21.11.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 304/13 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2017/2155
av den 22 september 2017
om ändring av delegerad förordning (EU) nr 149/2013 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för indirekta clearingarrangemang
(Text av betydelse för EES)
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (1), särskilt artikel 4.4, och
av följande skäl:
(1) |
Indirekta clearingarrangemang bör inte exponera centrala motparter, clearingmedlemmar, kunder, indirekta kunder eller indirekta kunder i senare led för ytterligare motpartsrisk, och indirekta kunders tillgångar och positioner bör omfattas av ett lämpligt skydd. Det är därför viktigt att alla former av indirekta clearingarrangemang uppfyller vissa minimivillkor för att vara säkra. Parter som deltar i indirekta clearingarrangemang bör omfattas av särskilda skyldigheter, och indirekta clearingarrangemang bör bara vara tillåtna om de uppfyller villkoren i denna förordning. |
(2) |
Eftersom tillgångar och positioner tillhörande den motpart som tillhandahålls indirekta clearingtjänster bör omfattas av ett likvärdigt skydd som det som avses i artiklarna 39 och 48 i förordning (EU) nr 648/2012, är de olika typerna av indirekta kunder av central betydelse och bör definieras i denna förordning. |
(3) |
Med hänsyn till att clearingmedlemmar bör uppfylla de krav för deltagare som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG (2), och för att säkerställa att indirekta kunder får ett skydd som är likvärdigt med det skydd som kunder ges genom förordning (EU) nr 648/2012, bör kunder som tillhandahåller indirekta clearingtjänster vara kreditinstitut, värdepappersföretag eller tredjelandsföretag som är likvärdiga med kreditinstitut eller värdepappersföretag. |
(4) |
Den ökade intermedieringsaktiviteten mellan en central motpart och olika led av indirekta kunder kräver ytterligare operativa åtgärder, ytterligare konton samt mer komplicerade tekniska lösningar och förmedlingsflöden. Till följd av detta blir indirekta clearingarrangemang mer komplicerade än kundclearingarrangemang. Den ökade intermedieringsaktiviteten bör därför balanseras med krav på en annan, och i operativt hänseende enklare, valmöjlighet när det gäller kontostrukturer för indirekta clearingarrangemang än för kundclearingarrangemang. |
(5) |
Kundclearingarrangemang kräver att det erbjuds individuellt separerade konton. För indirekta clearingarrangemang bör det, utöver indirekta samlingskonton som tillåter nettning, emellertid bara behöva erbjudas en struktur med indirekta bruttosamlingskonton som har en mekanism för att överföra inkrävda marginalsäkerheter och, om detta överenskoms, marginalsäkerheter utöver inkrävda marginalsäkerheter, från den indirekta kunden hela vägen upp till den centrala motparten, och som inte tillåter nettning av positioner tillhörande olika indirekta kunder på samma indirekta bruttosamlingskonto. Denna mekanism gör det möjligt att på ett sätt som är likvärdigt med individuellt separerade konton skilja mellan å ena sidan säkerheter och positioner som hålls för en viss indirekt kunds räkning, och å andra sidan säkerheter och positioner som hålls för kundens eller andra indirekta kunders räkning. |
(6) |
Även om tillgångar och positioner som hålls i en bruttosamlingskontostruktur för indirekta clearingarrangemang ändå kan vara exponerade för en annan indirekt kunds förluster, eftersom tillgångarna och positionerna är samlade på ett och samma konto, kan denna potentiella förlust minimeras om det är möjligt att snabbt identifiera och avveckla dessa tillgångar och positioner i händelse av obestånd. |
(7) |
Denna mekanism möjliggör samtidigt en betydligt enklare kontostruktur som är mindre kostsam och komplicerad än individuellt separerade konton, samt gör det möjligt att skilja mellan olika indirekta kunders säkerheter och positioner och därmed säkerställa ett skydd som är likvärdigt med det skydd som ges individuellt separerade konton. Kravet på att indirekta bruttosamlingskonton ska erbjudas bör emellertid inte hindra att individuellt separerade konton erbjuds indirekta kunder inom ramen för clearingarrangemang som består av en central motpart, en clearingmedlem, en kund och ett enda led av indirekta kunder. |
(8) |
