8.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 184/1

(1)

Bestämmelserna i den här förordningen är nära knutna till varandra, eftersom de berör ramen för återhämtning och resolution enligt direktiv 2014/59/EU, från planeringsfasen för återhämtning och resolution av ett institut, genom den tidiga ingripandefasen, fram till tidpunkten för resolutionsåtgärden. För att säkerställa överensstämmelse mellan dessa bestämmelser, som bör träda i kraft samtidigt, och för att underlätta resolutionsförfarandet, är det nödvändigt för institutioner, myndigheter och marknadsaktörer, däribland investerare som inte är EU-medborgare, att få en lätt tillgänglig och god överblick över sina skyldigheter och rättigheter. Det är därför önskvärt att relevanta tekniska tillsynsstandarder enligt direktiv 2014/59/EU samlas i en enda förordning.

(2)

Utöver definitionerna i direktiv 2014/59/EU behöver vissa av de tekniska termer som används definieras.

(3)

Enhetliga bestämmelser om vilka uppgifter som åtminstone måste ingå i återhämtningsplanerna bör beakta men inte hindra de behöriga myndigheternas befogenheter att fastställa förenklade skyldigheter för vissa institut om innehållet och de närmare uppgifterna i återhämtningsplanerna, i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

(4)

Dessa enhetliga regler bör närmare ange, utan att det påverkar tillämpningen av förenklade skyldigheter som fastställs i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU, den information som ska ingå i en enskild återhämtningsplan och, i enlighet med artikel 7.5 och 7.6 i direktivet, i en koncernåterhämtningsplan.

(5)

Det är mycket viktigt att informationen i en återhämtningsplan är adekvat och tillräckligt specifik, beroende på om återhämtningsplanen utarbetas av institut som inte utgör en del av en koncern som är föremål för koncernbaserad tillsyn enligt artiklarna 111 och 112 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU (2), eller om en enskild återhämtningsplan enligt artikel 7.2 i direktiv 2014/59/EU, eller en koncernåterhämtningsplan, såsom föreskrivs i artikel 7.5 och 7.6 i direktiv 2014/59/EU.

(6)

För att underlätta den interna struktureringen av återhämtningsplanerna bör informationskraven samlas under ett antal avdelningar, av vilka några bör delas in i underavdelningar enligt denna förordning.

(7)

För att säkerställa att återhämtningsplaner kan genomföras effektivt och, vid behov, i god tid, är det viktigt att bygga dessa planer på en god förvaltningsstruktur. Återhämtningsplanerna bör därför innehålla en beskrivning av de särskilda styrmekanismer som kommer att ingå. Det bör särskilt anges hur planen utvecklades, vem som godkände den samt hur detta är integrerat i den övergripande styrningen av institutet eller koncernen. I förekommande fall bör de åtgärder beskrivas som vidtagits för att säkerställa överensstämmelse mellan en enskild återhämtningsplan för ett dotterbolag, om tillämpligt, och koncernåterhämtningsplanen.

(8)

Återhämtningsplaner är avgörande för att bedöma återhämtningsalternativens genomförbarhet. Därför bör en återhämtningsplan innehålla närmare uppgifter om beslutsprocessen när det gäller dess aktivering som en viktig del av förvaltningsstrukturen, genom ett upptrappningsförfarande med hjälp av indikatorer i den mening som avses i artikel 9 i direktiv 2014/59/EU. Eftersom varje kris har sina särdrag medför inte förekomsten av en indikator automatiskt aktivering av ett visst återhämtningsalternativ eller, mer allmänt, en automatiserad ram inom vilken ett visst återhämtningsalternativ måste genomföras i enlighet med vissa förutbestämda formkrav. Indikatorer bör snarare användas för att ange att ett upptrappningsförfarande bör inledas med en analys av det bästa sättet att hantera en krissituation. Innan dessa indikatorer uppstår bör uppgifter och riktmärken som används i reguljär riskhantering också tillämpas för att underrätta institutet eller koncernen om risken för försämring av dess finansiella situation och om att indikatorer kommer att utlösas. Medan sådana tidiga varningssignaler inte utgör indikatorer i den mening som avses i direktiv 2014/59/EU och som sådana inte innebär inträde i återhämtningsfasen eller kräver upptrappning utanför normala processer, bidrar de till att säkerställa överensstämmelsen mellan institutets regelbundna riskhantering och övervakning av indikatorerna. Återhämtningsplanen bör därför innehålla en beskrivning av hur lämpliga delar av institutets riskhantering sammanhänger med indikatorerna.

(9)

Den strategiska analysen bör beakta internationella normer för återhämtningsplaner, till exempel den som utfärdats av rådet för finansiell stabilitet: Viktiga attribut för effektiva resolutionssystem för finansinstitut. Enligt dessa viktiga attribut bör den strategiska analysen identifiera institutets väsentliga och systemviktiga funktioner och beskriva de viktigaste åtgärderna för att bevara dem inom ramen för ett återhämtningsscenario. Därför bör den strategiska analysen bestå av två delar. Den första delen av den strategiska analysen bör beskriva institutet eller koncernen och dess centrala affärsområden och kritiska funktioner. Beskrivningen av institutet eller koncernen bör ge en allmän översikt av institutet eller koncernen och dess verksamhet, tillsammans med en detaljerad beskrivning av dess centrala affärsområden och kritiska funktioner. För att underlätta bedömningen av återhämtningsalternativ, t.ex. avyttringar och försäljningar av affärsområden, är det viktigt att identifiera de rättsliga enheter i vilka centrala affärsområden och kritiska funktioner återfinns, och att analysera kopplingar inom koncernen. Enligt artikel 6.1 och 6.2 i direktiv 2014/59/EU är instituten skyldiga att på ett tillfredsställande sätt påvisa för den behöriga myndigheten att återhämtningsplanen rimligen kan förväntas genomföras utan väsentliga negativa effekter på det finansiella systemet. Enligt artikel 6.2 i direktiv 2014/59/EU ska de behöriga myndigheterna bedöma i vilken utsträckning återhämtningsplanen eller de specifika alternativen i denna skulle kunna genomföras utan väsentliga negativa effekter på det finansiella systemet. Återhämtningsplanerna bör därför innehålla en beskrivning av externa sammankopplingar.

(10)

Den andra delen av den strategiska analysen bör kartlägga och bedöma eventuella återhämtningsalternativ. De återhämtningsalternativ som är tillgängliga för institutet eller koncernen bör inledningsvis beskrivas utan hänvisning till ett särskilt scenario för finansiell stress. Detta är ett sätt att öka den allmänna krisberedskapen och bistå institutet eller koncernen i att reagera flexibelt på en kris. Den strategiska analysen bör sedan fastställa hur återhämtningsalternativ har testats mot särskilda fall av finansiell stress, i syfte att preliminärt bedöma vilka återhämtningsalternativ som skulle vara effektiva i vart och ett av dessa scenarier, vilket ger ett praktiskt test av återhämtningsalternativens effektivitet och indikatorernas lämplighet. Återhämtningsalternativen bör omfatta de åtgärder som institutet skulle kunna vidta när villkoren för tidigt ingripande enligt artikel 27 i direktiv 2014/59/EU är uppfyllda.

(11)

Att informera om återhämtningsplanen är avgörande för att genomföra den effektivt och undvika negativa effekter på det finansiella systemet. En återhämtningsplan bör därför också innehålla ett avsnitt om kommunikation och information för att hantera både interna meddelanden till relevanta interna organ och institutets eller koncernens personal, och extern kommunikation.

(12)

En återhämtningsplan kan innebära förändringar i institutets organisation, antingen för att underlätta uppdateringen av planen och dess genomförande i framtiden, för att övervaka indikatorer, eller för att processen har identifierat vissa hinder som försvårar genomförandet av återhämtningsalternativ. Dessa organisatoriska förberedande och uppföljande åtgärder som ska vidtas av institutet eller koncernen bör beskrivas i återhämtningsplanen, i syfte att underlätta en effektiv bedömning av huruvida dess genomförande är rimligt sannolik, och för att underlätta övervakningen av genomförandet både inom institutet eller koncernen och från de behöriga myndigheternas sida.

(13)

Det är viktigt att specificera de minimikriterier som en behörig myndighet måste beakta vid bedömningen av återhämtningsplaner som upprättats av institut, som föreskrivs i artiklarna 6.2 och 8.1 i direktiv 2014/59/EU.

(14)

Artikel 16 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3) bemyndigar Europeiska bankmyndigheten (EBA) att utfärda riktlinjer för att säkerställa en gemensam, enhetlig och konsekvent tillämpning av unionsrätten och kräver att behöriga myndigheter och finansinstitut som dessa riktlinjer riktar sig till gör sitt yttersta för att uppfylla dessa riktlinjer. Eftersom direktiv 2014/59/EU ger EBA befogenhet att utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010, för att ytterligare specificera vissa aspekter av direktivet, bör de behöriga myndigheterna i enlighet med den artikeln ta hänsyn till de riktlinjer om scenarier för återhämtningsplanering och de indikatorer som ska ingå i återhämtningsplanerna som utfärdats av EBA genom att göra sitt yttersta för att följa dessa riktlinjer i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(15)

Målet med återhämtningsplanering, enligt direktiv 2014/59/EU, är att kartlägga möjligheter att upprätthålla eller återställa bärkraften och den finansiella ställningen hos ett institut eller en koncern som utsätts för allvarlig stress. Kriterierna för att bedöma en återhämtningsplan bör därför syfta till att säkerställa att planen är lämplig för de enheter som den omfattar, och att planen och de alternativ som identifierats är livskraftiga och kan genomföras i vederbörlig ordning. De exakta frågor som den behöriga myndigheten måste utvärdera beror på innehållet och omfattningen av återhämtningsplanen. Enhetliga bestämmelser om vilka uppgifter som åtminstone måste ingå i återhämtningsplanerna bör fastställas, men inte hindra de behöriga myndigheternas befogenheter att fastställa förenklade skyldigheter för vissa institut i fråga om innehållet och de närmare uppgifterna i återhämtningsplanerna, i enlighet med artikel 4 i direktiv 2014/59/EU.

(16)

I förekommande fall bör man fastställa ytterligare kriterier för bedömningen av koncernåterhämtningsplaner, för att återspegla de extra krav som fastställs i direktiv 2014/59/EU i fråga om sådana planer.

