12.10.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 275/3

(1)

Bestämmelserna i denna förordning är nära förbundna med varandra eftersom de avser mappning (även kallat indelning eller inplacering) av kreditriskbedömningar, med undantag för dem som är avsedda för värdepapperiseringspositioner. För att säkerställa att dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, överensstämmer sinsemellan och underlätta för dem som åläggs olika skyldigheter att få överblick över och tillgång till dem, är det önskvärt att alla tekniska genomförandestandarder som krävs enligt förordning (EU) nr 575/2013 och som avser mappning av kreditriskbedömningar, med undantag för dem som avser värdepapperisering, samlas i en enda förordning.

(2)

Enligt artikel 136.1 i förordning (EU) nr 575/2013 ska det för alla externa kreditvärderingsinstut specificeras hur deras olika kreditvärderingar ska motsvara de kreditkvalitetssteg som anges i avsnitt 2 i den förordningen (så kallad mappning). Externa kreditvärderingsinstitut är kreditvärderingsinstitut som är registrerade eller certifierade i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 (2) eller en centralbank som utfärdar kreditvärderingar som inte omfattas av den förordningen.

(3)

Vissa snarlika termer och koncept som används i förordning (EG) nr 1060/2009 och förordning (EU) nr 575/2013 kan leda till oklarhet. ”Kreditvärdering” är en term som används i förordning (EU) nr 575/2013 och där avser både benämningar på externa kreditvärderingsinstituts olika kreditbetygskategorier och tilldelningen av ett sådant kreditbetyg till en viss enhet. Emellertid görs i leden h och a i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1060/2009 en tydlig åtskillnad mellan dessa två betydelser genom användningen av begreppen ”betygskategori” respektive ”kreditbetyg”. Det finns ett behov av att kunna hänvisa till de två olika koncepten separat, och för att undvika sammanblandning, och eftersom de båda förordningarna kompletterar varandra bör terminologin enligt förordning (EG) nr 1060/2009 användas eftersom den är mer specifik.

(4)

Enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1060/2009 får kreditinstitut och värdepappersföretag för regleringsändamål endast använda kreditbetyg som utfärdats av kreditvärderingsinstitut som är etablerade inom unionen och registrerade i enlighet med den förordningen, och därför bör de externa kreditvärderingsinstitutens inplacering omfatta kreditvärderingar som motsvarar definitionen av ”kreditbetyg” enligt artikel 3.1 a i den förordningen. Eftersom artikel 136 i förordning (EU) nr 575/2013 dessutom kräver att indelning genomförs för alla kreditvärderingsinstitut – som enligt definitionen i artikel 4.1.98 i den förordningen även inbegriper kreditbetyg utfärdade av centralbanker, vilka är undantagna från tillämpningen av förordning (EG) nr 1060/2009 – bör indelningen av kreditvärderingsinstitutens betygskriterier även omfatta sådana kreditbetyg. Förordning (EU) nr 575/2013 hindrar användning av kreditbetyg för vissa tillgångsklasser (såsom eget kapital) inom ramen för schablonmetoden. När det gäller företag för kollektiva investeringar (fonder) med fast avkastning bör mappningen efter kreditvärderingsinstitutets kreditvärdering endast omfatta de fonder som helt och hållet är beroende av den underliggande tillgångens kreditkvalitet.

(5)

Syftet med mappningen är att tilldela de externa kreditvärderingsinstitutens betygskategorier lämpliga riskvikter enligt förordning (EU) nr 575/2013. Genom mappningen bör man således förutom relativa riskskillnader även kunna identifiera den absoluta risknivån för varje betygskategori och därmed säkerställa tillräckliga kapitalnivåer enligt schablonmetoden.

(6)

Med tanke på de många olika metoder som används av de olika externa kreditvärderingsinstituten är objektivitet och konsekvens i mappningsmetoden avgörande för att säkerställa lika villkor för institut, samt rättvis behandling för externa kreditvärderingsinstitut. Det är därför nödvändigt att man vid utarbetandet av regler för kvantitativa och kvalitativa faktorer och användningen av dessa för jämförelse med ett referensvärde, bygger vidare på tidigare rättsliga ramar, närmare bestämt del 3 i de reviderade riktlinjerna för erkännande av externa kreditvärderingsinstitut från den 30 november 2010, så att man kan säkerställa en smidig övergång till mappning enligt denna förordning. Detta säkerställer också samstämmighet med internationella standarder inom detta område, vilka i sin tur återspeglas i bilaga II till Basel II-regelverket: Basel II: International Convergence of Capital Measurement and Capital Standards: A Revised Framework – Comprehensive Version, juni 2006.

