BILAGOR

Bilagans nummer	Bilagans titel	Sida
I	Krav för andra angivna bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner
II	Bestämmelser om produktionsöverensstämmelse
III	Metod för att anpassa resultatet av avgasutsläppsprovningar i laboratorium så att de innefattar försämringsfaktorerna
IV	Krav beträffande utsläppsbegränsande strategier, begränsning av NOx-utsläpp och begränsning av partikelutsläpp
V	Mätningar och provningar avseende området förknippat med stationär provcykel för motorer i icke-väggående mobila maskiner
VI	Genomförande av utsläppsprovningar och krav på mätutrustning
VII	Metoder för att utvärdera och beräkna data
VIII	Prestandakrav och provningsförfaranden för dubbelbränslemotorer
IX	Referensbränslen
X	Detaljerade tekniska specifikationer och krav för att leverera en motor separat från dess system för efterbehandling av avgaser
XI	Detaljerade tekniska specifikationer och villkor för tillfälligt utsläppande på marknaden för fältprovningsändamål
XII	Detaljerade tekniska specifikationer och villkor för motorer för särskilda ändamål
XIII	Godtagande av likvärdiga typgodkännanden av motorer
XIV	Närmare uppgifter om relevant information och relevanta instruktioner för tillverkare av originalutrustning
XV	Närmare uppgifter om relevant information och relevanta instruktioner för slutanvändare
XVI	Prestandakrav och bedömning av tekniska tjänster
XVII	De stationära och transienta provcyklernas egenskaper

BILAGA I

Krav för andra specificerade bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner

1.   Krav för motorer som drivs med flytande bränslen

1.1   Vid ansökan om EU-typgodkännande kan tillverkaren välja ett av följande alternativ beträffande bränsletyp för motorn:

a)	Motor för bränsle av standardtyp, i enlighet med kraven i punkt 1.2.

b)	Motor för bränsle av specifik typ, i enlighet med kraven i punkt 1.3.

1.2   Krav för motor för bränsle av standardtyp (diesel, bensin)

En motor för bränsle av standardtyp ska uppfylla de krav som anges i punkterna 1.2.1–1.2.4.

1.2.1   När motorn drivs med de referensbränslen som anges i avsnitt 1.1 eller 2.1 i bilaga IX ska huvudmotorn uppfylla de tillämpliga gränsvärden som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och de krav som anges i denna förordning.

1.2.2   Eftersom det i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG (1)saknas en standard från Europeiska standardiseringskommittén (CEN-standard) för gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg eller en tabell över bränsleegenskaper för gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg, ska referensen till diesel (gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg) i bilaga IX motsvara gasolja som finns på marknaden med en svavelhalt på högst 10 mg/kg, ett cetantal på minst 45 och en halt av fettsyrametylester (Fame) på högst 7,0 % v/v. Utom i de fall då så medges i enlighet med punkterna 1.2.2.1, 1.2.3 och 1.2.4 ska tillverkaren lämna en försäkran till slutanvändarna i enlighet med kraven i bilaga XV om att drift av motorn med gasolja för fordon som inte är avsedda för transporter på väg begränsas till bränslen med en svavelhalt på högst 10 mg/kg (20 mg/kg vid den slutliga distributionen), ett cetantal på minst 45 och en Fame-halt på högst 7,0 % v/v. Tillverkaren får också ange andra parametrar (exempelvis för smörjförmåga).

1.2.2.1   Motortillverkaren får, vid tidpunkten för EU-typgodkännandet, inte ange att en motortyp eller motorfamilj inom unionen får drivas på andra marknadsbränslen än dem som uppfyller kraven i denna punkt, om inte tillverkaren dessutom uppfyller kravet i punkt 1.2.3.

a)	För bensin, direktiv 98/70/EG eller CEN-standard EN 228:2012. Smörjoljor kan läggas till enligt specifikation från tillverkaren.

b)	För diesel (andra än gasoljor för fordon som inte är avsedda för transporter på väg), Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG eller CEN-standard EN 590:2013.

c)	För diesel (gasoljor för fordon som inte är avsedda för transporter på väg), direktiv 98/70/EG och både ett cetantal på minst 45 och en Fame-halt på högst 7,0 % v/v.

1.2.3   Om tillverkaren tillåter att motorerna drivs med ytterligare marknadsbränslen utöver dem som anges i punkt 1.2.2, till exempel B100 (EN 14214:2012 + A1:2014), B20 eller B30 (EN16709:2015), eller med specifika bränslen, bränsleblandningar eller bränsleemulsioner, ska tillverkaren förutom kraven i punkt 1.2.2.1 vidta alla följande åtgärder:

a)	Tillverkaren ska, i det informationsdokument som anges i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/656 (2), ange specifikationen för kommersiellt tillgängliga bränslen, bränsleblandningar eller emulsioner som motorfamiljen kan drivas med.

b)	Tillverkaren ska visa att huvudmotorn kan uppfylla kraven i denna förordning vid drift med de angivna bränslena, bränsleblandningarna eller emulsionerna.

c)

Tillverkaren ska kunna uppfylla de krav på övervakning under drift som anges i kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/655 (3) med de angivna bränslena, bränsleblandningarna eller emulsionerna, inklusive eventuella blandningar av de angivna bränslena, bränsleblandningarna eller emulsionerna och det tillämpliga marknadsbränsle som anges i punkt 1.2.2.1.

1.2.4   Vid provning av motorer med gnisttändning ska tillverkarens anvisningar beträffande bränsle/oljeblandning följas. Andelen olja i bränsle/smörjmedelblandningen ska noteras i det informationsdokument som anges i genomförandeförordning (EU) 2017/656.

1.3   Krav för en motor för bränsle av en specifik typ (ED 95 eller E 85)

En motor för bränsle av specifik typ (ED 95 eller E 85) ska uppfylla de krav som anges i punkterna 1.3.1 och 1.3.2.

1.3.1   För ED95 ska huvudmotorn uppfylla de tillämpliga gränsvärden som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och de krav som anges i denna förordning när motorn drivs med de referensbränslen som anges i punkt 1.2 i bilaga IX.

1.3.2   För E 85 ska huvudmotorn uppfylla de tillämpliga gränsvärdena som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och de krav som anges i denna förordning när motorn drivs med de referensbränslen som anges i punkt 2.2 i bilaga IX.

2.   Krav för motorer som drivs med naturgas/biometan eller motorgas (LPG), inklusive dubbelbränslemotorer

2.1   Vid ansökan om EU-typgodkännande kan tillverkaren välja ett av följande alternativ beträffande bränsletyp för motorn:

a)	Motor för generella bränsletyper, i enlighet med kraven i punkt 2.3.

d)	Motor för särskilda bränsletyper, i enlighet med kraven i punkt 2.4.

e)	Motor för bränsle av specifik typ, i enlighet med kraven i punkt 2.5.

2.2   I tillägg 1 finns tabeller med en översikt över kraven för EU-typgodkännande av motorer som drivs med naturgas/biometan, motorgas samt dubbelbränslemotorer.

2.3   Krav för en motor för bränsle av generell typ

2.3.1   För motorer som drivs med naturgas/biometan, inklusive dubbelbränslemotorer, ska tillverkaren visa att huvudmotorn kan anpassa sig till alla sammansättningar av naturgas/biometan som kan förekomma på marknaden. Detta ska visas i enlighet med avsnitt 2, och i fråga om dubbelbränslemotorer även i enlighet med de ytterligare bestämmelser om bränsleanpassning som anges i punkt 6.4 i bilaga VIII.

2.3.1.1   För motorer som drivs med komprimerad naturgas/biometan (CNG) finns det normalt två slags bränslen: gas med högt värmevärde (H-gas) och gas med lågt värmevärde (L-gas), men med en betydande spridning inom bägge typerna. De skiljer sig signifikant åt i fråga om energiinnehållet uttryckt som Wobbetal samt i fråga om sin λ-skiftfaktor (Sλ). Naturgas med en λ-skiftfaktor på 0,89–1,08 (0,89 ≤ Sλ ≤ 1,08) anses vara H-typ, medan naturgas med en λ-skiftfaktor på 1,08–1,19 (1,08 ≤ Sλ ≤ 1,19) anses vara av L-typ. Referensbränslenas sammansättning återspeglar λ-skiftfaktorns (Sλ) hela område.

Huvudmotorn ska uppfylla kraven i denna förordning vid användning av referensbränslena GR (bränsle 1) och G25 (bränsle 2), enligt specifikationerna i bilaga IX, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX, utan någon manuell ändring av motorns bränslesystem mellan de två provningarna (självanpassning krävs). En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Inställningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. För motorer som provas med den stationära provcykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (nedan kallad NRSC-provcykel), där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ inställningskörning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.

2.3.1.1.1   Tillverkaren får prova motorn med ett tredje bränsle (bränsle 3) om λ-skiftfaktorn (Sλ) ligger mellan 0,89 (den nedre gränsen för GR) och 1,19 (den övre gränsen för G25), t.ex. om bränsle 3 är ett marknadsbränsle. Resultatet av denna provning får användas som underlag för bedömning av produktionsöverensstämmelsen.

2.3.1.2   För motorer som drivs med flytande naturgas/flytande biometan ska huvudmotorn uppfylla kraven i denna förordning med referensbränslena GR (bränsle 1) och G20 (bränsle 2), enligt specifikationerna i bilaga IX, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX, utan någon manuell ändring av motorns bränslesystem mellan de två provningarna (självanpassning krävs). En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Inställningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.

2.3.2   För motorer som drivs med komprimerad naturgas/biometan och som ställs om för drift på H-gas eller L-gas med hjälp av en omkopplare, varvid anpassningen till variationerna inom de båda respektive gastyperna sker automatiskt, ska huvudmotorn för varje omkopplarläge provas med lämpligt referensbränsle enligt specifikationerna i bilaga IX. Bränslena är GR (bränsle 1) och G23 (bränsle 3) för H-gas och G25 (bränsle 2) och G23 (bränsle 3) för L-gas, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX. Huvudmotorn ska uppfylla kraven i den här förordningen i båda omkopplarlägena utan ändring av motorns bränsleinställning mellan de två provningarna i respektive omkopplarläge. En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Inställningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.

2.3.2.1   Tillverkaren får prova motorn med ett tredje bränsle i stället för G23 (bränsle 3) om λ-skiftfaktorn (Sλ) ligger mellan 0,89 (den nedre gränsen för GR) och 1,19 (den övre gränsen för G25), till exempel om bränsle 3 är ett marknadsbränsle. Resultatet av denna provning får användas som underlag för bedömning av produktionsöverensstämmelsen.

2.3.3   För motorer som drivs med naturgas/biometan ska förhållandet ”r” mellan utsläppsresultaten bestämmas för varje förorening på följande sätt:

eller

och

2.3.4   För motorer som drivs med motorgas ska tillverkaren visa att huvudmotorn kan anpassa sig till alla bränslesammansättningar som kan förekomma på marknaden.

För motorer som drivs med motorgas finns det variationer i C3/C4-sammansättningen. Dessa variationer återspeglas i referensbränslena. Huvudmotorn ska uppfylla utsläppskraven med referensbränslena A och B enligt specifikationerna i bilaga IX utan ändring av motorns bränsleinställning mellan de två provningarna. En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Anpassningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.

2.3.4.1   Förhållandet ”r” mellan utsläppsresultaten ska bestämmas för varje förorening på följande sätt:

2.4   Krav för en motor för bränsle av särskild typ

En motor för bränsle av särskild typ ska uppfylla de krav som anges i punkterna 2.4.1–2.4.3.

2.4.1   För motorer som drivs med komprimerad naturgas och som är konstruerade för drift med gas av H-typ eller L-typ

2.4.1.1   Huvudmotorn ska provas för respektive gastyp med användning av tillämpligt referensbränsle enligt specifikationerna i bilaga IX. Bränslena är GR (bränsle 1) och G23 (bränsle 3) för H-gas och G25 (bränsle 2) och G23 (bränsle 3) för L-gas, eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX. Huvudmotorn ska uppfylla kraven i denna förordning utan ändring av motorns bränsleinställning mellan de två provningarna. En inställningskörning är tillåten efter bränslebytet. Anpassningskörningen ska bestå i förkonditionering för den följande utsläppsprovningen enligt respektive provcykel. När det gäller motorer som provas med NRSC-provcykeln, där förkonditioneringscykeln är otillräcklig för att motorns bränslesystem ska hinna anpassa sig, får en alternativ körning som specificeras av tillverkaren utföras före förkonditioneringen av motorn.

2.4.1.2   Tillverkaren får prova motorn med ett tredje bränsle i stället för G23 (bränsle 3) om λ-skiftfaktorn (Sλ) ligger mellan 0,89 (den nedre gränsen för GR) och 1,19 (den övre gränsen för G25), t.ex. om bränsle 3 är ett marknadsbränsle. Resultatet av denna provning får användas som underlag för bedömning av produktionsöverensstämmelsen.

2.4.1.3   Förhållandet ”r” mellan utsläppsresultaten ska bestämmas för varje förorening på följande sätt:

eller

och

2.4.1.4   Vid leveransen till kunden ska motorn vara märkt enligt specifikationerna i bilaga III till förordning (EU) 2016/1628 med uppgift om vilken gastyp motorn är EU-typgodkänd för.

2.4.2   För motorer som drivs med naturgas eller motorgas och som är konstruerade för drift med bränsle med en viss sammansättning

2.4.2.1   Huvudmotorn ska uppfylla utsläppskraven med referensbränslena GR och G25 eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX när det gäller komprimerad naturgas, med referensbränslena GR och G20 eller med motsvarande bränslen sammansatta av tillsatser av rörledningsgas och andra gaser enligt vad som anges i tillägg 2 till bilaga VI när det gäller motorgas, eller med referensbränslena A och B när det gäller flytande naturgas, enligt vad som anges i bilaga IX. Mellan provningarna får fininställning av bränslesystemet göras. Denna fininställning ska bestå av en omkalibrering av bränslesystemets databas utan någon ändring av reglersystemets grundläggande inriktning eller av databasens grundstruktur. Vid behov får delar som är direkt förknippade med bränsleflödets storlek, t.ex. insprutningsmunstycken, bytas ut.

2.4.2.2   För motorer som drivs med komprimerad naturgas får tillverkaren prova motorn med referensbränslena GR och G23 eller med referensbränslena G25 och G23 eller med motsvarande bränslen som består av blandningar av rörledningsgas och andra gaser såsom anges i tillägg 1 till bilaga IX. I så fall kommer EU-typgodkännandet enbart att gälla för H-gas respektive L-gas.

2.4.2.3   Vid leveransen till kunden ska motorn vara märkt enligt specifikationerna i bilaga III till genomförandeförordning (EU) 2017/656 med uppgift om vilken bränslesammansättning motorn har kalibrerats för.

2.5   Krav för en motor för bränsle av en specifik typ som drivs med flytande naturgas/flytande biometan

En motor för bränsle av specifik typ som drivs med flytande naturgas/flytande biometan ska uppfylla de krav som anges i punkterna 2.5.1 och 2.5.2.

2.5.1   Motor för bränsle av specifik typ som drivs med flytande naturgas/flytande biometan

2.5.1.1   Motorn ska kalibreras för en specifik sammansättning av flytande naturgas som ger en λ-skiftfaktor som inte avviker med mer än 3 % från λ-skiftfaktorn för det G20-bränsle som anges i bilaga IX och för vilket etanhalten inte överstiger 1,5 %.

2.5.1.2   Om kraven i punkt 2.5.1.1 inte uppfylls ska tillverkaren ansöka om ett typgodkännande för en motor för generella bränsletyper enligt specifikationerna i punkt 2.1.3.2.

2.5.2   Motor för bränsle av specifik typ som drivs med flytande naturgas

2.5.2.1   För dubbelbränslemotorer ska motorerna kalibreras för en specifik sammansättning av flytande naturgas som ger en λ-skiftfaktor som inte avviker med mer än 3 % från λ-skiftfaktorn för det G20-bränsle som anges i bilaga IX och för vilket etanhalten inte överstiger 1,5 %. Huvudmotorn ska endast provas med referensgasbränslet G20 eller med motsvarande bränsle som består av en blandning av rörledningsgas och andra gaser, enligt vad som anges i tillägg 1 till bilaga IX.

2.6   EU-typgodkännande för en motor som ingår i en motorfamilj

2.6.1   Med undantag för det fall som beskrivs i punkt 2.6.2 ska EU-typgodkännandet av en huvudmotor, utan att någon ytterligare provning krävs, utsträckas till att omfatta alla motorer i motorfamiljen för alla bränslesammansättningar som ligger inom det område som huvudmotorn EU-typgodkänts för (för motorer som beskrivs i punkt 2.5) eller för samma bränsletyp som huvudmotorn EU-typgodkänts för (för motorer som beskrivs i punkt 2.3 eller 2.4).

2.6.2   Om den tekniska tjänsten fastställer att den huvudmotor som valts ut för ansökan inte är helt representativ för motorfamiljen enligt definitionen i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656, får en alternativ motor och vid behov ytterligare en referensmotor väljas ut av den tekniska tjänsten och provas.

2.7   Ytterligare krav för dubbelbränslemotorer

För att erhålla ett EU-typgodkännande för en motor eller motorfamilj av dubbelbränsletyp ska tillverkaren

a)	genomföra provningarna i enlighet med tabell 1.3 i tillägg 1, och

b)	utöver kraven i avsnitt 2 visa att dubbelbränslemotorerna har genomgått de provningar och uppfyller de krav som anges i bilaga VIII.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/656 av den 19 december 2016 om fastställande av administrativa krav för utsläppsgränser och typgodkännande av förbränningsmotorer för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 (se sidan 364 i detta nummer av EUT).

(3)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2017/655 av den 119 december 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1628 vad gäller övervakning av utsläpp av gasformiga föroreningar från förbränningsmotorer i drift monterade i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (se sidan 334 i detta nummer av EUT).

BILAGA II

Bestämmelser om produktionsöverensstämmelse

1.   Definitioner

I denna bilaga gäller följande definitioner:

1.1    kvalitetsstyrningssystem : en uppsättning kopplade eller interagerande element som organisationer använder för att leda och kontrollera hur kvalitetsprogram genomförs och kvalitetsmål uppnås.

1.2    revision : en process för insamling av belägg som används för att utvärdera hur väl revisionskriterierna tillämpas. Revisionen bör vara objektiv, opartisk och oberoende, och processen bör vara systematisk och bör dokumenteras.

1.3    korrigerande åtgärder : en problemlösningsprocess där de åtgärder som vidtas för att undanröja orsakerna till bristande överensstämmelse eller icke-önskvärda situationer är utformade för att problemen inte ska återkomma.

2.   Syfte

2.1   Åtgärderna för kontroll av produktionsöverensstämmelse syftar till att säkerställa att alla motorer överensstämmer med kraven på specifikationer, prestanda och märkning för den godkända motortypen eller motorfamiljen.

2.2   Rutinerna omfattar alltid den bedömning av kvalitetsstyrningssystemen, nedan kallad inledande bedömning, som fastställs i avsnitt 3, samt de verifierings- och produktionsrelaterade kontroller, nedan kallade åtgärder för produktöverensstämmelse, som fastställs i punkt 4.

3.   Inledande bedömning

3.1   Innan godkännandemyndigheten beviljar EU-typgodkännandet ska den kontrollera att tillverkaren har inrättat tillfredsställande rutiner och förfaranden för att säkerställa effektiv kontroll så att de motorer som produceras överensstämmer med den godkända motortypen eller motorfamiljen.

3.2   Vägledning för revision av kvalitets- och/eller miljöledningssystem i standarden EN ISO 19011:2011 ska tillämpas på den inledande bedömningen.

3.3   Godkännandemyndigheten ska godta den inledande bedömningen och åtgärderna för produktöverensstämmelse enligt avsnitt 4, och vid behov ta hänsyn till någon av de åtgärder som anges i punkterna 3.3.1–3.3.3, eller, om så är lämpligt, en fullständig eller partiell kombination av dessa åtgärder.

3.3.1   Den inledande bedömningen och/eller kontrollen av åtgärder för produktöverensstämmelse ska utföras av den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännandet eller ett utsett organ som arbetar för denna godkännandemyndighets räkning.

3.3.1.1   För att bestämma hur omfattande den inledande bedömningen ska vara, kan godkännandemyndigheten ta hänsyn till tillgänglig information avseende det intyg från tillverkaren som inte har godkänts enligt punkt 3.3.3.

3.3.2   Den inledande bedömningen och kontrollen av åtgärder för produktöverensstämmelse kan även utföras av godkännandemyndigheten i en annan medlemsstat eller av det organ som godkännandemyndigheten utsett för detta ändamål.

3.3.2.1   I så fall ska godkännandemyndigheten i den andra medlemsstaten ta fram ett intyg om överensstämmelse på de områden och i de produktionsanläggningar som har bedömts som relevanta för de motorer som ska EU-typgodkännas.

3.3.2.2   Vid mottagandet av en ansökan om ett intyg om överensstämmelse från godkännandemyndigheten i en medlemsstat som beviljar EU-typgodkännanden, ska godkännandemyndigheten i en annan medlemsstat genast sända detta intyg eller meddela att den inte kan lämna ett sådant intyg.

3.3.2.3   Intyget om överensstämmelse ska minst omfatta följande:

3.3.2.3.1

Koncern eller företag (t.ex. Tillverkning XYZ)

3.3.2.3.2

Särskild organisation (t.ex. Europaavdelningen)

3.3.2.3.3

Fabriker/anläggningar (t.ex. motorfabrik 1, Storbritannien – motorfabrik 2 Tyskland)

3.3.2.3.4

Motortyp/motorfamilj

3.3.2.3.5

Bedömda områden (t.ex. motormontering, provning av motorer, efterbehandling).

3.3.2.3.6

Granskade dokument (t.ex. företagets och anläggningarnas kvalitetshandbok och kvalitetsförfaranden)

3.3.2.3.7

Bedömningsdag (t.ex. revision genomförd 18–30 maj 2013)

3.3.2.3.8

Planerat övervakningsbesök (t.ex. oktober 2014)

3.3.3   Godkännandemyndigheten ska också anse att en certifiering av tillverkaren enligt den harmoniserade standarden EN ISO 9001:2008 eller någon likvärdig harmoniserad standard uppfyller kraven för den inledande bedömningen i punkt 3.3. Tillverkaren ska ge närmare upplysningar om certifieringen och upplysa godkännandemyndigheten om ändringar i giltighet eller omfattning.

4.   Åtgärder för produktöverensstämmelse

4.1   Alla motortyper som godkänts enligt förordning (EU) 2016/1628, denna förordning, den delegerade förordningen (EU) 2017/655 och genomförandeförordning (EU) 2017/656, ska tillverkas så att de överensstämmer med den godkända motortypen eller motorfamiljen och därmed uppfyller kraven i denna bilaga, i förordning (EU) 2016/1628 och i ovanstående delegerade akter och genomförandeförordningar.

4.2   Innan godkännandemyndigheten beviljar ett EU-typgodkännande i enlighet med förordning (EU) nr 2016/1628 och de delegerade akter och genomförandeakter som antas enligt den förordningen, ska den kontrollera att det finns lämpliga rutiner och dokumenterade kontrollplaner som ska överenskommas med tillverkaren för varje typgodkännande, för att med angivna intervaller utföra de provningar eller relaterade kontroller som är nödvändiga för att kontrollera fortsatt överensstämmelse med den godkända motortypen eller motorfamiljen, i förekommande fall inbegripet de provningar som anges i förordning (EU) nr 2016/1628 och de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den förordningen.

4.3   Innehavaren av EU-typgodkännandet ska uppfylla följande:

4.3.1

Se till att det finns förfaranden för effektiv kontroll av motorernas överensstämmelse med den godkända motortypen och motorfamiljen, och att dessa förfaranden tillämpas.

4.3.2

Ha tillgång till den provningsutrustning eller annan lämplig utrustning som behövs för att kontrollera överensstämmelsen med varje godkänd motortyp och motorfamilj.

4.3.3

Se till att resultaten från provningarna arkiveras och att bifogade handlingar finns tillgängliga under en period på upp till 10 år, vilken ska fastställas i samråd med godkännandemyndigheten.

4.3.4

För motorkategorierna NRSh och NRS, utom NRS-v-2b och NRS-v-3, se till att för varje motortyp minst de kontroller och provningar genomförs som föreskrivs i förordning (EU) 2016/1628 och i de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den förordningen. För andra kategorier kan provningar på komponent- eller monteringsnivå med lämpligt kriterium avtalas mellan tillverkaren och godkännandemyndigheten.

4.3.5

Analysera resultaten av varje typ av provning eller kontroll för att kontrollera och säkerställa produktegenskapernas stabilitet med hänsyn till variationer i industriell tillverkning.

4.3.6

Se till att ett nytt urval görs och en ny provning eller kontroll genomförs om provexemplar eller provdelar uppvisar bristande överensstämmelse vid den aktuella provningen.

4.4   Om godkännandemyndigheten inte anser att de ytterligare revisions- eller kontrollresultaten som avses i punkt 4.3.6 är tillfredsställande, ska tillverkaren se till att produktionsöverensstämmelsen så snart som möjligt återställs genom korrigerande åtgärder, så att godkännandemyndigheten kan godkänna den.

5.   Fortlöpande kontrollrutiner

5.1   Den myndighet som har beviljat EU-typgodkännandet kan när som helst genom periodiska revisioner kontrollera de metoder som används för att kontrollera produktionsöverensstämmelse vid varje produktionsenhet. Tillverkaren ska därför ge tillträde till tillverknings-, inspektions-, provnings-, lagrings- och distributionsenheterna och lämna all nödvändig information om dokumentering och journaler avseende kvalitetsstyrningssystemet.

5.1.1   Den normala metoden vid sådana periodiska revisioner ska vara att övervaka den fortlöpande effektiviteten för de förfaranden som föreskrivs i avsnitten 3 och 4 (inledande bedömning och åtgärder för produktöverensstämmelse).

5.1.1.1   Kontrollåtgärder som utförs av de tekniska tjänsterna (behöriga eller erkända enligt punkt 3.3.3) ska anses uppfylla kraven enligt punkt 5.1.1 i fråga om de förfaranden som fastställts vid den inledande bedömningen.

5.1.1.2   Minimifrekvensen för inspektioner (andra än enligt punkt 5.1.1.1) som ska säkerställa att de relevanta kontrollerna av produktöverensstämmelse enligt avsnitten 3 och 4 ses över med ett tidsintervall som överensstämmer med det förtroende som godkännandemyndigheten etablerat, ska vara minst vartannat år. Ytterligare kontroller ska dock utföras av godkännandemyndigheten beroende på den årliga produktionen, resultaten från tidigare utvärderingar, behovet av att övervaka korrigerande åtgärder samt på motiverad begäran från en godkännandemyndighet eller marknadstillsynsmyndighet.

5.2   Provnings-, kontroll- och produktionsjournaler, särskilt för de provningar eller kontroller som dokumenteras enligt punkt 4.2, ska finnas tillgängliga för inspektören vid varje översyn.

5.3   Inspektören får ta stickprover för kontroll i tillverkarens laboratorium eller i den tekniska tjänstens anläggning; i dessa fall ska endast fysiska provningar utföras. Minsta antal provexemplar får fastställas på grundval av resultaten från tillverkarens egna kontroller.

5.4   Om kontrollnivån inte verkar tillfredsställande eller om det anses nödvändigt att kontrollera riktigheten för de provningar som utförts enligt punkt 5.2, eller efter en motiverad begäran från en annan godkännandemyndighet eller marknadstillsynsmyndighet, ska inspektören välja ut prover som provas i tillverkarens laboratorium eller skickas till den tekniska tjänsten för fysiska provningar enligt de krav som anges i avsnitt 6, i förordning (EU) 2016/1628 och i de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med den förordningen.

5.5   Om godkännandemyndigheten eller en annan godkännandemyndighet i en annan medlemsstat anser att resultatet av en inspektion eller kontrollöversyn inte är tillfredsställande, eller i enlighet med artikel 39.3 i förordning (EU) 2016/1628, ska godkännandemyndigheten så snabbt som möjligt se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att återställa produktionsöverensstämmelsen.

6.   Krav på provningar av produktionsöverensstämmelse vid en otillfredsställande kontrollnivå enligt punkt 5.4

6.1   Om kontrollnivån för produktionsöverensstämmelse enligt punkt 5.4 eller 5.5 visar sig otillfredsställande ska produktionsöverensstämmelsen kontrolleras genom utsläppsprovning utifrån beskrivningen i EU-typgodkännandeintygen som anges i bilaga IV till genomförandeförordning (EU) 2017/656.

6.2   Om inte annat föreskrivs i punkt 6.3, ska följande förfarande tillämpas:

6.2.1   Tre motorer, och i tillämpliga fall tre efterbehandlingssystem, ska slumpmässigt tas ut för kontroll från produktionsserien av den berörda motortypen. Om det anses nödvändigt för att ett beslut om godkännande eller underkännande ska kunna fattas, ska ytterligare motorer tas ut. För att godkännande ska kunna ges, måste minst fyra motorer provas.

6.2.2   Efter det att inspektören har valt ut motorerna får tillverkaren inte genomföra någon justering av dem.

6.2.3   Motorerna ska genomgå utsläppsprovning i enlighet med kraven i bilaga VI, eller när det gäller dubbelbränslemotorer i enlighet med tillägg 2 till bilaga VIII, och ska genomgå de provcykler som krävs för motortypen i enlighet med bilaga XVII.

6.2.4   Gränsvärdena ska vara de som anges i bilaga II till förordning (EU) nr 2016/1628. När det gäller motorer med efterbehandlingsystem med periodisk regenerering enligt vad som anges i punkt 6.6.2 i bilaga VI, ska alla utsläppsresultat för gas- eller partikelformiga föroreningar justeras enligt den tillämpliga faktorn för motortypen. Alla utsläppsresultat för gas- eller partikelformiga föroreningar ska alltid justeras med hjälp av försämringsfaktorerna för den motortypen, vilka bestäms i enlighet med bilaga III.

6.2.5   Provningarna ska utföras på nytillverkade motorer.

6.2.5.1   På tillverkarens begäran får provningarna utföras på inkörda motorer, upp till 2 % av utsläppsbeständighetsperioden, eller minst 125 timmar. Inkörningen ska skötas av tillverkaren som ska förbinda sig att inte göra någon justering av dessa motorer. Om tillverkaren har fastställt ett inkörningsförfarande i punkt 3.3 i informationsdokumentet, enligt vad som anges i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656, ska inkörningen utföras enligt det förfarandet.

6.2.6   På grundval av provningar av slumpmässigt uttagna motorer enligt vad som anges i tillägg 1, ska produktionsserien av de berörda motorerna anses överensstämma med den godkända typen om värdena för alla föroreningar godkänts, och anses inte överensstämma med den godkända typen om värdena för någon av föroreningarna underkänts, i enlighet med provningskriterierna i tillägg 1 och enligt vad som visas i figur 2.1.

6.2.7   Om en förorening godkänns får detta resultat inte ändras genom andra provningar som utförs för andra föroreningar.

Om inte alla föroreningar godkänns och om ingen förorening underkänns, ska en provning utföras på en annan motor.

6.2.8   Om inget beslut kan fattas får tillverkaren när som helst avbryta provningen. I så fall ska resultatet registreras som underkänt.

6.3   Genom undantag från punkt 6.2.1 ska följande förfarande tillämpas för motortyper som har en försäljningsvolym på mindre än 100 enheter per år inom EU:

6.3.1

En motor och, i tillämpliga fall, ett efterbehandlingssystem ska slumpmässigt tas ut för inspektion från produktionsserien av den berörda motortypen.

6.3.2

Om motorn uppfyller kraven i punkt 6.2.4 ska ett beslut om godkännande fattas och ingen ytterligare provning krävs.

6.3.3

Om provningen inte uppfyller kraven i punkt 6.2.4 ska det förfarande som beskrivs i punkterna 6.2.6–6.2.9 följas.

6.4   Alla dessa provningar kan utföras med de tillämpliga marknadsbränslena. På tillverkarens begäran ska dock de referensbränslen som beskrivs i bilaga IX användas. Det innebär att provningar enligt beskrivningen i tillägg 1 till bilaga I ska utföras med minst två av referensbränslena för varje gasdriven motor, utom när det gäller gasdrivna motorer med ett bränslespecifikt EU-typgodkännande då endast ett referensbränsle krävs. Om mer än ett gasformigt referensbränsle används ska det av resultatet framgå att motorn uppfyller gränsvärdena med varje bränsle.

6.5   Bristande överensstämmelse för motorer som drivs med gas

Om det uppstår en tvist beträffande gasdrivna motorer, inbegripet dubbelbränslemotorer, när ett marknadsbränsle används, ska provningarna utföras med alla referensbränslen som huvudmotorn har provats med och, på tillverkarens begäran, med ett eventuellt tredje bränsle som huvudmotorn kan ha provats med, enligt vad som anges i punkterna 2.3.1.1.1, 2.3.2.1 och 2.4.1.2 i bilaga I. När så är tillämpligt ska resultatet räknas om med hjälp av de tillämpliga faktorerna r, r a eller r b enligt punkterna 2.3.3, 2.3.4.1 och 2.4.1.3 i bilaga I. Om r, r a eller r b är mindre än 1 ska ingen korrigering göras. Av de uppmätta och i tillämpliga fall de beräknade resultaten ska det framgå att motorn uppfyller gränsvärdena med alla relevanta bränslen (till exempel bränslena 1, 2 och i förekommande fall ett tredje bränsle för motorer som drivs med naturgas/biometan, och bränslena A och B för motorer som drivs med motorgas).

Figur 2.1

Flödesschema över provning av produktionsöverensstämmelse

BILAGA III

Metod för att anpassa resultatet av avgasutsläppsprovningar i laboratorium så att de innefattar försämringsfaktorerna

1.   Definitioner

I denna bilaga avses med

1.1    åldringscykel : den drift (varvtal, belastning, effekt) som ska utföras med den icke-väggående mobila maskinen eller motorn under driftsackumuleringsperioden.

1.2    kritiska utsläppsrelaterade komponenter : efterbehandlingssystemet för avgaser, motorns elektroniska styrenhet med tillhörande sensorer och ställdon samt avgasåterföringen (EGR) med alla tillhörande filter, kylare, reglerventiler och rördelar.

1.3    kritiskt utsläppsrelaterat underhåll : underhåll som ska utföras på kritiska utsläppsrelaterade komponenter.

1.4    utsläppsrelaterat underhåll : underhåll som i huvudsak påverkar utsläpp eller som troligen påverkar utsläppsprestandan hos den icke-väggående mobila maskinen eller motorn under normal drift.

1.5    motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem : motorer som en tillverkare sammanfört i en grupp av motorer som uppfyller definitionen för en motorfamilj och som dessutom har sammanförts till en familj av motorfamiljer som har samma slags efterbehandlingssystem för avgaser.

1.6    icke-utsläppsrelaterat underhåll : underhåll som inte i huvudsak påverkar utsläppen och som inte har någon varaktig inverkan på den icke-väggående mobila maskinens eller motorns försämrade utsläppsprestanda under normal drift efter utfört underhåll.

1.7    driftackumuleringsplan : åldringscykeln och driftackumuleringsperioden för bestämning av försämringsfaktorerna för en motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem.

2.   Allmänt

2.1   I denna bilaga beskrivs förfarandena för att välja ut de motorer som ska provas enligt en driftackumuleringsplan för att försämringsfaktorer för EU-typgodkännande av motortyp eller motorfamilj och bedömningar av produktionsöverensstämmelse ska fastställas. Försämringsfaktorerna ska tillämpas på de utsläpp som uppmätts i enlighet med bilaga VI och beräknats i enlighet med bilaga VII och i enlighet med det förfarande som anges i punkt 3.2.7 eller punkt 4.3.

2.2   Driftackumuleringsprovning eller utsläppsprovning för bestämning av försämringsegenskaper behöver inte bevittnas av godkännandemyndigheten.

2.3   I denna bilaga beskrivs också utsläppsrelaterat och icke-utsläppsrelaterat underhåll som ska eller kan utföras på motorer som omfattas av en driftackumuleringsplan. Underhållet ska överensstämma med det underhåll som utförs på motorer i drift enligt samma underhållsanvisningar som ges till ägarna till nya motorer.

3.   Motorkategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLL, RLR, SMB, ATS och underkategorierna NRS-v-2b och NRS-v-3

3.1   Val av motorer för bestämning av utsläppsbeständighetsperiodens försämringsfaktorer

3.1.1   Motorerna ska väljas ur en motorfamilj enligt definitionen i punkt 2 i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656, för den utsläppsprovning som görs för bestämning av bestämning av utsläppsbeständighetsperiodens försämringsfaktorer.

3.1.2   Motorer från olika motorfamiljer kan dessutom kombineras i undergrupper efter vilket efterbehandlingssystem för avgaser som används. När en tillverkare vill placera motorer med olika cylinderkonfiguration men med samma tekniska specifikationer och samma montering av efterbehandlingssystemen för avgaser i samma motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem, ska tillverkaren lämna uppgifter som styrker att dessa motorer har likvärdig utsläppsbegränsningsprestanda till godkännandemyndigheten.

3.1.3   Motortillverkaren ska välja ut en motor som är representativ för motorfamiljen med likvärdiga efterbehandlingssystem enligt specifikationerna i punkt 3.1.2 för den provning som ska göras enligt den driftackumuleringsplan som avses i punkt 3.2.2, och meddela godkännandemyndigheten innan provningen inleds.

3.1.4   Om godkännandemyndigheten kommer fram till att en annan provningsmotor är mer representativ för familjen av motorer med liknande efterbehandlingssystem vad gäller högsta utsläppsnivå, ska den nya provningsmotorn väljas ut i samråd mellan godkännandemyndigheten och motortillverkaren.

3.2   Bestämning av försämringsfaktorer för utsläppsbeständighetsperioden

3.2.1   Allmänt

Försämringsfaktorerna för en motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem ska fastställas för de valda motorerna utifrån en driftackumuleringsplan som omfattar periodiska provningar av gas- och partikelformiga utsläpp under de provcykler som är tillämpliga för motorkategorin, enligt vad som anges i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628. För motorer i kategori NRE som provas i transienta provcykler, får endast resultat från varmstartsprovcykeln användas (NRTC).

3.2.1.1   På begäran av tillverkaren kan godkännandemyndigheten tillåta användning av försämringsfaktorer som har bestämts enligt alternativa förfaranden till de förfaranden som anges i punkterna 3.2.2–3.2.5. I så fall måste tillverkaren på ett tillfredsställande sätt visa för godkännandemyndigheten att de alternativa förfaranden som har använts inte är mindre stränga än dem som anges i punkterna 3.2.2–3.2.5.

3.2.2   Driftackumuleringsplan

En driftackumuleringsplan kan genomföras genom att en icke-väggående mobil maskin utrustad med den valda motorn körs enligt en driftbaserad plan eller en dynamometerbaserad plan, enligt tillverkarens val. Tillverkaren ska inte vara tvungen att använda referensbränsle för driftsackumuleringen mellan utsläppsmätningspunkterna.

3.2.2.1   Driftsackumulering vid drift och med dynamometer

3.2.2.1.1   Tillverkaren ska bestämma utformningen och varaktigheten för driftsackumuleringen, och åldrandecykeln för motorer i enlighet med god teknisk sed.

3.2.2.1.2   Provningspunkterna för mätning av gasformiga och partikelformiga utsläpp under de tillämpliga cyklerna ska bestämmas av tillverkaren enligt följande:

3.2.2.1.2.1

När en driftackumuleringsplan som är kortare än utsläppsbeständighetsperioden i enlighet med punkt 3.2.2.1.7 körs, ska lägsta antal provningspunkter vara tre – en i början, en ungefär i mitten och en i slutet av driftackumuleringsplanen.

3.2.2.1.2.2

När driftackumuleringsplanen körs ända till slutet av utsläppsbeständighetsperioden, ska lägsta antal provningspunkter vara två – en i början och en i slutet av driftsackumuleringen.

3.2.2.1.2.3

Tillverkaren får också göra ytterligare provningar på jämnt fördelade mellanliggande punkter.

3.2.2.1.3   De utsläppsvärden i början och i slutet av utsläppsbeständighetsperioden som beräknas i enlighet med punkt 3.2.5.1 eller uppmäts direkt i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.2, ska ligga inom de gränsvärden som gäller för motorfamiljen. Enskilda utsläppsresultat från de mellanliggande provningspunkterna får dock överstiga gränsvärdena.

3.2.2.1.4   För motorkategorier eller underkategorier för vilka en NRTC-provcykel tillämpas, eller för motorkategorier eller underkategorier NRS för vilka LSI-NRTC-provcykler tillämpas, får tillverkaren begära godkännandemyndighetens samtycke till att köra endast en provcykel (NRTC-varmstartsprovcykel eller LSI-NRTC, efter vad som är tillämpligt, eller NRSC-provcykeln) vid varje provningspunkt, och att köra den andra provcykeln endast i början och i slutet av driftackumuleringsplanen.

3.2.2.1.5   När det gäller motorkategorier eller underkategorier för vilka det inte finns någon tillämplig transient provcykel för icke-väggående mobila maskiner i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628, ska endast NRSC köras vid varje provningspunkt.

3.2.2.1.6   Driftackumuleringsplanerna kan vara olika för olika familjer av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem.

3.2.2.1.7   Driftackumuleringsplanerna kan vara kortare än utsläppsbeständighetsperioden, men får inte vara kortare än motsvarande minst en fjärdedel av den relevanta utsläppsbeständighetsperiod som anges i bilaga V till förordning (EU) 2016/1628.

3.2.2.1.8   Det är tillåtet med påskyndat åldrande genom anpassning av driftackumuleringsplanen på grundval av bränsleförbrukningen. Anpassningen ska baseras på förhållandet mellan den typiska bränsleförbrukningen i drift och bränsleförbrukningen under åldringscykeln, men bränsleförbrukningen under åldringscykeln får inte överstiga den normala bränsleförbrukningen i drift med mer än 30 %.

3.2.2.1.9   Med godkännandemyndighetens samtycke kan tillverkaren använda alternativa metoder för påskyndat åldrande.

3.2.2.1.10   I ansökan om EU-typgodkännande ska driftackumuleringsplanen beskrivas i sin helhet och rapporteras till godkännandemyndigheten innan provningen påbörjas.

3.2.2.2   Om godkännandemyndigheten anser att det behövs ytterligare mätningar mellan de punkter som tillverkaren har valt, ska tillverkaren underrättas. Den reviderade driftackumuleringsplanen ska utarbetas av tillverkaren och godkännas av godkännandemyndigheten.

3.2.3   Motorprovning

3.2.3.1   Motorstabilisering

3.2.3.1.1   Tillverkaren ska för varje motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem slå fast det antal drifttimmar som krävs för att efterbehandlingssystemet ska stabiliseras hos den icke-väggående mobila maskinen eller motorn. På begäran av godkännandemyndigheten ska tillverkaren tillhandahålla de uppgifter och analyser som ligger till grund för beslutet. Alternativt kan tillverkaren stabilisera efterbehandlingssystemet genom att köra motorn eller den icke-väggående mobila maskinen under 60–125 timmar eller motsvarande tid på åldringscykeln.

3.2.3.1.2   Slutet av den stabiliseringsperiod som anges i punkt 3.2.3.1.1 ska anses utgöra början av driftackumuleringsplanen.

3.2.3.2   Provning enligt driftackumuleringsplanen

3.2.3.2.1   Efter stabiliseringen ska motorn köras enligt den driftackumuleringsplan som tillverkaren valt enligt beskrivningen i punkt 3.2.2. Med de tidsintervall som fastställts av tillverkaren i driftackumuleringsplanen, och i tillämpliga fall även beslutats av godkännandemyndigheten i enlighet med punkt 3.2.2.2, ska motorn provas med avseende på gas- och partikelformiga utsläpp under varmstartsprovcykeln NRTC och NRSC, eller LSI-NRTC och NRSC som gäller för motorkategorin, enligt vad som anges i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628.

Tillverkaren kan välja att mäta föroreningsutsläppen före systemet för efterbehandling av avgaser separat från föroreningsutsläppen efter systemet för efterbehandling av avgaser.

Om det i enlighet med punkt 3.2.2.1.4 har överenskommits att endast en provcykel ska genomföras (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTR eller NRSC) vid varje provningspunkt, ska den andra provcykeln (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTR eller NRSC) genomföras i början och slutet av driftackumuleringsplanen.

När det gäller motorkategorier eller underkategorier för vilka det inte finns någon tillämplig transient provcykel för icke-väggående mobila maskiner i bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628, ska endast NRSC köras vid varje provningspunkt i enlighet med punkt 3.2.2.1.5.

3.2.3.2.2   Medan driftackumuleringsplanen pågår ska underhåll utföras på motorn i enlighet med punkt 3.4.

3.2.3.2.3   Medan driftackumuleringsplanen pågår kan oplanerat underhåll utföras på motorn eller den icke-väggående mobila maskinen, till exempel om tillverkarens normala diagnostiksystem har detekterat ett problem som skulle ha signalerats till maskinoperatören som ett fel.

3.2.4   Rapportering

3.2.4.1   Resultaten från alla utsläppsprovningar (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC och NRSC) som genomförts under driftackumuleringsplanen ska göras tillgängliga för godkännandemyndigheten. Om någon utsläppsprovning bedöms vara ogiltig ska tillverkaren lämna skäl till detta. I så fall ska en serie nya utsläppsprovningar genomföras inom de följande 100 timmarna av driftsackumulering.

3.2.4.2   Tillverkaren ska spara alla uppgifter om utsläppsprovningar och underhåll som utförts på motorn under driftackumuleringsplanen. Dessa uppgifter ska lämnas till godkännandemyndigheten tillsammans med resultaten av de utsläppsprovningar som genomförts under driftackumuleringsplanen.

3.2.5   Fastställande av försämringsfaktorer

3.2.5.1   När en driftackumuleringsplan genomförs i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.1 eller 3.2.2.1.2.3, ska för varje förorening som uppmätts under varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC och NRSC vid varje provningspunkt under driftackumuleringsplanen, en bäst anpassad linjär regressionsanalys utföras på grundval av alla provningsresultat. Resultaten från varje provning för varje enskild förorening ska uttryckas med samma antal decimaler som i gränsvärdet för den föroreningen, enligt vad som gäller för motorfamiljen, plus en decimal.

Om, i enlighet med punkt 3.2.2.1.4 eller 3.2.2.1.5, endast en provcykel (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC eller NRSC) har utförts vid varje provningspunkt, ska regressionsanalysen endast göras på grundval av resultaten från den provcykel som körts vid varje provningspunkt.

Tillverkaren kan begära förhandsgodkännande från godkännandemyndigheten till en icke-linjär regression.

3.2.5.2   Utsläppsvärdena för varje förorening vid början av driftackumuleringsplanen och vid slutpunkten för den utsläppsbeständighetsperiod som används för provmotorn ska antingen

a)	fastställas genom extrapolering av regressionsekvationen i punkt 3.2.5.1, under genomförande av en driftackumuleringsplan i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.1 eller punkt 3.2.2.1.2.3, eller

b)	uppmätas direkt under genomförande av en driftackumuleringsplan i enlighet med punkt 3.2.2.1.2.2.

Om utsläppsvärden används för motorfamiljer i samma familj med likvärdiga efterbehandlingssystem men med avvikande utsläppsbeständighetsperioder, ska utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut beräknas på nytt för varje utsläppsbeständighetsperiod genom extrapolering eller interpolering av regressionsekvationen enligt vad som anges i punkt 3.2.5.1.