(17)

Återhämtningsplaner bör vara fullständiga och innehålla alla uppgifter som krävs enligt direktiv 2014/59/EU, inklusive delar som specificeras ytterligare i denna förordning. Planerna bör också vara tillräckligt detaljerade och omfattande, inbegripet ett tillräckligt antal alternativ för de omständigheter som kan råda i den eller de enheter som de omfattar.

(18)

Krav på innehållet i resolutionsplanerna fastställs med hänsyn tagen till det pågående arbetet för att samordna denna utveckling på global nivå genom rådet för finansiell stabilitet.

(19)

Standarder för innehållet i resolutionsplanerna och bedömningen av möjligheten till resolution bör vara tillräckligt flexibla för att ta hänsyn till omständigheterna kring det institut eller den koncern som berörs, för att se till att planerna är målinriktade och användbara för genomförandet av resolutionsstrategierna.

(20)

Resolutionsmyndigheterna bör bedöma huruvida likvidation under normala insolvensförfaranden är ett trovärdigt och möjligt sätt att uppnå resolutionsmålen. För att göra detta kan de behöva stödja sig på relevant expertis i insättningsgarantisystemen. Bedömningen av huruvida likvidation är möjlig och trovärdig utesluter inte att behöva utvärdera huruvida målen skulle uppnås i samma utsträckning i likvidation genom nationella insolvensförfaranden, inklusive att minimera beroendet av extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

(21)

Bedömning av resolutionsmöjligheterna är en iterativ process och är endast möjlig på grundval av en identifierad föredragen resolutionsstrategi. Resolutionsmyndigheterna skulle i slutet av processen kunna dra slutsatsen att en ändrad eller helt annan strategi är lämpligare.

(22)

Varianter av den föredragna strategin bör också övervägas i syfte att beakta omständigheter som hindrar genomförandet av den föredragna resolutionsstrategin, till exempel när en strategi med samlad kontaktpunkt som använder skuldnedskrivningsverktyget inte längre är möjlig, i fall där förlusterna överstiger de kvalificerade skulder som emitterats av moderföretaget.

(23)

Standarder för koncernresolutionsplaner och bedömning av möjligheten till resolution bör möjliggöra en resolutionsstrategi grundad på någon av de stiliserade metoder som anges av rådet för finansiell stabilitet och som avses i skäl 80 i direktiv 2014/59/EU. Resolutionsstrategier kan innebära att en gemensam resolutionsmyndighet tillämpar resolutionsverktyg på holdingföretaget eller moderföretaget för en koncern (en enda kontaktpunkt), omfattar mer än en resolutionsmyndighet som tillämpar resolutionsverktygen för mer än en regional eller funktionell undergrupp eller enhet i en multinationell koncern med mer än en resolutionsmyndighet (flera kontaktpunkter). eller kan kombinera aspekter av båda.

(24)

I vilket fall bör resolutionsplanering och bedömning av möjligheten till resolution beakta varje stödåtgärd som krävs från resolutionsmyndigheterna utöver dem som innebär resolutionsåtgärder, exempelvis genom tillhandahållande av information, fortsatt tillhandahållande av kritiska delade tjänster eller beslut att avstå från att vidta resolutionsåtgärder, med hänsyn till de övriga resolutionsmyndigheternas rätt att agera på eget initiativ om det är nödvändigt för att uppnå den inhemska finansiella stabiliteten i avsaknad av effektiva åtgärder från ledande resolutionsmyndigheter.

(25)

I avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU fastställs ett antal frågor som måste beaktas vid bedömning av möjligheterna till resolution av ett institut eller en koncern, men är inte uttömmande och kräver ytterligare specificering.

(26)

Enligt artikel 32 i direktiv 2014/59/EU bör resolutionsåtgärder endast vidtas när avvecklingen av institutet eller koncernen enligt normala insolvensförfaranden inte skulle ligga i allmänhetens intresse, och som en del av bedömningen av resolutionsmöjligheterna bör det därför övervägas om en sådan likvidation är ett alternativ till resolutionsåtgärder.

(27)

I artikel 23.1 i direktiv 2014/59/EU fastställs flera villkor som måste vara uppfyllda för att ett moderinstitut, ett moderinstitut inom unionen och vissa andra företag i samma koncern och deras dotterbolag i andra medlemsstater eller tredjeländer, som är institut eller finansinstitut, på grundval av ett avtal om finansiellt stöd inom koncerner enligt kapitel III i det direktivet, ska få tillhandahålla ekonomiskt stöd i form av lån, garantier eller tillgångar att användas som säkerhet till en annan koncernenhet som uppfyller villkoren för tidigt ingripande. Enligt artikel 25.2 i direktiv 2014/59/EU får den behöriga myndigheten för den koncernenhet som ger stödet förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av finansiellt stöd.

(28)

Med beaktande av de finansiella svårigheterna i den mottagande enheten och villkoret att det ska finnas rimliga utsikter att det finansiella stödet avhjälper de finansiella svårigheterna, bör en grundlig analys genomföras av kapital- och likviditetsbehoven hos den mottagande enheten och en analys av de interna och externa orsakerna till de finansiella svårigheterna och av tidigare, aktuella och förväntade marknadsförhållanden. Denna analys bör omfatta planerade åtgärder för att ta itu med orsakerna till nödsituationen i den mottagande enheten, som effektivt kan stödja återställandet av dess finansiella situation.

(29)

Ansvaret för att bedöma de olika villkoren ligger hos den enhet som ger stödet (tillhandahållande enhet) och den behöriga myndighet som ansvarar för det institut som tillhandahåller stödet. Vid bedömningen bör man väga in risken för en eventuell ogynnsam utveckling. För att kunna göra en fullständig bedömning av de förhållanden som hänför sig till den stödjande enheten bör den behöriga myndighet som ansvarar för den stödjande enheten också beakta den information och de bedömningar som tillhandahålls av den behöriga myndighet som ansvarar för den koncernenhet som tar emot det finansiella stödet.

(30)

Kravet att villkoren i denna bestämmelse måste överensstämma med artikel 19.7 i direktiv 2014/59/EU bedöms med hänsyn till fallissemangsrisken för den mottagande enheten och förlusten för den stödjande enheten vid ett sådant fallissemang, på grundval av en jämförelse av situationerna med respektive utan stöd, samt ett fullständigt offentliggörande av relevant information. De bör avspegla den stödjande enhetens eget intresse enligt beskrivningen i artikel 19.7 b, som föreskriver att alla direkta eller indirekta förmåner som en part kan komma i åtnjutande av som ett resultat av det finansiella stödet kan beaktas. Detta bör kontrolleras genom en grundlig analys av kostnader och fördelar för den stödjande enheten och koncernen som helhet i dessa två scenarier.

(31)

Avtal om finansiellt stöd och tillhandahållande av finansiellt stöd inom koncerner kan förbättra möjligheten till resolution av en koncern, t.ex. om de är i linje med den förlustabsorberingsmekanism som anges i resolutionsstrategin. De kan emellertid också försämra möjligheterna för genomförandet av den valda resolutionsstrategin, exempelvis om denna strategi förutser en åtskillnad mellan olika delar av koncernen. Därför bör bedömningen av inverkan på resolutionsmöjligheterna grunda sig på bedömningen av möjligheten till resolution, den enskilda resolutionsplaneringen, och, i tillämpliga fall, på den koncernresolutionsplan som fastställs genom gemensamt beslut av resolutionskollegierna.

(32)

När de utför sina värderingsuppgifter för tillämpning av artiklarna 36, 49.3 och 74 i direktiv 2014/59/EU är det nödvändigt att se till att oberoende värderare inte påverkas, eller uppfattas som om de påverkas, av offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, eller av det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i det direktivet.

(33)

Det behövs därför enhetliga regler för huruvida en person ska anses vara oberoende av berörda offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, och av det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU. Dessa regler bör omfatta krav gällande den berörda personens expertis, resurser och förhållande till berörda offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, och till det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU.

(34)

Oberoendet kan stärkas genom villkor som garanterar att den oberoende värderingsmannen förfogar över tillräcklig expertis och resurser. Mer specifikt bör det säkerställas att den oberoende värderingsmannen har nödvändiga kvalifikationer, kunskaper och expertis inom alla relevanta områden, i synnerhet när det gäller värdering och redovisning i banksektorn. Man bör också försäkra sig om att den oberoende värderingsmannen förfogar över, eller har tillgång till, tillräckliga personella och tekniska resurser för att utföra värderingen. Ett lämpligt sätt att få tillgång till tillräckliga mänskliga och personella resurser kan vara att engagera personal eller kontraktsanställda från andra värderingsspecialister eller advokatbyråer eller andra källor för att utföra värderingen. Om anställda eller uppdragstagare bidrar till att stödja genomförandet av värderingen bör de kontrolleras för intressekonflikter för att se till att oberoendet inte äventyras. I samtliga fall bör den oberoende värderingsmannen förbli ansvarig för resultatet av värderingen.

(35)

Det bör dessutom säkerställas att den oberoende värderingsmannen också kan utföra värderingen effektivt, utan otillbörligt stöd från berörda offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, eller det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU. Tillhandahållandet av instruktioner eller riktlinjer som är nödvändiga för att stödja genomförandet av värderingen, till exempel i fråga om de metoder som föreskrivs enligt unionslagstiftningen i fråga om värdering för ändamål som rör resolution, bör inte betraktas som otillbörligt stöd där sådana instruktioner eller riktlinjer anses nödvändiga för att stödja genomförandet av värderingen. Dessutom bör bistånd som tar sådana former som att det ger det berörda institutet eller den berörda enheten tillgång till system, redovisning, obligatoriska rapporter, marknadsuppgifter, annan dokumentation eller annan hjälp till den oberoende värderingsmannen inte hindras om tillsättningsmyndigheten eller annan sådan myndighet, som får ges befogenhet att utföra denna uppgift i den berörda medlemsstaten, anser att detta är nödvändigt för att stödja genomförandet av värderingen. I enlighet med förfaranden som kan införas, bör tillhandahållande av instruktioner, riktlinjer och andra former av stöd fastställas på individuell eller samlad grund.

