14.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

L 265/1

RÅDETS DIREKTIV (EU) 2017/1852

av den 10 oktober 2017

om skattetvistlösningsmekanismer i Europeiska unionen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 115,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2)

i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, och

av följande skäl:

(1)

Situationer där bestämmelserna i bilaterala skatteavtal och skattekonventioner eller konventionen om undanröjande av dubbelbeskattning vid justering av inkomst mellan företag i intressegemenskap (90/436/EEG) (3) (nedan kallad unionens skiljemannakonvention) tolkas eller tillämpas på olika sätt av olika medlemsstater kan skapa allvarliga skattehinder för företag som bedriver verksamhet över gränserna. De skapar en alltför stor skattebörda för företagen och leder sannolikt till ekonomisk snedvridning och ineffektivitet och inverkar negativt på gränsöverskridande investeringar och tillväxt.

(2)	Därför är det nödvändigt att se till att det finns mekanismer i unionen som säkerställer en effektiv lösning av tvister om tolkning och tillämpning av sådana bilaterala skatteavtal och av unionens skiljemannakonvention, i synnerhet tvister som leder till dubbelbeskattning.

(3)

Genom de mekanismer som för närvarande föreskrivs i de bilaterala skatteavtalen och unionens skiljemannakonvention uppnås inte i alla fall en effektiv lösning av sådana tvister i rätt tid. Genom den övervakning som utförts som en del av genomförandet av unionens skiljemannakonvention har vissa betydande brister påvisats, särskilt vad gäller tillträdet till förfarandet samt vad gäller dess längd och effektiva slutförande.

(4)

I syfte att skapa mer rättvisa skattevillkor måste reglerna om öppenhet förbättras och åtgärderna mot skatteflykt skärpas. Samtidigt är det för att skapa ett rättvist skattesystem nödvändigt att säkerställa att tvistlösningsmekanismerna är omfattande, effektiva och hållbara. Det är också nödvändigt att förbättra tvistlösningsmekanismerna för att hantera risken att antal tvister om dubbel eller flerfaldig beskattning kommer att öka, med betydande belopp stå på spel, eftersom skattemyndigheterna har infört mer regelbundna och fokuserade granskningsförfaranden.

(5)

Det är viktigt att införa en effektiv och ändamålsenlig ram för lösning av skattetvister som garanterar rättssäkerhet och ett företagsvänligt investeringsklimat för att åstadkomma rättvisa och effektiva skattesystem i unionen. Genom tvistlösningsmekanismerna bör det också skapas ett harmoniserat och öppet ramverk för lösning av tvister, och därigenom skapa fördelar för samtliga skattebetalare.

(6)

Tvistlösning bör tillämpas vid olika tolkningar och tillämpningar av bilaterala skatteavtal och unionens skiljemannakonvention, i synnerhet vid olika tolkningar och tillämpningar som leder till dubbelbeskattning. Detta bör uppnås genom ett förfarande varigenom, som ett första steg, ärendet överlämnas till skattemyndigheterna i de berörda medlemsstaterna för att tvisten ska lösas genom ett förfarande för ömsesidig överenskommelse. Medlemsstater bör uppmuntras att använda icke bindande alternativa former av tvistlösning såsom medling och förlikning under slutskedena i förfarandet för ömsesidig överenskommelse. Om en sådan överenskommelse inte nås inom en viss tidsfrist bör ärendet bli föremål för ett tvistlösningsförfarande. Valet av metod för tvistlösning bör vara flexibelt, vilket kan vara antingen genom ad hoc-strukturer eller genom mer permanenta strukturer. Tvistlösningsförfaranden kan genomföras genom en rådgivande kommitté som består av både företrädare för de berörda skattemyndigheterna och oberoende personer eller kan genomföras genom en kommitté för alternativ tvistlösning (den senare erbjuder flexibilitet vid val av tvistelösningsmetod). I förekommande fall skulle medlemstaterna kunna välja, genom ett bilateralt avtal, att använda andra tvistlösningsförfaranden, såsom skiljeförfarande med slutligt bud i syfte att lösa tvisten på ett bindande sätt. Skattemyndigheterna bör fatta ett slutligt bindande beslut med hänvisning till yttrandet från den rådgivande kommittén eller från kommittén för alternativ tvistlösning.

(7)

Den förbättrade tvistlösningsmekanismen bör bygga på befintliga system i unionen, inbegripet unionens skiljemannakonvention. Tillämpningsområdet för detta direktiv bör dock vara större än tillämpningsområdet för unionens skiljemannakonvention, som är begränsat till tvister som rör internprissättning och fördelning av vinster till fasta driftställen. Detta direktiv bör tillämpas på alla skattebetalarare som ska betala skatt på inkomst eller kapital som omfattas av bilaterala skatteavtal och unionens skiljemannakonvention. Samtidigt bör den administrativa bördan i samband med tillträdet till tvistlösningsförfarandet vara mindre för enskilda och mikroföretag samt små och medelstora företag. Dessutom bör tvistlösningsfasen stärkas. I synnerhet är det nödvändigt att föreskriva en tidsfrist för tvistlösningsförfarandena för dubbelbeskattning och att fastställa tvistlösningsförfarandets villkor och bestämmelser för skattebetalarna.

(8)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4).

(9)	Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Detta direktiv syftar särskilt till att säkerställa full respekt för rätten till en rättvis rättegång och för näringsfriheten.

(10)

Eftersom målet för detta direktiv, att upprätta ett effektivt och ändamålsenligt förfarande för att lösa tvister inom ramen för den inre marknadens funktion, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare, på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(11)	Efter en period av fem år bör kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv, och medlemsstaterna bör lämna lämpliga synpunkter till kommissionen i detta avseende.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

I detta direktiv fastställs regler för en mekanism vars syfte är att lösa tvister som uppstått mellan medlemsstater när dessa tvister uppstår till följd av tolkningen och tillämpningen av avtal och konventioner som föreskriver ett undanröjande av dubbelbeskattning av inkomst och, i förekommande fall, kapital. I detta direktiv fastställs även de berörda personernas rättigheter och skyldigheter i händelse av sådana tvister. I detta direktiv kallas den fråga som är anledningen till sådana tvister för tvistefråga.

