13.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 177/1


KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/990

av den 10 april 2018

om ändring och komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 vad gäller enkel, transparent och standardiserad (STS) värdepapperisering och penningmarknadslån med tillgångar som säkerhet (ABCP-papper), krav för tillgångar som erhålls som en del av omvända repor samt kreditkvalitetsbedömningsmetoder

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1131 av den 14 juni 2017 om penningmarknadsfonder (1), särskilt artiklarna 11.4, 15.7 och 22, och

av följande skäl:

(1)

Artikel 11.1 i förordning (EU) 2017/1131 tillåter penningmarknadsfonder att investera i värdepapperiseringar eller penningmarknadslån med tillgångar som säkerhet (nedan kallade ABCP-papper). Det finns ett särskilt incitament att investera i enkla, transparenta och standardiserade (STS) värdepapperiseringar (nedan kallade STS-värdepapperiseringar) eller ABCP-papper. Eftersom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 (2) redan innehåller krav för STS-värdepapperiseringar och ABCP-papper behöver förordning (EU) 2017/1131 ändras för att korshänvisa till de bestämmelser i förordning (EU) 2017/2402 som innehåller dessa krav.

(2)

Omvända repor gör det möjligt för penningmarknadsfonder att genomföra sina investeringsstrategier och -mål i enlighet med villkoren i förordning (EU) 2017/1131. Den förordningen kräver att motparten i en omvänd repa är kreditvärdig och att de tillgångar som erhålls som säkerhet är tillräckligt likvida och av tillräcklig kvalitet för att penningmarknadsfonderna ska kunna uppnå sina mål och fullgöra sina skyldigheter i händelse av att dessa tillgångar måste likvideras. De standardavtal som används för omvända repor kan bidra till målet att hantera motpartsrisk. Emellertid kan vissa klausuler göra att förvaltarna av penningmarknadsfonder inte kommer åt de underliggande tillgångarna till omvända repor och att tillgångarna därför blir illikvida. Det är därför nödvändigt att säkerställa att tillgångarna är tillgängliga för förvaltare av penningmarknadsfonder i händelse av fallissemang eller om de omvända reporna avslutas i förtid, och att motparten inte begränsar förvaltarnas möjlighet att sälja tillgångarna genom att kräva förhandsanmälan eller godkännande.

(3)

Förvaltare av penningmarknadsfonder bör inte vara skyldiga att tillämpa en specifik justering av en tillgångs värde (en nedsättning) om motparten i en omvänd repa omfattas av tillsynsregler enligt unionslagstiftningen. För att säkerställa att säkerheten som ställts inom ramen för den omvända repan är av hög kvalitet bör förvaltare av penningmarknadsfonder tillämpa ytterligare krav då motparten i ett avtal inte regleras enligt unionslagstiftning eller inte erkänns som likvärdig. För att säkerställa konsekvens i unionslagstiftningen bör minimikraven för nedsättningar vara desamma som motsvarande krav i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (3).

(4)

Förvaltare av penningmarknadsfonder bör ha möjlighet att tillämpa en nedsättning som är större än den miniminivå som föreskrivs i förordning (EU) nr 575/2013 om de anser att det är nödvändigt att säkerställa att säkerheten som erhållits som del av den omvända repan är tillräckligt likvid, om marknadsförhållandena så kräver. De bör också övervaka och se över storleken på den begärda nedsättningen för att säkerställa en lämplig likviditetsnivå, i synnerhet om beloppet av den nedsättning som föreskrivs i artikel 224.1 i förordning (EU) nr 575/2013 är reviderat eller om tillgångarnas återstående löptid eller andra faktorer som avser motpartens betalningsförmåga har förändrats.

(5)

De kreditkvalitetsbedömningsmetoder som avses i artikel 19.3 bör vara utformade med tillräcklig försiktighet så att det säkerställs att alla kvalitativa och kvantitativa kriterier till stöd för kreditkvalitetsbedömningarna är tillförlitliga och lämpliga för att på ett korrekt sätt bedöma kreditkvaliteten hos de instrument som är godtagbara för investeringar. Dessutom bör det säkerställas att de makro- och mikroekonomiska faktorer som förvaltare av penningmarknadsfonder beaktar i en kreditkvalitetsbedömning är relevanta för att avgöra kreditkvaliteten hos emittenter eller instrument som är godtagbara för investeringar.