3.2.5.3   Den föroreningsspecifika försämringsfaktorn definieras som förhållandet mellan de tillämpade utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slutpunkt och vid driftackumuleringsplanens början (multiplikativ försämringsfaktor).

Tillverkaren kan begära förhandsgodkännande från godkännandemyndigheten för att använda en additiv försämringsfaktor för varje förorening. Den additiva försämringsfaktorn definieras som differensen mellan de beräknade utsläppsvärdena vid utsläppsbeständighetsperiodens slut och vid driftackumuleringsplanens början.

Ett exempel på bestämning av försämringsfaktor med användning av linjär regression visas i figur 3.1 för NOx-utsläpp.

Det är inte tillåtet att blanda multiplikativa och additiva försämringsfaktorer inom samma uppsättning föroreningar.

Om beräkningen ger ett värde under 1,00 för en multiplikativ försämringsfaktor, eller under 0,00 för en additiv försämringsfaktor, ska försämringsfaktorn vara 1,0 respektive 0,00.

Om det i enlighet med punkt 3.2.2.1.4 har överenskommits att bara en provcykel (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC eller NRSC) ska köras vid varje provningspunkt och att den andra provcykeln (varmstartsprovcykeln NRTC, LSI-NRTC eller NRSC) bara ska köras i början och slutet av driftackumuleringsplanen, ska den försämringsfaktor som beräknats för den provcykel som körts vid varje provningspunkt även vara tillämplig på den andra provcykeln.

Figur 3.1

Exempel på bestämning av försämringsfaktor

3.2.6   Tilldelade försämringsfaktorer

3.2.6.1   Som alternativ till att använda en driftackumuleringsplan för bestämning av försämringsfaktorer kan motortillverkare välja att använda tilldelade multiplikativa försämringsfaktorer enligt tabell 3.1.

Tabell 3.1

Tilldelade försämringsfaktorer

Provcykel	CO	HC	NOx	PM	PN
NRTC och LSI-NRTC	1,3	1,3	1,15	1,05	1,0
NRSC	1,3	1,3	1,15	1,05	1,0

Additiva försämringsfaktorer tilldelas inte. De tilldelade multiplikativa försämringsfaktorerna får inte omvandlas till additiva försämringsfaktorer.

För partikelantal (PN) får antingen en additiv försämringsfaktor på 0,0 eller en multiplikativ försämringsfaktor på 1,0 användas, tillsammans med resultatet av en tidigare provning med försämringsfaktor där inget värde för PN upprättades, och om båda följande villkor är uppfyllda:

a)	Den tidigare provningen med försämringsfaktor genomfördes med motorteknik som skulle kunnat ingå i samma motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem, enligt vad som anges i punkt 3.1.2, som den motorfamilj som försämringsfaktorerna är avsedda att användas på.

b)	Provningsresultatet användes i ett tidigare typgodkännande som tilldelades före det tillämpliga datumet för EU-typgodkännande som anges i bilaga III till förordning (EU) 2016/1628.

3.2.6.2   När tilldelade försämringsfaktorer används ska tillverkaren förse godkännandemyndigheten med tydliga belägg för att utsläppsbegränsningskomponenterna rimligen kan förväntas ha den utsläppsbeständighet som motsvarar de tilldelade faktorerna. Beläggen kan vara baserade på utformningsanalys eller provningar eller en kombination av båda.

3.2.7   Tillämpning av försämringsfaktorer

3.2.7.1   Motorerna ska uppfylla de föroreningsspecifika utsläppsgränser som gäller för motorfamiljen, efter det att försämringsfaktorer har tillämpats på provningsresultaten enligt bilaga VI (cykelviktade specifika utsläpp för partiklar och varje enskild gas). Beroende på typen av försämringsfaktor gäller följande regler:

a)	Multiplikativ: (cykelviktat specifikt utsläpp) × försämringsfaktor ≤ utsläppsgräns.

b)	Additiv: (cykelviktat specifikt utsläpp) + försämringsfaktor ≤ utsläppsgräns.

Cykelviktat specifikt utsläpp kan inkludera justeringen för periodisk regenerering, om så är tillämpligt.

3.2.7.2   För en multiplikativ försämringsfaktor för NOx + HC ska separata försämringsfaktorer bestämmas för HC och NOx och tillämpas separat när de försämrade utsläppsnivåerna beräknas utifrån utsläppsprovningens resultat, innan de uppnådda försämringsvärdena för NOx och HC kombineras för att kontrollera överensstämmelse med utsläppsgränsen.

3.2.7.3   Tillverkaren kan föra över de försämringsfaktorer som fastställts för en motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem till en motor som inte ingår i samma motorfamilj med likvärdiga efterbehandlingssystem. I sådana fall ska tillverkaren visa för godkännandemyndigheten att den motor som ursprungligen provades för den aktuella familjen med motorer med liknande efterbehandlingssystem och den motor som försämringsfaktorerna förs över till, har likvärdiga tekniska specifikationer och krav när det gäller montering på den icke-väggående mobila maskinen och att utsläppen från en sådan motor är liknande.

Om försämringsfaktorer förs över till en motor med en annan utsläppsbeständighetsperiod ska försämringsfaktorerna genom extrapolering eller interpolering av regressionsekvationen räknas om för den tillämpliga utsläppsbeständighetsperioden enligt vad som anges i punkt 3.2.5.1.

3.2.7.4   De föroreningsspecifika försämringsfaktorerna för varje tillämplig provcykel ska noteras i provningsrapporten enligt tillägg 1 till bilaga VI till genomförandeförordning (EU) 2017/656.

3.3   Kontroll av produktionsöverensstämmelse

3.3.1   Produktionsöverensstämmelsen när det gäller utsläppsgränser kontrolleras med stöd av avsnitt 6 i bilaga II.

3.3.2   Tillverkaren kan mäta utsläppen av föroreningar före eventuella efterbehandlingssystem för avgaser samtidigt som EU-typgodkännandeprovningen utförs. För detta ändamål kan tillverkaren ta fram informella försämringsfaktorer separat för motorn utan efterbehandlingssystem och för efterbehandlingssystemet, vilka kan användas som hjälp vid slutprovningen av produkten.

3.3.3   För EU-typgodkännande ska endast de försämringsfaktorer som bestämts i enlighet med punkt 3.2.5 eller 3.2.6 noteras i den provningsrapport som föreskrivs i tillägg 1 till bilaga VI till genomförandeförordning (EU) 2017/656.

3.4   Underhåll

För driftackumuleringsplanen ska underhåll utföras i enlighet med tillverkarens handbok för service och underhåll.

3.4.1   Planerat utsläppsrelaterat underhåll

3.4.1.1   Planerat utsläppsrelaterat underhåll med motorn igång och inom ramen för en driftackumuleringsplan ska genomföras med samma intervall som anges i de underhållsanvisningar som tillverkaren ger till den icke-väggående mobila maskinens eller motorns slutanvändare. Det planerade underhållet kan uppdateras efter behov under hela driftackumuleringsplanen, förutsatt att inget underhållsmoment stryks från underhållsplanen efter det att det har utförts på provmotorn.

3.4.1.2   Ändring, demontering, rengöring eller utbyte av kritiska utsläppsrelaterade komponenter som regelbundet görs under utsläppsbeständighetsperioden för att förhindra funktionsfel hos motorn, ska göras endast i den utsträckning det är tekniskt nödvändigt för att säkerställa att det utsläppsbegränsande systemet fungerar korrekt. Planerat utbyte inom driftackumuleringsplanen och efter en viss motorkörtid av andra kritiska utsläppsrelaterade komponenter än dem som räknas som utbytesdelar för rutinmässigt underhåll, ska undvikas. Förbrukningsdelar för regelbunden reparation eller delar som behöver rengöras efter en viss motorkörtid ska i detta sammanhang betraktas som utbytesdelar för rutinmässigt underhåll.

3.4.1.3   Alla krav på planerat underhåll ska godkännas av godkännandemyndigheten innan ett EU-typgodkännande beviljas och det ska ingå i ägarhandboken. Godkännandemyndigheten får inte vägra att godkänna underhållskrav som är rimliga och tekniskt nödvändiga, däribland dem som fastställs i punkt 1.6.1.4.

3.4.1.4   Motortillverkaren ska i driftackumuleringsplanen specificera alla justeringar, rengöring, underhåll (där detta är nödvändigt) och planerat byte av följande delar:

—	Filter och kylare i avgasåterföringen

—	Ventil för sluten vevhusventilation, om tillämpligt

—	Spetsar till bränsleinsprutare (enbart rengöring tillåts)

—	Bränsleinsprutare

—	Turboladdare

—	Motorns elektroniska styrenhet med tillhörande sensorer och ställdon

—	Partikelefterbehandlingssystem (med tillhörande komponenter)

—	System begränsning av NOx (med tillhörande komponenter)

—	Avgasåterföring med tillhörande reglerventiler och rördelar

—	Eventuellt annat efterbehandlingsystem för avgaser

3.4.1.5   Planerat kritiskt utsläppsrelaterat underhåll får endast utföras om det krävs enligt de underhållsrutiner som gäller för vanlig drift, och kravet ska meddelas till slutanvändaren av motorn eller den icke-väggående mobila maskinen.

3.4.2   Ändringar av planerat underhåll

Tillverkaren ska lämna en begäran till godkännandemyndigheten om godkännande av eventuellt nytt planerat underhåll som tillverkaren önskar utföra enligt driftackumuleringsplanen och som därefter ska rekommenderas till slutanvändarna av den icke-väggående mobila maskinen eller motorerna. Begäran ska åtföljas av uppgifter som stöder behovet av det nya planerade underhållet och underhållsintervallet.

3.4.3   Icke-utsläppsrelaterat planerat underhåll

Icke-utsläppsrelaterat planerat underhåll som är rimligt och tekniskt nödvändigt (byte av olja, oljefilter, bränslefilter och luftfilter, underhåll av kylsystem, inställning av tomgång, regulator, åtdragningsmoment för motorbult, ventilspel, injektorspel, tändningsinställning, justering av spänning i drivremmar osv.) får utföras på de motorer eller icke-väggående mobila maskiner som valts ut för driftackumuleringsplanen med längsta tillåtna tidsintervall som tillverkaren rekommenderar till slutanvändaren (dvs. inte med de intervall som rekommenderas för krävande körning).

3.5   Reparation

3.5.1   Reparationer av komponenterna i en motor som valts för provning enligt en driftackumuleringsplan ska endast utföras om en komponent eller en motor får ett funktionsfel. Reparation av själva motorn, det utsläppsbegränsande systemet eller bränslesystemet tillåts inte, utom enligt punkt 3.5.2.

3.5.2   Om motorn, dess utsläppsbegränsande system eller bränslesystem går sönder under driftackumuleringsplanen ska driftsackumuleringen anses vara ogiltig och en ny driftsackumulering inledas med en ny motor.

Föregående stycke ska inte tillämpas om de bristfälliga komponenterna ersätts med motsvarande komponenter som har utsatts för samma antal timmar av driftsackumulering.

4.   Motorkategorier och underkategorier NRSh och NRS, utom NRS-v-2b och NRS-v-3

4.1   Den tillämpliga utsläppsbeständighetskategorin och motsvarande försämringsfaktor ska fastställas i enlighet med detta avsnitt 4.

4.2   En motorfamilj ska anses uppfylla utsläppsgränserna för en underkategori motorer om provningsresultaten för alla motorer i motorfamiljen, efter multiplikation med den försämringsfaktor som anges i avsnitt 2, är lägre än eller lika med gränsvärdena för den underkategorin. Om ett eller flera av provningsresultaten för en eller flera provningsmotorer i en motorfamilj, efter multiplikation med den försämringsfaktor som anges i avsnitt 2, är högre än ett eller fler enstaka utsläppsgränsvärden för den underkategorin, ska motorfamiljen inte anses uppfylla utsläppsgränserna för den underkategorin.

4.3   Försämringsfaktorerna ska fastställas enligt följande:

4.3.1

Provningsförfarandet för utsläppsprovning som beskrivs i bilaga VI ska utföras (i sin helhet) på minst en motor i det utförande i vilket det är troligast att motorn kommer att överskrida HC- + NOx-gränserna, under det antal timmar som krävs för att utsläppen ska stabiliseras. Motorn ska vara konstruerad på ett sätt som är representativt för de motorer som sedan kommer att tillverkas.

4.3.2

Om mer än en motor provas ska resultatet beräknas som det genomsnittliga resultatet för alla provade motorer, avrundat till samma antal decimaler som i det tillämpliga gränsvärdet, uttryckt med ytterligare en signifikant siffra.

4.3.3

Sådan utsläppsprovning ska genomföras igen i takt med motorns åldrande. Åldringsförfarandet ska vara utformat så att det blir möjligt för tillverkaren att förutsäga hur motorns utsläpp kommer att försämras under dess utsläppsbeständighetsperiod, med hänsyn till olika typer av slitage och andra försämringsfaktorer under normal användning som kan påverka utsläppsresultaten. Om mer än en motor provas ska resultatet beräknas som det genomsnittliga resultatet för alla provade motorer, avrundat till samma antal decimaler som i det tillämpliga gränsvärdet, uttryckt med ytterligare en signifikant siffra.

4.3.4

Utsläppen vid utsläppsbeständighetsperiodens slut (i tillämpliga fall genomsnittliga utsläpp) ska divideras med de stabiliserade utsläppen (i tillämpliga fall genomsnittliga utsläpp) och avrundas till två signifikanta siffror. Den framräknade siffran är försämringsfaktorn och om resultatet är under 1,00 är försämringsfaktorn 1,00.

4.3.5

Tillverkaren kan lägga in ytterligare provningspunkter mellan provningspunkten för de stabiliserade utsläppen och slutet av utsläppsbeständighetsperioden. Om mellanliggande provningspunkter används ska dessa spridas ut jämnt över utsläppsbeständighetsperioden (± 2 timmar), och en av dessa provningspunkter ska ligga mitt i utsläppsbeständighetsperioden (± 2 timmar).

4.3.6

För varje förorening HO + NOx och CO ska en rät linje dras mellan datapunkterna, där den första provningen räknas som tidsmässig nollpunkt och minstakvadrat-metoden användas. Försämringsfaktorn är det beräknade utsläppet i slutet av beständighetsperioden dividerat med det beräknade utsläppet vid nollpunkten. De föroreningsspecifika försämringsfaktorerna för den tillämpliga provcykeln ska noteras i provningsrapporten enligt tillägg 1 till bilaga VII till genomförandeförordning (EU) 2017/656.

4.3.7

Beräknade försämringsfaktorer kan tillämpas för andra familjer förutom dem de ursprungligen beräknades för, om tillverkaren innan EU-typgodkännandet tilldelas skickar en godtagbar motivering till godkännandemyndigheten som styrker att dessa motorfamiljer har en utformning och tekniska egenskaper som gör att de rimligen kan förväntas ha samma försämringsegenskaper när det gäller utsläpp. Följande är exempel på faktorer som gäller utformning och tekniska egenskaper (förteckningen är inte uttömmande): — Konventionella tvåtaktsmotorer utan efterbehandlingssystem. — Konventionella tvåtaktsmotorer med katalysator med bärare med samma aktiva material och mängd, och samma antal kanaler per cm2. — Skiktade tvåtaktsmotorer med spolport. — Skiktade tvåtaktsmotorer med spolport och katalysator med bärare med samma aktiva material och mängd, och samma antal kanaler per cm2. — Fyrtaktsmotorer med katalysator med samma ventilteknik och identiskt smörjningssystem. — Fyrtaktsmotorer utan katalysator med samma ventilteknik och identiskt smörjningssystem.

4.4   Kategorier av utsläppsbeständighetsperioder (EDP)

4.4.1   För motorkategorierna i tabell V-3 eller V-4 i bilaga V till förordning (EU) 2016/1628 som har alternativa värden för utsläppsbeständighet, ska tillverkaren uppge tillämplig kategori av utsläppsbeständighetsperiod för varje motorfamilj vid tiden för EU-typgodkännandet. Motortillverkaren ska välja den kategori från tabell 3.2 som bäst avspeglar den förväntade livslängden för den utrustning som respektive motor förväntas monteras i. Tillverkaren ska bevara de uppgifter som behövs för att motivera valet av kategori av utsläppsbeständighetsperiod för respektive motorfamilj. Dessa uppgifter ska på begäran lämnas till godkännandemyndigheten.

Tabell 3.2

Kategorier av utsläppsbeständighetsperioder (EDP)

EDP-kategori	Användningsområde för motorn
Kategori 1	Konsumentvaror
Kategori 2	Semi-professionella produkter
Kategori 3	Professionella produkter

4.4.2   Tillverkaren ska på ett tillfredsställande sätt visa godkännandemyndigheten att den angivna kategorin av utsläppsbeständighetsperioder är den lämpligaste. Tillverkaren kan använda följande uppgifter för att motivera varför en viss kategori valts för en bestämd motorfamilj (uppräkningen är inte uttömmande):

—	Undersökningar om livslängden för den utrustning som motorerna ska monteras i.

—	Tekniska utvärderingar av motorer som varit i bruk för att undersöka när motorns prestanda sjunkit så mycket att det påverkar användbarheten och/eller tillförlitligheten i en sådan utsträckning att motorn måste renoveras eller bytas ut.

—	Garantivillkor och garantiperiodens längd.

—	Marknadsföringsmaterial som tar upp motorns livslängd.

—	Felrapportering från kunder.

—	Tekniska utvärderingar av hur länge (i timmar) en viss teknik, ett visst material eller en viss konstruktion i motorn håller.

BILAGA IV

Krav beträffande utsläppsbegränsande strategier, begränsning av NOx-utsläpp och begränsning av partikelutsläpp

1.   Definitioner, förkortningar och allmänna krav

1.1   I denna bilaga gäller följande definitioner och förkortningar:

1)    diagnosfelkod, DTC : en numerisk eller alfanumerisk beteckning som identifierar eller tilldelas ett fel i begränsningen av NOx-utsläpp (NCM) och/eller fel i begränsningen av partikelutsläpp (PCM).

2)    bekräftad och aktiv diagnosfelkod : en diagnosfelkod som lagras under den tid då diagnostiksystemet för begränsningen av NOx-utsläpp (NCD) och/eller diagnostiksystemet för begränsningen av partikelutsläpp (PCD) konstaterar att ett fel föreligger.

3)    NCD-motorfamilj : en tillverkares gruppering av motorer med gemensamma metoder för övervakning/diagnosticering av fel i begränsningen av NOx-utsläpp (NCM).

4)    diagnostiksystem för begränsningen av NOx-utsläpp, NCD : ett motoranslutet system som kan

a)	detektera fel i begränsningen av NOx-utsläpp,

b)	identifiera den troliga orsaken till felen med hjälp av information lagrad i ett datorminne och/eller genom överföring av information till ett externt system.

5)    fel i begränsningen av NOx-utsläpp, NCM : ett försök att manipulera systemet för begränsning av NOx i en motor, eller ett funktionsfel som påverkar systemet och som kan bero på manipulering, något som enligt kraven i denna förordning ska leda till att ett varnings- eller motiveringssystem aktiveras, så snart försöket eller funktionsfelet detekteras.

6)    diagnostiksystem för begränsningen av partikelutsläpp, PCD : ett motoranslutet system som kan

a)	detektera fel i begränsningen av partikelutsläpp,

b)	identifiera den troliga orsaken till felen med hjälp av information lagrad i ett datorminne och/eller genom överföring av information till ett externt system.

7)    fel i begränsningen av partikelutsläpp, PCM : ett försök att manipulera systemet för efterbehandling av avgaspartiklar i en motor, eller ett funktionsfel som påverkar systemet för efterbehandling av avgaspartiklar och som kan bero på manipulering, något som enligt kraven i denna förordning ska leda till aktivering av ett varningssystem så snart felet detekteras.

8)    PCD-motorfamilj : en tillverkares gruppering av motorer med gemensamma metoder för övervakning/diagnosticering av PCM.

9)    avsökningsverktyg : en extern provningsutrustning som används för kommunikation med NCD- och eller PCD-systemet.

1.2   Omgivningstemperatur

Utan att det påverkar artikel 2.7 där en hänvisning görs till omgivningstemperatur i förhållande till andra miljöer än laboratoriemiljön, ska följande bestämmelser gälla:

1.2.1

För en motor som är monterad i en provbänk ska omgivningstemperaturen vara samma temperatur som i förbränningsluften som tillförs motorn, uppströms från valfri del av den motor som provas.

1.2.2

För en motor som är monterad i en icke-väggående mobil maskin, ska den omgivningstemperaturen vara samma som lufttemperaturen omedelbart utanför maskinens omkrets.

2.   Tekniska krav beträffande utsläppsbegränsande strategier

2.1   Detta avsnitt 2 ska gälla för elektroniskt styrda motorer i kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLL och RLR som uppfyller utsläppsgränserna i Steg V enligt bilaga II i förordning (EU) 2016/1628 och använder elektronisk styrning för att avgöra både mängd och tidpunkt för bränsleinsprutning eller använder elektronisk styrning för att aktivera, avaktivera eller modulera det utsläppsbegränsande system som används för att minska NOx.

2.2   Bestämmelser för grundstrategin för utsläppsbegränsning

2.2.1   Grundstrategin för begränsning av utsläpp ska vara utformad så att motorn vid normal användning kan uppfylla kraven i denna förordning. Normal användning är inte begränsadtill de förhållanden som anges i punkt 2.4.

2.2.2   Grundstrategier för begränsning av utsläpp omfattar bland annat matriser eller algoritmer för kontroll:

a)	Tidpunkt för bränsleinsprutning eller tändning (tändningsinställning)

b)	Avgasåterföring (EGR)

c)	Reagensdosering för selektiv katalytisk reducering.

2.2.3   Det är förbjudet att använda grundstrategier för utsläppsbegränsning som kan skilja på motordrift under en standardiserad EU-typgodkännandeprovning och annan drift, och som därefter kan minska nivån på utsläppsbegränsningen när den inte körs under förhållanden som väsentligen överensstämmer med EU-typgodkännandeförfarandet.

2.3   Bestämmelser för hjälpstrategi för utsläppsbegränsning

2.3.1   En hjälpstrategi för begränsning av utsläpp får aktiveras av en motor eller en icke-väggående mobil maskin, förutsatt att hjälpstrategin uppfyller följande:

2.3.1.1

Inte minskar verkan hos det utsläppsbegränsande systemet permanent.

2.3.1.2

Endast utnyttjas under andra driftsförhållanden än dem som anges under punkt 2.4.1, 2.4.2 eller 2.4.3 för de ändamål som anges i punkt 2.3.5 och endast så länge som krävs för de ändamålen, utom i de fall som anges i punkterna 2.3.1.3, 2.3.2 och 2.3.4.

2.3.1.3

Endast aktiveras i undantagsfall vid de kontrollförhållanden som anges i punkterna 2.4.1, 2.4.2 eller 2.4.3, har visat sig nödvändig för de ändamål som anges i punkt 2.3.5, har godkänts av godkännandemyndigheten och inte är aktiv längre än vad som krävs för dessa ändamål.

2.3.1.4

Säkerställer en prestandanivå för det utsläppsbegränsande systemet som ligger så nära nivån för grundstrategin för utsläppsbegränsning som möjligt.

2.3.2   När hjälpstrategin aktiveras under EU-typgodkännandeprovningen, ska aktiveringen inte vara begränsad till utanför de kontrollförhållanden som anges i punkt 2.4, och ändamålet ska inte begränsas till de kriterier som anges i punkt 2.3.5.

2.3.3   När hjälpstrategin inte är aktiv under EU-typgodkännandeprovningen måste det påvisas att den bara är aktiv så länge som krävs för de ändamål som anges i avsnitt 2.3.5.

2.3.4   Drift vid låga temperaturer

En hjälpstrategi för begränsning av utsläpp får användas på en motor som är försedd med avgasåterföring (EGR) oavsett kontrollförhållandena i punkt 2.4 om omgivningstemperaturen är lägre än 275 K (2 °C) och det ena av följande två kriterier uppfylls:

a)	Inloppsrörets temperatur är lägre eller lika med den temperatur som definieras genom följande ekvation: IMTc = PIM/15,75 + 304,4 där IMTc är den beräknade inloppstemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kPa).

b)	Kylvätskans temperatur är lägre eller lika med den temperatur som definieras genom följande ekvation: ECTc = PIM/14 004 + 325,8 där ECTc är den beräknade kylvätsketemperaturen (K) och PIM det absoluta inloppstrycket (kPa).

2.3.5   Utom i de fall som anges i punkt 2.3.2 får en hjälpstrategi för utsläppsbegränsning endast aktiveras i följande situationer:

a)	Av signaler ombord för att förhindra skador på/i motorn (inbegripet luftkontrollanordning) och/eller den icke-väggående mobila maskin där motorn är installerad.

b)	Av driftsäkerhetsskäl.

c)	För förebyggande av orimligt höga utsläpp under kallstart, varmkörning eller nedstängning.

d)

Om den aktiveras för att under särskilda miljö- eller driftsförhållanden frångå kontrollen av en reglerad förorening för att garantera att alla andra reglerade föroreningar befinner sig inom de utsläppsgränsvärden som gäller för motorn i fråga. Syftet är att kompensera för naturligt förekommande fenomen på ett sätt som möjliggör godtagbar kontroll av alla beståndsdelar i avgaserna.

2.3.6   Tillverkaren ska för den tekniska tjänsten i samband med EU-typgodkännandeprovningen visa att driften av varje hjälpstrategi för utsläppsbegränsning överensstämmer med bestämmelserna i detta avsnitt. Detta ska visas genom en bedömning av den dokumentation som avses i punkt 2.6.

2.3.7   All användning av en hjälpstrategi för utsläppsbegränsning som inte överensstämmer med avsnitt 2.3.1–2.3.5 är förbjuden.

2.4   Kontrollförhållanden

Kontrollförhållandena anger den höjd, den omgivningstemperatur och det temperaturintervall för motorkylvätskan som avgör om hjälpstrategier för utsläppsbegränsning kan användas generellt eller bara i undantagsfall i enlighet med punkt 2.3.

Kontrollförhållandena anger ett atmosfärstryck som mäts som det absoluta atmosfäriska statiska trycket (vått eller torrt) (atmosfärstryck)

2.4.1   Kontrollförhållanden för motorkategorierna IWP och IWA:

a)	Högst 500 meter över havet (eller motsvarande atmosfärstryck på 95,5 kPa).

b)	Omgivningstemperatur inom intervallet 275–303 K (2–30 °C).

c)	Motorkylvätsketemperatur över 343 K (70 °C).

2.4.2   Kontrollförhållanden för motorkategorin RLL:

a)	Högst 1 000 meter över havet (eller motsvarande atmosfärstryck på 90 kPa).

b)	Omgivningstemperatur inom intervallet 275–303 K (2–30 °C).

c)	Motorkylvätsketemperatur över 343 K (70 °C).

2.4.3   Kontrollförhållanden för motorkategorierna NRE, NRG och RLR:

a)	Ett atmosfärstryck på minst 82,5 kPa.

b)	Omgivningstemperatur inom följande intervall: — minst 266 K (–7 °C). — Högst den temperatur som fastställs genom följande ekvation vid det angivna atmosfärstrycket: Tc = –0,4514 × (101,3 – Pb) + 311 där Tc är den beräknade omgivningstemperaturen och K och Pb är atmosfärtrycket, kPa.

c)	Motorkylvätsketemperatur över 343 K (70 oC).

2.5   Om temperaturgivaren för inloppsluft i motorn används för att uppskatta omgivningstemperaturen ska den nominella förskjutningen mellan de två mätpunkterna utvärderas för en motortyp eller motorfamilj. Inloppstemperaturen ska då justeras med samma mängd som den nominella förskjutningen så att omgivningstemperaturen kan uppskattas för en installation med den angivna motortypen eller motorfamiljen.

Utvärderingen av förskjutningen ska göras enligt god teknisk sed grundat på tekniska överväganden (beräkningar, simuleringar, provresultat, data osv.), däribland

a)	de vanliga kategorierna av icke-väggående mobila maskiner som motortypen eller motorfamiljen ska monteras i, och

b)	de monteringsanvisningar som tillverkaren har lämnat till tillverkare av originalutrustning.

En kopia av utvärderingen ska på begäran göras tillgänglig för godkännandemyndigheten.

2.6   Dokumentationskrav

Tillverken ska uppfylla de dokumentationskrav som anges i punkt 1.4 i del A i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656 och i tillägg 2 till samma bilaga.

3.   Tekniska krav beträffande begränsning av NOx-utsläpp

3.1   Detta avsnitt 3 ska gälla för elektroniskt styrda motorer i kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLL och RLR som uppfyller utsläppsgränserna i Steg V enligt bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och använder elektronisk styrning för att avgöra både mängd och tidpunkt för bränsleinsprutning eller använder elektronisk styrning för att aktivera, avaktivera eller modulera det utsläppsbegränsande system som används för att minska NOx.

3.2   Tillverkaren ska lämna fullständig information om de funktionella driftsegenskaperna för begränsningen av NOx med hjälp av de dokument som beskrivs i bilaga I till genomförandeförordning (EU) 2017/656.

3.3   Strategin för begränsning av NOx ska fungera i alla omgivningsförhållanden som är vanligt förekommande i unionen, särskilt vid låga omgivningstemperaturer.

3.4   När reagens används ska tillverkaren visa att utsläpp av ammoniak under den tillämpliga utsläppsprovcykeln i EU-typgodkännandeförfarandet inte överskrider medelvärdet på 25 ppm för motorer i kategorin RLL och 10 ppm för alla andra tillämpliga kategorier.

3.5   Om reagensbehållare är monterade på eller anslutna till en icke-väggående mobil maskin, måste det finnas möjlighet att ta ett prov av reagensen i behållarna. Provtagningspunkten ska vara enkelt åtkomlig utan att specialverktyg eller särskilda anordningar behöver användas.

3.6   Förutom kraven i punkterna 3.2–3.5 ska följande krav gälla:

a)	För motorer i kategori NRG ska de tekniska kraven i tillägg 1 gälla.

b)	För motorer i kategori NRE gäller i) kraven i tillägg 2, om motorn enbart är avsedd att användas i stället för motorer enligt Steg V i kategorierna IWP och IWA, i enlighet med artikel 4.1.1 b i förordning (EU) 2016/1628, eller ii) kraven i tillägg 1 för motorer som inte omfattas av led i.

c)	För motorer i kategori IWP, IWA och RLR ska de tekniska kraven i tillägg 2 gälla.

d)	För motorer i kategori RLL ska de tekniska kraven i tillägg 3 gälla.

4.   Tekniska krav beträffande begränsning av utsläpp av partikelformiga föroreningar

4.1   Detta avsnitt ska gälla för motorer i underkategorier som omfattas av ett gränsvärde för partikelantal i enlighet med utsläppsgränserna enligt Steg V som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628 och som är utrustade med ett partikelefterbehandlingssystem. Om systemet för begränsning av NOx-utsläpp och systemet för begränsning av partikelutsläpp använder samma fysiska komponenter (t.ex. samma substrat (SCR på filter och samma avgastemperaturgivare) ska kraven i detta avsnitt inte gälla för någon komponent eller något funktionsfel om godkännandemyndigheten, efter att ha beaktat en motiverad bedömning från tillverkaren, anser att ett funktionsfel i begränsningen av partikelutsläpp som omfattas av tillämpningsområdet för detta avsnitt skulle leda till ett motsvarande funktionsfel i begränsningen av NOx-utsläpp inom tillämpningsområdet för avsnitt 3.

4.2   De detaljerade tekniska kraven beträffande begränsning av utsläpp av partikelformiga föroreningar anges i tillägg 4.

BILAGA V

Mätningar och provningar avseende området förknippat med stationär provcykel för motorer i icke-väggående mobila maskiner

1.   Allmänna krav

Denna bilaga ska gälla för elektroniskt styrda motorer av kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, och RLR som uppfyller utsläppsgränserna i Steg V enligt bilaga II i förordning (EU) 2016/1628 och använder elektronisk styrning för att avgöra både mängd och tidpunkt för bränsleinsprutning eller använder elektronisk styrning för att aktivera, avaktivera eller modulera det utsläppsbegränsande system som används för att minska NOx.

I denna bilaga fastställs tekniska krav avseende området förknippat med den relevanta NRSC-provcykeln, inom vilket man begränsar den mängd med vilken utsläppen tillåts överskrida gränsvärdena i bilaga II.

När en motor provas på det sätt som fastställs i provningskraven i avsnitt 4 får de utsläppsprov som görs vid en slumpvis utvald punkt inom det tillämpliga kontrollområdet enligt avsnitt 2 inte överstiga de tillämpliga gränsvärden som fastställs i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628, multiplicerade med en faktor av 2,0.

I avsnitt 3 fastställs den tekniska tjänstens val av ytterligare mätpunkter inom kontrollområdet under provningen på utsläppsbänk, för att demonstrera att kraven i detta avsnitt 1 har uppfyllts.

Tillverkaren får begära att den tekniska tjänsten under den demonstration som avses i avsnitt 3 utesluter driftspunkter från något av de kontrollområden som avses i avsnitt 2. Den tekniska tjänsten får bevilja detta undantag, förutsatt att tillverkaren kan påvisa att motorn aldrig kan vara i drift vid sådana punkter, oavsett i vilken kombination av icke-väggående mobil maskin den används.

I de monteringsanvisningar som tillverkaren har lämnat till tillverkare av originalutrustning i enlighet med bilaga XIV ska det tillämpliga kontrollområdets övre och undre gränser anges tillsammans med en förklaring för att förtydliga att tillverkare av originalutrustning inte får montera motorn på ett sådant sätt att den ständigt tvingas arbeta endast vid varvtal och belastningspunkter utanför kontrollområdet för den vridmomentkurva som motsvarar den godkända motortypen eller motorfamiljen.

2.   Motorns kontrollområde

Det tillämpliga kontrollområdet för motorprovningen ska vara det område som anges i detta avsnitt 2 som motsvarar den tillämpliga NRSC-provcykeln för den motor som provas.

2.1   Kontrollområde för motorer som provas under NRSC-provcykeln C1

Dessa motorer drivs med variabelt varvtal och variabel belastning. Olika undantag för kontrollområdena gäller beroende på motorns (under)kategori och driftvarvtal.

2.1.1   Motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på ≥ 19 kW, motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på ≥ 300 kW, motorer med variabelt varvtal av kategori RLR och motorer med varierande varvtal av kategori NRG.

Kontrollområdet (se figur 5.1) definieras på följande sätt:

Övre gräns för vridmoment: Kurva för vridmoment vid full belastning

Varvtalsområde: varvtal A till n hi

där

varvtal A = n lo + 0,15 × (n hi – n lo),

n hi	=	högt varvtal (se artikel 1.12),
n lo	=	lågt varvtal (se artikel 1.13).

Följande motordriftsförhållanden ska undantas från provningen:

a)	Punkter under 30 % av det maximala vridmomentet.

b)	Punkter under 30 % av den maximala nettoeffekten.

Om det uppmätta motorvarvtalet A ligger inom ±3 % från det motorvarvtal som tillverkaren har uppgett ska det varvtal som tillverkaren uppgett användas. Om toleransen överskrids för något av provningsvarvtalen, ska i stället de uppmätta motorvarvtalen användas.

Mellanliggande provningspunkter inom kontrollområdet ska fastställas enligt följande:

%vridmoment = % av det maximala vridmomentet

;

där n100 % är varvtalet på 100 % för motsvarande provcykel.

Figur 5.1

Kontrollområde för motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på ≥ 19 kW, motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på ≥ 300 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori NRG

2.1.2   Motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på < 19 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på < 300 kW

Det kontrollområde som specificeras i punkt 2.1.1 ska gälla men med den ytterligare uteslutningen av motorns driftsförhållanden som anges i denna punkt och som illustreras i figurerna 5.2 och 5.3.

a)

Endast för partiklar: om varvtal C ligger under 2 400 rpm, punkterna till höger om eller under den linje som bildas om man förbinder punkterna som motsvarar 30 % av det maximala vridmomentet eller 30 % av den maximala nettoeffekten, beroende på vilket värde som är högst, vid varvtal B och 70 % av den maximala nettoeffekten vid högt varvtal.

b)

Endast för partiklar: om varvtal C ligger på eller över 2 400 rpm, punkterna till höger om den linje som bildas om man förbinder punkterna som motsvarar 30 % av det maximala vridmomentet eller 30 % av den maximala nettoeffekten, beroende på vilket värde som är högst, vid varvtal B, 50 % av den maximala nettoeffekten vid 2 400 rpm och 70 % av den maximala nettoeffekten vid högt varvtal.

där

varvtal B=n lo + 0,5 × (n hi – n lo),

varvtal C=n lo + 0,75 × (n hi – n lo),

n hi	=	högt varvtal (se artikel 1.12), och
n lo	=	lågt varvtal (se artikel 1.13).

Om de uppmätta motorvarvtalen A, B och C ligger inom ±3 % från det motorvarvtal som tillverkaren har uppgett ska det varvtal som tillverkaren uppgett användas. Om toleransen överskrids för något av provningsvarvtalen, ska i stället de uppmätta motorvarvtalen användas.

Figur 5.2

Kontrollområde för motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på < 19 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på < 300 kW, varvtal C < 2 400 rpm

Förklaring

1	Motorns kontrollområde
2	Undantag för alla utsläpp
3	Undantag för partiklar
a	% av maximal nettoeffekt
b	% av maximalt vridmoment

Figur 5.3

Kontrollområde för motorer med variabelt varvtal av kategori NRE med en maximal nettoeffekt på < 19 kW och motorer med variabelt varvtal av kategori IWA med en maximal nettoeffekt på < 300 kW, varvtal C < 2 400 rpm

Förklaring

1	Motorns kontrollområde
2	Undantag för alla utsläpp
3	Undantag för partiklar
a	% av maximal nettoeffekt
b	% av maximalt vridmoment

2.2   Kontrollområde för motorer provade under NRSC-provcyklerna D2, E2 och G2

Dessa motorer drivs huvudsakligen mycket nära de driftvarvtal de har konstruerats för och följaktligen definieras kontrollområdet på följande sätt:

varvtal	:	100 %
vridmomentsområde	:	50 % av det vridmoment som motsvarar maximal effekt.

2.3   Kontrollområde för motorer provade under NRSC-provcykeln E3

Dessa motorer drivs huvudsakligen något över eller under en fast propellerstigningskurva. Kontrollområdet är relaterat till propellerkurvan och har exponenter i matematiska ekvationer som definierar gränserna för kontrollområdet. Kontrollområdet definieras på följande sätt:

Lägsta varvtal	:	0,7 × n 100 %
Kurva för övre gräns	:	%power = 100 ×·( %speed/90)3,5
Kurva för undre gräns	:	%power = 70 ×·( %speed/100)2,5
Övre gräns för effekt	:	Kurva för full belastning
Övre gräns för varvtal	:	Övre gräns för varvtal som tillåts av regulatorn

där:

%power är % av maximal nettoeffekt,

%speed är % av,

n 100 %är varvtalet på 100 % för motsvarande provcykel.

Figur 5.4

Kontrollområde för motorer provade under NRSC-provcykeln E3

Förklaring:

1	Lägsta varvtal
2	Kurva för övre gräns
3	Kurva för undre gräns
4	Kurva för full belastning
5	Kurva för regulatorns högsta varvtal
6	Motorns kontrollområde

3.   Demonstrationskrav

Den tekniska tjänsten ska slumpmässigt välja belastnings- och varvtalspunkter inom kontrollområdet för provning. För motorer som omfattas av punkt 2.1 ska upp till tre punkter väljas ut. För motorer som omfattas av punkt 2.2 ska en punkt väljas ut. För motorer som omfattas av punkt 2.3 eller 2.4 ska upp till två punkter väljas ut. Den tekniska tjänsten ska också ge provningspunkterna en slumpmässig turordning. Provningen ska genomföras enligt de huvudsakliga kraven för NRSC-provcyklerna, men varje provningspunkt ska utvärderas separat.

4.   Provningskrav

Provningen ska genomföras omedelbart efter NRSC-provcyklerna med diskreta steg, enligt följande:

a)

Provningen ska genomföras omedelbart efter NRSC-provcyklerna med diskreta steg enligt beskrivningen i punkt 7.8.1.2 a–e i bilaga VI, men före förfarandena efter provning i led f eller efter den RMC-provcykeln i punkt 7.8.2.3 a–d i bilaga VI, men före förfarandena efter provning i led e, beroende på vad som är tillämpligt.

b)	Provningarna ska genomföras enligt kraven i punkt 7.8.1.2 b–e i bilaga VI, med användning av metoden med flera filter (ett filter för varje provningspunkt) för var och en av de valda provningspunkterna i enlighet med avsnitt 3.

c)	För varje provningspunkt ska ett specifikt utsläppsvärde beräknas (som g/kWh eller #/kWh efter vad som är tillämpligt).

d)	Utsläppsvärdena får beräknas som massa med stöd av avsnitt 2 i bilaga VII eller som mol med stöd av avsnitt 3 i bilaga VII, men ska överensstämma med den metod som används för NRSC-provning med diskreta steg eller RMC-provning.

e)	För sammanräkningar av gasformiga utsläpp och partiklar, i förekommande fall, ska Nmode i ekvationen 7-63 ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas.

f)	För partikelberäkningar ska metoden med flera filter användas; för sammanräkningar ska Nmode i ekvationen 7-64 ges värdet 1 och en viktningsfaktor på 1 ska användas.

BILAGA VI

Genomförande av utsläppsprovningar och krav på mätutrustning

1.   Inledning

I denna bilaga beskrivs den metod som används för att vid provning fastställa utsläppen av gasformiga och partikelformiga föroreningar från motorer och specifikationerna för mätutrustningen. Från och med avsnitt 6 överensstämmer numreringen i denna bilaga med numreringen i de enhetliga tekniska föreskrifterna nr 11 för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och i bilaga 4b till UN R 96–03. Vissa punkter i de enhetliga tekniska föreskrifterna nr 11 för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg behövs inte i denna bilaga eller ändras i enlighet med den tekniska utvecklingen.

2.   Allmän översikt

Denna bilaga innehåller följande tekniska bestämmelser som krävs för att utföra en utsläppsprovning. Ytterligare bestämmelser anges i punkt 3.

—	Avsnitt 5: Prestandakrav, inbegripet fastställande av provningshastigheter

—	Avsnitt 6: Provningsförhållanden, inbegripet metod för att redovisa utsläpp av vevhusgaser samt metod för att fastställa och redovisa kontinuerlig och regelbunden regenerering i efterbehandlingssystem för avgaser

—	Avsnitt 7: Provningsförfaranden, inbegripet kartläggning av motorer, generering av provcykel och förfarande för utförande av provcykel

—	Avsnitt 8: Mätförfaranden, inbegripet instruments kalibrering och prestandakontroller och instrumentverifiering inför provning

—	Avsnitt 9: Mätutrustning, inbegripet mätinstrument, utspädningsförfaranden, provtagningsförfaranden samt analysgaser och masstandarder

—	Tillägg 1: Förfarande för mätning av partikelantal

3.   Tillhörande bilagor

—	:	Datautvärdering och beräkningar	:	Bilaga VII
—	:	Provningsförfaranden för dubbelbränslemotorer	:	Bilaga VIII
—	:	Referensbränslen	:	Bilaga IX
—	:	Provcykler	:	Bilaga XVII

4.   Allmänna krav

De motorer som ska provas ska uppfylla prestandakraven i avsnitt 5 i enlighet med de provningsvillkor som anges i avsnitt 6 och de provningsförfaranden som anges i avsnitt 7.

5.   Prestandakrav

5.1   Utsläpp av gasformiga och partikelformiga föroreningar samt CO2 och NH3

Föroreningarna består av följande:

a)	Kväveoxider (NOx).

b)	Kolväten, uttryckt som kolväten totalt (HC eller THC).

c)	Kolmonoxid (CO).

d)	Partiklar (PM).

e)	Partikelantal (PN).

Uppmätta värden av gasformiga och partikelformiga föroreningar samt CO2 från motorn avser bromsspecifika utsläpp i gram per kilowattimme (g/kWh).

De gasformiga och partikelformiga föroreningar som ska mätas är de vars gränsvärden avser den motorunderkategori som ska provas enligt bilaga II till förordning (EU) 2016/1628. Resultaten, inbegripet den försämringsfaktor som fastställts enligt bilaga III, får inte överskrida gällande gränsvärden.

CO2 ska mätas och rapporteras för alla de motorunderkategorier som krävs enligt artikel 41.4 i förordning (EU) 2016/1628.

Det genomsnittliga utsläppet av ammoniak (NH3) ska också mätas i enlighet med avsnitt 3 i bilaga IV, om den kontroll av begränsningen av NOx-utsläpp som utgör en del av motorns system för utsläppskontroll inbegriper användning av ett reagens, och får inte överskrida de värden som fastställs i det avsnittet.

Utsläppen ska bestämmas i arbetscykler (med stationära och/eller transienta förhållanden), enligt beskrivningen i avsnitt 7 och i bilaga XVII. Mätsystemen ska klara kalibrerings- och prestandakontrollerna i avsnitt 8, med den mätutrustning som beskrivs i avsnitt 9.

Godkännandemyndigheten får godkänna andra system eller analysatorer, om det kan visas att de ger likvärdiga resultat i enlighet med punkt 5.1.1. Resultaten ska beräknas i enlighet med kraven i bilaga VII.

5.1.1   Likvärdighet

Att systemen är likvärdiga ska avgöras på grundval av en undersökning med sju provpar (eller mer) för bestämning av korrelationen mellan det aktuella systemet och ett av systemen i denna bilaga. Med resultat avses det specifika viktade utsläppsvärdet från respektive provcykel. Korrelationsprovningen ska utföras i samma laboratorium, i samma provningscell och på samma motor, och det ska helst göras samtidigt. Huruvida medelvärdena från provparen är likvärdiga eller inte ska avgöras genom den beräkning av utfallet från F-provning och t-provning enligt tillägg 3 till bilaga VII som erhållits under de ovan beskrivna laboratorieprovningscells- och motorförhållanden. Extremvärden ska fastställas i enlighet med ISO 5725 och uteslutas från databasen. System som är avsedda att användas för korrelationsprovning ska godkännas av godkännandemyndigheten.

5.2   Allmänna krav på provcykler

5.2.1   EU-typgodkännandeprovningen ska utföras med användning av lämplig stationär cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRSC) och, i tillämpliga fall, transient cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRTC eller LSI-NRTC), som anges i artikel 24 och bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628.

5.2.2   De tekniska specifikationerna och egenskaperna för NRSC anges i bilaga XVII, tillägg 1 (NRSC med diskreta steg) och tillägg 2 (NRSC med ramper). Tillverkaren får välja mellan att låta NRSC-provcykeln utföras enligt metoden med diskreta steg eller, i förekommande fall, med ramper (RMC-cykler) såsom anges i punkt 7.4.1.

5.2.3   De tekniska specifikationerna och egenskaperna för NRTC och LSI-NRTC anges i tillägg 3 till bilaga XVII.

5.2.4   De provcykler som anges i punkt 7.4 och i bilaga XVII har utformats enligt procentsatser för maximalt vridmoment eller maximal effekt och provningsvarvtal som behöver fastställas för korrekt utförande av provcyklerna:

a)	100 % varvtal (maximalt provningsvarvtal (MTS) eller nominellt varvtal).

b)	Mellanvarvtal enligt punkt 5.2.5.4.

c)	Tomgångsvarvtal enligt punkt 5.2.5.5.

Bestämning av provningsvarvtalen anges i punkt 5.2.5, användning av vridmoment och effekt i punkt 5.2.6.

