10.9.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 320/33


RÅDETS REKOMMENDATION

av den 13 juli 2018

om Spaniens nationella reformprogram 2018 med avgivande av rådets yttrande om Spaniens stabilitetsprogram 2018

(2018/C 320/08)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1), särskilt artikel 5.2,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (2), särskilt artikel 6.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens rekommendation,

med beaktande av Europaparlamentets resolutioner,

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser,

med beaktande av sysselsättningskommitténs yttrande,

med beaktande av ekonomiska och finansiella kommitténs yttrande,

med beaktande av yttrandet från kommittén för socialt skydd,

med beaktande av yttrandet från kommittén för ekonomisk politik, och

av följande skäl:

(1)

Den 22 november 2017 antog kommissionen den årliga tillväxtöversikten, som inledde 2018 års europeiska planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Den tog vederbörlig hänsyn till den europeiska pelaren för sociala rättigheter som proklamerades av Europaparlamentet, rådet och kommissionen den 17 november 2017. Prioriteringarna i den årliga tillväxtöversikten godkändes av Europeiska rådet den 22 mars 2018. Den 22 november 2017 antog kommissionen på grundval av förordning (EU) nr 1176/2011 även rapporten om förvarningsmekanismen, där Spanien konstaterades vara en av de medlemsstater som skulle bli föremål för en fördjupad granskning. Samma dag antog kommissionen också en rekommendation till rådets rekommendation om den ekonomiska politiken i euroområdet som Europeiska rådet godkände den 22 mars 2018. Den 14 maj 2018 antog rådet rekommendationen om den ekonomiska politiken i euroområdet (3) (nedan kallad rekommendationen för euroområdet).

(2)

Med tanke på att ekonomierna i den ekonomiska och monetära unionen är tätt sammanvävda bör Spanien, i egenskap av en medlemsstat som har euron som valuta, se till att rekommendationen för euroområdet, som återspeglas nedan i rekommendationerna 1–3, genomförs fullständigt och i tid.

(3)

Landsrapporten 2018 för Spanien offentliggjordes den 7 mars 2018. Den innehöll en bedömning av hur väl Spanien hade lyckats med de landsspecifika rekommendationer som rådet antog den 11 juli 2017 (4), med uppföljningen av tidigare års landsspecifika rekommendationer och med sina nationella Europa 2020-mål. Den innehöll också en fördjupad granskning enligt artikel 5 i förordning (EU) nr 1176/2011, vars resultat också offentliggjordes den 7 mars 2018. Av analysen drog kommissionen slutsatsen att Spanien har makroekonomiska obalanser. Framför allt utgör stora stockar av utrikes och inrikes skulder, både offentliga och privata, i kombination med hög arbetslöshet fortfarande sårbarheter av gränsöverskridande betydelse. Den externa ombalanseringen fortsätter, tack vare det bytesbalansöverskott som rått sedan 2013 och som bygger på strukturella förbättringar av handeln. Nettoutlandsskulden är dock fortfarande hög. Skuldsaneringen i den privata sektorn fortsätter också, med draghjälp av gynnsamma tillväxtvillkor, men det behövs fortfarande mer skuldsanering. En sundare finanssektor stöder den ekonomiska aktiviteten. Trots den starka nominella BNP-tillväxten, minskar den offentliga skuldkvoten bara långsamt. Arbetslösheten har fortsatt att sjunka snabbt, men är fortfarande mycket hög och den starka segmenteringen av arbetsmarknaden hämmar en snabbare ökning av arbetskraftsproduktiviteten. Efter den snabba reformtakten mellan 2012 och 2015 har framstegen med att genomföra rekommendationer blivit färre. Det gynnsamma ekonomiska läget ger möjlighet att hantera befintliga reformbehov för att göra den spanska ekonomin mer motståndskraftig och påskynda produktivitetsökningen.

