2.5.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 112/19

(1)

De taxor som gäller för avsändare av mindre volymer av gränsöverskridande paket och andra postförsändelser, särskilt små och medelstora företag samt privatpersoner, är fortfarande förhållandevis höga. Detta har en direkt negativ inverkan på användare av gränsöverskridande paketleveranstjänster, framför allt i samband med e-handel.

(2)

I artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) framhålls den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, såsom posttjänster, har för unionens gemensamma värden, och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning. Vidare anges att det behöver sörjas för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.

(3)

I protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse, som har fogats till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och EUF-fördraget, framhålls dessutom att unionens gemensamma värden i fråga om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i den mening som avses i artikel 14 i EUF-fördraget inbegriper de skillnader i användarnas behov och preferenser som olika geografiska, sociala eller kulturella förhållanden kan leda till, en hög nivå av kvalitet, säkerhet och överkomlighet, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter.

(4)

Enligt artikel 169.1 och 169.2 a i EUF-fördraget ska unionen bidra till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå genom åtgärder som beslutas enligt artikel 114 i EUF-fördraget.

(5)

Det finns grundläggande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter avseende marknadsövervakning och tillsyn över tillhandahållare av paketleveranstjänster. Till exempel kan vissa myndigheter med framgång begära att tillhandahållare lämnar relevant prisinformation. Förekomsten av sådana skillnader har bekräftats i ett gemensamt yttrande från Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation och Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för posttjänster, som kom fram till att de nationella regleringsmyndigheterna behöver lämpliga rättsliga befogenheter att ingripa, och att sådana befogenheter inte verkar finnas i alla medlemsstater. Dessa skillnader leder till ytterligare administrativa bördor och efterlevnadskostnader för tillhandahållare av paketleveranstjänster som bedriver gränsöverskridande verksamhet. Dessa skillnader utgör därför hinder för gränsöverskridande tillhandahållande av paketleveranstjänster och har därmed en direkt inverkan på hur den inre marknaden fungerar.

(6)

På grund av post- och paketsektorns internationella karaktär är det viktigt att fortsätta att utveckla europeiska och internationella tekniska standarder till förmån för användarna och miljön samt för att utvidga marknadsmöjligheterna för företag. Dessutom anmäler användare ofta problem med tjänstekvaliteten när de skickar, tar emot eller returnerar gränsöverskridande paket. Det finns därför också behov av att ytterliga förbättra standarderna för tjänstekvalitet och driftskompatibiliteten för gränsöverskridande paketleveranstjänster. Dessa förbättringar bör ytterligare prioriteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG (3), genom Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och på andra sätt. Större framsteg behövs också för att göra tjänsterna mer effektiva, med särskilt beaktande av användarnas intressen.

(7)

Standardisering av posttjänster och förbättring av tjänstekvaliteten till stöd för direktiv 97/67/EG är en strategisk prioritering för unionen som bör fortsättas. Teknisk standardisering är en förutsättning för att driftskompatibiliteten mellan de nationella näten ska kunna främjas och en effektiv samhällsomfattande tjänst ska kunna bibehållas. I augusti 2016 lämnade kommissionen in en fjärde standardiseringsbegäran till CEN i syfte att utarbeta ett arbetsprogram och tillhandahålla en slutlig rapport i augusti 2020 (4). Detta arbetsprogram bör särskilt beakta användarnas intressen och miljööverväganden samt effektivitet och bör bidra till inrättandet av en digital inre marknad för unionen.

(8)

Marknaden för gränsöverskridande paketleveranstjänster är mångfacetterad, komplex och konkurrensutsatt, med olika tillhandahållare som erbjuder olika tjänster och priser beroende på paketens vikt, storlek och format samt deras bestämmelseort, eventuella tilläggstjänster, såsom spårbarhetssystem, och antalet skickade paket. I flera medlemsstater är det inte tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som har den största marknadsandelen på paketleveranstjänstemarknaden. Denna mångfald gör det svårt för konsumenter och användare att jämföra olika tillhandahållares paketleveranstjänster som erbjuds i fråga om kvalitet och priser, eftersom de ofta inte känner till att det finns olika paketleveransalternativ för liknande tjänster inom den gränsöverskridande e-handeln. Sådan information bör göras mer tillgänglig, särskilt för små och medelstora företag samt privatpersoner. Dessutom anger små och medelstora näringsidkare leveransproblem som ett hinder för gränsöverskridande försäljning.