Artikel 2

Definitioner

1. I detta direktiv avses med

a) behörig myndighet : den myndighet i en medlemsstat som har utsetts som sådan av medlemsstaten i fråga,

b) behörig domstol : den domstol, tribunal eller annat organ i en medlemsstat som har utsetts som sådan av medlemsstaten i fråga,

c) dubbelbeskattning : uttag av två eller flera medlemsstater av sådana skatter som omfattas av ett avtal eller en konvention som avses i artikel 1 av på samma beskattningsbara inkomst eller kapital när det ger upphov till antingen i) en ytterligare beskattning, ii) en ökning av skatteskulden, eller iii) en annullering eller minskning av förluster, som skulle kunna användas för att kvitta beskattningsbara vinster,

d) berörd person : en person, inklusive en enskild person, som har sin skatterättsliga hemvist i en medlemsstat och vars beskattning påverkas direkt av en tvistefråga.

2. Alla begrepp som inte definieras i detta direktiv ska, såvida inte annat framgår av sammanhanget, ha den innebörd som de vid den tidpunkten har enligt det relevanta avtal eller den relevanta konvention som avses i artikel 1 som gäller vid tidpunkten för mottagandet av den första underrättelsen om den åtgärd som leder till eller kommer att leda till en tvistefråga. Om ett sådant begrepp inte definieras i ett sådant avtal eller en sådan konvention ska det odefinierade begreppet ha den innebörd som det vid den tidpunkten har enligt rätten i den berörda medlemsstaten med avsikt på de skatter för vilka nämnda avtal eller konvention tillämpas; innebörden enligt tillämplig skattelagstiftning i den medlemsstaten ska ha företräde framför den innebörd som begreppet ges enligt annan lagstiftning i den medlemsstaten.

Artikel 3

Klagomålet

1. En berörd person ska ha rätt att lämna in ett klagomål avseende en tvistefråga med begäran om tvistlösning till var och en av de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter. Klagomålet ska lämnas in inom tre år från mottagandet av den första underrättelsen om den åtgärd som leder till eller kommer att leda till en tvistefråga, oavsett om den berörda personen använder de rättsmedel som står till buds enligt den nationella rätten i någon av de berörda medlemsstaterna. Den berörda personen ska samtidigt lämna in klagomålet med samma information till varje behörig myndighet och ska i klagomålet ange vilka övriga medlemsstater som berörs. Den berörda personen ska säkerställa att varje berörd medlemsstat tar emot klagomålet på minst

a)	ett av den medlemsstatens officiella språk i enlighet med nationell rätt, eller

b)	något annat språk som medlemsstaten godtar för detta ändamål.

2. Varje behörig myndighet ska bekräfta mottagandet av klagomålet inom två månader från mottagandet. Varje behörig myndighet ska också underrätta de behöriga myndigheterna i de andra berörda medlemsstaterna om mottagandet av klagomålet inom två månader från mottagandet. De behöriga myndigheterna ska vid denna tidpunkt även informera varandra om vilket eller vilka språk de har för avsikt att använda för sina meddelanden under de relevanta förfarandena.

3. Klagomålet ska endast godtas om den berörda person som lämnar in klagomålet som ett första steg förser de behöriga myndigheterna i varje berörd medlemsstat med följande uppgifter:

a)	Namn, adress(er), skatteregistreringsnummer och annan information som behövs för att identifiera den berörda person eller de berörda personer som lämnade in klagomålet till de behöriga myndigheterna och varje annan inblandad person.

b)	Berörda skatteperioder.

Närmare uppgifter om relevanta fakta och omständigheter i fallet (bland annat närmare uppgifter om transaktionens struktur och om förhållandena mellan den berörda personen och de övriga parterna i de relevanta transaktionerna samt fakta som fastställts i god tro i en ömsesidigt bindande överenskommelse mellan den berörda personen och skatteförvaltningen, i tillämpliga fall) och mera specifikt arten av och datum för de åtgärder som ger upphov till tvistefrågan (inbegripet, i tillämpliga fall, närmare uppgifter om samma inkomst i den andra medlemsstaten och om upptagandet av en sådan inkomst i den beskattningsbara inkomsten i den andra medlemsstaten samt uppgifter om skatt som tagits ut eller kommer att tas ut i samband med en sådan inkomst i den andra medlemsstaten) samt därtill knutna belopp i de berörda medlemsstaternas valutor, med en kopia på eventuella styrkande handlingar.

En hänvisning till tillämpliga nationella regler och avtalet eller konventionen som avses i artikel 1; om mer än ett avtal eller en konvention är tillämpliga ska den berörda person som lämnar in klagomålet ange vilket avtal eller vilken konvention som ska tolkas i samband med den aktuella tvistefrågan. Detta avtal eller denna konvention ska anses utgöra det tillämpliga avtalet eller den tillämpliga konventionen för tillämpningen av detta direktiv.

Följande uppgifter från den berörda person som lämnade in klagomålet till de behöriga myndigheterna, med kopior på eventuella styrkande handlingar:

i)	En förklaring till varför den berörda personen anser att en tvistefråga föreligger.

ii)	Uppgifter om eventuella överklaganden eller rättstvister som inletts av den berörda personen i fråga om de relevanta transaktionerna och eventuella domstolsavgöranden som rör tvistefrågan.

iii)	Ett åtagande från den berörda personen att svara så fullständigt och skyndsamt som möjligt på alla ändamålsenliga uppmaningar från en behörig myndighet och att tillhandahålla all dokumentation på begäran av de behöriga myndigheterna.

iv)	En kopia av det slutgiltiga taxeringsbeslutet i form av ett meddelande om slutgiltig taxering, en skatterevisionspromemoria eller annat motsvarande dokument som föranleder tvistefrågan och i tillämpliga fall eventuella andra dokument som utfärdats av skattemyndigheterna avseende tvistefrågan.