(4)

Spanien omfattas för närvarande av stabilitets- och tillväxtpaktens korrigerande del. Enligt stabilitetsprogrammet för 2018 planerar Spanien att korrigera det alltför stora underskottet senast 2018, i enlighet med rådets beslut (EU) 2017/984 med föreläggande för Spanien att vidta åtgärder för en sådan minskning av underskottet som anses nödvändig för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott (5). Det offentliga saldot väntas fortsätta att förbättras och nå ett överskott på 0,1 % av BNP 2021. Stabilitetsprogrammet för 2018 omfattar alla åtgärder i det budgetförslag som lämnades till parlamentet den 3 april 2018 och de ytterligare åtgärder som tillkännagavs i slutet av april 2018. Det medelfristiga budgetmålet med en budget i balans i strukturella termer väntas inte nås inom stabilitetsprogrammets tidshorisont. Enligt stabilitetsprogrammet för 2018 ska den offentliga skuldkvoten sjunka till 97,0 % 2018, 95,2 % 2019 och 89,1 % 2021. De makroekonomiska antagandena i stabilitetsprogrammet för 2018 är realistiska. För att kunna nå målen för det samlade underskottet som planerat är man generellt fortsatt beroende av goda ekonomiska utsikter och av att de offentliga utgifterna ökar mindre än den nominella BNP-tillväxten. Riskerna för de finanspolitiska målen härrör både från en större intäktsökning och en mer begränsad utgiftsökning än de som väntas enligt kommissionens vårprognos 2018 och från en eventuell betalning av ytterligare latenta skulder.

(5)

I beslut (EU) 2017/984 uppmanade rådet Spanien att få situationen med ett alltför stort underskott att upphöra senast 2018 och att i synnerhet minska det offentliga underskottet till 4,6 % av BNP 2016, 3,1 % av BNP 2017 och 2,2 % av BNP 2018. Förbättringen av det offentliga saldot ansågs vara förenlig med en försämring av det strukturella saldot med 0,4 % av BNP 2016 och en förbättring med 0,5 % av BNP både för 2017 och 2018, på grundval av kommissionens uppdaterade vårprognos 2016. Spaniens samlade underskott uppgick till 3,1 % av BNP 2017, enligt vad som krävdes i rådets beslut (EU) 2017/984. Enligt kommissionens vårprognos 2018 väntas det samlade underskottet sjunka till 2,6 % av BNP 2018, dvs. 0,4 % av BNP högre än målet för det samlade underskottet i stabilitetsprogrammet för 2018 och det mål som rådet ställt upp. Enligt kommissionens vårprognos 2018 väntas de offentliga intäkterna öka mindre och utgifterna något mer än i stabilitetsprogrammet för 2018. Enligt kommissionens vårprognos 2018 beräknas det strukturella saldot försämras med 0,3 % av BNP 2018 till följd av de underskottsökande åtgärderna i budgetförslaget 2018, som lämnades till parlamentet den 3 april 2018, och det väntas förbättras bara något 2019. Den finanspolitiska insatsen 2018 och den samlade insatsen under 2016–2018 väntas därför inte säkerställas. Den ekonomiska tillväxten hjälper visserligen till att minska underskottet men används inte för att stärka de offentliga finanserna strukturellt. I sitt yttrande om Spaniens uppdaterade förslag till budgetplan 2018 drar kommissionen därför slutsatsen att planen i stort sett är förenlig med bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom kommissionens vårprognos 2018 förutser att det alltför stora underskottet kommer att korrigeras i tid, men att det är expansivt.