5.2.5   Provningsvarvtal

5.2.5.1   Maximalt provningsvarvtal (MTS)

Det maximala provningsvarvtalet (MTS) ska beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1.1 eller punkt 5.2.5.1.3.

5.2.5.1.1   Beräkning av MTS

För att beräkna MTS ska det transienta kartläggningsförfarandet ske i enlighet med punkt 7.4. MTS bestäms därefter från de kartlagda värdena för motorvarvtal/effekt. MTS ska beräknas enligt ekvationerna 6-1, 6-2 eller 6-3:

a)	MTS = n lo + 0,95 × (n hi – n lo)	(6-1)
b)	MTS = n i	(6-2)

där

n i	är medelvärdet för de lägsta och högsta varvtalen, varvid (n 2 norm i + P 2 norm i ) är lika med 98 % av det maximala värdet av (n 2 norm i + P 2 norm i ).

c)

Om det endast finns ett varvtal vid vilket värdet av (n 2 norm i + Pvnorm i ) är lika med 98 % av det maximala värdet av (nvnorm i + P 2 norm i ) gäller följande: MTS = n i (6-3) där n i är det varvtal vid vilket det maximala värdet av (n 2 norm i + P 2 norm i ) inträffar, där n = motorvarvtalet, i = en indexvariabel som representerar ett registrerat värde i en vridmomentkurva, n hi = högt varvtal enligt artikel 2.12, n lo = lågt varvtal enligt artikel 2.13, n norm i = ett motorvarvtal som normaliserats genom division med nPmax, P norm i = en motoreffekt som normaliserats genom division med Pmax, = medelvärdet av de lägsta och de högsta varvtal vid vilka effekten är lika med 98 % av Pmax . Linjär interpolering ska användas mellan de kartlagda värden för att bestämma följande: a) Varvtalen där effekten är lika med 98 % av Pmax Om det bara finns ett varvtal vid vilket effekten är lika med 98 % av Pmax ska vara varvtalet vid vilket Pmax inträffar. b) Varvtalen där (n 2 norm i + P 2 n orm i ) är lika med 98 % av det maximala värdet av (n 2 norm i + P 2 n orm i ).

5.2.5.1.2   Användning av ett angivet MTS

Om det maximala provningsvarvtal (MTS) som beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1.1 eller 5.2.5.1.3 ligger inom ±3 % av det MTS som anges av tillverkaren, får angivet MTS användas för utsläppsprovningen. Om toleransen överskrids, ska uppmätt MTS användas för utsläppsprovningen.

5.2.5.1.3   Användning av ett justerat MTS

Om den fallande delen av en vridmomentkurva vid full belastning är mycket brant, kan detta orsaka problem med körning av 105-procentsvarvtalen i NRTC på ett korrekt sätt. Efter överenskommelse med den tekniska tjänsten är det i en sådan situation tillåtet att använda ett alternativt MTS-värde som bestäms med hjälp av en av följande metoder:

c)	MTS-värdet får minskas något (högst 3 %) för att göra det möjligt att utföra NRTC-provningen på ett korrekt sätt.

d)

Ett alternativt MTS-värde får beräknas enligt ekvation 6-4: MTS = ((n max – n idle)/1,05) + n idle (6-4) där n max = det varvtal där motorns reglerfunktion kontrollerar motorvarvtalet med högsta operatörskrav och med noll belastning (maximalt varvtal vid obelastad motor), n idle = tomgångsvarvtalet.

5.2.5.2   Nominellt varvtal

Det nominella varvtalet definieras i artikel 3.29 i förordning (EU) 2016/1628. Det nominella varvtalet för de motorer med varierande varvtal som ska genomgå utsläppsprovning ska bestämmas utifrån det tillämpliga kartläggningsförfarande som föreskrivs i avsnitt 7.6. Det nominella varvtalet för motorer med konstant varvtal ska anges av tillverkaren alltefter regulatorns egenskaper. Om en motortyp som är utrustad med alternativa varvtal som tillåts enligt artikel 3.21 i förordning (EU) 2016/1628 omfattas av utsläppsprovning ska varje alternativt varvtal anges och provas.

Om det nominella varvtal som bestäms utifrån kartläggningsförfarandet i avsnitt 7.6 ligger inom ±150 rpm av det värde som tillverkaren angett för motorer av kategori NRS försedda med regulator, eller inom ±350 rpm eller ±4 % för motorer av kategori NRS utan regulator, beroende på vilket värde som är minst eller ligger inom ±100 rpm för alla andra kategorier av motorer, får det angivna värdet användas. Om toleransen överskrids, ska det nominella varvtal som fastställs enligt kartläggningsförfarandet användas.

För motorer av kategori NRSh ska provningsvarvtalet på 100 % ligga inom ±350 rpm av det nominella varvtalet.

Alternativt får MTS användas i stället för det nominella varvtalet för alla stationära provcykler.

5.2.5.3   Varvtal för maximalt vridmoment för motorer med variabelt varvtal

Det varvtal för maximalt vridmoment som bestäms utifrån den kurva för det maximala vridmomentet som fastställs enligt tillämpligt förfarande för motorninställning i punkt 7.6.1 eller 7.6.2 ska vara något av följande:

a)	Det varvtal vid vilket det maximala vridmomentet registrerades.

b)	Medelvärdet av de lägsta och de högsta varvtal där vridmomentet är lika med 98 % av det maximala vridmomentet. Vid behov ska linjär interpolering användas för att bestämma de varvtal där vridmomentet är lika med 98 % av det maximala vridmomentet.

Om det varvtal för maximalt vridmoment som bestämts utifrån kurvan för det maximala vridmomentet ligger inom ±4 % av det varvtal för maximalt vridmoment som tillverkaren angett för motorer av kategori NRS eller NRSh, eller ±2,5 % av det varvtal för maximalt vridmoment som tillverkaren angett för alla andra motorkategorier, får det angivna värdet användas vid tillämpningen av denna förordning. Om toleransen överskrids, ska det varvtal för maximalt vridmoment som bestämts utifrån kurvan för det maximala vridmomentet användas.

5.2.5.4   Mellanvarvtal

Mellanvarvtalet ska uppfylla ett av följande krav:

a)	För motorer som är utformade för att köras vid olika varvtal på vridmomentkurvan för full belastning ska mellanvarvtalet vara varvtalet för maximalt vridmoment om detta ligger mellan 60 % och 75 % av det nominella varvtalet.

b)	Om varvtalet för maximalt vridmoment är lägre än 60 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara 60 % av det nominella varvtalet.

c)	Om varvtalet för maximalt vridmoment är högre än 75 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara 75 % av det nominella varvtalet. Om motorn endast kan köras vid varvtal som är högre än 75 % av det nominella varvtalet ska mellanvarvtalet vara det lägsta varvtal vid vilket motorn kan köras.

d)	För motorer som inte är konstruerade för att köras inom ett visst varvtalsområde på vridmomentkurvan för full belastning under stationära förhållanden ska mellanvarvtalet vara mellan 60 % och 70 % av det nominella varvtalet.

e)	För motorer som provas genom provcykel G1, utom för motorer av kategori ATS, ska mellanvarvtalet vara 85 % av det nominella varvtalet.

f)	För motorer av kategori ATS som provas genom provcykel G1 ska mellanvarvtalet vara 60 % eller 85 % av det nominella varvtalet baserat på det som ligger närmast det faktiska varvtalet för maximalt vridmoment.

Om MTS användas i stället för det nominella varvtalet för ett provningsvarvtal på 100 % ska MTS också ersätta det nominella varvtalet vid fastställandet av mellanvarvtal.

5.2.5.5   Tomgångsvarvtal

Tomgångsvarvtalet är det lägsta motorvarvtal med minimibelastning (större än eller lika med nollbelastning) där motorns reglerfunktion kontrollerar motorvarvtalet. För motorer utan reglerfunktion som kontrollerar tomgångsvarvtalet definieras tomgångsvarvtalet som det av tillverkaren specificerade värdet för lägsta möjliga motorvarvtal med minimibelastning. Observera att varmt tomgångsvarvtal är tomgångsvarvtalet för en uppvärmd motor.

5.2.5.6   Provningsvarvtal för motorer med konstant varvtal

Regulatorn för motorer med konstant varvtal kan inte alltid hålla exakt konstant varvtal. Normalt minskar varvtalet (0,1–10) % under varvtalet när belastningen är noll, så att det lägsta varvtalet inträffar nära tidpunkten för motorns maximala effekt. Provningsvarvtalet för motorer med konstant varvtal kan styras med den regulator som installerats i motorn, eller med hjälp av ett efterfrågat varvtal i provbänk där denna utgör motorns regulator.

Om den regulator som är installerad i motorn används, ska varvtalet på 100 % vara det motorkontrollerade varvtalet enligt definitionen i artikel 2.24.

Om en signal för efterfrågat varvtal i provbänk används för att simulera regulatorn, ska varvtalet på 100 % vid nollbelastning vara det varvtal utan belastning som anges av tillverkaren för regulatorns inställning och varvtalet på 100 % vid full belastning ska vara det nominella varvtalet för denna inställning. Interpolering ska användas för att bestämma varvtalet för de andra provningsstegen.

Om regulatorn har en isokron driftsinställning, eller om det nominella varvtal och det varvtal utan belastning som tillverkaren angett skiljer sig åt högst 3 %, får ett enda värde som anges av tillverkaren användas vid varvtal på 100 % vid alla belastningspunkter.

5.2.6   Vridmoment och effekt

5.2.6.1   Vridmoment

De värden för vridmomentet som anges i provcyklerna är de procentuella värdena i ett visst provningssteg som står för något av följande:

a)	Kvoten mellan det vridmoment som krävs och det högsta möjliga vridmomentet vid det specificerade provningsvarvtalet (alla cykler utom D2 & E2).

b)	Kvoten mellan det vridmoment som krävs och det vridmoment som motsvarar den nominella nettoeffekt som angetts av tillverkaren (cykel D2 & E2).

5.2.6.2   Effekt

De värden för effekten som anges i provcyklerna är procentuella värden som i ett visst provningssteg står för något av följande:

a)	För provcykel E3 är effektvärdena procentuella värden av den maximala nettoeffekten vid ett varvtal på 100 % när denna cykel baseras på en typisk teoretisk propellerkurva för fartyg som drivs av motorer för tunga fordon under obegränsad tid.

b)	För provcykel F är effektvärdena procentuella värden av den maximala nettoeffekten vid det angivna provningsvarvtalet, utom för tomgångsvarvtalet när de är en procentandel av den maximala nettoeffekten vid ett varvtal på 100 %.

6.   Provningsförhållanden

6.1   Provningsförhållanden i laboratorium

Den absoluta temperaturen (Ta ) för motorns inloppsluft i Kelvin och det torra lufttrycket (ps ) i kPa ska mätas och parametern f 2 bestämmas i enlighet med följande bestämmelser och enligt ekvationerna 6-5 eller 6-6. Om atmosfärtrycket mäts i en kanal ska negligerbara tryckförluster säkerställas mellan atmosfären och mätpunkten, och om kanalens statiska tryck ändras till följd av flödet ska detta kompenseras. I flercylindriga motorer med avgränsade grupper av inloppsrör, t.ex. i en V-motor, ska genomsnittstemperaturen mätas för varje avgränsad grupp. Parametern fa ska uppges tillsammans med provningsresultaten.

Insugningsmotorer och mekaniskt överladdade motorer:

(6-5)

Turboladdade motorer med eller utan kylning av inloppsluften:

(6-6)

6.1.1   För att en provning ska betraktas som giltig ska följande två villkor vara uppfyllda:

a)	f a ska ligga inom området 0,93 ≤ f a ≤ 1,07, utom i de fall som anges i punkterna 6.1.2 och 6.1.4.

b)	Inloppsluftens temperatur ska hållas vid 298 ± 5 K (25 ± 5 oC), mätt uppströms samtliga motorkomponenter, utom i de fall som anges i punkterna 6.1.3 och 6.1.4, och i enlighet med punkterna 6.1.5 och 6.1.6.

6.1.2   Om laboratoriet där motorn provas är beläget på högre höjd än 600 m får f a med tillverkarens medgivande överstiga 1,07 under förutsättning att p s är minst 80 kPa.

6.1.3   Om effekten för den motor som provas är större än 560 kW får det maximala värdet för inloppsluftens temperatur med tillverkarens medgivande överstiga 303 K (30 oC) under förutsättning att den inte överstiger 308 K (35 oC).

6.1.4   Om laboratoriet där motorn provas är beläget på högre höjd än 300 m och effekten för den motor som provas är större än 560 kW får f a med tillverkarens medgivande överstiga 1,07 under förutsättning att p s är minst 80 kPa och det maximala värdet för inloppsluftens temperatur får överstiga 303 K (30 oC) under förutsättning att den inte överstiger 308 K (35 oC).

6.1.5   För motorer av kategori NRS som har en motoreffekt på mindre än 19 kW och som uteslutande består av motortyper som ska användas i snöslungor ska inloppsluftens temperatur hållas vid mellan 273 K och 268 K (0 oC och 5 oC).

6.1.6   För motorer av kategori SMB ska inloppsluftens temperatur hållas vid 263 ± 5 K (–10 ± 5 oC), utom i de fall som anges i punkt 6.1.6.1.

6.1.6.1   För motorer av kategori SMB som är försedda med elektroniskt styrd bränsleinsprutning som justerar bränsleflödet efter inloppsluftens temperatur får med tillverkarens medgivande alternativt inloppsluftens temperatur hållas vid 298 ± 5 K (25 ± 5 oC).

6.1.7   Följande får användas:

a)	En atmosfärtryckmätare vars mätvärde används som atmosfärtryck för en hel provningsanläggning som har fler än en dynamometerprovcell, förutsatt att utrustningen för hantering av inloppsluften bibehåller omgivningstrycket, där motorn provas, inom ±1 kPa av det delade atmosfärtrycket.

b)	En fuktighetsmätanordning som mäter fuktigheten i inloppsluften för en hel provningsanläggning som har fler än en dynamometerprovcell, förutsatt att utrustningen för hantering av inloppsluften bibehåller daggpunkten, där motorn provas, inom ±0,5 K av den delade fuktighetsmätningen.

6.2   Motorer med laddluftkylning

a)

Ett laddluftkylningssystem med total inloppsluftskapacitet motsvarande motorns befintliga installation ska användas. Ett laboratoriesystem för laddluftkylning som minimerar kondensansamling ska utformas. All ansamlad kondens ska dräneras och alla dräneringar ska vara helt tillstängda före utsläppsprovning. Dräneringarna ska hållas stängda under utsläppsprovningen. Följande kylningsförhållanden ska användas: a) En kylningstemperatur på minst 20 oC ska hållas vid inloppet till laddluftkylaren under hela provningen. b) Vid nominellt varvtal och full belastning ska kylmedlets flöde anpassas så att lufttemperaturen hålls inom ±5 oC av det värde som tillverkaren har avsett, efter laddluftkylarens utlopp. Lufttemperaturen vid utloppet ska mätas vid det ställe som har angetts av tillverkaren. Börvärdet för kylmedlets flöde ska användas genom hela provningen. c) Om motortillverkaren anger tryckfallsgränser över laddluftkylsystemet ska det säkerställas att tryckfallet över laddluftkylsystemet vid det motortillstånd som tillverkaren angivit ligger inom de gränser som tillverkaren angivit. Tryckfallet ska mätas på de ställen som anges av tillverkaren. När MTS som fastställs i punkt 5.2.5.1 används i stället för det nominella varvtalet för provcykeln, får detta varvtal användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av laddluftens temperatur. Målsättningen är att nå utsläppsresultat som är representativa för faktisk användning. Om det utifrån god teknisk sed kan antas att specifikationerna i detta avsnitt ger provningsresultat (t.ex. vid överkylning av inloppsluften) som inte är representativa för faktisk användning, kan mer specifika börvärden och kontroller av laddluftstryckfall, kylvätskans temperatur och flöde användas, för att skapa mer representativa resultat.

6.3   Motoreffekt

6.3.1   Bas för utsläppsmätning

Basen för specifik utsläppsmätning är okorrigerad nettoeffekt enligt definitionen i artikel 3.23 i förordning (EU) 2016/1628.

6.3.2   Kringutrustning som ska monteras

Under provningen ska den kringutrustning som krävs för motordriften vara installerad på provbänken, enligt kraven i tillägg 2.

När den erforderliga kringutrustningen inte kan monteras inför provningen ska den effekt som den absorberar bestämmas och subtraheras från den uppmätta motoreffekten.

6.3.3   Kringutrustning som ska avlägsnas

Viss kringutrustning som har koppling till driften av icke-väggående mobila maskiner och som kan monteras i motorn ska avlägsnas inför provningen.

Om det inte går att avlägsna kringutrustningen, får den effekt som den absorberar i obelastat tillstånd bestämmas och adderas med den uppmätta motoreffekten (se anmärkning g i tillägg 2). Om detta värde är större än 3 % av den maximala effekten vid provningsvarvtalet, kan det verifieras av den tekniska tjänsten. Den effekt som absorberas av kringutrustningen ska användas för att justera börvärdena och för att beräkna det arbete som motorn utför under provcykeln i enlighet med punkt 7.7.1.3 eller punkt 7.7.2.3.1.

6.3.4   Bestämning av kringutrustningens effekt

Den effekt som förbrukas av kringutrustningen/utrustningen behöver bara bestämmas om

a)	kringutrustning/utrustning som krävs enligt tillägg 2 inte monterats på motorn och/eller

b)	kringutrustning/utrustning som inte krävs enligt tillägg 2 har monterats på motorn.

Kringutrustningens effektvärden och mät-/beräkningsmetoden för bestämning av kringutrustningens effekt ska inlämnas av motortillverkaren för de tillämpliga provcyklernas hela driftsområde och godkännas av godkännandemyndigheten.

6.3.5   Motorns cykelarbete

Beräkningen av referenscykelarbete och faktiskt cykelarbete (se punkt 7.8.3.4) ska baseras på motoreffekt i enlighet med punkt 6.3.1. I detta fall är P f och P r i ekvation 6-7 noll och P är lika med P m.

Om kringutrustning/utrustning har installerats i enlighet med punkterna 6.3.2 och/eller 6.3.3 ska den effekt som den absorberar användas för att korrigera varje momentant cykeleffektvärde P m,i enligt ekvation 6-8:

P i = P m,i – P f,i + P r,	(6-7)
P AUX = P r,i – P f,i	(6-8)

där

P m,i	är den uppmätta motoreffekten i kW,
P f,i	är den effekt som absorberas av den kringutrustning/utrustning som ska monteras vid provningen men som inte installerats i kW, och
P r,i	är den effekt som absorberas av den kringutrustning/utrustning som ska avlägsnas inför provningen men som installerats i kW.

6.4   Motorns inloppsluft

6.4.1   Inledning

Det inloppsluftssystem som är installerat i motorn, eller ett system som motsvarar ett normalt inloppsluftssystem, ska användas. Detta gäller även laddluftkylning och avgasåterföring.

6.4.2   Tryckbegränsning i inloppsluften

Motorns luftinloppssystem eller ett laboratorieprovningssystem ska användas, som har en tryckbegränsning i inloppsluften inom ± 300 Pa av det högsta värde som tillverkaren anger för en renluftsrenare vid nominellt varvtal och full belastning. Om detta inte är möjligt på grund av utformningen av det laboratorium som utför provningarna med lufttillförselsystem ska en tryckbegränsning som inte överstiger det värde som angetts av tillverkaren för smutsiga filter tillåtas under förutsättning att den först godkänns av den tekniska tjänsten. Det statiska differenstrycket för tryckbegränsningen ska mätas på det ställe, vid de börvärden för varvtal och vridmoment som anges av tillverkaren. Om tillverkaren inte anger ett mätställe, ska trycket mätas uppströms alla turboladdar- eller avgasåterföringsanslutningar mot inloppsluftsystemet.

När MTS som fastställs i punkt 5.2.5.1 används i stället för det nominella varvtalet för provcykeln, får detta varvtal användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av tryckbegränsningen i inloppsluften.

6.5   Motorns avgassystem

Det avgassystem som är installerat i motorn, eller ett system som motsvarar ett normalt avgassystem, ska användas. Avgassystemet ska uppfylla kraven för provtagning av avgasutsläpp i punkt 9.3. Motorns avgassystem eller ett laboratorieprovningssystem ska användas, med ett statiskt avgasmottryck som ligger inom 80–100 % av maximal tryckbegränsning för avgaser vid nominellt varvtal och full belastning. Tryckbegränsningen för avgaser kan ställas in med en ventil. Om den högsta tryckbegränsningen för avgaser är 5 kPa eller mindre, ska börvärdet inte överstiga det högsta värdet med mer än 1,0 kPa. När MTS som fastställs i punkt 5.2.5.1 används i stället för det nominella varvtalet för provcykeln, får detta varvtal användas i stället för det nominella varvtalet vid fastställandet av tryckbegränsningen för avgaser.

6.6   Motor med efterbehandlingssystem för avgaser

Om motorn är utrustad med ett efterbehandlingssystem för avgaser som inte är monterat direkt på motorn, ska avgasröret ha samma diameter som det avgasrör som används vid drift av fordonet, vid en punkt som finns minst fyra rördiametrar uppströms inloppet till expansionsdelen där anordningen för avgasefterbehandling sitter. Avståndet från avgasgrenrörets fläns eller turboladdarens utlopp till efterbehandlingsystemet för avgaser ska vara detsamma som i konfigurationen för en icke-väggående mobil maskin eller ligga inom tillverkarens avståndsspecifikationer. Där så anges av tillverkaren ska röret vara isolerat för att uppnå en inloppstemperatur för efterbehandling som ligger inom tillverkarens specifikationer. När andra installationskrav anges av tillverkaren ska dessa också följas avseende provningskonfigurationen. Avgasmottrycket eller tryckbegränsningen för avgaser ska ställas in enligt punkt 6.5. För anordningar för efterbehandling av avgaser med variabel tryckbegränsning för avgaser fastställs den maximala tryckbegränsning för avgaser som används i punkt 6.5 vid det förhållande för efterbehandling (inkörning/åldring och regenererings-/laddningsnivå) som anges av tillverkaren. Efterbehandlingsbehållaren får avlägsnas under övningsprovningar och motorinställningen och ersättas med en motsvarande behållare som har ett inaktivt katalysämne.

De utsläpp som mäts under provcykeln ska vara representativa för utsläpp under normal drift. För motorer som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som kräver förbrukning av en reagens, ska tillverkaren ange vilken reagens som ska användas för alla provningar.

För motorer av kategori NRE, NRG, IWP, IWA, RLR, NRS, NRSh, SMB, och ATS som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som regenereras regelbundet (med långa intervall), i enlighet med punkt 6.6.2, ska utsläppsvärdena justeras för att ta hänsyn till regenereringen. I detta fall beror de genomsnittliga utsläppen på hur ofta regenerering inträffar, dvs. på under hur stor andel av provningarna som regenerering inträffar. Efterbehandlingssystem med en regenereringsprocess som sker på ett hållbart sätt eller åtminstone en gång under den aktuella transienta provcykeln (NRTC eller LSI-NRTC) eller provcykeln med ramper (kontinuerlig regenerering) i enlighet med punkt 6.6.1 kräver inget särskilt provningsförfarande.

6.6.1   Kontinuerlig regenerering

För ett system för efterbehandling av avgaser som fungerar med en kontinuerlig regenereringsprocess ska utsläppen mätas på ett efterbehandlingssystem som har stabiliserats så att utsläppsegenskaperna är repeterbara. Regenereringsprocessen ska ske åtminstone en gång under NRTC-, LSI-NRTC- eller NRSC-provning med varmstart, och tillverkaren ska ange under vilka förhållanden regenereringen normalt inträffar (sotmängd, temperatur, avgasmottryck osv.). För att visa att regenereringsprocessen är kontinuerlig ska minst tre NRTC-, LSI-NRTC- eller NRSC-provningar med varmstart genomföras. Vid NRTC-provning med varmstart ska motorn värmas upp i enlighet med punkt 7.8.2.1. Motorn ska konditioneras enligt punkt 7.4.2.1 b och den första NRTC-provningen med varmstart utföras.

Efterföljande NRTC-provningar med varmstart ska inledas efter konditionering enligt punkt 7.4.2.1 b. Under provningarna ska avgastemperaturerna och avgastrycken registreras (temperaturen före och efter efterbehandlingssystemet för avgaser, avgasmottryck osv.). Efterbehandlingssystem för avgaser anses vara tillfredsställande om de förhållanden som tillverkaren har angett föreligger under provningen under tillräckligt lång tid och utsläppsvärdena inte avviker mer än ±25 % från medelvärdet eller 0,005 g/kWh, beroende på vilket värde som är störst.

6.6.2   Regelbunden regenerering

Den här bestämmelsen gäller endast för motorer som är försedda med system för efterbehandling av avgaser som regenereras regelbundet, vanligen efter mindre än 100 timmars normal motordrift. För sådana motorer ska antingen tilläggsfaktorer eller multiplikativa faktorer fastställas för ökande justeringsfaktor och minskande justeringsfaktor enligt punkt 6.6.2.4 (”justeringsfaktor”).

Provning och utveckling av justeringsfaktorer krävs endast för den aktuella transienta NRTC- eller LSI-NRTC-provcykeln eller RMC-provcykeln. De faktorer som har utarbetats kan tillämpas på resultaten från andra aktuella provcykler, inbegripet NRSC-provningar med diskreta steg.

Om inga lämpliga justeringsfaktorer är tillgängliga från provningen med transienta provcykler (NRTC eller LSI-NRTC) eller RMC-provcykler ska justeringsfaktorerna fastställas med hjälp av en tillämplig NRSC-provning med diskreta steg. Faktorer som tagits fram med hjälp av en NRSC-provning med diskreta steg ska endast tillämpas på NRSC-provningar med diskreta steg.

Man ska inte behöva utföra provning och utveckla justeringsfaktorer för både RMC och NRSC med diskreta steg.

6.6.2.1   Krav avseende fastställande av justeringsfaktorer med användning av NRTC, LSI-NRTC eller RMC

Utsläppen ska mätas under minst tre varmstartskörningar för NRTC, LSI-NRTC eller RMC. En av provningarna ska innefatta regenerering i ett stabiliserat efterbehandlingssystem för avgaser, men inte de två andra provningarna. Regenereringsprocessen ska inträffa åtminstone en gång under NRTC-, LSI-NRTC- eller RMC-provningen med regenerering. Om regenereringen dröjer längre än en NRTC-, LSI-NRTC- eller RMC-provning, ska på varandra följande NRTC-, LSI-NRTC- eller RMC-provningar utföras, och utsläppen ska fortsätta att mätas utan att motorn stängs av, tills regenereringen har slutförts, och medelvärdet för provningarna ska beräknas. Om regenereringen slutförs under någon av provningarna, ska provningen fortsätta under hela provningslängden.

En lämplig justeringsfaktor ska bestämmas för hela den aktuella provcykeln enligt ekvationerna 6-10–6-13.

6.6.2.2   Krav för fastställande av justeringsfaktorer med hjälp av NRSC-provning med diskreta steg

Med utgångspunkt i ett stabiliserat efterbehandlingssystem för avgaser ska utsläppen mätas under åtminstone tre körningar i varje provsteg i den aktuella NRSC-provningen med diskreta steg, varvid villkoren för regenerering kan uppfyllas. En av provningarna ska innefatta regenerering, men inte de två andra provningarna. Mätningen av partikelmassa ska utföras med hjälp av metoden med flera filter som beskrivs i punkt 7.8.1.2 c. Om regenereringen har inletts men inte slutförts i slutet av provtagningsperioden för ett specifikt provningssteg ska provtagningsperioden förlängas tills regenereringen har slutförts. Om det finns flera körningar för samma steg ska ett genomsnittligt resultat beräknas. Processen ska upprepas för varje provningssteg.

En lämplig justeringfaktor ska bestämmas enligt ekvationerna 6-10–6-13 för de olika steg i den aktuella cykeln som regenerering inträffar.

6.6.2.3   Allmänt förfarande för utarbetande av justeringsfaktorer för regelbunden regenerering

Tillverkaren ska ange under vilka parameterförhållanden som regenereringsprocessen normalt inträffar (sotmängd, temperatur, avgasmottryck osv.). Tillverkaren ska även ange frekvensen för regenereringen i antal provningar under vilka regenerering inträffar. Hur bestämningen av denna frekvens ska gå till avgörs i samråd med typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen, på grundval av god teknisk sed.

För regenereringsprovning ska tillverkaren tillhandahålla ett efterbehandlingssystem för avgaser som har belastats. Under denna konditioneringsfas för motorn ska ingen regenerering förekomma. Alternativt kan tillverkaren utföra efterföljande provningar i den aktuella cykeln tills efterbehandlingssystemet för avgaser är belastat. Utsläppsmätning är inte ett krav i alla provningar.

De genomsnittliga utsläppen mellan regenereringsfaserna ska bestämmas av det aritmetiska medelvärdet av flera ungefär ekvidistanta provningar i den aktuella cykeln. Minst en tillämplig provning ska utföras så nära inpå en regenereringsprovning som möjligt och en tillämplig provning ska utföras direkt efter en regenereringsprovning.

Under regenereringsprovningen ska alla uppgifter som behövs för att påvisa regenereringen registreras (CO- eller NOx-utsläpp, temperatur före och efter efterbehandlingssystemet för avgaser, avgasmottryck osv.). Under regenereringsprocessen får tillämpliga utsläppsgränser överskridas. Provningsförfarandet visas översiktligt i figur 6.1.

Figur 6.1

Schema för regelbunden (med långa intervall) regenerering med n mätningar och n r mätningar under regenerering

Den genomsnittliga specifika utsläppsnivån i samband med provningskörningarna enligt punkterna 6.6.2.1 eller 6.6.2.2 [g/kWh eller #/kWh] ska viktas enligt ekvation 6-9 (se figur 6.1):

(6-9)

där

n	är antalet provningar där regenerering inte inträffar,
n r	är antalet provningar där regenerering inträffar (minst en provning),
	är genomsnittligt specifikt utsläpp från en provning där regenerering inte inträffar [g/kWh eller #/kWh],
	är genomsnittligt specifikt utsläpp från en provning där regenerering inträffar [g/kWh eller #/kWh].

Grundat på analys enligt god teknisk sed kan justeringsfaktorn för regenerering k r, som uttrycker det genomsnittliga utsläppet, beräknas enligt tillverkarens eget val antingen multiplikativt eller additivt för alla gasformiga föroreningar och, om det finns ett tillämpligt gränsvärde, för partikelmassa och partikelantal enligt ekvationerna 6-10–6-13:

Multiplikativt (ökande justeringsfaktor) (6-10) (minskande justeringsfaktor) (6-11)

Additivt k ru,a = e w – e (ökande justeringsfaktor) (6-12) k rd,a = e w – e r (minskande justeringsfaktor) (6-13)

6.6.2.4   Tillämpning av justeringsfaktorer

Ökande justeringsfaktorer multipliceras eller adderas med uppmätta utsläpp för alla provningar där regenerering inte inträffar. Minskande justeringsfaktorer multipliceras eller adderas med uppmätta utsläpp för alla provningar där regenerering inträffar. Förekomst av regenerering ska identifieras med en konkret metod som kan användas vid all provning. Om ingen regenerering identifieras ska den ökande justeringsfaktorn användas.

Med hänvisning till bilaga VII och tillägg 5 till bilaga VII om beräkning av bromsspecifika utsläpp gäller följande för justeringsfaktorn för regenerering:

a)	När den fastställts för en hel viktad cykel ska den tillämpas på resultaten av tillämpliga viktade NRTC-, LSI-NRTC- och NRSC-provningar.

b)

När den fastställts särskilt för de enskilda stegen i den aktuella NRSC-cykeln med diskreta steg, ska den användas för resultaten för de steg i den aktuella NRSC-cykeln med diskreta steg där regenerering inträffar före beräkningen av det viktade utsläppsresultatet för cykeln. I detta fall ska metoden med flera filter användas för mätning av partikelmassa.

c)	Den får användas för andra medlemmar i samma motorfamilj.

d)	Den får användas för andra motorfamiljer i samma familj av motorer med likvärdiga efterbehandlingssystem, såsom fastställs i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656 om godkännandemyndigheten på förhand godtar det, utifrån tillverkarens tekniska bevisning om att utsläppen är likartade.

Följande alternativ ska gälla:

a)

En tillverkare kan välja att utesluta justeringsfaktorer för en eller flera av sina motorfamiljer (eller konfigurationer) eftersom effekten av regenereringen är liten eller eftersom det rent praktiskt inte kan identifieras när regenereringar inträffar. I sådana fall ska ingen justeringsfaktor användas, och tillverkaren bär ansvaret för överensstämmelse med utsläppsgränserna för samtliga provningar, oavsett om regenerering inträffar.

b)

På begäran av tillverkaren får godkännandemyndigheten ta hänsyn till regenereringar på annat sätt än det som beskrivs i led a. Detta alternativ gäller dock bara för regenerering som inträffar extremt sällan och som inte rent praktiskt kan hanteras med hjälp av de justeringsfaktorer som beskrivs i led a.

6.7   Kylsystem

Ett motorkylsystem med tillräcklig kapacitet för att hålla motortemperaturen, inbegripet temperaturer för inloppsluft, olja, kylvätska, block och huvudenhet – vid normala drifttemperaturer, enligt tillverkarens uppgifter, ska användas. Provlaboratoriets kylanordningar och fläktar får användas.

6.8   Smörjolja

Smörjoljan ska specificeras av tillverkaren och vara representativ för smörjoljor som finns tillgängliga på marknaden. Uppgifter om den smörjolja som används vid provningen ska registreras och presenteras tillsammans med provningsresultaten.

6.9   Specifikation av referensbränsle

De referensbränslen som ska användas för provningen anges i bilaga IX.

Bränslets temperatur ska överensstämma med tillverkarens rekommendationer. Bränsletemperaturen ska mätas vid inloppet till bränsleinsprutningspumpen eller i enlighet med tillverkarens anvisningar, och stället för mätningen ska registreras.

6.10   Utsläpp från vevhuset

Detta avsnitt ska gälla motorer av kategorierna NRE, NRG, IWP, IWA, RLR, NRS, NRSh, SMB och ATS som följer de utsläppsgränser i Steg V som anges i bilaga II till förordning (EU) 2016/1628.

Utsläpp från vevhuset som sker direkt i den omgivande atmosfären ska adderas till avgasutsläppen (antingen fysiskt eller matematiskt) vid alla utsläppsprovningar.

Tillverkare som utnyttjar detta undantag ska montera motorerna så att alla utsläpp från vevhuset kan ledas till systemet för provtagning av utsläpp. I denna punkt ska inte utsläpp från vevhuset som leds in i avgaserna uppströms efterbehandlingssystemet för avgaser under all drift anses släppas ut direkt till den omgivande atmosfären.

Öppna utsläpp från vevhuset ska ledas in i avgassystemet för mätning av utsläppen enligt följande:

a)	Rörmaterialet ska ha en jämn innersida, vara elektriskt ledande och inte reagera med utsläppen från vevhuset. Röret ska vara så kort som möjligt.

b)	Antalet krökar i laboratoriets rör från vevhuset ska vara så få som möjligt och krökar som inte kan undvikas ska ha så stor radie som möjligt.

c)	Laboratoriets rör från vevhuset ska uppfylla motortillverkarens specifikationer för vevhusmottryck.

d)

Avgasröret från vevhuset ska anslutas till de outspädda avgaserna från ett eventuellt efterbehandlingssystem för avgaser nedströms eventuella installerade avgasbegränsningar och tillräckligt långt uppströms alla provtagningssonder för att säkerställa fullständig blandning med motorns avgaser före provtagning. Avgasröret från vevhuset ska sträcka sig in i avgassystemets fritt strömmande avgaser för att undvika gränsskiktseffekter och främja blandning. Utloppet från vevhusets avgasrör kan vara riktat i godtycklig riktning i förhållande till flödet av outspädda avgaser.

7.   Provningsförfaranden

7.1   Inledning

I detta kapitel beskrivs den metod som används för att fastställa bromsspecifika utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från motorer som provas. Den motor som provas ska ha samma konfiguration som motorfamiljens huvudmotor, såsom anges i bilaga IX till genomförandeförordning (EU) 2017/656.

I en utsläppsprovning i laboratorium mäts utsläpp och andra parametrar i de provcykler som anges i bilaga XVII. Följande aspekter behandlas:

a)	Laboratoriekonfigurationer för mätning av utsläpp (punkt 7.2)

b)	Verifieringsförfaranden före och efter provning (punkt 7.3)

c)	Provcykler (punkt 7.4)

d)	Generell provningssekvens (punkt 7.5)

e)	Motorinställning (punkt 7.6)

f)	Generering av provcykel (punkt 7.7)

g)	Specifikt förfarande för utförande av provcykel (punkt 7.8).

7.2   Princip för utsläppsmätning

För mätning av bromsspecifika utsläpp ska motorn arbeta enligt de provcykler som definieras i punkt 7.4, beroende på vad som är tillämpligt. För mätning av bromsspecifika utsläpp ska massan för föroreningar i avgasutsläppen (dvs. HC, CO, NOx och partiklar) samt antalet partiklar i avgasutsläppen (dvs. PN), massan för CO2 i avgaserna och motsvarande motorarbete bestämmas.

7.2.1   Massa för beståndsdel

Den totala massan för varje beståndsdel ska bestämmas under den tillämpliga provcykeln med hjälp av följande metoder:

7.2.1.1   Kontinuerlig provtagning

Vid kontinuerlig provtagning mäts beståndsdelens koncentration kontinuerligt i outspädda eller utspädda avgaser. Denna koncentration multipliceras med det kontinuerliga (outspädda eller utspädda) avgasflödet vid provtagningspunkten för att bestämma beståndsdelens flödeshastighet. Beståndsdelens utsläpp summeras kontinuerligt under provningsintervallet. Denna summa är den totala massan för den avgivna beståndsdelen.

7.2.1.2   Partiprovtagning

Vid partiprovtagning tas ett prov av outspädda eller utspädda avgaser kontinuerligt och lagras för senare mätning. Det uttagna provet ska vara proportionellt mot flödet av outspädda eller utspädda avgaser. Exempel på partiprovtagning är uppsamling av utspädda gasformiga utsläpp i en säck och uppsamling av partiklar på ett filter. I princip utförs utsläppsberäkningen enligt följande: Partiets provkoncentrationer multipliceras med den totala avgasmassan eller massflödet (outspätt eller utspätt) varifrån de togs ut under provcykeln. Produkten är den totala massan eller massflödet för den avgivna beståndsdelen. För att beräkna koncentrationen av partiklar ska de partiklar som avsatts på ett filter från proportionellt uttagna avgaser divideras med mängden filtrerade avgaser.

7.2.1.3   Kombinerad provtagning

Valfria kombinationer av kontinuerlig provtagning och partiprovtagning är tillåtet (t.ex. partiklar med partiprovtagning och gasformiga utsläpp med kontinuerlig provtagning).

I figur 6.2 nedan illustreras de två aspekterna av provningsförfaranden för utsläppsmätning, dels utrustning med provtagningsledningar i outspädda och utspädda avgaser, dels åtgärder som krävs för att beräkna föroreningsutsläppen i provcykler med stationära och transienta förhållanden.

Figur 6.2

Provningsförfaranden för utsläppsmätning

7.2.2   Bestämning av arbete

Arbetet ska bestämmas under provcykeln genom synkron multiplikation av varvtal och bromsvridmoment, för att beräkna momentanvärden för motorbromseffekten. För bestämning av det totala arbetet ska motorbromseffekten integreras under provcykeln.

7.3   Verifiering och kalibrering

7.3.1   Förfaranden före provning

7.3.1.1   Förkonditionering

För att stabila förhållanden ska uppnås ska provtagningssystemet och motorn förkonditioneras innan provningssekvensen startas, enligt beskrivningarna i denna punkt.

Syftet med förkonditionering av motorn är att uppnå representativa utsläpp och utsläppskontroller under arbetscykeln och minska avvikelser så att stabila förhållanden för efterföljande utsläppsprovning erhålls.

Utsläppen kan mätas under förkonditioneringscykler, så länge ett på förhand fastställt antal förkonditioneringscykler utförs och mätsystemet har inletts enligt kraven i punkt 7.3.1.4. Mängden förkonditionering ska anges av motortillverkaren innan förkonditioneringen inleds. Förkonditionering ska utföras enligt följande (observera att de specifika cyklerna för förkonditionering är desamma som de som tillämpas vid utsläppsprovning).

7.3.1.1.1   Förkonditionering för kallstartskörning av NRTC

Motorn ska förkonditioneras genom körning av minst en NRTC-cykel med varmstart. Omedelbart efter det att varje förkonditioneringscykel har genomförts ska motorn stängas av och en värmeavdunstningsperiod fullföljas när motorn är avstängd. Omedelbart efter det att den sista förkonditioneringscykeln har genomförts ska motorn stängas av och den motoravsvalning som beskrivs i punkt 7.3.1.2 inledas.

7.3.1.1.2   Förkonditionering för varmstartskörning av NRTC eller för LSI-NRTC

I denna punkt beskrivs den förkonditionering som ska tillämpas när provtagning av utsläpp ska utföras från en NRTC-cykel med varmstart utan körning av en NRTC-cykel med kallstart (NRTC med kallstart), eller från LSI-NRTC. Motorn ska förkonditioneras genom att minst en NRTC-cykel med varmstart eller en LSI-NRTC-cykel körs, beroende på vad som är tillämpligt. Omedelbart efter det att en förkonditioneringscykel har genomförts ska motorn stängas av och därefter ska nästa cykel inledas så snart det är praktiskt möjligt. Det rekommenderas att följande förkonditioneringscykel ska påbörjas inom 60 s efter det att den sista förkonditioneringscykeln avslutats. I förekommande fall ska, efter den sista förkonditioneringscykeln, lämplig varmkonditioneringsperiod (NRTC-cykel med varmstart) eller avkylningsperiod (LSI-NRTC) användas innan motorn startas för utsläppsprovningen. Om ingen varmkonditionerings- eller avkylningsperiod gäller rekommenderas det att utsläppsprovningen ska startas inom 60 s efter det att den sista förkonditioneringscykeln avslutats.

7.3.1.1.3   Förkonditionering för NRSC-cykel med diskreta steg

För andra motorkategorier än NRS och NRSh ska motorn värmas upp och köras tills motortemperaturer (kylvatten och smörjolja) har stabiliserats vid 50 % varvtal och 50 % vridmoment för en NRSC-provcykel med diskreta steg av annan kategori än D2, E2 eller G, eller nominella varvtal och 50 % vridmoment för en NRSC-provcykel med diskreta steg av kategori D2, E2 eller G. Varvtalet på 50 % ska beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1 när det gäller en motor där det maximala provningsvarvtalet används för generering av provningsvarvtal, och beräknat i enlighet med punkt 7.7.1.3, i alla andra fall. Vridmomentet på 50 % definieras som 50 % av det maximalt tillgängliga vridmomentet vid detta varvtal. Utsläppsprovningen ska inledas utan att motorn stängs av.

För motorkategorierna NRS och NRSh ska motorn värmas upp enligt tillverkarens rekommenderade anvisningar och god teknisk sed. Innan utsläppsprovtagningen börjar ska motorn köras under steg 1 för tillämplig provcykel tills motorns temperatur har stabiliserats. Utsläppsprovningen ska inledas utan att motorn stängs av.

7.3.1.1.4   Förkonditionering för RMC

Motortillverkaren ska välja en prekonditioneringssekvenser, antingen led a eller b. Motorn ska förkonditioneras enligt den valda sekvensen.

a)

Motorn ska förkonditioneras genom körning minst den andra halvan av RMC grundat på antalet provningssteg. Motorn ska inte stängas av mellan cyklerna. Omedelbart efter det att en förkonditioneringscykel genomförts ska nästa cykel (inbegripet utsläppsprovningen) inledas så snart det är praktiskt möjligt. När det är möjligt rekommenderas att nästa cykel påbörjas inom 60 s efter det att den sista förkonditioneringscykeln genomförts.

b)

Motorn ska värmas upp och köras tills motortemperaturerna (kylvatten och smörjolja) har stabiliserats vid 50 % varvtal och 50 % vridmoment för andra RMC-provcykler än dem av kategori D2, E2, eller G, eller nominella varvtal och 50 % vridmoment för RMC-provcykler av kategori D2, E2 och G. Varvtalet på 50 % ska beräknas i enlighet med punkt 5.2.5.1 när det gäller en motor där det maximala provningsvarvtalet används för generering av provningsvarvtalen och beräknas i enlighet med punkt 7.7.1.3 i alla andra fall. 50 % vridmoment definieras som 50 % av det maximalt tillgängliga vridmomentet vid detta varvtal.

7.3.1.1.5   Avsvalning av motorn (NRTC)

Naturlig eller forcerad avsvalning kan användas. För forcerad avsvalning ska god teknisk sed användas vid utformning av system som transporterar kylluft över motorn, driver kylolja genom motorns smörjsystem, avlägsnar värme från kylmedlet genom motorns kylsystem och avlägsnar värme från eventuella efterbehandlingssystem. Vid forcerad avsvalning får kylluft inte tillföras förrän efterbehandlingssystemet för avgaser har svalnat till en temperatur under den där katalysatorn aktiveras. Alla avsvalningsförfaranden som leder till icke-representativa utsläpp är förbjudna.

7.3.1.2   Verifiering av kolväteförorening

Om man misstänker att det kan finnas kolväteföroreningar i systemet för avgasmätning, kan förekomsten kontrolleras med nollställningsgas, varefter systemet kan korrigeras. Om mängden kolväteföroreningar i mätsystemet och bakgrundssystemet måste kontrolleras, ska det utföras inom 8 timmar före start av provcykeln. Värdena ska registreras för senare korrigering. Före denna kontroll måste läckagekontrollen utföras, och FID-analysatorn måste kalibreras.

7.3.1.3   Preparering av mätutrustningen för provtagning

Följande steg ska vidtas innan utsläppsprovtagningen börjar:

a)	Kontroll av läckage ska utföras inom de 8 timmar som föregår provtagningen av utsläpp enligt punkt 8.1.8.7.

b)	Vid partiprovtagning ska rena lagringsmedier anslutas, t.ex. tömda säckar eller tareringsvägda filter.

c)	Alla mätinstrument ska startas enligt tillverkarens anvisningar och god teknisk sed.

d)	Utspädningssystem, provtagningspumpar, kylfläktar och datainsamlingssystem ska startas.

e)	Provtagningsflödet ska justeras till önskade nivåer, med bypassflöde, om så önskas.

f)	Värmeväxlare i provtagningssystemet ska vara förvärmda eller förkylda till respektive drifttemperaturområde för en provning.

g)	Uppvärmda eller kylda komponenter, som provtagningsledningar, filter, kylare och pumpar, ska tillåtas stabiliseras vid sina drifttemperaturer.

h)	Flöde från avgasutspädningssystem ska kopplas på minst 10 min före en provningssekvens.

i)	Kalibrering av gasanalysatorer och nollställning av kontinuerliga analysatorer ska utföras enligt förfarandet i nästa punkt, 7.3.1.4.

j)	Alla elektroniska integrerande anordningar ska vara nollställda eller nollställas på nytt innan något provningsintervall startas.

7.3.1.4   Kalibrering av gasanalysatorer

Lämpliga mätområden för gasanalysatorerna ska väljas. Utsläppsanalysatorer med automatisk eller manuell mätområdesomkoppling är tillåtna. Under provning med transienta provcykler (NRTC eller LSI-NRTC) eller provning med ramper (RMC), och vid provtagning av gasformiga utsläpp i slutet av varje steg i NRSC-provning med diskreta steg, får inte analysatorernas mätområden ändras. Inte heller får analysatorns analoga driftförstärkare ändras under provcykeln.