Uppgifter om eventuella klagomål som den berörda personen lämnat in inom ramen för ett annat förfarande för ömsesidig överenskommelse eller enligt ett annat tvistlösningsförfarande enligt definitionen i artikel 16.5 och ett uttryckligt åtagande av den berörda personen om att denne i tillämpliga fall kommer att iaktta bestämmelserna i artikel 16.5.

f)	Eventuell ytterligare information som begärs av de behöriga myndigheterna och som anses nödvändig för att en prövning i sak av det enskilda ärendet ska kunna göras.

4. De behöriga myndigheterna i var och en av de berörda medlemsstaterna får begära den information som avses i punkt 3 f inom tre månader från mottagandet av klagomålet. Ytterligare begäranden om information får göras under förfarandet för ömsesidig överenskommelse i enlighet med artikel 4 om de behöriga myndigheterna anser att det är nödvändigt. Nationell lagstiftning om uppgiftsskydd och skydd av handels-, affärs-, industri-, eller yrkeshemligheter eller handelsprocesser ska tillämpas.

En berörd person som mottar en begäran i enlighet med punkt 3 f ska svara inom tre månader från mottagandet av en sådan begäran. En kopia av detta svar ska även skickas samtidigt till de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna.

5. De behöriga myndigheterna i var och en av de berörda medlemsstaterna ska fatta ett beslut om att godta eller avvisa klagomålet inom sex månader från mottagandet eller inom sex månader från mottagandet av den information som avses i punkt 3 f, beroende på vilket som inträffar senast. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål underrätta den berörda personen och de behöriga myndigheterna i de övriga medlemsstaterna om sitt beslut.

Inom sex månader från mottagandet av ett klagomål, eller inom sex månader från mottagandet av den information som avses i punkt 3 f, beroende på vilket som inträffar senast, får en behörig myndighet besluta att lösa tvistefrågan ensidigt utan att involvera andra behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna. I sådana fall ska den aktuella behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta den berörda personen och de övriga behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, förfaranden enligt detta direktiv ska efter denna underrättelse upphöra.

6. En berörd person som önskar återkalla ett klagomål ska samtidigt lämna in en skriftlig underrättelse om återkallande till varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna. En sådan underrättelse ska leda till att alla förfaranden enligt detta direktiv upphör med omedelbar verkan. De behöriga myndigheter i medlemsstaterna som tar emot en sådan underrättelse ska utan dröjsmål informera de övriga behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna om upphörandet av förfaranden.

Om en tvistefråga av något skäl upphör att existera ska alla förfaranden enligt detta direktiv upphöra med omedelbar verkan och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska utan dröjsmål informera den berörda personen om denna situation och om de allmänna skälen till detta.

Artikel 4

Förfarande för ömsesidig överenskommelse

1. Om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna godtar ett klagomål ska de sträva efter att lösa tvistefrågan genom en ömsesidig överenskommelse inom två år räknat från det sista meddelandet om ett beslut av en av medlemsstaterna om godtagande av klagomålet.

Den period på två år som avses i första stycket får förlängas med högst ett år på begäran av en behörig myndighet i en berörd medlemsstat till alla de övriga behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, om den begärande behöriga myndigheten skriftligen motiverar det.

2. När medlemsstaternas behöriga myndigheter har nått en överenskommelse om hur tvistefrågan ska lösas inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska den behöriga myndigheten i varje berörd medlemsstat utan dröjsmål underrätta den berörda personen om denna överenskommelse som ett beslut som är bindande för myndigheten och som kan drivas igenom av den berörda personen, under förutsättning att denne i förekommande fall godtar beslutet och avstår från rätten till andra åtgärder. Om förfaranden gällande sådana andra åtgärder redan har inletts ska beslutet endast bli bindande och verkställbart så snart den berörda personen förser de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna med bevis på att åtgärder har vidtagits för att avsluta dessa förfaranden. Sådana bevis ska läggas fram senast 60 dagar från det datum då den berörda personen underrättades om beslutet. Beslutet ska sedan genomföras omedelbart oberoende av eventuella tidsfrister som föreskrivs i den berörda medlemsstatens nationella rätt.

3. Om de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte har nått en överenskommelse om hur tvistefrågan ska lösas inom den tidsfrist som anges i punkt 1, ska den behöriga myndigheten i var och en av de berörda medlemsstaterna informera den berörda personen och ange de allmänna orsakerna till att en överenskommelse inte har kunnat uppnås.

Artikel 5

Beslut av behörig myndighet om klagomålet

1. Den berörda medlemsstatens behöriga myndighet får besluta att avvisa klagomålet inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 3.5 om

a)	klagomålet inte innehåller de uppgifter som krävs enligt artikel 3.3 (inbegripet all information som krävs enligt artikel 3.3 f som inte tillhandahållits inom den tidsfrist som anges i artikel 3.4),

b)	det inte föreligger någon tvistefråga eller

c)	klagomålet inte lämnats in inom den treårsperiod som anges i artikel 3.1.

När den behöriga myndigheten underrättar den berörda personen i enlighet med bestämmelserna i artikel 3.5 ska den behöriga myndigheten ange de allmänna skälen för ett sådant avvisande.

2. Om en behörig myndighet i en berörd medlemsstat inte har fattat ett beslut om klagomålet inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 3.5 ska klagomålet anses vara godtaget av den behöriga myndigheten.

3. Om alla behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna har avvisats klagomålet ska den berörda personen ha rätt att överklaga beslutet från de berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med nationella regler. En berörd person som utövar denna rätt att överklaga får inte lämna in en begäran enligt artikel 6.1 a

a)	medan beslutet fortfarande är föremål för överklagande i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning,

b)	om beslutet om avvisande fortfarande kan överklagas inom ramen för överklagandeförfarandet i de berörda medlemsstaterna, eller

c)	om ett beslut om avvisande har bekräftats inom ramen för överklagandeförfarandet i led a men det inte är möjligt att avvika från den relevanta domstolens eller andra rättsliga myndigheters beslut i den berörda medlemsstaten.