För att underlätta tillgång till central clearing genom att rationalisera clearingtjänster och förenkla de affärsmässiga förhållandena mellan clearingmedlemmar, kunder och indirekta kunder, erbjuder vissa företagsgrupper clearingtjänster genom att två företag från företagsgruppen agerar mellanhänder vid tillhandahållandet av dessa tjänster. Av liknande skäl utser kundens företagsgrupp ibland ett företag för att ha direktkontakt med clearingmedlemmen och ett annat företag för att ha direktkontakt med den indirekta kunden, normalt för att det sistnämnda företaget är etablerat i samma jurisdiktion som den indirekta kunden. Detta rationaliserar clearingtjänsterna mellan företagsgruppens olika ekonomiska verksamheter och förenklar även det affärsmässiga förhållandet mellan clearingmedlemmar, kunder och indirekta kunder. Sådana typer av arrangemang bör vara tillåtna, under förutsättning att de uppfyller särskilda villkor som säkerställer att motpartsrisken inte ökar och att den indirekta clearingen omfattas av ett lämpligt skydd. |
(9) |
I kedjor av indirekt clearing som innefattar mer än en central motpart, en clearingmedlem, en kund och ett enda led av indirekta kunder, kan användningen av individuellt separerade konton leda till oförutsedda tekniska svårigheter, eftersom potentiellt obestånd hos en eller flera av motparterna i kedjan och en stor mängd individuellt separerade konton skulle behöva hanteras. Om individuellt separerade konton skulle erbjudas i sådana längre kedjor skulle detta kunna vilseleda motparter som är ute efter det skydd som normalt förknippas med individuellt separerade konton, eftersom ett sådant skydd eventuellt inte är möjligt i vissa av dessa längre kedjor. För att undvika de risker som följer av detta felaktiga antagande bör endast separerade samlingskonton få användas i dessa längre kedjor av indirekt clearing, förutsatt att motparter som clearar via dessa arrangemang är fullständigt informerade om graden av separering och de risker som är förknippade med denna typ av konto. |
(10) |
För att säkerställa att kravet på marginalsäkerheter i en struktur med indirekta bruttosamlingskonton är detsamma som om individuellt separerade konton för indirekt clearing hade använts, bör en central motpart få information om de positioner som hålls för den indirekta kundens räkning för att kunna beräkna kravet på marginalsäkerheter för varje enskild indirekt kund. |
(11) |
För att säkerställa likvärdighet med kundclearing bör en clearingmedlem ha förfaranden för att underlätta överföring av indirekta kunders positioner till en annan kund om en kund som tillhandahåller indirekta clearingtjänster hamnar på obestånd. Av samma skäl bör en clearingmedlem även ha förfaranden för att avveckla indirekta kunders tillgångar och positioner och för att utbetala avvecklingsintäkter till de indirekta kunderna, om dessa är kända. Om avvecklingsintäkterna av någon anledning inte kan utbetalas direkt till de berörda indirekta kunderna bör de utbetalas till den kund som är på obestånd för dennes indirekta kunders räkning. |
(12) |
Förfaranden bör inrättas så att information om de indirekta kundernas identitet kan bli känd och så att clearingmedlemmen kan identifiera vilka tillgångar och positioner som tillhör vilken kund, för det fall att kunden hamnar på obestånd. |
(13) |
En kund som tillhandahåller indirekta clearingtjänster bör ge den indirekta kunden ett val mellan olika kontostrukturer. Det kan emellertid hända att en indirekt kund inte instruerar en kund om sitt val inom en rimlig tidsfrist. Kunden bör i så fall kunna tillhandahålla indirekta clearingtjänster till den indirekta kunden via vilken kontostruktur som helst, förutsatt att kunden informerar den indirekta kunden om vilken kontostruktur som används, vilka risker som är förbundna med kontot och dess grad av separering, samt att det är möjligt att närsomhelst ändra kontostruktur. |
(14) |
Indirekta clearingarrangemang kan ge upphov till särskilda risker. Det är därför nödvändigt att alla parter som deltar i indirekta clearingarrangemang, inbegripet clearingmedlemmar och centrala motparter, fortlöpande identifierar, övervakar och hanterar alla väsentliga risker som följer av dessa arrangemang. Ett lämpligt utbyte av information mellan kunder och clearingmedlemmar är särskilt viktigt för detta ändamål. Clearingmedlemmar bör emellertid säkerställa att denna information bara används för riskhantering och beräkning av marginalsäkerheter, samt att känslig affärsinformation inte missbrukas. |
(15) |
Av konsekvensskäl och för att säkerställa väl fungerande finansmarknader måste bestämmelserna i denna förordning och de bestämmelser som antas enligt artikel 30.2 i förordning (EU) nr 600/2014 (3) börja tillämpas vid samma tidpunkt. |
(16) |
Denna förordning grundar sig på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har överlämnat till kommissionen. |
(17) |