(6)

För att säkerställa att de instrument som förvaltare av penningmarknadsfonder avser att investera i är av tillräcklig kvalitet bör förvaltarna genomföra en kreditkvalitetsbedömning varje gång de har för avsikt att göra en investering. För att undvika att kraven i förordning (EU) 2017/1131 på att förvaltare av penningmarknadsfonder endast får investera i instrument som har fått en positiv kreditkvalitetsbedömning kringgås, bör förvaltare av penningmarknadsfonder, som ett led i kreditkvalitetsbedömningsmetoden, tydligt ange kriterierna för en positiv bedömning av instrument som är godtagbara för penningmarknadsfondsinvesteringar, innan den faktiska kreditkvalitetsbedömningen genomförs.

(7)

Den metod och de kriterier som används för kreditkvalitetsbedömningar bör vara konsekventa, utom när det finns ett objektivt skäl att avvika från metoden eller kriterierna. Kriterierna och metoden bör utformas för återkommande användning och inte enbart för ett enskilt fall vid en viss tidpunkt. Konsekvent tillämpning av kriterierna och metoden bör underlätta övervakningen av kreditkvalitetsbedömningar.

(8)

För att i enlighet med artikel 20.2 a i förordning (EU) 2017/1131 säkerställa en korrekt kvantifiering av emittentens kreditrisk och av den relativa risken för att fallissemang för emittenten och instrumentet, bör förvaltare av penningmarknadsfonder tillämpa de relevanta kvantitativa kriterier som är tillgängliga på marknaden. De bör dock inte hindras från att tillämpa ytterligare faktorer, om det är lämpligt.

(9)

Bedömningen av emittentens kreditkvalitet är en av de viktigaste bedömningar som görs eftersom den utgör tillgångarnas initiala kvalitetsgaranti. Förvaltare av penningmarknadsfonder bör därför så långt det är möjligt beakta alla faktorer som är relevanta för bedömningen av kvalitativa och kvantitativa kreditriskkriterier för en emittent av ett instrument.

(10)

Under exceptionella omständigheter, särskilt under stressade marknadsförhållanden, bör förvaltare av penningmarknadsfonder ha möjlighet att fatta investeringsbeslut som bortser från resultatet av en kreditkvalitetsbedömning om sådana investeringsbeslut ligger i investerarnas intresse och under förutsättning att besluten är motiverade och väl dokumenterade.

(11)

Eftersom instrumentens kvalitet kan variera över tid bör kreditkvalitetsbedömningen inte vara en engångsbedömning, utan genomföras fortlöpande. Dessutom bör den revideras, i synnerhet om det sker en väsentlig ändring, som avses i artikel 19.4 d i förordning (EU) 2017/1131, i det mikro- eller makroekonomiska klimatet som skulle kunna påverka den aktuella kreditkvalitetsbedömningen av instrumentet.

(12)

Förvaltare av penningmarknadsfonder bör inte mekaniskt förlita sig på externa kreditbetyg. Om ett kreditvärderingsinstitut nedgraderar en emittent eller ett instrument eller sänker deras kreditutsikter bör detta endast räknas som en väsentlig ändring om den har bedömts och satts i perspektiv till andra kriterier. Av denna anledning bör förvaltare alltjämt vara skyldiga att genomföra egna bedömningar även när sådana nedgraderingar sker.

(13)

Den säkerhet som ställs inom ramen för en omvänd repa bör vara av hög kvalitet och inte uppvisa en hög korrelation med motpartens resultat. Kreditkvalitetsbedömningen av den bör därför vara positiv. Eftersom det inte finns någon anledning att skilja mellan de bedömningar som förvaltare av penningmarknadsfonder genomför när de investerar direkt i godtagbara tillgångar och den bedömning de genomför när de mottar en tillgång som säkerhet, bör kreditkvalitetsbedömningen baseras på samma kriterier i båda fallen.

(14)

Förordning (EU) 2017/1131 ger kommissionen tre befogenheter att specificera och ändra vissa bestämmelser i den förordningen. Dessa befogenheter har det gemensamma syftet att säkerställa att penningmarknadsfonder investeras i lämpliga godtagbara tillgångar. För att säkerställa samstämmighet och konsekvens i dessa krav och för att göra dem överskådliga och samlade för dem som omfattas, bör de alla ingå i en och samma förordning.