(36)

Betalning av skälig ersättning för arbetsinsatser och ersättning för skäliga omkostnader i samband med värderingen bör inte hindras.

(37)

Oberoende kan äventyras om värdering utförs av en person som är anställd av eller är ansluten till relevanta offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, eller till det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU, även i de fall då man inrättat en strukturell åtskillnad för att avvärja risker för självgranskning, egenintresse, partiskhet, förtrolighet, tillit eller skrämsel. Man behöver därför garantera att det råder en tillräcklig rättslig separation, i den meningen att den oberoende värderingsmannen inte är en anställd eller entreprenör eller i en grupp med relevanta offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, det institut eller den enhet som berörs.

(38)

Det är också nödvändigt att säkerställa att den oberoende värderingsmannen inte har något väsentligt gemensamt intresse eller intressekonflikt med berörda offentliga myndigheter, inbegripet resolutionsmyndigheten, det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU, inbegripet dess företagsledning, dominerande aktieägare, koncernenheter och större fordringsägare, vilket kan vara fallet när den oberoende värderingsmannen är fordringsägare i förhållande till det berörda institutet eller den berörda enheten. Personliga relationer kan också utgöra ett väsentligt intresse.

(39)

Tillsättningsmyndigheten, eller annan myndighet som får ges befogenhet att utföra uppgiften i den berörda medlemsstaten, bör följaktligen bedöma om väsentliga gemensamma eller motstridiga intressen förekommer. I denna bedömning bör den oberoende värderingsmannen underrätta tillsättningsmyndigheten, eller annan myndighet med befogenhet att utföra denna uppgift i den berörda medlemsstaten, om alla faktiska eller potentiella intressekonflikter som den anser kan, vid bedömningen av den myndigheten, utgöra ett väsentligt intresse och lämna all information som rimligtvis kan begäras av myndigheten för att underbygga denna bedömning. När det gäller juridiska personer bör oberoende bedömas i förhållande till företaget eller partnerskapet som helhet men hänsyn bör tas till varje strukturell åtskillnad och andra arrangemang som kan inrättas för att skilja de tjänstemän som kan vara involverade i värderingen från andra anställda, för att hantera risker, såsom självgranskning, egenintresse, partiskhet, förtrolighet, tillit eller hot. Om dessa risker jämfört med vidtagna skyddsåtgärder är av sådan art att personens oberoende äventyras, bör företaget eller partnerskapet inte vara oberoende värderingsman.

(40)

En lagstadgad revisor som har slutfört en granskning av ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU under det år som föregår den oberoende värderingsmannens bedömning för behörighet att bedriva verksamhet som värderingsman, bör under inga omständigheter betraktas som oberoende. När det gäller andra gransknings- eller värderingstjänster gällande det berörda institutet eller den berörda enheten under de år som omedelbart föregick den dag då oberoende ska bedömas, bör dessa också anses utgöra ett väsentligt gemensamt intresse eller en intressekonflikt, om det inte påvisas på ett tillfredsställande sätt för tillsättningsmyndigheten, eller annan myndighet som får ges befogenhet att utföra denna uppgift i den berörda medlemsstaten, att så inte är fallet med beaktande av alla relevanta omständigheter, inbegripet eventuell strukturell separation eller andra befintliga arrangemang.

(41)

Efter utnämning är det viktigt att den oberoende värderingsmannen upprätthåller policy och förfaranden i enlighet med de tillämpliga etiska regler och yrkesmässiga normer för att identifiera alla faktiska eller potentiella intressekonflikter som värderingsmannen anser kan utgöra ett betydande gemensamt intresse eller en intressekonflikt. Tillsättningsmyndigheten, eller annan sådan myndighet som kan identifieras i den berörda medlemsstaten, bör omedelbart informeras om eventuella faktiska eller potentiella intressen som konstaterats och bör överväga huruvida någon av omständigheterna i fråga utgör ett väsentligt intresse, varvid den oberoende värderarens uppdrag avslutas och en ny värderare utses.

(42)

Direktiv 2014/59/EU kräver att medlemsstaterna ger sina resolutionsmyndigheter en rad befogenheter, inklusive nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter enligt definitionen i artikel 2.1.66 i direktivet som kan tillämpas oberoende av eller i förening med resolutionsåtgärder.

(43)

Det är viktigt att säkerställa att nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna kan tillämpas i förhållande till samtliga skulder som inte är undantagna enligt artikel 44.2 i direktiv 2014/59/EU. För skulder som regleras av lagen i ett tredjeland, utom de som ingår i den förteckning över de skulder för vilka undantagen i artikel 55.1 i direktiv 2014/59/EU är tillämpliga, ska ett avtalsvillkor införas för att stödja tillämpningen av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna avseende sådana skulder.

(44)

De avtalsvillkor som avses i artikel 55.1 i direktiv 2014/59/EU bör ingå i avtal som skapar en skuld på vilken den artikeln är tillämplig, som ingåtts efter tillämpningsdagen för de bestämmelser som antagits för att införliva avdelning IV kapitel IV avsnitt 5 i direktiv 2014/59/EU.

(45)

I synnerhet bör det avtalsvillkor som avses i artikel 55.1 i direktiv 2014/59/EU införas i relevanta avtal om en skuld som, när den skapas, har eller inte har full säkerhet, men där de avtalsvillkor som reglerar ansvar inte ålägger gäldenären att upprätthålla en säkerhet som helt säkrar skulden kontinuerligt i enlighet med lagstadgade krav som anges i unionsrätten eller motsvarande lagstiftning i tredjeländer.

(46)

För relevanta avtal som ingicks före datumet för tillämpning av de bestämmelser som antas för att införliva avdelning IV kapitel IV avsnitt 5 i direktiv 2014/59/EU bör det avtalsvillkor inkluderas när skulder uppkommer enligt det avtalet efter det datum som fastställts för direktivets införlivande.

(47)

Dessutom, för relevanta avtal som ingicks före datumet för tillämpning av de bestämmelser som antas för att införliva avdelning IV kapitel IV avsnitt 5 i direktiv 2014/59/EU, bör väsentliga ändringar som påverkar materiella rättigheter och skyldigheter för en part till avtalet medföra skyldighet att införa de avtalsvillkor som avses i artikel 55.1 i direktiv 2014/59/EU. Icke väsentliga ändringar som inte påverkar materiella rättigheter och skyldigheter för en part i ett relevant avtal ska inte vara tillräckliga för att utlösa kravet att inkludera avtalsvillkoret. I alla andra fall bör avtalsvillkor införas.

(48)

För att möjliggöra en lämplig nivå av konvergens samtidigt som skillnader i de rättsliga systemen eller som följer av arten eller formen för skulden kan beaktas av resolutionsmyndigheter, institut och enheter som avses i artikel 1.1 b, c och d i direktiv 2014/59/EU, är det lämpligt att fastställa det obligatoriska innehållet för avtalsvillkor.

(49)

I syfte att uppnå en enhetlig strategi i hela unionen genom att säkerställa effektiv samordning mellan de behöriga myndigheterna och genom att resolutionsmyndigheten vidtar tillräckligt informerade och snabba resolutionsbeslut, fastställs i denna förordning de förfaranden och innehållet i de anmälningar som avses i artikel 81.1, 81.2 och 81.3 i direktiv 2014/59/EU.

(50)

Anmälningar ska göras via säkra elektroniska kommunikationer som avspeglar ärendets vikt och brådskande karaktär. För att främja samordning mellan parterna övervägs muntlig kommunikation på förhand och efterföljande bekräftelse av mottagandet i processen.

(51)

Meddelanden bör tillhandahålla adekvat information till mottagaren för att denne omedelbart ska kunna utföra sina arbetsuppgifter; specifikt innehåll ska därför fastställas vad gäller det meddelande som ska inlämnas till den behöriga myndigheten av ledningsorganet för det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU när den fallerar eller sannolikt kommer att fallera. Likaså bör ett sådant meddelande från den behöriga myndigheten till resolutionsmyndigheten innehålla den informationen för att göra det möjligt för den senare att fullgöra sina uppgifter. Särskilda krav på innehåll bör också tillhandahållas för meddelande av bedömningen att ett institut eller en enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d fallerar eller sannolikt kommer att fallera, när en sådan bedömning initieras av den behöriga myndigheten respektive resolutionsmyndigheten. I sådana fall bör meddelandet också specificera de relevanta villkor som anges i artikel 32.1 a och b i direktiv 2014/59/EU.

(52)

För att berörda parter ska informeras om resolutionsåtgärder på ett harmoniskt sätt i hela unionen reglerar denna förordning de förfaranden och innehållet i den underrättelse som redogör för effekterna av en resolutionsåtgärd, inbegripet beslutet att tillfälligt avbryta eller begränsa utövandet av vissa rättigheter i enlighet med artiklarna 69, 70 och 71 i direktiv 2014/59/EU.

(53)

I förordningen fastställs också innehållet i underrättelsen, med utgångspunkt i de centrala uppgifter som behöver vidarebefordras till professionella och icke-professionella kunder och borgenärer. I fråga om de delar som inte anges i denna förordning bör meddelandet överensstämma med den bredare kommunikationsstrategi som utarbetats som ett led i resolutionsplanen och som behandlas i kapitel II avsnitten I och II i denna förordning. Det är nödvändigt att anta tekniska standarder för att fastställa enhetliga, detaljerade regler för upprättandet och förfaranden som ska följas av resolutionskollegier när de utövar de funktioner och uppgifter som anges i artikel 88 i direktiv 2014/59/EU, på grund av den stora inverkan som koncernresolutionsplanering och resolution kan ha i fler än en medlemsstat.

(54)

Vid inrättandet av ett resolutionskollegium är det nödvändigt att undvika dubblering av det arbete som redan utförs av den samordnande tillsynsmyndigheten och tillsynskollegiet. Det är också viktigt att se till att detta arbete anpassas för att tillgodose behoven för kollegiets verksamhet. Det är i synnerhet lämpligt att säkerställa att resolutionsmyndigheten på koncernnivå beaktar, uppdaterar och anpassar allt relevant arbete som utförts av den samordnande tillsynsmyndigheten inom ramen för tillsynskollegiet, särskilt när det gäller identifiering av berörda koncernenheter och följaktligen vilka myndigheter som ska bjudas in att bli medlemmar eller observatörer i kollegiet (nedan kallat kartläggning).