(6)

Om Spanien 2019 lyckas göra en snabb och hållbar korrigering av det alltför stora underskottet, skulle landet omfattas av stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del och av övergångsreglerna för skuldkriteriet. Mot bakgrund av Spaniens offentliga skuldkvot på över 60 % av BNP och förväntade positiva produktionsgap på 2,3 % av BNP, torde de nominella primära offentliga nettoutgifterna (6) minska med minst 0,3 % 2019, i linje med den strukturella anpassning på 1,0 % av BNP som svarar mot den överenskomna anpassningsmatrisen för krav i stabilitets- och tillväxtpakten. Samtidigt finns det tecken på att ekonomins outnyttjade kapacitet underskattas. Arbetslösheten i Spanien väntas 2019 fortsätta att vara en av de högsta i unionen, vilket kommer att hålla tillbaka lönetrycket, särskilt i den privata sektorn. Inflationen väntas därför ligga kvar på väl under 2 %. Det tyder på en fortsatt trög arbetsmarknad. Enligt kommissionens bedömning är beräkningarna av produktionsgapet på grundval av den gemensamma metoden visserligen inte orimliga men tyder på att det finns rätt många plausibla uppskattningar av produktionsgapet för Spanien. Mot denna bakgrund verkar det lämpligt med en årlig strukturell anpassning på 0,65 % av BNP, vilket motsvarar en maximal tillväxttakt för de primära offentliga nettoutgifterna på 0,6 %. Enligt kommissionens vårprognos 2018, och om politiken ligger fast, finns det risk för en betydande avvikelse från den begärda finanspolitiska anpassningen 2019. Dessutom väntas Spanien inte uppfylla kraven enligt övergångsreglerna för skuldkriteriet 2019. Sammantaget anser rådet att Spanien måste vara redo att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa efterlevnad under 2018 och följa stabilitets- och tillväxtpaktens regler från och med 2019. Det skulle också vara klokt att använda eventuella oförutsedda intäkter till att ytterligare sänka den offentliga skuldkvoten.

(7)

I beslut (EU) 2017/984 uppmanade rådet dessutom Spanien att vidta åtgärder för att stärka sitt finanspolitiska regelverk och öka automatiken i olika mekanismer som förebygger och korrigerar avvikelser från de finanspolitiska målen och för att förbättra verkan av stabilitetslagens utgiftsregel på budgetens konsolidering. Men stabilitetsprogrammet 2018 innehåller inga planer på att stärka den inhemska utgiftsregeln och redovisar heller inga åtgärder för att öka de korrigerande och förebyggande mekanismernas automatik. Rådet har också uppmanat Spanien att vidta åtgärder för att förbättra sina regler för offentlig upphandling. Spanien har gjort framsteg genom att anta en ny lag om offentlig upphandling i november 2017. De nya reglerna kan dock bara förbättra insynen i och effektiviteten av den offentliga upphandlingen om man tillämpar dem snabbt och ambitiöst genom att införa en ny styrningsstruktur och bättre mekanismer för kontroll av upphandlingsförfarandena på alla förvaltningsnivåer. Framför allt bör man i den kommande nationella strategin för offentlig upphandling ange vilka förhands- och efterhandskontroller som de nya enheterna ska göra. I juni 2017 gav regeringen den oberoende finanspolitiska institutionen i uppdrag att granska utgifterna för valda subventioner inom den offentliga sektorn. Kommissionen övervakar granskningen som väntas bli klar i början av 2019.

(8)

Den 27 april 2018 lade Spanien fram sitt nationella reformprogram för 2018 och sitt stabilitetsprogram för samma år. För att beakta deras inbördes samband har de båda programmen bedömts samtidigt.

(9)

Vid programplaneringen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (nedan kallade ESI-fonder) för perioden 2014–2020 har relevanta landsspecifika rekommendationer beaktats. I enlighet med artikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (7) får kommissionen begära att en medlemsstat ska se över och föreslå ändringar av sin partnerskapsöverenskommelse och av relevanta program när så krävs för att stödja genomförandet av relevanta rekommendationer från rådet. Kommissionen har, i riktlinjerna för tillämpning av åtgärder som sammanlänkar effektiva ESI-fonder med sund ekonomisk styrning, beskrivit närmare hur den kommer att tillämpa denna bestämmelse.