(15)

Tillämpningsdatumet för denna delegerade förordning bör anpassas till tillämpningsdatumet för förordning (EU) 2017/1131 så att det kan säkerställas att alla bestämmelser och krav kan börja tillämpas på penningmarknadsfonder från och med samma tidpunkt. Tillämpningsdatumet för den ändringsbestämmelse som korshänvisar till kriterier för STS-värdepapperisering och ABCP-papper bör var detsamma som tillämpningsdatumet för förordning (EU) 2017/2402.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

KRITERIER FÖR ENKEL, TRANSPARENT OCH STANDARDISERAD (STS) VÄRDEPAPPERISERING ELLER PENNINGMARKNADSLÅN MED TILLGÅNGAR SOM SÄKERHET (ABCP-PAPPER)

(artikel 15.7 i förordning (EU) 2017/1131)

Artikel 1

Ändring av förordning (EU) 2017/1131

Artikel 11.1 c i förordning (EU) 2017/1131 ska ersättas med följande:

”c)

En enkel, transparent och standardiserad (STS) värdepapperisering enligt kriterierna och villkoren i artiklarna 20, 21 och 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 (*1) eller ett enkelt, transparent och standardiserat ABCP-papper enligt artiklarna 24, 25 och 26 i den förordningen.

KAPITEL 2

KVANTITATIVA OCH KVALITATIVA KREDITKVALITETSKRAV FÖR TILLGÅNGAR SOM ERHÅLLS SOM EN DEL AV OMVÄNDA REPOR

(artikel 15.7 i förordning (EU) 2017/1131)

Artikel 2

Kvantitativa och kvalitativa likviditetskrav för tillgångar som avses i artikel 15.6 i förordning (EU) 2017/1131

1.   Omvända repor, som avses i artikel 15.6 i förordning (EU) 2017/1131, ska leva upp till etablerade marknadsstandarder, och ha villkor som gör det möjligt för förvaltare av penningmarknadsfonder att till fullo utöva sina rättigheter om avtalets motpart fallerar eller om avtalet avslutas i förtid, och ge förvaltare av penningmarknadsfonder oinskränkt rätt att sälja sådana tillgångar som erhållits som säkerhet

2.   De tillgångar som avses i artikel 15.6 i förordning (EU) 2017/1131 ska omfattas av en nedsättning som motsvarar volatilitetsjusteringarna i tabellerna 1 och 2 i artikel 224.1 i förordning (EU) nr 575/2013 för en viss återstående löptid, med beaktande av en 5 dagars avvecklingsperiod och det högsta bedömningen i fråga om kreditkvalitetssteg.

3.   Om det behövs ska förvaltare av penningmarknadsfonder tillämpa en ytterligare nedsättning utöver den som avses i punkt 2. Vid bedömning av om en sådan ytterligare nedsättning är nödvändig ska de beakta alla följande faktorer:

a)

Kreditkvalitetsbedömningen av motparten i den omvända repan.

b)

Marginalriskperioden enligt definitionen i artikel 272.9 i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Kreditkvalitetsbedömningen av emittenten eller tillgången som används som säkerhet.

d)

Återstående löptid för de tillgångar som används som säkerhet.

e)

Volatiliteten i priset på de tillgångar som används som säkerhet.

4.   Vid tillämpning av punkt 3 ska förvaltare av penningmarknadsfonder ha tydliga riktlinjer för nedsättningar som är anpassade för var och en av de tillgångar som avses i artikel 15.6 i förordning (EU) 2017/1131 som erhållits som säkerhet. Riktlinjerna ska dokumenteras och motivera varje beslut att tillämpa en särskild nedsättning av en tillgångs värde.

5.   Förvaltare av penningmarknadsfonder ska regelbundet se över de nedsättningar som avses i punkt 2 varvid hänsyn ska tas till återstående löptid för den tillgång som används som säkerhet. De ska också se över den ytterligare nedsättning som avses i punkt 3 så snart faktorerna i den punkten ändras.