(7)

De definitioner av fallissemang som används av de externa kreditvärderingsinstituten kan skilja sig från dem som fastställts i artikel 178 i förordning (EU) nr 575/2013, vilket framgår av förordning (EG) nr 1060/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2 (3). Oavsett detta bör de typer av fallissemangshändelser som används för kalibrering av det referensvärde som avses i artikel 136.2 c i förordning (EU) nr 575/2013 användas som definition av fallissemang i denna förordning, för att säkerställa att den övergripande kapitalnivå som krävs för externt värderade exponeringar inte ändras.

(8)

Mappningen ska ses som ett sätt att placera in de externa kreditvärderingsinstitutens betygskategorier på en betygsskala som har definierats för tillsynsändamål. Det bör därför ses som ett separat koncept jämfört med det som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) är skyldig att tillhandahålla i form av en rapport, enligt artikel 21.4b i förordning (EG) nr 1060/2009, vars syfte är att göra det enkelt för investerare att jämföra alla kreditbetyg som finns för en viss kreditvärderad enhet. I denna förordning avser inte heller ”mappning” sådan mappning som är framtagen inom andra ramverk, såsom eurosystemets ramverk för kreditbedömning, eftersom dessa kan utgå från andra metoder och definitioner.

(9)

Varje betygskategori (”betygsskala”) bör vara föremål för individuell mappning. Om det externa kreditvärderingsinstitutet har samma betygsskala för flera exponeringsklasser bör mappningen inte göra skillnad på dessa, för att garantera differentiering av riskvikter mellan exponeringsklasser i enlighet med förordning (EU) nr 575/2013. Om ett externt kreditvärderingsinstitut tillämpar flera betygsskalor bör det förhållande som det externa kreditvärderingsinstitutet fastställer mellan dem beaktas vid mappningen.

(10)

Kreditbetyg som utfärdas på eget initiativ, enligt artikel 3.1 x i förordning (EG) nr 1060/2009, bör ingå i ett externt kreditinstituts mappning så länge dessa betyg kan användas för regleringsändamål i enlighet med artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1060/2009 och EBA har bekräftat att de kvalitetsmässigt inte skiljer sig från kreditbetyg som detta externa kreditvärderingsinstitut har utfärdat på begäran, i enlighet med artikel 138 i förordning (EU) nr 575/2013.

(11)

Såväl kvantitativa som kvalitativa faktorer bör användas vid mappning varvid de kvalitativa faktorerna ska beaktas i ett andra skede, vid behov och i synnerhet när kvantitativa faktorer inte är tillräckliga. De kvalitativa faktorerna bör kunna vara till hjälp vid granskning, korrigering och förbättring av den första mappning som gjorts på grundval av kvantitativa faktorer i fall då sådan granskning är befogad och nödvändig. Denna tvåstegsmetod krävs för mappningens objektivitet och för att säkerställa att mappningen verkligen representerar det sätt på vilket externa kreditvärderingsinstituts betygskategorier motsvarar en riskklasskala som fastställts för tillsynsändamål.

(12)

Man måste undvika att skapa otillbörliga nackdelar för de externa kreditvärderingsinstitut som på grund av att de är nya på marknaden endast kan visa upp begränsad kvantitativ information, och sträva efter att hitta en balans mellan tillsyn och marknadens funktion. De kvantitativa faktorernas roll som grund för mappningens bör därför bli mer flexibel. Mappningen bör uppdateras så snart det är nödvändigt för att återspegla sådan kvantitativ information som samlats in efter ikraftträdandet av denna förordning.