(10)

Sysselsättningen har fortsatt att öka i stadig takt i Spanien tack vare tidigare arbetsmarknadsreformer och återhållsamma löneökningar. Arbetslösheten fortsätter att sjunka men ligger kvar på en tydligt högre nivå än före krisen och är en av de högsta i unionen. Det betyder att det finns en betydande outnyttjad kompetensresurs, särskilt hos arbetslösa ungdomar. Andelen arbetslösa unga människor som har varit utan jobb i över ett år minskar men står fortfarande för 44,5 % av alla arbetslösa. Spanien har antagit en rad initiativ för att förlänga det individuella stödet till långtidsarbetslösa, hjälpa unga människor att komma in på arbetsmarknaden och förbättra deras anställbarhet, särskilt genom att låta fler omfattas av ungdomsgarantin. Hur effektiva dessa åtgärder är beror också på de offentliga arbetsförmedlingarnas och socialtjänsternas förmåga att ge individuellt stöd till arbetssökande, eftersom den här förmågan bara långsamt blir bättre. Det finns också utrymme för mer samarbete med arbetsgivarna, särskilt genom att öka andelen lediga jobb som förmedlas av arbetsförmedlingarna och bättre profilera de arbetssökande och matcha dem med arbetsgivarnas behov. Samtidigt bör man fortsätta arbetet med att förbättra samordningen mellan arbetsförmedlingarna och socialtjänsterna, som gjorde vissa framsteg 2017.

(11)

Andelen visstidsanställda är bland de största i unionen och omfattar mest unga och lågutbildade. De tillfälliga anställningarna är ofta kortvariga och leder sällan till tillsvidareanställning. Att de är så vanliga, även i branscher som inte har cyklisk eller säsongsbetonad verksamhet, kan hämma en snabbare produktivitetsökning. Visstidsanställning är också ofta förknippad med sämre sociala förmåner och högre fattigdomsrisk. Tillsvidarekontraktens andel av nettosysselsättningstillväxten har visserligen ökat de senaste två åren, men det krävs fler åtgärder för att stödja övergången från visstids- till tillsvidareanställning. Systemet med anställningsstöd är fortsatt fragmenterat och är inte tillräckligt inriktat på att främja tillsvidareanställningar. Spanien har antagit en plan för att minska antalet visstidsanställningar i den offentliga sektorn, men den befinner sig fortfarande i startfasen och måste trappas upp om man vill nå målet på 8 % för 2019. Yrkesinspektionernas ökade kapacitet och effektivitet när det gäller att bekämpa missbruk av visstidsanställning har lett till att fler sådana anställningar har ändrats till tillsvidareanställningar, med det verkar inte avhålla arbetsgivarna från att fortsätta att visstidsanställa folk i stor utsträckning. De trepartssamtal som inleddes i början av 2017 för att diskutera sysselsättningens kvalitet här ännu inte lett till några specifika förslag. Arbetsmarknadens parter deltar numera i högre grad i politikens utformning men det finns fortfarande utrymme för ytterligare förbättringar.

(12)