6.   Punkterna 1–5 får inte tillämpas om motparten i den omvända repan är något av följande:

a)

Ett kreditinstitut som står under tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (4), eller ett kreditinstitut som auktoriserats i ett tredjeland, förutsatt att tillsyns- och regleringskrav är likvärdiga med dem som tillämpas i unionen.

b)

Ett värdepappersföretag som står under tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU (5), eller ett värdepappersföretag från ett tredjeland, förutsatt att tillsyns- och regleringskrav krav är likvärdiga med dem som tillämpas i unionen.

c)

Ett försäkringsföretag som står under tillsyn enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (6), eller ett försäkringsföretag från ett tredjeland, förutsatt att tillsyns- och regleringskrav är likvärdiga med dem som tillämpas i unionen.

d)

En central motpart som auktoriserats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 (7).

e)

Europeiska centralbanken.

f)

En nationell centralbank

g)

Ett tredjelands centralbank, förutsatt att de tillsyns- och regleringskrav som gäller i det landet har erkänts som likvärdiga med dem som gäller i unionen i enlighet med 114.7 i förordning (EU) nr 575/2013.

KAPITEL 3

KRITERIER FÖR KREDITKVALITETSBEDÖMNING

(artikel 22 i förordning (EU) 2017/1131)

Artikel 3

Kriterier för validering av de interna kreditkvalitetsbedömningsmetoder som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 2017/1131

1.   Förvaltare av penningmarknadsfonder ska validera de kreditkvalitetsbedömningsmetoder som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 2017/1131 förutsatt att de uppfyller alla följande kriterier:

a)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna tillämpas på ett systematiskt sätt med avseende på olika emittenter och instrument.

b)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna uppfyller ett tillräckligt antal relevanta kvalitativa och kvantitativa kriterier.

c)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetodernas kvalitativa och kvantitativa indata är tillförlitliga, och storleken på urvalet är lämplig.

d)

Tidigare interna kreditkvalitetsbedömningar som gjorts med de interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna har vederbörligen granskats av berörda förvaltare av penningmarknadsfonder för att fastställa om kreditkvalitetsbedömningsmetoderna är en lämplig indikator för kreditkvalitet.

e)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna innehåller kontroller och rutiner för utveckling och motsvarande godkännanden, med möjlighet till avvisande.

f)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna inbegriper sådana faktorer som förvaltare av penningmarknadsfonder anser relevanta för att fastställa en emittents eller ett instruments kreditkvalitet.

g)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna tillämpar systematiskt centrala kreditkvalitetsantaganden och -kriterier som underlag för alla kreditkvalitetsbedömningar som görs, såvida det inte finns något objektivt skäl att avvika från detta krav.

h)

De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna innehåller förfaranden för att säkerställa att de kriterier som avses i leden b, c och g – som utgör underlag för relevanta faktorer i de interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna – är av tillförlitlig kvalitet och relevanta för de emittenter och instrument som bedöms.

2.   Som ett led i processen för validering av interna kreditkvalitetsbedömningsmetoder ska förvaltare av penningmarknadsfonder bedöma metodernas känslighet för förändringar av de underliggande kreditkvalitetsantagandena och -kriterierna.

3.   Förvaltare av penningmarknadsfonder ska ha infört rutiner för att säkerställa att eventuella felaktigheter och brister som uppmärksammats genom sådana kontrolltester bakåt i tiden som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 2017/1131 identifieras och behandlas på lämpligt sätt.

4.   De interna kreditkvalitetsbedömningsmetoder som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 2017/1131 ska

a)

användas fortlöpande, såvida det inte finns objektiva skäl att dra slutsatsen att de interna kreditkvalitetsbedömningsmetoderna måste ändras eller upphöra att användas,

b)

ha förmåga att utan dröjsmål inkorporera eventuella resultat från pågående övervakning eller en översyn, i synnerhet om ändringar av strukturella makroekonomiska villkor eller finansmarknadsvillkor potentiellt skulle kunna påverka en kreditbedömning som gjorts med hjälp av dessa interna kreditkvalitetsbedömningsmetoder,

c)

göra det möjligt att jämföra tidigare interna kreditkvalitetsbedömningar.

5.   Den interna kreditkvalitetsbedömningsmetod som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 2017/1131 ska utan dröjsmål förbättras om någon översyn, inbegripet validering, visar att den inte är lämplig för att säkerställa systematisk kreditkvalitetsbedömning.

6.   Det interna kreditkvalitetsbedömningsförfarandet ska på förhand ange de situationer där den interna kreditkvalitetsbedömningen bedöms vara positiv.