(13)

Andelen fallissemang för enheter inom samma betygskategori bör anses som den mest representativa kvantitativa faktorn, och bör beräknas utifrån fallissemangsuppgifter för dessa enheter. Om tillräckliga fallissemangsuppgifter för dessa enheter saknas bör en uppskattning av andelen fallissemang ändå beräknas på grundval av det externa kreditvärderingsinstitutets bedömning och eventuella belägg på fallissemangför enheter inom den betygskategori som mappningen avser.

(14)

Beräkningen av andelen fallissemang bör uppfylla vissa krav för att säkerställa att den är jämförbar mellan alla externa kreditvärderingsinstitut. Den bör exempelvis mätas över en treårshorisont för att göra det möjligt att fånga upp ett signifikant antal fallissemang vid mycket låg risk, och den bör beakta företag som drar tillbaka från marknaden för att undvika att risken underskattas. Vidare bör den inte inkludera betyg som avser offentlig sektor eller emissioner, på grund av den låga andelen fallissemang när det gäller offentlig sektor, och för att undvika snedvridning av andelen fallissemang mot emittenter som emitterar ofta.

(15)

Fallissemangsandelar bör i den mån det är möjligt beräknas för varje betygskategori över en lång och en kort observationsperiod. Den förra bör utgöra grunden för mappningen medan syftet med den senare är att ge en tidig varning om en potentiell ökning eller minskning av risknivån inom betygskategorin. Om det inte finns tillräckligt många kreditbetyg som grund bör endast andelen fallissemang på lång sikt beräknas eftersom kortsiktiga fallissemangsandelsberäkningar är förenade med stor osäkerhet. I sådana fall bör en varning om en potentiellt förhöjd risknivå inom betygskategorin ges på grundval av kvalitativa faktorer.

(16)

Den definition av fallissemang som det externa kreditvärderingsinstitutet fastställer för att beräkna andelen fallissemang för enheter inom samma betygskategori är en central del av mappningen. En striktare definition av fallissemang kan leda till en större andel fallissemang jämfört med en mindre strikt definition. Därför bör fallissemangsdefinitionens påverkan på beräkningen av andelen fallissemang uppskattas så att en precis mappning kan säkerställas.

(17)

Om endast knapphändiga fallissemangsuppgifter är tillgängliga bör betygskategorins tidshorisont beaktas vid mappningen, så att samstämmighet mellan de externa kreditvärderingsinstituten kan säkerställas. Därmed kan vissa enheter, om en kort horisont valts, tillskrivas en viss risknivå. Dessa enheter kan dock motsvara en helt annan risknivå om de utvärderas under den treårshorisont som valts vid beräkning av andelen fallissemang. Denna faktor bör beaktas och vederbörligen återspeglas i mappningen.

(18)

Betygskategorins innebörd och dess relativa position på betygsskalan bör vara särskilt användbar i de fall då ingen kvantitativ faktor finns att tillgå och då mappningen av en intilliggande betygskategori är känd. För detta ändamål bör kreditkvalitetssteg kännetecknas av aspekter såsom emittentens förmåga att uppfylla sina finansiella skyldigheter, dess känslighet för det ekonomiska läget eller hur nära förestående fallissemang är.

(19)

Allmänna riskfaktorer som föreligger för enheter inom en viss betygskategori ska också beaktas. Storleken på och graden av diversifiering i verksamheten hos en enhet som placerats in i en betygskategori bör anses vara relevanta indikatorer för denna enhets underliggande riskprofil. Det bör också vara möjligt att som kvalitativa faktorer betrakta andra mått på kreditvärdigheten för enheter inom samma betygskategori, för att fånga upp ytterligare information med avseende på fallissemangstendenser inom betygskategorin i fråga. Relevans, objektivitet och tillförlitlighet hos olika mått på kreditvärdighet bör noga analyseras innan de tillämpas i samband med mappningen.

(20)

I syfte att säkerställa överensstämmelse med internationella standarder bör de referensvärden för andelen fallissemang på kort och lång sikt som återges i dokumentet Basel II: International Convergence of Capital Measurement and Capital Standards: A Revised Framework – Comprehensive Version, från juni 2006, användas under mappningen. Mer detaljerade regler bör dock införas för att ta hänsyn till de olika externa kreditvärderingsinstitut som för närvarande verkar på EU:s marknad och vars andel fallissemang avsevärt kan skilja sig från mönstret för de internationella externa kreditvärderingsinstitut som utgör grunden för nuvarande referensvärde. Mer konkret bör det långsiktiga referensvärdet definieras som ett intervall, mot bakgrund av att varje kreditkvalitetssteg motsvarar ett värdespann.