(55)

Hänvisningen till andra koncerner eller kollegier som utför samma uppgifter och funktioner i enlighet med artikel 88.6 i direktiv 2014/59/EU bör anses omfatta, men inte begränsas till, krishanteringsgrupper som inrättats enligt de gemensamma principer och strategier som utvecklats av rådet för finansiell stabilitet och G20-gruppen. Det är därför viktigt att se till att resolutionsmyndigheter på koncernnivå, vid bedömningen av deras skyldighet att etablera ett resolutionskollegium, även bedömer huruvida dessa andra koncerner eller kollegier fungerar i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

(56)

Deltagande av resolutionsmyndigheter i tredjeland som observatörer i resolutionskollegiet regleras redan genom artikel 88.3 i direktiv 2014/59/EU. Det är därför nödvändigt att organisera deras deltagande i resolutionskollegiet och i dess olika uppgifter.

(57)

För att uppnå en effektiv resolutionsplanering behövs en effektiv och snabb interaktion och samarbete mellan resolutionskollegiet och bankgruppen, särskilt mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och moderföretaget inom unionen. För detta ändamål förväntas resolutionsmyndigheten på koncernnivå informera moderföretaget inom unionen om inrättandet av resolutionskollegiet, dess sammansättning och om eventuella förändringar i denna sammansättning. Ett snabbt och effektivt samspel och samarbete mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och moderföretaget inom unionen bör också innefatta tillräckligt utrymme för de snabba åtgärder som krävs för att bevara den finansiella stabiliteten, samt vara utformat med hänsyn tagen till att resolutionsplanering är ett förebyggande arbete som ofta innefattar komplicerade ekonomiska bedömningar.

(58)

Resolutionskollegiets skriftliga rutiner och förfaranden bör innehålla tillräckliga organisatoriska bestämmelser för att säkerställa en effektiv och ändamålsenlig beslutsprocess. I synnerhet bör resolutionskollegiet erkänna behovet av att inrätta flexibla undergrupper inom resolutionskollegiet för att utföra kollegiefunktioner och se till att medlemmarna på ett lämpligt sätt kan bidra till kollegiets samtliga funktioner. I synnerhet, när det anses lämpligt att andra myndigheter än kollegiets medlemmar deltar i tillsynskollegiet som observatörer är det nödvändigt att resolutionsmyndigheten på koncernnivå säkerställer att villkoren för deltagande fastställs i de skriftliga arrangemangen och att de inte är mer gynnsamma än de som fastställs i denna förordning för kollegiets medlemmar.

(59)

Resolutionskollegiets skriftliga rutiner och förfaranden bör också omfatta nödvändiga operativa bestämmelser för att se till att kollegiet gör det möjligt för resolutionsmyndigheterna att både samordna sina bidrag till tillsynskollegiet och organisera analys, behandling och utvärdering av den input som resolutionsmyndigheterna mottar från tillsynskollegiet. Skriftliga avtal bör därför helst inbegripa en kommunikationsprocess mellan tillsynskollegiet och resolutionskollegiet, framför allt mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och den samordnande tillsynsmyndigheten. Skriftliga avtal bör också fastställa de förfaranden som ska följas inom resolutionskollegiet för att uppnå en gemensam förståelse i samtliga fall där samordning behövs i praktiken, men där ett gemensamt beslut inte krävs i enlighet med direktiv 2014/59/EU.

(60)

Resolutionsmyndigheten på koncernnivå bör ha tillgång till all information som krävs för fullgörandet av dess uppgifter och ansvar, och bör fungera som samordnare för insamling och spridning av information från en ledamot av kollegiet, eller något koncernföretag som omfattas av sekretessbestämmelserna och bestämmelser om utbyte av sekretessbelagda uppgifter som fastställs i direktiv 2014/59/EU.

(61)

För att säkerställa att de operativa förfarandena är verkningsfulla i en krissituation, bör resolutionsmyndigheten på koncernnivå genomföra testen för resolutionskollegiets arbete och bör vid behov kunna involvera moderföretaget inom unionen vid utförandet av dessa tester.

(62)

Det behövs en väl anpassad och realistisk tidsplanering för samtliga gemensamma beslutsförfaranden. Varje resolutionsmyndighet som deltar i dessa processer bör tillhandahålla resolutionsmyndigheten på koncernnivå sitt bidrag i de respektive gemensamma besluten, i tid och på ett effektivt sätt och i enlighet med tidtabellen för det gemensamma beslutet.

(63)

Det är nödvändigt att se till att gemensamma beslut fattas snabbt och vid rätt tidpunkt. Detta är särskilt viktigt för beslut om resolution men är också relevant för resolutionsplaneringen. Samtidigt bör man se till att alla myndigheter som deltar i den gemensamma beslutsprocessen ges tillräcklig tid att lämna synpunkter. För att skapa en lämplig balans mellan dessa två mål bör resolutionsmyndigheterna på koncernnivå ha befogenhet att lägga fram sitt förslag till de andra myndigheter som är involverade i processen och samtidigt fastställa en lämplig tidsfrist efter vars utgång det förmodas att de myndigheter som inte uttryckt invändningar samtycker. Vid fastställandet av den relevanta tidsfristen bör resolutionsmyndigheten på koncernnivå ta vederbörlig hänsyn till den faktiska tidsramen för beslutsfattandet som fastställts i lag eller som redan fastställts av kollegiet självt.

(64)

För att se till att en effektiv process inrättas bör resolutionsmyndigheten på koncernnivå bära det yttersta ansvaret för att fastställa prioriteringsordningen för de steg som ska vidtas. Stegen mot ett gemensamt beslut bör fastställas, med tanke på att några av dessa steg kan utföras parallellt och andra successivt.

(65)

I enlighet med artikel 13.3 i direktiv 2014/59/EU, bör koncernresolutionsplaner ses över och uppdateras åtminstone en gång per år. Man behöver emellertid också se till att koncernresolutionsplaner ses över och uppdateras på ad hoc-basis, antingen om ett sådant behov uppstår till följd av information som mottagits av tillsynskollegiet, eller på resolutionskollegiets eget initiativ.

(66)

För att öka insynen i hur resolutionskollegierna fungerar bör enhetliga villkor för meddelande av de gemensamma besluten till moderföretaget inom unionen och till andra enheter inom gruppen i fråga fastställas tydligt i denna förordning. För att se till att processer och resultat är jämförbara och därigenom uppnå konvergens, är det nödvändigt att klart fastställa enhetliga regler för den process och den dokumentation som krävs för gemensamt beslutsfattande inom ramen för resolutionskollegierna.

(67)

Samordning av de enskilda beslut som fattas av resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretag i avsaknad av ett gemensamt beslut bör också säkerställas för att resolutionskollegiet ska kunna fullgöra sin roll i enlighet med artikel 88.1 i direktiv 2014/59/EU. Det är därför nödvändigt att fastställa kollegiets funktionssätt genom rambestämmelse för resolutionsmyndigheten på koncernnivå samt för övriga myndigheter, för att eftersträva en effektiv och fungerande koncernresolutionsplanering även i avsaknad av gemensamma beslut.

(68)

För att avgöra huruvida det finns ett behov av en koncernresolutionsordning bör berörda resolutionsmyndigheter som deltar i resolutionskollegiet överväga, i enlighet med artiklarna 91 och 92 i direktiv 2014/59/EU, om det finns en koncerndimension till den aktuella resolutionen. För detta ändamål bör resolutionsmyndigheten på koncernnivå sträva efter att identifiera alla enheter i koncernen som påverkas, eller som skulle kunna påverkas om en enhet i koncernen eller moderföretaget inom unionen uppfyller villkoren enligt artiklarna 32 eller 33 i direktiv 2014/59/EU.

(69)

Optimala villkor för en resolution kräver att man arbetar effektivt och ändamålsenligt inom en kort tidsram. Det är därför viktigt att föreskriva att resolutionskollegiet, när man överväger behovet av en koncernresolutionsordning, också bör överväga behovet av att göra nationella finansiella arrangemang ömsesidiga. Särskilt med avseende på finansieringsplaner och tillämpningen av direktiv 2014/59/EU bör resolutionskollegiet beakta huruvida nationella finansieringsarrangemang bör vara ömsesidiga. Om de inte görs ömsesidiga bör innehållet i och utvecklingen av finansieringsplanen anpassas i enlighet med detta. För att ytterligare säkerställa effektivitet, bör resolutionsmyndigheten på koncernnivå tillåtas att ersätta sin slutliga positiva bedömning av behovet av en koncernresolutionsordning med ett förslag för en sådan ordning.

(70)

Koncernresolutionsordningen bör, i den utsträckning det är möjligt och lämpligt, beakta och följa koncernresolutionsplanen, såvida resolutionsmyndigheterna inte med beaktande av omständigheterna i fallet gör bedömningen att resolutionsmålen skulle uppnås effektivare med hjälp av åtgärder som inte föreskrivs i resolutionsplanen.

(71)

För samordningens skull måste alla som berörs av resolutionen av ett institut ha full insikt i och grepp om de synpunkter som meddelats och insatser som gjorts av den resolutionsmyndighet som har invändningar mot ett gemensamt beslut om koncernresolutionsordning. Därför bör den myndighet som har invändningar tydligt motivera dessa för resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

(72)

Denna förordning baseras på det förslag till tekniska standarder för tillsyn som Europeiska bankmyndigheten (EBA) har överlämnat till Europeiska kommissionen.

(73)

Vid tillämpningen av de tekniska standarder om innehållet i resolutionsplanerna för institut som inte utgör en del av en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 111 och 112 i direktiv 2013/36/EU och innehållet i resolutionsplanerna för koncerner i enlighet med artiklarna 10 och 13 i direktiv 2014/59/EU, och att de tekniska tillsynsstandarder om kriterier som ska granskas för bedömningen av möjlighet till resolution av institut eller koncerner, som föreskrivs i artikel 15.4 respektive artikel 16.2 i direktiv 2014/59/EU har EBA samrått med Europeiska systemriskrådet.

(74)

EBA har genomfört ett öppet offentligt samråd om de förslag till tekniska tillsynstandarder som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i förordning (EU) nr 1093/2010.