Alla kontinuerliga analysatorer ska nollställas och spännas med hjälp av internationellt spårbara gaser som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1. Flamjonisationsdetektorer ska tillföras en spänngas som baseras på kolantalet ett (C1).

7.3.1.5   Förkonditionering av partikelfilter och tareringsvägning

Förfarandena för tareringsvägning och förkonditionering av partikelfilter ska följas enligt punkt 8.2.3.

7.3.2   Förfaranden efter provning

Följande steg ska utföras när provtagningen av utsläpp har slutförts:

7.3.2.1   Kontroll av proportionell provtagning

För alla proportionella partiprov, som säckprov eller partikelprov, ska det kontrolleras att proportionell provtagning har skett enligt punkt 8.2.1. Den effektiva partikelvägningsfaktorn ska beräknas för metoden med ett enda filter och provcykeln med stationära förhållanden i diskreta steg. Alla prov som inte uppfyller kraven enligt punkt 8.2.1 ska ogiltigförklaras.

7.3.2.2   Konditionering och vägning av partiklar efter provning

Använda partikelfilter ska placeras i en täckt eller förseglad behållare eller så ska filterhållarna stängas för att skydda provfiltren mot kontaminering från omgivningen. Därefter ska filtren returneras till konditioneringskammaren eller konditioneringsrummet. Slutligen ska partikelprovfiltren konditioneras och vägas enligt instruktionerna i punkt 8.2.4 (förfarandena för efterkonditionering och totalvägning av partikelfilter).

7.3.2.3   Analys av gasformiga partiprover

Följande ska utföras så snart som det är praktiskt möjligt:

a)	Alla partigasanalysatorer ska nollställas och spännas senast 30 min efter slutförd provcykel eller, om det är praktiskt möjligt, under konditioneringsperioden. Därmed säkerställs att gasanalysatorerna är stabila.

b)	Alla konventionella gaspartiprover ska analyseras senast 30 min efter slutförd NRTC-cykel med varmstart eller under konditioneringsperioden.

c)	Bakgrundsproverna ska analyseras senast 60 min efter slutförd NRTC-cykel med varmstart.

7.3.2.4   Avdriftsverifiering

Efter kvantifiering av avgaserna ska avdriften verifieras på följande sätt:

a)	För partianalysatorer och kontinuerliga gasanalysatorer ska analysatormedelvärdet registreras när analysatorn har stabiliserats med en nollställningsgas. Stabiliseringen kan inbegripa tid för att tömma analysatorn på provgas och eventuell extra tid för att få analysatorsvaret.

b)	Analysatormedelvärdet ska registreras när analysatorn har stabiliserats med en spänngas. Stabiliseringen kan inbegripa tid för att tömma analysatorn på provgas och eventuell extra tid för att få analysatorsvaret.

c)	Erhållna uppgifter ska användas för att validera och korrigera avdrift, enligt punkt 8.2.2.

7.4   Provcykler

EU-typgodkännandeprovningen ska utföras med hjälp av en lämplig stationär cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRSC) och, i tillämpliga fall, transient cykel för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRTC eller LSI-NRTC), såsom anges i artikel 23 och bilaga IV till förordning (EU) 2016/1628. De tekniska specifikationerna för och egenskaperna hos NRSC-, NRTC- och LSI-NRTC fastställs i bilaga XVII och metoden för att bestämma inställningar för motorns belastning och varvtal för dessa provcykler anges i avsnitt 5.2.

7.4.1   Provcykler med stationära förhållanden

Stationära provcykler för motorer i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg (NRSC) beskrivs i tilläggen 1 och 2 i bilaga XVII som ett antal NRSC med diskreta steg (driftpunkter), där varje driftpunkt har ett visst varvtalsvärde och ett visst vridmomentvärde. En NRSC-cykel ska utföras med en uppvärmd motor som körs, enligt tillverkarens specifikationer. Tillverkaren får välja mellan att låta en NRSC-cykel utföras enligt metoden med diskreta steg eller med ramper, såsom anges i punkt 7.4.1.1 och 7.4.1.2. Det ska inte krävas att man genomför en utsläppsprovning enligt både punkt 7.4.1.1 och punkt 7.4.1.2.

7.4.1.1   NRSC med diskreta steg

NRSC-cykler med diskreta steg är varmkörningscykler där utsläppen börjar mätas när motorn har startats och varmkörts, enligt beskrivningen i punkt 7.8.1.2. Varje cykel består av ett antal varvtals- och belastningssteg (med en viktningsfaktor för varje steg) som tillsammans motsvarar det typiska driftområdet för den angivna motorkategorin.

7.4.1.2   NRSC med ramper

RMC-cykler är varmkörningscykler där utsläppen börjar mätas när motorn har startats och varmkörts, enligt beskrivningen i punkt 7.8.2.1. Under RMC-cykeln ska motorn kontrolleras kontinuerligt av provningsbäddens kontrollenhet. Gas- och partikelformiga utsläpp ska mätas och prover av dem ska samlas in kontinuerligt under RMC-cykeln, på samma sätt som i transienta provcykler (NRTC eller LSI-NRTC).

En RMC-provning är avsedd att tillhandahålla en metod för att utföra en provning med stationära förhållanden på ett pseudo-transient sätt. Varje RMC-provning består av provningar med en rad stationära förhållanden och steg med linjär övergång mellan dem. Det relativa totala tiden i varje steg och den tidigare övergången motsvarar viktningen för en NRSC-cykel med diskreta steg. Ändringen av motorvarvtalet och belastningen mellan två på varandra följande steg måste kontrolleras linjärt inom tiden 20 ±1 s. Ändringstiden räknas som ingående i det nya steget (inklusive det första steget). I vissa fall körs inte stegen i samma ordning som NRSC-cykler med diskreta steg eller delas upp för att förhindra extrema temperaturförändringar.

7.4.2   Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)

NRTC-cykeln (transient cykel för maskiner av kategori NRE ej avsedda för vägtransport) och LSI-NRTC-cykeln (transient cykel med gnisttändning för maskiner av kategori NRS ej avsedda för vägtransport) beskrivs var och en i tillägg 3 till bilaga XVII som en transient uppdelad sekvens av normaliserade varvtal och vridmoment. Innan provningen utförs i en provningscell, ska de normaliserade värdena konverteras till motsvarande referensvärden för den motor som provas. Konverteringen baseras på specifika varvtals- och vridmomentvärden enligt motorns vridmomentkurva. Konverteringen kallas ”denormalisering”, och den resulterande provcykeln är NRTC-referenscykeln eller LSI-NRTC-referenscykeln för den motor som ska provas (se punkt 7.7.2).

7.4.2.1   Provningssekvens för NRTC

En grafisk framställning av den normaliserade dynamometertabellen för NRTC-provning finns i figur 6.3.

Figur 6.3

Normaliserad dynamometertabell för NRTC-provcykel

NRTC-cykeln ska utföras två gånger efter slutförd förkonditionering (se punkt 7.3.1.1.1) i enlighet med följande förfarande:

a)

Som kallstart när motorn och efterbehandlingssystemen har svalnat till rumstemperatur genom naturlig motoravsvalning, eller som kallstart efter forcerad avsvalning och då motor-, kylvätske- och oljetemperaturerna samt efterbehandlingssystemens och alla motorkontrollenheters temperaturer har stabiliserats till mellan 293 K och 303 K (20 oC och 30 oC). Mätningen av kallstartsutsläpp ska påbörjas när den kalla motorn startas.

b)	Varmkonditioneringsperioden ska inledas omedelbart efter det att kallstartsfasen har slutförts. Motorn ska stängas av och konditioneras inför varmstarten i 20 ± 1 min.

e)	Varmstarten ska utföras direkt efter konditioneringsperioden, genom igångdragning av motorn. Gasanalysatorerna ska slås på minst 10 s före konditioneringsperiodens slut, så att signaltoppar undviks. Mätningen av utsläpp ska startas parallellt med varmstartsfasen, inbegripet igångdragning av motorn.

Bromsspecifika utsläpp uttryckt i g/kWh ska bestämmas med de förfaranden som beskrivs i detta avsnitt, både för NRTC med kallstart och NRTC med varmstart. Sammansatta viktade utsläppsresultat ska beräknas genom viktning av kallstartsresultaten med 10 % och varmstartsresultaten med 90 %, enligt beskrivningen i bilaga VII.

7.4.2.2   Provningssekvens för LSI-NRTC

LSI-NRTC ska utföras en gång som en varmstartsprovning efter avslutad förkonditionering (se punkt 7.3.1.1.2) i enlighet med följande förfarande:

a)	Motorn ska startas och köras under de första 180 s av arbetscykeln och därefter köras på tomgång utan belastning i 30 s. Utsläppen ska inte mätas under denna uppvärmningssekvens.

b)	I slutet av 30-sekunders tomgången ska mätning av utsläpp startas och motorn köras under hela motorns arbetscykel från början (tidpunkt 0 s).

Bromsspecifika utsläpp uttryckt i g/kWh ska bestämmas med hjälp av de förfaranden som beskrivs i bilaga VII.

Om motorn redan kördes före provningen, ska god teknisk sed användas för att låta motorn svalna tillräckligt så att de uppmätta utsläppen på ett korrekt sätt motsvarar utsläppen från en motor som startas vid rumstemperatur. Om till exempel en motor som startas vid rumstemperatur värms upp i tillräckligt hög grad på 3 min för att påbörja sluten drift och uppnå full katalysatoraktivitet, behövs minimal motorkylning innan nästa provning inleds.

Med den tekniska tjänstens samtycke får förfarandet för motoruppvärmning innefatta upp till 15 min körning under arbetscykeln.

7.5   Generell provningssekvens

För mätning av motorutsläppen ska följande steg utföras:

a)	Provningsvarvtal och provningsbelastning för motorn ska definieras för den motor som ska provas. Det sker genom mätning av maximalt vridmoment (för motorer med konstant varvtal) eller med vridmomentkurva (för motorer med variabelt varvtal) som funktion av motorvarvtalet.

b)	Normaliserade provcykler ska denormaliseras med det vridmoment (för motorer med konstant varvtal) eller de varvtal och vridmoment (för motorer med variabelt varvtal) som finns i punkt 7.5 a.

c)	Motorn, utrustningen och mätinstrumenten ska förberedas i förväg för följande utsläppsprovningar eller utsläppsprovningsserier (med kallstart och varmstart).

d)	Det ska verifieras att viss utrustning och vissa analysatorer fungerar korrekt med hjälp av förfaranden före provning. Alla analysatorer ska kalibreras. Alla uppgifter som samlats in i förfaranden före provning ska registreras.

e)	Motorn ska startas (NRTC-cykel) eller köras (cykler med stationära förhållanden och LSI-NRTC-cykler) i början av provcykeln, och provtagningssystemen ska startas samtidigt.

f)	Utsläpp och andra obligatoriska parametrar ska mätas eller registreras under provtagningstiden (genom hela provcykeln för NRTC-cykler, LSI-NRTC-cykler och RMC-cykler).

g)	Det ska verifieras att viss utrustning och vissa analysatorer fungerar korrekt med hjälp av förfaranden efter provning.

h)	Partikelfilter ska förkonditioneras, vägas (tom vikt), fyllas, omkonditioneras, vägas på nytt (fylld vikt), och proven ska utvärderas enligt förfarandena för hantering före (punkt 7.3.1.5) och efter (punkt 7.3.2.2) provning.

i)	Utsläppsprovningsresultaten ska utvärderas.

Figur 6.4 ger en översikt över nödvändiga förfaranden för utförande av NRMM-provningcykler med mätning av motorns avgasutsläpp.

Figur 6.4

Provningssekvens

7.5.1   Start och omstart av motorn

7.5.1.1   Start av motorn

Motorn ska startas

a)	enligt anvisningarna i slutanvändarhandboken, med hjälp av en startmotor eller ett luftstartssystem samt antingen ett korrekt laddat batteri, en lämplig strömkälla eller en tryckluftskälla, eller

b)	genom användning av dynamometern för igångdragning av motorn, tills den startar. Motorn ska startas med inom ±25 % av normalt igångdragningsvarvtal eller genom att dynamometervarvtalet ökas linjärt från 0 till 100 min–1 under lågt tomgångsvarvtal, men endast tills motorn har startat.

Igångdragning ska stängas av inom 1 s efter det att motorn har startats. Om motorn inte startar efter 15 s igångdragning, ska igångdragningen stoppas och skälet till att starten misslyckats ska bestämmas, om det inte anges i slutanvändarhandboken eller servicehandboken att längre igångdragningstid är normalt.

7.5.1.2   Motorstopp

a)	Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under NRTC-provningen med kallstart ska provningen ogiltigförklaras.

b)	Om motorstopp inträffar under NRTC-cykeln med varmstart ska provningen ogiltigförklaras. Motorn ska varmkonditioneras enligt punkt 7.4.2.1 b och varmstartsprovningen ska upprepas. I detta fall behöver kallstartsprovningen inte upprepas.

c)	Om motorstopp inträffar under LSI-NRTC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras.

d)

Om motorstopp inträffar vid någon tidpunkt under NRTC-cykeln (med diskreta steg eller ramper), ska provningen ogiltigförklaras och göras om med början från uppvärmningsförfarandet. Vid partikelmätning med flera filter (ett provfilter för varje steg) ska provningen fortsätta genom stabilisering av motorn i det föregående steget för temperaturkonditionering och därefter påbörjas mätningen i det steg där motorstoppet inträffade.

7.5.1.3   Motordrift

Operatören kan vara en person (dvs. manuell drift) eller en regulator (dvs. automatisk drift) som mekaniskt eller elektroniskt signalerar en inmatning som kräver en utmatning från motorn. Inmatningen kan ske från en gaspedal eller ett gashandtag eller motsvarande signal, en bränslespak eller bränslesignal, en hastighetsspak eller hastighetssignal, eller en regulators börvärde eller signal.

7.6   Motorinställning

Innan inställningen av motorn påbörjas ska motorn värmas upp och mot slutet av uppvärmningen drivas i åtminstone 10 min vid maximal effekt eller enligt tillverkarens rekommendationer och god teknisk sed, så att motorkylmedlets och smörjoljans temperaturer stabiliseras. När motorn har stabiliserats utförs motorinställningen.

Om tillverkaren har för avsikt att använda den vridmomentsignal som sänds via den elektroniska styrenheten, för motorer som är utrustade på detta sätt, medan driftsövervakning utförs enligt delegerade förordning (EU) 2017/655, ska den kontroll som anges i tillägg 3 dessutom genomföras under motorinställningen.

Med undantag av motorer med konstant varvtal ska motorinställningen utföras med helt öppet bränslereglage eller regulator med diskreta, ökande varvtal. Lägsta och högsta inställning för vridmomentet definieras enligt följande:

Lägsta varvtal	=	varmtomgångsvarvtal
Högsta varvtal	=	n hi × 1,02 eller det varvtal där maximalt vridmoment faller till noll, beroende på vilket värde som är minst.

där

n hi är det höga varvtal som fastställs i artikel 2.12.

Om det högsta varvtalet inte är säkert eller representativt (t.ex. för oreglerade motorer), ska man göra en uppskattning enligt god teknisk sed av ett maximalt varvtal som är säkert eller representativt.

7.6.1   Motorinställning för de motorer med variabelt varvtal som genomgår en NRSC-cykel

Vid motorinställning för en NRTC-cykel med variabelt varvtal (endast motorer som inte måste genomgå NRTC-cykeln eller LSI-NRTC-cykeln) ska god teknisk sed användas för att välja ett tillräckligt stort antal jämt fördelade börvärden. Vid varje börvärde ska varvtalet stabiliseras och vridmomentet tillåtas stabiliseras under minst 15 s. Genomsnittligt varvtal och vridmoment ska registreras vid varje börvärde. Det rekommenderas att genomsnittligt varvtal och vridmoment ska beräknas med hjälp av de registrerade uppgifterna från de senaste 4–6 s. Vid behov ska linjär interpolering användas för att bestämma NRSC-provningens varvtal och vridmoment. För motorer som ska genomgå ytterligare NRTC-cykler eller LSI-NRTC-cykler, ska NRTC-cykelns motorinställning användas vid bestämning av varvtal och vridmoment för provning med stationära förhållanden.

Tillverkaren får välja att alternativt låta motorinställningen utföras enligt förfarandet i punkt 7.6.2.

7.6.2   Bestämning av vridmomentkurva för NRTC-cykeln och LSI-NRTC-cykeln

Motorninställning ska utföras enligt följande förfarande:

a)

Motorn avlastas och körs på tomgång. i) För motorer med regulator för låga varvtal ska lägsta operatörskrav väljas, och dynamometern eller någon annan belastningsenhet ska användas för att ställa vridmomentet till noll vid motorns primära utgående axel, och motorn ska tillåtas reglera varvtalet. Detta varmtomgångsvarvtal ska mätas. ii) För motorer utan regulator för låga varvtal ska dynamometern ställas för att ge vridmomentet noll vid motorns primära utgående axel, och operatörskravet ska vara sådant att det reglerar varvtalet till det av tillverkaren angivna lägsta möjliga motorvarvtalet vid minimibelastning (det s.k. tillverkardeklarerade varmtomgångsvarvtalet). iii) Det tillverkardeklarerade tomgångsvridmomentet får användas för alla motorer med variabelt varvtal (med eller utan regulator för låga varvtal), om ett tomgångsvarvtal frånskilt noll är representativt för normal drift.

b)

Största operatörskrav ska väljas och motorns varvtal ska regleras till mellan varmtomgång och 95 % av varmtomgångsvarvtalet. För motorer med referensarbetscykler, där det lägsta varvtalet är högre än varmtomgångsvarvtalet, kan motorinställningen startas vid ett varvtal mellan lägsta referensvarvtal och 95 % av lägsta referensvarvtal.

c)

Motorns varvtal ska ökas med i genomsnitt 8 ±1 min–1/s eller så ska motorn ställas in med hjälp av en konstant varvtalsökning, så att det tar 4–6 min att gå från lägsta till högsta varvtal vid motorinställningen. Varvtalsområdet för motorinställningen ska börja mellan varmtomgång och 95 % av varmtomgång och sluta vid det högsta varvtalet över maximal effekt vid vilket mindre än 70 % av maximal effekt avges. Om det högsta varvtalet inte är säkert eller representativt (t.ex. för oreglerade motorer), ska man göra en uppskattning enligt god teknisk sed för att ställa in ett maximalt varvtal som är säkert eller representativt. Varvtals- och vridmomentvärdena ska registreras med en frekvens av minst 1 Hz.

d)

Om en tillverkare anser att ovanstående inställningsförfaranden inte är säkra eller representativa för en viss motor, får alternativa förfaranden användas. Dessa alternativa metoder ska uppfylla syftet med de beskrivna förfarandena för bestämning av tillgängligt maximalt vridmoment vid alla varvtal som uppnås under provcyklerna. Om avsteg görs från de inställningsförfaranden som beskrivs i detta avsnitt av säkerhetsskäl eller av det skäl att förfarandena inte är representativa, ska avstegen godkännas av godkännandemyndigheten med en motivering till varför de får göras. Under inga omständigheter får dock vridmomentkurvan köras med fallande motorvarvtal för reglerade motorer eller motorer med turboladdare.

e)

Motorn behöver inte ställas in före varje provcykel. Motorninställningen ska utföras på nytt om i) det har gått orimligt lång tid sedan den senaste inställningen, grundat på god teknisk sed, eller ii) det har gjorts fysiska förändringar eller nya inställningar på motorn vilka kan tänkas påverka motorns prestanda eller iii) om atmosfärtrycket nära motorns luftinlopp inte ligger inom ±5 kPa av det värde som registrerades vid den senaste motorinställningen.

7.6.3   Motorinställning för NRSC-cykel med konstant varvtal:

Motorn får köras med en regulator för konstant varvtal eller så kan förekomst av en sådan regulator simuleras genom att man reglerar motorvarvtalet via ett operatörsstyrt system. En isokron regulator eller en varvtalsbevakande regulator ska användas, beroende på vad som är lämpligt.

7.6.3.1   Kontroll av nominell effekt för motorer som provas i cyklerna D2 eller E2

Följande kontroll ska utföras:

a)	Med en regulator eller en simulerad regulator (som reglerar varvtalet genom operatörens kommandon) ska motorn köras på nominellt varvtal och med nominell effekt under så lång tid som krävs för att uppnå en stabil drift.

b)

Vridmomentet ska ökas tills motorn inte längre kan bibehålla det reglerade varvtalet. Effekten vid denna tidpunkt ska registreras. Innan denna kontroll utförs ska tillverkaren och den tekniska tjänsten som utför kontrollen komma överens om vilken metod som ska användas, beroende på regulatorns egenskaper, för att på ett säkert sätt bestämma när denna punkt har nåtts. Den effekt som registreras i b ska inte överstiga den nominella effekt som anges i artikel 3.25 i förordning (EU) 2016/1628 med mer än 12,5 %. Om detta värde överskrids ska tillverkaren ändra uppgiven nominell effekt.

Om den motor som provas inte kan genomgå denna kontroll på grund av risk för skada på motorn eller dynamometern, ska tillverkaren lämna tydliga bevis till godkännandemyndigheten på att den maximala effekten inte överstiger den nominella effekten med mer än 12,5 %.

7.6.3.2   Inställningsförfarande för NRSC-cykel med konstant varvtal

a)	Med en regulator eller en simulerad regulator (som reglerar varvtalet genom operatörens kommandon), ska motorn drivas med reglering och utan belastning (vid högt varvtal, inte tomgångsvarvtal) under minst 15 s, om inte motorn är oförmögen att utföra denna uppgift.

b)

Dynamometern ska användas för att öka vridmomentet med konstant hastighet. Inställningen ska utföras så att det tar minst 2 min att gå från reglerat och obelastat varvtal till det vridmoment som motsvarar den nominella effekten för de motorer som ska provas genom cykel D2 eller E2 eller till maximalt vridmoment genom andra provcykler med konstant varvtal. Under motorinställningen ska det faktiska varvtalet och vridmomentet registreras med en frekvens av minst 1 Hz.

c)	När en motor med konstant varvtal har en regulator som kan ställas på alternativa varvtal ska motorn provas vid varje tillämpligt konstant varvtal.

Andra metoder som används för att registrera vridmoment och effekt vid definierade driftvarvtal för motorer med konstant varvtal, ska baseras på god teknisk sed och bestämmas i samråd med godkännandemyndigheten.

För motorer som provas genom andra cykler än D2 eller E2 får, då både uppmätta värden och uppgivna värden är tillgängliga för maximalt vridmoment, det uppgivna värdet användas i stället för det uppmätta värdet, om det ligger mellan 95 och 100 % av det uppmätta värdet.

7.7   Generering av provcykel

7.7.1   Generering av NRSC-provcykel

Denna punkt ska användas för att generera de motorvarvtal och de belastningar vid vilka motorn ska köras vid NRSC-provningar med stationära förhållanden och diskreta steg eller vid RMC-provningar.

7.7.1.1   Generering av NRSC-provningsvarvtal för motorer som provas genom en NRSC-cykel och antingen en NRTC- eller LSI-NRTC-cykel.

För motorer som ska provas genom antingen en NRTC- eller en LSI-NRTC-cykel förutom en NRSC-cykel, ska det maximala provningsvarvtalet som anges i punkt 5.2.5.1 användas som varvtal på 100 % för både transienta provningar och provningar med stationära förhållanden.

Det maximala provningsvarvtalet ska användas i stället för det nominella varvtalet vid bestämning av mellanvarvtalet i enlighet med punkt 5.2.5.4.

Tomgångsvarvtalet ska bestämmas i enlighet med punkt 5.2.5.5.

7.7.1.2   Generering av NRSC-provningsvarvtal för motorer som endast provas med NRSC-cykeln

För motorer som inte provas med en transient provcykel (NRTC eller LSI-NRTC) ska det nominella varvtal som anges i punkt 5.2.5.3 användas som ett varvtal på 100 %.

Det nominella varvtalet ska användas för att bestämma mellanvarvtalet i enlighet med punkt 5.2.5.4. Om NRSC-cykeln anger ytterligare varvtal i procent ska de beräknas som en procentsats av det nominella varvtalet.

Tomgångsvarvtalet ska bestämmas i enlighet med punkt 5.2.5.5.

Om den tekniska tjänsten gett ett förhandsgodkännande får det maximala provningsvarvtalet användas i stället för det nominella varvtalet för generering av provningsvarvtal i denna punkt.

7.7.1.3   Generering av NRSC-belastning för varje provningssteg

Belastningen angiven i procent för varje provningssteg i den valda provcykeln hämtas från lämplig NRSC-tabell i tillägg 1 eller 2 till bilaga XVII. Beroende på provcykel uttrycks belastningen i procent i dessa tabeller som antingen effekt eller vridmoment i enlighet med punkt 5.2.6 och i varje tabells fotnoter.

Värdet 100 % vid ett visst vridmoment ska vara det uppmätta eller uppgivna värde som avläses i den vridmomentkurva för motorinställning som tagits fram i enlighet med punkt 7.6.1, punkt 7.6.2 respektive punkt 7.6.3, uttryckt i effekt (kW).

Motorinställningen för varje provningssteg ska beräknas med hjälp av ekvation 6-14:

(6-14)

där

S	är dynamometerinställning i kW,
P max	är maximal observerad eller uppgiven effekt vid provningsvarvtal under provningsförhållandena (enligt uppgift från tillverkaren) i kW,
P AUX	är uppgiven total effekt absorberad av kringutrustning såsom anges i ekvation 6-8 (se punkt 6.3.5) vid angivet provningsvarvtal i kW,
L	är vridmoment i procent.

Ett lägsta varmvridmoment som är representativt för normal drift kan deklareras och används för en belastningspunkt som annars skulle ligga under detta värde om motortypen normalt inte körs under detta lägsta vridmoment, till exempel eftersom den kommer att vara ansluten till mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och som inte drivs under ett visst lägsta vridmoment.

För cyklerna E2 och D2 ska tillverkaren uppge den nominella effekten och dessa ska användas som 100 % effekt vid generering av provcykeln.

7.7.2   Generering av varvtal och belastning för NRTC- och LSI-NRTC-cykler för varje provningspunkt (denormalisering)

Denna punkt ska användas för att generera motsvarande motorvarvtal och motorbelastningar som motorn ska köras med under NRTC- eller LSI-NRTC-provningarna. I tillägg 3 till bilaga XVII definieras tillämpliga provcykler i normaliserat utförande. En normaliserad provcykel innehåller en sekvens av värdepar för varvtal och vridmoment uttryckta i procent.

Normaliserade värden för varvtal och vridmoment ska omvandlas enligt följande regler:

a)	Det normaliserade varvtalet ska omvandlas till en sekvens av referensvarvtal, n ref, enligt punkt 7.7.2.2.

b)	Det normaliserade vridmomentet uttrycks i procent av vridmomentet i den vridmomentkurva som genererats enligt punkt 7.6.2 vid motsvarande referensvarvtal. De normaliserade värdena ska omvandlas till en sekvens av referensvridmoment, T ref, enligt punkt 7.7.2.3.

c)	Värdena för referensvarvtal och referensvridmoment, uttryckta i samstämmiga enheter, multipliceras för beräkning av referenseffektvärden.

7.7.2.1   Reserverad

7.7.2.2   Denormalisering av motorvarvtalet

Motorvarvtalet ska denormaliseras enligt ekvation 6-15:

(6-15)

där

n ref	är referensvarvtalet,
MTS	är det maximala provningsvarvtalet,
n idle	är tomgångsvarvtalet,
Varvtal i %	är värdet av normaliserat varvtal för NRTC- eller LSI-NRTC i tillägg 3 till bilaga XVII.

7.7.2.3   Denormalisering av motorns vridmoment

Vridmomenten i motordynamometertabellen i tillägg 3 till bilaga XVII är normaliserade till maximalt vridmoment vid respektive varvtal. Referenscykelns vridmoment ska denormaliseras med hjälp av den vridmomentkurva för motorinställning som bestämts enligt anvisningarna i punkt 7.6.2, med hjälp av ekvation 6-16:

(6-16)

för respektive referensvarvtal enligt anvisningarna i punkt 7.7.2.2,

där

T ref	är referensvridmomentet för respektive referensvarvtal,
max.torque	är det maximala vridmoment vid respektive provningsvarvtal som hämtas från motorns vridmomentkurva som utförs i enlighet med punkt 7.6.2 och som justeras vid behov i enlighet med punkt 7.7.2.3.1,
%torque	är värdet av normaliserat vridmoment för NRTC- eller LSI-NRTC i tillägg 3 till bilaga XVII.

a)   Uppgivet lägsta vridmoment

Ett lägsta vridmoment som är representativt för normal drift kan uppges. Till exempel om motorn normalt är kopplad till mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg och inte drivs under ett visst lägsta vridmoment, kan detta vridmoment uppges och användas för en belastningspunkt som annars skulle ligga under detta värde.

b)   Justering av motorns vridmoment på grund av kringutrustning som monterats för utsläppsprovningen

Om sådan kringutrustning är monterad i enlighet med tillägg 2 får det maximala vridmomentet inte ändras för respektive provningsvarvtal som hämtas från den motorinställning som utförs i enlighet med punkt 7.6.2.

Om nödvändig kringutrustning som i enlighet med punkt 6.3.2 eller 6.3.3 skulle ha monterats inför provningen inte är installerad, eller om kringutrustning som skulle ha avlägsnats inför provningen är installerad ska värdet av T max justeras enligt ekvation 6-17.

T max = T map – T AUX

(6-17)

med

TAUX = Tr – Tf

(6-18)

där

T map	är det ojusterade maximala vridmomentet för respektive provningsvarvtal som hämtas från den motorinställning som utförs i enlighet med punkt 7.6.2,
T f	är det vridmoment som krävs för att köra den kringutrustning som skulle ha monterats men inte installerats inför provningen,
T r	är det vridmoment som krävs för att köra den kringutrustning som skulle ha avlägsnats men som installerats inför provningen.

7.7.2.4   Exempel på denormaliseringsförfarande

Följande provningspunkt ska räknas om till ett faktiskt värde (denormaliseras):

% varvtal = 43 %

% vridmoment = 82 %

Om värdena

MTS = 2 200 min–1

n idle = 600 min–1

är givna, blir

det högsta vridmoment som avläses i vridmomentkurvan vid 1288 min–1 700 Nm

7.8   Förfarande för utförande av specifik provcykel

7.8.1   Utsläppsprovningssekvens för NRSC-provcykler med diskreta steg

7.8.1.1   Motoruppvärmning för NRSC-provcykler med stationära förhållanden och diskreta steg

Förfarande före provning i punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet analysatorkalibrering. Motorn ska varmköras med hjälp av prekonditioneringssekvensen i punkt 7.3.1.1.3. Direkt från denna konditioneringspunkt för motorn startas mätningen för provcykeln.

7.8.1.2   Utförande av NRSC-cykler med diskreta steg

a)	Provningen ska genomföras i den stigande stegordning som anges för provcykeln (se tillägg 1 till bilaga XVII).

b)

Varje steg pågår i minst 10 min, utom vid provning av motorer med gnisttändning med cykel G1, G2 eller G3, där varje steg pågår i minst 3 min. I varje steg ska motorn stabiliseras under minst 5 min, och utsläppsprovtagning ska ske under 1–3 min för gasformiga utsläpp och, om det finns ett tillämpbart gränsvärde, för partikelantal i slutet av varje steg, utom vid provning av motorer med gnisttändning med cykel G1, G2 eller G3 om utsläppsprovtagning sker under minst de senaste 2 min av varje provsteg. Längre provtagningstid är tillåtet, för att förbättra noggrannheten vid partikelprovtagning. Provningsstegens längd ska registreras och rapporteras.

c)

Partikelprovtagningen kan göras antingen med metoden med ett filter eller med metoden med flera filter. Eftersom resultaten kan skilja sig åt något beroende på vilken metod som används, ska det i resultatredovisningen anges vilken metod som använts. I metoden med ett filter ska de viktningsfaktorer för varje steg som angetts i provcykelförfarandet samt det faktiska avgasflödet beaktas vid provtagningen, genom anpassning av provtagningsflödet och/eller provtagningstiden. Den effektiva viktningsfaktorn för partikelprovtagning måste ligga inom ±0,005 av viktningsfaktorn för det aktuella steget. Provtagningen ska ske så sent som möjligt inom varje steg. I metoden med ett filter ska partikelprovtagningen slutföras vid samma tidpunkt som mätningen av gasformiga utsläpp, ±5 s. Provtagningstiden i varje steg ska vara minst 20 s för metoden med ett filter och minst 60 s för metoden med flera filter. För system utan bypasskapacitet ska provtagningstiden i varje steg vara minst 60 s för båda metoderna.

d)	Motorns varvtal och belastning, inloppsluftens temperatur, bränsleflödet och, i förekommande fall, luft- eller avgasflödet ska i varje steg mätas enligt det intervall som används för mätning av gaskoncentrationerna. Alla ytterligare uppgifter som behövs för beräkningarna ska registreras.

e)

Om motorstopp inträffar eller om påbörjad utsläppsprovtagning avbryts i något skede i en NRSC-cykel med diskret steg då metoden med ett filter används, ska provningen ogiltigförklaras och därefter upprepas och börja med förfarandet för motoruppvärmning. Vid partikelmätning med flera filter (ett provfilter för varje steg) ska provningen fortsätta genom att man stabiliserar motorn i det föregående steget för temperaturkonditionering och därefter påbörjar mätningen i det steg där motorstoppet inträffade.

f)	Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.

7.8.1.3   Valideringskriterier

Under varje steg i respektive provcykel med stationära förhållanden, efter den inledande omställningsperioden, får det uppmätta varvtalet inte avvika från referensvarvtalet med mer än ±1 % av nominellt varvtal eller ±3 min–1, beroende på vilket som är störst, utom vid låg tomgång, som ska ligga inom de av tillverkaren angivna toleranserna. Det uppmätta vridmomentet får inte avvika från referensvridmomentet med mer än ±2 % av maximalt vridmoment vid provningsvarvtalet.

7.8.2   Utsläppsprovningssekvens för RMC-cykel

7.8.2.1   Motoruppvärmning

Förfarande före provning i punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet analysatorkalibrering. Motorn ska värmas upp enligt prekonditioneringssekvensen i punkt 7.3.1.1.4. Omedelbart efter detta motorkonditioneringsförfarande, om motorns varvtal och vridmoment inte redan är inställda för det första provningssteget, ska de ökas linjärt under en rampperiod på 20 ± 1 s, till det första provningssteget. Mellan 5 s och 10 s efter slutet av rampperioden, ska provcykelmätningen startas.

7.8.2.2   Utförande av RMC-cykel

Provningen ska genomföras i den stegordning som anges för provcykeln (se tillägg 2 till bilaga XVII). Om det inte finns någon RMC-cykel tillgänglig för den angivna NRSC-cykeln ska NRSC-förfarandet för diskreta steg i punkt 7.8.1 följas.

I varje steg ska motorn drivas under den föreskrivna tiden. Övergången från ett steg till nästa steg ska ske linjärt under en tidsperiod på 20 ± 1 s och med de toleranser som anges i punkt 7.8.2.4.

För RMC-cykler ska referensvärdena för varvtal och vridmoment genereras med en frekvens av minst 1 Hz och den erhållna mätpunktsserien ska användas när provcykeln körs. Referenspunkterna ska genereras genom att man, under övergången mellan två steg, ökar de denormaliserade referensvärdena för varvtal och vridmoment linjärt mellan de två stegen. De normaliserade referensvärdena för vridmomentet ska inte ökas linjärt mellan stegen och därefter denormaliseras. Om varvtalet och vridmomentrampen körs vid en punkt över motorns vridmomentkurva, ska den fortsätta för bestämning av referensvridmomenten, och operatörskravet ska tillåtas fortsätta till maximalt värde.

Under hela RMC-provcykeln (under varje steg, inbegripet ramperna mellan stegen) ska koncentrationen av varje gasformig förorening mätas och om det förekommer ett tillämpligt gränsvärde ska partikelprovtagning och provtagning av partikelantal utföras. Gasformiga föroreningar får mätas outspädda eller utspädda och registreras kontinuerligt. Om de späds ut får de även samlas upp i en provtagningssäck. Partikelprovet ska spädas med konditionerad och ren luft. Under hela provningsförloppet tas ett enda partikelprov, och det samlas upp på ett partikelprovfilter.

För beräkning av bromsspecifika utsläpp ska det faktiska arbetet under cykeln beräknas genom integration av den faktiska motoreffekten under hela cykeln.

7.8.2.3   Utsläppsprovningssekvens

a)	Körning av RMC-cykeln, provtagning av avgaser, registrering av data och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt.

b)	Varvtal och vridmoment ska kontrolleras fram till första steget i provcykeln.

c)	Om motorstopp inträffar under RMC-cykeln ska provningen ogiltigförklaras. Motorn ska därefter förkonditioneras och provningen göras om.

d)

I slutet av RMC-cykeln ska provtagningen fortsätta, utom partikelprovtagningen, med alla system igång, tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inbegripet registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras.

e)	Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.

7.8.2.4   Valideringskriterier

RMC-provningarna ska valideras genom regressionsanalys, enligt beskrivningarna i punkterna 7.8.3.3 och 7.8.3.5. Tillåtna RMC-toleranser finns i tabell 6.1 nedan. Observera att RMC-toleranserna inte är desamma som NRTC-toleranserna i tabell 6.2. Vid provning av motorer med en nettoeffekt på mer än 560 kW får toleranser för regressionslinjen i tabell 6.2 och uteslutningen av enstaka punkter i tabell 6.3 användas.

Tabell 6.1

Toleranser för RMC-regressionslinje

	Varvtal	Vridmoment	Effekt
Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x	max. 1 % av nominellt varvtal	max. 2 % av motorns maximala vridmoment	max. 2 % av motorns maximala effekt
Regressionslinjens lutning, a 1	0,99–1,01	0,98–1,02	0,98–1,02
Determinationskoefficient, r 2	Min. 0,990	Min. 0,950	Min. 0,950
Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, a 0	±1 % av nominellt varvtal	±20 Nm eller ±2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst	±4 kW eller ±2 % av den maximala effekten, beroende på vilket som är störst

Om RMC-provningen inte utförs på en transient provbädd, där de transienta varvtals- och vridmomentvärdena inte är tillgängliga, ska följande valideringskriterier användas:

För varje steg gäller varvtals- och vridmomenttoleranserna enligt punkt 7.8.1.3. För perioderna på 20 s med linjär varvtals- och vridmomentövergång mellan de stationära RMC-provningsstegen (punkt 7.4.1.2) ska följande toleranser för varvtal och belastning användas för rampen:

a)	Varvtalet ska hållas linjärt inom ±2 % av det nominella varvtalet.

b)	Vridmomentet ska hållas linjärt inom ±5 % av det maximala vridmomentet vid det nominella varvtalet.

7.8.3   Transienta provcykler (NRTC- och LSI-NRTC-)

Referenskommandona för varvtal och vridmoment ska ges efter varandra, så att NRTC- och LSI-NRTC-cyklerna genomförs. Varvtals- och vridmomentkommandona ska ges med en frekvens av minst 5 Hz. Eftersom referensprovcykeln baseras på en frekvens av 1 Hz ska de mellanliggande varvtals- och vridmomentkommandona interpoleras linjärt, från de referensvärden för vridmoment som har skapats vid genereringen av provcykeln.

Små denormaliserade varvtalsvärden, nära varmtomgångsvarvtal, kan leda till att tomgångsregulatorer går igång och att motorvridmomentet överskrider referensvridmomentet, även vid lägsta operatörskrav. I en sådan situation rekommenderas att man kontrollerar dynamometern, så att den prioriterar referensvridmomentet snarare än referensvarvtalet och låter motorn bestämma varvtalet.

Under kallstartsförhållanden kan en kallstartsanordning användas för snabb uppvärmning av motorn och efterbehandlingssystemet. Under sådana förhållanden ger låga normaliseringsvarvtal upphov till referensvarvtal som är lägre än det förhöjda tomgångsvarvtalet. I en sådan situation rekommenderas att man kontrollerar dynamometern så att den prioriterar referensvridmomentet och låter motorn styra varvtalet vid lägsta operatörskrav.

Under utsläppsprovningen ska referensvarvtal och referensvridmoment samt återkopplade varvtal och vridmoment registreras med en frekvens av minst 1 Hz, men helst 5 Hz eller 10 Hz. Högre registreringsfrekvens är viktigt, eftersom det minimerar effekten av tidsfördröjningen mellan referenssignalerna och de återkopplade signalerna för varvtal och vridmoment.

Referens- och återkopplingssignalerna får registreras med lägre frekvens, (men minst 1 Hz), om de genomsnittliga värdena under tidsintervallet mellan de registrerade värdena registreras. De genomsnittliga värdena ska beräknas på grundval av återkopplingsvärden som uppdateras med en frekvens av minst 5 Hz. Dessa registrerade värden ska användas för att beräkna cykelvalideringsstatistik och det totala arbetet.

7.8.3.1   Utförande av en NRTC- provning

Förfaranden före provning enligt punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet förkonditionering, avsvalning och analysatorkalibrering.

Provningen ska startas enligt följande:

Provningssekvensen ska startas direkt efter det att motorn har startats från avsvalnat tillstånd såsom anges i punkt 7.3.1.2 (för NRTC-provning med kallstart) eller direkt från varmkonditioneringstillstånd (för NRTC-provning med varmstart). Ordningen i punkt 7.4.2.1 ska följas.

Dataloggning, provtagning av avgaser och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt som motorn startas. Provcykeln ska startas när motorn startas, och provcykeln ska utföras enligt schemat i tillägg 3 till bilaga XVII.

I slutet av provcykeln ska provtagningen fortsätta, med alla system igång tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inklusive registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras.

Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.

7.8.3.2   Utförande av en LSI-NRTC- provning

Förfaranden före provning enligt punkt 7.3.1 ska utföras, inbegripet förkonditionering och analysatorkalibrering.

Provningen ska startas enligt följande:

Provningen ska inledas enligt den ordning som anges i punkt 7.4.2.2.

Dataloggning, provtagning av avgaser och integrering av uppmätta värden ska startas samtidigt med starten av LSI-NRTC-provcykeln i slutet av den tomgångskörningsperiod på 30 sekunder som anges i punkt 7.4.2.2 b. Provcykeln ska utföras enligt schemat i tillägg 3 till bilaga XVII.

I slutet av provcykeln ska provtagningen fortsätta, med alla system igång tills systemsvarstiden har löpt ut. Därefter ska all provtagning och registrering avslutas, inklusive registrering av bakgrundsprov. Slutligen ska alla integrerade enheter stängas av och provcykelns slut ska registreras.

Förfaranden efter provning enligt punkt 7.3.2 ska utföras.

7.8.3.3   Kriterier för validering av transienta provcykler (NRTC- och LSI-NRTC)

När en provning valideras ska valideringskriterierna i denna punkt användas för referens- och återkopplingsvärdena för varvtal, vridmoment, effekt och totalt arbete.

7.8.3.4   Beräkning av cykelns arbete

Innan cykelarbetet beräknas ska alla varvtals- och vridmomentvärden som har registrerats under motorns start uteslutas. Punkter med negativa vridmomentvärden måste räknas som nollarbete. Det faktiska arbetet under cykeln W act (kWh) ska beräknas utifrån motorns återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment. Referenscykelarbetet W ref (kWh) ska beräknas utifrån motorns referensvarvtal och referensvridmoment. Cykelns faktiska arbete, W act, används för att jämföra med referenscykelns arbete, W ref, och för att beräkna bromsspecifika utsläpp (se punkt 7.2).

W act får avvika med maximalt 85 % och 105 % från W ref.

7.8.3.5   Valideringsstatistik (se tillägg 2 i bilaga VII)

Linjär regression mellan referensvärden och återkopplingsvärden ska beräknas för varvtal, vridmoment och effekt.

För att minimera effekten av tidsfördröjningen mellan referenssignalerna och de återkopplade signalerna är det tillåtet att förskjuta hela den återkopplade signalsekvensen framåt eller bakåt i tiden i förhållande till referenscykeln. I så fall ska både varvtal och vridmoment förskjutas med samma tidslängd och i samma riktning.

Minstakvadratmetoden ska användas med bäst anpassade ekvation med den formel som anges i ekvation 6-19:

y= a 1 x + a 0

(6-19)

där

y	är återkopplingsvärdet för varvtal (min–1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),
a 1	är regressionslinjens lutning,
x	är referensvärdet för varvtal (min–1), vridmoment (Nm) eller effekt (kW),
a 0	är regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln.

Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x samt determinationskoefficienten (r 2) ska beräknas för varje regressionslinje i enlighet med tillägg 3 till bilaga VII.

Denna analys bör utföras med en frekvens av 1 Hz. För att en provning ska anses giltig måste kriterierna i tabell 6.2 vara uppfyllda.

Tabell 6.2

Toleranser för regressionslinje

	Varvtal	Vridmoment	Effekt
Skattningens standardavvikelse (SEE) för y med avseende på x	≤ 5,0 % av det maximala provningsvarvtalet	≤ 10,0 % av vridmomentkurvans maximala vridmoment	≤ 10,0 % av vridmomentkurvans maximala effekt
Regressionslinjens lutning, a 1	0,95–1,03	0,83–1,03	0,89–1,03
Determinationskoefficient, r 2	Min. 0,970	Min. 0,850	Min. 0,910
Regressionslinjens skärningspunkt med y-axeln, a 0	≤ 10 % av tomgången	±20 Nm eller ±2 % av det maximala vridmomentet, beroende på vilket som är störst	±4 kW eller ±2 % av den maximala effekten, beroende på vilket som är störst

Endast i syfte att beräkna regressionen är det tillåtet att före beräkningen utesluta enstaka mätpunkter enligt villkoren i tabell 6.3. De får dock inte uteslutas när man beräknar cykelns arbete och utsläppen. En tomgångspunkt definieras som en punkt med ett normaliserat referensvridmoment på 0 % och ett normaliserat referensvarvtal på 0 %. Uteslutande av punkter får ske i hela cykeln eller valfria delar av den. Punkter där uteslutning används måste noteras.

Tabell 6.3

Villkor för uteslutning av enstaka punkter från regressionsanalysen

Händelse	Förhållanden (n = motorvarvtal, T = vridmoment)	Tillåten uteslutning av enstaka punkter
Minsta operatörskrav (tomgångspunkt)	n ref = n idle och T ref = 0 % och T act > (T ref – 0,02 T maxmappedtorque) och T act < (T ref + 0,02 T maxmappedtorque)	Varvtal och effekt
Minsta operatörskrav	n act ≤ 1,02 n ref och T act > T ref eller n act > n ref och T act ≤ T ref' eller n act > 1,02 n ref och T ref < T act ≤ (T ref + 0,02 T maxmappedtorque)	Effekt och antingen vridmoment eller varvtal
Högsta operatörskrav	n act < n ref och T act ≥ T ref eller n act ≥ 0,98 n ref och T act < T ref eller n act < 0,98 n ref och T ref > T act ≥ (T ref – 0,02 T maxmappedtorque)	Effekt och antingen vridmoment eller varvtal

8.   Mätningsförfaranden

8.1   Kalibrering och prestandakontroller

8.1.1   Inledning

I den här punkten beskrivs obligatoriska kalibreringar och verifieringar av mätsystemen. Punkt 9.4 innehåller specifikationer för enskilda instrument.