Om rätten att överklaga har utövats ska den relevanta domstolens eller andra rättsliga myndigheters beslut beaktas vid tillämpningen av artikel 6.1 a.

Artikel 6

Tvistlösning i den rådgivande kommittén

1. På begäran av den berörda personen till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska en rådgivande kommitté (nedan kallad en rådgivande kommitté) inrättas av dessa behöriga myndigheter i enlighet med artikel 8 om

a)	det klagomål som den berörda personen lämnat in har avvisats enligt artikel 5.1 av minst en men inte alla av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, eller

b)	de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har godtagit det klagomål som den berörda personen lämnat in men inte lyckats nå en överenskommelse om hur tvistefrågan ska lösas genom ömsesidig överenskommelse inom den tidsfrist som föreskrivs i artikel 4.1.

Den berörda personen får endast lämna en sådan begäran om, i enlighet med tillämpliga nationella regler mot ett sådant avvisande som avses i artikel 5.1: det inte får överklagas; inget överklagande pågår eller att den berörda personen formellt har avstått sin rätt att överklaga. Begäran ska innehålla en försäkran om detta.

Den berörda personen ska lämna begäran om att inrätta en rådgivande kommitté skriftligen, senast 50 dagar från dagen för mottagandet av meddelandet enligt artikel 3.5 eller artikel 4.3, eller 50 dagar från datumet för framläggande av den relevanta domstolens eller rättsliga myndighetens beslut enligt artikel 5.3, beroende på vad som är tillämpligt. Den rådgivande kommittén ska inrättas senast 120 dagar från mottagandet av begäran, och när den har inrättats ska dess ordförande utan dröjsmål informera den berörda personen om detta.

2. Den rådgivande kommitté som inrättas i det fall som avses i punkt 1 a ska fatta beslut om godtagandet av klagomålet inom sex månader efter dagen för dess inrättande. Den ska meddela de behöriga myndigheterna sitt beslut inom 30 dagar från det att det fattas.

Om den rådgivande kommittén har bekräftat att samtliga krav enligt artikel 3 har uppfyllts ska det förfarande för ömsesidig överenskommelse som anges i artikel 4 inledas på begäran av en av de behöriga myndigheterna. Den berörda behöriga myndigheten ska underrätta den rådgivande kommittén, de övriga berörda behöriga myndigheterna och den berörda personen om denna begäran. Den period som föreskrivs i artikel 4.1 ska inledas den dag då den rådgivande kommitténs beslut om godtagande av klagomålet meddelas.

Om ingen av de behöriga myndigheterna har begärt inledande av förfarandet för ömsesidig överenskommelse inom 60 dagar från dagen för meddelandet av den rådgivande kommitténs beslut, ska denna rådgivande kommitté avge ett yttrande om hur tvistefrågan ska lösas i enlighet med artikel 14.1. Vid tillämpningen av artikel 14.1 ska i så fall den rådgivande kommittén anses ha inrättats den dag då perioden på 60 dagar löper ut.

3. I det fall som det gäller i punkt 1 b i den här artikeln ska den rådgivande kommittén avge ett yttrande om hur tvistefrågan ska lösas i enlighet med artikel 14.1.

Artikel 7

Utnämningar av behöriga domstolar eller nationellt utnämnande organ

1. Om en rådgivande kommitté inte inrättas inom den tidsfrist som anges i artikel 6.1 ska medlemsstaterna se till att den relevanta berörda personen kan vända sig till en behörig domstol eller annat organ eller annan person som i deras nationella lagstiftning utsetts för utförandet av sådana uppgifter (nationellt utnämnande organ) för att inrätta en rådgivande kommitté.

Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har underlåtit att utse minst en oberoende person och en ersättare, får den berörda personen begära att den behöriga domstolen i den medlemsstaten eller det nationella utnämnande organet utser en oberoende person och en ersättare från den förteckning som avses i artikel 9.

Om de behöriga myndigheterna i alla berörda medlemsstater har underlåtit att göra detta, får den berörda personen begära att den behöriga domstolen eller det nationella utnämnande organet i varje medlemsstat utser två oberoende personer från den förteckning som avses i artikel 9. Dessa oberoende personer ska utse en ordförande genom lottning från förteckningen över oberoende personer enligt artikel 8.3.

Berörda personer ska lämna sin begäran att utse oberoende personer och deras ersättare till sina respektive hemvistländer, om fler än en berörd person är inblandade i förfarandet, eller till de medlemsstater vars behöriga myndigheter har underlåtit att utse minst en oberoende person och dennes ersättare, om endast en berörd person är inblandad.

2. Utnämningen av oberoende personer och deras ersättare enligt punkt 1 i den här artikeln ska hänskjutas till behörig domstol i en medlemsstat eller nationellt utnämnande organ först efter utgången av den tidsperiod på 120 dagar som avses i artikel 6.1 och inom 30 dagar efter utgången av denna period.

3. Den behöriga domstolen eller det nationella utnämnande organet ska fatta ett beslut enligt punkt 1 och meddela sökanden detta beslut. Det förfarande som är tillämpligt vid den behöriga domstolen för att utse de oberoende personerna om medlemsstaten underlåter att utse dem ska vara detsamma som förfarandet enligt nationella regler i civilrättsliga och kommersiella skiljeförfaranden som är tillämpligt när domstolarna eller nationella utnämnande organ utser skiljemän eftersom parterna inte kan enas i detta avseende. Den behöriga domstolen eller det nationella utnämnande organet i en medlemsstat ska informera den behöriga myndigheten i den medlemsstaten som i sin tur utan dröjsmål ska informera den behöriga myndigheten i övriga berörda medlemsstater. Den behöriga myndigheten i den medlemsstat som ursprungligen underlåtit att utnämna en oberoende person och dennes ersättare ska ha rätt att överklaga beslutet från domstolen, eller det nationella utnämnande organet i den medlemsstaten, förutsatt att den behöriga myndigheten har rätt att göra det enligt nationell rätt. I händelse av avvisande ska sökanden ha rätt att överklaga domstolens beslut i enlighet med de nationella processrättsliga reglerna.