(9)

För att förbättra gränsöverskridande paketleveranstjänster, särskilt för privatpersoner och mikroföretag och små företag, inbegripet de i avlägsna eller glest befolkade områden, samt för privatpersoner med funktionsnedsättning eller minskad rörlighet, är det nödvändigt att förbättra tillgången till och insynen i offentliggjorda prislistor med taxor för en begränsad uppsättning gränsöverskridande paketleveranstjänster. Större prisinsyn och mer jämförbara priser för gränsöverskridande leveranstjänster i hela unionen bör uppmuntra till en minskning av orimliga skillnader mellan taxor, inklusive, i förekommande fall, omotiverade skillnader mellan inrikes och gränsöverskridande taxor.

(10)

Enstaka pakettjänster ingår i de samhällsomfattande tjänsterna i alla medlemsstater och är också den tjänst som används oftast av privatpersoner och småföretag. Enhetstaxorna måste göras mer insynsvänliga och överkomliga om e-handeln ska kunna utvecklas ytterligare.

(11)

Många företag som säljer, tidigare sålde eller har försökt att sälja via e-handel anser att höga leveranskostnader i kombination med ett kostsamt förfarande för hantering av klagomål och garantiärenden är ett problem. Det behövs ytterligare åtgärder för att säkerställa att framför allt små och medelstora företag och privatpersoner i avlägsna områden kan dra full nytta av problemfria gränsöverskridande paketleveranstjänster som de har tillgång till och säkerställa att dessa tjänster är rimligt prissatta.

(12)

Med termen tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster avses postoperatörer som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster eller delar därav inom en särskild medlemsstat. Tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster som bedriver verksamhet i mer än en medlemsstat bör klassificeras som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster enbart i den eller de medlemsstater där de tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst.

(13)

I nuläget regleras posttjänster genom direktiv 97/67/EG. I det direktivet fastställs gemensamma regler för tillhandahållande av posttjänster och samhällsomfattande posttjänster inom unionen. Det inriktar sig huvudsakligen, men inte uteslutande, på de nationella samhällsomfattande tjänsterna och tar inte upp tillsynen över tillhandahållare av paketleveranstjänster. Nationella tillsynsmyndigheter som utses av medlemsstater ska säkerställa att minimikraven för samhällsomfattande tjänster i det direktivet följs. Denna förordning kompletterar därför reglerna i direktiv 97/67/EG för gränsöverskridande paketleveranstjänster. Denna förordning påverkar inte de rättigheter och garantier som fastställs i direktiv 97/67/EG, inbegripet framför allt det fortsatta tillhandahållandet av samhällsomfattande posttjänster till användare.

(14)

Denna förordning ändrar inte definitionen av postförsändelse i artikel 2.6 i direktiv 97/67/EG eller den nationella rättens definition som baseras därpå.

(15)

Uppskattningsvis 80 % av adresserade paket som genereras av e-handeln i dag väger mindre än två kilogram och de behandlas ofta i postkedjan för brevförsändelser. Det saknas dock information om vikten på paket som levereras på annat sätt. Det är viktigt att dessa lättare försändelser omfattas av denna förordning.

(16)

Vid genomförandet av denna förordning är det viktigt att tydligt definiera paket, paketleveranstjänster och tillhandahållare av paketleveranstjänster, och att ange vilka postförsändelser som omfattas av dessa definitioner. Postförsändelser som är tjockare än 20 mm bedöms innehålla andra varor än brevförsändelser, oavsett om de hanteras av tillhandahållaren av samhällsomfattande tjänster eller inte. Postförsändelser som endast består av ett skriftligt meddelande bör inte omfattas av paketleveranstjänster. Denna förordning bör därför enligt konsekvent praxis omfatta paket som innehåller varor med eller utan kommersiellt värde och som väger högst 31,5 kg, eftersom tyngre föremål inte kan hanteras av en genomsnittlig privatperson utan hjälpredskap och sådan verksamhet är en del av godstransport- och logistiksektorn.

(17)

Tillhandahållare av paketleveranstjänster som använder alternativa affärsmodeller, till exempel modeller som utgår från delningsekonomin och e-handelsplattformar, bör omfattas av denna förordning om de tillhandahåller minst ett led i postleveranskedjan. Insamling, sortering och utdelning, inklusive upphämtning, bör betraktas som paketleveranstjänster, även när de erbjuds av tillhandahållare av expressbuds- och kurirtjänster samt medaktörer enligt gällande praxis. Enbart transporter som inte sker i samband med något av dessa led bör inte omfattas av paketleveranstjänster, inte heller när de utförs av underleverantörer inom ramen för alternativa affärsmodeller eller på annat sätt, eftersom det i det fallet bör antas att verksamheten är en del av transportsektorn, såvida inte det aktuella företaget eller ett av dess dotterbolag eller anknutna företag omfattas av denna förordning på annat sätt.

