska de uppgifter som ska lämnas i enlighet med punkt 2 i denna artikel inbegripa följande:

a)

Uppgift om den berörda enhetens eller personens identitet.

b)

En sammanfattning av de risker som upptäckts eller av föreliggande faktiska omständigheter.

c)

Uppgifter som skulle kunna vara till hjälp för utanordnare när de genomför kontroller enligt punkt 4 i denna artikel eller fattar ett beslut om uteslutning enligt artikel 136.1 eller 136.2 eller ett beslut om åläggande av ekonomiska sanktioner enligt artikel 138.

d)

I tillämpliga fall, uppgifter om alla särskilda åtgärder som krävs för att säkerställa konfidentialiteten när det gäller de inlämnade uppgifterna, inbegripet åtgärder för att säkra bevisning till skydd för utredningen eller de nationella rättsliga förfarandena.

4.   Kommissionen ska utan dröjsmål och via den databas som avses i punkt 1 överlämna de uppgifter som avses i punkt 3 till sina egna utanordnare och utanordnarna för dess genomförandeorgan, alla övriga unionsinstitutioner, unionsorgan och europeiska byråer och organ, för att dessa ska kunna genomföra nödvändiga kontroller angående pågående förfaranden för tilldelning och befintliga rättsliga åtaganden.

Vid utförandet av denna kontroll ska den behöriga utanordnaren utöva sina befogenheter enligt artikel 74 och får inte gå utöver vad som fastställs i villkoren för förfarandet för tilldelning och de rättsliga åtagandena.

Lagringstiden för de uppgifter avseende tidig upptäckt som lämnas i enlighet med punkt 3 i den här artikeln får inte överstiga ett år. Om den behöriga utanordnaren under den perioden begär att panelen ska utfärda en rekommendation i ett fall som avser uteslutning eller ekonomiska sanktioner får lagringstiden förlängas fram till dess att den behöriga utanordnaren har fattat ett beslut.

5.   Alla personer och enheter som deltar i genomförandet av budgeten i enlighet med artikel 62 ska av kommissionen beviljas tillgång till uppgifterna om beslut om uteslutning enligt artikel 136, för att de ska kunna kontrollera om det finns uppgifter om uteslutning i systemet och beakta dessa uppgifter, på lämpligt sätt och på eget ansvar, när de tilldelar kontrakt inom ramen för genomförandet av budgeten.

6.   Som en del av sin årsrapport till Europaparlamentet och rådet enligt artikel 325.5 i EUF-fördraget ska kommissionen tillhandahålla sammanställd information om de beslut som fattats av utanordnare enligt artiklarna 135–142 i den här förordningen. Rapporten ska också innehålla ytterligare information om de beslut som fattats av utanordnare i enlighet med artikel 136.6 första stycket b och artikel 140.2 i den här förordningen och om beslut av utanordnare om att avvika från panelens rekommendation i enlighet med artikel 143.6 tredje stycket i den här förordningen.

Den information som avses i första stycket i denna punkt ska tillhandahållas med vederbörlig hänsyn till kraven på konfidentialitet och får framför allt inte möjliggöra identifiering av den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2.

Artikel 143

Panel

1.   En panel ska sammankallas på begäran av en utanordnare för en unionsinstitution, ett unionsorgan, en europeisk byrå eller ett europeiskt organ eller en person som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp enligt avdelning V i EU-fördraget.

2.   Panelen ska bestå av

a)

en ständig oberoende ordförande på hög nivå som utnämns av kommissionen,

b)

två ständiga företrädare för kommissionen i egenskap av innehavare av systemet för tidig upptäckt och uteslutning, vilka ska uttrycka en gemensam ståndpunkt, och

c)

en företrädare för den begärande utanordnaren.

Panelens sammansättning ska säkerställa lämplig juridisk och teknisk expertis. Panelen ska bistås av ett ständigt sekretariat som ska tillhandahållas av kommissionen och som ska säkerställa den kontinuerliga förvaltningen av panelen.

3.   Ordföranden ska vara en tidigare ledamot av Europeiska unionens domstol eller av revisionsrätten eller en tidigare tjänsteman som innehaft en post motsvarande minst generaldirektör i en annan unionsinstitution än kommissionen. Ordföranden ska väljas på grundval av sina personliga och yrkesrelaterade kvaliteter, omfattande erfarenhet i rättsliga och ekonomiska frågor och dokumenterad kompetens, oavhängighet och integritet. Mandattiden ska vara fem år och får inte förnyas. Ordföranden ska utnämnas som särskild rådgivare i den mening som avses i artikel 5 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen. Ordföranden ska leda samtliga sammanträden i panelen. Ordföranden ska utföra sina uppgifter på ett oavhängigt sätt. Det får inte finnas någon intressekonflikt mellan dennes uppgifter som ordförande och andra officiella uppdrag.

4.   Kommissionen ska anta panelens arbetsordning.

5.   Panelen ska upprätthålla rätten för den berörda person eller enhet som avses i artikel 135.2 att lämna synpunkter på de faktiska omständigheter eller slutsatser som avses i artikel 136.2, och på den preliminära rättsliga bedömningen och innan panelen antar sina rekommendationer. Rätten att lämna synpunkter får skjutas upp i undantagsfall, om det föreligger tvingande berättigade skäl att bevara konfidentialiteten i en utredning eller i nationella rättsliga förfaranden, till dess sådana berättigade skäl inte längre föreligger.

6.   Panelens rekommendation om uteslutning och/eller åläggande av ekonomiska sanktioner ska i tillämpliga fall innehålla nedanstående:

a)

De faktiska omständigheter eller slutsatser som avses i artikel 136.2 samt dess preliminära rättsliga bedömning.

b)

En bedömning av behovet av att ålägga en ekonomisk sanktion och dess belopp.

c)

En bedömning av behovet av att utesluta den person eller den enhet som avses i artikel 135.2 och i så fall hur länge.

d)

En bedömning av behovet av att offentliggöra uppgifter om den person eller enhet som avses i artikel 135.2 och som utesluts och/eller åläggs en ekonomisk sanktion.

e)

En bedömning av eventuella korrigerande åtgärder som den person eller enhet som avses i artikel 135.2 har vidtagit.

Om den behöriga utanordnaren planerar att fatta ett strängare beslut än vad panelen har rekommenderat ska utanordnaren säkerställa att beslutet fattas med vederbörlig hänsyn till rätten att höras och till bestämmelserna om skydd av personuppgifter.

Om den behöriga utanordnaren beslutar att avvika från panelens rekommendation ska denne motivera detta beslut inför panelen.

7.   Panelen ska se över sin rekommendation under uteslutningsperioden på begäran av den behöriga utanordnaren i de fall som avses i artikel 136.8 eller efter meddelande av en slutgiltig dom eller ett slutgiltigt administrativt beslut där grunderna för uteslutning fastställs, när en sådan dom eller ett sådant beslut inte fastställer uteslutningens varaktighet, i enlighet med artikel 136.2 andra stycket.

8.   Panelen ska utan dröjsmål underrätta den begärande utanordnaren om en reviderad rekommendation, varefter utanordnaren ska ompröva sitt beslut.

9.   Europeiska unionens domstol ska ha oinskränkt behörighet att ompröva ett beslut varigenom en utanordnare utesluter en person eller enhet som avses i artikel 135.2 och/eller ålägger en mottagare en ekonomisk sanktion, vilket inbegriper beslut om att upphäva uteslutningen, förkorta eller förlänga dess varaktighet och/eller upphäva, minska eller öka den ekonomiska sanktionen. Artikel 22.1 i förordning (EG) nr 58/2003 ska inte tillämpas när utanordnarens beslut om uteslutning eller åläggande av en ekonomisk sanktion fattas på grundval av en rekommendation från panelen.

Artikel 144

Funktionen hos databasen för systemet för tidig upptäckt och uteslutning

1.   Uppgifter som begärts från de enheter som avses i artikel 142.2 d ska i enlighet med sektorsspecifika regler enbart överföras genom det av kommissionen införda automatiserade informationssystem som i nuläget används för rapportering av bedrägerier och oriktigheter (nedan kallat Irregularity Management System).