Artikel 8

Den rådgivande kommittén

1. Den rådgivande kommitté som avses i artikel 6 ska ha följande sammansättning:

a)	En ordförande.

b)	En företrädare för varje berörd behörig myndighet. Om de behöriga myndigheterna kommer överens om det, får antalet sådana företrädare utökas till två för varje behörig myndighet.

c)	En oberoende person som ska utses av varje behörig myndighet i de berörda medlemsstaterna från den förteckning som avses i artikel 9. Om de behöriga myndigheterna kommer överens om det, får antalet sådana utsedda personer utökas till två för varje behörig myndighet.

2. Reglerna för utnämning av oberoende personer ska fastställas genom överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna. Efter att oberoende personer har utsetts ska en ersättare utses för var och en av dem enligt reglerna för utnämnande av oberoende personer i de fall där de oberoende personerna är förhindrade att utföra sina uppgifter.

3. Om reglerna för utnämning av oberoende personer inte har fastställts enligt punkt 2 ska utnämningen av sådana personer ske genom lottdragning.

4. Med undantag för om de oberoende personerna har utnämnts av den behöriga domstolen eller det nationella utnämnande organet i enlighet med artikel 7.1, får den behöriga myndigheten i de berörda medlemsstaterna invända mot utnämningen av en viss oberoende person på de grunder som överenskommits i förväg mellan de berörda behöriga myndigheterna eller i någon av följande grunder:

a)	Personen i fråga tillhör eller arbetar på uppdrag av en av de berörda skattemyndigheterna eller om detta varit fallet någon gång under de föregående tre åren.

b)	Personen i fråga har eller har haft en betydande andel i eller rösträtt i eller är eller har varit anställd av eller rådgivare åt någon inblandad berörd person vid någon tidpunkt under de fem år som föregick den dag då vederbörande utnämndes.

c)	Personen i fråga inte ger tillräckliga garantier om objektivitet för att lösa den tvist eller de tvister som ska avgöras.

d)	Personen i fråga är anställd i ett företag som tillhandahåller skatterådgivning eller på annat sätt yrkesmässigt ger skatterådgivning eller var i en sådan situation vid någon tidpunkt under en period av minst tre år före den dag då vederbörande utnämndes.

5. Behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna kan begära att en person som har utnämnts enligt punkt 2 eller 3, eller dennes ersättare, ska uppge eventuella intressen, förhållanden eller övrigt som kan påverka dennes oberoende eller opartiskhet eller som rimligen skulle kunna ge upphov till ett intryck av partiskhet i förfarandet.

Under en period av tolv månader efter avkunnandet av den rådgivande kommitténs beslut, får en oberoende person som ingår i den rådgivande kommittén inte befinna sig i någon situation som skulle ha föranlett behörig myndighet att invända mot personens utnämning enligt bestämmelserna i denna punkt, om denne befunnit sig i situationen vid tidpunkten för utnämningen till den rådgivande kommittén.

6. Företrädarna för de behöriga myndigheterna och oberoende personer som utses i enlighet med punkt 1 i den här artikeln ska välja en ordförande från den förteckning över personer som avses i artikel 9. Såvida inte dessa företrädare för varje behörig myndighet och oberoende personer kommer överens om något annat, ska ordföranden vara en domare.

Artikel 9

Förteckningen över oberoende personer

1. Förteckningen över oberoende personer ska bestå av samtliga oberoende personer som nomineras av medlemsstaterna. Varje medlemsstat ska för detta ändamål nominera minst tre enskilda personer som är kompetenta och oberoende, och som kan agera opartiskt och med integritet.

2. Varje medlemsstat ska till kommissionen anmäla namnen på de oberoende personer som den har nominerat. Varje medlemsstat ska också förse kommissionen med fullständig och aktuell information om dessa personers yrkesmässiga och akademiska bakgrund, deras kompetens, deras expertis och eventuella intressekonflikter som de kan ha. Medlemsstaterna får ange i meddelandet vilken av dessa personer som kan utnämnas till ordförande.

3. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella ändringar i förteckningen över oberoende personer.

Varje medlemsstat ska inrätta förfaranden för strykning av varje person som de har utnämnt från förteckningen över oberoende personer om den personen inte längre är oberoende.

Om en medlemsstat, efter beaktande av de relevanta bestämmelserna i denna artikel, av skäl som rör bristande oberoende, har rimlig anledning att invända mot en oberoende person som kvarstår på ovannämnda förteckning, ska den informera kommissionen om detta och därvid tillhandahålla lämpliga styrkande bevis som stöd för sina betänkligheter. Kommissionen ska i sin tur informera den medlemsstat som nominerat personen i fråga om invändningen och bevisen till stöd för det; den sistnämnda medlemsstaten ska inom sex månader vidta de åtgärder som krävs för att utreda klagomålet och ska besluta huruvida personen i fråga ska stå kvar på eller strykas från förteckningen. Medlemsstaten ska därefter underrätta kommissionen utan dröjsmål.

Artikel 10

Kommittén för alternativ tvistlösning

1. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna får komma överens om att inrätta en kommitté för alternativ tvistlösning (nedan kallad en kommitté för alternativ tvistlösning) i stället för den rådgivande kommittén för att avge ett yttrande om hur tvistefrågan ska lösas i enlighet med artikel 14. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får även komma överens om att inrätta en kommitté för alternativ tvistlösning i form av en kommitté som är permanent (nedan kallad en ständig kommitté).

2. Kommittén för alternativ tvistlösning får, med undantag av de regler om dess medlemmars oberoende som fastställs i artikel 8.4 och 8.5, skilja sig från den rådgivande kommittén med avseende på sammansättning och form.