(21)

Betygskategorier bör inledningsvis placeras in i ett kreditkvalitetssteg utifrån en jämförelse av deras långsiktiga andel fallissemang med det långsiktiga referensvärdet och den information som tillhandahålls genom kvalitativa faktorer.

(22)

I enlighet med artikel 136.1 andra stycket i förordning (EU) nr 575/2013 bör mappningens lämplighet regelbundet granskas eftersom andelen fallissemang med avseende på lång sikt kan förändras och bli representativ för ett annat kreditkvalitetssteg. Därför bör nyligen fastställda fallissemangsandelar avseende kort sikt inom en betygskategori regelbundet testas mot relevanta kortsiktiga referensvärden (”övervakningsnivåer” och ”utlösande” nivåer). Överträdelser av de kortsiktiga referensvärdena under en sammanhängande period på två år kan signalera en försvagning av bedömningsstandarderna, vilken kan indikera att den nya underliggande andelen fallissemang med avseende på lång sikt är representativ för ett mindre fördelaktigt kreditkvalitetssteg. Denna signal torde vara mer relevant om de utlösande nivåerna överskrids, jämfört med överträdelser av övervakningsnivån. Framför allt skulle en enskild fallerad enhet som tillhör de högsta betygskategorierna kunna utlösa överväganden om att se över mappningen för det enskilda externa kreditvärderingsinstitut som betygsatt den enheten.

(23)

I tillämpliga fall bör förslag till tekniska genomförandestandarder lämnas in, för att inkludera nyinrättade externa kreditvärderingsinstitut i mappningen.

(24)

Eftersom överensstämmelse med förordning (EU) nr 575/2013 är ett krav måste mappningens verkställande regelbundet övervakas.

(25)

Denna förordning bygger på det förslag till tekniska genomförandestandarder som EBA, Esma och Eiopa (de europeiska tillsynsmyndigheterna) tillsammans har överlämnat till kommissionen.

(26)

Den 29 mars 2016 meddelade kommissionen den gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna sin avsikt att godkänna förslaget till tekniska genomförandestandarder med ändringar för att säkerställa balans mellan en stabil tillsyn och behovet att undvika ytterligare koncentration i en redan mycket koncentrerad kreditvärderingsmarknad dominerad av tre stora externa kreditvärderingsinstitut med en sammanlagd marknadsandel på 90 %. I meddelandet betonade kommissionen särskilt behovet av att undvika automatisk tillämpning efter tre år av en mer konservativ mappning på alla externa kreditvärderingsinstitut som inte gör tillräckligt många kreditbedömningar, oavsett dessa bedömningars kvalitet, eftersom detta skulle riskera att skapa rättsliga hinder för marknadstillträde och underminera mindre eller nyare kreditvärderingsinstituts konkurrensläge endast på grund av att dessa inte gör lika många kreditbedömningar som större, etablerade bolag. I sitt formella yttrande av den 12 maj 2016 bekräftade gemensamma kommittén för de europeiska tillsynsmyndigheterna sin ursprungliga ståndpunkt och avstod från att på nytt lämna in en ny teknisk genomförandestandard med ändringar i överensstämmelse med kommissionens föreslagna ändringar.

(27)

För att säkerställa en balans mellan en stabil tillsyn och konkurrens på kreditvärderingsmarknaden bör förslaget till tekniska genomförandestandarder ändras när det gäller de bestämmelser som kan skapa otillbörliga betydande nackdelar för mindre/nyare externa kreditvärderingsinstitut på grund av att dessa mer nyligen tillträtt marknaden; särskilt de bestämmelserna som avser tillämpningen av mer konservativ behandling då en begränsad datamängd föreligger, ikraftträdandet av ny mappning automatiskt från och med 2019 samt bestämmelsen om granskning av mappning och mappningstabeller som är tillämplig från och med 2019.