(18)

Denna förordning bör inte tillämpas på företag som är etablerade i endast en medlemsstat och som har inhemska interna leveransnät endast för att utföra beställningar av varor som de själva har sålt enligt ett sådant köpeavtal i den mening som avses i artikel 2.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU (5). Företag som också använder inhemska interna leveransnät för leverans av varor som sålts av tredje part bör omfattas av denna förordning.

(19)

Det bör fastställas en minsta uppsättning konfidentiella uppgifter som bör överföras till de nationella tillsynsmyndigheterna och förfaranden som myndigheterna följer för att säkerställa att de nationella operatörernas kommersiella karaktär respekteras, och säkra kanaler bör upprättas för deras överföring.

(20)

De nationella tillsynsmyndigheterna behöver ha kunskap och för statistikens skull ha information om tillhandahållare av paketleveranstjänster som är verksamma på marknaden på grundval av lämpliga tillståndsförfaranden eller andra lagstadgade krav. På grund av sektorns arbetsintensiva karaktär och för att begränsa den administrativa bördan för små tillhandahållare av paketleveranstjänster som är verksamma endast på en nationell eller regional marknad bör ett tröskelvärde på färre än 50 personer tillämpas, beräknat utifrån det antal personer som arbetade för tillhandahållaren av tjänster under det föregående kalenderåret och som var sysselsatta med tillhandahållandet av paketleveranstjänster i den medlemsstat där tillhandahållaren är etablerad, såvida inte tillhandahållaren är etablerad i mer än en medlemsstat. Detta tröskelvärde följer kommissionens rekommendation 2003/361/EG (6), återspeglar sektorns arbetskraftsintensiva karaktär och inkluderar större delen av marknaden för paketleveranstjänster, i synnerhet i länder med små paketleveransvolymer. Tröskelvärdet bör särskilt inbegripa personer som är sysselsatta medtillhandahållandet av paketleveranstjänster, till exempel heltids-, deltids- och visstidsanställda samt egenföretagare som arbetar för tillhandahållaren av paketleveranstjänster. Uppdelningar, som visar antalet personer efter anställningsstatus bör göras i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella rätt. De nationella tillsynsmyndigheterna bör i vissa fall och med beaktande av särdragen i den berörda medlemsstaten kunna sänka tröskelvärdet till 25 personer eller begära att tillhandahållaren av gränsöverskridande paketleveranstjänster i tröskelvärdet inbegriper heltids-, deltids- och visstidsanställda samt egenföretagare som arbetar för dess underleverantörer, i syfte att göra gränsöverskridande taxor och marknaden som helhet mer öppna för insyn.

(21)

Lämnande av uppgifter om antalet personer som arbetar för tillhandahållaren av paketleveranstjänster till den nationella tillsynsmyndigheten bör ske i enlighet med fastställd praxis för företags rapportering av statistik. Detta är viktigt för att kunna säkerställa att uppgifterna är jämförbara och samtidigt minimera den administrativa bördan för tillhandahållarna.

(22)

Den ort där en tillhandahållare är etablerad ska fastställas i enlighet med Europeiska unionens domstols rättspraxis. Om tillhandahållaren är etablerad på flera orter är det viktigt att fastställa den etableringsort varifrån den faktiska tjänsten tillhandahålls.

(23)

När tillhandahållare av paketleveranstjänster lämnar uppgifter till den nationella tillsynsmyndigheten bör det framgå av de uppgifter som avser paketleveranstjänster vilka led i postleveranskedjan (insamling, sortering, transport och utdelning) som tillhandahållaren utför, huruvida tjänsten omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, var tjänsten utförs geografiskt (regionalt, inrikes, gränsöverskridande), och huruvida tilläggstjänster erbjuds.