Artikel 4

Kriterier för kvantifiering av kreditrisk och av den relativa risken för fallissemang för emittenten och instrumentet enligt artikel 20.2 a i förordning (EU) 2017/1131

1.   De kriterier för kvantifiering av en emittents kreditrisk och av den relativa risken för fallissemang för en emittent och för instrumentet som avses i artikel 20.2 a i förordning (EU) 2017/1131 ska vara följande:

a)

Information om prissättning av obligationer, inbegripet kreditspreadar och prissättningen av jämförbara instrument med fast intäkt och relaterade värdepapper.

b)

Prissättning av penningmarknadsinstrument som är relaterade till emittenten, instrumentet eller branschen.

c)

Information om prissättning av kreditswappar, inbegripet kreditswappsspreadar för jämförbara instrument.

d)

Fallissemangsstatistik för emittenten, instrumentet eller branschen.

e)

Finansiella index avseende emittentens eller instrumentets geografiska lokalisering, bransch eller tillgångsslag.

f)

Finansiell information avseende emittenten, inbegripet räntabilitet på eget kapital, räntetäckningsgrad, hävstångsmått och prissättning vid nya emissioner, inbegripet förekomsten av lägre prioriterade värdepapper.

2.   Om det behövs och är relevant ska förvaltare av penningmarknadsfonder tillämpa ytterligare kriterier utöver de som avses i punkt 1.

Artikel 5

Kriterier för fastställande av kvalitativa indikatorer för instrumentets emittent, som avses i artikel 20.2 b i förordning (EU) 2017/1131

1.   Kriterierna för fastställande av kvalitativa indikatorer för instrumentets emittent enligt artikel 20.2 b i förordning (EU) 2017/1131 ska vara följande:

a)

En analys av alla underliggande tillgångar, som för exponeringar mot värdepapperisering ska inbegripa emittentens och de underliggande tillgångarnas kreditrisk.

b)

En analys av alla strukturella aspekter av de relevanta instrument som emitteras av en emittent, som för strukturerade finansiella instrument ska innefatta en analys av det strukturerade finansiella instrumentets inneboende operativa risk och motpartsrisk.

c)

En analys av relevanta marknader, inklusive dessa marknaders volym och likviditet.

d)

En landanalys, inbegripet omfattningen av explicita skuldåtaganden och eventualförpliktelser samt storleken på valutareserven jämfört med skulder i utländsk valuta.

e)

En analys av förvaltningsrisker med avseende på emittenten, inbegripet bedrägeri, böter, rättstvister, finansiella omräkningar, jämförelsestörande poster, omsättning på personal i ledande befattningar, låntagarkoncentration och revisionskvalitet.

f)

Värdepappersrelaterad analys av emittenten eller marknadssektorn.

g)

I tillämpliga fall en analys av de kreditbetyg eller de kreditutsikter som tilldelas ett instruments emittent av ett kreditvärderingsinstitut som är registrerat hos Esma och utvalt av förvaltaren av en penningmarknadsfond om kreditvärderingsinstitutet är lämpat för penningmarknadsfondens särskilda investeringsportfölj.

2.   Om det behövs och är relevant ska förvaltare av penningmarknadsfonder tillämpa ytterligare kriterier utöver de som avses i punkt 1.

Artikel 6

Kriterier för fastställande av kvalitativa kreditriskindikatorer för instrumentets emittent, som avses i artikel 20.2 b i förordning (EU) 2017/1131

Förvaltare av penningmarknadsfonder ska så långt det är möjligt bedöma följande kvalitativa kreditriskkriterier för ett instruments emittent:

a)

Emittentens eller, i förekommande fall, garantens finansiella situation.

b)

Emittentens eller, i förekommande fall, garantens likviditetskällor.

c)

Emittentens förmåga att reagera på framtida marknadsövergripande eller för emittenten specifika händelser, inbegripet förmågan att betala tillbaka skulder under mycket kritiska förhållanden.

d)

Styrkan i den bransch där emittenten är verksam i förhållande till konjunkturen samt emittentens konkurrensposition i branschen.

Artikel 7

Bortseende från resultatet av en intern bedömningsmetod

1.   Förvaltare av penningmarknadsfonder får endast bortse från resultatet av en intern kreditkvalitetsbedömningsmetod under exceptionella omständigheter, inbegripet stressade marknadsförhållanden, och om det föreligger objektiva skäl att göra det. Förvaltare av penningmarknadsfonder som bortser från resultatet av en intern kreditkvalitetsbedömningsmetod ska dokumentera beslutet att göra det.