2.   När de uppgifter som mottagits genom Irregularity Management System används ska hänsyn tas till status för det nationella förfarande som förelåg vid den tidpunkt då uppgifterna lämnades in. Sådan användning ska föregås av samråd med den medlemsstat som lämnade in de relevanta uppgifterna genom Irregularity Management System.

Artikel 145

Undantag för gemensamma forskningscentrumet

Artiklarna 135–144 ska inte tillämpas på JRC.

Avsnitt 3

Datasystem och e-förvaltning

Artikel 146

Elektronisk handläggning av transaktioner

1.   Om inkomster och utgifter handläggs eller dokument utbyts med hjälp av datasystem får dokument undertecknas genom ett datoriserat eller elektroniskt förfarande som med säkerhet identifierar den som undertecknar. Sådana datasystem ska innehålla en fullständig och uppdaterad beskrivning av systemet med ett fastställande av innehållet i varje datafält, en beskrivning av hur varje enskild transaktion behandlas och en detaljerad beskrivning av hur datasystemet garanterar en komplett verifieringskedja för varje transaktion.

2.   All överföring av dokument mellan unionsinstitutionerna och medlemsstaterna får ske i elektronisk form, förutsatt att detta först har godkänts av de berörda unionsinstitutionerna och medlemsstaterna.

Artikel 147

e-förvaltning

1.   De unionsinstitutioner, genomförandeorgan och unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 ska fastställa och tillämpa enhetliga standarder för elektroniskt informationsutbyte med deltagare. I synnerhet ska de i största möjliga utsträckning utforma och tillämpa lösningar för inlämning, lagring och behandling av uppgifter som lämnas i samband med förfaranden för tilldelning, och för detta ändamål inrätta ett gemensamt område för utbyte av elektroniska uppgifter för deltagare. Kommissionen ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om de framsteg som gjorts i detta avseende.

2.   Vid delad förvaltning ska allt officiellt informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen ske på det sätt som anges i sektorsspecifika regler. Dessa regler ska säkerställa interoperabilitet mellan uppgifter som inhämtas, mottas och överförs i samband med förvaltningen av budgeten.

Artikel 148

Elektroniska system för utbyte

1.   Allt utbyte med mottagare, inklusive ingående av rättsliga åtaganden och ändringar av dessa, får ske genom elektroniska system för utbyte.

2.   Elektroniska system för utbyte ska uppfylla följande villkor:

a)

Endast behöriga personer ska ha tillträde till systemen och de dokument som överförs genom dem.

b)

Endast behöriga personer ska ha rätt att elektroniskt skriva under eller överföra dokument genom systemen.

c)

Behöriga personer ska identifieras i systemen genom väl etablerade rutiner.

d)

Tid och datum för elektroniska överföringar ska anges exakt.

e)

Dokumentens integritet ska bevaras.

f)

Dokumenten ska förbli tillgängliga.

g)

I tillämpliga fall ska dokumentens konfidentialitet bevaras.

h)

Skyddet av personuppgifter enligt förordning (EG) nr 45/2001 ska säkerställas.

3.   Uppgifter som sänds eller tas emot genom ett sådant system ska åtnjuta rättslig presumtion i fråga om uppgifternas integritet och riktigheten när det gäller de datum och tidpunkter för sändning eller mottagande av uppgifter som anges i systemet.

Ett dokument som sänts eller delgetts genom ett sådant system ska anses vara likvärdigt med ett dokument i pappersform, godtas som bevis i rättsliga förfaranden, betraktas som ett original och åtnjuta rättslig presumtion i fråga om äkthet och integritet, förutsatt att dokumentet inte innehåller några dynamiska egenskaper som automatiskt kan förändra det.

Den elektroniska underskrift som avses i punkt 2 b ska ha samma rättsliga verkan som en handskriven underskrift.

Artikel 149

Inlämning av ansökningshandlingar

1.   Formerna för inlämning av ansökningshandlingar ska fastställas av den behöriga utanordnaren, som får besluta att en enda metod ska användas.

De kommunikationsmetoder som väljs ska säkerställa att verklig konkurrens råder och att följande villkor iakttas:

a)

Varje ansökan ska innehålla alla de uppgifter som krävs för att den ska kunna bedömas.

b)

Uppgifternas integritet ska bevaras.

c)

Ansökningshandlingarnas konfidentialitet ska bevaras.

d)

Skyddet av personuppgifter ska skyddas enligt förordning (EG) nr 45/2001 ska säkerställas.

2.   Kommissionen ska med hjälp av lämpliga metoder och i enlighet med artikel 147.1 säkerställa att deltagare kan inge ansökningshandlingar och styrkande bevisning i ett elektroniskt format. Alla system för elektronisk kommunikation som används till stöd för kommunikation och informationsutbyte ska vara icke-diskriminerande, allmänt tillgängliga och driftskompatibla med allmänt använda informations- och kommunikationstekniska produkter och får inte begränsa deltagarnas tillträde till förfarandet för tilldelning.

Kommissionen ska regelbundet rapportera till Europaparlamentet och rådet om framstegen med tillämpningen av denna punkt.

3.   Systemen för elektroniskt mottagande av ansökningshandlingar ska, med hjälp av tekniska funktioner och lämpliga rutiner, garantera att

a)

deltagarens identitet kan bekräftas med säkerhet,

b)

exakt tid och datum för mottagande av ansökningshandlingar kan fastställas,

c)

enbart behöriga personer har tillträde till de uppgifter som överförs och får fastställa eller ändra datumen för öppnande av ansökningshandlingarna,

d)

enbart behöriga personer har, under tilldelningsförfarandets olika steg, tillträde till samtliga inlämnade uppgifter och får ge tillträde till dessa uppgifter i den utsträckning det behövs för förfarandet,

e)

det inom rimliga gränser är säkerställt att alla försök till överträdelse av villkoren enligt leden a–d kan upptäckas.

Första stycket ska inte tillämpas på kontrakt vars värde underskrider de tröskelvärden som avses i artikel 175.1.

4.   När den behöriga utanordnaren tillåter inlämning av ansökningshandlingar med elektroniska medel ska de elektroniska dokument som lämnas in via sådana system anses vara original.

5.   Om inlämningen sker brevledes får deltagarna välja att lämna in ansökningshandlingar

a)

antingen per post eller bud, varvid beviset utgörs av poststämpel eller mottagningskvitto, eller

b)

direkt till den behöriga utanordnarens lokaler, antingen själva eller genom ett ombud, varvid beviset utgörs av ett mottagningsbevis.

6.   Genom att lämna in ansökningshandlingar godtar deltagarna att resultatet av förfarandet meddelas med elektroniska medel.

7.   Punkterna 1–6 i den här artikeln ska inte tillämpas på urvalet av personer eller enheter som förvaltar medel från unionen i enlighet med artikel 62.1 första stycket c.

KAPITEL 3

Regler för direkt förvaltning

Artikel 150

Utvärderingskommitté

1.   Ansökningshandlingarna ska utvärderas av en utvärderingskommitté.

2.   Utvärderingskommittén ska utnämnas av den behöriga utanordnaren.

Utvärderingskommittén ska bestå av minst tre personer.

3.   Medlemmarna i den utvärderingskommitté som utvärderar bidragsansökningar eller anbud ska företräda minst två organisatoriska enheter inom de unionsinstitutioner eller unionsorgan som avses i artiklarna 68, 70 och 71, vilka ska sakna hierarkisk koppling sinsemellan och varav minst en inte är underställd den behöriga utanordnaren. Om de representationer och lokala enheter som ligger utanför unionen, som till exempel unionens delegationer, representationer och kontor i tredjeland, och de unionsorgan som avses i artiklarna 68, 70 och 71 inte har distinkta enheter är bestämmelsen om organisatoriska enheter som sinsemellan saknar hierarkisk koppling inte tillämplig.

Externa experter får biträda utvärderingskommittén i enlighet med ett beslut av den behöriga utanordnaren.

Medlemmarna i utvärderingskommittén får vara externa experter, om denna möjlighet anges i den grundläggande akten.

4.   De medlemmar i utvärderingskommittén som utvärderar ansökningar i en pristävling får vara personer som avses i punkt 3 första stycket eller externa experter.