En kommitté för alternativ tvistlösning får, om så är lämpligt, tillämpa varje tvistlösningsförfarande eller metod för att lösa tvisten på ett bindande sätt. Som ett alternativ till den typ av tvistlösningsförfarande som tillämpas av den rådgivande kommittén enligt artikel 8, dvs. förfarandet med oberoende yttrande, kan de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna enligt denna artikel komma överens om – och kommittén för alternativ tvistlösning tillämpa – någon annan typ av tvistlösningsförfarande, inbegripet skiljeförfarande med slutligt bud.

3. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska enas om arbetsordning i enlighet med artikel 11.

4. Artiklarna 12 och 13 ska gälla för kommittén för alternativ tvistlösning, såvida inte något annat beslutas i arbetsordningen som avses i artikel 11.

Artikel 11

Arbetsordning

1. Medlemsstaterna ska se till att, inom den period av 120 dagar som anges i artikel 6.1, behörig myndighet i var och en av de berörda medlemsstaterna underrättar den berörda personen om följande:

a)	Arbetsordning för den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning.

b)	Den dag då yttrandet om tvistefrågans lösning senast ska antas.

c)	Hänvisning till eventuella tillämpliga rättsliga bestämmelser i medlemsstaternas nationella rätt och eventuella tillämpliga avtal eller konventioner.

2. Arbetsordningen ska undertecknas mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som är inblandade i tvisten.

Arbetsordningen ska särskilt innehålla:

a)	Beskrivning av och egenskaper hos tvistefrågan.

b)	Riktlinjer som de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna kommit överens om när det gäller de rätts- och sakfrågor som ska lösas.

c)	Formen för tvistlösningsorganet, som ska vara antingen en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning, samt typen av förfarande för alternativ tvistlösning, om förfarandet skiljer sig åt från det förfarande med oberoende yttrande som tillämpas av en rådgivande kommitté.

d)	Tidsramen för tvistlösningsförfarandet.

e)	Sammansättningen av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning (inbegripet medlemmarnas antal och namn, uppgifter om deras behörigheter och kvalifikationer samt information om deras intressekonflikter).

f)	Villkoren för deltagande av den berörda personen och tredje parter, utbyte av memorandum, information och bevis, kostnader, typ av tvistlösningsförfarande och övriga relevanta proceduraspekter eller organisatoriska aspekter.

g)	De logistiska arrangemangen för den rådgivande kommitténs förfaranden och utfärdandet av dess yttrande.

Om en rådgivande kommitté inrättas för att avge ett yttrande enligt artikel 6.1 första stycket a, ska endast den information som avses i artikel 11.2 andra stycket a, d, e och f anges i arbetsordningen.

3. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa standardarbetsordningar på grundval av bestämmelserna i punkt 2 andra stycket i denna artikel. Sådana standardarbetsordningar ska tillämpas i händelse av att arbetsordningen är ofullständig eller inte har underrättats den berörda personen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20.2.

4. Om de behöriga myndigheterna inte har underrättat den berörda personen om arbetsordningen enligt punkterna 1 och 2 ska de oberoende personerna och ordföranden komplettera arbetsordningen på grundval av standardformuläret enligt punkt 3 och ska skicka dem till den berörda personen inom två veckor från datumet för inrättande av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. När de oberoende personerna och ordföranden inte har enats om arbetsordningen eller inte har underrättat den berörda personen om arbetsordningen, får den berörda personen eller de berörda personerna vända sig till den behöriga domstolen i en av de berörda medlemsstaterna i syfte att erhålla ett beslut om genomförande av arbetsordningen.

Artikel 12

Förfarandets kostnader

1. Med undantag för vad som föreskrivs i punkt 2, och såvida inte de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna har kommit överens om annat, ska följande kostnader delas lika mellan medlemsstaterna:

a)	Kostnaderna för de oberoende personerna, som ska vara ett belopp motsvarande genomsnittet för den gängse ersättningen till högre tjänstemän i de berörda medlemsstaterna och,

b)	i förekommande fall, arvodena för de oberoende personerna, som ska vara begränsade till 1 000 EUR per person och dag för varje dag då den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning sammanträder.

Medlemsstaterna ska inte stå för de kostnader som den berörda personen ådrar sig.

2. Om den berörda personen har lämnat

a)	ett meddelande om återkallande av klagomål enligt artikel 3.6 eller

b)	en begäran enligt artikel 6.1 efter ett avvisande enligt artikel 5.1 och den rådgivande kommittén har beslutat att de relevanta behöriga myndigheterna gjorde rätt i att avvisa klagomålet

och om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ger sitt samtycke, ska den berörda personen stå för samtliga de kostnader som avses i punkt 1 a och b.

Artikel 13

Information, bevisning och hörande

1. För tillämpning av det förfarande som avses i artikel 6 får de berörda personerna, om de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ger sitt samtycke, förse den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning med information, bevisning eller handlingar som kan vara av relevans för beslutet. De berörda personerna och de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska tillhandahålla information, bevisning eller handlingar på begäran av den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. Dessa behöriga myndigheter får dock vägra att lämna uppgifter till den rådgivande kommittén i följande fall:

a)	Att erhålla uppgifterna kräver att administrativa åtgärder vidtas som är oförenliga med nationell rätt.

b)	Uppgifterna kan inte erhållas enligt den berörda medlemsstatens nationella rätt.

c)	Uppgifterna gäller handels-, affärs-, industri-, eller yrkeshemligheter eller handelsprocesser.

d)	Utlämnande av uppgifterna strider mot grunderna för rättsordningen.

2. Berörda personer får, på egen begäran och med samtycke från de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, inställa sig eller låta sig företrädas inför en rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning. Berörda personer ska inställa sig eller låta sig företrädas inför den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning på dess begäran.

