12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 7/13

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

För att landningsskyldigheten ska kunna genomföras ges kommissionen genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 befogenhet att genom en delegerad akt anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstater i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Genom kommissionens delegerade förordning (EU) 2016/2375 (2) upprättas en utkastplan för vissa demersala fisken i nordvästliga vatten för perioden 2016–2018, på grundval av en gemensam rekommendation som lämnades in 2016 av Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket.

(4)

Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Efter att ha rådfrågat den rådgivande nämnden för nordvästliga vatten lämnade de medlemsstaterna den 31 maj 2017 in en ny gemensam rekommendation till kommissionen om en utkastplan för vissa demersala fisken och djuphavsfisken i nordvästliga vatten för 2018. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och dessa har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) (3). De åtgärder som ingår i den nya gemensamma rekommendationen är förenliga med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013 och kan därmed ingå i denna förordning.

(5)

Enligt artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013 gäller landningsskyldighet i nordvästliga vatten senast från och med den 1 januari 2016 för de arter som definierar fisket och som omfattas av fångstbegränsningar. I den nya gemensamma rekommendationen anges vilka flottor som omfattas av landningsskyldigheten inom det blandade fisket efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket efter havskräfta, det blandade fisket efter tunga och rödspätta samt inom fisket efter kummel, glasvarar och lyrtorsk.

(6)

Enligt den nya gemensamma rekommendationen bör utkastplanen för 2018, utöver de fisken som anges i delegerad förordning (EU) 2016/2375 (dvs. det i hög grad blandade fisket efter torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket efter havskräfta, det blandade fisket efter tunga och rödspätta samt fisket efter kummel, glasvarar och lyrtorsk) även omfatta fisket efter gråsej i Ices-sektionerna VI och Vb samt VII. Inom vissa fisken bör även bifångstarter omfattas.

(7)

I den nya gemensamma rekommendationen anges också att landningsskyldigheten från och med 2018 bör omfatta djuphavsfiske med trål och not/vad efter dolkfisk, birkelånga och skoläst i Ices-delområde VI och Ices-sektion Vb.

(8)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås, för 2018, ett undantag för hög överlevnadsgrad enligt artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 för havskräfta som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor i Ices-sektion VI och delområde VII, varvid hänsyn bör tas till redskapens egenskaper, fiskemetoderna och ekosystemet. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(9)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås, för 2018, ett undantag för hög överlevnadsgrad enligt artikel 15.4 b i förordning (EU) nr 1380/2013 för tunga som är mindre än den minsta referensstorleken för bevarande och som fångas med trålredskap med trålbord med en maskstorlek på 80–99 mm i Ices-sektion VIId inom sex sjömil från kusten och utanför definierade uppväxtområden. STECF har noterat att de uppväxtområden som avses i förordningen bör definieras. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018 på villkor att de berörda medlemsstaterna genomför kompletterande test och tillhandahåller information om var uppväxtområdena är belägna.

(10)

I den nya gemensamma rekommendationen föreslås, för 2018, sju undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna har granskats av STECF som finner att den gemensamma rekommendationen innehåller välgrundade argument för att ytterligare förbättrad selektivitet är svårt att uppnå och/eller för oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ bedömning av kostnaderna. Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av annan vetenskaplig information bör dessa undantag av mindre betydelse ingå i utkastplanen för 2018 i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(11)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 6 % under av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm och pelagiska trålar för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(12)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på minst 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(13)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-delområde VII (utom VIIa, VIId och VIIe), grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet.

(14)

Vad gäller de tre undantagen av mindre betydelse för vitling måste enligt delegerad förordning (EU) 2016/2375 de berörda medlemsstaterna för kommissionen lägga fram kompletterande vetenskaplig information till stöd för undantagen. STECF påpekade att även om det fortfarande saknas fullständiga belägg har den inlämnade kompletterande informationen bemött vissa av STECF:s farhågor. STECF framhöll att det behövs en mer sammanhållen strategi för detta bestånd. På grundval av de vetenskapliga belägg som granskats av STECF och med tanke på att informationen till stöd för undantaget har förbättrats, bör detta undantag ingå i utkastplanen för 2018.

(15)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VII, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(16)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VI, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet, och att det finns styrkande kvantitativ information om oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(17)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–199 mm med ökad selektivitet i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF noterade att undantagets syfte är att kompensera för användningen av ett mer selektivt redskap och för att täcka resterande utkast. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(18)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är motiverat. Undantaget bör därför ingå i utkastplanen för 2018.

(19)

Vissa bestämmelser i delegerad förordning (EU) 2016/2375 har en räckvidd som är begränsad till 2017. Förordningen bör därför upphöra att gälla och ersättas av en ny förordning med verkan från och med den 1 januari 2018.

(20)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar planeringen av fiskeåret för unionsfartygen och den ekonomiska verksamhet som är knuten därtill, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2018.

a)

Havskräfta (Nephrops norvegicus) som fångas med burar, tinor, mjärdar eller fällor (redskapskoderna (4) FPO och FIX) i Ices-delområdena VI och VII.

b)

Fångster av tunga (Solea solea) under minsta referensstorlek för bevarande som tas med trålredskap med trålbord (redskapskoderna OTT, OTB, TBS, TBN, TB, PTB, OT, PT, TX) med en maskstorlek i struten på 80–99 mm i Ices-sektion VIId inom sex sjömil från kusten och utanför identifierade uppväxtområden inom fisken som uppfyller följande villkor: fartyg med en största längd på 10 meter och en högsta motoreffekt på 221 kW, när de fiskar i vatten med ett djup av 30 meter eller mindre och när tiden för varje drag är begränsad till högst 1,5 timme. Sådana fångster av tunga ska släppas omedelbart.

a)

Vitling (Merlangius merlangus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe.

b)

Vitling (Merlangius merlangus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mer än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj.

c)

Vitling (Merlangius merlangus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för vitling och som använder bottentrålar och notar/vadar med en maskstorlek på mindre än 100 mm (OTB, SSC, OTT, PTB, SDN, SPR, TBN, TBS, TB, SX, SV, OT, PT och TX) och pelagiska trålar (OTM och PTM) för att fånga vitling i Ices-delområde VII, utom sektionerna VIIa, VIId och VIIe.

d)

Havskräfta (Nephrops norvegicus): upp till högst 6 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för havskräfta och som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VII.

e)

Havskräfta (Nephrops norvegicus): upp till högst 2 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för havskräfta och som fiskar efter havskräfta i Ices-delområde VI.

f)

Tunga (Solea solea): upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som tas av fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för tunga och som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg.

g)

Tunga (Solea solea), upp till högst 3 % av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som omfattas av landningsskyldigheten för tunga och som använder TBB-redskap med en maskstorlek på 80–199 mm med ökad selektivitet (såsom ett förlängningsstycke med stora maskor) för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf, VIIg och VIIh.