Esma har i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (4) genomfört öppna offentliga samråd om det förslag till tekniska tillsynsstandarder som denna förordning grundar sig på, gjort en kostnads-nyttoanalys och begärt in ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättades i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010. |
(18) |
Delegerad förordning (EU) nr 149/2013 (5) bör därför ändras. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändring av delegerad förordning (EU) nr 149/2013
Delegerad förordning (EU) nr 149/2013 ska ändras på följande sätt:
(1) |
Artikel 1 b ska ersättas med följande: ”b) indirekt clearingarrangemang : en uppsättning avtalsförhållanden mellan tillhandahållarna och mottagarna av indirekta clearingtjänster som tillhandahålls av en kund, en indirekt kund eller en indirekt kund i andra led,”. |
(2) |
I artikel 1 ska följande led d och e införas: ”d) indirekt kund i andra led : en kund till en indirekt kund. e) indirekt kund i tredje led : en kund till en indirekt kund i andra led.”. |
(3) |
Artikel 2 ska ersättas med följande: ”Artikel 2 Krav för kunders tillhandahållande av indirekta clearingtjänster 1. En kund får bara tillhandahålla indirekta clearingtjänster till indirekta kunder om alla följande villkor är uppfyllda:
2. Den kund som avses i punkt 1 och den indirekta kunden ska ingå ett skriftligt indirekt clearingarrangemang. Det indirekta clearingarrangemanget ska åtminstone innehålla följande villkor:
Alla aspekter av det indirekta clearingarrangemanget ska tydligt dokumenteras. 3. En central motpart ska inte hindra ingåendet av indirekta clearingarrangemang som ingås på skäliga affärsmässiga villkor.” |
(4) |
Artikel 3 ska ersättas med följande: ”Artikel 3 De centrala motparternas skyldigheter 1. En central motpart ska öppna och inneha något av kontona i artikel 4.4 i enlighet med clearingmedlemmens begäran. 2. En central motpart som håller tillgångar och positioner tillhörande flera indirekta kunder på ett av kontona i artikel 4.4 b ska bokföra varje indirekt kunds positioner separat, beräkna marginalsäkerheter för varje indirekt kund och ta emot dessa marginalsäkerheter på bruttobasis, baserat på den information som avses i artikel 4.3. 3. En central motpart ska identifiera, övervaka och hantera alla väsentliga risker som följer av tillhandahållandet av indirekta clearingtjänster och som skulle kunna påverka dess motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling.”. |
(5) |
Artikel 4 ska ersättas med följande: ”Artikel 4 Clearingmedlemmarnas skyldigheter 1. En clearingmedlem som tillhandahåller indirekta clearingtjänster ska göra detta på skäliga affärsmässiga villkor och offentliggöra de allmänna villkoren för tillhandahållandet av dessa tjänster. De allmänna villkor som avses i första stycket ska bland annat ange minimikrav på ekonomiska resurser och operativ kapacitet för kunder som tillhandahåller indirekta clearingtjänster. 2. En clearingmedlem som tillhandahåller indirekta clearingtjänster ska i enlighet med kundens begäran öppna och inneha minst följande konton:
3. En clearingmedlem som håller tillgångar och positioner för flera indirekta kunders räkning på ett sådant konto som avses i punkt 2 b ska dagligen ge den centrala motparten all information som är nödvändig för att den centrala motparten ska kunna identifiera de positioner som hålls för varje indirekt kunds räkning. Informationen ska utgå från de uppgifter som avses i artikel 5.4. 4. En clearingmedlem som tillhandahåller indirekta clearingtjänster ska i enlighet med kundens begäran öppna och inneha minst följande konton hos den centrala motparten:
5. En clearingmedlem ska upprätta förfaranden för att hantera obestånd hos en kund som tillhandahåller indirekta clearingtjänster. 6. En clearingmedlem som håller tillgångar och positioner tillhörande indirekta kunder på ett sådant konto som avses i punkt 2 a ska
7. En clearingmedlem som håller tillgångar och positioner tillhörande indirekta kunder på ett sådant konto som avses i punkt 2 b ska göra följande:
8. En clearingmedlem ska identifiera, övervaka och hantera alla väsentliga risker som följer av tillhandahållandet av indirekta clearingtjänster och som skulle kunna påverka dess motståndskraft mot en negativ marknadsutveckling. Clearingmedlemmen ska upprätta interna förfaranden för att se till att den information som avses i artikel 5.8 inte kan användas för kommersiella ändamål.”. |
(6) |