Kalibreringar och verifieringar ska generellt utföras i hela mätkedjan.

Om en kalibrering eller en verifiering av en del av ett mätsystem inte specificeras, ska den delen kalibreras och dess prestanda verifieras så ofta som mätsystemets tillverkare rekommenderar och i enlighet med god teknisk sed.

Internationellt erkända och spårbara standarder ska användas för att uppfylla de specificerade toleranserna för kalibreringar och verifieringar.

8.1.2   Sammanfattning av kalibrering och verifiering

Tabell 6.4 innehåller en sammanfattning av de kalibreringar och verifieringar som beskrivs i avsnitt 8 och anger när dessa måste utföras.

Tabell 6.4

Sammanfattning av kalibreringar och verifieringar

Typ av kalibrering eller verifiering	Lägsta frekvens  (1)
8.1.3: Noggrannhet, repeterbarhet och brus	Noggrannhet: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation. Repeterbarhet: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation. Brus: Ej obligatoriskt men rekommenderas för inledande installation.
8.1.4: Linearitetsverifiering	Varvtal: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Vridmoment: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Inloppsluft, utspädningsluft och utspädda avgasflöden och partiprovsflöde: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll, om inte flödet verifieras genom propankontroll eller med kol- eller syrebalansmetoden. Outspätt avgasflöde: Efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll, om inte flödet verifieras genom propankontroll eller med kol- eller syrebalansmetoden. Gasdelare: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Gasanalysatorer (om inte annat anges): Efter inledande installation, inom de 35 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. FTIR-analysator: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Partikelvåg: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Fristående tryck och temperatur: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
8.1.5: Verifiering av systemsvar för kontinuerliga gasanalysatorer samt uppdatering-registrering – för gasanalysatorer utan kontinuerlig kompensering för andra gasslag	Efter inledande installation eller efter systemändringar som kan inverka på systemsvaret.
8.1.6: Verifiering av systemsvar för kontinuerliga gasanalysatorer samt uppdatering-registrering – för gasanalysatorer med kontinuerlig kompensering för andra gasslag	Efter inledande installation eller efter systemändringar som kan inverka på systemsvaret.
8.1.7.1: Vridmoment	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.7.2: Tryck, temperatur, daggpunkt	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.1: Bränsleflöde	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.2: Inloppsflöde	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.3: Avgasflöde	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.4: Utspätt avgasflöde (CVS och PFD)	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.8.5: Verifiering av CVS-/PFD- och partiprovtagare (2)	Efter inledande installation, inom 35 dagar före provning och efter omfattande underhåll. (Propankontroll)
8.1.8.8: Vakuumläckage	Efter installation av provtagningssystemet. Före varje laboratorieprovning enligt punkt 7.1: inom 8 timmar före inledningen av det första provningsintervallet för varje arbetscykelsekvens och efter underhåll, t.ex. förfilterbyten.
8.1.9.1: CO2 NDIR H2O-interferens	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.9.2: CO NDIR CO2 och H2O-interferens	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.10.1: FID-kalibrering FID-optimering och FID-verifiering för HC (kolväten)	Kalibrera, optimera och bestämma CH4-svaret: Efter inledande installation och efter omfattande underhåll. Verifiera CH4-svaret: Efter inledande installation, inom de 185 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
8.1.10.2: Outspädd avgas med FID (O2-interferens)	För samtliga FID-analysatorer: Efter inledande installation och efter omfattande underhåll. För FID-analysatorer för THC: Efter inledande installation, efter omfattande underhåll och efter FID-optimering enligt punkt 8.1.10.1.
8.1.11.1: CLD CO2 och H2O-dämpning	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.11.3: NDUV HC och H2O-interferens	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.11.4: Kylbad, NO2-penetration (kylare)	Efter inledande installation och efter omfattande underhåll.
8.1.11.5: Omvandling med NO2-till-NO-omvandlare	Efter inledande installation, inom 35 dagar före provning och efter omfattande underhåll.
8.1.12.1: Verifiering av vattenavskiljare	För termiska kylare: Efter installation och efter omfattande underhåll. För osmotiska membran: Efter installation, inom de 35 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll.
8.1.13.1: Partikelvåg och vägning	Oberoende verifiering: Efter inledande installation, inom de 370 dagar som föregår provningen och efter omfattande underhåll. Nollställnings-, spänn- och referensprovverifieringar: Senast 12 timmar efter vägning och efter omfattande underhåll.

8.1.3   Verifieringar för noggrannhet, repeterbarhet och brus

Prestandavärdena för enskilda instrument som anges i tabell 6.8 är utgångspunkten för att bestämma ett instruments noggrannhet, repeterbarhet och brus.

Det är inte obligatoriskt att verifiera ett instruments noggrannhet, repeterbarhet eller brus. Verifieringarna bör dock övervägas till exempel för att definiera specifikationer för ett nytt instrument, för att verifiera att ett nyligen levererat instrument fungerar korrekt eller för att felsöka ett befintligt instrument.

8.1.4   Linearitetsverifiering

8.1.4.1   Tillämpningsområde och frekvens

Linearitetsverifiering ska utföras för varje mätsystem i tabell 6.5, minst så ofta som anges i tabellen och i enlighet med mätsystemillverkarens rekommendationer och god teknisk sed. Syftet med linearitetsverifiering är att bestämma om mätsystemet svarar proportionellt över det mätområde som undersöks. I linearitetsverifiering ska en serie av minst tio referensvärden utvärderas i mätsystemet, om inte annat anges. Mätsystemet kvantifierar varje referensvärde. De uppmätta värdena ska jämföras kollektivt med referensvärdena med hjälp av linjär regression genom minstakvadratmetoden och de linearitetskriterier som specificeras i tabell 6.5.

8.1.4.2   Prestandakrav

Om ett mätsystem inte uppfyller de aktuella linearitetskriterierna enligt tabell 6.5 ska bristerna korrigeras genom kalibrering, service eller byte av komponenter. Linearitetsverifieringen ska upprepas när bristerna har åtgärdats för att säkerställa att mätsystemet uppfyller linearitetskriterierna.

8.1.4.3   Förfarande

Följande protokoll för linearitetsverifiering ska användas:

a)	Mätsystemet ska köras vid de temperaturer, tryck och flöden som har specificerats för systemet.

b)	Före utsläppsprovning ska instrumentet nollställas med en nollsignal. För gasanalysatorer ska en nollställningsgas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 användas, och gasen ska införas direkt vid analysatorporten.

c)	Instrumentet ska spännas genom att en spännsignal påförs, på samma sätt som före en utsläppsprovning. För gasanalysatorer ska en spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 användas, och gasen ska införas direkt vid analysatorporten.

d)	När instrumentet har spänts ska det kontrolleras med samma signal som har använts i led b i denna punkt. På grundval av nollavläsning och god teknisk sed ska man avgöra om instrumentet måste nollställas och spännas på nytt innan nästa steg utförs.

e)

För alla uppmätta värden ska god teknisk sed och tillverkarens rekommendationer användas för att välja referensvärden, y refi, som täcker hela det förväntade svarsområdet under utsläppsprovning, så att extrapolering bortom området undviks. En nollreferenssignal ska väljas som ett av referensvärdena i linearitetsverifieringen. Vid linearitetsverifieringar för fristående tryck och temperaturer, ska minst tre referensvärden väljas. Vid alla andra linearitetsverifieringar ska minst tio referensvärden väljas.

f)	Instrumenttillverkarens rekommendationer och god teknisk sed ska användas när man väljer i vilken ordning referensvärdena ska användas.

g)	Referenskvantiteterna ska genereras och införas enligt punkt 8.1.4.4. För gasanalysatorer ska de gaskoncentrationer som man vet ligger inom specifikationerna i punkt 9.5.1 användas, och de ska införas direkt vid analysatorporten.

h)	Instrumentet ska ges tid att stabilisera sig medan det mäter referensvärdet.

i)	Referensvärdet ska mätas i 30 s, minst så ofta som lägsta frekvensen enligt tabell 6.7, och det aritmetiska medelvärdet av de registrerade värdena, ska registreras.

j)	Stegen i leden g–i i denna punkt ska upprepas tills alla referenskvantiteter har mätts.

k)	De aritmetiska medelvärdena , och referensvärdena, y ref i , ska användas för att beräkna linjär regression med minstakvadratmetoden samt statistiska värden för jämförelse med de obligatoriska prestandakriterierna i tabell 6.5. De beräkningar som beskrivs i tillägg 3 till bilaga VII ska användas.

8.1.4.4   Referenssignaler

I denna punkt beskrivs rekommenderade metoder för att generera referensvärden för linearitetsverifieringsprotokollet i punkt 8.1.4.3. Referensvärdena som simulerar faktiska värden ska användas, eller så ska ett faktiskt värde införas och mätas med ett referensmätsystem. I det senare fallet är referensvärdet det värde som referensmätsystemet rapporterar. Referensvärden och referensmätsystem ska vara internationellt spårbara.

För temperaturmätsystem med givare i form av termokopplingar, RTD:er (resistiv temperaturdetektor) och termistorer, kan linearitetsverifiering utföras genom att givaren avlägsnas från systemet och en simulator används i stället. En oberoende kalibrerad och kallkopplingskompenserad simulator ska användas. Den internationellt spårbara simulatorosäkerheten, skalad mot temperaturen, ska vara mindre än 0,5 % av maximal drifttemperatur T max. Om det här alternativet används är det viktigt att använda de sensorer som enligt leverantören har högre noggrannhet än 0,5 % av T max, jämfört med standardkalibreringskurvan.

8.1.4.5   Mätsystem som måste linearitetsverifieras

Tabell 6.5 innehåller mätsystem som måste linearitetsverifieras. Följande regler gäller för tabellen:

a)	Linearitetsverifiering ska utföras oftare än enligt tabellen om instrumenttillverkaren rekommenderar det eller om det, utifrån god teknisk sed, bör göras.

b)	”Min” avser det minsta referensvärde som används under linearitetsverifieringen. Observera att värdet kan vara noll eller ett negativt värde, beroende på signalen.

c)

”Max” avser generellt det största referensvärde som används under linearitetsverifieringen. För till exempel gasdelare är x max den odelade, outspädda spänngaskoncentrationen. Följande är specialfall där ”max” avser andra värden: i) För linearitetsverifiering av partikelvåg avses med m max den typiska massan för ett partikelfilter. ii) För linearitetsverifiering av vridmoment avses med T max tillverkarens specificerade maxmomentvärde för den motor som ska provas.

d)	Intervall anges inkluderande. Exempelintervallet 0,98–1,02 för lutningen a 1 innebär alltså 0,98 ≤ a 1 ≤ 1,02.

e)	De angivna linearitetsverifieringarna är inte obligatoriska för system som klarar flödesverifiering av utspädd avgas enligt 8.1.8.5 för propankontroll, eller för system med överensstämmelse inom ±2 % baserat på kemisk kol- eller syrebalans för inloppsluft, bränsle och avgas.

f)	a 1-kriterierna för kvantiteterna ska uppfyllas endast om kvantitetens absoluta värde krävs, i motsats till en signal som endast är linjärt proportionell mot det faktiska värdet.

g)

Fristående temperaturer är motortemperaturer och omgivningsförhållanden som används för att ställa eller verifiera motorförhållanden. Temperaturer som används för att ställa eller verifiera kritiska förhållanden i provningssystemet samt temperaturer som används i utsläppsberäkningar. i) Följande linearitetskontroller avseende temperatur är obligatoriska: inloppsluft, efterbehandlingsbäddar (för motorer som provas med efterbehandlingssystem för avgaser i cykler med kallstartskriterier); utspädningsluft för partikelprovning (CVS, tvåstegsutspädning och delflödessystem); partikelprov; kylarprov (för gasprovtagningssystem där kylanordning används för avfuktning av proven). ii) Följande linearitetskontroller avseende temperatur är obligatoriska endast om motortillverkaren anger det: Bränsleinlopp. Utlopp till provningscellens laddluftkylare (vid motorprovning med provningscellsvärmeväxlare som simulerar en laddluftkylare för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg). Inlopp till provningscellens laddluftkylare (vid motorprovning med provningscellsvärmeväxlare som simulerar en laddluftkylare för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg). Olja i sumpen. Kylvätska före termostat (för vätskekylda motorer).

h)

Fristående tryck är motortryck och omgivningsförhållanden som används för att ställa eller verifiera motorförhållanden; tryck som används för att ställa eller verifiera kritiska förhållanden i provningssystemet samt tryck som används i utsläppsberäkningar samt tryck som används i utsläppsberäkningar. i) Följande linearitetskontroller avseende tryck är obligatoriska: tryckbegränsning i inloppsluften, avgasflöde, barometer, CVS-inloppets mättryck (vid mätning med CVS), kylarprov (för gasprovtagningssystem där kylare används för torkning av proven). ii) Följande linearitetskontroller avseende tryck är obligatoriska endast om motortillverkaren anger det: tryckfall i provningscellens laddluftkylare och anslutande rör (för turboladdade motorer som provas i cell där en värmeväxlare simulerar en laddluftkylare för mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg), bränsleinlopp och bränsleutlopp.

Tabell 6.5

Mätsystem som måste linearitetsverifieras

Mätsystem	Kvantitet	Lägsta verifieringsfrekvens	Linearitetskriterier
				a	Skattningens standardavvikelse (SEE)	r 2
Motorvarvtal	n	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 0,05 % n max	0,98–1,02	≤ 2 % n max	≥ 0,990
Motorvridmoment	T	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 % T max	0,98–1,02	≤ 2 % T max	≥ 0,990
Bränsleflöde	qm	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 %	0,98–1,02	≤ 2 %	≥ 0,990
Inloppsluft Flödeshastighet  (1)	qV	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 %	0,98–1,02	≤ 2 %	≥ 0,990
Utspädningsluft Flödeshastighet  (1)	qV	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 %	0,98–1,02	≤ 2 %	≥ 0,990
Utspädda avgaser Flödeshastighet  (1)	qV	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 %	0,98–1,02	≤ 2 %	≥ 0,990
Outspädda avgaser Flödeshastighet  (1)	qV	Inom de 185 dagar som föregår provningen	≤ 1 %	0,98–1,02	≤ 2 %	≥ 0,990
Partiprovtagare Flödeshastighet  (1)	qV	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 %	0,98–1,02	≤ 2 %	≥ 0,990
Gasdelare	x/x span	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 0,5 % x max	0,98–1,02	≤ 2 % x max	≥ 0,990
Gasanalysatorer	x	Inom de 35 dagar som föregår provningen	≤ 0,5 % x max	0,99–1,01	≤ 1 % x max	≥ 0,998
Partikelvåg	m	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 % m max	0,99–1,01	≤ 1 % m max	≥ 0,998
Fristående tryck	p	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 % p max	0,99–1,01	≤ 1 % p max	≥ 0,998
Analog-digitalomvandling av fristående temperatursignaler	T	Inom de 370 dagar som föregår provningen	≤ 1 % T max	0,99–1,01	≤ 1 % T max	≥ 0,998

8.1.5   Verifiering av kontinuerliga gasanalysatorer samt av uppdatering och registrering

I det här avsnittet beskrivs ett generellt verifieringsförfarande för svar samt uppdatering och registrering avseende kontinuerliga gasanlysatorsystem. Punkt 8.1.6 innehåller information om verifieringsförfaranden för kompenserande analysatorer.

8.1.5.1   Tillämpningsområde och frekvens

Den här verifieringen ska utföras efter installation eller byte av en gasanalysator som används för kontinuerlig provtagning. Verifieringen ska också utföras om systemet konfigureras om på ett sätt som kan ge upphov till ändrade systemsvar. Verifieringen är nödvändig för kontinuerliga gasanalysatorer som används i transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC-provcykler, men är inte nödvändig för system med partigasanalysatorer eller kontinuerliga gasanalysatorer som bara används för NRSC-provcykler med diskreta steg.

8.1.5.2   Mätprinciper

Med det här provet verifieras att uppdaterings- och registreringsfrekvenserna överensstämmer med det övergripande systemsvaret på en snabb förändring av koncentrationsvärdena vid provtagningssonden. Gasanalysatorsystem ska optimeras så att deras övergripande svar på en snabb koncentrationsförändring uppdateras och registreras med rätt frekvens, i syfte att förhindra informationsförluster. Det här provet verifierar också att kontinuerligt mätande gasanalyssystem uppfyller ett minimikrav på svarstid.

Reaktionstiden ska bestämmas med exakt samma systeminställningar som vid provningsmätning (dvs. tryck, flöden, analysatorns filterinställningar och andra faktorer som påverkar reaktionstiden). Svarstiden fastställs genom att man byter gas direkt vid provtagningssondens inlopp. Anordningarna för gasbyte ska ha en sådan specifikation att bytet sker på mindre än 0,1 s. De gaser som används för provet ska orsaka en koncentrationsändring av minst 60 % av fullskaleutslaget (FS).

Varje gaskomponents spårkoncentration ska registreras.

8.1.5.3   Systemkrav

a)

Systemets svarstid ska vara ≤ 10 s med en stigtid på ≤ 5 s för alla uppmätta beståndsdelar (CO, NOx,2 och HC) och för samtliga mätområden som används. Alla data (koncentration, bränsle- och luftflöden) måste omvandlas med sina uppmätta svarstider innan utsläppsberäkningarna enligt bilaga VII utförs.

b)

För att betraktas som godtagbart avseende uppdatering och registrering, måste systemet uppfylla något av följande kriterier: i) Produkten av den genomsnittliga stigtiden och den frekvens med vilken systemet registrerar och uppdaterar koncentrationen ska vara minst 5. Den genomsnittliga stigtiden får aldrig vara längre än 10 s. ii) Den frekvens med vilken systemet registrerar koncentrationen ska vara minst 2 Hz (se även tabell 6.7).

8.1.5.4   Förfarande

Följande förfarande ska användas för att verifiera responsen av varje kontinuerligt mätande analysatorsystem:

a)

Systemtillverkarens start- och driftinstruktioner ska följas. Vid behov ska mätsystemet justeras för optimerad prestanda. Verifieringen ska utföras medan analysatorn används på samma sätt som vid utsläppsprovning. Om analysatorn delar provningssystem med andra analysatorer, och om gasflödet till andra analysatorer påverkar systemets svarstid, ska de andra analysatorerna startas och användas vid verifieringen. Verifieringen kan utföras samtidigt för flera analysatorer som delar provtagningssystem. Om analoga eller digitala realtidsfilter används under utsläppsprovning, ska filtren användas på samma sätt under denna verifiering.

b)

För utrustning som används för att verifiera systemets svarstid rekommenderas så korta gasöverföringsledningar som möjligt mellan alla anslutningar; en källa för nollställningsluft ska anslutas till något av inloppen i en snabbfungerande 3-vägsventil (2 inlopp, 1 utlopp), för att kontrollera flödet av nollställningsgas och blandade spänngaser till provningssystemets sondinlopp eller en T-koppling nära sondens utlopp. Normalt är gasflödet högre än sondens flöde, vilket gör att gas flödar över vid sondens inlopp. Om gasflödet är lägre än sondens flöde ska gaskoncentrationerna justeras för utspädningen från omgivande luft som dras in i sonden. Spänngaser med två eller flera gaser får användas. En gasblandare eller blandningsanordning får användas när spänngaserna blandas. En gasblandare eller blandningsanordning rekommenderas om spänngaser utspädda i N2 ska blandas med spänngaser utspädda i luft. Används en gasdelare ska en NO-CO-CO2-C3H8-CH4-spänngas (N2-balans) blandas i lika delar med en spänngas av renad syntetisk luft (NO2-balans). Alternativt kan, om tillämpligt, en binär standardgas användas i stället för en blandad NO-CO-CO2-C3H8-CH4-gas (N2-balans); i sådana fall ska separata svarsprovningar utföras för varje analysator. Gasdelarens utlopp ska vara anslutet till det andra utloppet i en 3-vägsventil. Ventilutloppet ska vara anslutet till en överflödspunkt vid gasanalyssystemets sond eller till en överflödskoppling mellan sonden och överföringsledningen till alla analysatorer som verifieras. En konfiguration som förhindrar tryckpulser på grund av stoppat flöde genom gasblandningsanordningen ska användas. Eventuella gasbeståndsdelar som inte är relevanta för verifiering av analysatorerna ska uteslutas. Alternativt kan gasflaskor med enkla gaser och separat mätning av svarstiderna användas.

c)

Datainsamling ska utföras enligt följande: i) Ventilen ska kopplas om för start av nollställningsgasflödet. ii) Systemet ska ges tid att stabilisera sig avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn. iii) Dataregistrering ska startas och utföras lika ofta som vid utsläppsprovning. Varje registrerat värde ska vara en unik, uppdaterad koncentration som analysatorn har mätt. Interpolation eller filtrering får inte användas för att ändra de registrerade värdena. iv) Ventilen ska kopplas om för att starta flödet av de blandade spänngaserna till analysatorerna. Tidpunkten ska registreras som t 0. v) Stabilisering avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn ska tillåtas. vi) Flödet ska kopplas om, så att nollställningsgas förs till analysatorn. Tidpunkten ska registreras som t 100. vii) Stabilisering avseende överföringsfördröjningar och fullt utslag från den långsammaste analysatorn ska tillåtas. viii) Stegen i leden c iv–vii i denna punkt ska upprepas för registrering av sju fullständiga cykler som avslutas med att nollställningsgas flödar till analysatorerna. ix) Registrering ska avslutas.

8.1.5.5   Utvärdering av prestanda

Uppgifter från punkt 8.1.5.4 c ska användas för att beräkna den genomsnittliga stigtiden för varje analysator.

a)

Om överensstämmelse med punkt 8.1.5.3 b i ska påvisas, måste följande förfarande användas: Varje stigtid (mätt i sekunder) ska multipliceras med sin respektive registreringsfrekvens mätt i Hz (1/s). Värdet för varje resultat ska vara minst 5. Om värdet är mindre än 5 ska registreringsfrekvensen ökas eller flödena justeras eller så ska provtagningssystemets utformning ändras så att stigtiden ökar. Digitala filter kan konfigureras för att öka stigtiden.

b)	Om överensstämmelse med punkt 8.1.5.3 b ii ska påvisas, räcker det att påvisa överensstämmelse med kraven i punkt 8.1.5.3 b ii.

8.1.6   Verifiering av svarstid för kompenserande analysatorer

8.1.6.1   Tillämpningsområde och frekvens

Den här verifieringen ska utföras för att bestämma en kontinuerligt mätande gasanalysators svar, då en analysators svar kompenseras av en annan analysators svar vid mätning av gasutsläpp. I den här kontrollen ska vattenånga anses vara en gasbeståndsdel. Verifieringen är obligatorisk för kontinuerligt mätande gasanalysatorer som används i transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC-provcykler. Verifieringen behövs inte för partigasanalysatorer eller kontinuerliga gasanalysatorer som används endast för NRSC-provcykler med diskreta steg. Den här verifieringen gäller inte för korrigering av vatten som avlägsnats från provet under efterbehandlingen. Den här verifieringen ska utföras efter den inledande installationen (dvs. idriftsättning av provningscellen). Efter omfattande underhåll kan punkt 8.1.5 användas för att verifiera enhetligt svar, förutsatt att alla utbytta komponenter vid något tillfälle har fuktverifierats avseende enhetlighet.

8.1.6.2   Mätprinciper

Det här förfarandet verifierar tidspridningen och enhetligt svar för system med kontinuerlig, kombinerad gasmätning. I det här förfarandet måste alla kompensationsalgoritmer och fuktighetskorrigeringar aktiveras.

8.1.6.3   Systemkrav

Kraven på generell svarstid och stigtid enligt punkt 8.1.5.3 a gäller även för kompenserande analysatorer. Om registreringsfrekvensen inte är samma som uppdateringsfrekvensen för den kontinuerligt kombinerade/kompenserade signalen, ska den minsta av de två frekvenserna användas för den verifiering som krävs enligt punkt 8.1.5.3 b i.

8.1.6.4   Förfarande

Alla förfaranden som anges i punkt 8.1.5.4 a–c ska användas. Dessutom måste svarstiden och stigtiden för vattenånga mätas, om det används en kompensationsalgoritm som baseras på vattenånga. I så fall måste minst en av de kalibreringsgaser som används (inte NO2) fuktas enligt följande:

Om systemet inte har en vattenavskiljare för att avlägsna vatten från provgasen, ska spänngasen fuktas genom att gasblandningen flödas genom ett tätat kärl där gasen, genom att bubblas i destillerat vatten, fuktas till den provdaggpunkt som under utsläppsprovningen bedömts vara den högsta möjliga daggpunkten. Om systemet under provningen använder en vattenavskiljare som har verifierats och godkänts i kontrollen för vattenavskiljare, kan den fuktade gasblandningen införas nedströms avskiljaren, genom att blandningen bubblas i destillerat vatten i ett tätat kärl vid 298 ± 10 K (25 ± 10 oC) eller en temperatur över daggpunkten. Oavsett situation ska den fuktade gasen, nedströms kärlet, bibehållas vid en temperatur minst 5 K (5 oC) över den lokala daggpunkten i ledningen. Observera att det är möjligt att utesluta vilken som helst av gasbeståndsdelarna om den inte är relevant för analysatorerna i verifieringen. Om någon av gasbeståndsdelarna inte är mottaglig för fuktkompensation kan svarskontrollen för analysatorerna utföras utan fuktning.

8.1.7   Mätning av motorns parametrar och omgivningsförhållanden

Motortillverkaren ska använda internationellt erkända kvalitetsrutiner som är spårbara gentemot nationella eller internationella standarder. I annat fall ska följande förfaranden användas:

8.1.7.1   Vridmomentkalibrering

8.1.7.1.1   Tillämpningsområde och frekvens

Alla system för vridmomentmätning, inklusive dynamometrar och givare för vridmoment, ska kalibreras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll och därvid ska, bland annat, referenskraft eller hävarm med dödvikt användas. Kalibreringen ska upprepas enligt god teknisk sed. För linearisering av vridmomentgivarens utsignaler ska instruktionerna från vridmomentgivarens tillverkare följas. Andra kalibreringsmetoder är tillåtna.

8.1.7.1.2   Dödviktskalibrering

I den här metoden använder man en känd kraft genom att hänga kända vikter på ett känt avstånd längs en hävarm. Vikternas hävarm måste vara vinkelrät mot gravitationen (dvs. horisontell) och mot dynamometerns rotationsaxel. Minst sex kombinationer av kalibreringsvikter ska användas för varje tillämpligt vridmomentmätområde, och vikterna ska vara ungefär jämt fördelade över området. Dynamometern ska vara satt i svängning eller rotation under kalibreringen, för att minska hysteresen på grund av friktion. Varje vikts kraft ska bestämmas genom multiplikation av viktens internationellt spårbara massa med den lokala gravitationsaccelerationen.

8.1.7.1.3   Kalibrering med töjningsgivare eller mätring

I den här metoden påför man kraft genom att antingen hänga vikter på en hävarm (vikterna och hävarmens längd används inte för bestämning av referensvridmomentet) eller genom att använda en dynamometer vid olika vridmoment. Minst sex kraftkombinationer ska användas för varje tillämpligt vridmomentmätområde, och krafterna ska vara ungefär jämt fördelade över området. Dynamometern ska vara satt i svängning eller rotation under kalibreringen, för att minska hysteresen på grund av friktion. I det här fallet bestäms referensvridmomentet genom att man multiplicerar utkraften från referensmätaren (t.ex. en töjningsgivare eller en mätring) med den effektiva hävarmslängden, som mäts från den punkt där kraften mäts till dynamometerns rotationsaxel. Det är viktigt att längden mäts vinkelrätt mot referensmätarens mätaxel och vinkelrätt mot dynamometerns rotationsaxel.

8.1.7.2   Tryck-, temperatur- och daggpunktskalibrering

Efter den inledande installationen ska instrumenten kalibreras för mätning av tryck, temperatur och daggpunkt. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.

Temperaturmätsystem med termokopplingar, RTD:er (resistiv temperaturdetektor) eller termistorer, ska kalibreras enligt beskrivningen i punkt 8.1.4.4 (om linearitetsverifiering).

8.1.8   Flödesrelaterade mätningar

8.1.8.1   Kalibrering av bränsleflöde

Efter inledande installation ska bränsleflödesmätarna kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.

8.1.8.2   Kalibrering av inloppsluftflöde

Efter inledande installation ska mätarna för inloppsluftflöde kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.

8.1.8.3   Kalibrering av avgasflöde

Efter inledande installation ska avgasflödesmätarna kalibreras. Instrumenttillverkarens instruktioner ska följas och kalibreringen ska upprepas på grundval av god teknisk sed.

8.1.8.4   Kalibrering av utspätt avgasflöde (CVS)

8.1.8.4.1   Översikt

a)	I detta avsnitt beskrivs kalibrering av flödesmätare för utspädda avgaser i system med konstantvolymprovtagning (CVS, constant volume sampling).

b)

Kalibreringen ska utföras när flödesmätaren är installerad permanent på mätplatsen. Kalibreringen ska utföras när någon del av flödeskonfigurationen uppströms eller nedströms flödesmätaren har ändrats och ändringen kan innebära att flödesmätarkalibreringen påverkas. Kalibreringen ska utföras efter inledande CVS-installation och om verifieringen för utspätt avgasflöde (dvs. propankontroll) i punkt 8.1.8.5 inte har godkänts trots korrigerande åtgärder.

c)

En CVS-flödesmätare ska kalibreras med en referensflödesmätare, till exempel en flödesmätare för subsoniskt venturirör (SSV), ett flödesmunstycke med stor radie, ett rundat munstycke, ett laminärflödeselement, en uppsättning av venturirör för kritiskt flöde eller en ultraljudsflödesmätare. Referensmätaren ska kunna rapportera kvantiteter som är internationellt spårbara med ±1 % osäkerhet. Referensflödesmätarens svar på flödet ska användas som referensvärde för kalibrering av CVS-flödesmätaren.

d)	Uppströms får inga filter eller annan tryckbegränsning som kan påverka flödet före referensflödesmätaren användas, om inte flödesmätare har kalibrerats för sådana tryckbegränsningar.

e)	En molbaserad metod används i den kalibreringssekvens som beskrivs i punkt 8.1.8.4. Instruktioner för motsvarande sekvens med massbaserad metod finns i punkt 2.5 i bilaga VII.

f)

Ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller ett subsoniskt venturirör (SSV) får, efter tillverkarens eget val, avlägsnas från sitt fasta läge för kalibrering, om följande krav är uppfyllda när venturiröret installeras i CVS. 1) Efter installation av CFV eller SSV i CVS-systemet ska god teknisk sed användas för att kontrollera att inte några läckor införts mellan CVS:s inlopp och venturiröret. 2) Efter kalibrering med venturirör ex-situ ska samtliga venturirörsflödeskombinationer kontrolleras för venturirör för kritiska flöden eller minst 10 flödespunkter för ett subsoniskt venturirör med hjälp av propankontrollen enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5. Resultatet av propankontrollen för varje venturirörsflödespunkt får inte överskrida toleransen i punkt 8.1.8.5.6. 3) För att kontrollera ex-situ-kalibreringen för ett CVS-system med mer än ett enda CFV ska följande kontroll utföras: i) En konstant flödeanordning ska användas för att tillhandahålla ett konstant flöde av propan i utspädningstunneln. ii) Kolvätekoncentrationerna ska mätas vid minst 10 separata flödeshastigheter för en SSV-flödesmätare, eller på alla tänkbara flödeskombinationer för en CFV-flödesmätare, samtidigt som flödet av propan hålls konstant. iii) Koncentrationen för kolvätebakgrunden i utspädningsluften ska mätas i början och i slutet av provningen. Den genomsnittliga bakgrundskoncentrationen från varje mätning vid varje flödespunkt ska dras av innan den regressionsanalys som anges i punkt (iv) utförs. iv) En exponentiell regression måste utföras med hjälp av alla värdepar för flödeshastigheten och korrigerad koncentration för att erhålla ett förhållande i form av y = a × xb, där koncentrationen är en oberoende variable och flödeshastigheten en beroende variabel. För varje datapost ska skillnaden mellan det uppmätta flödet och värdet av kurvans anpassning beräknas. Skillnaden ska vid varje punkt vara mindre än ±1 % av lämpligt regressionsanalysvärde. Värdet av b ska ligga mellan –1,005 och –0,995. Om resultaten inte uppfyller dessa gränsvärden ska korrigerande åtgärder i enlighet med punkt 8.1.8.5.1 a vidtas.

8.1.8.4.2   Kalibrering av kolvpump

En kolvpump (PDP, positive-displacement pump) ska kalibreras för att definiera en flödes-pumpvarvtalsformel för flödesläckage (vid pumpens tätningsytor) som funktion av pumpens inloppstryck. Ekvationskoefficienter ska bestämmas för varje varvtal som pumpen drivs med. En pumpflödesmätare ska kalibreras enligt följande:

a)	Systemet ska anslutas enligt figur 6.5.

b)	Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och pumpen ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid den lägst kalibrerade flödespunkten, till exempel vid punkten för maximal tryckbegränsning och minimalt pumpvarvtal.

c)	När pumpen drivs ska temperaturen vid pumpinloppet hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in.

d)	Pumpvarvtalet ställs till den första varvtalspunkt där pumpen ska kalibreras.

e)	Strypventilen ställs i helt öppet läge.

f)

Kolvpumpen drivs under minst 3 min, så att systemet stabiliseras. Pumpen drivs därefter kontinuerligt och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras: i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren, . ii) Genomsnittlig temperatur vid pumpinloppet, T in. iii) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid pumpinloppet, p in. iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid pumputloppet, p out. v) Genomsnittligt pumpvarvtal, n PDP.

g)	Strypventilen ska slutas gradvis, så att det absoluta trycket vid pumpinloppet, p in, minskar.

h)	Stegen i leden f och g i punkt 8.1.8.4.2 ska upprepas och data ska registreras vid minst sex strypningspositioner, vilket representerar hela området av möjliga tryck vid pumpinloppet.

i)	Kolvpumpen ska kalibreras med hjälp av insamlade data och de formler som anges i bilaga VII.

j)	För varje varvtal som pumpen drivs med ska stegen i leden f–i upprepas.

k)	Ekvationerna i avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod) eller avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) ska användas för att bestämma kolvpumpens flödesformel för utsläppsprovning.

l)	Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5.

m)	Kolvpumpen får inte användas under det lägsta inloppstryck som har provats vid kalibreringen.

8.1.8.4.3   Kalibrering av venturirör för kritiskt flöde (CFV)

Ett venturirör för kritiskt flöde (CFV, critical-flow venturi) ska kalibreras för verifiering av rörets utsläppskoefficient, C d, vid lägsta förväntade statiska differentialtryck mellan venturirörets inlopp och utlopp. En CFV-flödesmätare ska kalibreras enligt följande:

a)	Systemet ska anslutas enligt figur 6.5.

b)	Fläkten ska startas nedströms venturiröret.

c)	När venturiröret används ska temperaturen vid rörets inlopp hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in.

d)	Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och venturiröret ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid maximal tryckbegränsning.

e)	Strypventilen ska ställas i helt öppet läge. I stället för att använda en ställbar strypventil kan man variera trycket nedströms venturiröret genom att ändra fläktvarvtalet eller använda ett kontrollerat läckage. Observera att vissa fläktar har vissa begränsningar avseende obelastad användning.

f)

Venturiröret ska användas under minst 3 min, så att systemet stabiliseras. Användning av venturiröret fortsätter därefter och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras: i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren, . ii) Eventuellt, den genomsnittliga daggpunkten för kalibreringsluften, T dew. Se bilaga VII för tillåtna förhållanden under utsläppsmätningar. iii) Genomsnittlig temperatur vid venturirörets inlopp, T in. iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid venturirörets inlopp, p in. v) Genomsnittligt statiskt differentialtryck mellan venturirörets inlopp och dess utlopp, Δp CFV.

g)	Strypventilen ska slutas gradvis, så att det absoluta trycket vid venturirörets inlopp, p in, minskar.

h)

Stegen i leden f och g i denna punkt ska upprepas och genomsnittsdata ska registreras vid minst tio strypningspositioner, så att högsta möjliga förväntade differentialtryck under drift, Δp CFV, provas. Kalibreringskomponenter eller venturirörkomponenter måste inte tas bort för kalibrering vid minsta möjliga tryckbegränsningar.

i)	C d och det lägsta tillåtna tryckförhållandet r, ska bestämmas enligt beskrivningen i bilaga VII.

j)	C d ska användas för att bestämma venturirörflödet under en utsläppsprovning. Venturiröret ska inte användas över högsta tillåtna r som bestämts i enlighet med bilaga VII.

k)	Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5.

l)

Om CVS-systemet är konfigurerat för samtidig användning av flera parallella venturirör, ska CVS-systemet kalibreras enligt något av följande: i) Varje kombination av venturirör ska kalibreras enligt detta avsnitt och bilaga VII. Se bilaga VII för instruktioner om beräkning av flöden för detta alternativ. ii) Varje venturirör ska kalibreras enligt denna punkt och bilaga VII. Se bilaga VII för instruktioner om beräkning av flöden för detta alternativ.

8.1.8.4.4   Kalibrering av subsoniskt venturirör (SSV)

Ett subsoniskt venturirör (SSV) ska kalibreras så att kalibreringskoefficienten, C d, bestäms för det förväntade inloppstryckområdet. En SSV-flödesmätare ska kalibreras enligt följande:

a)	Systemet ska anslutas enligt figur 6.5.

b)	Fläkten ska startas nedströms venturiröret.

c)	Läckaget mellan kalibreringsflödesmätaren och venturiröret ska vara mindre än 0,3 % av det totala flödet vid maximal tryckbegränsning.

d)	När venturiröret används ska temperaturen vid rörets inlopp hållas konstant, inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta inloppstemperaturen, T in.

e)

Den reglerbara strypventilen eller en fläkt med varierbart varvtal ska ställas så att flödet blir större än största möjliga flöde som förväntas under provningen. Flödena får inte extrapoleras bortom de kalibrerade värdena, varför man bör säkerställa att Reynoldstalet, Re, vid SSV-mynningen vid största kalibreringsflöde, är större än förväntat största Re under provning.

f)

Venturiröret ska användas under minst tre minuter, så att systemet stabiliseras. Användning av venturiröret fortsätter därefter och genomsnittsvärdena för data som samlas in under minst 30 s för var och en av följande kvantiteter registreras: i) Genomsnittligt flöde för referensflödesmätaren, . ii) Eventuellt, den genomsnittliga daggpunkten för kalibreringsluften, T dew. Se bilaga VII för tillåtna förhållanden. iii) Genomsnittlig temperatur vid venturirörets inlopp, T in. iv) Genomsnittligt statiskt absolut tryck vid venturirörets inlopp, p in. v) Statiskt differentialtryck mellan det statiska trycket vid venturirörets inlopp och det statiska trycket vid venturirörets mynning, Δp SSV.

g)	Strypventilen ska slutas gradvis, eller så ska fläktvarvtalet ökas gradvis, så att flödet minskar.

h)	Stegen i leden f och g i denna punkt ska upprepas och data ska registreras vid minst tio flöden.

i)	Funktionens form för C d och Re ska bestämmas med hjälp av insamlade data och beräkningarna i bilaga VII.

j)	Kalibreringen ska verifieras genom en CVS-verifiering (dvs. propankontroll) enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.5, med den nya ekvationen för C d och Re.

k)	Venturiröret ska användas endast mellan minimalt och maximalt flöde.

l)	Ekvationerna i avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod) eller avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) ska användas för att bestämma venturirörets flödesformel under en provning.

8.1.8.4.5   Ultraljudskalibrering (reserverad)

Figur 6.5

Scheman för CVS-kalibrering av utspädda avgasflöden

8.1.8.5   Verifiering av CVS och partiprovtagare (propankontroll)

8.1.8.5.1   Inledning

a)

En propankontroll är en CVS-verifiering som används för att bestämma om det finns avvikelser i mätningar av utspädda avgasflöden. Propankontroll används även som verifiering av partiprovtagning, för att bestämma om det finns avvikelser i ett partiprovtagningssystem som hämtar prov från ett CVS-system, enligt beskrivningen i led f i denna punkt. Utifrån god teknisk sed och med säkra metoder kan kontrollen utföras med andra gaser än propan, till exempel CO2 eller CO. En misslyckad propankontroll kan indikera att det finns problem som måste åtgärdas, enligt följande: i) Felaktig analysatorkalibrering. FID-analysatorn måste kalibreras om, repareras eller bytas. ii) Läckagekontroller ska utföras i fråga om CVS-systemets tunnel, anslutningar, fästanordningar och HC-provtagningssystem, enligt punkt 8.1.8.7. iii) Verifiering avseende bristande blandningsfunktion ska utföras i enlighet med punkt 9.2.2. iv) Verifiering av kolvätekontaminering i provtagningssystemet ska utföras enligt beskrivningen i punkt 7.3.1.2. v) Ändrad CVS-kalibrering. En kalibrering av den monterade CVS-flödesmätaren ska utföras enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.4. vi) Andra problem med CVS-systemets eller verifieringssystemets maskinvara/programvara. CVS-systemet samt maskinvara och programvara för CVS-verifiering ska inspekteras avseende felaktigheter.

b)

I en propankontroll används antingen en referensmassa eller ett referensflöde av C3H8 som spårgas i CVS-systemet. Om ett referensflöde används, måste man ta hänsyn till alla C3H8-beteenden som i referensflödesmätaren avviker från en ideal gas. Se avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) eller avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod), där kalibrering och användning av vissa flödesmätare beskrivs. Inget antagande om ideal gas får användas i punkt 8.1.8.5 och bilaga VII. I propankontrollen jämförs den beräknade massan av införd C3H8 med hjälp av kolvätemätningar och CVS-flödesmätningar, med referensvärdet.

8.1.8.5.2   Metod för att införa en känd mängd propan i CVS-systemet

Den totala noggrannheten hos provtagnings- och analyssystemet för CVS bestäms genom att en känd mängd av en förorenande gas införs i systemet medan det körs på normalt sätt. Föroreningen analyseras, och massan beräknas i enlighet med bilaga VII. Någon av följande två metoder ska användas:

a)

Mätning med hjälp av en gravimetrisk teknik ska utföras enligt följande: Vikten av en liten cylinder som fyllts med kolmonoxid eller propan bestäms med en noggrannhet av ±0,01 g. CVS-systemet körs under cirka 5–10 min som vid en normal avgasutsläppsprovning medan kolmonoxid eller propan sprutas in i systemet. Mängden ren gas som förts in bestäms med hjälp av jämförande vägning. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas.

b)

Mätning med ett munstycke för kritiskt flöde ska utföras enligt följande: En känd mängd ren gas (kolmonoxid eller propan) matas in i CVS-systemet genom ett kalibrerat strypmunstycke för kritiskt flöde. Om inloppstrycket är tillräckligt högt, är flödet, som ställs in med hjälp av strypmunstycket, oberoende av trycket vid strypmunstyckets utlopp (kritiskt flöde). CVS-systemet körs som vid en normal provning av avgasutsläpp under 5–10 minuter. Ett gasprov ska analyseras med den vanliga utrustningen (provtagningssäck eller integrering), och massan av gasen beräknas.

8.1.8.5.3   Förberedelse av propankontrollen

Propankontrollen ska förberedas enligt följande:

a)	Om en referensmassa av C3H8 används i stället för ett referensflöde, ska en cylinder fylld med C3H8 erhållas. Referenscylinderns C3H8-massa ska bestämmas med en noggrannhet av ±0,5 % av den mängd C3H8 som förväntas användas.

b)	Lämpliga flöden ska väljas för CVS-systemet och C3H8.

c)	En port för insprutning av C3H8 ska väljas i CVS-systemet. Den valda portplatsen ska vara placerad på så kort avstånd som möjligt från den plats där motoravgassystemet införs i CVS-systemet. C3H8-cylindern ska kopplas till insprutningssystemet.

d)	CVS-systemet ska vara igång och stabiliseras.

e)	Eventuella värmeväxlare i provtagningssystemet ska förvärmas eller förkylas.

f)	Uppvärmda eller kylda komponenter, såsom provtagningsledningar, filter, kylare och pumpar, ska ges tid att stabilisera sig vid driftstemperaturen.

g)	Vid tillämplighet ska läckageverfiering av vakuumsidan i systemet för kolväteprovtagning utföras, enligt beskrivningen i punkt 8.1.8.7.

8.1.8.5.4   Förberedelse av systemet för kolväteprovtagning inför propankontroll

Läckageverifiering av vakuumsidan i systemet för kolväteprovtagning kan utföras enligt led g i denna punkt. Om det här förfarandet används kan förfarandet för kolvätekontaminering i punkt 7.3.1.2 användas. Om kontrollen av läckage på vakuumsidan inte utförs enligt led g ska systemet för kolväteprovtagning nollställas, spännas och verifieras avseende kontaminering, vilket ska ske enligt följande:

a)	Det minsta kolväteanalysatorområde som kan mäta den förväntade koncentrationen av C3H8 för CVS- och C3H8-flödena ska väljas.

b)	Kolväteanalysatorn ska nollställas med nollställningsluft som införs i analysatorporten.

c)	Kolväteanalysatorn ska spännas med C3H8-spänngas som införs vid analysatorporten.

d)	Nollställningsluft ska flöda över vid kolvätesonden eller in i en koppling mellan sonden och överföringsledningen.

e)	Den stabila kolvätekoncentrationen i systemet för kolväteprovtagning ska mätas som överflödiga nollställningsluftflöden. För partimätning av kolväte ska partibehållaren (t.ex. en provtagningssäck) fyllas, och överloppskoncentrationen av kolväte ska mätas.

f)	Om den överflödande kolvätekoncentrationen är högre än 2 μmol/mol får man inte fortsätta förfarandet förrän kontamineringen har eliminerats. Källan till kontamineringen ska fastställas och korrigerande åtgärder vidtas, t.ex. rengöring av systemet eller byte av kontaminerade delar.

g)	När den överflödande kolvätekoncentrationen inte överskrider 2 μmol/mol ska värdet registreras som x HCinit och användas för att korrigera kolvätekontamineringen, enligt beskrivningen i avsnitt 2 (molbaserad metod) i bilaga VII eller avsnitt 3 (massbaserad metod) i bilaga VII.

8.1.8.5.5   Utförande av propankontroll

a)

Propankontrollen ska utföras enligt följande: i) För partikolväteprovtagning ska rena lagringsmedier, t.ex. lufttomma säckar, anslutas. ii) Instrument för kolvätemätning ska användas enligt instrumenttillverkarens instruktioner. iii) Om man förmodar att korrigering av bakgrundskoncentrationer av kolväte i utspädningsluften måste utföras, ska bakgrundskoncentrationen av kolväte i utspädningsluften mätas och registreras. iv) Alla integrerade enheter ska nollställas. v) Provtagningen och eventuella flödesintegrerare ska startas. vi) C3H8 ska släppas ut med den flödeshastighet som har valts. Om ett referensflöde av C3H8 används, ska integrering av detta startas. vii) C3H8 ska släppas ut kontinuerligt tills det har frigjorts minst så mycket C3H8 som behövs för korrekt kvantifiering av C3H8-referensflödet och C3H8-mätflödet. viii) C3H8-cylindern ska stängas av och provtagningen ska fortsätta tills tidsfördröjningar på grund av provtransport och analysatorsvar kan anses vara kompenserade. ix) Provtagningen ska avslutas och alla integrerare ska stängas av.

b)

Om mätning med ett munstycke för kritiskt flöde används, kan följande förfarande användas för propankontroll, som alternativ till metoden i led a i punkt 8.1.8.5.5: i) För partikolväteprovtagning ska rena lagringsmedier, t.ex. lufttomma säckar, anslutas. ii) Instrument för kolvätemätning ska användas enligt instrumenttillverkarens instruktioner. iii) Om man förmodar att korrigering av bakgrundskoncentrationer av kolväte i utspädningsluften måste utföras, ska bakgrundskoncentrationen av kolväte i utspädningsluften mätas och registreras. iv) Alla integrerade enheter ska nollställas. v) Innehållet i C3H8-referenscylindern ska släppas ut med den valda flödeshastigheten. vi) Provtagningen ska startas och alla flödesintegrerare ska startas när det har bekräftats att kolvätekoncentrationen är stabil. vii) Cylinderns innehåll ska släppas ut kontinuerligt tills det har frigjorts minst så mycket C3H8 som behövs för korrekt kvantifiering av C3H8-referensflödet och C3H8-mätflödet. viii) Alla integrerare ska stängas av. ix) C3H8-referenscylindern ska stängas av.