(24)

Förteckningen över de postförsändelser som omfattas av åtgärder för prisinsyn bör begränsas för att underlätta jämförbarheten och minimera den administrativa bördan för tillhandahållare av gränsöverskridande paketleveranstjänster och nationella tillsynsmyndigheter. Tjänster som avser standardförsändelser och rekommenderade försändelser bör omfattas, eftersom de utgör grunden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och med tanke på hur viktig spårningsfunktionen är för e-handeln, priserna för spårning och rekommenderade paket bör också ingå, oavsett om de omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster eller inte, så att jämförbarhet kan säkerställas i hela unionen. Fokus bör ligga på försändelser med lägre vikt, som utgör majoriteten av de postförsändelser som levereras av tillhandahållare av paketleveranstjänster, likaså på priserna för postförsändelser som är tjockare än 20 mm och som behandlas som brev. Endast enhetstaxor bör anges, eftersom det är de priserna som de minsta avsändarna betalar. De berörda postförsändelserna bör tydligt anges i en bilaga till denna förordning. Denna förordning ålägger inte tillhandahållare av gränsöverskridande paketleveranstjänster att erbjuda samtliga postförsändelser som anges i den bilagan. Tillhandahållarna av gränsöverskridande paketleveranstjänster bör själva tillhandahålla informationen om taxor för att säkerställa att den är korrekt. Taxorna bör offentliggöras av kommissionen på en särskild neutral och icke-kommersiell webbplats.

(25)

När de nationella tillsynsmyndigheterna objektivt bedömer de gränsöverskridande taxor som de anser behöver bedömas bör de grunda sig på faktorer som till exempel inrikestaxor och andra relevanta taxor för jämförbara paketleveranstjänster i avsändarmedlemsstaten och den mottagande medlemsstaten, eventuell tillämpning av en enhetlig taxa för två eller flera medlemsstater, bilaterala volymer, särskilda transport- eller hanteringskostnader andra relevanta kostnader och standarder för tjänstekvalitet, och när så är möjligt utan oproportionellt stora bördor den sannolika effekten av de tillämpliga gränsöverskridande taxorna på användare som är privatpersoner och små och medelstora företag, inbegripet de som bor eller är etablerade i avlägsna eller glest befolkade områden, och på användare som är privatpersoner med funktionsnedsättning eller minskad rörlighet. Dessa enhetliga faktorer får kompletteras med andra faktorer som är särskilt relevanta för att förklara de berörda taxorna, till exempel huruvida taxorna omfattas av en specifik prisreglering enligt nationell lagstiftning eller huruvida missbruk av en dominerande marknadsställning har fastställts i enlighet med relevant tillämplig rätt. När de nationella tillsynsmyndigheterna kartlägger vilka gränsöverskridande taxor som ska bedömas kan de dessutom, enligt proportionalitetsprincipen och i syfte att minska den administrativa bördan för nationella tillsynsmyndigheter och tillhandahållare av paketleveranstjänster som omfattas av skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, basera sin kartläggning på en objektiv filtermekanism för förhandsbedömning.

(26)

Enhetliga taxor för gränsöverskridande leveranser till två eller flera medlemsstater skulle kunna vara viktiga för att skydda regional och social sammanhållning. I det sammanhanget bör hänsyn tas till behovet av att främja e-handeln och erbjuda nya möjligheter för avlägsna eller glest befolkade områden att delta i e-handel och stärka sina regionala ekonomier.

(27)

Betydande skillnader mellan inrikes och gränsöverskridande taxor för paketleveranstjänster bör motiveras av objektiva kriterier, såsom särskilda transport- eller hanteringskostnader eller andra relevanta kostnader. Den nationella tillsynsmyndigheten kan behöva inhämta information för bedömningen. Denna information, och eventuella motiveringar till de taxor som bedöms, bör lämnas till den nationella tillsynsmyndigheten på begäran.

(28)

För att säkerställa öppenhet i hela unionen bör en icke-konfidentiell version av varje nationell tillsynsmyndighets bedömning offentliggöras av kommissionen.

(29)

För att begränsa den administrativa bördan bör tillhandahållarna av paketleveranstjänster, de nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen överföra uppgifter elektroniskt, och framför allt tillåta användningen av elektroniska underskrifter, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (7).

(30)

Eftersom marknaderna för paketleveranstjänster förändras snabbt bör kommissionen på nytt bedöma hur ändamålsenlig och effektiv denna förordning är, med beaktande av utvecklingen inom e-handeln, och bör regelbundet lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om översyn till Europaparlamentet och rådet. Rapporten bör utarbetas med medverkan av alla relevanta aktörer, inbegripet den europeiska kommittén för social dialog inom postsektorn.

(31)

Kommissionen bör bygga vidare på värdefull information från Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för posttjänster, som består av företrädare för de nationella tillsynsmyndigheterna.

(32)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter avseende att utarbeta ett formulär för inlämnandet av uppgifter från tillhandahållare av paketleveranstjänster till de nationella tillsynsmyndigheterna. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (8).