1.

Den information som ska ingå i en enskild återhämtningsplan och, i enlighet med artikel 7.5 och 7.6 i direktiv 2014/59/EU, i en koncernåterhämtningsplan.

2.

De minimikriterier som den behöriga myndigheten ska utvärdera i fråga om såväl enskilda återhämtningsplaner som koncernåterhämtningsplaner, i enlighet med artikel 6.8 i direktiv 2014/59/EU.

3.

Innehållet i resolutionsplanerna för institut som inte utgör en del av en koncern som är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt artiklarna 111 och 112 i direktiv 2013/36/EU, och innehållet i resolutionsplanerna för koncerner i enlighet med artiklarna 10 och 13 i direktiv 2014/59/EU.

4.

De frågor och kriterier som ska granskas för bedömningen av möjligheten till resolution av institut eller koncerner som anges i artiklarna 15.4 och 16.2 i direktiv 2014/59/EU.

5.

De villkor som anges i artikel 23.1 a, c, e och i direktiv 2014/59/EU med avseende på finansiellt stöd från en koncernenhet i enlighet med artikel 19 i det direktivet.

6.

De omständigheter under vilka en person ska anses vara oberoende i förhållande till resolutionsmyndigheten och det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU för tillämpning av artiklarna 36.1 och 74 i det direktivet.

7.

Den förteckning över skulder för vilka undantag gäller från skyldigheten att inkludera de avtalsvillkor som avses i artikel 55.1 i direktiv 2014/59/EU, samt innehållet i de avtalsvillkor som krävs i den punkten.

8.

Bestämmelser och förfaranden och innehåll avseende de meddelanden som avses i artikel 81.1, 81.2 och 81.3 i direktiv 2014/59/EU och den underrättelse om upphävande som avses i artikel 83 i det direktivet.

9.

Detaljerade regler för att inrätta och precisera resolutionskollegiernas operativa funktionssätt för fullgörandet av de uppgifter som avses artikel 88.1 i direktiv 2014/59/EU.

1.

enskild återhämtningsplan syftar på något av följande:

2.

resolutionsstrategi: en uppsättning resolutionsåtgärder som föreskrivs i en resolutionsplan eller en koncernresolutionsplan.

3.

föredragen resolutionsstrategi: en resolutionsstrategi som bäst uppnår de resolutionsmål som fastställs i artikel 31 i direktiv 2014/59/EU med hänsyn till strukturen och institutets eller koncernens affärsmodell och den resolutionsordning som är tillämplig för juridiska personer i en koncern.

4.

medräkningsbara kvalificerade skulder: kvalificerade skulder som uppfyller villkoren i artikel 45.4 i direktiv 2014/59/EU för att ingå i det belopp av kapitalbas och kvalificerade skulder som avses i artikel 45.1 i det direktivet.

5.

en enda kontaktpunkt: en resolutionsstrategi som omfattar utövande av resolutionsbefogenheter av en enda resolutionsmyndighet på ett enda moderföretag, eller på ett institut som är föremål för grupptillsyn.

6.

flera kontaktpunkter: en resolutionsstrategi som omfattar utövande av resolutionsbefogenheter av två eller flera resolutionsmyndigheter på regionala eller funktionella undergrupper eller enheter i en koncern.

7.

kontroll: kontroll enligt definitionen i artikel 4.1.37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (4).

8.

kvalificerat innehav: ett kvalificerat innehav så som det definieras i artikel 4.1.36 i förordning (EU) nr 575/2013.

1.

En sammanfattning av huvudinslagen i återhämtningsplanen, i enlighet med artikel 4.

2.

Information om styrelseformer, i enlighet med artikel 5.

3.

En strategisk analys, i enlighet med artiklarna 6–12.

4.

En kommunikations- och informationsplan, i enlighet med artikel 14.

5.

En analys av förberedande åtgärder, i enlighet med artikel 15.

a)

Återhämtningsplanens innehåll i fråga om styrelseformer.

b)

Återhämtningsplanens strategiska analys och en sammanfattning av den totala återhämtningskapaciteten som avses i artikel 12.3.

c)

Alla väsentliga förändringar avseende institutet, koncernen eller återhämtningsplanen sedan den föregående versionen av den återhämtningsplan som överlämnats till den behöriga myndigheten.

d)

Återhämtningsplanens kommunikations- och informationsplan.

e)

De förberedande åtgärder som anges i återhämtningsplanen.

1.

Hur återhämtningsplanen utarbetades, med åtminstone följande uppgifter:

2.

Policy och förfaranden för godkännandet av återhämtningsplanen, med åtminstone följande uppgifter:

3.

De villkor och förfaranden som krävs för att säkerställa ett snabbt genomförande av återhämtningsalternativ, varvid åtminstone följande:

4.

Planens förenlighet med institutets eller koncernens allmänna riskhanteringsram, inklusive en beskrivning av de relevanta riktmärken (tidiga varningssignaler) som används som en del av institutets eller koncernens regelbundna interna riskhanteringsprocess, om dessa referensvärden är värdefulla för att informera ledningen om hur indikatorerna skulle kunna nås.

5.

Datasystem som används för information till företagsledningen, inbegripet en beskrivning av arrangemangen för att se till att de uppgifter som behövs för att genomföra återhämtningsalternativen snabbt och tillförlitligt görs tillgängliga för beslutsfattande när företaget är utsatt för stress.

a)

En beskrivning av den eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen, som anges i artikel 7.

b)

En beskrivning av återhämtningsalternativ enligt artiklarna 8–12.

a)

En allmän beskrivning av den eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen, däribland

b)

En kartläggning av kärnaffärsområden och kritiska funktioner för de juridiska enheter och filialer som uppfyller de villkor som anges i punkt 2.

c)

En detaljerad beskrivning av de rättsliga och ekonomiska strukturerna för den enheten eller de enheter som omfattas av planen, inklusive en förklaring av den koncerninterna sammanflätningen för alla rättsliga enheter eller filialer som uppfyller villkoren i punkt 2 och särskilt en beskrivning av följande:

d)

En beskrivning av externa sammankopplingar som åtminstone omfattar följande:

a)

bidrar avsevärt till vinsten i enheten eller enheterna som omfattas av återhämtningsplanen eller till deras finansiering eller innehar en stor andel av deras tillgångar, skulder eller kapital,

b)

genomför de viktigaste affärsverksamheterna,

c)

centralt utför viktiga operativa funktioner, riskhantering eller administrativa funktioner,

d)

bär betydande risker som i värsta tänkbara scenario skulle kunna äventyra bärkraften hos institutet eller koncernen,

e)

inte skulle kunna avyttras eller likvideras utan att sannolikt medföra stor risk för institutet eller koncernen som helhet,

f)

är viktiga för den finansiella stabiliteten i åtminstone en av de medlemsstater där de har sitt säte eller är verksamma.

a)

Ett antal kapital- och likviditetsåtgärder som krävs för att upprätthålla eller återställa bärkraften och den ekonomiska ställningen i den enhet eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen, och som har som främsta syfte att säkerställa livskraften hos kritiska funktioner och centrala affärsområden.

b)

Arrangemang och åtgärder vars huvudsakliga syfte är att bevara eller återställa institutets kapitalbas eller koncernens konsoliderade kapitalbas genom externa rekapitaliseringar och interna åtgärder för att förbättra kapitalställningen i den enhet eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen.

c)

Arrangemang och åtgärder för att säkerställa att den eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen har tillräcklig tillgång till beredskapsfinansieringskällor så att de kan bedriva sin verksamhet och fullgöra sina åtaganden när dessa förfaller till betalning.

d)

Arrangemang och åtgärder för att minska riskerna och skuldsättningen, eller en omstrukturering av affärsområden, däribland, när så är lämpligt, en analys av eventuella väsentliga avvecklingar av tillgångar, juridiska personer eller affärsområden.

e)

Arrangemang och åtgärder vars huvudsakliga syfte är att uppnå en frivillig omstrukturering av skulder, utan att utlösa fallissemang, uppsägning, degradering eller liknande.

1.

Ekonomisk och operativ konsekvensbedömning som fastställer den förväntade effekten på solvens, likviditet, finansiering, lönsamhet och verksamhet i den enhet eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen. I förekommande fall ska bedömningen tydligt ange de olika koncernenheterna som kan påverkas av alternativet eller som är delaktiga i dess genomförande.

2.

En bedömning av externa effekter och systemeffekter som anger de förväntade konsekvenserna för kritiska funktioner som utförs av den enhet eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen, och inverkan på aktieägare, kunder, särskilt insättare och icke-professionella investerare, motparter och, i förekommande fall, resten av koncernen.

3.

Värderingsantaganden och alla andra antaganden vid bedömningar enligt leden 1 och 2, inbegripet antaganden om försäljning av tillgångar eller beteendet hos andra finansiella institut.

a)

en bedömning av risken i samband med återhämtningsalternativet, med utgångspunkt i erfarenheter i samband med återhämtningsalternativet eller en liknande åtgärd,

b)

en detaljerad analys och beskrivning av alla väsentliga hinder för ett effektivt och snabbt verkställande av planen och en beskrivning av om och hur sådana hinder kan övervinnas,

c)

i förekommande fall, en analys av potentiella hinder för ett effektivt genomförande av varje återhämtningsalternativ som är ett resultat av gruppens struktur eller av koncerninterna arrangemang, inklusive huruvida det finns väsentliga praktiska eller juridiska hinder för att utan dröjsmål överföra kapitalbasen eller återbetala skulder eller tillgångar inom koncernen,

d)

lösningar på de potentiella hinder som anges i leden b och c.

a)

Samtliga arrangemang och åtgärder som krävs för en kontinuerlig tillgång till finansmarknadernas infrastruktur.

b)

Varje arrangemang och åtgärd som är nödvändig för att upprätthålla en kontinuerlig drift av de operativa processerna för den eller de enheter som omfattas av återhämtningsplanen, inbegripet infrastruktur och it-tjänster.

c)

Den förväntade tidsramen för genomförandet av och effektiviteten hos varje återhämtningsalternativ.

d)

Återhämtningsalternativets effektivitet och indikatorernas lämplighet i olika scenarier med finansiell stress som bedömer vilken inverkan vart och ett av dessa scenarier har på de enheter som omfattas av återhämtningsplanen, särskilt deras kapital, likviditet, lönsamhet, riskprofil och verksamhet.

a)

Intern kommunikation, särskilt till personal, företagsråd eller andra företrädare för personalen.

b)

Extern kommunikation, särskilt till aktieägare och andra investerare, behöriga myndigheter, motparter, finansiella marknader, finansmarknadsstruktur, insättare och allmänheten, som tillämpligt.

c)

Effektiva förslag för att hantera eventuella negativa marknadsreaktioner.