8.1.8.5.6   Utvärdering av propankontrollen

Förfarandet efter provning ska utföras enligt följande:

a)	Om partiprovtagning har använts ska partiproven analyseras så snart som det är praktiskt möjligt.

b)	Efter kolväteanalysen ska kontaminering och bakgrundskoncentrationer kompenseras.

c)	Total C3H8-massa baserat på CVS- och kolvätedata ska beräknas enligt beskrivningarna i bilaga VII, med molmassan av C3H8, MC3H8, i stället för den effektiva molmassan av HC, MHC.

d)

Om en referensmassa (gravimetrisk metod) används, ska cylinderns propanmassa bestämmas med en noggrannhet av ±0,5 %, och C3H8-referensmassan ska bestämmas genom att den tomma cylinderns propanmassa subtraheras från den fyllda cylinderns propanmassa. Om ett munstycke för kritiskt flöde används (mätning med ett munstycke för kritiskt flöde), ska propanmassa bestämmas som flödet multiplicerat med provningstiden.

e)	Den beräknade massan ska subtraheras med C3H8-referensmassan. Om skillnaden ligger inom ±3,0 % av referensmassan, godkänns CVS-systemet vid verifieringen.

8.1.8.5.7   Verifiering av system för sekundär utspädning vid partikelprovtagning

När propankontrollen ska upprepas för verifiering av systemet för sekundär utspädning vid partikelmätning ska följande förfarande, enligt leden a–d, användas:

a)

Systemet för kolväteprovtagning ska konfigureras för uttagning av ett prov vid en punkt nära partiprovtagarens lagringsmedium (t.ex. ett partikelfilter). Om det absoluta trycket vid den valda punkten är för lågt för uttag av ett kolväteprov, kan detta tas från partiprovtagarens pumputlopp. Vid provtagning från pump måste man vara extra uppmärksam: ett i normala fall godtagbart pumpläckage nedströms en partiprovtagare ger upphov till att propankontrollen underkänns.

b)	Propankontrollen ska upprepas enligt beskrivningen i denna punkt, men kolväteprovet ska samlas upp från partiprovtagaren.

c)	C3H8-massan ska beräknas med hänsyn till sekundär utspädning från partiprovtagaren.

d)	Den beräknade massan ska subtraheras med C3H8-referensmassan. Om skillnaden ligger inom ±5 % av referensmassan, godkänns partiprovtagare vid verifieringen. I annat fall ska korrigerande åtgärder vidtas.

8.1.8.5.8   Verifiering av vattenavskiljare

Om det används en fuktgivare för kontinuerlig bevakning av daggpunkten vid vattenavskiljarens utlopp, utförs inte den här kontrollen om det är säkerställt att avskiljarutloppets fukthalt är lägre än de minimivärden som används för dämpnings-, störnings- och kompensationskontroll.

a)

Om det enligt reglerna i punkt 9.3.2.3.1 används en vattenavskiljare för att avlägsna fukt från provgasen, ska funktionen verifieras efter installationen, efter omfattande underhåll, för termokylare. För osmotiska membranavskiljare ska funktionen verifieras efter installationen, efter omfattande underhåll och inom 35 dagar före provning.

b)

Eftersom vatten kan försämra analysatorns förmåga att mäta den utsläppsbeståndsdel som är av intresse, brukar man ibland avlägsna vattnet innan provgasen når analysatorn. Till exempel kan vatten dämpa reaktionen och påverka en CLD-analysators NOx-svar genom negativ interferens, eller påverka en NDIR-analysators svar genom positiv interferens.

c)	Vattenavskiljaren ska uppfylla kraven enligt punkt 9.3.2.3.1 avseende daggpunkt, T dew, och absolut tryck, p total, nedströms den osmotiska membranavskiljaren eller termokylaren.

d)

Följande metod för verifiering av vattenavskiljare ska användas för att kontrollera avskiljarens prestanda, eller så ska ett alternativt protokoll utformas på grundval av god teknisk sed. i) Rör av polytetrafluoreten (PTFE) eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna. ii) N2 eller renad luft ska fuktas genom att bubblas med destillerat vatten i ett slutet kärl, där gasen fuktas till den högsta möjliga daggpunkt som har identifierats under utsläppsprovtagningen. iii) Den fuktade gasen ska tillföras uppströms vattenavskiljaren. iv) Den fuktade gasens temperatur nedströms kärlet ska hållas vid minst 5 oC ovanför dess daggpunkt. v) Den fuktade gasens daggpunkt, T dew, och tryck, p total, ska mätas så nära vattenavskiljarens inlopp som möjligt, för att säkerställa att daggpunkten är den högsta möjliga daggpunkt som har identifierats vid utsläppsprovtagningen. vi) Den fuktade gasens daggpunkt, T dew, och tryck, p total, ska mätas så nära vattenavskiljarens utlopp som möjligt. vii) Vattenavskiljarens prestanda ska anses godkänd om resultatet av led d vi i detta avsnitt är lägre än vattenavskiljarens specifikationer identifierade enligt punkt 9.3.2.3.1 plus 2 oC, eller om molhalten enligt led d vi är mindre än vattenavskiljarens specifikationer plus 0,002 mol/mol eller 0,2 volymprocent. Observera att provdaggpunkten i denna verifiering uttrycks i absolut temperatur, Kelvin.

8.1.8.6   Periodisk kalibrering av mätsystem för delflöden av partiklar och relaterade outspädda avgaser

8.1.8.6.1   Specifikationer för differentialflödesmätning

I system med delflödesutspädning, för provtagning av outspädda avgaser, är det särskilt viktigt med provflödets noggrannhet q mp, om mätningen inte sker direkt utan bestäms genom differentialflödesmätning i enlighet med ekvation 6-20:

q m p = q m dew – q m

(6-20)

där

qm p	är avgasens provmassflöde in i system för delflödesutspädning,
qm dw	är utspädningsluftens massflöde (på våt bas),
qm dew	är ekvivalent massflöde för utspädda avgaser på våt bas.

I detta fall ska differensens största fel vara sådant att noggrannheten för qmp ligger inom ±5 % när utspädningsförhållandet är mindre än 15. Den kan beräknas med hjälp av rms-värdet av felen hos varje instrument.

Godtagbar noggrannhet hos q mp kan uppnås med någon av följande metoder:

a)	Den absoluta noggrannheten hos qm dew och qm dw är ±0,2 %, vilket garanterar en noggrannhet hos qm p på ≤ 5 % vid en utspädningsfaktor på 15. Högre utspädningsförhållanden ger dock större fel.

b)	Kalibrering av qm dw relativt qm dew utförs så att samma noggrannheter som med metoden i led a uppnås för qmp . Mer information finns i punkt 8.1.8.6.2.

c)	Noggrannheten för q mp bestäms indirekt, utifrån utspädningsförhållandets noggrannhet, som bestämts med hjälp av en spårgas, t.ex. CO2. För q mp krävs noggrannheter motsvarande metoden i led a.

d)	Den absoluta noggrannheten hos qm dew och qm dw ligger inom ±2 % av fullt skalutslag, det maximala felet hos differensen mellan qm dew och qm dw ligger inom 0,2 %, och linearitetsfelet ligger inom ±0,2 % av det högsta värdet för t qm dew under provet.

8.1.8.6.2   Kalibrering av differentialflödesmätningen

Systemet med delflödesutspädning, för uttag av ett outspätt avgasprov, ska kalibreras regelbundet med en noggrann flödesmätare som är spårbar mot internationella och/eller nationella standarder. Flödesmätaren eller flödesmätinstrumenten ska kalibreras med något av följande förfaranden så att sondflödet, qm p, in i tunneln uppfyller noggrannhetskraven i punkt 8.1.8.6.1.

a)	Flödesmätaren för qm dw ansluts i serie till flödesmätaren för qm dew, skillnaden mellan de båda flödesmätarna kalibreras för minst 5 jämnt fördelade flödesvärden mellan provets lägsta qm dw-värde och provets qm dew-värde. Utspädningstunneln behöver inte passeras.

b)

En kalibrerad massflödesmätare ansluts i serie till flödesmätaren för qm dew, och noggrannheten kontrolleras för det värde som används under provningen. Sedan ansluts den kalibrerade massflödesmätaren i serie till flödesmätaren för qm dw, och noggrannheten ska kontrolleras för minst fem inställningar, motsvarande utspädningsförhållanden mellan 3 och 15, relativt det qm dew-värde som används under provningen.

c)

Överföringsledningen TL (se figur 6.7) ska kopplas bort från avgassystemet, och en kalibrerad flödesmätare, med ett mätområde som lämpar sig för mätning av qm p, ska kopplas till överföringsledningen. Därefter ska qm dew ställas till det värde som används vid provningen, och qm dw ska ställas in till minst fem värden efter varandra, motsvarande utspädningsförhållanden mellan 3 och 15. Alternativt kan man ordna med en särskild flödesväg för kalibreringen, där tunneln inte passeras, men det totala flödet och utspädningsluftens flöde ska då passera genom respektive mätare, som under den faktiska provningen.

d)

En spårgas matas in i överföringsledningen i avgassystemet (TL). Spårgasen kan vara en beståndsdel av avgaserna, t.ex. CO2 eller NOx. Efter utspädning i tunneln mäts spårgasbeståndsdelen. Detta ska göras för fem utspädningsförhållanden mellan 3 och 15. Provflödets noggrannhet beräknas med hjälp av utspädningsförhållandet r d med hjälp av ekvation 6-21: q m p = q m dew/r d (6-21)

Gasanalysatorernas noggrannhet ska beaktas för att säkerställa noggrannheten hos qmp .

8.1.8.6.3   Särskilda krav för differentialflödesmätning

Det rekommenderas att man kontrollerar kolflödet med hjälp av de verkliga avgaserna för att upptäcka mät- och kontrollproblem och verifiera att delflödessystemet fungerar korrekt. Denna kontroll bör göras åtminstone varje gång som en ny motor installeras, eller när en väsentlig del av provcellskonfigurationen ändras.

Motorn ska köras med toppvridmoment och topphastighet eller i något annat stationärt driftläge som ger 5 % eller mer CO2. Delflödessystemet ska köras med en utspädningsfaktor på ungefär 15:1.

Om kolflödet kontrolleras ska tillägg 2 till bilaga VII tillämpas. Kolflödena ska beräknas enligt ekvationerna i tillägg 2 till bilaga VII. Alla kolflöden ska överensstämma med varandra inom 5 %.

8.1.8.6.3.1   Förhandskontroll

En förhandskontroll ska genomföras inom 2 timmar före provningen enligt följande:

Flödesmätarnas noggrannhet kontrolleras på samma sätt som vid kalibreringen (se punkt 8.1.8.6.2) vid åtminstone två punkter, inklusive qm dw-flödesvärden motsvarande utspädningsförhållanden mellan 5 och 15 för det qm dew-värde som används under provningen.

Förhandskontrollen får uteslutas, om man med hjälp av de värden som registrerats vid den kalibrering som beskrivs i punkt 8.1.8.6.2 kan visa att flödesmätarnas kalibrering är stabil under en längre tid.

8.1.8.6.3.2   Bestämning av omvandlingstiden

Omvandlingstiden ska bestämmas med samma systeminställningar som vid provningen. Omvandlingstiden, som definieras i punkt 2.4 i tillägg 5 till denna bilaga och i figur 6.11, ska bestämmas med följande metod:

En oberoende referensflödesmätare med ett för provtagningsflödet lämpligt mätområde placeras i serie med och nära kopplad till sonden. Flödesmätarens omvandlingstid ska vara kortare än 100 ms vid den flödesstegstorlek som används vid svarstidsmätningen, och flödestryckbegränsningen ska motsvara god teknisk sed och måste vara så låg att den inte påverkar delflödesutspädningssystemets dynamiska funktion. Inmatningen av avgasflödet (eller luftflödet, om avgasflödet beräknas) i delflödessystemet ska stegvis ändras, från lågt flöde till minst 90 % av fullt skalutslag. För den stegvisa ändringen ska man använda samma tröskel som för att utlösa look ahead-styrning vid den faktiska provningen. Ingångsvärde för avgasflödesstegen och flödesmätarens utslag ska registreras med en frekvens på minst 10 Hz.

Med hjälp av dessa data beräknas delflödessystemets omvandlingstid, som är tiden mellan utlösandet av stegstimulus och den punkt som ger 50 % av flödesmätarens respons. På samma sätt ska omvandlingstiderna för qmp-signalen (dvs. avgasprovflödet in till system för delflödesutspädning) och qmew,i-signalen (dvs. avgasmassflödet på våt bas enligt avgasflödesmätaren) bestämmas. Dessa signaler används för de regressionskontroller som genomförs efter varje provning (se punkt 8.2.1.2).

Beräkningen ska upprepas för minst 5 öknings- och minskningsinsignaler, varefter man beräknar resultatens medelvärde. Referensflödesmätarens interna omvandlingstid (< 100 ms) ska subtraheras från detta värde. När look-ahead-styrning krävs, ska delflödesutspädningssystemets look ahead-värde tillämpas i enlighet med punkt 8.2.1.2.

8.1.8.7   Verifiering av läckage på vakuumsidan

8.1.8.7.1   Tillämpningsområde och frekvens

Efter inledande installation av provtagningssystemet, efter omfattande underhåll (t.ex. förfilterbyten) och inom de 8 timmar som föregår varje provcykelsekvens, ska det verifieras att det inte förekommer något väsentligt läckage på vakuumsidan; för verifieringen används någon av de läckageprovningar som beskrivs i detta avsnitt. Verifieringen gäller inte för helflödesdelar av CVS-utspädningssystem.

8.1.8.7.2   Mätprinciper

Läckage kan identifieras antingen genom att man mäter ett mindre flöde där flödet borde vara noll, genom att identifiera utspädning av en känd koncentration av en spänngas som flödar genom vakuumsidan i ett provtagningssystem eller genom att mäta tryckökningen i ett system som har tömts på luft.

8.1.8.7.3   Läckagekontroll genom mätning av litet flöde

Avseende små läckageflöden ska provtagningssystemet testas enligt följande:

a)

Systemets sondände ska förseglas med någon av följande metoder: i) Provsondens ände ska täckas eller pluggas igen. ii) Överföringsledningen ska kopplas från vid sonden och överföringsledningen ska täckas eller pluggas igen. iii) En läckagesäker ventil mellan sonden och överföringsledningen ska stängas.

b)

Alla vakuumpumpar ska arbeta. Efter stabiliseringen ska det verifieras att flödet genom provtagningssystemets vakuumsida är mindre än 0,5 % av systemets normala flöde vid användning. Typiska analysator- och bypassflöden kan uppskattas som en approximation av systemets normala flöde under användning.

8.1.8.7.4   Läckagekontroll genom identifiering spänngasutspädning

För den här kontrollen kan en valfri gasanalysator användas. Om en FID-detektor används ska eventuell kolvätekontaminering i provtagningssystemet korrigeras i enlighet med avsnitten 2 eller 3 i bilaga VII om kolvätebestämning. Missvisande resultat ska undvikas genom att man endast använder analysatorer vars repeterbarhet är minst 0,5 % vid den spänngaskoncentration som används i det här testet. Läckagekontroll på vakuumsidan ska utföras enligt följande:

a)	En gasanalysator ska förberedas på samma sätt som inför utsläppsprovning.

b)	Spänngas ska tillföras analysatorporten och det ska verifieras att spänngaskoncentrationen mäts inom förväntad noggrannhet och med förväntad repeterbarhet.

c)

Överflödande spänngas ska ledas till någon av följande platser i provtagningssystemet: i) Provsondens ände. ii) Överföringsledningens öppna ände (genom att överföringsledningen kopplas från vid sondanslutningen så att spänngasen kan flöda över vid den öppna änden). iii) En trevägsventil som installeras mellan sonden och överföringsledningen.

d)

Det ska verifieras att den uppmätta överflödsspänngasens koncentration ligger inom ±0,5 % av spänngaskoncentrationen. Ett mätvärde som är lägre än förväntat indikerar läckage, medan ett värde som är högre än förväntat kan tyda på problem med spänngasen eller analysatorn. Ett högre mätvärde än förväntat är inte ett tecken på läckage.

8.1.8.7.5   Läckagekontroll genom identifiering av tryckförändring

I det här testet vakuumsätts provtagningssystemets volym på vakuumsidan, så att läckage kan observeras som förändring av vakuumtillståndet. Provtagningssystemets kända volym på vakuumsidan måste ligga inom ±10 % av systemets faktiska volym. Mätinstrumenten måste uppfylla kraven enligt punkterna 8.1 och 9.4.

Läckagekontroll genom identifiering av vakuumförsämring utförs enligt följande:

a)

Systemets sondände ska förseglas så nära sondöppningen som möjligt, med någon av följande metoder: i) Provsondens ände ska täckas eller pluggas igen. ii) Överföringsledningen vid sonden ska kopplas från och överföringsledningen ska täckas eller pluggas igen. iii) En läckagesäker ventil mellan sonden och överföringsledningen ska stängas.

b)	Alla vakuumpumpar ska arbeta. Systemet vakuumsätts till ett värde som motsvarar vakuumet under normal drift. Om provtagningssäckar används bör det normala förfarandet för nedpumpning av säcken upprepas två gånger, för att minimera eventuella kvarstående volymer.

c)

Provpumparna ska stängas av och systemet ska förslutas. Det absoluta trycket i den kvarvarande gasen, och eventuellt systemets absoluta temperatur, ska mätas och registreras. Systemet ska ges tid att stabilisera sig och man ska vänta tills ett läckage på minst 0,5 % har orsakat en tryckförändring som är minst tio gånger tryckgivarens upplösning. Trycket och eventuellt temperaturen ska registreras igen.

d)

Läckageflödet ska beräknas på grundval av ett antaget nollvärde för nedpumpade säckvolymer och på grundval av kända värden för provsystemvolymen, start- och sluttrycken, eventuella temperaturer och den tid som har förflutit. Det ska verifieras att läckageflödet är mindre än 0,5 % av systemets flöde vid normalt bruk med hjälp av ekvationen 6-22: (6–22) där qV leak är läckageflöde vid vakuumförändring [mol/s], V vac är geometrisk volym för provtagningssystemets vakuumsida m3, R är molär gaskonstant J/(mol · K), p 2 är vakuumsidans absoluttryck vid tidpunkten t 2, Pa, T 2 är vakuumsidans absoluta temperatur vid tidpunkten t 2, K, p 1 är vakuumsidans absoluttryck vid tidpunkten t 1, Pa, T 1 är vakuumsidans absoluta temperatur vid tidpunkten t 1, K, t 2 är tidpunkten för slutförande av läckagekontrollen, s, t 1 tidpunkten för start av läckagekontrollen, s.

8.1.9   CO- och CO2-mätningar

8.1.9.1   Verifiering av H2O-interferens för CO2-NDIR-analysatorer

8.1.9.1.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om CO2 mäts med hjälp av en NDIR-analysator ska interferensen från H2O verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.

8.1.9.1.2   Mätprinciper

H2O kan störa en NDIR-analysators respons på CO2. Om NDIR-analysatorn i denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätningar av andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras.

8.1.9.1.3   Systemkrav

En NDIR-analysator för CO2 ska ha en H2O-interferens inom 0,0 ± 0,4 mmol/mol (av förväntad genomsnittlig CO2-koncentration).

8.1.9.1.4   Förfarande

Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:

a)	NDIR-analysatorn för CO2 ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning.

b)

En fuktad provgas ska skapas, vilket sker genom att nollställningsgas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som förväntad maximal nivå under provning. Om provet passerar genom en vattenavskiljare under verifieringen, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den nivå som bestämts enligt punkt 9.3.2.3.1.

c)	Den fuktade provgasens temperatur ska hållas vid minst 5 oK över sin daggpunkt, nedströms kärlet.

d)	Den fuktade provgasen ska införas i provtagningssystemet. Den fuktade provgasen kan införas nedströms en vattenavskiljare, om en sådan används vid verifieringen.

e)	Provgasens vattenmolhalt, x H2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total mätas, för beräkningen av x H2O.

f)	God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x H2O mäts till analysatorn.

g)	Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden ska ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag.

h)	Medan analysatorn mäter provets koncentration ska 30 s provdata registreras. Det aritmetiska medelvärdet av dessa data ska beräknas. Analysatorn klarar verifieringen om värdet ligger inom 0,0 ± 0,4 mmol/mol.

8.1.9.2   Verifiering av H2O- och CO2-interferens för CO NDIR-analysatorer

8.1.9.2.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om CO mäts med hjälp av en NDIR-analysator ska interferensen från H2O och CO2 verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.

8.1.9.2.2   Mätprinciper

H2O och CO2 kan ge positiv interferens i en NDIR-analysator, genom att reagera på liknande sätt som CO. Om NDIR-analysatorn för denna verifiering använder kompenseringsalgoritmer som baseras på mätinstrument för andra gaser, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova kompenseringsalgoritmerna när analysatorns interferens verifieras.

8.1.9.2.3   Systemkrav

En CO-NDIR-analysators kombinerade H2O- och CO2-interferens ska ligga inom ±2 % av den förväntade genomsnittliga koncentrationen av CO.

8.1.9.2.4   Förfarande

Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:

a)	CO-NDIR-analysatorn ska startas, drivas, nollställas och spännas på samma sätt som inför en utsläppsprovning.

b)

En fuktad CO2-provgas ska skapas, vilket sker genom att en CO2-spänngas bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om provet inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den förväntade maximala nivån under provning. Om provet passerar genom en vattenavskiljare under verifieringen, ska kärlets temperatur kontrolleras för att generera en H2O-nivå som är minst så hög som den nivå som fastställts enligt punkt 9.3.2.3.1.1. CO2-spänngasens koncentration ska vara minst så hög som den maximala förväntade koncentrationen under provning.

c)	Den fuktade CO2-provningsgasen ska tillföras provsystemet. Den fuktade CO2-provningsgasen kan införas nedströms en vattenavskiljare, om en sådan används under provning.

d)	Provgasens vattenmolhalt, x H2O, ska mätas så nära analysatorns inlopp som möjligt. Till exempel ska daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total mätas, för beräkningen av x H2O.

e)	God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x H2O mäts till analysatorn.

f)	Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges.

g)	Medan analysatorn mäter provkoncentrationen ska svaren registreras under 30 s. Det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas.

h)	Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen om resultatet i led g i denna punkt håller sig inom det toleransområde som anges i punkt 8.1.9.2.3.

i)

Förfaranden för interferensverifiering av CO2 och H2O kan även utföras separat. Om CO2- och H2O-nivåerna som används är högre än de högsta nivåer som förväntas vid provning, ska varje observerat interferensvärde viktas ned genom att man multiplicerar det observerade interferensvärdet med kvoten av det högsta förväntade koncentrationsvärdet och det faktiska värde som används under detta förfarande. I interferensförfarandet kan man använda separata H2O-koncentrationer (ned till 0,025 mol/mol H2O-innehåll) som är lägre än de vid provning förväntade högsta nivåerna, men den observerade H2O-interferensen ska viktas upp genom att man multiplicerar med kvoten av det högsta förväntade H2O-koncentrationsvärdet och det faktiska värde som förväntas under detta förfarande. Summan av de två viktade interferensvärdena ska uppfylla den tolerans som anges i punkt 8.1.9.2.3.

8.1.10   Kolvätemätningar

8.1.10.1   Optimering och verifiering av FID (flamjoniseringsdetektor)

8.1.10.1.1   Tillämpningsområde och frekvens

FID-funktionen ska kalibreras vid den inledande installationen, vilket gäller alla FID-analysatorer. Utifrån god teknisk sed ska kalibreringen upprepas vid behov. Följande steg ska utföras för en FID-analysator som mäter kolväte:

a)	FID-analysatorns svar på olika kolväten ska optimeras efter inledande installation av analysatorn samt efter omfattande underhåll. FID-svaret på propylen och toluen ska vara mellan 0,9 och 1,1 relativt propan.

b)	FID-analysatorns svarsfaktor för metan (CH4) ska bestämmas efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll, enligt beskrivningen i punkt 8.1.10.1.4.

c)	Svaret på metan (CH4) ska verifieras inom de 185 dagar som föregår provningen.

8.1.10.1.2   Kalibrering

Utifrån god teknisk sed ska ett kalibreringsförfarande utvecklas, t.ex. på grundval av FID-analysatortillverkarens instruktioner och rekommenderade intervall för FID-kalibrering. FID-analysatorn ska kalibreras med hjälp av C3H8-kalibreringsgaser som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1. Detta ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C1).

8.1.10.1.3   Optimering av FID-analysatorns HC-svar

Det här förfarandet gäller endast för FID-analysatorer som mäter HC.

a)

Instrumenttillverkarens specifikationer och god teknisk sed ska användas för inledande instrumentstart och grundläggande justering med FID-bränsle och nollställningsluft. Uppvärmda FID-analysatorer ska användas inom specificerade drifttemperaturområden. FID-svaret ska optimeras för att uppfylla kraven om svarsfaktor för kolväten och klara syreinterferensverifieringen enligt punkterna 8.1.10.1.1 a och 8.1.10.2 vid de vanligaste förväntade analysatorområdena under utsläppsprovning. För att optimera FID-funktionen kan man använda högre analysatorområden enligt instrumenttillverkarens rekommendationer och på grundval av god teknisk sed, om det normala analysatorområdet är lägre än det minsta området för optimering enligt tillverkarens instruktioner.

b)	Uppvärmda FID-analysatorer ska användas inom specificerade drifttemperaturområden. FID-svaret ska optimeras vid de vanligaste mätområdena som förväntas under utsläppsprovning. Med bränsle- och luftflöden inställda enligt tillverkarens rekommendationer ska en spänngas tillföras analysatorn.

c)

För optimering ska stegen i leden i–iv nedan utföras eller det förfarande som instrumenttillverkaren rekommenderar. Alternativt kan optimeringen utföras enligt förfarandet i SAE paper nr 770141. i) Utslaget vid ett visst bränsleflöde ska bestämmas utifrån skillnaden mellan utslagen från spänngasen respektive nollställningsgasen. ii) Bränsleflödet ska ökas och minskas stegvis i förhållande till tillverkarens specifikation. Spännutslaget och nollutslaget vid bränsleflödena ska registreras. iii) Skillnaden mellan spännutslaget och nollutslaget ska ritas upp i ett diagram, och bränsleflödet ska ställas in mot den del av kurvan som motsvarar de högsta värdena. Detta är utgångspunkten för flödesinställningen, men den kan behöva justeras ytterligare med beaktande av reaktionsfaktorn för kolväten och kontrollen av syreinterferens enligt punkterna 8.1.10.1.1 a och 8.1.10.2. iv) Om faktorerna för syreinterferens och kolvätereaktion inte uppfyller de specifikationer som anges nedan ska luftflödet justeras stegvis uppåt och nedåt i förhållande till tillverkarens specifikation, och punkterna 8.1.10.1.1 a och 8.1.10.2 upprepas för varje flöde.

d)	Optimala flöden och/eller tryck för FID-analysatorns bränsle och brännarluft ska bestämmas, och provtagning ska utföras och registreras för framtida referens.

8.1.10.1.4   Bestämning av HC-FID-analysatorns CH4-svarsfaktor

Eftersom FID-analysatorer generellt svarar olika på CH4 respektive C3H8, ska varje THC-FID-analysators CH4-svarsfaktor RF CH4[THC-FID] bestämmas efter FID-optimering. Den svarsfaktor RF CH4[THC-FID] som senast mätts upp i enlighet med detta avsnitt ska användas i beräkningar för HC-bestämning enligt beskrivningarna i avsnitt 2 till bilaga VII (massbaserad metod) eller avsnitt 3 till bilaga VII (molbaserad metod), för att kompensera för CH4-svaret. RF CH4[THC-FID] ska fastställas enligt följande:

a)	En C3H8-spänngas med lämplig koncentration ska väljas för att spänna analysatorn före utsläppsprovning. Endast spänngaser som uppfyller kraven i punkt 9.5.1 ska väljas och gasens C3H8-koncentration ska registreras.

b)	En CH4-spänngas som uppfyller kraven i punkt 9.5.1 ska väljas, och gasens CH4-koncentration ska registreras.

c)	FID-analysatorn ska användas enligt tillverkarens instruktioner.

d)	Det ska bekräftas att FID-analysatorn har kalibrerats med C3H8. Kalibreringen ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C1).

e)	FID-analysatorn ska nollställas med en nollställningsgas som används för utsläppsprovning.

f)	FID-analysatorn ska spännas med den valda C3H8-spänngasen.

g)	Den CH4-spänngas som har valts ut i enlighet med led b ska införas i FID-analysatorns provtagningsport.

h)	Analysatorsvaret ska stabiliseras. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena analysatorn och beakta analysatorns utslag.

i)	Medan analysatorn mäter CH4-koncentrationen ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet av insamlade data ska beräknas.

j)	Den genomsnittliga uppmätta koncentrationen ska divideras med den registrerade spännkoncentrationen för CH4-kalibreringsgasen. Resultatet är FID-analysatorns svarsfaktor för CH4, dvs. RF CH4[THC-FID].

8.1.10.1.5   Verifiering av HC-FID-analysatorns metansvar (CH4)

Om värdet för RF CH4[THC-FID], framräknat enligt punkt 8.1.10.1.4, ligger inom ±5,0 % av det senast bestämda värdet, betraktas HC-FID-analysatorn som godkänd vid verifiering av metansvaret.

a)

Det ska först verifieras att vart och ett av FID-bränslets, brännarluftens och provets tryck och/eller flöden ligger inom ±0,5 % av de senast registrerade värdena, enligt beskrivningen i punkt 8.1.10.1.3. Om flödena måste justeras ska ett nytt värde för RF CH4[THC-FID] bestämmas enligt punkt 8.1.10.1.4. Det ska verifieras att det fastställda värdet för RF CH4[THC-FID] ligger inom den tolerans som anges i den här punkten, 8.1.10.1.5.

b)	Om RF CH4[THC-FID] inte ligger inom det toleransområde som anges i den här punkten, 8.1.10.1.5, ska FID-svaret optimeras på nytt, enligt beskrivningen i punkt 8.1.10.1.3.

c)	Ett nytt värde för RF CH4[THC-FID] ska bestämmas enligt punkt 8.1.10.1.4. Det nya värdet för RF CH4[THC-FID] ska användas i beräkningar för HC-bestämning, enligt beskrivningen i avsnitt 2 i bilaga VII (massbaserad metod) eller avsnitt 3 i bilaga VII (molbaserad metod).

8.1.10.2   Icke-stökiometrisk verifiering av O2-interferens i FID-analysatorer för outspädd avgas

8.1.10.2.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om FID-analysatorer används för mätning av outspädda avgaser, ska O2-interferensen verifieras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll.

8.1.10.2.2   Mätprinciper

Ändringar av O2-koncentrationen i outspädda avgaser kan inverka på FID-analysatorns flamtemperatur och därmed påverka FID-svaret. För denna verifiering ska FID-bränslet, brännarluften och provflödet optimeras. FID-analysatorns prestanda ska verifieras med de kompensationsalgoritmer för O2-interferens som används under utsläppsprovning.

8.1.10.2.3   Systemkrav

FID-analysatorer som används under provning måste klara verifiering av O2-interferens med godkänt resultat, enligt förfarandet i detta avsnitt.

8.1.10.2.4   Förfarande

FID-analysatorns O2-interferens ska bestämmas enligt följande (observera att en eller flera gasdelar kan användas för att skapa nödvändiga referensgaskoncentrationer för denna verifiering):

a)

Tre spännreferensgaser som uppfyller kraven i punkt 9.5.1 och har den C3H8-koncentration som ska väljas för att spänna analysatorerna inför utsläppsprovning. CH4-spännreferensgaser ska väljas för FID-analysatorer som kalibrerats med CH4 och en icke-metanavskiljare. De tre gasernas koncentrationer ska väljas så att koncentrationerna av O2 respektive N2 representerar de lägsta, högsta och mellanliggande O2-koncentrationer som förväntas under provning. Kravet att använda en genomsnittlig O2-koncentration kan uteslutas, om FID-analysatorn kalibreras med en spänngas som har balanserats med den genomsnittliga förväntade syrekoncentrationen.

b)	Det ska bekräftas att FID-analysatorn uppfyller alla specifikationer i punkt 8.1.10.1.

c)	FID-analysatorn ska startas och användas på samma sätt som inför utsläppsprovning. Oavsett FID-analysatorbrännarens luftkälla under provning, ska nollställningsluft användas som luftkälla för FID-brännaren under denna verifiering.

d)	Analysatorn ska nollställas.

e)	Analysatorn ska spännas med en spänngas som används under utsläppsprovning.

f)

Nollutslaget ska kontrolleras med hjälp av den nollställningsgas som används under utsläppsprovningen. Man fortsätter med nästa steg om det genomsnittliga nollutslaget, enligt data som samlas in under 30 s, ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.

g)	Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den lägsta O2-koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2minHC.

h)

FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.

i)	Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den genomsnittliga O2-koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2avgHC.

j)

FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.

k)	Analysatorns svar ska kontrolleras med hjälp av den spänngas som har den högsta O2-koncentration som förväntas under provning. Det genomsnittliga svaret utifrån 30 s insamlade (i stabiliserat system) provdata ska registreras som x O2maxHC.

l)

FID-analysatorns nollutslag ska kontrolleras med den nollställningsgas som används under utsläppsprovning. Nästa steg ska utföras om det genomsnittliga nollutslaget enligt data som samlas in under 30 s (när systemet är stabilt) ligger inom ±0,5 % av det spännreferensvärde som används i led e i denna punkt; i annat fall ska förfarandet startas om vid led d i denna punkt.

m)

Den procentuella skillnaden mellan x O2maxHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den procentuella skillnaden mellan x O2avgHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den procentuella skillnaden mellan x O2minHC och dess referensgaskoncentration ska beräknas. Den största procentuella skillnaden av de tre beräknade procentuella skillnaderna ska fastställas. Värdet representerar O2-interferensen.

n)

Om O2-interferensen ligger inom ±3 % räknas FID-analysatorn som godkänd vid verifieringen av O2-interferens. I annat fall ska en eller flera av följande åtgärder utföras för att avhjälpa problemet: i) Verifieringen ska upprepas för att undersöka om ett misstag gjordes under förfarandet. ii) Nollställnings- och provgaser med högre eller lägre O2-koncentrationer ska väljas och verifieringen ska göras om. iii) FID-brännarens luft-, bränsle- och provflöden ska justeras. Om något av de nämnda flödena justeras för en THC-FID-analysator i syfte att klara O2-interferensverifieringen, ska RF CH4 återställas inför nästa RF CH4-verifiering. Efter eventuella justeringar ska O2-interferensen verifieras på nytt, och RF CH4 ska bestämmas. iv) FID-analysatorn ska repareras eller bytas, och O2-interferensen ska verifieras på nytt.

8.1.10.3   Icke-metanavskiljarens penetrationsfraktioner (Reserverad)

8.1.11   NOx-mätningar

8.1.11.1   CLD CO2 och H2O-dämpning

8.1.11.1.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om en CLD-analysator används för att mäta NOx ska H2O- och CO2-dämpningen verifieras när CLD-analysatorn har installerats samt efter omfattande underhåll.

8.1.11.1.2   Mätprinciper

H2O och CO2 kan ge negativ interferens i en CLD-analysators NOx-svar, vilket beror på att analysatorns kemiluminiscensreaktion (som behövs för identifiering av NOx) dämpas. Detta förfarande och beräkningarna i punkt 8.1.11.2.3 används för att bestämma dämpningen och konvertera dämpningsresultaten till förväntad maximal H2O-molhalt och förväntad maximal CO2-koncentration under utsläppsprovning. Om CLD-analysatorn använder algoritmer för dämpningskompensering som baseras på mätinstrument för H2O och/eller CO2, ska dämpningen utvärderas när dessa instrument är aktiva och kompenseringsalgoritmerna tillämpas.

8.1.11.1.3   Systemkrav

För utspädd mätning får CLD-analysatorns kombinerade dämpning för H2O och CO2 inte överskrida ±2 %. För outspädd mätning får CLD-analysatorns kombinerade dämpning för H2O och CO2 inte överskrida ±2,5 %. Kombinerad dämpning är summan av CO2-dämpningen, enligt beskrivningen i punkt 8.1.11.1.4 och av H2O-dämpningen, enligt beskrivningen i punkt 8.1.11.1.5. Om ovanstående krav inte uppfylls ska korrigerande åtgärder vidtas genom att analysatorn repareras eller byts. Innan utsläppsprovningarna inleds ska det verifieras att de korrigerande åtgärderna har resulterat i fullgod analysatorfunktion.

8.1.11.1.4   Förfarande för verifiering av CO2-dämpning

Följande metod, eller den metod som instrumenttillverkaren föreskriver, används för att bestämma CO2-dämpningen med hjälp av en gasdelare som blandar binära spänngaser med nollställningsgasen (som utspädningsgas) och uppfyller specifikationerna i punkt 9.4.5.6; alternativa verifieringsprotokoll kan utformas på grundval av god teknisk sed.

a)	Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna.

b)	Gasdelaren ska konfigureras så att ungefär lika stora mängder spänngas och utspädningsgaser blandas med varandra.

c)	Om CLD-analysatorn har ett driftläge där endast kvävemonoxid (NO) detekteras, snarare än alla kväveoxider (NOx), ska CLD-analysatorn drivas i kvävemonoxidläget.

d)	En CO2-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär dubbelt så hög som den förväntade maximala CO2-koncentrationen under utsläppsprovning.

e)

En NO-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär dubbelt så hög som den förväntade maximala NO-koncentrationen under utsläppsprovning. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren.

f)

CLD-analysatorn ska nollställas och spännas. CLD-analysatorn ska spännas med NO-spänngas enligt led e i denna punkt, genom gasdelaren. NO-spänngasen ska anslutas till gasdelarens spänngasport. En nollställningsgas ska anslutas till gasdelarens utspädarport. Samma nominella blandningsförhållande ska användas som valts enligt led b i denna punkt. Gasdelarens utkoncentration av NO ska användas för att spänna CLD-analysatorn. Vid behov ska gasegenskaperna korrigeras för att säkerställa korrekt gasdelning.

g)	CO2-spänngasen ska anslutas till gasdelarens spänngasport.

h)	NO-spänngasen ska anslutas till gasdelarens utspädningsport.

i)

Gasdelaren ska stabiliseras medan NO och CO2 flödar genom den. CO2-koncentrationen ut ur gasdelaren ska bestämmas, och vid behov ska gasegenskaperna korrigeras för att säkerställa korrekt gasdelning. Denna koncentration, x CO2act, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt 8.1.11.2.3. Någon annan enkel anordning för gasblandning kan användas i stället för en gasdelare. I så fall ska en analysator användas för att bestämma CO2-koncentrationen. Om en NDIR-analysator används tillsammans med en enklare alternativ gasblandningsanordning, ska NDIR-komponenten uppfylla kraven i detta avsnitt, och den ska spännas med CO2-spänngasen enligt led d i denna punkt. Före användningen måste NDIR-analysatorns linearitet verifieras över hela mätområdet, upp till dubbelt så hög koncentration som den förväntade högsta CO2-koncentrationen under provning.

j)

NO-koncentrationen ska mätas nedströms gasdelaren med CLD-analysatorn. Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. Medan analysatorn mäter provets koncentration ska dess utslag registreras under 30 sekunder. De registrerade koncentrationernas aritmetiska genomsnitt, x NOmeas, ska beräknas. x NOmeas, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt 8.1.11.2.3.

k)	Den faktiska NO-koncentrationen, x NOact, ska beräknas vid gasdelarens utlopp, på grundval av spänngaskoncentrationerna och x CO2act med hjälp av ekvation 6-24. Det beräknade värdet ska användas i beräkningarna för dämpningsverifiering med hjälp av ekvation 6-23.

l)	De värden som har registrerats enligt punkterna 8.1.11.1.4 och 8.1.11.1.5 ska användas vid beräkningen av dämpningen enligt beskrivningen i punkt 8.1.11.2.3.

8.1.11.1.5   Förfarande för verifiering av H2O-dämpning

Följande metod, eller den metod som instrumenttillverkaren föreskriver, får användas för att bestämma H2O-dämpningen, eller så ska ett alternativt verifieringsprotokoll utformas på grundval av god teknisk sed:

a)	Rör av PTFE eller rostfritt stål ska användas för anslutningarna.

b)	Om CLD-analysatorn har ett driftläge där endast kvävemonoxid (NO) detekteras, snarare än alla kväveoxider (NOx), ska CLD-analysatorn drivas i kvävemonoxidläget.

c)

En NO-spänngas som uppfyller specifikationerna i punkt 9.5.1 ska användas, och koncentrationen ska vara ungefär lika hög som den förväntade maximala koncentrationen under utsläppsprovning. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren.

d)	CLD-analysatorn ska nollställas och spännas. CLD-analysatorn ska spännas med NO-spänngasen enligt led c i denna punkt, spänngasens koncentration ska registreras som x NOdry och den ska användas i verifieringsberäkningarna i punkt 8.1.11.2.3.

e)

NO-spänngasen ska fuktas genom att bubblas genom destillerat vatten i ett slutet kärl. Om det fuktade NO-spänngasprovet vid denna verifiering inte passerar genom en vattenavskiljare, ska kärltemperaturen hållas där H2O-nivån blir ungefär lika med förväntad maximal H2O-molhalt under utsläppsprovning. Om det fuktade NO-spänngasprovet i denna verifiering inte passerar genom en vattenavskiljare, ska dämpningsberäkningarna i punkt 8.1.11.2.3 användas för att konvertera den uppmätta H2O-dämpningen till förväntad maximal H2O-molhalt under utsläppsprovning. Om det fuktade NO-spänngasprovet under verifieringen passerar genom en vattenavskiljare, ska kärltemperaturen hållas där den ger en H2O-nivå som är minst så hög som den nivå som fastställs i punkt 9.3.2.3.1. I så fall ska de beräkningar för dämpningsverifiering som anges i punkt 8.1.11.2.3 inte användas för att konvertera den uppmätta H2O-dämpningen.

f)

Den fuktade NO-provgasen ska tillföras provsystemet. Den kan tillföras uppströms eller nedströms en vattenavskiljare som används för utsläppsprovning. Beroende på tillförselpunkten ska någon av beräkningsmetoderna i led e i denna punkt väljas. Observera att vattenavskiljaren måste klara verifieringen enligt punkt 8.1.8.5.8.

g)

Molhalten för H2O i den fuktade NO-spänngasen ska mätas. Om en vattenavskiljare används ska H2O-molhalten, x H2Omeas, i den fuktade NO-spänngasen mätas nedströms vattenavskiljaren. x H2Omeas bör mätas så nära CLD-analysatorns inlopp som möjligt. x H2Omeas kan beräknas utifrån mätningarna av daggpunkten T dew och det absoluta trycket p total.

h)

God teknisk sed ska användas för att förhindra kondens i överföringsledningar, kopplingar eller ventiler, från den punkt där x H2Omeas mäts till analysatorn. Systemet bör utformas så att väggtemperaturen i överföringsledningar, kopplingar och ventiler – mellan analysatorn och den punkt där x H2Omeas mäts – är minst 5 K högre än den lokala provgasdaggpunkten.

i)

Den fuktade NO-spänngasens koncentration ska mätas med CLD-analysatorn. Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag. Medan analysatorn mäter provets koncentration ska dess utslag registreras under 30 s. De registrerade koncentrationernas aritmetiska genomsnitt, x NOwet, ska beräknas. x NOwet, ska registreras och användas i beräkningarna för dämpningsverifiering enligt punkt 8.1.11.2.3.

8.1.11.2   Beräkningar för verifiering av CLD-dämpning

Beräkningarna för verifiering av CLD-dämpningen ska utföras enligt beskrivningen i denna punkt.

8.1.11.2.1   Förväntad vattenmängd under provning

Förväntad högsta vattenmolhalt under utsläppsprovning, x H2Oexp ska uppskattas. Uppskattningen ska göras där den fuktade NO-spänngasen tillfördes enligt punkt 8.1.11.1.5 f. När förväntad vattenmolhalt uppskattas, ska det största förväntade vatteninnehållet i förbränningsluft, bränsleförbränningsprodukter och utspädningsluft (i förekommande fall) beaktas. Om den fuktade NO-spänngasen under verifieringen tillförs provsystemet uppströms en vattenavskiljare, behöver man inte uppskatta den högsta förväntade vattenmolhalten, och x H2Oexp ska betraktas som lika med x H2Omeas.

8.1.11.2.2   Förväntad mängd CO2 under provning

Den största förväntade CO2-koncentrationen under utsläppsprovning, x CO2exp, ska uppskattas. Uppskattningen ska göras vid den punkt i provsystemet där de blandade NO- och CO2-spänngaserna tillförs, enligt punkt 8.1.11.1.4 j. Vid bedömning av förväntad högsta CO2-koncentration, ska förväntat maximalt CO2-innehåll i bränsleförbränningsprodukterna och utspädningsluften beaktas.

8.1.11.2.3   Beräkningar av kombinerad H2O- och CO2-dämpning

Kombinerad dämpning från H2O och CO2 ska beräknas enligt ekvation 6-23:

(6-23)

där

dämpning =	mängden CLD-dämpning,
x NOdry	uppmätt NO-koncentration uppströms en luftinblåsningsanordning, enligt punkt 8.1.11.1.5 d,
x NOwet	uppmätt NO-koncentration nedströms en luftinblåsningsanordning, enligt punkt 8.1.11.1.5 i,
x H2Oexp	är förväntad högsta vattenmolhalt under utsläppsprovning, enligt 8.1.11.2.1.
x H2Omeas	är uppmätt molhalt vatten under dämpningsverifieringen, enligt punkt 8.1.11.1.5 g.
x NOmeas	är uppmätt NO-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO2-spänngas, enligt punkt 8.1.11.1.4 j
x NOact	är faktisk NO-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO2-spänngas, enligt punkt 8.1.11.1.4 k och beräkning enligt ekvation 6-24.
x CO2exp	är maximal förväntad CO2-koncentration under utsläppsprovning, enligt punkt 8.1.11.2.2.
x CO2act	är faktisk CO2-koncentration när NO-spänngasen är blandad med CO2-spänngas, enligt punkt 8.1.11.1.4 i.

(6-24)

där

x NOspan	är den koncentration av NO-spänngas som tillförs gasdelaren, enligt punkt 8.1.11.1.4 e,
x CO2span	är koncentration av CO2-spänngas som tillförs gasdelaren, enligt 8.1.11.1.4 d.

8.1.11.3   Verifiering av HC- och H2O-interferens i NDUV-analysator

8.1.11.3.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om NOx mäts med hjälp av en NDUV-analysator ska interferensen från H2O och kolväten verifieras efter den inledande analysatorinstallationen och efter omfattande underhåll.