5.   Medlemmarna i utvärderingskommittén och de externa experterna ska uppfylla kraven i artikel 61.

Artikel 151

Förtydligande och rättelse av ansökningshandlingar

Den behöriga utanordnaren får rätta uppenbara skrivfel i ansökningshandlingarna efter att deltagaren bekräftat den avsedda rättelsen.

Om en deltagare underlåter att lägga fram bevis eller ge förklaringar ska utvärderingskommittén eller i tillämpliga fall den behöriga utanordnaren, utom i vederbörligen motiverade fall, uppmana deltagaren att tillhandahålla den information som saknas eller förtydliga styrkande handlingar.

Sådana upplysningar, förtydliganden eller bekräftelser får inte väsentligt ändra ansökningshandlingarna.

Artikel 152

Garantier

1.   Utom när det gäller kontrakt och bidrag vilkas värde inte överstiger 60 000 EUR, får den behöriga utanordnaren, om det är proportionellt och efter den behöriga utanordnarens riskanalys, kräva att en garanti ställs

a)

av entreprenörer eller bidragsmottagare i syfte att begränsa de ekonomiska risker som är förknippade med utbetalning av förfinansiering (nedan kallad garanti vid förfinansiering),

b)

av entreprenörer för att säkerställa fullgörandet av väsentliga avtalsenliga krav på byggentreprenader, varuleveranser eller komplexa tjänster (nedan kallad fullgörandegaranti),

c)

av entreprenörer för att säkerställa att kontraktet fullgörs helt under kontraktsperioden (nedan kallad innehållandegaranti).

JRC ska inte omfattas av kraven på att ställa garanti.

Som ett alternativ till att begära en garanti vid förfinansiering får den behöriga utanordnaren, när det gäller bidrag, besluta att dela upp betalningen i flera delbetalningar.

2.   Den behöriga utanordnaren ska avgöra huruvida garantin ska ställas i euro eller i den valuta som anges i kontraktet eller bidragsöverenskommelsen.

3.   Garantin ska ställas av en bank eller något annat godkänt finansinstitut som godtas av den behöriga utanordnaren.

På begäran av entreprenören eller bidragsmottagaren och under förutsättning att det godtas av den behöriga utanordnaren

a)

får den garanti som avses i punkt 1 första stycket a, b och c ersättas med en solidarisk borgen av entreprenören eller bidragsmottagaren och en tredje part,

b)

får den garanti som avses i punkt 1 första stycket a ersättas med en oåterkallelig och ovillkorlig solidarisk borgen av de bidragsmottagare som är parter i samma bidragsöverenskommelse.

4.   Garantin ska medföra att banken, finansinstitutet eller den tredje parten står som proprieborgensmän för eller har gått i borgen såsom för egen skuld för entreprenörens eller bidragsmottagarens förpliktelser.

5.   Om den behöriga utanordnaren under genomförandet av kontraktet eller bidragsöverenskommelsen upptäcker att en borgensman enligt tillämplig nationell rätt inte är eller inte längre är bemyndigad att utfärda garantier ska utanordnaren kräva att entreprenören eller bidragsmottagaren ersätter den garanti som ställts av en sådan borgensman.

Artikel 153

Garanti vid förfinansiering

1.   Garantin vid förfinansiering ska ställas för ett belopp som inte får överstiga förfinansieringsbeloppet och ska täcka en tillräckligt lång period för att kunna åberopas.

2.   Garantin vid förfinansiering ska frisläppas i takt med att förfinansieringen avräknas från de mellanliggande betalningarna eller slutbetalningen till entreprenören eller bidragsmottagaren, i enlighet med villkoren i kontraktet eller i bidragsöverenskommelsen.

AVDELNING VI

INDIREKT FÖRVALTNING

Artikel 154

Indirekt förvaltning

1.   Urvalet av personer och enheter som anförtrotts genomförandet av medel från unionen eller budgetgarantier i enlighet med artikel 62.1 första stycket c ska vara transparent och motiverat med tanke på åtgärdens art och får inte ge upphov till en intressekonflikt. För enheter som avses i artikel 62.1 första stycket c ii, v, vi och vii ska urvalet även ta vederbörlig hänsyn till deras ekonomiska och operativa kapacitet.

När personen eller enheten identifieras i en grundläggande akt ska det i den finansieringsöversikt som föreskrivs i artikel 35 finnas en motivering till varför just den personen eller enheten har valts.

Då genomförandet sköts av ett nätverk som kräver att minst ett organ eller en enhet utses per medlemsstat eller berört land ska detta val träffas av de aktuella medlemsstaterna eller länderna i enlighet med den grundläggande akten. I alla övriga fall ska kommissionen utse dessa organ eller enheter i samråd med berörda medlemsstater eller länder.

2.   Personer och enheter som anförtrotts förvaltningen av medel från unionen eller budgetgarantier i enlighet med artikel 62.1 första stycket c ska följa principerna om sund ekonomisk förvaltning, öppenhet, icke-diskriminering och unionsåtgärdernas synlighet. När kommissionen fastställer ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap i enlighet med artikel 130 ska dessa principer beskrivas närmare i sådana överenskommelser.

3.   Innan överenskommelser om medverkan, finansieringsöverenskommelser eller garantiöverenskommelser undertecknas ska kommissionen säkerställa en skyddsnivå för unionens ekonomiska intressen som är likvärdig med den som föreskrivs när kommissionen genomför budgeten i enlighet med artikel 62.1 första stycket a. Kommissionen ska göra detta genom att göra en bedömning av de system, regler och förfaranden som används av de personer eller enheter som förvaltar unionens medel om den har för avsikt att förlita sig på sådana system, regler och förfaranden för åtgärdens genomförande eller genom att vidta lämpliga tillsynsåtgärder i enlighet med punkt 5 i den här artikeln.

4.   Kommissionen ska, i enlighet med proportionalitetsprincipen och med vederbörlig hänsyn tagen till åtgärdens art och de ekonomiska riskerna, göra en bedömning av huruvida de personer och enheter som förvaltar unionsmedel enligt artikel 62.1 första stycket c

a)

inrättar ett ändamålsenligt och effektivt internt kontrollsystem som bygger på bästa internationella praxis och som i synnerhet gör det möjligt att förebygga, upptäcka och korrigera oriktigheter och bedrägerier, samt säkerställer att detta system fungerar,

b)

tillämpar ett system för redovisning som ger korrekta, fullständiga och tillförlitliga uppgifter som görs tillgängliga i tid,

c)

är föremål för en oberoende extern revision som utförs enligt internationellt vedertagna revisionsstandarder av ett revisionsorgan som är funktionellt oberoende av personen eller enheten i fråga,

d)

tillämpar lämpliga regler och förfaranden för finansiering till tredje parter, inbegripet öppna, icke-diskriminerande, effektiva och ändamålsenliga granskningsförfaranden, regler för återvinning av felaktigt utbetalda belopp samt regler för att utesluta från tillgång till finansiering,

e)

offentliggör tillräcklig information om mottagarna som är likvärdig den som föreskrivs enligt artikel 38,

f)

säkerställer ett skydd av personuppgifter som motsvarar det som avses i artikel 5.

Dessutom får kommissionen, i samverkan med de berörda personerna eller enheterna, göra en bedömning av andra regler och förfaranden, såsom kostnaden för administrationen av personernas eller enheternas praxis för redovisning. På grundval av resultaten av den bedömningen får kommissionen besluta att åberopa dessa regler och förfaranden.

De personer eller enheter som har bedömts i enlighet med första och andra styckena ska utan onödigt dröjsmål informera kommissionen om eventuella väsentliga ändringar i deras system, regler eller förfaranden som kan påverka tillförlitligheten i kommissionens bedömning.

5.   Om de berörda personerna eller enheterna endast delvis uppfyller kraven i punkt 4, ska kommissionen vidta lämpliga tillsynsåtgärder för att säkerställa att unionens ekonomiska intressen skyddas. Dessa åtgärder ska anges i de relevanta överenskommelserna. Information om alla sådana åtgärder ska på begäran av Europaparlamentet och rådet ställas till deras förfogande.

6.   Kommissionen får besluta att inte kräva en förhandsbedömning enligt punkterna 3 och 4

a)

för de unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 och för de organ eller personer som avses i artikel 62.1 första stycket c viii vilka har infört finansiella bestämmelser efter förhandsgodkännande från kommissionen,

b)

för tredjeländer eller organ som de har utsett, i den mån kommissionen behåller det ekonomiska förvaltningsansvar som garanterar ett tillräckligt skydd av unionens ekonomiska intressen, eller

c)

för de förfaranden som särskilt krävs av kommissionen, inbegripet dess egna och de som anges i grundläggande akter.