(33)

Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och bör genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(34)

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 (10) tillämpas på behandlingen av personuppgifter inom ramen för denna förordning.

(35)

Medlemsstaterna bör fastställa bestämmelser om sanktioner för överträdelser av denna förordning och bör säkerställa att de genomförs. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(36)

Eftersom målen för denna förordning nämligen att fastställa de rättsliga principer och regler som behövs för att förbättra tillsynen, förbättra insynen i taxor och inrätta vissa principer för gränsöverskridande paketleveranstjänster som bör stödja konkurrensen, med det slutliga målet att främja bättre gränsöverskridande paketleveranstjänster för användarna och därigenom också öka konsumenternas förtroende för gränsöverskridande e-handel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av målens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

Tillsyn med avseende på paketleveranstjänster.

b)

Insyn i taxor och bedömning av taxor för vissa gränsöverskridande paketleveranstjänster i syfte att fastställa vilka som är orimligt höga.

c)

Information till konsumenter från näringsidkare om gränsöverskridande paketleveranstjänster.

a)

Deras namn, rättsliga ställning och associationsform, registreringsnummer i ett handelsregister eller liknande register, registreringsnummer för mervärdesskatt, adress samt kontaktuppgifter till en kontaktperson.

b)

Vad som kännetecknar de paketleveranstjänster som de erbjuder och om möjligt en detaljerad beskrivning av dem.

c)

Deras allmänna villkor och bestämmelser för paketleveranstjänster, inbegripet information om förfaranden vid klagomål för användare och begränsningar av tillhandahållarens ansvar.

a)

Den årliga omsättningen för paketleveranstjänster för föregående kalenderår i den medlemsstat där de är etablerade, uppdelat på inrikes, inkommande och utgående gränsöverskridande paketleveranstjänster.

b)

Antalet personer som under föregående kalenderår arbetade för dem och var sysselsatta med tillhandahållandet av paketleveranstjänster i den medlemsstat där de är etablerade, med uppgifter som visar antalet personer per anställningsstatus, och framför allt de som var heltids- eller deltidsanställda, tillfälligt anställda eller egenföretagare.

c)

Antalet paket som under det föregående kalenderåret behandlades i den medlemsstat där de är etablerade, uppdelat på inrikes, inkommande och utgående gränsöverskridande paket.

d)

Namnen på tillhandahållarens underleverantörer samt all information som innehas av dem om vad som kännetecknar de paketleveranstjänster som tillhandahålls av underleverantörerna.

e)

Alla offentliggjorda prislistor för paketleveranstjänster som gäller den 1 januari varje kalenderår, om de är tillgängliga.

a)

Inrikestaxor och andra relevanta taxor för jämförbara paketleveranstjänster i avsändarmedlemsstaten och mottagarmedlemsstaten.

b)

Eventuell tillämpning av en enhetlig taxa för två eller flera medlemsstater.

c)

Bilaterala volymer, särskilda transport- eller hanteringskostnader, andra relevanta kostnader och standarder för tjänstekvalitet.

d)

Den sannolika effekten av de tillämpliga gränsöverskridande taxorna på användare som är privatpersoner eller små och medelstora företag, inbegripet de som bor eller är etablerade i avlägsna eller glest befolkade områden, och på användare som är privatpersoner med funktionsnedsättning eller minskad rörlighet, om möjligt utan att medföra oproportionella bördor.

a)

Huruvida taxorna omfattas av en specifik prisreglering enligt nationell lagstiftning.

b)

Missbruk av en dominerande marknadsställning som har fastställts i enlighet med relevant tillämplig rätt.

a)

Bidraget från denna förordning till förbättringen av gränsöverskridande paketleveranstjänster, inbegripet överkomligheten för små och medelstora företag och privatpersoner, särskilt de som bor eller är etablerade i avlägsna eller glesbefolkade områden, och huruvida insynen i gränsöverskridande taxor har ökat.

b)

Hur denna förordning inverkar på antalet gränsöverskridande paketleveranser och e-handeln, inbegripet information om leveransavgifter.

c)

I vilken utsträckning de nationella tillsynsmyndigheterna har haft svårigheter att tillämpa denna förordning, inbegripet en kvantitativ analys av de administrativa konsekvenserna.

d)

Framsteg som gjorts avseende andra initiativ för att fullborda den inre marknaden för paketleveranstjänster, och särskilt avseende framsteg på området för konsumentskydd och framtagande av standarder.