2.   Som ett led i den dokumentationsprocess som avses i punkt 1 ska förvaltare av penningmarknadsfonder specificera vilken person som är ansvarig för beslutet samt det objektiva skäl som ligger till grund för beslutet.

Artikel 8

Väsentlig ändring, som avses i artikel 19.4 d i förordning (EU) 2017/1131

1.   En sådan väsentlig ändring som avses i artikel 19.4 d i förordning (EU) 2017/1131 föreligger när

a)

det föreligger en väsentlig ändring med avseende på något av följande:

i)

Information om prissättning av obligationer, inbegripet kreditspreadar och prissättningen av jämförbara instrument med fast intäkt och relaterade värdepapper.

ii)

Information om prissättning av kreditswappar, inbegripet kreditswappsspreadar för jämförbara instrument.

iii)

Fallissemangsstatistik för emittenten eller instrumentet.

iv)

Finansiella index avseende emittentens eller instrumentets geografiska lokalisering, bransch eller tillgångsslag.

v)

Analys av underliggande tillgångar, i synnerhet för strukturerade instrument.

vi)

Analys av relevanta marknader, inklusive dessa marknaders volym och likviditet.

vii)

Analys av de strukturella aspekterna av de berörda instrumenten.

viii)

Värdepappersrelaterad analys.

ix)

Emittentens finansiella situation.

x)

Emittentens likviditetskällor.

xi)

Emittentens förmåga att reagera på framtida marknadsövergripande eller för emittenten specifika händelser, inbegripet förmågan att betala tillbaka skulder under mycket kritiska förhållanden.

xii)

Styrkan i den bransch där emittenten är verksam i förhållande till konjunkturen samt emittentens konkurrensposition i branschen.

xiii)

Analys av de kreditbetyg eller kreditutsikter som tilldelats emittenten eller instrumentet av ett eller flera kreditvärderingsinstitut som valts ut av förvaltaren av penningmarknadsfonder och som är lämpat för penningmarknadsfondens särskilda investeringsportfölj.

b)

ett penningmarknadsinstrument, en värdepapperisering eller ett ABCP-papper nedgraderas under de två högsta kortsiktiga kreditbetyg som ges av ett kreditvärderingsinstitut som regleras och är certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (8).

2.   Förvaltare av penningmarknadsfonder ska bedöma den väsentliga ändringen av kriterierna i punkt 1 a genom att beakta riskfaktorer och resultaten av de stresstestscenarier som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2017/1131.

3.   Vid tillämpning av punkt 1 b ska förvaltare av penningmarknadsfonder inrätta ett internt förfarande för att välja kreditvärderingsinstitut som är lämpade för den berörda penningmarknadsfondens specifika investeringsportfölj och för att avgöra hur ofta penningmarknadsfonden ska övervaka kreditbetygen från dessa kreditvärderingsinstitut.

4.   Förvaltare av penningmarknadsfonder ska beakta en nedgradering enligt punkt 1 b och därefter genomföra sin egen bedömning i enlighet med sin egen kreditkvalitetsbedömningsmetod.

5.   En översyn av den interna kreditkvalitetsbedömningsmetoden ska utgöra en väsentlig ändring, som avses i artikel 19.4 d i förordning (EU) 2017/1131, utom i fall då förvaltare av penningmarknadsfonder kan styrka att ändringen inte är väsentlig.

Artikel 9

Kvantitativa och kvalitativa kreditkvalitetskrav för tillgångar som avses artikel 15.6 a i förordning (EU) 2017/1131

Förvaltare av penningmarknadsfonder ska tillämpa artiklarna 3–8 i denna förordning när de bedömer kreditkvaliteten på likvida överlåtbara värdepapper eller penningmarknadsinstrument som avses i artikel 15.6 a i förordning (EU) 2017/1131.

Artikel 10

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 21 juli 2018, med undantag av artikel 1 som är tillämplig från och med den 1 januari 2019.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 10 april 2018.

På kommissionens vägnar

Jean-Claude JUNCKER

Ordförande


(1)  EUT L 169, 30.6.2017, s. 8.

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2402 av den 12 december 2017 om ett allmänt ramverk för värdepapperisering och om inrättande av ett särskilt ramverk för enkel, transparent och standardiserad värdepapperisering samt om ändring av direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG och 2011/61/EU och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 347, 28.12.2017. s. 35).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

(5)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349).

(6)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).

(8)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).