7.   Om de system, regler och förfaranden som tillämpas av de personer eller enheter som avses i artikel 62.1 första stycket c bedöms vara lämpliga får unionens bidrag till dessa personer eller enheter genomföras i enlighet med denna avdelning. Om dessa personer eller enheter deltar i en inbjudan att lämna förslag ska de efterleva bestämmelserna i inbjudan som återfinns i avdelning VIII. I ett sådant fall får utanordnaren besluta att underteckna en överenskommelse om medverkan eller en finansieringsöverenskommelse i stället för en bidragsöverenskommelse.

Artikel 155

Förvaltning av unionsmedel och budgetgarantier

1.   Personer och enheter som förvaltar unionsmedel eller budgetgarantier ska förse kommissionen med följande:

a)

En rapport om förvaltningen av unionens medel eller budgetgarantin, inbegripet uppfyllandet av de villkor eller uppnåendet av de resultat som avses i artikel 125.1 första stycket a.

b)

Om bidraget ersätter utgifter, deras räkenskaper över de utgifter som har uppkommit.

c)

En förvaltningsförklaring som omfattar den information som avses i led a och om lämpligt led b och som bekräftar att

i)

uppgifterna är rättvisande, fullständiga och korrekta,

ii)

unionens medel använts för sitt avsedda ändamål, i enlighet med vad som fastställts i överenskommelserna om medverkan, finansieringsöverenskommelserna eller garantiöverenskommelserna eller i förekommande fall i de relevanta sektorsspecifika reglerna,

iii)

de kontrollsystem som införts ger nödvändiga garantier för de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet.

d)

En sammanfattning av de slutliga revisionsrapporterna och av utförda kontroller, bl.a. en analys av arten och omfattningen av fel och svagheter som identifierats i systemen, samt åtgärder som vidtagits eller planeras för att avhjälpa dem.

Om ömsesidig tillit till revisioner enligt artikel 127 tillämpas, ska den sammanfattning som avses i första stycket d i denna punkt omfatta all relevant revisionsdokumentation som man ska förlita sig på.

För åtgärder som avslutas före utgången av det berörda budgetåret får slutrapporten ersätta den förvaltningsförklaring som avses i första stycket c, förutsatt att slutrapporten läggs fram före den 15 februari påföljande budgetår.

De handlingar som avses i första stycket ska åtföljas av ett yttrande från ett oberoende revisionsorgan, upprättat enligt internationellt vedertagna revisionsstandarder. Detta yttrande ska fastställa om de kontrollsystem som införts fungerar ordentligt och är kostnadseffektiva, och huruvida de underliggande transaktionerna är lagliga och korrekta. Av yttrandet ska det också framgå om revisionsarbetet föranleder tvivel på vad som sägs i den förvaltningsförklaring som avses i första stycket c. Om ett sådant yttrande inte finns får utanordnaren söka en likvärdig nivå av säkerhet genom andra, oberoende medel.

De handlingar som avses i första stycket ska läggas fram för kommissionen senast den 15 februari påföljande budgetår. Det yttrande som avses i tredje stycket ska läggas fram för kommissionen senast den 15 mars det året.

De krav som fastställs i denna punkt ska inte påverka överenskommelser som slutits med EIB, EIF, medlemsstatsorganisationer, internationella organisationer eller med tredjeländer. Vad gäller förvaltningsförklaringen ska sådana överenskommelser minst omfatta kravet att dessa enheter årligen ska förse kommissionen med en förklaring om att unionens medel under budgetåret i fråga har använts och redovisats i enlighet med artikel 154.3 och 154.4 och med övriga villkor som fastställts i dessa överenskommelser. En sådan förklaring får tas med i slutrapporten om den genomförda åtgärden är begränsad till 18 månader.

2.   När personer och enheter förvaltar unionsmedel ska de

a)

följa tillämplig unionsrätt och överenskomna internationella standarder och unionsstandarder och får därför inte stödja åtgärder som bidrar till penningtvätt, finansiering av terrorism, skatteflykt, skattebedrägeri eller skatteundandragande;

b)

när de genomför finansieringsinstrument och budgetgarantier i enlighet med avdelning X får de inte ingå nya eller förnyade transaktioner med enheter som är registrerade eller etablerade i jurisdiktioner som förtecknas inom ramen för unionens relevanta policy för icke samarbetsvilliga jurisdiktioner, eller som har identifierats som högrisktredjeländer enligt artikel 9.2 i direktiv (EU) 2015/849, eller som i praktiken inte efterlever unionens beskattningsnormer eller internationella beskattningsnormer om transparens och informationsutbyte.

Enheter får göra undantag från första stycket b endast om åtgärden genomförs fysiskt i någon av dessa jurisdiktioner och inte visar några tecken på att insatsen i fråga omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i första stycket a.

När de enheter som genomför finansieringsinstrument och budgetgarantier i enlighet med avdelning X ingår avtal med finansiella intermediärer ska de införliva kraven i denna punkt i de relevanta avtalen och kräva att de finansiella intermediärerna rapporterar om efterlevnaden av dem.

3.   När personer och enheter genomför finansieringsinstrument och budgetgarantier i enlighet med avdelning X ska de tillämpa de principer och normer som anges i unionsrätten om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/847 (53) och direktiv (EU) 2015/849. De ska göra finansiering enligt denna förordning avhängig av att uppgifter om det verkliga huvudmannaskapet lämnas i enlighet med direktiv (EU) 2015/849 och offentliggöra rapportering per land i den mening som avses i artikel 89.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (54).

4.   Kommissionen ska kontrollera att unionsmedlen eller budgetgarantin har använts i enlighet med de villkor som anges i relevanta överenskommelser. Om personens eller enhetens kostnader ersätts på grundval av ett förenklat kostnadsalternativ enligt artikel 125.1 första stycket c, d och e ska bestämmelserna i artikel 181.1–181.5 och artiklarna 182–185 gälla i tillämpliga delar. Om unionsmedlen eller budgetgarantin har använts i strid med de skyldigheter som föreskrivs i de berörda överenskommelserna ska artikel 131 gälla.

5.   I fråga om åtgärder med flera givare, där bidraget från unionen ersätter utgifter, ska det förfarande som anges i punkt 4 bestå i en kontroll av att ett belopp motsvarande det som betalats av kommissionen för den berörda åtgärden har använts av personen eller enheten i enlighet med villkoren i den relevanta bidragsöverenskommelsen, överenskommelsen om medverkan eller finansieringsöverenskommelsen.

6.   Överenskommelser om medverkan, finansieringsöverenskommelser och garantiöverenskommelser ska klart fastställa ansvarsområdena och skyldigheterna för den person eller enhet som förvaltar unionsmedel, inbegripet de skyldigheter som anges i artikel 129 och villkoren för utbetalning av bidraget. I tillämpliga fall ska sådana överenskommelser också fastställa den ömsesidigt avtalade ersättningen, som ska stå i proportion till de villkor enligt vilka åtgärderna genomförs, med vederbörligt beaktande av kriser och instabila situationer, och i lämpliga fall vara prestationsbaserad. Överenskommelserna ska också innehålla bestämmelser om rapportering till kommissionen om hur uppgifterna utförs, förväntade resultat inklusive indikatorer för att mäta prestationer och skyldigheten för personer eller enheter som förvaltar unionsmedel att utan dröjsmål underrätta kommissionen om upptäckta fall av bedrägerier och oriktigheter samt uppföljning av dessa.

7.   Alla överenskommelser om medverkan, finansieringsöverenskommelser och garantiöverenskommelser ska på begäran av Europaparlamentet och rådet ställas till deras förfogande.

8.   Den här artikeln ska inte gälla bidrag från unionen till unionsorgan som är föremål för ett separat ansvarsfrihetsförfarande enligt artiklarna 70 och 71, med undantag av eventuella tillfälliga överenskommelser om medverkan.