Artikel 5 ska ersättas med följande: ”Artikel 5 Kundernas skyldigheter 1. En kund som tillhandahåller indirekta clearingtjänster ska erbjuda indirekta kunder ett val mellan åtminstone de typer av konton som avses i artikel 4.2 samt säkerställa att de indirekta kunderna är fullständigt informerade om de olika separeringsnivåerna och de risker som är förbundna med varje typ av konto. 2. Den kund som avses i punkt 1 ska tilldela indirekta kunder som inte själva har gjort ett val inom en av kunden fastställd rimlig tidsfrist någon av de typer av konton som avses i artikel 4.2. Kunden ska utan onödigt dröjsmål informera den indirekta kunden om de risker som är förbundna med den typ av konto som tilldelats. Den indirekta kunden kan när som helst välja en annan typ av konto genom att inkomma med en skriftlig begäran till kunden. 3. En kund som tillhandahåller indirekta clearingtjänster ska ha separata register och separat bokföring som gör att kunden kan separera sina egna tillgångar och positioner från tillgångar och positioner som innehas för indirekta kunders räkning. 4. Om clearingmedlemmen håller tillgångar och positioner tillhörande flera indirekta kunder på ett sådant konto som avses i artikel 4.2 b ska kunden dagligen ge clearingmedlemmen all information som är nödvändig för att clearingmedlemmen ska kunna identifiera de positioner som hålls för varje indirekt kunds räkning. 5. En kund som tillhandahåller indirekta clearingtjänster ska i enlighet med sina indirekta kunders val begära att clearingmedlemmen öppnar och innehar ett sådant konto som avses i artikel 4.4 hos den centrala motparten. 6. En kund ska ge sina indirekta kunder tillräcklig information för att dessa ska kunna identifiera den centrala motparten och den clearingmedlem som används för att cleara deras positioner. 7. Om tillgångar och positioner tillhörande en eller flera indirekta kunder hålls av clearingmedlemmen på ett sådant konto som avses i artikel 4.2 b, ska kunden i det indirekta clearingarrangemanget med sina indirekta kunder inkludera alla villkor som är nödvändiga för att säkerställa att clearingmedlemmen, om denna kund hamnar på obestånd, snarast kan utbetala intäkterna från avvecklingen av de tillgångar och positioner som hålls för indirekta kunder till dessa indirekta kunder i enlighet med artikel 4.7. 8. En kund ska ge clearingmedlemmen tillräcklig information för att denna ska kunna identifiera, övervaka och hantera alla väsentliga risker som följer av tillhandahållandet av indirekta clearingtjänster och som skulle kunna påverka dess motståndskraft. 9. En kund ska ha arrangemang för att säkerställa att all information som den innehar om sina indirekta kunder för det fall att kunden hamnar på obestånd omedelbart görs tillgänglig för clearingmedlemmen, inbegripet identiteten på de indirekta kunder som avses i artikel 5.4.”. |
(7) |
Följande artikel 5a ska införas: ”Artikel 5a Krav för indirekta kunders tillhandahållande av indirekta clearingtjänster 1. En indirekt kund får bara tillhandahålla indirekta clearingtjänster till indirekta kunder i andra led om parterna i de indirekta clearingarrangemangen uppfyller ett av kraven i punkt 2 och alla följande villkor är uppfyllda:
Alla aspekter av det indirekta clearingarrangemang som avses i led b ska tydligt dokumenteras. 2. Vid tillämpning av punkt 1 ska parterna i det indirekta clearingarrangemanget uppfylla något av följande krav:
3. För indirekta clearingarrangemang som ingås av parter i den situation som avses i punkt 2 a
4. För indirekta clearingarrangemang som ingås av parter i den situation som avses i punkt 2 b
|
8. |
Följande artikel 5b ska införas: ”Artikel 5b Krav för tillhandahållande av indirekta clearingtjänster av indirekta kunder i andra led 1. En indirekt kund i andra led får bara tillhandahålla indirekta clearingtjänster till indirekta kunder i tredje led om alla följande villkor är uppfyllda:
Alla aspekter av det indirekta clearingarrangemang som avses i led 1 d ska tydligt dokumenteras. 2. Om indirekta kunder i andra led tillhandahåller indirekta clearingtjänster enligt punkt 1:
|
Artikel 2
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 3 januari 2018.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Bryssel den 22 september 2017.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
(1) EUT L 201, 27.7.2012, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (EGT L 166, 11.6.1998, s. 45).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
(5) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 149/2013 av den 19 december 2012 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 med avseende på tekniska standarder för tillsyn av indirekta clearingarrangemang, clearingkravet, det offentliga registret, tillträde till en handelsplats, icke-finansiella motparter och riskbegränsningstekniker för OTC-derivatkontrakt som inte clearas via en central motpart (EUT L 52, 23.2.2013, s. 11).