1.

Huruvida planen omfattar alla de uppgifter som förtecknas i avsnitt A i bilagan till direktiv 2014/59/EU såsom närmare anges i kapitel I avsnitt I i denna förordning.

2.

Huruvida planen tillhandahåller information som är uppdaterad, även med avseende på eventuella väsentliga förändringar av enheten eller enheterna, särskilt förändringar av deras juridiska eller organisatoriska struktur eller dess affärsverksamhet eller finansiella situation sedan den senaste planen lämnades in, i enlighet med artikel 5.2 i direktiv 2014/59/EU.

3.

I tillämpliga fall, huruvida planen innehåller en analys av hur och när den enhet eller de enheter som omfattas av planen kan ansöka, i enlighet med de villkor som tas upp i planen, om att få utnyttja centralbanksfaciliteter och identifiera de tillgångar som kan förväntas godtas som säkerhet.

4.

Huruvida planen korrekt återspeglar en rad olika scenarier som inbegriper svår makroekonomisk och finansiell stress med relevans för de särskilda villkor för den eller de enheter som planen omfattar, med hänsyn till de riktlinjer som utfärdats av EBA i enlighet med artikel 5.7 i direktiv 2014/59/EU som närmare specificerar de indikatorer som ska ingå i återhämtningsplanerna, genom att göra sitt yttersta för att följa dem i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010.

5.

Huruvida planen innehåller en ram med indikatorer som anger tidpunkterna vid vilka lämpliga åtgärder som avses i planen kan vidtas.

6.

Huruvida den information som avses i leden 1–5 tillhandahålls med avseende på koncernen som helhet.

7.

I tillämpliga fall, huruvida planen omfattar arrangemang för finansiellt stöd inom koncernen vilka antagits enligt ett avtal om koncerninternt finansiellt stöd som har ingåtts i enlighet med kapitel III i direktiv 2014/59/EU.

8.

Huruvida, för vart och ett av de scenarier som inbegriper svår makroekonomisk och finansiell stress och som återspeglas i planen i enlighet med artikel 7.6 i direktiv 2014/59/EU, planen anger om det föreligger

1.

Tydligheten i planen anses vara etablerad om

2.

Relevansen i den information som ingår i planen anses vara etablerad, om sådan information är inriktad på att identifiera möjligheterna att bibehålla eller återställa den finansiella styrkan och bärkraften hos ett institut eller en koncern.

3.

Omfattningen av återhämtningsplanen ska anses vara etablerad om, med hänsyn till arten av den verksamhet som bedrivs av den enhet eller de enheter som omfattas av planen, deras storlek och graden av sammanlänkning med andra institut och koncerner och med det finansiella systemet i allmänhet

4.

Planens interna enhetlighet anses vara etablerad

a)

Planens grad av integration och överensstämmelse med de allmänna bestämmelserna om företagsstyrning och de interna rutinerna hos den enhet eller de enheter som planen gäller och dess/deras riskhanteringssystem.

b)

Huruvida planen innehåller ett tillräckligt antal rimliga och hållbara återhämtningsmetoder som gör det sannolikt att institutet eller koncernen skulle kunna motverka olika finansiella krisscenarier snabbt och effektivt.

c)

Huruvida återhämtningsalternativ i planen anger åtgärder som effektivt tar itu med de scenarier med svår makroekonomisk och finansiell stress som återspeglas i enlighet med artikel 5.6 i direktiv 2014/59/EU.

d)

Huruvida tidsfristen för genomförandet av alternativen är realistisk och beaktas i de förfaranden som utarbetats för att säkerställa genomförandet av återhämtningsåtgärder.

e)

Huruvida institutet eller koncernen har tillräcklig beredskap för att åtgärda det finansiella krisläget, särskilt genom bedömningar om de nödvändiga förberedande åtgärderna har identifierats tillräckligt och, i tillämpliga fall, om dessa åtgärder har genomförts eller om en plan för att genomföra dem har utarbetats.

f)

Lämpligheten i de olika scenarier med svår makroekonomisk och finansiell stress mot vilka planen har testats.

g)

Lämpligheten i de metoder för prövning av planen gentemot de scenarier som avses i led f och i vilken utsträckning analysen av återhämtningsalternativ och indikatorer för varje scenario ska kontrolleras genom denna prövning.

h)

Huruvida de antaganden och värderingar som görs inom ramen för planen och för varje återhämtning är realistiska och trovärdiga.

a)

Huruvida omfattningen av dess genomförande är inom institutets eller koncernens kontroll och i vilken utsträckning den skulle baseras på åtgärder av tredje man.

b)

Huruvida planen innehåller ett tillräckligt brett spektrum av återhämtningsalternativ och lämpliga indikatorer, villkor och förfaranden för att säkra ett snabbt genomförande av dessa alternativ.

c)

I vilken utsträckning planen beaktar rimligen förutsebara konsekvenser av genomförandet av det föreslagna återhämtningsalternativet för institutet eller koncernen.

d)

Huruvida planen och särskilt återhämtningsalternativen däri skulle upprätthålla institutets eller koncernens bärkraft och sanera dess finanser.

e)

Om tillämpligt, i vilken mån institutet eller koncernen, eller konkurrenter med liknande egenskaper, har hanterat en föregående period av finansiell stress med liknande egenskaper som det tänkta scenariot genom tillämpning av de återhämtningsalternativ som beskrivs, särskilt när det gäller ett snabbt genomförande av återhämtningsalternativ och, i fråga om en koncernåterhämtningsplan, samordning av återhämtningsalternativ inom koncernen.

1.

Huruvida planen och de enskilda återhämtningsalternativen rimligen kan genomföras i tid och på ett effektivt sätt, även i situationer som inbegriper svår makroekonomisk och finansiell stress.

2.

Huruvida planen och särskilda återvinningsalternativ rimligen kan genomföras i en omfattning som i tillräcklig grad uppnår sina mål utan några betydande negativa effekter på det finansiella systemet.

3.

Huruvida antalet återhämtningsalternativ tillräckligt minskar risken för uppkomst av hinder för genomförandet av dessa alternativ eller skadliga systemeffekter uppstår till följd av de återhämtningsåtgärder av andra institut eller koncerner som vidtas samtidigt.

4.

I vilken utsträckning återhämtningsalternativen kan kollidera med alternativ som tillämpas av institut eller koncerner med samma sårbara områden, t.ex. på grund av liknande affärsmodeller, strategier eller verksamhetsområden, om alternativen genomfördes samtidigt.

5.

I vilken utsträckning ett samtidigt genomförande av återhämtningsalternativ av flera institut eller koncerner sannolikt får en negativ inverkan på deras genomförbarhet.

1.

I vilken utsträckning planen förmår stabilisera koncernen som helhet, och varje institut som ingår i koncernen, särskilt med hänsyn till följande:

2.

I vilken utsträckning planen innehåller lösningar för att överbrygga eventuella hinder för genomförandet av återhämtningsåtgärder inom koncernen, vilka identifieras i förhållande till ett scenario som anges i artikel 5.6 i direktiv 2014/59/EU. om hindren inte kan åtgärdas, i vilken utsträckning alternativa återhämtningsåtgärder skulle kunna uppnå samma mål.

3.

I vilken utsträckning planen innehåller lösningar för att överbrygga eventuella väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder eller tillgångar inom koncernen som identifierats, om hindren inte kan åtgärdas, i vilken utsträckning alternativa återhämtningsåtgärder skulle kunna uppnå samma mål.

1.

En sammanfattning av planen, inklusive en beskrivning av institutet eller koncernen, och en sammanfattning av poster som avses i punkterna 2–8.

2.

En beskrivning av den resolutionsstrategi som övervägs i planen, inbegripet följande:

3.

En beskrivning av den information samt de arrangemang för tillhandahållande av denna information, som är nödvändiga för att effektivt genomföra resolutionsstrategin, som åtminstone omfattar följande:

4.

En beskrivning av arrangemang för att säkerställa driftskontinuitet i tillgången till kritiska funktioner under resolution, inbegripet åtminstone en beskrivning av:

5.

En beskrivning av finansieringsbehov och finansieringskällor som är nödvändiga för genomförandet av resolutionsstrategin som förutses i planen, inbegripet åtminstone en beskrivning av följande:

6.

Kommunikationsplaner som inbegriper åtminstone följande avgörande intressegrupper:

7.

Slutsatserna av bedömningen av möjligheten till resolution, åtminstone följande:

8.

Eventuella yttranden från institutet eller koncernen i fråga om resolutionsplanen.

a)

Bedömning av genomförbarhet och trovärdighet för institutets eller koncernens likvidation enligt normala insolvensförfaranden i enlighet med artikel 24.

b)

Val av föredragen resolutionsstrategi för bedömning i enlighet med artikel 25.

c)

Bedömning av den utvalda resolutionsstrategins genomförbarhet i enlighet med artiklarna 26–31.

d)

Bedömning av den utvalda resolutionsstrategins trovärdighet i enlighet med artikel 32.

a)

Finansmarknadens funktion och dess inverkan på marknadens förtroende.

b)

Finansmarknadens infrastrukturer, särskilt:

c)

Andra finansinstitut, särskilt:

d)

Den reala ekonomin och särskilt tillgängligheten av kritiska finansiella tjänster.

a)

Vilka resolutionsverktyg som skulle användas i den föredragna resolutionsstrategin och huruvida dessa resolutionsverktyg är tillgängliga för de juridiska personer på vilka de enligt resolutionsstrategin bör tillämpas.

b)

De medräkningsbara kvalificerade skulderna i den föreslagna resolutionsstrategin, risken att inte bidra till förlustabsorbering och rekapitalisering, samt de rättsliga enheter som utfärdar medräkningsbara kvalificerade skulder, med hänsyn till att

c)

Avtalsmässiga eller andra arrangemang för förluster som ska överföras mellan rättsliga enheter i en koncern.

d)

Institutets eller koncernens operativa struktur och affärsmodell, särskilt om institutet eller koncernen utmärks av en starkt integrerad eller decentraliserad struktur med en hög grad av åtskillnad mellan olika delar av institutet eller koncernen, med hänsyn till att

e)

Verkställbarheten av resolutionsverktyg som skulle tillämpas, särskilt i tredjeländer.

f)

Huruvida resolutionsstrategin kräver stöd till åtgärder av andra myndigheter, särskilt i tredjeländer, eller kräver att sådana myndigheter avstår från oberoende resolutionsåtgärder, samt huruvida sådana åtgärder är genomförbara och trovärdiga för dessa myndigheter.

a)

Struktur och verksamhet.

b)

Finansiella resurser.

c)

Information.

d)

Gränsöverskridande frågor.

e)

Juridiska frågor.