Antalet människor som riskerar fattigdom och social utestängning ligger fortfarande över unionsgenomsnittet, liksom inkomstskillnaderna, även om ekonomisk tillväxt och fler jobb bidrar till att minska risken. Fattigdomen bland förvärvsarbetande är ett problem, särskilt för hushåll vars medlemmar är visstids- eller deltidsanställda. Andelen fattiga barn minskar visserligen men är fortfarande mycket hög. De sociala transfereringarnas effekt på fattigdomen, pensioner undantagna, är under unionsgenomsnittet och blir allt sämre. Systemen för inkomstgarantier kännetecknas av stora skillnader i de regionala minimiinkomstprogrammens tillträdesvillkor och av de nationella förmånssystemens uppdelning i olika program som riktar sig till olika grupper av arbetssökande och förvaltas av olika myndigheter. Det gör att ett antal människor i nöd inte får stöd. Man har fortfarande inte enats om någon åtgärdsplan som följer upp den nyligen genomförda utredningen där man utvärderar hur effektiva de nationella och regionala programmen för inkomststöd är. Det nya universella socialkortssystemet torde ge bättre insyn i vilka sociala förmåner som beviljas och göra det lättare att delta i de tillhörande aktiveringsåtgärderna, men det kommer inte att direkt råda bot på de befintliga systemens svagheter. Familjeförmånerna har också låg effektivitet och ojämn täckning. Det spanska pensionssystemet är viktigt för att bevara äldre människors livskvalitet. Den äldre generationen löper därför mindre risk att drabbas av fattigdom än den yngre. I förhållande till lönerna är de nuvarande pensionerna bland de högsta i unionen. Prognoserna i 2018 års åldranderapport och rapporten om pensionernas tillräcklighet (8) visar att 2011 och 2013 års reformer har bidragit till att sörja för hållbara och relativt tillräckliga pensioner på lång sikt. Men man ifrågasätta engagemanget för de reformerna efter pensionsökningarna och förslaget att senarelägga hållbarhetsfaktorn i samband med antagandet av 2018 års budgetförslag. Reformera tar inte heller hänsyn till den stora frågan om tillräckliga inkomster för framtida pensionärer, som hänger ihop med hög arbetslöshet och arbetsmarknadens segmentering.

(13)

Genom att åtgärda svagheterna i de spanska företagens innovationskapacitet skulle man kunna förbättra produktiviteten. Innovationstakten och produktivitetsökningen hämmas av att investeringarna i forskning och utveckling är fortsatt dämpade, vilket gör det mycket osannolikt att man kommer att nå landets Europa 2020-mål för FoU-intensitet på 2 %. Den här trenden förstärks av att genomförandegraden för den offentliga FoU-budgeten är låg och fortsätter att minska. Styrningen av den nationella forsknings- och innovationsverksamheten håller visserligen på att stramas upp, delvis genom den nya statliga forskningsbyrån, men den nationella och regionala samordningen när strategierna tas fram, genomförs och utvärderas är fortfarande svag. Genom att utveckla en utvärderingskultur som systematiskt bedömer stödprogrammens och strategiernas effektivitet skulle man kunna lära sig av gjorda erfarenheter och utnyttja synergier mellan de olika förvaltningsnivåerna.

(14)

De spanska företagens begränsade innovationsförmåga förklaras också av kompetensglapp som påverkar potentialen för produktivitetsökningar negativt på lång sikt. Det är vanligt med både under- och överkvalificerade personer på arbetsplatser i Spanien. Även om läget har blivit bättre de senaste tio åren, så är andelen unga med enbart grundskoleutbildning fortfarande mycket större än unionsgenomsnittet. Liksom utbildningsresultaten varierar andelen mycket mellan regionerna och kan undergräva principen om lika möjligheter. Riktade program som ska åtgärda skillnaderna har hittills bara haft begränsad effekt. Man håller fortfarande på att förhandla om en nationell social och politisk utbildningspakt som ska reformera utbildningssystemet i grunden. Under tiden ska lärarnas kompetensutveckling främjas genom att man minskar antalet visstidsanställningar och satsar mer på lärarnas utbildning. Samtidigt har särskilt högskoleutbildade problem med att hitta lämpliga fasta jobb. Ett större samarbete mellan utbildningssektorn och näringslivet skulle göra det lättare för nyutexaminerade att komma in på arbetsmarknaden och ge företagen den kompetens som de behöver för att öka sin innovationsförmåga. I förslaget till en ny nationell digital strategi erkänns behovet av att förbättra den digitala kompetensen. Utmaningen består i att det finns för få it-specialister och att utbildningssystemet gör för lite för att främja digital kompetens. Genom att omskola arbetstagarna och ge dem digital kompetens skulle de spanska företagen också kunna bevara sin konkurrenskraft i den alltmer digitaliserade ekonomin.