Artikel 156

Indirekt förvaltning med internationella organisationer

1.   Kommissionen får i enlighet med artikel 62.1 första stycket c ii genomföra budgeten indirekt med internationella offentligrättsliga organisationer som inrättats genom internationella överenskommelser (nedan kallade internationella organisationer) samt med specialiserade organ som inrättats av dessa organisationer. Dessa överenskommelser ska översändas till kommissionen som en del av den bedömning som kommissionen utför i enlighet med artikel 154.3.

2.   Följande organisationer ska likställas med internationella organisationer:

a)

Internationella rödakorskommittén.

b)

Internationella rödakors- och rödahalvmånefederationen.

3.   Kommissionen får anta ett vederbörligen motiverat beslut som likställer en icke-vinstdrivande organisation med en internationell organisation, förutsatt att organisationen uppfyller följande villkor:

a)

Den har ställning som juridisk person och har självständiga styrande organ.

b)

Den har inrättats för att utföra särskilda uppgifter av allmänt internationellt intresse.

c)

Minst sex medlemsstater är medlemmar i den icke-vinstdrivande organisationen.

d)

Den ställer tillräckliga ekonomiska garantier.

e)

Den bedriver verksamhet på grundval av en permanent organisation och i enlighet med system, regler och förfaranden som kan bedömas i enlighet med artikel 154.3.

4.   Om internationella organisationer förvaltar medel inom ramen för indirekt förvaltning ska överenskommelser om kontroller som ingåtts med dessa organisationer tillämpas.

Artikel 157

Indirekt förvaltning med medlemsstatsorganisationer

1.   Kommissionen får i enlighet med artikel 62.1 första stycket c v och vi genomföra budgeten indirekt med medlemsstatsorganisationer.

2.   Om kommissionen genomför budgeten indirekt med medlemsstatsorganisationer ska den förlita sig på de av dessa organisationers system, regler och förfaranden som har bedömts i enlighet med artikel 154.3 och 154.4.

3.   Ramöverenskommelser om ekonomiskt partnerskap som ingåtts med medlemsstatsorganisationer i enlighet med artikel 130 ska närmare ange omfattningen av och villkoren för ömsesidig tillit vad gäller medlemsstatsorganisationernas system, regler och förfaranden och får innehålla särskilda bestämmelser om ömsesidig tillit till utvärderingar och revisioner enligt artiklarna 126 och 127.

Artikel 158

Indirekt förvaltning med tredjeländer

1.   Kommissionen får genomföra budgeten indirekt med ett tredjeland eller de organ som det landet har utsett enligt artikel 62.1 första stycket c i genom att ingå en finansieringsöverenskommelse som beskriver unionens insatser i tredjelandet i fråga och fastställer metoden för genomförande för varje del av åtgärden.

2.   När det gäller den del av åtgärden som genomförs indirekt med tredjelandet eller de organ som det har utsett ska finansieringsöverenskommelsen, utöver de uppgifter som avses i artikel 155.5, tydligt definiera roller och ansvarsområden för tredjelandet och kommissionen i förvaltningen av medlen. Finansieringsöverenskommelsen ska också fastställa regler och förfaranden som ska tillämpas av tredjelandet vid förvaltning av unionsmedel.

Artikel 159

Blandfinansieringsinsatser

1.   Blandfinansieringsinsatser ska förvaltas antingen av kommissionen eller av personer eller enheter som förvaltar medel från unionen enligt artikel 62.1 första stycket c.

2.   Om finansieringsinstrument och budgetgarantier genomförs inom ramen för ett blandfinansieringsinstrument eller en blandfinansieringsplattform ska avdelning X gälla.

3.   När det gäller finansieringsinstrument och budgetgarantier som genomförs inom ramen för blandfinansieringsinstrument eller blandfinansieringsplattformar ska det anses att artikel 209.2 första stycket h efterlevs om det görs en förhandsutvärdering före införandet av det blandfinansieringsinstrument eller den blandfinansieringsplattform som berörs.

4.   Årliga rapporter enligt artikel 249 ska sammanställas på blandfinansieringsinstrumentsnivå eller blandfinansieringsplattformsnivå med hänsyn tagen till alla finansieringsinstrument och budgetgarantier som grupperats in under inom instrumentet eller plattformen och tydligt identifiera de olika typerna av ekonomiskt stöd inom instrumentet eller plattformen.

AVDELNING VII

UPPHANDLING OCH KONCESSIONER

KAPITEL 1

Gemensamma bestämmelser

Artikel 160

Principer för kontrakt samt tillämpningsområde

1.   Alla kontrakt som helt eller delvis finansieras genom budgeten ska respektera principerna om öppenhet, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering.

2.   All upphandling ska ske med så brett deltagande som möjligt, utom i de fall då det förfarande som avses i artikel 164.1 d används.

Det beräknade värdet på ett kontrakt får inte fastställas i syfte att kringgå tillämpliga regler, och ett kontrakt får inte heller delas upp i denna avsikt.

Den upphandlande myndigheten ska dela upp ett kontrakt i delar när så är lämpligt med hänsyn till en bred konkurrens.

3.   Upphandlande myndigheter får inte använda ramavtal felaktigt eller på ett sådant sätt att de syftar till eller får till följd att förhindra, inskränka eller snedvrida konkurrensen.

4.   JRC får erhålla medel som belastar andra anslag än anslag till forskning och teknisk utveckling om de avser centrumets deltagande i upphandlingsförfaranden som helt eller delvis finansieras genom budgeten.

5.   De upphandlingsregler som fastställs i denna förordning ska inte tillämpas på JRC:s verksamhet för tredje parters räkning, med undantag av principerna om öppenhet och likabehandling.

Artikel 161

Bilaga om upphandling och delegering av befogenheter

Närmare regler om upphandlingsförfaranden fastställs i bilaga I till denna förordning. För att säkerställa att unionsinstitutionerna, när de tilldelar kontrakt för egen räkning, tillämpar samma standarder som föreskrivs för upphandlande myndigheter som omfattas av direktiven 2014/23/EU och 2014/24/EU ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 269 i denna förordning för att ändra bilaga I till denna förordning, för att anpassa den bilagan till ändringar av dessa direktiv och införa tekniska anpassningar med anledning av det.

Artikel 162

Blandade kontrakt och gemensam terminologi vid offentlig upphandling

1.   Ett blandat kontrakt som omfattar två eller flera slag av upphandling (byggentreprenader, varor eller tjänster) respektive koncessioner (bygg- eller tjänstekoncessioner) eller bådadera ska tilldelas i enlighet med de bestämmelser som är tillämpliga på den typ av upphandlingsförfarande som är tillämpligt för huvudföremålet för kontraktet.

2.   Vid blandade kontrakt som omfattar både varor och tjänster ska huvudföremålet för kontraktet bestämmas genom en jämförelse mellan värdet på varorna och på tjänsterna.

Ett kontrakt som omfattar en typ av upphandling (byggentreprenader, varor eller tjänster) och koncessioner (bygg- eller tjänstekoncessioner) ska tilldelas i enlighet med de regler som gäller för det berörda offentliga kontraktet.

3.   Denna avdelning ska inte tillämpas på kontrakt om tekniskt bistånd som ingås med EIB eller EIF.

4.   Om det hänvisas till nomenklaturer i samband med upphandling ska den gemensamma terminologin vid offentlig upphandling (CPV) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2195/2002 (55) användas.

Artikel 163

Åtgärder för offentliggörande

1.   Vid förfaranden som avser belopp med ett värde som uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som avses i artikel 175.1 eller artikel 178 ska den upphandlande myndigheten i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra följande:

a)

Ett meddelande om upphandling för att inleda ett förfarande, utom för det förfarande som avses i artikel 164.1 d.

b)

Ett meddelande om tilldelning av kontrakt som anger resultatet av förfarandet.

2.   Förfaranden som avser belopp under de tröskelvärden som avses i artikel 175.1 eller artikel 178 ska offentliggöras på lämpligt sätt.

3.   Offentliggörandet av vissa uppgifter i samband med tilldelningen av ett kontrakt får hållas inne om utlämnandet av dessa uppgifter skulle äventyra tillämpning av lagen, eller på annat sätt strida mot allmänintresset, skada ekonomiska aktörers berättigade affärsintressen eller motverka en sund konkurrens mellan aktörerna.