1.

Frågor som tas upp i punkterna 1–7, 16, 18 och 19 i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU.

2.

Beroendet av väsentliga enheter och centrala affärsområden för infrastruktur, informationsteknik, finansförvaltning eller finansieringsfunktioner, anställda eller andra kritiska delade tjänster.

3.

Huruvida förvaltnings-, kontroll- och riskhanteringssystem är förenliga med planerade förändringar av institutets eller koncernens struktur.

4.

Huruvida institutets eller koncernens rättsliga struktur och franchisingstruktur överensstämmer med planerade förändringar av institutets eller koncernens affärsstruktur.

5.

Huruvida de lämpliga resolutionsverktyg som krävs är tillgängliga för varje rättslig enhet för att genomföra resolutionsstrategin.

1.

Frågor som tas upp i punkterna 13, 14, 15 och 17 i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU.

2.

Behovet av att identifiera och kvantifiera beloppet av de skulder som, enligt den föredragna resolutionsstrategin, sannolikt inte bidrar till förlustabsorbering och rekapitalisering, med beaktande av åtminstone följande faktorer:

3.

Storleken på finansieringsbehovet under upptakten till och under resolution, tillgången till finansieringskällor och hinder för överföringar av medel som krävs inom institutet eller koncernen.

4.

Huruvida lämpliga arrangemang anges för förluster som ska överföras till rättsliga enheter på vilka resolutionsverktygen skulle tillämpas från andra bolag inom koncernen, i tillämpliga fall även en bedömning av beloppet och förlusttäckningsförmågan vid koncernintern finansiering.

1.

Frågor som tas upp i punkterna 8–12 i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU.

2.

Institutets eller koncernens förmåga att tillhandahålla information om belopp och placering inom koncernen av tillgångar som kan förväntas godtas som säkerhet för centralbanksfaciliteter.

3.

Institutets eller koncernens förmåga att tillhandahålla information för genomförande av en värdering för att fastställa beloppet för nedskrivning eller nödvändig rekapitalisering.

1.

Frågor som tas upp i punkt 20 i avsnitt C i bilagan till direktiv 2014/59/EU.

2.

Förekomsten av ändamålsenliga processer för samordning och kommunikation och garantier för åtgärder mellan hemlandets och värdlandets myndigheter, även i tredjeländer, för att möjliggöra leverans av resolutionsstrategin.

3.

Om lagstiftningen i hemlandets och värdlandets jurisdiktioner har företräde framför avtalsenlig uppsägningsrätt i finansiella avtal som endast utlöses av fallissemang och resolution av ett anknutet företag.

1.

Huruvida kraven för lagstadgade tillstånd eller godkännanden för att leverera resolutionsstrategin kan uppfyllas i god tid.

2.

Huruvida betydande avtalsdokumentation medger uppsägning av kontrakt vid inledning av resolutionsförfarandet.

3.

Huruvida avtalsförpliktelser som inte kan åsidosättas av resolutionsmyndigheten förbjuder överföring av tillgångar och/eller skulder som förutses i resolutionsstrategin.

a)

Finansmarknadens funktion och särskilt dess inverkan på marknadens förtroende.

b)

Finansmarknadens infrastrukturer, särskilt

c)

Andra finansinstitut, särskilt

d)

Den reala ekonomin och särskilt tillgängligheten av finansiella tjänster.

a)

Kapital- och likviditetsbehoven hos den mottagande enheten identifieras genom en beskrivning av den mottagande enhetens kapital- och likviditetssituation och en prognos för dess kapital- och likviditetsbehov har täckning under en tillräckligt lång tidsperiod, med beaktande av alla övriga relevanta finansiella källor som kan tillgripas för att täcka dessa behov, den tidsperiod som krävs för att avhjälpa företagets ekonomiska svårigheter och villkoren för stödet.

b)

En analys av det finansiella läget och de interna och externa orsakerna till de ekonomiska svårigheterna, särskilt den mottagande enhetens affärsmodell och riskhantering, och tidigare, nuvarande och förväntade marknadsförhållanden, motsäger inte utsikten för återställande.

c)

En handlingsplan med åtgärder för att återställa den mottagande enhetens finansiella läge, inbegripet om så krävs en översyn av dess affärsmodell och riskhantering.

d)

Antagandena i de beskrivningar och beräkningar som anges i leden a, b och c är sammanhängande och rimliga och beaktar den mottagande enhetens stressade situation, de nuvarande marknadsförhållandena och den potentiella negativa utvecklingen.

a)

Villkoren återspeglar på ett adekvat sätt

b)

Villkoren avspeglar det bästa intresset för den enhet som tillhandahåller stöd i enlighet med artikel 19.7 i direktiv 2014/59/EU och förhållandet mellan fördelar, risker och kostnader som beaktats vid fastställandet av det egna intresset, inklusive direkta eller indirekta förmåner som kan tillfalla den stödjande enheten till följd av tillhandahållandet av finansiellt stöd och fördelarna för koncernen av denna bestämmelse.

a)

tillgångarna i det stödjande företaget rimligtvis alltid kan förväntas vara högre än dess skulder,

b)

den stödjande enheten rimligen kan förväntas uppfylla följande:

a)

Den potentiella absorptionen av förluster inom koncernen efter det att resolutionsvillkoren har uppfyllts.

b)

Kopplingen mellan den stödjande enheten och den mottagande enheten.

c)

Risken för spridning inom koncernen.

d)

Koncernens ökade komplexitet genom tillhandahållandet av finansiellt stöd.

e)

Kapital- och likviditetssituationen i den stödjande enheten.

1.

Värderingsmannen har de kvalifikationer, den erfarenhet, kompetens och kunskap samt de resurser som krävs och kan utföra värderingen effektivt utan alltför stort beroende av någon berörd offentlig myndigheter eller den berörda relevanta enheten i enlighet med artikel 39.

2.

Värderingsmannen är juridiskt fristående från de berörda myndigheterna och den berörda enheten i enlighet med artikel 40.

3.

Värderingsmannen har inga väsentliga gemensamma eller motstridiga intressen i den mening som avses i artikel 41.

a)

begära eller ta emot instruktioner eller riktlinjer från någon berörd myndighet eller den berörda enheten,

b)

begära eller ta emot ekonomiska eller andra förmåner från någon berörd myndighet eller den relevanta enheten.

a)

tillhandahållande av instruktioner, riktlinjer, lokaler, teknisk utrustning eller andra former av stöd där, enligt tillsättningsmyndighetens bedömning, eller enligt annan myndighet med befogenhet att utföra denna uppgift i den berörda medlemsstaten, detta anses nödvändigt för att uppnå målen för värderingen.

b)

utbetalningar till den oberoende värderingsmannen av sådant arvode och sådan kostnadsersättning som är rimlig i samband med utförandet av värderingen.

a)

När det gäller fysiska personer får den oberoende värderingsmannen inte vara anställd eller uppdragstagare hos en relevant myndighet eller den relevanta enheten.

b)

När det gäller juridiska personer får den oberoende värderingsmannen inte tillhöra samma koncern som en relevant offentlig myndighet eller den berörda enheten.

a)

Företagsledningen och ledningsorganets medlemmar i den berörda enheten.

b)

De juridiska eller fysiska personer som kontrollerar eller har ett kvalificerat innehav i den relevanta enheten.

c)

De borgenärer som tillsättningsmyndigheten eller sådan annan myndighet som får ges befogenhet att utföra denna uppgift i den berörda medlemsstaten, konstaterat vara betydande på grundval av de upplysningar som var tillgängliga för tillsättningsmyndigheten eller sådan annan myndighet som kan ha befogenhet att utföra denna uppgift i den berörda medlemsstaten.

d)

Varje koncernenhet.

a)

Den oberoende värderingsmannens tillhandahållande av tjänster, inbegripet tidigare tjänster som den relevanta enheten och personer som avses i punkt 3 försetts med, och i synnerhet kopplingen mellan dessa tjänster och de faktorer som är relevanta för värderingen.

b)

Personliga och ekonomiska förbindelser mellan den oberoende värderingsmannen och den relevanta enheten och de personer som avses i punkt 3.

c)

Investeringar eller andra väsentliga ekonomiska intressen för den oberoende värderingsmannen.

d)

När det gäller juridiska personer, varje strukturell åtskillnad eller andra arrangemang som ska inrättas för att hantera eventuella hot mot revisorernas oberoende såsom självgranskning, egenintresse, partiskhet, förtrogenhet, tillit eller hot, inbegripet arrangemang för att särskilja de tjänstemän som kan vara involverade i värderingen och andra medarbetare.

a)

i enlighet med alla tillämpliga etiska regler och yrkesmässiga normer, upprätthålla riktlinjer och förfaranden för att identifiera alla faktiska eller potentiella intressekonflikter som kan anses utgöra ett väsentligt intresse i enlighet med punkt 2,

b)

utan dröjsmål underrätta tillsättningsmyndigheten eller sådan annan myndighet med befogenhet att utföra den uppgift som avses i punkt 2 i den berörda medlemsstaten, om alla faktiska eller potentiella intressekonflikter som den oberoende värderingsmannen, vid bedömningen av den myndigheten, anser kan utgöra ett väsentligt intresse i enlighet med punkt 2,

c)

vidta lämpliga åtgärder för att se till att ingen av de anställda eller andra personer som utför värderingen har något väsentligt intresse av det slag som avses i punkt 2.