(15)

Även regelskillnader gör att företagsklimatet inte är optimalt. För närvarande bidrar regelskillnader och begränsningar till fortsatt stora påslag, minskad geografisk rörlighet för företag och arbetstagare och återhållen produktivitetsökning. Lagen om en enhetlig marknad, som skulle lösa problemet, har bara delvis genomförts. Tillsyn och genomförande av nämnda lag på regional och lokal nivå måste bli bättre, och sektorskonferensernas roll måste stärkas. Denna lag bygger på principen om att ett företag som uppfyller kraven i någon del av det spanska territoriet får utöva sin verksamhet också i resten av landet. I flera domar fastställde författningsdomstolen 2017 att den här principen inte gäller så länge det saknas gemensamma eller likvärdiga miniminormer för tillgång till eller utövande av ekonomisk verksamhet. Genom att införa samstämmiga gemensamma eller likvärdiga normer skulle man kunna bidra till att nå målen med den lagen. Dessutom bör man förbättra samarbetet mellan de olika förvaltningsnivåerna i lagens samtliga genomförandefaser för att bättre motverka fragmenteringens negativa effekter på näringslivet. Kommittén för bättre lagstiftning tillsattes för att se till att lagarna harmoniseras med unionens regelverk om tjänster. Kommitténs arbete bör påskyndas. Begränsningar som påverkar vissa reglerade yrken som civilingenjörer och arkitekter uppmärksammades också i tjänstepaketet från januari 2017. Hittills har inga specifika åtgärder vidtagits för att göra något åt detta.

(16)

Generellt skulle en förbättring av institutionernas kvalitet öka förtroendet för den spanska ekonomin och se till att produktivitetsökande åtgärder får större effekt. Man har gjort framsteg med att öka insynen i partifinansiering, redovisning av tillgångar och intressekonflikter. Företagsklimatet har också gynnats av framstegen i kampen mot korruptionen, även om farhågor kvarstår. Allmänheten och näringslivet upplever också att rättsväsendet har blivit mer oberoende. Åtgärder för att ytterligare öka rättsväsendets effektivitet är på gång och bör fortsätta. Även om det har gjorts vissa framsteg på detta omfattande område, så är det fortfarande en utmaning att öka förtroendet för institutionerna på alla förvaltningsnivåer.

(17)

Genom att ytterligare förbättra transport-, energi- och vatteninfrastrukturen skulle man främja territoriell sammanhållning, bättre integration i den inre marknaden och produktivitetsökning. Det finns investeringsgap när det gäller transport- och energiförbindelser över gränserna och vatteninfrastrukturen. Man skulle kunna utnyttja järnvägsinfrastrukturen bättre för passagerar- och godstrafik. De olika spårvidderna i Spanien, Portugal och Frankrike är ett av de största hindren för bättre järnvägsförbindelser, även om man på senare tid har färdigställt nya sträckor med den internationellt dominerande standardvidden. Järnvägsförbindelserna för godstrafik mellan de största hamnarna vid Atlant- och Medelhavskusterna och inlandets industriområden är också bristfälliga. Otillräckliga förbindelser hämmar också integreringen i unionens el- och gasmarknader. Det krävs fler infrastrukturinvesteringar för att förbättra vattenförvaltningen, t.ex. genom att rena avloppsvatten, åtgärda läckor i distributionsnäten och förbättra vattenförsörjningen. Det skulle också ge Spanien miljömässiga, ekonomiska och sociala fördelar.

(18)

Kommissionen har inom ramen för 2018 års europeiska planeringstermin gjort en omfattande analys av Spaniens ekonomiska politik och offentliggjort den i 2018 års landsrapport. Den har även bedömt stabilitetsprogrammet för 2018, det nationella reformprogrammet för 2018 samt uppföljningen av de rekommendationer Spanien har fått tidigare år. Kommissionen har beaktat inte bara programmens relevans för hållbarheten i finanspolitiken och den socioekonomiska politiken i Spanien utan också i vilken utsträckning de följer unionens regler och riktlinjer, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i unionen genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på unionsnivå.