8.1.11.3.2   Mätprinciper

Kolväten och H2O kan ge positiv interferens i NDUV-analysatorn genom att ge NOx-liknande reaktioner. Om NDUV-analysatorn använder kompenseringsalgoritmer som använder mätinstrument för andra gaser för att uppfylla denna interferenskontroll, ska sådana mätningar utföras samtidigt för att prova algoritmerna vid kontroll av analysatorns interferens.

8.1.11.3.3   Systemkrav

En NOx NDUV-analysators kombinerade H2O- och HC-interferens ska ligga inom ±2 % av den förväntade genomsnittliga koncentrationen av NOx.

8.1.11.3.4   Förfarande

Interferensverifieringen ska utföras enligt följande:

a)	NOx NDUV-analysatorn ska startas, användas, nollställas och förses med spänngas i enlighet med tillverkarens anvisningar.

b)

Extraktion av motorns avgaser rekommenderas vid denna verifiering. En CLD (kemiluminiscensdetektor) som uppfyller kraven i punkt 9.4 ska användas för att bestämma mängden NOx i avgaserna. CLD-utslaget ska användas som referensvärde. Dessutom ska mängden kolväte i avgaserna mätas med en FID-analysator som uppfyller kraven i punkt 9.4. FID-utslaget ska användas som referensvärde för kolväte.

c)	Motoravgaserna ska införas i NDUV-analysatorn uppströms en eventuell vattenavskiljare, i förekommande fall.

d)	Väntetid tills analysatorns utslag har stabiliserats medges. I stabiliseringstiden kan ingå tid för att rena överföringsledningen och beakta analysatorns utslag.

e)	Under tiden som alla analysatorer mäter provets koncentration ska 30 s provdata registreras och det aritmetiska medelvärdet för de tre analysatorerna beräknas.

f)	Medelvärdet för CLD ska subtraheras från medelvärdet för NDUV.

g)

Denna skillnad ska multipliceras med kvoten av den förväntade genomsnittliga HC-koncentrationen och den HC-koncentration som har registrerats under verifieringen. Analysatorn blir godkänd i interferensverifieringen enligt denna punkt, om resultatet ligger inom ±2 % av den förväntade NOx-koncentrationen vid standarden, såsom anges i ekvation 6-25:

(6-25)

där

	är genomsnittlig NOx-koncentration, uppmätt av CLD, [μmol/mol] eller [ppm],
	är genomsnittlig NOx-koncentration, uppmätt av NDUV, [μmol/mol] eller [ppm],
	är genomsnittlig HC-koncentration, [μmol/mol] eller [ppm],
	är förväntad genomsnittlig HC-koncentration vid standarden, [μmol/mol] eller [ppm],
	är förväntad genomsnittlig NOx-koncentration vid standarden, [μmol/mol] eller [ppm].

8.1.11.4   NO2-genomträngning i vattenavskiljaren

8.1.11.4.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om vattenavskiljare används för vattenavskiljning uppströms ett NOx-mätinstrument, men ingen NO2-till-NO-omvandlare används uppströms vattenavskiljaren, ska denna verifiering utföras avseende vattenavskiljarens NO2-genomträngning. Verifieringen ska utföras efter den inledande installationen och efter omfattande underhåll.

8.1.11.4.2   Mätprinciper

En vattenavskiljare tar bort vatten som annars kan störa NOx-mätningen. Flytande vatten som är kvar i ett olämpligt utformat kylbad kan dock avlägsna NO2 från provet. Om en vattenavskiljare används utan en NO2-till-NO-omvandlare uppströms, kan alltså NO2 tas bort från provet före NOx-mätningen.

8.1.11.4.3   Systemkrav

Vattenavskiljare ska medge mätning av minst 95 % av den totala mängden NO2 vid högsta förväntade koncentration av NO2.

8.1.11.4.4   Förfarande

Följande förfarande ska användas för att verifiera vattenavskiljarens prestanda:

a)	Instrumentinstallation: Analysatorn och vattenavskiljarens idriftsättnings- och användningsinstruktioner ska följas. Vid behov ska analysatorn och vattenavskiljaren justeras för optimerad prestanda.

b)

Utrustningsinstallation och datainsamling: i) NOx-gasanalysatorerna (en eller flera) ska nollställas och spännas på samma sätt som inför utsläppsprovning. ii) En NO2-kalibreringsgas (balansgas för torr luft) med en NO2-koncentration nära högsta förväntade provningskoncentration ska väljas. En högre koncentration kan användas i enlighet med instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO2-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren. iii) Kalibreringsgasen ska flöda över vid gasprovtagningssystemets sond eller överflödeskoppling. NOx-svaret ska ges tid att stabilisera sig; hänsyn ska tas endast till transportfördröjningar och instrumentsvar. iv) Genomsnittet av 30 s insamlade NOx-data ska beräknas och det beräknade värdet registreras som x NOxref. v) Flödet av NO2-kalibreringsgas ska stängas av. vi) Sedan ska provtagningssystemet mättas genom att man låter utprodukten från en daggpunktsgenerator, där daggpunkten satts till 323 K (50 oC), flöda till provtagningssystemets sond eller överflödeskoppling. Daggpunktsgeneratorns utprodukt ska provas i provtagningssystemet och vattenavskiljaren under minst 10 min till dess att vattenavskiljaren förväntas avlägsna en konstant volym vatten. vii) Systemet ska direkt kopplas tillbaka till överflödning av den NO2-kalibreringsgas som användes för att beräkna x NOxref. NOx-svaret ska tillåtas att stabilisera sig; hänsyn ska tas endast till transportfördröjningar och instrumentsvar. Genomsnittet av 30 s insamlade NOx-data ska beräknas och det beräknade värdet registreras som x NOxmeas. viii) x NOxmeas ska korrigeras till x NOxdry baserat på kvarvarande vattenånga som har passerat genom vattenavskiljaren vid vattenavskiljarens utloppstemperatur och tryck.

c)	Prestandautvärdering: Om x NOxdry är mindre än 95 % av x NOxref måste vattenavskiljare repareras eller bytas ut.

8.1.11.5   Verifiering av NO2-till-NO-omvandlare

8.1.11.5.1   Tillämpningsområde och frekvens

Om en analysator används endast för NO-mätning, i syfte att bestämma NOx, ska en NO2-till-NO-omvandlare användas uppströms analysatorn. Denna verifiering ska utföras när omvandlaren har installerats, efter omfattande underhåll och inom 35 dagar före utsläppsprovning. Verifieringen ska upprepas enligt ovanstående intervall, för att bekräfta att NO2-till-NO-omvandlarens katalytiska kapacitet inte har försämrats.

8.1.11.5.2   Mätprinciper

Om en NO2-till-NO-omvandlare används, kan en analysator som endast mäter NO bestämma total NOx-mängd genom att omvandla avgasens NO2 till NO.

8.1.11.5.3   Systemkrav

En NO2-till-NO-omvandlare ska medge mätning av minst 95 % av den totala mängden NO2 vid högsta förväntade koncentration av NO2.

8.1.11.5.4   Förfarande

Följande förfarande ska användas för att verifiera en NO2-till-NO-omvandlares prestanda:

a)	För installation av instrumenten ska analysatortillverkarens och NO2-till-NO-omvandlarens idriftsättnings- och användningsinstruktioner följas. Vid behov ska analysatorn och omvandlaren justeras för optimerad prestanda.

b)	En ozongenerators inlopp ska anslutas till en nollställningsluft- eller syrekälla, och ozongeneratorns utlopp ska anslutas till någon av portarna i en 3-vägskoppling. En NO-spänngas ska anslutas till någon annan av portarna, och NO2-till-NO-omvandlarens inlopp ska anslutas till den sista porten.

c)

Följande steg ska utföras för denna verifiering: i) Lufttillförseln till ozongeneratorn ska stängas av och ozongeneratorn ska stängas av. NO2-till-NO-omvandlaren ska ställas i bypassläge (dvs. NO-läge). Systemet ska ges tid att stabilisera sig, med hänsyn till transportfördröjningar och instrumentsvar. ii) NO- och nollställningsgasflödena ska justeras så att NO-koncentrationen vid analysatorn är nära den högsta totala NOx-koncentration som förväntas under provning. Gasblandningens NO2-innehåll ska vara mindre än 5 % av NO-koncentrationen. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOref. En högre koncentration kan användas enligt instrumenttillverkarens rekommendation och på grundval av god teknisk sed, om detta krävs för korrekt verifiering då den förväntade NO-koncentrationen är lägre än de lägsta koncentrationer vid verifiering som specificeras av tillverkaren. iii) Ozongeneratorns O2-tillförsel ska startas och O2-flödet ska justeras så att rapporterade NO-värden från analysatorn är ca 10 % lägre än x NOref. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet registreras som x NO+O2mix. iv) Ozongeneratorn ska startas och genereringen justeras så att rapporterade NO-värden från analysatorn är ca 20 % av x NOref, och minst 10 % NO inte reagerar. NO-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOmeas. v) NOx-analysatorn ska kopplas om till NOx-läge och totalt NOx ska mätas. NOx-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOxmeas. vi) Ozongeneratorn ska stängas av men gasflödet genom systemet ska vara igång. NOx-analysatorn anger mängden NOx i NO-O2-blandningen. NOx-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOx+O2mix. vii) O2-tillförseln ska stängas av. NOx-analysatorn indikerar mängden NOx i den ursprungliga NO-i-N2-blandningen. NOx-koncentrationen ska fastställas genom att man beräknar genomsnittet av provdata som samlas in från analysatorn under 30 s och det beräknade värdet ska registreras som x NOxref. Det beräknade värdet får vara högst 5 % över värdet x NOref.

d)	Prestandautvärdering: NOx-omvandlarens verkningsgrad ska beräknas genom att man infogar de erhållna koncentrationerna i ekvation 6-26: (6-26)

e)	Om resultatet är mindre än 95 % måste NO2-till-NO-omvandlaren repareras eller bytas.

8.1.12   Partikelmätningar

8.1.12.1   Verifiering av partikelvåg och vägningsprocess

8.1.12.1.1   Tillämpningsområde och frekvens

I det här avsnittet beskrivs tre verifieringar.

a)	Oberoende verifiering av partikelvågens prestanda, som utförs in inom de 370 dagar som föregår filtervägningen.

b)	Nollställning och spänning av vågen, som utförs inom 12 timmar före filtervägning.

c)	Verifiering av att massbestämning med referensfilter före och efter en filtervägningssession ligger inom den angivna toleransen.

8.1.12.1.2   Oberoende verifiering

Vågtillverkaren (eller en representant som är godkänd av vågtillverkaren) ska verifiera vågens prestanda inom de 370 dagar som föregår provningen, i enlighet med interna revisionsförfaranden.

8.1.12.1.3   Nollställa och spänna

Vågens prestanda ska verifieras genom att man nollställer och spänner vågen, dvs. ställer in dess mätområde, med minst en kalibreringsvikt, och alla vikter som ska användas för denna verifiering ska uppfylla kraven i punkt 9.5.2. Ett manuellt eller automatiskt förfarande ska användas:

a)

För det manuella förfarandet krävs att vågen nollställs och spänns med minst en kalibreringsvikt. Om genomsnittsvärdet brukar erhållas genom att man upprepar vägningsprocessen i syfte att förbättra exaktheten och noggrannheten i partikelmätningen ska samma process användas för verifiering av vågens prestanda.

b)	I ett automatiserat förfarande används interna kalibreringsvikter för automatisk verifiering av vågens prestanda. För denna verifiering måste de interna kalibreringsvikterna uppfylla kraven i punkt 9.5.2.

8.1.12.1.4   Vägning av referensprov

Alla massvärden som avläses under en vägningssession ska verifieras genom vägning av referenspartikelprov (t.ex. filter) före och efter vägningssessionen. En vägningssession får pågå så kort tid som önskas men som längst 80 timmar, och sessionen får innefatta massavläsningar både före och efter provning. Efterföljande massbestämningar för varje referenspartikelprov ska ge samma värde, inom ±10 μg eller ±10 % av den förväntade totala partikelmassan, beroende på vilket som är störst. Om efterföljande vägningar av partikelprovfiltren inte uppfyller kriteriet ovan, ska varje provfiltermassa som avläses mellan referensvägningarna ogiltigförklaras. Sådana filter får vägas om i en annan vägningssession. Om ett filter ogiltigförklaras vid efterprovningsvägning, ska hela provintervallet ogiltigförklaras. Verifieringen ska utföras enligt följande:

a)	Minst två uppsättningar av oanvända partikelprovmedier ska hållas i partikelstabiliseringsmiljön. Dessa ska användas som referenser. Oanvända filter av samma material och med samma storlek ska väljas som referenser.

b)

Referenserna ska stabiliseras i partikelstabiliseringsmiljön. Referenserna ska anses stabiliserade om de har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under minst 30 min, och partikelstabiliseringsmiljön har uppfyllt specifikationerna i punkt 9.3.4.4 under den föregående 60-minutersperioden (som kortast).

c)	Vågen ska användas flera gånger med ett referensprov, utan att värdena registreras.

d)	Vågen ska nollställas och spännas. En provmassa (t.ex. en kalibreringsvikt) ska placeras på vågen och sedan tas bort, för att säkerställa att vågen återgår till godtagbart nollmätvärde inom den normala stabiliseringstiden.

e)

Varje referensmedium (t.ex. filter) ska vägas och deras massor ska registreras. Om genomsnittsvärdet brukar beräknas genom att man upprepar vägningsprocessen i syfte att förbättra exaktheten och noggrannheten för referensmediernas (t.ex. filtrens) massor, ska man använda samma process för att erhålla genomsnittet av provmediernas (filtrens) massor.

f)	Vågmiljöns daggpunkt, omgivningstemperatur och atmosfärtryck ska registreras.

g)	De registrerade omgivningsförhållandena ska användas för att bärkraftskorrigera enligt punkt 8.1.13.2. Den bärkraftskorrigerade massan för varje referens ska registreras.

h)	Varje referensmediums (t.ex. filters) bärkraftskorrigerade referensmassa ska subtraheras från dess tidigare uppmätta och registrerade bärkraftskorrigerade massa.

i)

Om något av referensfiltrens observerade massa ändras mer än vad som tillåts enligt detta avsnitt, ska alla partikelmassor som har bestämts efter den senast godkända verifieringen av referensmediemassor (t.ex. filter) ogiltigförklaras. Referenspartikelfilter får förbises om endast ett av filtrens massa har ändrats mer än tillåtet, om man entydigt kan identifiera att ändringen inte beror på något som kan ha inverkat på andra filter i processen. I så fall kan verifieringen betraktas som framgångsrik. I en sådan situation får det kontaminerade referensmediet inte inkluderas vid kontroll av överensstämmelse med led j i denna punkt, utan referensfiltret ska kasseras och bytas.

j)

Om någon av referensmassorna ändras mer än vad som tillåts enligt punkt 8.1.12.1.4, ogiltigförklaras alla partikelresultat som har bestämts mellan de två referensmassbestämningarna. Om referensprovmedier förbises i enlighet med led i ovan, ska det finnas minst en referensmasskillnad som uppfyller kriterierna i denna punkt, 8.1.13.1.4. I annat fall ska man ogiltigförklara alla partikelresultat som bestämdes mellan de två bestämningarna av referensmediernas massor.

8.1.12.2   Bärkraftskorrigering för partikelprovfilter

8.1.12.2.1   Allmänt

Partikelprovfiltret ska korrigeras för bärkraft i luft. Bärkraftskorrigeringen beror på provmediets densitet, luftens densitet samt densiteten för den kalibreringsvikt som användes för att kalibrera vågen. Partiklarnas bärkraft korrigeras inte, eftersom partikelmassan vanligtvis endast motsvarar 0,01–0,10 % av den totala vikten. Korrigering av en så liten massa skulle bli högst ca 0,010 %. Bärkraftskorrigerade värden är partikelprovens massor. Man subtraherar de bärkraftskorrigerade värdena för filtervägning före provning från de bärkraftskorrigerade värdena för motsvarande filter vägda efter provningen, för att bestämma massan av de partiklar som avges under provningen.

8.1.12.2.2   Partikelprovfiltrens densitet

Olika partikelprovfilter har olika densiteter. Provmediernas kända densitet ska användas, eller någon av densiteterna för vanliga provmedier, enligt följande:

a)	För borosilikatglas med PTFE-yta ska provmediedensiteten 2 300 kg/m3 användas.

b)	För PTFE-membranmedier (film) med en inbyggd stödring av polymetylpenten som motsvarar 95 % av mediets massa, ska densiteten 920 kg/m3 användas.

c)	För PTFE-membranmedier (film) med en inbyggd stödring av PTFE, ska densiteten 2 144 kg/m3 användas.

8.1.12.2.3   Luftens densitet

Eftersom det är viktigt att partikelvågens omgivande miljö regleras till temperaturen 295 ± 1 K (22 ± 1 oC) och daggpunkten 282,5 ± 1 K (9,5 ± 1 oC), är luftens densitet en avgörande faktor för atmosfärtrycket. Därför används bärkraftskorrigering som endast är en funktion av atmosfärtrycket.

8.1.12.2.4   Densitet för kalibreringsvikt

Den specificerade densiteten för materialet i metallkalibreringsvikten ska användas.

8.1.12.2.5   Korrigeringsberäkning

Partikelprovfiltret ska bärkraftkorrigeras med hjälp av ekvation 6-27:

(6-27)

där

m cor	är partikelprovfiltrets bärkraftskorrigerade massa,
m uncor	är partikelprovfiltrets okorrigerade massa,
ρ air	är luftens densitet i vågmiljön,
ρ weight	är densitet för kalibreringsvikt som används för att spänna vågen,
ρ media	är partikelprovfiltrets densitet,

med

(6-28)

där

p abs	är absolut tryck i vågmiljön,
M mix	är molmassa för luften i vågmiljön,
R	är molekylär gaskonstant,
T amb	är absolut temperatur i vågmiljön.

8.2   Instrumentverifiering inför provning

8.2.1   Verifiering av proportionell flödeskontroll för partiprovtagning och minsta utspädningsförhållande för partiprovtagning av partiklar

8.2.1.1   Proportionalitetskriterier för konstantvolymprovtagning (CVS)

8.2.1.1.1   Proportionella flöden

För varje par av flödesmätare ska det registrerade provet och totala flöden, eller medelvärdet av registreringar som utförts med en frekvens av 1 Hz, användas i de statistiska beräkningarna i tillägg 3 till bilaga VII. Skattningens standardavvikelse, SEE, för provflödet relativt det totala flödet ska bestämmas. För varje provintervall ska det visas att SEE var mindre än eller lika med 3,5 % av det genomsnittliga flödet.

8.2.1.1.2   Konstanta flöden

För varje par av flödesmätare ska det registrerade provet och totala flöden, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz användas för att visa att varje flöde var konstant inom ±2,5 % av respektive genomsnitt eller målflöde. Följande alternativ kan användas i stället för registrering av respektive flöde för varje typ av mätare:

a)

Alternativ med venturirör för kritiskt flöde: För venturirör för kritiska flöden ska de registrerade förhållandena vid rörets inlopp användas, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz. Det ska visas att flödesdensiteten vid venturirörets inlopp var konstant inom ±2,5 % av den genomsnittliga densiteten eller måldensiteten över varje provintervall. För ett venturirör för kritiskt flöde och med konstantvolymprovtagning (CVS) kan man uppfylla ovanstående villkor genom att visa att den absoluta temperaturen vid venturirörets inlopp var konstant inom ±4 % av den genomsnittliga absoluta temperaturen eller måltemperaturen över varje provintervall.

b)

Alternativ med kolvpump: De registrerade förhållandena vid pumpinloppet ska användas, eller genomsnittet av värden som har registrerats med en frekvens av 1 Hz. Det ska visas att flödesdensiteten vid pumpinloppet var konstant inom ±2,5 % av den genomsnittliga densiteten eller måldensiteten över varje provningsintervall. För en CVS-pump kan man uppfylla ovanstående villkor genom att visa att den absoluta temperaturen vid pumpinloppet var konstant inom ±2 % av den genomsnittliga absoluta temperaturen eller måltemperaturen över varje provintervall.

8.2.1.1.3   Påvisa proportionell provtagning

För varje proportionell partiprovtagning, t.ex. med säck eller partikelprovfilter, ska det visas att den proportionella provtagningen utfördes enligt följande villkor; observera att upp till 5 % av det totala antalet datapunkter får uteslutas om de är kraftigt avvikande.

Utifrån god teknisk sed och en professionell analys ska det visas att kontrollsystemet för proportionellt flöde har inbyggd kapacitet för att garantera proportionell provtagning under alla förhållanden som kan förväntas under provning. Till exempel kan venturirör för kritiska flöden användas för både provflödet och det totala flödet, om det kan visas att rören alltid har samma inloppstemperaturer och alltid arbetar i kritiska flöden.

Uppmätta eller beräknade flöden och/eller spårgaskoncentrationer (t.ex. CO2) ska användas för att bestämma minsta utspädningsförhållande för partiprovtagning av partiklar över provningsintervallet.

8.2.1.2   Verifiering av system med delflödesutspädning

För att kunna styra ett system med delflödesutspädning och ta ut ett proportionellt prov av outspädda avgaser, krävs snabb systemrespons; dess snabbhet bestäms av hur snabbt systemet med delflödesutspädning är. Systemets omvandlingstid ska bestämmas i enlighet med förfarandet i punkt 8.1.8.6.3.2. Kontrollen av delflödessystemet ska baseras på de aktuella mätvärdena. Om avgasflödesmätningens och delflödessystemets sammantagna omvandlingstid är ≤ 0,3 s ska direktstyrning användas. Om omvandlingstiden är längre än 0,3 s ska man använda look ahead-styrning på grundval av resultaten från en tidigare registrerad provning. I så fall ska den sammantagna stigtiden vara ≤ 1 s och den sammantagna fördröjningen ≤ 10 s. Hela systemets svar ska vara ett representativt prov av partiklar, q mp,i (provflöde av avgaser till system för delflödesutspädning), proportionellt mot avgasmassflödet. För att bestämma proportionaliteten ska en regressionanalys av qmp,i relativt q mew,i (avgasmassflöde på våt bas) utföras med en datahämtningsfrekvens av minst 5 Hz, och följande kriterier måste uppfyllas:

a)	Korrelationskoefficienten r 2 för den linjära regressionen mellan qm p,i och qmew,i får inte vara lägre än 0,95.

b)	Standardavvikelsen för skattningen av qmp,i på qm ew,i får inte överskrida 5 % av maximalt qmp .

c)	Skärningen mellan qmp och regressionslinjen får inte överskrida ±2 % av maximalt qm p.

Look-ahead-styrning krävs om summan av omvandlingstiderna för partikelsystemet, t 50,P och avgasmassflödesignalen, t 50,F är > 0,3 s. I så fall ska ett förberedande prov köras och avgasmassflödessignalen från detta förberedande prov användas för styrning av provflödet in i partikelsystemet. En korrekt styrning av delflödessystemet uppnås, om provkörningens tidskurva för qmew,pre , som styr qm p, flyttas med en look ahead-tid på t50,P + t 50,F.

För att fastställa korrelationen mellan qm p,i och qm ew,i ska data som hämtas under den faktiska provningen användas, med qmew,i -tiden förskjuten t 50,F relativt qm p,i (t50,P används inte för tidsförskjutningen). Tidsförskjutningen mellan qmew och qm p är skillnaden mellan respektive omvandlingstid, som fastställdes i punkt 8.1.8.6.3.2.

8.2.2   Validering av gasanalysatorns mätområde och avdrift samt korrigering av avdrift

8.2.2.1   Validering av mätområde

Om en analysator, någon gång under provningen, används ovanför 100 % av sitt mätområde ska följande steg utföras:

8.2.2.1.1   Partiprovtagning

För partiprovtagning ska provet analyseras på nytt, med det lägsta analysatorområdet som resulterar i ett maximalt instrumentsvar under 100 %. Resultatet ska rapporteras från det lägsta området där analysatorn arbetar under 100 % av sitt område under hela provningen.

8.2.2.1.2   Kontinuerlig provtagning

För kontinuerlig provtagning ska hela provningen göras om med nästföljande högre analysatorområde. Om analysatorn åter arbetar över 100 % av sitt område, ska provningen upprepas med nästföljande högre område. Provningen ska upprepas tills analysatorn alltid arbetar vid mindre än 100 % av sitt område under hela provningen.

8.2.2.2   Validering och korrigering av avdrift

Om avdriften ligger inom ±1 % får alla data godkännas utan korrigering eller godkännas efter korrigering. Om avdriften är högre än ±1 % ska två uppsättningar av bromsspecifika utsläppsresultat beräknas för varje förorening med ett bromsspecifikt gränsvärde och för CO2 eller så ska provningen ogiltigförklaras. En av uppsättningarna ska beräknas med data som inte har avdriftskorrigerats, och den andra uppsättningen ska beräknas med data som har avdriftskorrigerats i enlighet med punkt 2.6 i bilaga VII och i tillägg 1 till bilaga VII. Jämförelse ska göras såsom en procentandel av det okorrigerade resultatet. Skillnaden mellan okorrigerade och korrigerade bromsspecifika utsläppsvärden ska ligga inom det största av ±4 % av de okorrigerade bromsspecifika utsläppsvärdena eller ±4 % av respektive gränsvärde. I annat fall ska hela provningen ogiltigförklaras.

8.2.3   Förkonditionering och tareringsvägning av partikelprovmedier (t.ex. filter)

Före en utsläppsprovning ska följande steg utföras för att förbereda partikelprovmedier och utrustning för partikelmätningar:

8.2.3.1   Periodiska verifieringar

Det måste säkerställas att periodiska verifieringar utförs enligt punkt 8.1.12 för våg- och partikelstabiliseringsmiljön. Referensfiltret ska vägas precis innan provfiltren vägs, för att skapa en godtagbar referenspunkt (se detaljerad information för förfarandet i punkt 8.1.12.1). Verifiering av referensfiltrens stabilitet ska utföras efter stabiliseringsperioden efter provningen, omedelbart före den vägning som utförs efter provningen.

8.2.3.2   Visuell inspektion

Det oanvända provfiltret ska inspekteras visuellt, och hittas defekter ska filtret kasseras.

8.2.3.3   Jordanslutning

Elektriskt jordanslutna klämmor eller ett jordningsband ska användas vid hantering av partikelfilter enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.

8.2.3.4   Oanvända provmedier

Oanvända provmedier ska placeras i en eller flera behållare som är öppna för partikelstabiliseringsmiljön. Om filter används ska de placeras i filterkassettens undre del.

8.2.3.5   Stabilisering

Provmedier ska stabiliseras i partikelstabiliseringsmiljön. Ett oanvänt provmedium kan anses vara stabiliserat om det har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under minst 30 min, och om partikelstabiliseringsmiljön under samma tid har uppfyllt specifikationerna i punkt 9.3.4. Om en vikt på 400 g eller mer förväntas, ska provmedierna stabiliseras under minst 60 min.

8.2.3.6   Vägning

Provmedierna ska vägas automatiskt eller manuellt, enligt följande:

a)	För automatisk vägning ska instruktionerna från automationssystemets tillverkare följas när prov förbereds för vägning. Detta kan innefatta att placera proverna i en särskild behållare.

b)	Vid manuell vägning ska god teknisk sed användas.

c)	Alternativt kan substitutionsvägning användas (se punkt 8.2.3.10).

d)	När ett filter har vägts ska det åter placeras i petriskålen, som ska täckas över.

8.2.3.7   Korrigering för bärkraft

Den uppmätta vikten ska korrigeras för bärkraft enligt punkt 8.1.13.2.

8.2.3.8   Upprepning

Filtermassmätningarna kan upprepas i syfte att bestämma genomsnittlig massa utifrån god teknisk sed och utesluta kraftigt avvikande värden vid beräkning av genomsnittsvärdet.

8.2.3.9   Tareringsvägning

Oanvända filter som har tareringsvägts ska placeras i rena filterkassetter och de fyllda kassetterna ska placeras i en sluten eller tätad behållare innan de flyttas till provcellen för provtagning.

8.2.3.10   Substitutionsvägning

Substitutionsvägning är ett valfritt alternativ som innefattar mätning av referensvikten före och efter varje vägning av ett partikelprovtagningsmedium (t.ex. filter). Substitutionsvägning innefattar fler mätningar, men korrigerar för vågens nollavdrift och vågens linearitet säkerställs med endast ett litet område. Den här metoden är mest lämplig vid bestämning av sammanlagda partikelmassor som är mindre än 0,1 % av provmediets massa. Metoden kan dock vara olämplig när de sammanlagda partikelmassorna är större än 1 % av provmediets massa. Om substitutionsvägning väljs ska metoden användas för vägning både före och efter provning. Samma substitutionsvikt ska användas för vägning både före och efter provning. Substitutionsviktens massa ska bärkraftskorrigeras om substitutionsviktens densitet är mindre än 2,0 g/cm3. Följande sekvens är ett exempel på en substitutionsvägning:

a)	Elektriskt jordanslutna klämmor eller ett jordningsband ska användas, enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.6.

b)	En anordning för eliminering av statisk elektricitet ska användas enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.6, för att minimera risken för att föremål utsätts för elektriska laddningar innan de placeras på vågen.

c)

En substitutionsvikt som uppfyller kraven för kalibreringsvikter i punkt 9.5.2 ska väljas. Substitutionsvikten ska ha samma densitet som den vikt som används för att spänna mikrovågen, och massan ska vara ungefärligen lika ett oanvänt provmediums (t.ex. filter) massa. Om filter används ska viktens massa vara ca 80–100 mg för normala filter med 47 mm diameter.

d)	Det stabiliserade viktvärdet ska registreras och därefter ska kalibreringsvikten tas bort.

e)	Ett oanvänt provtagningsmedium (t.ex. ett nytt filter) ska vägas, det stabiliserade viktvärdet ska registreras och vågmiljöns daggpunkt, omgivningstemperatur och atmosfärtryck ska registreras.

f)	Kalibreringsvikten ska vägas på nytt och det stabiliserade viktvärdet registreras.

g)

Det aritmetiska genomsnittet av de två kalibreringsviktavläsningar som registrerades omedelbart före och efter vägning av det oanvända provet ska beräknas. Genomsnittsvärdet ska subtraheras från det oanvända provets avläsningsvärde. Därefter ska kalibreringsviktens faktiska massa, enligt kalibreringsviktens certifikat, adderas. Resultatet ska registreras. Detta är det oanvända provets tareringsvikt utan bärkraftskorrigering.

h)	Dessa substitutionsvägningssteg ska upprepas för resterande oanvända provmedier.

i)	När vägningen har slutförts ska instruktionerna i punkterna 8.2.3.7–8.2.3.9 följas.

8.2.4   Konditionering och vägning av partiklar efter provning

Använda partikelfilter ska placeras i en täckt eller förseglad behållare eller så ska filterhållarna stängas, för att skydda provfiltren mot kontaminering från omgivningen. Därefter ska filtren returneras till konditioneringskammaren eller konditioneringsrummet. Slutligen ska partikelprovfiltren konditioneras och vägas enligt instruktionerna.

8.2.4.1   Periodisk verifiering

Det ska säkerställas att våg- och partikelstabiliseringsmiljöerna uppfyller kraven för periodiska verifieringar enligt punkt 8.1.13.1. När provningen har slutförts ska filtren återföras till vägnings- och partikelstabiliseringsmiljön. Vägnings- och partikelstabiliseringsmiljön ska uppfylla omgivningskraven enligt punkt 9.3.4.4, och i annat fall ska provfiltren vara skyddade i sluten behållare tills omgivningsvillkoren är uppfyllda.

8.2.4.2   Borttagning från tätade behållare

I partikelstabiliseringsmiljön ska partikelproven tas bort från de tätade behållarna. Filtren kan tas bort från kassetterna före eller efter stabiliseringen. När ett filter har tagits bort från en kassett ska den övre halvan av kassetten tas bort från den undre halvan med hjälp av en kassettseparator utformad specifikt för ändamålet.

8.2.4.3   Elektrisk jordning

För hantering av partikelprov ska elektriskt jordade klämmor eller ett jordningsband användas, enligt beskrivningen i punkt 9.3.4.5.

8.2.4.4   Visuell kontroll

De uppsamlade partikelproven och relaterade filtermedier ska inspekteras visuellt. Om filtret eller det uppsamlade partikelprovet inte verkar vara i perfekt skick, eller om partikelämnet har kommit i kontakt med andra ytor än filtret, får provet inte användas för bestämning av partikelutsläpp. Om partikelämnet kommit i kontakt med andra ytor, ska sådana ytor rengöras innan man fortsätter förfarandet.

8.2.4.5   Stabilisering av partikelprov

Partikelprov ska stabiliseras genom att man placerar dem i en eller flera behållare som är öppna i partikelstabiliseringsmiljön, vilken beskrivs i punkt 9.3.4.3. Ett partikelprov är stabiliserat om det har förvarats i partikelstabiliseringsmiljön under någon av följande tidsperioder och om stabiliseringsmiljön under den tiden har uppfyllt specifikationerna i punkt 9.3.4.3:

a)	Om ett filters totala ytkoncentration av partiklar förväntas vara högre än 0 353 μg/mm2, med 400 μg partiklar på 38 mm filterdiameter, ska filtret stabiliseras i miljön under minst 60 min före vägning.

b)	Om ett filters totala ytkoncentration av partiklar förväntas vara lägre än 0 353 μg/mm2 ska filtret stabiliseras i miljön under minst 30 min före vägning.

c)	Om ett filters totala förväntade ytkoncentration av partiklar är okänd ska filtret stabiliseras i miljön under minst 60 min före vägning.

8.2.4.6   Bestämning av filtermassa efter provning

För bestämning av filtermassorna efter provning ska förfarandena i punkt 8.2.3 upprepas (punkt 8.2.3.6–8.2.3.9).

8.2.4.7   Total massa

Varje bärkraftskorrigerad filtertareringsmassa ska subtraheras från motsvarande bärkraftskorrigerade filtermassa efter provning. Resultatet är den totala massan, m total, som ska användas i utsläppsberäkningarna i bilaga VII.

9.   Mätutrustning

9.1   Specifikation för motordynamometer

9.1.1   Axelarbete

Det ska användas en motordynamometer med de egenskaper som krävs för att klara den aktuella provcykeln, varav en ska vara att den uppfyller tillämpliga verifieringskriterier. Följande dynamometrar kan användas:

a)	virvelströmsdynamometrar eller hydrauliska bromsdynamometrar

b)	växelströms- eller direktströmsdynamometrar

c)	en eller flera dynamometrar

9.1.2   Transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)

En belastningsmätare eller en direktinkopplad vridmomentmätare kan användas för mätning av vridmoment.

När man använder en belastningsmätare ska vridmomentsignalen överföras till motoraxeln och dynamometerns tröghet beaktas. Motorns faktiska vridmoment är det vridmoment som avläses på belastningsmätaren plus bromsens tröghetsmoment multiplicerat med vinkelaccelerationen. Styrsystemet måste beräkna detta i realtid.

9.1.3   Motortillbehör

Arbete för motortillbehör som behövs för bränsletillförsel, smörjning, motorvärmning, kylvätskecirkulation och drift av efterbehandlingsenheter ska beaktas, och tillbehören ska installeras i enlighet med punkt 6.3.

9.1.4   Fixtur för motor och drivaxelsystem (kategori NRSh)

Om det behövs för att man ska kunna utföra en korrekt provning av en motor i kategori NRSh, ska fixturen för motorn användas för provbänken och drivaxelsystemet för anslutning till dynamometerns rotationssystem som anges av tillverkaren.

9.2   Utspädningsförfarande (om tillämpligt)

9.2.1   Utspädningsförhållanden och bakgrundskoncentrationer

Gasformiga beståndsdelar kan mätas outspädda eller utspädda, men för partikelmätning krävs vanligen utspädning. Utspädning kan ske med ett system för fullflödesutspädning eller ett system för delflödesutspädning. Om utspädning används kan avgaserna spädas ut med omgivande luft, syntetisk luft eller kväve. För mätning av gasformiga utsläpp ska utspädningsämnet hålla minst 288 K (15 oC). För partikelmätning specificeras utspädningsämnets temperatur i punkt 9.2.2 för CVS och i punkt 9.2.3 för PFD med varierande utspädningsförhållande. Utspädningssystemets flödeskapacitet ska vara såpass stor att kondens i utspädnings- och provtagningssystemen elimineras helt. Avfuktning av utspädningsluften innan denna kommer in i utspädningssystemet är tillåten om luftfuktigheten är hög. Utspädningstunnelns väggar får vara uppvärmda eller isolerade, liksom huvudavgasledningarna nedströms tunneln, så att utfällning av vattenhaltiga beståndsdelar från en gasfas till en vätskefas (kondensering) förhindras.

Innan en utspädningsgas blandas med avgaser får den förkonditioneras, vilket kan ske genom att man ökar eller minskar utspädningsgasens temperatur eller fuktighet. Beståndsdelar får avlägsnas från utspädningsgasen i syfte att minska bakgrundskoncentrationer. Följande villkor gäller för att avlägsna beståndsdelar eller beakta bakgrundskoncentrationer:

a)	Beståndsdelars koncentrationer i utspädningsgasen får mätas och kompenseras för bakgrundseffekter i provningsresultat. Bilaga VII innehåller beräkningar för att kompensera för bakgrundskoncentrationer.

b)

Följande ändringar av kraven i avsnitten 7.2, 9.3 och 9.4 är tillåtna för att mäta gas- eller partikelformiga föroreningar i bakgrunden: i) Det ska inte krävas att proportionell provtagning används. ii) Ouppvärmda provtagningssystem får användas. iii) Kontinuerlig provtagning kan användas oberoende av användningen av partiprovtagning för utspädda avgaser. iv) Partiprovtagning kan användas oberoende av användningen av kontinuerlig provtagning för utspädda avgaser.

c)

Följande alternativ kan användas för att ta hänsyn till bakgrundspartiklar: i) För borttagning av bakgrundspartiklar måste utspädningsgasen filtreras med HEPA-filter (high-efficiency particulate air) med 99,97 % inledande minsta uppsamlingseffekt (se artikel 2.19 för förfaranden avseende HEPA-filtrering och -effekter). ii) Om bakgrundspartiklar korrigeras utan HEPA-filtrering, får bakgrundspartiklarna motsvara högst 50 % av nettomängden uppsamlade partiklar på provfiltret. iii) Bakgrundskorrigering av nettomängden partiklar med HEPA-filtrering tillåts utan tryckbegränsning.

9.2.2   Fullflödessystem

System med fullflödesutspädning System med konstantvolymprovtagning (CVS) Hela flödet av outspädda avgaser späds i en utspädningstunnel. Hålls temperaturen och trycket vid flödesmätaren inom specifikationerna skapas ett konstant flöde. Ett icke konstant flöde ska mätas direkt, så att provtagningen blir proportionell. Systemet ska utformas enligt följande (se figur 6.6):

a)	En tunnel med invändiga ytor av rostfritt stål ska användas. Hela utspädningstunneln måste vara elektriskt jordad. Alternativt får icke-ledande material användas för motorkategorier som omfattas av gränsvärden för vare sig partikelmassa eller partikelantal.

b)	Avgassystemets mottryck får inte sänkas på konstgjord väg av insugningssystemet för utspädningsluft. Det statiska trycket vid den plats där outspädd avgas släpps in i tunneln ska hållas vid ±1,2 kPa atmosfärtryck.

c)	För att främja blandning ska outspädd avgas föras in i tunneln, riktad nedströms tunneln och längs dess mittlinje. En del av utspädningsluften kan tillföras radiellt från tunnelns invändiga yta, för att minimera avgasreaktioner med tunnelväggarna.

d)	Utspädningsgas. För partikelprovtagning ska utspädningsgasernas (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve enligt punkt 9.2.1) temperatur hållas vid 293–325 K (20–52 oC) nära utspädningstunnelns ingång.

e)

Reynoldstalet, Re, för det utspädda avgasflödet ska vara minst 4 000, där Re baseras på utspädningstunnelns innerdiameter. Re definieras i bilaga VII. Verifiering av korrekt blandning ska utföras medan en provtagningssond förs både vertikalt och horisontellt över tunnelns diameter. Om analysatorsvaret indikerar en avvikelse på mer än ±2 % av den genomsnittliga uppmätta koncentrationen, ska CVS-systemets flöde höjas eller så ska det installeras en blandningsplatta eller ett munstycke som förbättrar blandningen.

f)

Förkonditionering av flödesmätning. Den utspädda avgasen får konditioneras innan avgasens flöde mäts, förutsatt att konditioneringen utförs nedströms de uppvärmda kolväte- eller partikelprovtagningssonderna, enligt följande: i) Strömningsriktare, pulsdämpare eller båda typerna av anordningar får användas. ii) Ett filter får användas. iii) En värmeväxlare får användas för att kontrollera temperaturen uppströms flödesmätare, men åtgärder ska vidtas för att förhindra kondensering.

g)

Kondensering. Kondensering beror på luftfuktighet, tryck, temperatur och koncentrationer av andra beståndsdelar, till exempel svavelsyra. Dessa parametrar varierar som funktion av motorinsugsluftens fukthalt, utspädningsluftens fukthalt, motorns luft–bränsle-förhållande och bränslesammansättningen, till exempel mängden väte och svavel i bränslet. För att säkerställa att ett flöde som mäts motsvarar en uppmätt koncentration, ska kondensering förhindras mellan provtagningssonden och flödesmätarens inlopp i utspädningstunneln eller så ska kondensering tillåtas och fuktigheten vid flödesmätarinloppet mätas. Utspädningstunnelns väggar eller huvudflödesrören nedströms tunneln får värmas upp eller isoleras i syfte att förhindra kondensering. Kondensering ska förhindras genom hela utspädningstunneln. Vissa avgasbeståndsdelar kan spädas ut eller elimineras om fukt förekommer. För partikelprovtagning genomgår det redan proportionella flödet från CVS en sekundär utspädning (en eller flera) för att uppnå det erforderliga utspädningsförhållandet, enligt figur 9.2 och punkt 9.2.3.2.

h)	Det minsta utspädningsförhållandet ska vara mellan 5:1 och 7:1 och minst 2:1 för det primära utspädningssteget, baserat på maximalt avgasflöde från motorn under provcykeln eller provintervallet.

i)	Den totala uppehållstiden i systemet ska vara 0,5–5 s, mätt från den punkt där utspädningsgasen tillsätts till filterhållaren/filterhållarna.

j)	Uppehållstiden i det sekundära utspädningsystemet (i förekommande fall) ska vara minst 0,5 s, mätt från den punkt där den sekundära utspädningsgasen tillsätts, till filterhållaren/-hållarna.

För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, ett partikelprovfilter, en gravimetrisk våg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet.

Figur 6.6

Exempel på konfigurationer för provtagning i system med fullflödesutspädning

9.2.3   System med delflödesutspädning (PFD)

9.2.3.1   Beskrivning av delflödessystem

Ett skiss av ett PFD-system visas i figur 6.7. Skissen är ett generellt exempel på principer för provextrahering, utspädning och partikelprovtagning. Den ska inte tolkas som att samtliga av de förekommande komponenterna är nödvändiga för andra möjliga provtagningssystem som uppfyller villkoren för provtagning. Andra konfigurationer än den i skissen får användas, under förutsättning att de tjänar samma syfte för provtagning, utspädning och partikelprovtagning. Dessa måste uppfylla andra villkor, till exempel dem i punkterna 8.1.8.6 (periodisk kalibrering) och 8.2.1.2 (validering) för varierande utspädning med PFD, samt punkt 8.1.4.5 liksom tabell 8.2 (linearitetsverifiering) och punkt 8.1.8.5.7 (verifiering) för konstant utspädning med PFD.

Så som framgår av figur 6.7 överförs outspädd avgas eller det primära utspädda flödet från avgasröret EP eller från CVS-systemet till utspädningstunneln DT via provtagningssonden SP och överföringsledningen TL. Det totala flödet genom tunneln ställs in med hjälp av en flödesregulator och provtagningspumpen P i partikelprovtagningssystemet (PSS). För proportionell provtagning av outspädda avgaser kontrolleras utspädningsluftens flöde av flödesregulatorn FC1, som kan använda qm ew (avgasmassflöde på våt bas) eller qm aw (inloppsluftens massflöde på våt bas) och qm f (bränslemassflöde) som styrsignaler för önskad avgasdelning. Provtagningsflödet in i utspädningstunneln DT utgörs av skillnaden mellan det totala flödet och utspädningsluftens flöde. Utspädningsluftens flöde mäts med hjälp av flödesmätaren FM1, och det totala flödet med hjälp av flödesmätaren i partikelprovtagningssystemet. Utspädningsfaktorn beräknas utifrån dessa två flöden. För provtagning med konstant utspädningsförhållande för en outspädd eller utspädd avgas i förhållande till avgasflödet (t.ex. sekundär utspädning för partikelprovtagning), är utspädningsluftens flöde vanligen konstant och styrs av flödesregulatorn FC1 eller utspädningsluftpumpen.

Utspädningsluften (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve) ska filtreras med ett HEPA-filter.

Figur 6.7

Skiss över system med delflödesutspädning (totalprovtagning)

a	=	motoravgas eller utspätt primärflöde
b	=	valfritt
c	=	partikelprovtagning

Komponenter i figur 6.7:

DAF	:	Utspädningsluftfilter
DT	:	Utspädningstunnel eller sekundärt utspädningssystem
EP	:	Avgasrör eller primärt utspädningssystem
FC1	:	Flödesregulator
FH	:	Filterhållare
FM1	:	Flödesmätare för mätning av utspädningsluftflödet
P	:	Provtagningspump
PSS	:	Partikelprovtagningssystem
PTL	:	Partikelöverföringsledning
SP	:	Provtagningssond för outspädda eller utspädda avgaser
TL	:	Överföringsledning

Massflöden som endast är tillämpliga för proportionell avgasprovtagning med PFD:

qm ew	är avgasmassflöde på våt bas,
qm aw	är inloppsluftens massflöde (på våt bas),
qm f	är massflöde av bränsle.

9.2.3.2   Utspädning

Utspädningsgasernas (omgivande luft, syntetisk luft eller kväve enligt punkt 9.2.1) temperatur ska hållas vid 293–325 K (20–52 oC) nära utspädningstunnelns ingång.

Utspädningsluften får avfuktas innan den införs i utspädningssystemet. Systemet för delflödesutspädning ska vara så konstruerat att proportionella prov tas från de outspädda avgaserna i motorns avgasflöde, och på så sätt tar hänsyn till transienter i avgasflödeshastigheten, och utspädningsluft tas in i provet för att man ska få en temperatur som föreskrivs i punkt 9.3.3.4.3. För detta är det viktigt att utspädningsförhållandet bestäms så att noggrannhetskraven i punkt 8.1.8.6.1 uppfylls.

För att säkerställa att ett flöde som mäts motsvarar en uppmätt koncentration, ska kondensering förhindras mellan provtagningssonden och flödesmätarens inlopp i utspädningstunneln eller så ska kondensering tillåtas och fuktigheten vid flödesmätarinloppet mätas. PFD-systemet får värmas eller isoleras i syfte att förhindra kondensering. Kondensering ska förhindras genom hela utspädningstunneln.

Det lägsta utspädningsförhållandet ska vara 5:1 till 7:1, baserat på maximalt avgasflöde från motorn under provningscykeln eller provningsintervallet.

Den totala uppehållstiden i systemet ska vara 0,5–5 s, mätt från den punkt där utspädningsgasen tillsätts till filterhållaren/filterhållarna.