Artikel 164

Upphandlingsförfaranden

1.   Upphandlingsförfaranden för tilldelning av koncessionskontrakt eller offentliga kontrakt, inklusive ramavtal, ska genomföras i form av något av följande:

a)

Öppet förfarande.

b)

Selektivt förfarande, bland annat genom dynamiska inköpssystem.

c)

Projekttävling.

d)

Förhandlat förfarande, även utan föregående offentliggörande.

e)

Konkurrenspräglad dialog.

f)

Förhandlat förfarande under konkurrens.

g)

Innovationspartnerskap.

h)

Förfaranden för inbjudan att anmäla intresse.

2.   Vid öppna förfaranden får alla intresserade ekonomiska aktörer lämna anbud.

3.   Vid selektiva förfaranden, konkurrenspräglade dialoger, förhandlade förfaranden under konkurrens och innovationspartnerskap får alla ekonomiska aktörer lämna in en anbudsansökan genom att lämna de upplysningar som begärs av den upphandlande myndigheten. Den upphandlande myndigheten ska inbjuda alla anbudssökande som uppfyller urvalskriterierna och som inte befinner sig i någon av de situationer som avses i artiklarna 136.1 och 141.1 att lämna ett anbud.

Trots vad som sägs i första stycket får den upphandlande myndigheten begränsa antalet anbudssökande som inbjuds att delta i förfarandet på grundval av objektiva och icke-diskriminerande urvalskriterier som ska anges i meddelandet om upphandling eller inbjudan att anmäla intresse. Antalet anbudssökande som inbjuds ska vara tillräckligt stort för att verklig konkurrens ska kunna säkerställas.

4.   Vid alla förfaranden som inbegriper förhandling ska den upphandlande myndigheten förhandla med anbudsgivarna om de ursprungliga och eventuella efterföljande anbuden eller delar därav, med undantag för de slutgiltiga anbuden, för att förbättra innehållet. De minimikrav och kriterier som anges i upphandlingsdokumenten får inte vara föremål för förhandling.

En upphandlande myndighet får tilldela ett kontrakt på grundval av det ursprungliga anbudet utan förhandling, om den har angett i upphandlingsdokumenten att den förbehåller sig rätten att göra det.

5.   Den upphandlande myndigheten får använda

a)

det öppna eller det selektiva förfarandet för alla inköp,

b)

sådana förfaranden som inbegriper en inbjudan att anmäla intresse för kontrakt som avser belopp under de tröskelvärden som anges i artikel 175.1, för att på förhand välja ut de anbudssökande som ska inbjudas att lämna anbud under kommande selektiva anbudsförfaranden, eller för att upprätta en förteckning över leverantörer som ska inbjudas att lämna anbudsansökningar eller anbud,

c)

projekttävlingar för att förvärva en ritning eller projektbeskrivning som en jury ska utse till vinnande bidrag,

d)

innovationspartnerskap för att utveckla en innovativ vara, tjänst eller byggentreprenad och därefter köpa denna vara, tjänst eller byggentreprenad,

e)

det förhandlade förfarandet under konkurrens eller konkurrenspräglad dialog för koncessionskontrakt, för de tjänstekontrakt som avses i bilaga XIV till direktiv 2014/24/EU, i fall där endast ogiltiga eller oacceptabla anbud har lämnats vid ett öppet eller selektivt förfarande när det ursprungliga förfarandet väl har avslutats och i fall där detta kan berättigas av de särskilda omständigheterna med koppling bland annat till kontraktsföremålets art eller komplexitet eller kontraktstypen enligt vad som beskrivs närmare i bilaga I till denna förordning,

f)

det förhandlade förfarandet för kontrakt som avser belopp under de tröskelvärden som avses i artikel 175.1 eller det förhandlade förfarandet utan föregående offentliggörande, endast för särskilda typer av inköp som inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2014/24/EU eller under de tydligt definierade exceptionella omständigheter som fastställs i bilaga I till denna förordning.

6.   Ett dynamiskt inköpssystem ska under hela sin löptid vara öppet för alla ekonomiska aktörer som uppfyller urvalskriterierna.

Den upphandlande myndigheten ska följa bestämmelserna för selektiva upphandlingsförfaranden via ett dynamiskt inköpssystem.

Artikel 165

Interinstitutionell upphandling och gemensam upphandling

1.   Om ett kontrakt eller ramavtal är av intresse för två eller flera unionsinstitutioner, genomförandeorgan eller unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71, och alltid när det går att göra effektivitetsvinster, får de berörda upphandlande myndigheterna sköta upphandlingen och förvaltningen av därmed sammanhängande kontrakt eller ramavtal interinstitutionellt, under en av de upphandlande myndigheternas ledning.

De organ och personer som anförtrotts genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp inom ramen för avdelning V i EUF-fördraget samt generalsekreterarens kansli vid styrelsen för Europaskolorna får också delta i interinstitutionella förfaranden.

Villkoren i ett ramavtal ska bara vara tillämpliga på de upphandlande myndigheter som anges i upphandlingsdokumenten och de ekonomiska aktörer som är parter i ramavtalet.

2.   Om ett kontrakt eller ramavtal behövs för en gemensam åtgärd som genomförs av en unionsinstitution och en eller flera upphandlande myndigheter från medlemsstaterna får upphandlingsförfarandet genomföras gemensamt av unionsinstitutionen och de upphandlande myndigheterna.

Gemensam upphandling får genomföras med Eftastater och unionens kandidatländer, om den möjligheten uttryckligen föreskrivs i ett bilateralt eller multilateralt fördrag.

De förfaranderegler som gäller för unionsinstitutionerna ska tillämpas på den gemensamma upphandlingen.

Om den andel som hänför sig till eller förvaltas av den upphandlande myndigheten i en medlemsstat uppgår till minst 50 % av det totala beräknade värdet på kontraktet, samt i andra vederbörligen motiverade fall, får unionsinstitutionen besluta att de förfaranderegler som den upphandlande myndigheten i medlemsstaten lyder under ska tillämpas på den gemensamma upphandlingen, förutsatt att dessa regler kan anses motsvara unionsinstitutionens regler.

Unionsinstitutionen och den upphandlande myndigheten i en medlemsstat, Eftastat eller ett kandidatland till unionsmedlemskap som deltar i gemensam upphandling ska särskilt enas om de praktiska närmare arrangemangen för utvärdering av anbudsansökningar eller anbud och för tilldelningen av kontrakt, samt om vilken lagstiftning som ska vara tillämplig på kontraktet och vilken domstol som ska vara behörig att avgöra tvister.

Artikel 166

Förberedelse av ett upphandlingsförfarande

1.   Innan ett upphandlingsförfarande inleds får den upphandlande myndigheten genomföra en preliminär marknadsundersökning för att förbereda förfarandet.

2.   I upphandlingsdokumenten ska den upphandlande myndigheten fastställa föremålet för upphandlingen genom att beskriva sina behov och de krav som ställs på de byggentreprenader, varor eller tjänster som ska upphandlas samt ange tillämpliga kriterier för uteslutning, urval och tilldelning. Den upphandlande myndigheten ska också ange huvudinslagen i de minimikrav som ska uppfyllas av alla anbud. Minimikraven ska inbegripa efterlevnad av tillämpliga miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter som fastställts i unionsrätten, nationell rätt, kollektivavtal eller i de tillämpliga internationella social- och miljörättsliga konventioner som anges i bilaga X till direktiv 2014/24/EU.

Artikel 167

Tilldelning av kontrakt

1.   Kontrakt ska tilldelas i enlighet med tilldelningskriterierna, förutsatt att den upphandlande myndigheten kontrollerat följande:

a)

Att anbudet uppfyller de minimikrav som anges i upphandlingsdokumenten.

b)

Att den anbudssökande eller anbudsgivaren inte ska uteslutas enligt artikel 136 eller avvisas enligt artikel 141.

c)

Att den anbudssökande eller anbudsgivaren uppfyller de urvalskriterier som angetts i upphandlingsdokumenten och inte befinner sig i någon intressekonflikt som kan inverka negativt på fullgörandet av kontraktet.

2.   Den upphandlande myndigheten ska tillämpa urvalskriterierna för att utvärdera den anbudssökandes eller anbudsgivarens kapacitet. Urvalskriterierna får endast gälla rättslig och regleringsmässig kapacitet att utöva yrkesverksamheten, den ekonomiska och finansiella kapaciteten samt den tekniska och yrkesmässiga kapaciteten. JRC ska antas uppfylla kraven på ekonomisk kapacitet.