(19)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat stabilitetsprogrammet för 2018 och dess yttrande (9) återspeglas särskilt i rekommendation 1 nedan.

(20)

Mot bakgrund av kommissionens fördjupade granskning och denna bedömning har rådet granskat det nationella reformprogrammet för 2018 och stabilitetsprogrammet för 2018. Dess rekommendationer enligt artikel 6 i förordning (EU) nr 1176/2011 återspeglas nedan i rekommendationerna 1–3.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS Spanien att under 2018 och 2019 vidta följande åtgärder:

1.

Säkerställa efterlevnaden av rådets beslut (EU) 2017/984 enligt förfarandet vid alltför stora underskott, bland annat genom åtgärder som stärker det statsfinansiella regelverket och reglerna för offentlig upphandling på alla förvaltningsnivåer. Därefter säkerställa att de primära offentliga utgifternas nominella tillväxt inte överskrider 0,6 % 2019, vilket motsvarar en årlig strukturell anpassning på 0,65 % av BNP. Använda oförutsedda intäkter för att påskynda minskningen av den offentliga skuldkvoten.

2.

Se till att arbetsförmedlingar och socialtjänster har kapacitet att ge arbetssökande effektivt stöd, bland annat genom ett bättre samarbete med arbetsgivarna. Underlätta övergången till fler tillsvidareanställningar. Förbättra stödet till familjer och göra systemen för inkomstgarantier effektivare genom att åtgärda bristerna i täckningen, förenkla de nationella systemen och minska skillnaderna mellan de nationella och regionala systemens tillträdesvillkor. Minska andelen unga med enbart grundskoleutbildning och de regionala skillnaderna i studieresultat, främst genom att ge elever och lärare bättre stöd.

3.

Öka de offentliga investeringarna i forskning och utveckling och systematiskt utvärdera stödåtgärderna på området för att se till att de är effektiva. Fördjupa samarbetet mellan utbildningssektorn och näringslivet för att minska kompetensglappet. Fortsätta att genomföra lagen om en enhetlig marknad dels genom att på alla förvaltningsnivåer se till att reglerna för tillgång till och utövande av ekonomisk verksamhet är i linje med principerna i nämnda lag, särskilt när det gäller tjänster, dels genom att förbättra samarbetet mellan förvaltningarna.

Utfärdad i Bryssel den 13 juli 2018.

På rådets vägnar

H. LÖGER

Ordförande


(1)  EGT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(2)  EUT L 306, 23.11.2011, s. 25.

(3)  EUT C 179, 25.5.2018, s. 1.

(4)  EUT C 261, 9.8.2017, s. 1.

(5)  EUT L 148, 10.6.2017, s. 38.

(6)  De primära offentliga nettoutgifterna består av de totala offentliga utgifterna exklusive ränteutgifter, utgifter för unionsprogram som motsvaras fullt ut av inkomster från unionsmedel och icke-diskretionära förändringar i utgifterna för arbetslöshetsförmåner. Nationellt finansierade fasta bruttoinvesteringar fördelas över fyra år. Diskretionära åtgärder på inkomstsidan eller inkomstökningar som fastställts genom lagstiftning är inräknade. Engångsåtgärder på såväl inkomst- som utgiftssidan är avräknade.

(7)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 320).

(8)  Europeiska kommissionen (2018), rapport om pensionernas tillräcklighet för 2018: inkomsternas nuvarande och framtida tillräcklighet under ålderdomen i EU, volym I–II, gemensam rapport utarbetad av kommittén för socialt skydd och Europeiska kommissionen (GD EMPL), Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg, 2018.

(9)  Enligt artikel 5.2 i rådets förordning (EG) nr 1466/97.