(1)

Unionen har exklusiv behörighet att, inom den gemensamma fiskeripolitiken, anta bevarandeåtgärder för havets biologiska resurser och ingå avtal med tredjeländer och internationella organisationer i detta avseende.

(2)

I enlighet med rådets beslut 98/392/EG (1) och 98/414/EG (2) är unionen avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (nedan kallad konventionen) och i avtalet om tillämpning av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (nedan kallat avtalet om fiskbestånd). Både konventionen och avtalet om fiskbestånd kräver att stater samarbetar för att bevara och förvalta havets levande resurser. Genom avtalet om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet (nedan kallat avtalet) uppfylls denna skyldighet.

(3)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 (3) ska unionen sköta sina externa förbindelser på fiskeriområdet i enlighet med sina internationella förpliktelser och politiska mål samt de mål och principer som anges i artiklarna 2 och 3 i den förordningen, för att säkerställa hållbart nyttjande, förvaltning och bevarande av de marina biologiska resurserna och den marina miljön. Avtalet är förenligt med dessa mål.

(4)

Den 31 mars 2016 bemyndigade rådet kommissionen att inleda förhandlingar på unionens vägnar om ett internationellt avtal om att förebygga oreglerat fiske på det fria havet i centrala Norra ishavet. Förhandlingarna slutfördes med framgång den 30 november 2017.

(5)

Det faktum att unionen blir part i avtalet kommer att främja enhetlighet i unionens bevarandestrategi mellan de olika haven och stärka dess engagemang för ett långsiktigt bevarande och en hållbar användning av fiskeresurserna globalt.

(6)

Avtalet bör därför undertecknas på unionens vägnar med förbehåll för att det ingås.