För bestämning av partikelmassan krävs ett partikelprovtagningssystem, ett partikelprovfilter, en gravimetrisk våg och en vägningskammare med kontrollerad temperatur och luftfuktighet.

9.2.3.3   Tillämpbarhet

System med delflödesutspädning (PFD) får användas för att extrahera ett proportionellt prov av outspädda avgaser för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning av partiklar eller gasformiga ämnen under transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC) eller RMC-provcykler.

Systemet får även användas för tidigare utspädd avgas, där ett redan proportionellt flöde har spätts ut med konstant utspädningsförhållande (se figur 9.2). På detta sätt utförs sekundär utspädning från en CVS-tunnel för att erhålla rätt utspädningsförhållande för partikelprovtagning.

9.2.3.4   Kalibrering

PFD-kalibrering för extrahering av ett proportionellt prov av outspädd avgas beskrivs i punkt 8.1.8.6.

9.3   Provtagningsförfaranden

9.3.1   Allmänna provtagningskrav

9.3.1.1   Sondens utförande och konstruktion

Sonden är den främsta komponenten i ett provtagningssystem. Sonden förs in i ett flöde av outspädda eller utspädda avgaser, och extraherar där ett prov. Både invändiga och utvändiga sondytor är i kontakt med avgaserna. Ett prov transporteras ut från sonden till en överföringsledning.

Provtagningssondernas invändiga ytor ska vara av rostfritt stål eller, vid provtagning av outspädda avgaser, av ett stabilt material som klarar den outspädda avgasens temperatur. Provtagningssonderna ska placeras där beståndsdelarna blandas till den genomsnittliga koncentrationen och där störningar från andra sonder minimeras. Alla sonder bör placeras så att påverkan från angränsande skikt, virvelströmmar och liknande minimeras – särskilt i närheten av avgasrörutloppet för outspädd avgas, där oavsiktlig utspädning kan inträffa. Rengöring och spolning av en sond får inte påverka andra sonder under provning. En enda sond får användas för provtagning av flera beståndsdelar, förutsatt att sonden uppfyller specifikationerna för var och en av beståndsdelarna.

9.3.1.1.1   Blandningskammare (kategori NRSh)

I de fall den är tillåten av tillverkaren får en blandningskammare användas vid provning av motorer i kategori NRSh. Blandningskammaren är en valfri del i ett provtagningssystem för outspädda gaser och är belägen i avgassystemet mellan ljuddämparen och sonden. Form och mått på blandningskammare och rörledningar före och efter ska vara sådana att den tillhandahåller ett välblandat, homogent prov vid provtagningssonden och att stora stötar eller stor resonans i kammaren som påverkar utsläppsresultaten undviks.

9.3.1.2   Överföringsledningar

De överföringsledningar som transporterar ett extraherat prov från en sond till en analysator, ett lagringsmedium eller ett utspädningssystem ska vara så korta som möjligt. Det tillser man genom att placera analysatorer, lagringsmedier och utspädningssystem så nära sonden som det är praktiskt möjligt. Antalet krökar i ledningssystemet ska minimeras. Finns det krökar som inte kan undvikas måste de ha så stor radie som möjligt.

9.3.1.3   Provtagningsmetoder

För kontinuerlig provtagning och partiprovtagning, som beskrivs översiktligt i punkt 7.2, gäller följande villkor:

a)	Vid extrahering från ett konstant flöde ska även provtagningen utföras vid konstant flödeshastighet.

b)	Vid extrahering från ett flöde med varierande flödeshastighet, ska provflödet varieras proportionellt mot det varierande flödet.

c)	Proportionell provtagning ska valideras enligt beskrivningen i punkt 8.2.1.

9.3.2   Gasprovtagning

9.3.2.1   Provtagningssonder

Sonder med en port eller flera portar används för provtagning av gasformiga utsläpp. Sonderna får placeras i valfri riktning relativt det outspädda eller utspädda avgasflödet. För vissa sonder måste provtemperaturerna kontrolleras, enligt följande:

a)	Om sonden extraherar NOx från utspädd avgas, ska sondens väggtemperatur kontrolleras, så att kondensering förhindras.

b)	Om sonden extraherar kolväten från utspädd avgas, bör sondens väggtemperatur hållas vid ca 191 oC, så att risken för kontaminering minimeras.

9.3.2.1.1   Blandningskammare (kategori NRSh)

När den används i enlighet med punkt 9.3.1.1.1, ska blandningskammarens inre volym vara minst tio gånger motorns cylindervolym under provningen. Blandningskammaren ska vara kopplad så nära som möjligt till motorns ljuddämpare och innerytan ska ha en temperatur på minst 452 K (179 oC). Tillverkaren får ange blandningskammarens utformning.

9.3.2.2   Överföringsledningar

Överföringsledningar med invändiga ytor av rostfritt stål, PTFE, Viton™eller andra material med lämpliga egenskaper för utsläppsprovtagning ska användas. Ett stabilt material som klarar avgastemperaturerna ska användas. Inlinefilter får användas om filtret och dess hölje uppfyller samma temperaturkrav som för överföringsledningar, enligt följande:

a)	För NOx-överföringsledningar uppströms antingen en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.5 eller en kylare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.4, ska provtemperaturen hållas vid en nivå där kondensering förhindras.

b)

För THC-överföringsledningar ska väggtemperaturen hållas vid 191 ± 11 oC. Vid provtagning från outspädd avgas kan en ouppvärmd, isolerad överföringsledning anslutas direkt till en sond. Överföringsledningens längd och isolering ska vara sådana att den outspädda avgasens förväntade högsta temperatur kyls till som lägst 191 oC, uppmätt vid överföringsledningens utlopp. För utspädd provtagning får det mellan sonden och överföringsledningen finnas en övergångszon på som längst 0,92 m, där väggtemperaturen kan övergå till 191 ± 11 oC.

9.3.2.3   Komponenter för provkonditionering

9.3.2.3.1   Vattenavskiljare

9.3.2.3.1.1   Krav

Vattenavskiljare kan användas för att avlägsna fukt från provet för att minska effekterna av vatten vid mätning av gasformiga utsläpp. Vattenavskiljare ska uppfylla kraven i punkt 9.3.2.3.1.1 och i punkt 9.3.2.3.1.2. 0,8 volymprocent används som fuktinnehåll i ekvation 7-13.

För den förväntade högsta koncentrationen av vattenånga, H m, ska avfuktningstekniken klara att hålla fuktigheten vid ≤ 5 g vatten/kg torr luft (eller ca 0,8 volymprocent H2O), vilket är 100 % relativ luftfuktighet vid 277,1 K ( 3,9 oC) och 101,3 kPa. Denna specifikation på luftfuktighet motsvarar också omkring 25 % relativ luftfuktighet vid 298 K (25 oC) och 101,3 kPa. Detta kan visas genom

a)	att temperaturen mäts vid vattenavskiljarens utlopp,

b)	att fuktigheten mäts i en punkt direkt uppströms CLD och

att verifieringsförfarandet utförs i punkt 8.1.8.5.8.

9.3.2.3.1.2   Tillåtna typer av vattenavskiljare och förfarande för att uppskatta fuktinnehåll efter avskiljaren

Någon av de typer av vattenavskiljare som beskrivs i denna punkt får användas.

a)

Används en osmotisk membranavskiljare placerad uppströms en gasanalysator eller ett lagringsmedium, ska denna uppfylla temperaturkraven i punkt 9.3.2.2. Daggpunkten, T dew, och det absoluta trycket, p total, nedströms en osmotisk membranavskiljare ska övervakas. Mängden vatten ska beräknas enligt instruktionerna i bilaga VII med hjälp av kontinuerligt registrerade värden för T dew och p total eller deras observerade toppvärden under provning eller deras larmbörvärden. Om en direktmätning saknas kan det nominella p total-värdet härledas från avskiljarens förväntade lägsta absoluttryck under provning.

b)

En termokylare uppströms ett THC-mätsystem för kompressionständningsmotorer får inte användas. Om man använder en termokylare som är placerad uppströms en NO2-till-NO-omvandlare eller i ett provtagningssystem utan en NO2-till-NO-omvandlare, ska kylaren klara prestandaverifieringen för NO2-förlust enligt punkt 8.1.11.4. Daggpunkten, T dew, och det absoluta trycket, p total, nedströms en termokylare ska övervakas. Mängden vatten ska beräknas enligt instruktionerna i bilaga VII med hjälp av kontinuerligt registrerade värden för T dew och p total eller deras observerade toppvärden under provning eller deras larmbörvärden. Om en direktmätning saknas kan det nominella p total-värdet härledas från termokylarens förväntade lägsta absoluttryck under provning. Om man rimligen kan uppskatta mättnadsgraden i termokylaren, kan T dew baserat på den kända kylareffektiviteten och kontinuerlig övervakning av kylartemperaturen, T chiller, beräknas. Om värdena för T chiller inte registreras kontinuerligt kan dess observerade toppvärde under provning eller dess larmbörvärde användas som ett konstant värde för att bestämma en konstant mängd vatten i enlighet med bilaga VII. Om man rimligen kan anta att T chiller är lika med T dew, kan T chiller användas i stället för T dew i enlighet med bilaga VII. Om man rimligen kan anta en konstant temperaturförskjutning mellan T chiller och T dew på grund av en känd och fast nivå av provvärmning mellan kylarutloppet och temperaturmätplatsen, kan den antagna temperaturförskjutningen användas i utsläppsberäkningar. Giltigheten för antaganden enligt denna punkt ska bevisas genom tekniska analyser eller data.

9.3.2.3.2   Provpumpar

Provpumpar uppströms en analysator eller ett lagringsmedium för en gas ska användas. Provpumpar med invändiga ytor av rostfritt stål, PTFE eller andra material som är lämpade för utsläppsprovtagning ska användas. För provpumpar ska temperaturen kontrolleras enligt följande:

a)	Om NOx-provpumpar uppströms antingen en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.5 eller en kylare som uppfyller kraven i punkt 8.1.11.4 används, ska den värmas upp så att kondensering förhindras.

b)	Om en THC-provpump uppströms en THC-analysator eller ett lagringsmedium används, ska dess invändiga ytor värmas till toleransen 464 ±11 K (191 ± 11) oC.

9.3.2.3.3   Ammoniaktvättare

Ammoniaktvättare kan användas för någon eller alla gasprovtagningssystem för att förhindra NH3-interferens, förgiftning av NO2-till-NO-omvandlare och avsättning i provtagningssystemet eller analysatorerna. Installation av ammoniaktvättare ska följa tillverkarens rekommendationer.

9.3.2.4   Provlagringsmedier

Vid provtagning med säck ska gasvolymerna lagras i rena behållare med minimal genomsläpplighet och där avgaserna påverkas så lite som möjligt. God teknisk sed ska användas för att bestämma godtagbara nivåer för lagringsmediers renhet och genomsläpplighet. Behållare kan rengöras genom upprepad urblåsning och tömning, och behållaren får värmas. En flexibel behållare (t.ex. en säck) i en miljö med kontrollerad temperatur, eller en temperaturkontrollerad fast behållare som har tömts på luft eller har en volym som kan pumpas ut, exempelvis med en kolv- och cylinderanordning, ska användas. Behållare som uppfyller specifikationerna i tabell 6.6 ska användas.

Tabell 6.6

Behållarmaterial för partiprovtagning av gaser

CO, CO2, O2, CH4, C2H6, C3H8, NO, NO2  (2)	Polyvinyl-fluorid (PVF)  (3), t.ex. Tedlar™, polyvinyliden-fluorid  (3) t.ex. Kynar™, polytetrafluoreten  (4), t.ex. TefloTM, eller rostfritt stål  (4)
Kolväten	Polytetrafluoretylen  (5) eller rostfritt stål  (5)

9.3.3   Partikelprovtagning

9.3.3.1   Provtagningssonder

Partikelsonder med en enda öppning i änden ska användas. Partikelsonderna ska vara riktade uppströms.

Partikelsonden får skyddas med en hatt som uppfyller specifikationerna enligt figur 6.8. I det här fallet får den försorterare som beskrivs i punkt 9.3.3.3 inte användas.

Figur 6.8

Skiss av provtagningssond med hattformad försorterare

9.3.3.2   Överföringsledningar

Isolerade eller uppvärmda överföringsledningar eller ett uppvärmt hölje rekommenderas för att minimera temperaturskillnader mellan överföringsledningar och avgasbeståndsdelar. Överföringsledningar som är inerta med avseende på partiklar och som har elektriskt ledande ytor invändigt ska användas. Partikelöverföringsledningar av rostfritt stål rekommenderas. Används andra material måste dessa ha samma provtagningskapacitet som rostfritt stål. Invändiga ytor i partikelprovtagningsledningarna ska vara anslutna till elektrisk jord.

9.3.3.3   Försorterare

Det är tillåtet att använda en försorterare för att avlägsna partiklar med stor diameter. Försorteraren ska vara installerad i utspädningssystemet, direkt före filterhållaren. Endast en försorterare får användas. Om en hattformad sond används (se figur 6.8) får ingen försorterare användas.

Försorteraren kan vara antingen en tröghetsavskiljare eller en cyklonseparator. Den ska vara gjord av rostfritt stål. Försorteraren ska vara klassad för borttagning av minst 50 % av alla partiklar med en aerodynamisk diameter på 10 μm och högst 1 % av alla partiklar med en aerodynamisk diameter på 1 μm i det flödesområde där försorteraren används. Försorterarens utlopp ska vara konfigurerat med en typ av funktion för förbikoppling av partikelprovfilter, så att försorterarens flöde kan stabiliseras innan provningen startar. Partikelprovfilter ska vara placerade högst 75 cm nedströms försorterarens utgång.

9.3.3.4   Provfilter

Proven på de utspädda avgaserna ska tas under provningssekvensen med ett filter som uppfyller kraven i punkterna 9.3.3.4.1–9.3.3.4.4.

9.3.3.4.1   Filterspecifikation

Alla filtertyper ska ha insamlingseffektivitet på minst 99,7 %. De av provfiltertillverkaren angivna måtten i produktspecifikationerna får användas för att påvisa överensstämmelse med detta krav. Filtermaterialet ska antingen vara

a)	PTFE-belagt glasfiber eller

b)	membran av polytetrafluoreten (PTFE).

Om den förväntande nettopartikelmassan på filtret är mer än 400 μg får ett filter med en initial minsta uppsamlingseffektivitet på 98 % användas.

9.3.3.4.2   Filterstorlek

Den nominella filterdiametern ska vara 46,50 ± 0,6 mm diameter (minst 37 mm effektiv diameter). Filter med större diameter får användas efter överenskommelse med godkännandemyndigheten. Proportionalitet mellan filter och effektiv yta rekommenderas.

9.3.3.4.3   Utspädnings- och temperaturkontroll av partikelprov

Partikelprov ska spädas minst en gång uppströms överföringsledningarna i ett CVS-system och nedströms i ett PFD-system (se punkt 9.3.3.2 om överföringsledningar). Provtemperaturen ska kontrolleras till 320 ± 5 K (47 ± 5 oC), uppmätt någonstans högst 200 mm uppströms eller 200 mm nedströms partikellagringsmediet. Partikelprovet ska värmas eller kylas främst av utspädningsförhållandena enligt specifikationerna i punkt 9.2.1 a.

9.3.3.4.4   Fronthastighet genom filtret

Fronthastigheten genom filtret ska vara 0,90–1,00 m/s med mindre än 5 % av de registrerade flödesvärdena utanför detta område. Om den totala partikelmassan är större än 400 μg, får fronthastigheten minskas. Fronthastigheten ska mätas som provets volymetriska flödesvolym vid trycket uppströms filtret och temperaturen på filterfronten, dividerad med filtrets exponerade yta. Avgasrörets eller CVS-tunnelns tryck ska användas som uppströmstryck om tryckfallet genom partikelprovtagaren fram till filtret är mindre än 2 kPa.

9.3.3.4.5   Filterhållare

För att minimera turbulent avsättning och främja jämn partikelspridning på filtret ska det finnas en 12,5o (från centrum) divergerande vinkelövergång från överföringsledningens invändiga diameter till den exponerade filterytans diameter. Denna övergång ska vara av rostfritt stål.

9.3.4   Partikelstabiliserings- och vägningsmiljöer för gravimetrisk analys

9.3.4.1   Miljö för gravimetrisk analys

I det här avsnittet beskrivs de två miljöer som krävs för att stabilisera och väga partiklar för gravimetrisk analys, dvs. en partikelstabiliseringsmiljö, där filtren lagras före vägning, och en vägningsmiljö, där vågen är placerad. De två miljöerna kan finnas i samma utrymme.

Både stabiliseringsmiljön och vägningsmiljön ska hållas fria från omgivande kontamineringsämnen som damm och aerosoler, och halvflyktiga material som kan kontaminera partikelproven.

9.3.4.2   Renlighetsnivå

Renlighetsnivån i partikelstabiliseringsmiljöer med referensfilter ska verifieras, enligt beskrivningen i punkt 8.1.12.1.4.

9.3.4.3   Temperatur i kammaren

Vid all konditionering och vägning av filter ska temperaturen i den kammare där partikelfiltren konditioneras och vägs hållas vid en temperatur på 295 ± 1 K (22 ± 1 oC). Luftfuktigheten ska hållas på en daggpunkt av 282,5 ± 1 K (9,5 ± 1 oC) och den relativa luftfuktigheten på 45 ± 8 %. Om separata miljöer för stabilisering respektive vägning används, ska stabiliseringsmiljön hållas vid temperaturen 295 ± 3 K (22 ± 3 oC).

9.3.4.4   Verifiering av omgivningsförhållanden

Vid användning av mätinstrument som uppfyller kraven i punkt 9.4, ska följande omgivningsförhållanden verifieras:

a)	Daggpunkts- och omgivningstemperatur ska registreras. Dessa värden ska användas för att bestämma om stabiliserings- och vägningsmiljöerna har hållits vid de toleranser som anges i punkt 9.3.4.3 under minst 60 min före vägning av filtren.

b)

Atmosfärtrycket i vägningsmiljön ska registreras kontinuerligt. Ett godtagbart alternativ är att använda en barometer som mäter atmosfärtrycket utanför vägningsmiljön, om man kan säkerställa att atmosfärtrycket vid vågen alltid ligger inom ±100 Pa av det delade atmosfärtrycket. Vid varje partikelprovvägning ska det finnas ett sätt att registrera det senaste atmosfärtrycketd. Detta värde ska användas för att beräkna bärkraftskorrigeringen för partiklar enligt punkt 8.1.12.2.

9.3.4.5   Installation av våg

Vågen ska installeras enligt följande:

a)	Installeras på en vibrationsisolerad platta för att avskärma den från externa störningar och vibrationer.

b)	Avskärmas mot konvektivt luftflöde med ett dragskydd som upptar statisk elektricitet och är elektriskt jordat.

9.3.4.6   Statisk laddning

Statisk laddning ska minimeras i vågmiljön, enligt följande:

a)	Vågen ska vara elektriskt jordad.

b)	Rostfria pincetter ska användas om partikelprover hanteras manuellt.

c)	Pincetterna ska vara jordade med ett jordningsband eller så ska det för operatören finnas ett jordningsband som delar en gemensam jordning med vågen.

d)	En anordning som utjämnar statisk elektricitet ska användas. Den ska dela elektrisk jordanslutning med vågen, så att statisk laddning avlägsnas från partikelproven.

9.4   Mätinstrument

9.4.1   Inledning

9.4.1.1   Tillämpningsområde

I det här avsnittet specificeras mätinstrument och relaterade systemkrav för utsläppsprovning. Specifikationerna rör exempelvis laboratorieinstrument för mätning av motorparametrar, omgivningsförhållanden, flödesrelaterade parametrar och utsläppskoncentrationer (outspädda eller utspädda flöden).

9.4.1.2   Instrumenttyper

Varje instrument som nämns i denna förordning ska användas enligt beskrivningen i förordningen (se tabell 6.5 för information om instrumentens mätstorheter). Om ett instrument som nämns i denna förordning, används på ett sätt som inte specificeras i bilagan, eller om ett annat instrument används i stället för det nämnda instrumentet, ska motsvarighetskraven enligt punkt 5.1.1 gälla. Där fler än ett instrument specificeras för en viss mätning, kommer typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen att utse ett av instrumenten som referens, för att visa att ett alternativt förfarande är likvärdigt det specificerade förfarandet.

9.4.1.3   Parallella system

För alla mätinstrument som beskrivs i detta avsnitt får data från flera instrument användas för att beräkna provresultat för en enskild provning, om typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen har godkänt det i förväg. Resultat från alla mätningar ska registreras och rådata ska lagras. Detta krav gäller oavsett om mätvärdena används i beräkningar.

9.4.2   Dataregistrering och datakontroll

Provningssystemet ska ha kapacitet för att uppdatera data, registrera data och styra system för operatörskrav, dynamometern, provtagningsutrustningen och mätinstrumenten. Datahämtnings- och datakontrollsystem som kan registrera data med de angivna minimifrekvenserna enligt tabell 6.7 ska användas. (Tabellen gäller inte för NRSC-provning med diskreta steg.)

Tabell 6.7

Minimifrekvenser för dataregistrering och datakontroll

Tillämpligt avsnitt i provningsprotokoll	Mätvärden	Lägsta kommando- och kontrollfrekvens	Lägsta registreringsfrekvens
7.6	Varvtal och vridmoment under stegkurva	1 Hz	Ett medelvärde per steg
7.6	Varvtal och vridmoment under kontinuerlig kurva	5 Hz	1 Hz (medelvärde)
7.8.3	Referens- och återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment i transienta provcykler (NRTC och LSI-NRTC)	5 Hz	1 Hz (medelvärde)
7.8.2	Referens- och återkopplingsvärden för varvtal och vridmoment i provcykler med diskreta steg (NRSC och RMC)	1 Hz	1 Hz
7.3	Kontinuerliga koncentrationer för analysatorer i outspädda flöden	Ej tillämpligt	1 Hz
7.3	Kontinuerliga koncentrationer för analysatorer i utspädda flöden	Ej tillämpligt	1 Hz
7.3	Partikoncentrationer för analysatorer i utspädda eller outspädda flöden	Ej tillämpligt	Ett medelvärde per provningsintervall
7.6 8.2.1	Utspätt avgasflöde från CVS-system med värmeväxlare uppströms flödesmätningen	Ej tillämpligt	1 Hz
7.6 8.2.1	Utspätt avgasflöde från CVS-system utan värmeväxlare uppströms flödesmätningen	5 Hz	1 Hz, medelvärde
7.6 8.2.1	Inloppsluft eller avgasflöde (för transient mätning av outspädd avgas)	Ej tillämpligt	1 Hz, medelvärde
7.6 8.2.1	Utspädningsluft, om den kontrolleras aktivt	5 Hz	1 Hz, medelvärde
7.6 8.2.1	Provflöde från CVS-system med värmeväxlare	1 Hz	1 Hz
7.6 8.2.1	Provflöde från CVS-system utan värmeväxlare	5 Hz	1 Hz, medelvärde

9.4.3   Prestandaspecifikationer för mätinstrument

9.4.3.1   Översikt

Hela provningssystemet ska uppfylla alla tillämpliga kalibrerings-, verifierings- och provvalideringskriterier som anges i punkt 8.1, inklusive kraven för linearitetskontroll enligt punkterna 8.1.4 och 8.2. Instrumenten ska uppfylla specifikationerna i tabell 6.7 för alla mätområden under provningen. Alla dokument som har levererats av instrumentens tillverkare och visar att instrumenten uppfyller kraven i tabell 6.7 ska behållas.

9.4.3.2   Komponentkrav

Tabell 6.8 innehåller specifikationer för vridmoment-, varvtals- och tryckgivare samt temperatur- och daggpunktsgivare och andra instrument. Hela systemet för mätning av en given fysikalisk och/eller kemisk storhet ska uppfylla linearitetskraven enligt punkt 8.1.4. För mätning av gasformiga utsläpp får man använda analysatorer med kompenseringsalgoritmer som är funktioner av andra gasmätningar och bränsleegenskaperna för den specifika motorprovningen. En kompenseringsalgoritm får endast ge förskjutningskompensering utan att påverka resultaten i övrigt (dvs. kompensera för systematiska fel).

Tabell 6.8

Rekommenderade prestandaspecifikationer för mätinstrument

Mätinstrument	Beteckning för mätstorhet	Komplett system Stigtid	Registrering Uppdateringsfrekvens	Exakthet (3)	Repeterbarhet (3)
Givare, motorvarvtal	n	1 s	1 Hz, medelvärde	2,0 % av pt. eller 0,5 % av max	1,0 % av pt. eller 0,25 % av max
Givare, motorvridmoment	T	1 s	1 Hz, medelvärde	2,0 % av pt. eller 1,0 % av max	1,0 % av pt. eller 0,5 % av max
Bränsleflödesmätare (bränsletotalisator)		5 s (Ej tillämpligt)	1 Hz (Ej tillämpligt)	2,0 % av pt. eller 1,5 % av max	1,0 % av pt. eller 0,75 % av max
Mätare för utspädd avgas totalt (CVS) (med värmeväxlare för mätare)		1 s (5 s)	1 Hz, medelvärde (1 Hz)	2,0 % av pt. eller 1,5 % av max	1,0 % av pt. eller 0,75 % av max
Mätare för utspädningsluft, inloppsluft, avgaser och provflöde		1 s	1 Hz-genomsnitt av 5 Hz-prov	2,5 % av pt. eller 1,5 % av max	1,25 % av pt. eller 0,75 % av max
Kontinuerligt mätande analysator, outspätt	x	5 s	2 Hz	2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn.	1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn.
Kontinuerligt mätande analysator, utspätt	x	5 s	1 Hz	2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn.	1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn.
Kontinuerligt mätande analysator	x	5 s	1 Hz	2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn.	1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn.
Partigasanalysator	x	Ej tillämpligt	Ej tillämpligt	2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn.	1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn.
Gravimetrisk partikelvåg	m PM	Ej tillämpligt	Ej tillämpligt	Se 9.4.11.	0,5 μg
Partikeltröghetsvåg	m PM	5 s	1 Hz	2,0 % av pt. eller 2,0 % av mätn.	1,0 % av pt. eller 1,0 % av mätn.

9.4.4   Mätning av motorns parametrar och omgivningsförhållanden

9.4.4.1   Varvtals- och vridmomentgivare

9.4.4.1.1   Tillämpning

Mätinstrument för indata och utdata under motordrift ska uppfylla specifikationerna i denna punkt. Det rekommenderas att man använder sensorer, givare, mätare och liknande som uppfyller kraven i tabell 6.8. Varje system för mätning av indata och utdata ska uppfylla linearitetskraven i punkt 8.1.4.

9.4.4.1.2   Axelarbete

Arbete och effekt ska beräknas med utdata från varvtals- och vridmomentgivare, enligt punkt 9.4.4.1. Varje system för mätning av varvtal och vridmoment måste uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven enligt punkterna 8.1.7 och 8.1.4.

Vridmoment inducerat av accelererande och avstannande komponenter som är anslutna till svänghjulet, t.ex. drivaxeln och dynamometerrotorn, ska eventuellt kompenseras på grundval av god teknisk sed.

9.4.4.2   Tryckgivare, temperaturgivare och daggpunktsgivare

Varje system för mätning av tryck, temperatur och daggpunkt ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.7.

Tryckgivare ska vara placerade i en miljö med reglerad temperatur eller så ska de kompensera för temperaturändringar i det förväntade driftområdet. Givarnas material måste vara lämpade för den vätska som mäts.

9.4.5   Flödesrelaterade mätningar

För alla typer av flödesmätare (för mätning av bränsle, inloppsluft, outspädd avgas, utspädd avgas och provflöden) ska flödet vid behov konditioneras för att förhindra att virvelströmmar, cirkulationsflöden eller pulser inverkar på mätarens noggrannhet eller repeterbarhet. Vissa typer av mätare kan konditioneras med hjälp av en rak rörledning av lämplig längd (t.ex. minst lika med tio gånger rördiametern) eller med hjälp av särskilt utformade rörkrökar, riktningsflänsar, munstyckesplattor (eller tryckluftspulsdämpare för bränsleflödesmätaren) som ger ett jämnt och förutsägbart flöde uppströms mätaren.

9.4.5.1   Bränsleflödesmätare

Systemet för bränsleflödesmätning ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.8.1. Vid varje bränsleflödesmätning måste man ta hänsyn till bränsle som förbikopplas motorn eller återförs från motorn till bränsletanken.

9.4.5.2   Inloppsluftens flöde

Systemet för mätning av inloppsluftflödet ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.8.2.

9.4.5.3   Outspätt avgasflöde

9.4.5.3.1   Komponentkrav

Hela systemet för mätning av det outspädda avgasflödet måste uppfylla linearitetskraven enligt punkt 8.1.4. Mätare för outspädda avgaser ska vara konstruerade för att kompensera för ändringar i det outspädda flödets termodynamiska tillstånd, vätsketillstånd och sammansatta tillstånd.

9.4.5.3.2   Flödesmätarens svarstid

För att kontrollera ett system med delflödesutspädning och extrahera ett proportionellt prov av outspädda avgaser, måste flödesmätaren ha kortare svarstid än vad som anges i tabell 9.3. I system med delflödesutspädning och onlinestyrning måste flödesmätarens svarstid överensstämma med specifikationerna i punkt 8.2.1.2.

9.4.5.3.3   Kylning av avgaser

Denna punkt gäller inte kylning av avgaserna på grund av utformningen av motorn, inbegripet, men inte begränsat till, vattenkylda avgasgrenrör eller turboladdare.

Avgaskylning uppströms flödesmätaren är tillåtet, med följande begränsningar:

a)	Partikelprovtagning får inte ske nedströms kylningen.

b)	Om kylningen ger upphov till att avgastemperaturer över 475 K (202 oC) sjunker till under 453 K (180 oC), får provtagning av kolväten inte utföras nedströms kylningen.

c)	Om kylningen ger upphov till kondens får NOx-provtagning inte utföras nedströms kylningen, om inte kylaren klarar prestandaverifieringen enligt punkt 8.1.11.4.

d)	Om kylningen orsakar kondens före den punkt där flödet når en flödesmätare, ska daggpunkten T dew och trycket p total mätas vid flödesmätarens inlopp. Dessa värden ska användas i utsläppsberäkningarna i enlighet med bilaga VII.

9.4.5.4   Flödesmätare för utspädningsluft och utspädd avgas

9.4.5.4.1   Tillämpning

Momentana utspädda avgasflöden eller utspädda totalavgasflöden under ett provintervall ska bestämmas med hjälp av en flödesmätare för utspädda avgaser. Flöden för outspädda avgaser eller totalflödet för outspädd avgas under ett provintervall kan beräknas utifrån skillnaden mellan en flödesmätare för utspädd avgas och en utspädningsluftmätare.

9.4.5.4.2   Komponentkrav

Hela systemet för mätning av ett utspätt avgasflöde ska uppfylla kalibrerings- och verifieringskraven i punkterna 8.1.8.4 och 8.1.8.5. Följande mätare kan användas:

a)

För konstantvolymprovtagning (CVS) av totalflödet av utspädd avgas kan ett eller flera parallellt inkopplade venturirör användas, eller så kan en kolvpump (PDP), ett subsoniskt venturirör (SSV) eller en ultraljudsflödesmätare (UFM) användas. I kombination med en uppströms placerad värmeväxlare kan antingen ett venturirör för kritiskt flöde (CFV) eller en kolvpump fungera som passiv flödesmätare genom att hålla konstant temperatur i de utspädda avgaserna i ett CVS-system.

b)

I ett system med delflödesutspädning (PFD) kan en kombination av en flödesmätare och ett aktivt flödeskontrollsystem användas för proportionell provtagning av avgasbeståndsdelar. Totalflödet av utspädd avgas eller ett eller flera provtagningsflöden eller en kombination av dessa flödeskontroller kan användas för att säkerställa proportionell provtagning.

Ett laminärflödeselement, en ultraljudsflödesmätare, ett subsoniskt venturirör, ett eller flera parallellt inkopplade venturirör för kritiskt flöde, en kolvmätare, en termomassmätare, ett pitotrör för genomsnittsmätning eller en varmtrådsanemometer kan användas för andra utspädningssystem.

9.4.5.4.3   Kylning av avgaser

Utspädd avgas uppströms en utspädningsflödesmätare kan kylas, med följande begränsningar:

a)	Partikelprovtagning får inte ske nedströms kylningen.

b)	Om kylningen ger upphov till att avgastemperaturer över 475 K (202 oC) sjunker till under 453 K (180 oC), får provtagning av kolväten inte utföras nedströms kylningen.

c)	Om kylningen ger upphov till kondens får NOx-provtagning inte utföras nedströms kylningen, om inte kylaren klarar prestandaverifieringen enligt punkt 8.1.11.4.

d)	Om kylningen orsakar kondens före den punkt där flödet når en flödesmätare, ska daggpunkten T dew och trycket p total mätas vid flödesmätarens inlopp. Dessa värden ska användas i utsläppsberäkningarna i enlighet med bilaga VII.

9.4.5.5   Provflödesmätare för partiprovtagning

I ett system för partiprovtagning ska en provflödesmätare användas för att bestämma provflöden eller totalflöden under hela provningsintervallet. Skillnaden mellan två flödesmätare kan användas för att beräkna provflödet in i en utspädningstunnel, t.ex. för partikelmätning med delflödesutspädning och partikelmätning med sekundär utspädning. Specifikationer för differentialflödesmätning och extrahering av ett proportionellt outspätt avgasprov finns i punkt 8.1.8.6.1, och kalibrering av differentialflödesmätning beskrivs i punkt 8.1.8.6.2.

Hela systemet för provflödesmätaren ska uppfylla kalibreringskraven i punkt 8.1.8.

9.4.5.6   Gasdelare

En gasdelare kan användas för att blanda kalibreringsgaser.

En sådan gasdelare ska blanda gaserna enligt specifikationerna i punkt 9.5.1 och till de koncentrationer som förväntas under provning. Gasdelare för kritiska flöden, gasdelare för kapillärrör eller termomassmätargasdelare kan användas. Viskositetskorrigering ska utföras vid behov (om det inte utförs med intern programvara i gasdelaren) för att säkerställa korrekt gasdelning. Gasdelarsystemet ska uppfylla de linearitetskrav som anges i punkt 8.1.4.5. Blandaren kan också kontrolleras med ett linjärt instrument, t.ex. med NO-gas med en kemiluminiscensdetektor. Instrumentets spännvärde ska justeras med spänngas kopplad direkt till instrumentet. Gasdelaren ska kontrolleras vid de inställningar som ska användas, och det nominella värdet ska jämföras med den koncentration som uppmätts med instrumentet.

9.4.6   CO- och CO2-mätningar

En infrarödanalysator utan spridningsoptik (NDIR, non-dispersive infrared) ska användas för att mäta CO- och CO2-koncentrationer i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.

Det NDIR-baserade systemet ska uppfylla de kalibrerings- och verifieringskrav som anges i punkt 8.1.8.1.

9.4.7   Kolvätemätningar

9.4.7.1   Flamjoniseringsdetektor

9.4.7.1.1   Tillämpning

En uppvärmd flamjonieringsdetektor (FID, flame-ionization detector) ska användas för att mäta kolvätekoncentrationer i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning. Kolvätekoncentrationerna ska bestämmas utifrån kolantalet ett (C1). Alla de ytor hos uppvärmda FID-analysatorer som exponeras för utsläpp ska hållas vid temperaturen 464 ± 11 K (191 ± 11 oC). För natur- och motorgasdrivna (LPG) motorer samt motorer med gnisttändning får kolväteanalysatorn alternativt vara av typen icke-uppvärmd flamjoniseringsdetektor (FID).

9.4.7.1.2   Komponentkrav

Det FID-baserade systemet för mätning av THC ska uppfylla samtliga verifieringskrav för kolvätemätning, enligt punkt 8.1.10.

9.4.7.1.3   FID-bränsle och brännarluft

FID-bränslet och brännarluften ska uppfylla specifikationerna i punkt 9.5.1. FID-bränslet och brännarluften får inte blandas före FID-analysatoringången, för att säkerställa att FID-analysatorn använder en diffusionslåga i stället för en förblandad låga.

9.4.7.1.4   Reserverad

9.4.7.1.5   Reserverad

9.4.7.2   Reserverad

9.4.8   NOx-mätningar

Två mätinstrument specificeras för mätning av NOx och endera kan användas under förutsättning att det uppfyller de kriterier som anges i punkt 9.4.8.1 respektive punkt 9.4.8.2. Kemilumiscensdetektorn ska användas som referensförfarande för jämförelse med föreslagna alternativa mätförfaranden enligt punkt 5.1.1.

9.4.8.1   Kemiluminiscensdetektor

9.4.8.1.1   Tillämpning

En kemiluminiscensdetektor (CLD) i kombination med en NO2-till-NO-omvandlare används för att mäta NOx-koncentrationen i outspädd eller utspädd avgas för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.

9.4.8.1.2   Komponentkrav

CLD-systemet ska uppfylla dämpningskraven enligt punkt 8.1.11.1. En uppvärmd eller ouppvärmd CLD kan användas, och en CLD som arbetar vid atmosfäriskt tryck eller vakuum kan användas.

9.4.8.1.3   NO2-till-NO-omvandlare

En intern eller extern NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5 ska placeras uppströms CLD-enheten, och omvandlaren ska vara konfigurerad med en bypassanordning för förenklad verifiering.

9.4.8.1.4   Effekter av fuktighet

Alla CLD-temperaturer ska hållas vid nivåer där kondensering förhindras. För att eliminera fukt från ett prov uppströms en CLD ska någon av följande konfigurationer användas:

a)	En CLD inkopplad nedströms en avskiljare eller kylare som finns nedströms en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5.

b)	En CLD inkopplad nedströms en avskiljare eller en termokylare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.4.

9.4.8.1.5   Svarstid

En uppvärmd CLD kan användas för att förbättra CLD-enhetens svarstid.

9.4.8.2   Icke-dispersiv UV-analysator (NDUV, non-dispersive ultraviolet analyser)

9.4.8.2.1   Tillämpning

En UV-analysator utan spridningsoptik (NDUV) ska användas för att mäta NOx-koncentrationen i outspädd eller utspädd avgas, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.

9.4.8.2.2   Komponentkrav

Det NDUV-baserade systemet ska uppfylla verifieringskraven i punkt 8.1.11.3.

9.4.8.2.3   NO2-till-NO-omvandlare

Om NDUV-analysatorn endast mäter NO ska en intern eller extern NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5 placeras uppströms NDUV-analysatorn. Omvandlaren ska konfigureras med en bypassanordning, för att förenkla verifieringen.

9.4.8.2.4   Effekter av fuktighet

NDUV-temperaturen ska hållas vid en nivå där kondensering förhindras, om inte någon av följande konfigurationer används:

a)	En NDUV-enhet inkopplad nedströms en avskiljare eller kylare som finns nedströms en NO2-till-NO-omvandlare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.5.

b)	En NDUV-enhet inkopplad nedströms en avskiljare eller en termokylare som uppfyller verifieringskraven i punkt 8.1.11.4.

9.4.9   Mätning av O2

En analysator med PMD-teknik (paramagnetic detection, paramagnetisk avkänning) eller MPD-teknik (magneto pneumatic detection, magneto-pneumatisk avkänning) ska användas för mätning av O2-koncentrationer i outspädda eller utspädda avgaser, för partiprovtagning eller kontinuerlig provtagning.

9.4.10   Mätning av luft-bränsleförhållande

Vid kontinuerlig provtagning kan en Zirconia-analysator (ZrO2) användas för att mäta luft-bränsleförhållandet i outspädd avgas. O2-mätningar med inloppsluft eller bränsleflödesmätningar kan användas för att beräkna avgasflödet i enlighet med bilaga VII.

9.4.11   Partikelmätningar med gravimetrisk våg

En våg ska användas för att väga nettopartiklar som har samlats upp på provfiltermedier.

Vågens upplösning ska vara lika med eller mindre än repeterbarheten 0,5 mikrogram, enligt rekommendationen i tabell 6.8. Om vågen har interna kalibreringsvikter för rutinmässig verifiering av mätområde och linearitet, måste kalibreringsvikterna uppfylla kraven i punkt 9.5.2.

Vågen ska vara konfigurerad för optimal insvängningstid och stabilitet på den aktuella platsen.

9.4.12   Mätning av ammoniak (NH3)

EN FTIR-analysator (fouriertransformerad infrarödanalysator), NDUV-analysator (icke-dispersiv UV-analysator) eller infraröd analysator med icke-dispersiv ultraviolettdetektor får användas i enlighet med leverantörens anvisningar om instrumentet.

9.5   Analysgaser och masstandarder

9.5.1   Analysgaser

Analysgaser måste uppfylla noggrannhets- och renhetsspecifikationerna i detta avsnitt.

9.5.1.1   Gasspecifikationer

Följande gasspecifikationer ska beaktas:

a)

Renade gaser ska användas för blandning med kalibreringsgaser och anpassa mätinstrument för att erhålla nollutslag mot en nollkalibreringsstandard. Gaser i gascylindern eller vid utloppet av en nollställningsgasgenerator får vara kontaminerade som mest enligt följande värden: i) 2 % kontaminering, uppmätt relativt den förväntade genomsnittliga koncentrationen vid aktuell standard. Om t.ex. den förväntade CO-koncentrationen är 100,0 μmol/mol, är det tillåtet att använda en nollställningsgas som har en CO-kontaminering på högst 2,000 μmol/mol. ii) Kontaminering enligt tabell 6.9, för mätning av outspädd eller utspädd avgas. iii) Kontaminering enligt tabell 6.10, för mätning av outspädd avgas. Tabell 6.9 Kontamineringsgränser för outspädda eller utspädda mätningar (μmol/mol = ppm) Beståndsdel Renad syntetisk luft  (4) Renad N2  (4) THC (C1-ekvivalent) ≤ 0,05 μmol/mol ≤ 0,05 μmol/mol CO ≤ 1 μmol/mol ≤ 1 μmol/mol CO2 ≤ 1 μmol/mol ≤ 10 μmol/mol CO2 0,205–0,215 mol/mol ≤ 2 μmol/mol NOx ≤ 0,02 μmol/mol ≤ 0,02 μmol/mol Tabell 6.10 Kontamineringsgränser för outspädda mätningar (μmol/mol = ppm) Beståndsdel Renad syntetisk luft (5) Renad N2  (5) THC (C1-ekvivalent) ≤ 1 μmol/mol ≤ 1 μmol/mol CO ≤ 1 μmol/mol ≤ 1 μmol/mol CO2 ≤ 400 μmol/mol ≤ 400 μmol/mol O2 0,18–0,21 mol/mol — NOx ≤ 0,1 μmol/mol ≤ 0,1 μmol/mol

b)

Följande gaser ska användas med en FID-analysator: i) FID-bränsle med H2-koncentrationen 0,39–0,41 mol/mol och resten He eller N2 ska användas. Blandningen får inte innehålla mer än 0,05 μmol/mol THC. ii) FID-brännarluft som uppfyller specifikationerna för renad luft i led a i denna punkt ska användas. iii) FID-nollställningsgas. Flamjoniseringsdetektorer ska nollställas med renad gas som uppfyller specifikationerna i led a i denna punkt, men den renade gasens O2-koncentration är valfri. iv) FID-propanspänngas. FID-analysatorer för THC ska spännas och kalibreras med koncentrationer av propan, C3H8. Detta ska utföras med en gas som har kolantalet ett (C1). v) Reserverad.

c)

Följande gasblandningar ska användas, med gaser som är spårbara inom ±1,0 % av den internationellt och/eller nationellt erkända standardens faktiska värde eller andra godkända gasstandarder: i) Reserverad. ii) Reserverad. iii) C3H8, resten renad syntetisk luft och/eller N2 (beroende på vad som är tillämpligt). iv) CO, resten renad N2. v) CO2, resten renad N2. vi) NO, resten renad N2. vii) NO2, resten renad syntetisk luft. viii) O2, resten renad N2. ix) C3H8, CO, CO2, NO, resten renad N2. x) C3H8, CO, CO2, NO, resten renad N2.

d)

Andra gasslag än dem som listas i led c i denna punkt får användas (t.ex. metanol i luft, som kan användas för att bestämma svarsfaktorer), förutsatt att de är spårbara inom ±3,0 % av den internationellt och/eller nationellt erkända standardens faktiska värde och uppfyller stabilitetskraven enligt punkt 9.5.1.2.

e)

Egna kalibreringsgaser får genereras om en blandningsenhet med hög precision används, t.ex. en gasdelare, för att späda gaserna med renad N2 eller renad syntetisk luft. Om gasdelarna uppfyller kraven i punkt 9.4.5.6 och de gaser som blandas uppfyller kraven i leden a och c i denna punkt, ska de genererade blandningarna anses uppfylla kraven i punkt 9.5.1.1.

9.5.1.2   Koncentration och sista användningsdag

Kalibreringsgasens koncentration och sista användningsdag (enligt tillverkarens specifikationer) ska registreras och följande krav ska uppfyllas:

a)	Ingen kalibreringsgasstandard får användas efter den specificerade sista användningsdagen, utom enligt villkoren i led b i denna punkt.

b)	Kalibreringsgasen får förses med ny märkning och användas efter den sista användningsdagen om typgodkännandemyndigheten eller certifieringsinstansen har godkänt det i förväg.

9.5.1.3   Gasöverföring

En gas ska överföras från sin källa till analysatorn med hjälp av komponenter som är avsedda för att kontrollera och överföra endast den aktuella gasen.

Livslängden ska respekteras för samtliga kalibreringsgaser. Den av tillverkaren angivna sista användningsdagen för kalibreringsgaserna ska registreras.

9.5.2   Masstandarder

Partikelkalibreringsvikter som är certifierade som spårbara med högst 0,1 % osäkerhet mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder ska användas. Kalibreringsvikter kan certifieras hos valfritt kalibreringslaboratorium som säkerställer spårbarhet mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder. Det ska säkerställas att den minsta kalibreringsvikten har högst så stor massa som 10 ggr ett oanvänt partikelprovmedium. Kalibreringsrapporten ska även innehålla en specifikation för vikternas densitet.

---

(1)  Utför kalibreringar och verifieringar oftare, enligt mätsystemtillverkarens instruktioner och god teknisk sed.

(2)  CVS-verifieringen är inte obligatorisk för system med minst ±2 % överensstämmelse, baserat på kemisk kol- eller syrebalans i inloppsluften, bränslet och utspädd avgas.

(1)  Molflöde kan användas i stället för standardiserat volymflöde eftersom begreppet står för ”mängd”. I detta fall får maximalt molflöde användas i stället för maximalt standardiserat volymflöde i motsvarande linearitetskriterier.

(2)  Förutsatt att kondensering i lagringsbehållaren förhindras.

(3)  Upp till 313 K (40 °C).

(4)  Upp till 475 K (202 °C).

(5)  Vid 464 ± 11 K (191 ± 11 °C).

(3)  Noggrannhet och repeterbarhet bestäms med samma uppsättning av insamlade data enligt punkt 9.4.3 och baseras på absoluta värden. Med ”pt.” avses det totala förväntade genomsnittet vid utsläppsgränsen. Med ”max” avses det förväntade toppvärdet vid utsläppsgränsen under provcykeln (inte det högsta värdet i instrumentets mätområde). Med ”mätn.” avses det faktiska genomsnittet uppmätt under provcykeln.

(4)  Renhetsnivåerna behöver inte vara spårbara mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder.

(5)  Renhetsnivåerna behöver inte vara spårbara mot internationellt och/eller nationellt erkända standarder.