3. De oberoende personerna och övriga medlemmar ska omfattas av tystnadsplikt enligt den nationella lagstiftningen i var och en av de berörda medlemsstaterna vad avser information som de får i egenskap av medlemmar i den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. Berörda personer och, i förekommande fall, deras företrädare ska förbinda sig att behandla all information (inbegripet kunskap om handlingar) som de får under sådana förfaranden som hemlig. Den berörda personen och dennes företrädare ska lämna en försäkran om detta till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna när så begärs under förfarandena. Medlemsstaterna ska lämpliga sanktioner för överträdelser av tystnadsplikten.

Artikel 14

Yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning

1. En rådgivande kommitté eller en kommitté för alternativ tvistlösning ska lämna sitt yttrande till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna senast sex månader efter den dag då den inrättades. Om den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning anser att tvistefrågan är sådan att den behöver mer än sex månader på sig för att avge ett yttrande får denna period förlängas med tre månader. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska underrätta de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna och de berörda personerna om en sådan förlängning.

2. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska grunda sitt yttrande på bestämmelserna i det tillämpliga avtal eller den tillämpliga konvention som avses i artikel 1 samt på tillämpliga nationella regler.

3. Den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning ska anta sitt yttrande med enkel majoritet av sina medlemmar. Om en majoritet inte kan uppnås, ska ordförandens röst avgöra det slutliga yttrandet. Ordföranden ska lämna de behöriga myndigheterna yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning.

Artikel 15

Slutligt beslut

1. De berörda behöriga myndigheterna ska enas om hur tvistefrågan ska lösas inom sex månader från delgivningen av yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning.

2. De behöriga myndigheterna får fatta ett beslut som avviker från yttrandet från den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning. Om de inte lyckas nå en överenskommelse om hur tvistefrågan ska lösas, ska de dock vara bundna av detta yttrande.

3. Varje medlemsstat ska se till att dess behöriga myndighet utan dröjsmål meddelar den berörda personen det slutliga beslutet om tvistefrågans lösning. Om det slutliga beslutet inte har meddelats inom 30 dagar efter det att beslutet har fattats får den berörda personen överklaga i hemvistmedlemsstaten i enlighet med tillämpliga nationella regler i syfte att erhålla det slutliga beslutet.

4. Det slutliga beslutet ska vara bindande för de berörda medlemsstaterna och ska inte utgöra ett prejudikat. Det slutliga beslutet ska genomföras om den berörda personen eller de berörda personerna godtar det slutliga beslutet och i förekommande fall avstår från rätten till inhemska åtgärder inom 60 dagar från det datum då det slutliga beslutet meddelades.

Med undantag för om den relevanta domstolen eller annan rättslig myndighet i en berörd medlemsstat, i enlighet med sina tillämpliga nationella regler om rättsmedel och genom tillämpning av kriteriet i artikel 8, konstaterar bristande oberoende ska det slutliga beslutet genomföras enligt nationell rätt i de berörda medlemsstaterna, vilka till följd av det slutliga beslutet ska ändra sin beskattning, oavsett de tidsfrister som föreskrivs i nationell rätt. Om det slutliga beslutet inte har genomförts får den berörda personen vända sig till den behöriga domstolen i den medlemsstat som har underlåtit att genomföra det slutliga beslutet för att se till att det genomförs.

Artikel 16

Samverkan med nationella förfaranden och undantag

1. Det faktum att en medlemsstat har vidtagit en åtgärd som gett upphov till en tvistefråga vinner laga kraft enligt nationell rätt ska inte hindra de berörda personerna från att använda sig av de förfaranden som föreskrivs i detta direktiv.

2. Hänskjutande av tvistefrågan till förfarandet för ömsesidig överenskommelse eller tvistlösningsförfarandet enligt artikel 4 respektive artikel 6 ska inte hindra en medlemsstat från att inleda eller fortsätta rättsliga förfaranden eller förfaranden för administrativa och straffrättsliga påföljder för samma ärende.

3. Berörda personer får tillgripa de rättsmedel som står dem till buds enligt nationell rätt i de berörda medlemsstaterna. Om den berörda personen har inlett ett förfarande i syfte att använda sig av ett sådant rättsmedel ska de tidsperioder som avses i artiklarna 3.5 och 4.1 emellertid inledas från och med det datum då en dom som avkunnats i detta förfarande vunnit laga kraft eller förfarandet i fråga på annat vis slutgiltigt har avslutats eller förfarandet har skjutits upp.

4. Om ett beslut om en tvistefråga har avkunnats av den relevanta domstolen eller annan rättslig myndighet i medlemsstaten, och den nationella rätten i den medlemsstaten inte tillåter att det kan avvika från det beslutet, får medlemsstaten i fråga föreskriva att,

innan de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna nått en överenskommelse om samma tvistefråga genom förfarandet för ömsesidig överenskommelse enligt artikel 4, ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga underrätta de övriga behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna om beslutet från den relevanta domstolen eller annan rättslig myndighet och att det förfarandet ska avslutas med verkan från och med datumet för detta underrättande,

innan den berörda personen har lämnat en begäran enligt artikel 6.1, ska bestämmelserna i artikel 6.1 inte vara tillämpliga om tvistefrågan förblivit olöst under hela förfarandet för ömsesidig överenskommelse enligt artikel 4; i detta fall ska den behöriga myndigheten i medlemsstaten i fråga underrätta de övriga behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna om verkningarna av beslutet från den relevanta domstolen eller annan rättslig myndighet,

ska tvistlösningsförfarandet enligt artikel 6 avslutas om beslutet från den relevanta domstolen eller annan rättslig myndighet har avkunnats vid någon tidpunkt efter det att en berörd person har lämnat en begäran enligt artikel 6.1 men innan den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning avgett sitt yttrande till de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 14; i vilket fall den behöriga myndigheten i den relevanta berörda medlemsstaten ska underrätta de övriga behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna samt den rådgivande kommittén eller kommittén för alternativ tvistlösning om verkningarna av beslutet från den relevanta domstolen eller annan rättslig myndighet.