3.   Den upphandlande myndigheten ska tillämpa tilldelningskriterierna för att utvärdera anbudet.

4.   Den upphandlande myndigheten ska tilldela kontrakt på grundval av det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, vilket ska ske genom en av tre tilldelningsmetoder: lägsta pris, lägsta kostnad eller bästa förhållande mellan pris och kvalitet.

För metoden lägsta kostnad ska den upphandlande myndigheten använda ett synsätt på kostnadseffektivitet som tar hänsyn till livscykelkostnad.

För metoden bästa förhållande mellan pris och kvalitet ska den upphandlande myndigheten ta hänsyn till priset eller kostnaden och andra kvalitetskriterier med koppling till kontraktsföremålet.

Artikel 168

Inlämning, elektronisk kommunikation och utvärdering

1.   Den upphandlande myndigheten ska ange tidsfrister för inlämning av anbud och anbudsansökningar enligt punkt 24 i bilaga I och, med hänsyn tagen till inköpets komplexitet, ge de ekonomiska aktörerna en tillräcklig tidsfrist att sammanställa sina anbud.

2.   Om det bedöms vara lämpligt och proportionellt får den upphandlande myndigheten kräva att anbudsgivarna ställer en garanti för att säkerställa att de inlämnade anbuden inte dras tillbaka innan kontraktet undertecknas. Den begärda garantin ska motsvara 1–2 % av det sammanlagda beräknade kontraktsvärdet.

Den upphandlande myndigheten ska frisläppa garantierna

a)

när det gäller anbudsgivare eller anbud som avvisas från förfarandet i enlighet med punkt 30.2 b eller c i bilaga I, efter att ha meddelat resultatet av förfarandet,

b)

när det gäller anbudsgivare som rangordnats i enlighet med punkt 30.2 e i bilaga I, efter det att kontraktet undertecknats.

3.   Den upphandlande myndigheten ska öppna alla anbudsansökningar och anbud. Den ska emellertid avvisa

a)

anbudsansökningar och anbud som inkommit efter utsatt frist utan att öppna dem,

b)

anbud som inte var förseglade när de inkom, utan att undersöka deras innehåll.

4.   Den upphandlande myndigheten ska utvärdera alla anbudsansökningar eller anbud som inte avvisats i öppningsskedet enligt punkt 3 på grundval av de kriterier som anges i upphandlingsdokumenten i syfte att tilldela kontrakt eller genomföra en elektronisk auktion.

5.   Utanordnaren får avstå från att utse en utvärderingskommitté som föreskrivs i artikel 150.2 i följande fall:

a)

Värdet av kontraktet ligger under de tröskelvärden som avses i artikel 175.1.

b)

På grundval av en riskanalys för de fall som avses i punkt 11.1 andra stycket c, e, f i och iii och h i bilaga I.

c)

På grundval av en riskanalys vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal.

d)

För förfaranden inom området för externa åtgärder med ett värde som inte överstiger 20 000 EUR.

6.   Anbudsansökningar och anbud som inte uppfyller samtliga minimikrav i upphandlingsdokumenten ska avvisas.

Artikel 169

Kontakter under upphandlingsförfarandet

1.   Innan tidsfristen för inlämning av anbudsansökningar eller anbud löper ut får den upphandlande myndigheten lämna kompletterande upplysningar om upphandlingsdokumenten, om den upptäcker ett fel eller en försummelse i texten eller på begäran av anbudssökande eller anbudsgivare. Upplysningarna ska meddelas alla anbudssökande eller anbudsgivare.

2.   Efter det att tidsfristen för inlämning av anbudsansökningar eller anbud löpt ut, alltid om en kontakt har tagits, och i de fall en kontakt inte har tagits i sådana vederbörligen motiverade fall som avses i artikel 151, ska detta noteras i de handlingar som dokumenterar upphandlingen.

Artikel 170

Beslut om tilldelning samt information till anbudssökande eller anbudsgivare

1.   Den behöriga utanordnaren ska avgöra vem som ska tilldelas kontraktet, i enlighet med de urvals- och tilldelningskriterier som anges i upphandlingsdokumenten.

2.   Den upphandlande myndigheten ska informera alla anbudssökande och anbudsgivare vars anbudsansökningar eller anbud avvisats om orsaken till detta samt längden på de frysningsperioder som avses i artiklarna 175.2 och 178.1.

När specifika kontrakt tilldelas vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal ska den upphandlande myndigheten informera anbudsgivarna om resultatet av utvärderingen.

3.   Alla anbudsgivare som inte befinner sig i en uteslutningssituation som avses i artikel 136.1, som inte avvisas enligt artikel 141 och vars anbud uppfyller kraven i upphandlingsdokumenten ska, om de skriftligen begär det, få information från den upphandlande myndigheten om följande:

a)

Namn på den anbudsgivare – eller, vid ramavtal, de anbudsgivare – som tilldelats kontraktet och, utom i fråga om specifika kontrakt vid förnyad konkurrensutsättning inom ett ramavtal, egenskaper och relativa fördelar som kännetecknar det utvalda anbudet, pris som ska betalas eller kontraktsvärde, beroende på vad som är lämpligt.

b)

Hur förhandlingarna och dialogen med anbudsgivarna förlöper.

Den upphandlande myndigheten får dock besluta att hålla inne vissa uppgifter om utlämnandet skulle äventyra tillämpning av lagen, strida mot allmänintresset, skada ekonomiska aktörers berättigade affärsintressen eller motverka sund konkurrens mellan dem.

Artikel 171

Avbrytande av upphandlingsförfarandet

Fram till dess att ett kontrakt undertecknats ska den upphandlande myndigheten ha rätt att avbryta upphandlingsförfarandet utan att anbudssökande eller anbudsgivare kan göra anspråk på någon ersättning.

Sådana beslut ska motiveras, och anbudsgivarna och de anbudssökande ska underrättas snarast möjligt.

Artikel 172

Fullgörande och ändring av kontraktet

1.   Fullgörandet av kontraktet får inte inledas förrän det har undertecknats.

2.   Ändringar i ett kontrakt eller ett ramavtal utan något upphandlingsförfarande får göras av den upphandlande myndigheten endast i de fall som anges i punkt 3, förutsatt att dessa ändringar inte ändrar föremålet för kontraktet eller ramavtalet.

3.   Ett kontrakt, ett ramavtal eller ett specifikt kontrakt inom ett ramavtal får ändras utan något nytt upphandlingsförfarande i något av följande fall:

a)

För kompletterande byggentreprenader, varor eller tjänster från den ursprungliga entreprenören som har blivit nödvändiga och som inte ingick i den ursprungliga upphandlingen, under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

i)

Ett byte av entreprenör kan inte göras av tekniska skäl kopplade till krav på utbytbarhet eller kompatibilitet med redan befintlig utrustning och redan befintliga tjänster eller installationer.

ii)

Ett byte av entreprenör skulle medföra betydligt större omkostnader för den upphandlande myndigheten.

iii)

Eventuella prisökningar, inbegripet det samlade nettovärdet av successiva ändringar, är inte högre än 50 % av det ursprungliga kontraktsvärdet.

b)

Om samtliga följande villkor är uppfyllda:

i)

Behovet av ändring har uppstått till följd av omständigheter som en omdömesgill upphandlande myndighet inte kunnat förutse.

ii)

Inga prisökningar överstiger 50 % av det ursprungliga kontraktsvärdet.

c)

Värdet av ändringen är lägre än nedanstående tröskelvärden:

i)

De tröskelvärden som avses i artikel 175.1 och punkt 38 i bilaga I på området för externa åtgärder och som är tillämpliga vid den tidpunkt då ändringen ska äga rum.

ii)

10 % av det ursprungliga kontraktsvärdet för offentliga tjänste- och varukontrakt och bygg- och tjänstekoncessionskontrakt och 15 % av det ursprungliga kontraktsvärdet för offentliga byggentreprenadkontrakt.

d)

Om båda följande villkor är uppfyllda:

i)

Minimikraven i det ursprungliga upphandlingsförfarandet ändras inte.

ii)

Varje efterföljande ändring av värdet uppfyller de villkor som anges i led c i detta stycke, såvida en sådan ändring av värdet inte följer av en strikt tillämpning av upphandlingsdokumenten eller kontraktsbestämmelser.