(28)

EBA, Esma och Eiopa har anordnat öppna offentliga samråd om de förslag till tekniska genomförandestandarder som den här förordningen baseras på, gjort en kostnads-nyttoanalys samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (4), ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 (5), samt ett yttrande från den intressentgrupp för försäkring och återförsäkring som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (6),

a)

De ingår i typen ”kreditbetyg på företag” enligt artikel 3 a i delegerad förordning (EU) 2015/2 och de har placerats där i egenskap av emittenter.

b)

De är föremål antingen för

a)

De är tillräckligt många med avseende på den uppfattade riskprofilen inom betygskategorin, varvid antalet enheter som motsvarar inversen av riktmärket för andelen fallissemang på lång sikt för det kreditvärderingsinstitutet, enligt vad som avses i artikel 14 a, betraktas som en indikator.

b)

De är representativa för den senaste gruppen enheter som placerats in i samma betygskategori.

a)

nämnaren utgörs av antalet befintliga enheter som inplacerats i samma betygskategori vid tidsperiodens början,

b)

täljaren utgörs av det antal av de enheter som avses i led a som har fallerat före utgången av tidsperioden.

a)

En konkursansökan eller rättsligt övertagande som sannolikt kommer att leda till uteblivna eller försenade avtalsstadgade lånebetalningar.

b)

En utebliven eller försenad utbetalning av ett avtalsstadgat ränte- eller kapitalbelopp, såvida inte betalningarna sker inom en avtalsenlig uppskovsperiod.

c)

En överenskommelse om omstrukturering gällande nödlidande värdepapper (s.k. distressed exchange) om överenskommelsen innebär att investeraren kommer att erhålla ett lägre värde än vad det ursprungliga värdepappret utlovade.

d)

Den kreditvärderade enheten står under omfattande tillsyn till följd av sin finansiella ställning.

a)

Fallissemangsandelen för kort sikt beräknad enligt artikel 4.1 ska viktas utifrån antalet enheter som anges i artikel 4.2 a.

b)

De uppskattade fallissemangsandelarna för kort sikt ska viktas utifrån uppskattningar av antalet befintliga enheter som placeras in i samma betygskategori vid tidsperiodens början.

a)

Den ska baseras på det externa kreditvärderingsinstitutets uppskattning av andelen fallissemang på lång sikt för de enheter som ingår i samma betygskategori, i enlighet med artikel 136.2 a i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Den uppskattning som avses i led a ska kompletteras med antalet fallerade och icke-fallerade enheter som placerats in av det externa kreditvärderingsinstitut som omfattas av mappningen.

a)

Det externa kreditvärderingsinstitutets definition av fallissemang, enligt vad som avses i artikel 8.

b)

Den tidshorisont som det externa kreditvärderingsinstitutet beaktar i sin betygskategori, enligt vad som avses i artikel 9.

c)

Betygskategorins innebörd och dess relativa placering på det externa kreditvärderingsinstitutets betygsskala, enligt vad som avses i artikel 10.

d)

Kreditvärdigheten hos enheter som placerats i samma betygskategori, enligt vad som avses i artikel 11.

e)

Det externa kreditvärderingsinstitutets uppskattning av andelen fallissemang på lång sikt för de enheter som ingår i samma betygskategori, i enlighet med artikel 136.2 a i förordning (EU) nr 575/2013, enligt vad som anges i artikel 12.

f)

Det förhållande som fastställts av det externa kreditvärderingsinstitutet (”intern mappning”), om sådan finns, mellan å ena sidan den betygskategori som är föremål för mappning, och å andra sidan andra betygskategorier som samma externa kreditvärderingsinstitut använder sig av och där en mappning för de senare redan fastställts i enlighet med denna förordning, enligt vad som avses i artikel 13.

g)

Alla eventuella övriga uppgifter som beskriver den risknivå som en betygskategori motsvarar.

a)

ett referensvärde för andelen fallissemang på lång sikt för varje kreditkvalitetssteg, enligt tabell 1 i bilaga 1, och

b)

ett referensvärde för andelen fallissemang på kort sikt för varje kreditkvalitetssteg, enligt tabell 2 i bilaga 1.