5. Inlämning av ett klagomål i enlighet med artikel 3 ska sätta punkt för eventuellt annat pågående förfarande enligt förfarandet för ömsesidig överenskommelse eller tvistlösningsförfarande enligt ett avtal eller en konvention som tolkas eller tillämpas i förhållande till den relevanta tvistefrågan. Ett sådant annat pågående förfarande som rör den relevanta tvistefrågan ska avslutas med verkan från och med det datum då någon av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna först mottog klagomålet.

6. Genom undantag från artikel 6 får en berörd medlemsstat neka tillgång till tvistlösningsförfarandet enligt samma artikel i fall där påföljder har ålagts i den medlemsstaten vad avser den justerade inkomsten eller det justerade kapitalet för skattebedrägeri, avsiktlig försummelse och grov vårdslöshet. Om ett rättsligt eller administrativt förfarande har inletts som skulle kunna leda till sådana påföljder och detta förfarande äger rum samtidigt som något av de förfaranden som avses i detta direktiv kan en behörig myndighet låta förfarandena enligt detta direktiv vila från och med datumet för godtagandet av klagomålet till och med datumet för den slutliga utgången i det rättsliga eller administrativa förfarandet.

7. En medlemsstat får från fall till fall neka tillgång till tvistlösningsförfarandet enligt artikel 6 om tvistefrågan inte rör dubbelbeskattning. Den behöriga myndigheten i denna medlemsstat ska i detta fall utan dröjsmål underrätta den berörda personen och de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna.

Artikel 17

Särskilda bestämmelser för enskilda personer och mindre företag

Om den berörda personen antingen är

a)	en enskild person eller

b)	inte är ett stort företag och inte utgör en del av en stor koncern (båda enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU (5)),

den berörda personen får lämna in klagomål, svar på en begäran om ytterligare information, återkallande och begäran enligt artikel 3.1, artikel 3.4, artikel 3.6 respektive artikel 6.1 (nedan kallat meddelanden) genom undantag från dessa bestämmelser endast till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen har sin hemvist. Den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ska underrätta de behöriga myndigheterna i alla övriga berörda medlemsstater samtidigt och inom två månader efter det sådana meddelanden mottagits. När en sådan underrättelse har lämnats ska den berörda personen anses ha lämnat in meddelandet till alla de berörda medlemsstaterna den dag en sådan underrättelse lämnas.

I händelse av ytterligare information mottagen enligt artikel 3.4 ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som mottar den ytterligare informationen samtidigt skicka en kopia till de behöriga myndigheterna i alla andra berörda medlemsstater. När detta översändande har gjorts ska alla de berörda medlemsstaterna anses ha mottagit den ytterligare informationen den dag då den översändande behöriga myndigheten mottog den information.

Artikel 18

Offentliggörande

1. Rådgivande kommittéer och kommittéer för alternativ tvistlösning ska utfärda sina yttranden skriftligen.

2. De behöriga myndigheterna får enas om att offentliggöra det slutliga beslut som avses i artikel 15 i dess helhet, med förbehåll för samtycke av den berörda personen i fråga.

3. Om de behöriga myndigheterna eller den berörda personen inte samtycker till att det slutliga beslutet offentliggörs i sin helhet, ska de behöriga myndigheterna offentliggöra en sammanfattning av det slutliga beslutet. Denna sammanfattning ska innehålla en beskrivning av frågan och sakinnehållet, datum, berörda beskattningsperioder, rättslig grund, branschsektor samt en kort beskrivning av den slutliga utgången. Sammanfattningen ska även innehålla en beskrivning av den skiljedomsmetod som använts.

De behöriga myndigheterna ska till den berörda personen översända den information som enligt första stycket ska offentliggöras innan den offentliggörs. Senast 60 dagar efter det att sådan information mottagits får den berörda personen begära att de behöriga myndigheterna inte offentliggör information som rör någon handels-, affärs-, industri-, eller yrkeshemligheter eller handelsprocesser eller information som strider mot grunderna för rättsordningen.

4. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa standardformulär för tillhandahållandet av den information som avses i punkterna 2 och 3 i denna artikel. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 20.2.

5. De behöriga myndigheterna ska utan dröjsmål meddela kommissionen den information som ska offentliggöras i enlighet med punkt 3.

Artikel 19

Kommissionens roll och administrativt stöd

1. Kommissionen ska hålla förteckningen över behöriga myndigheter och förteckningen över oberoende personer som avses i artikel 8.4 uppdaterad samt göra dem tillgängliga på internet. Denna förteckning ska endast innehålla namnen på dessa personer.

2. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om de åtgärder som de har vidtagit för att ålägga sanktioner för eventuella överträdelser av bestämmelserna om tystnadsplikt i artikel 13. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

3. Kommissionen ska upprätthålla en central databas, i vilken de uppgifter som offentliggörs i enlighet med artikel 18.2 och 18.3 arkiveras och offentliggörs elektroniskt.

Artikel 20

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för tvistlösning. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 21

Översyn

Senast den 30 juni 2024 ska kommissionen utvärdera genomförandet av detta direktiv och lägga fram en rapport för rådet. Kommissionens rapport ska, om det är lämpligt, åtföljas av ett lagstiftningsförslag.

Artikel 22

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 30 juni 2019 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser, ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Medlemsstaterna ska avgöra hur sådan hänvisning ska göras.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 23

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Det ska tillämpas på alla klagomål som lämnas in från och med den 1 juli 2019 och som avser tvistefrågor rörande inkomst eller kapital som intjänats som gjorts under ett beskattningsår som började den 1 januari 2018 eller senare. Behöriga myndigheter i berörda medlemsstater får dock enas om att tillämpa detta direktiv på klagomål som lämnats in före detta datum eller på tidigare beskattningsår.

Artikel 24

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Luxemburg den 10 oktober 2017.

På rådets vägnar

T. TÕNISTE

Ordförande

(1) Yttrande av den 6 juli 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) Yttrande av den 22 februari 2017 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3) EGT L 225, 20.8.1990, s. 10.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 19).