I det ursprungliga kontraktsvärdet ska ingen hänsyn tas till prisändringar.

Det samlade nettovärdet av flera successiva ändringar i enlighet med första stycket c får inte överstiga något av de tröskelvärden som avses i det ledet.

Den upphandlande myndigheten ska tillämpa de åtgärder för offentliggörande i efterhand som föreskrivs i artikel 163.

Artikel 173

Fullgörandegarantier och innehållandegarantier

1.   En fullgörandegaranti ska motsvara högst 10 % av kontraktets totala värde.

Den ska frisläppas helt efter ett slutligt godkännande av byggentreprenader, varor eller komplexa tjänster och inom en period som är inom de tidsfrister som anges i artikel 116.1 och som ska anges i kontraktet. Den får frisläppas till viss del eller helt efter ett preliminärt godkännande av byggentreprenader, varor eller komplexa tjänster.

2.   En innehållandegaranti motsvarande högst 10 % av kontraktets totala värde får upprättas genom avdrag från mellanliggande betalningar i takt med att de görs eller genom ett avdrag från slutbetalningen.

Den upphandlande myndigheten ska fastställa beloppet för innehållandegarantin, vilket ska stå i proportion till de risker som identifierats i samband med kontraktets fullgörande och ska beakta kontraktsföremålet och gängse affärsvillkor inom den berörda sektorn.

En innehållandegaranti får inte användas för ett kontrakt där en fullgörandegaranti har krävts och ännu inte har frisläppts.

3.   Entreprenören får begära att innehållandegarantin ersätts med en annan typ av garanti som avses i artikel 152, vilket får ske med förbehåll för att det godkänns av den upphandlande myndigheten.

4.   Den upphandlande myndigheten ska frisläppa innehållandegarantin efter det att kontraktsperioden löpt ut och inom de tidsfrister som anges i artikel 116.1 vilka ska anges i kontraktet.

KAPITEL 2

Bestämmelser för kontrakt som unionsinstitutionerna tilldelar för egen räkning

Artikel 174

Upphandlande myndighet

1.   Unionsinstitutionerna, genomförandeorgan eller unionsorgan som avses i artiklarna 70 och 71 ska betraktas som upphandlande myndigheter om de tilldelar kontrakt för egen räkning, utom när de gör inköp från en inköpscentral. Avdelningar inom unionsinstitutionerna ska inte betraktas som upphandlande myndigheter när de ingår servicenivåavtal sinsemellan.

De unionsinstitutioner som betraktas som upphandlande myndigheter i enlighet med första stycket ska, i enlighet med artikel 60, delegera de befogenheter som är nödvändiga för utövande av uppgiften som upphandlande myndighet.

2.   Varje delegerad eller vidaredelegerad utanordnare inom respektive unionsinstitution ska bedöma om de tröskelvärden som avses i artikel 175.1 har uppnåtts.

Artikel 175

Tillämpliga tröskelvärden och frysningsperiod

1.   Vid tilldelning av offentliga kontrakt och koncessionskontrakt ska den upphandlande myndigheten iaktta de tröskelvärden som fastställs i artikel 4 a och b i direktiv 2014/24/EU när den väljer ett förfarande som avses i artikel 164.1 i denna förordning. Tröskelvärdena avgör vilken åtgärd för offentliggörande enligt artikel 163.1 och 163.2 i denna förordning som ska användas.

2.   Om inte annat följer av undantagen och villkoren i bilaga I till denna förordning ska den upphandlande myndigheten, när det gäller kontrakt vars värde överstiger de tröskelvärden som avses i punkt 1, inte underteckna kontrakt eller ramavtal med den utvalda anbudsgivaren förrän en frysningsperiod har förflutit.

3.   Frysningsperioden ska omfatta 10 dagar om elektroniska kommunikationsmedel används, och 15 dagar vid användning av andra medel.

Artikel 176

Bestämmelser om tillträde till upphandling

1.   Deltagande i upphandlingsförfaranden ska på lika villkor vara öppet för alla fysiska och juridiska personer som omfattas av fördragen, samt för alla fysiska och juridiska personer etablerade i ett tredjeland som har ingått ett särskilt avtal med unionen i fråga om upphandling enligt de villkor som anges i ett sådant avtal. Deltagandet ska även vara öppet för internationella organisationer.

2.   Vid tillämpning av artikel 160.4 ska JRC betraktas som en juridisk person etablerad i en medlemsstat.

Artikel 177

Världshandelsorganisationens regler om upphandling

Om det plurilaterala avtalet om offentlig upphandling inom ramen för Världshandelsorganisationen är tillämpligt, ska möjligheten att delta i upphandling även vara öppen för ekonomiska aktörer etablerade i de länder som har ratificerat det avtalet på de villkor som anges däri.

KAPITEL 3

Bestämmelser för upphandling inom området för externa åtgärder

Artikel 178

Upphandling inom området för externa åtgärder

1.   De allmänna bestämmelser för upphandling som anges i kapitel 1 i denna avdelning ska tillämpas på de kontrakt som omfattas av detta kapitel, med förbehåll för de särskilda bestämmelser om förfaranden för tilldelning av kontrakt i tredjeland som anges i bilaga I kapitel 3. Artiklarna 174–177 ska inte tillämpas på den upphandling som omfattas av detta kapitel.

Om inte annat följer av undantagen och villkoren som anges i bilaga I ska den upphandlande myndigheten inte underteckna kontrakt eller ramavtal med den utvalda anbudsgivaren förrän en frysningsperiod har förflutit. Frysningsperioden ska omfatta 10 dagar om elektroniska kommunikationsmedel används, och 15 dagar vid användning av andra medel.

Artikel 163, artikel 164.1 a och b och andra stycket i den här punkten ska tillämpas först från och med

a)

300 000 EUR i fråga om tjänste- och varukontrakt,

b)

5 000 000 EUR för byggentreprenadkontrakt.

2.   Detta kapitel ska gälla för

a)

upphandlingsförfaranden där kommissionen inte tilldelar kontrakt för egen räkning,

b)

upphandling av personer eller enheter som förvaltar unionsmedel enligt artikel 62.1 första stycket c när detta anges i de överenskommelser om medverkan eller de finansieringsöverenskommelser som avses i artikel 154.

3.   Upphandlingsförfarandena ska fastställas i de finansieringsöverenskommelser som anges i artikel 158.

4.   Detta kapitel ska inte tillämpas på åtgärder som omfattas av grundläggande sektorsspecifika akter som avser humanitära insatser i krissituationer, civilskyddsinsatser och humanitära insatser.

Artikel 179

Bestämmelser om tillträde till upphandling inom området för externa åtgärder

1.   Deltagande i upphandlingsförfaranden ska vara öppet på lika villkor för alla fysiska och juridiska personer som omfattas av fördragen och på alla övriga fysiska och juridiska personer i enlighet med de särskilda bestämmelserna i de grundläggande akter som reglerar det berörda samarbetet. Deltagandet ska även vara öppet för internationella organisationer.

2.   Det får, under exceptionella omständigheter som vederbörligen motiveras av den behöriga utanordnaren, beslutas att även medborgare i tredjeländer utöver sådana som avses i punkt 1 i denna artikel får delta i anbudsförfarandet.

3.   När det gäller tillämpningen av en överenskommelse om att för upphandling öppna varu- och tjänstemarknader i vilken unionen är part, ska de upphandlingsförfaranden för kontrakt som finansieras genom budgeten även vara öppna för fysiska och juridiska personer etablerade i andra tredjeländer än de som avses i punkterna 1 och 2 på de villkor som anges i överenskommelsen.

AVDELNING VIII

BIDRAG

KAPITEL 1

Tillämpningsområde och form av bidrag

Artikel 180

Tillämpningsområde och form av bidrag

1.   Denna avdelning gäller för bidrag som tilldelas inom ramen för direkt förvaltning.

2.   Bidrag får beviljas för att finansiera

a)

åtgärder vars syfte är att bidra till något av målen för unionens politik (nedan kallat verksamhetsbidrag),