a)

inte är fullständigt säkrad,

b)

är fullständigt säkrad men regleras av avtalsvillkor som inte ålägger gäldenären att kontinuerligt bibehålla full säkerhet, i enlighet med kraven i unionsrätten eller i ett tredjelands rätt som ger effekter som kan likställas med unionsrätten.

a)

Skulder som uppkommer efter detta datum, oavsett om de har upprättats enligt relevanta avtal som ingåtts före detta datum, däribland enligt ramavtal mellan de avtalsslutande parterna som reglerar flera skulder.

b)

Skulder som uppkommit före eller efter detta datum enligt relevanta avtal som ingåtts före detta datum och som är föremål för en väsentlig ändring.

c)

Skulder inom ramen för skuldinstrument som emitterats efter detta datum.

d)

Skulder inom ramen för skuldinstrument som emitterats före eller efter detta datum enligt relevanta avtal som ingåtts före detta datum och som är föremål för en väsentlig ändring.

a)

på begäran av resolutionsmyndigheten, eller på initiativ av administrativa eller rättsliga myndigheter i det tredjeland vars lag reglerar skulden eller instrumentet, gör att sådana vederbörligen befullmäktigade administrativa eller rättsliga myndigheter i tredjeland, inom en period som resolutionsmyndigheten beslutar, inte äventyrar den effektiva tillämpningen av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter för att myndigheten ska kunna göra något av följande:

b)

föreskriver att de grunder på vilka ett tredjelands administrativa eller rättsliga myndighet kan vägra att erkänna eller stödja utövandet av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna i enlighet med led a, tydligt anges och begränsas till en eller flera av följande undantagsfall:

1.

Erkännande och godtagande från motparten i ett institut eller en sådan enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU av att skulden kan komma att omfattas av en resolutionsmyndighets nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter.

2.

En beskrivning av varje resolutionsmyndighets nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter enligt den nationella lagstiftning som införlivar avdelning IV kapitel IV avsnitt 5 i direktiv 2014/59/EU, eller, i tillämpliga fall, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 (7), och särskilt de befogenheter som anges i artikel 63.1 e, f, g och j i direktiv 2014/59/EU.

3.

Erkännande och godtagande från motparten i ett institut eller en sådan enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU

4.

erkännande och godtagande, av motparten i ett institut eller en sådan enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU, av att avtalsvillkoren är uttömmande i frågor som beskrivs däri med uteslutande av alla andra avtal, arrangemang eller överenskommelser mellan parterna om föremålet för avtalet i fråga.

a)

namn, adress och, i förekommande fall, identifieringskoden för juridiska personer för institutet eller för den enhet som är underrättelsens avsändare,

b)

namn och adress till det stadgeenliga sätet för institutets eller enhetens närmaste och slutgiltiga moderföretag, där så krävs,

c)

relevant information och analyser som ledningsorganet beaktat vid bedömningen för att fastställa att kraven i artikel 32.4 i direktiv 2014/59/EU är uppfyllda,

d)

en kopia av ledningsorganets skriftliga resolution som bekräftar dess bedömning att institutet eller enheten har fallerat eller sannolikt kommer att fallera,

e)

all övrig information som ledningsorganet anser relevant för sin bedömning.

1.

En kopia av underrättelsen som ska innehålla samtliga uppgifter som avses i artikel 46.1.

2.

Uppgifter om krisförebyggande åtgärder eller åtgärder som avses i artikel 104 i direktiv 2013/36/EU och som den behöriga myndigheten har vidtagit eller kräver att det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU ska vidta, i förekommande fall.

3.

Ytterligare bestyrkande underlag som den behöriga myndigheten anser nödvändig för att resolutionsmyndigheten ska kunna fatta ett välgrundat beslut.

a)

Namnet på det institut eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU som underrättelse gäller.

b)

De uppgifter som avses i artikel 46.1 a och b.

c)

En sammanfattning av den bedömning som krävs enligt artikel 32.1 a och b i direktiv 2014/59/EU.

a)

Namn, adress och, i förekommande fall, identifieringskoden för juridiska personer för det institut eller den enhet under resolution som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU.

b)

Namn och adress för det lagstadgade sätet för det närmaste och slutgiltiga moderföretaget till det institut eller den enhet under resolution som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU, där så är tillämpligt.

c)

En förteckning över namnen på andra koncernenheter och närstående filialer som är föremål för resolutionsåtgärder, inbegripet uppgifter om filialer i tredjeländer, i den utsträckning det är möjligt.

d)

En sammanfattning av relevanta resolutionsåtgärder som vidtas, de datum från och med vilka dessa resolutionsåtgärder träder i kraft och särskilt effekterna för slutkunder samt uppgifter om

e)

Bekräftelse av normala avtalsmässiga åtaganden, inklusive återbetalningsplaner, som inte omfattas av uppskjutande enligt artiklarna 69, 70 och 71 i direktiv 2014/59/EU.

f)

Kontaktpunkten inom den institution där kunder och borgenärer kan söka ytterligare information och uppdateringar om institutet eller den enhet som avses i artikel 1.1 b, c eller d i direktiv 2014/59/EU och dess drift.

a)

Yttrandet från resolutionsmyndigheten på koncernnivå, också med beaktande av led b, om likvärdig sekretess och tystnadsplikt som är tillämplig på presumtiva observatörer.

b)

Villkoren för observatörernas deltagande i resolutionskollegiet som ska ingå i det skriftliga avtal och de förfaranden som föreslås av resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

c)

Bedömningen av resolutionsmyndigheten på koncernnivå om betydelsen av den berörda filialen, om kandidaten är ett tredjelands resolutionsmyndighet för en viss filial.

d)

Fastställande av en tidsfrist vid slutet av vilken medgivande ska förutsättas: inom denna tidsfrist får de avvikande medlemmar av resolutionskollegiet som avses i artikel 88.2 b, c och d i direktiv 2014/59/EU uttrycka sina fullständigt motiverade invändningar mot den uppfattning av resolutionsmyndigheten på koncernnivå som avses i led a i denna punkt.

a)

En beskrivning av koncernen, moderföretaget inom unionen, dotterföretag och betydande filialer.

b)

En identifiering av kollegiets medlemmar och observatörer.

c)

En beskrivning av den allmänna ramen för resolutionskollegiets samarbete med myndigheter och samordning av verksamhet och uppgifter.

a)

En beskrivning av resolutionskollegiets olika undergrupper för utförandet av olika uppgifter, när så krävs. I detta syfte, särskilt med hänsyn till de medlemmar av kollegiet som slutför gemensamma beslut, ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå överväga behovet av att organisera resolutionskollegiet i olika undergrupper.

b)

En identifiering av kollegiets medlemmar och observatörer som deltar i kollegiets specifika verksamheter. I detta syfte ska resolutionsmyndigheten på koncernnivå säkerställa att kollegiets olika undergrupper, inbegripet de undergrupper som omfattar observatörer, inte leder till att den gemensamma beslutsprocessen begränsas eller föregrips, särskilt med hänsyn till de medlemmar av kollegiet som är ålagda att slutföra gemensamma beslut i enlighet med relevanta bestämmelser i direktiv 2014/59/EU.

c)

En beskrivning av ramen, villkoren för observatörernas deltagande i resolutionskollegiet, inbegripet villkoren för deras deltagande i kollegiets olika dialoger och processer, liksom deras rättigheter och skyldigheter när det gäller att utbyta information med beaktande av artiklarna 90 och 98 i direktiv 2014/59/EU. Resolutionsmyndigheten på koncernnivå ska säkerställa att den allmänna ramen och villkoren för observatörernas deltagande inte är förmånligare än de villkor som fastställts för kollegiets medlemmar i enlighet med denna förordning och det berörda kollegiets relevanta skriftliga arrangemang.

d)

En beskrivning av samarbete och samordning i krissituationer, särskilt av systemisk karaktär, som kan utgöra hot mot någon av koncernenheternas funktionsduglighet.

e)

En beskrivning av de förfaranden som ska följas när gemensamma beslut inte är obligatoriska, men när det förefaller nödvändigt att utveckla ett gemensamt synsätt inom resolutionskollegiet eller inom någon av dess understrukturer.

f)

En beskrivning av arrangemangen för informationsutbyte, inbegripet relevant omfattning, frekvens och kommunikationskanaler, med beaktande av artiklarna 90 och 98 i direktiv 2014/59/EU och den roll som resolutionsmyndigheten på koncernnivå har som samordnare för att samla in och sprida information bland kollegiets medlemmar och observatörer.

g)

En beskrivning av relevant information som ska delas med resolutionskollegiets medlemmar och observatörer, särskilt i samband med resolutionsplanering, bedömning av möjligheten till resolution och andra uppgifter som avses i artikel 88.1 i direktiv 2014/59/EU, med beaktande av artiklarna 90 och 98 i direktiv 2014/59/EU och av resolutionsmyndighetens roll på koncernnivå.

h)

En beskrivning av förfarandena för behandling av konfidentiella uppgifter med beaktande av artiklarna 90 och 98 i direktiv 2014/59/EU.

i)

En beskrivning av förfaranden för regelbundna och tillfälliga fysiska sammanträden.

j)

En beskrivning av metoden för att samordna de oberoende synpunkter som tillsynskollegiet eller den samordnande tillsynsmyndigheten överlämnar till resolutionsmyndigheterna, när så krävs genom lagstiftning eller på myndighetens eget initiativ.

k)

En beskrivning av metoden för samordning av de synpunkter som avses i led j, särskilt en beskrivning av resolutionsmyndighetens relevanta roll på koncernnivå när det gäller att förmedla dessa synpunkter till den samordnande tillsynsmyndigheten.

l)

En beskrivning av strategin för kommunikation med den samordnande tillsynsmyndigheten, de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna, moderföretaget inom unionen och de enheter i koncernen som avses i artikel 58.

m)

Andra avtal som rör resolutionskollegiets arbete.

n)

Alla bestämmelser om arrangemang för avbrytande.

a)

Ansvarsfördelningen för samordning av yttre kommunikation, under pågående verksamhet, i en situation där ett institut eller en koncern anses fallera eller sannolikt kommer att fallera, samt i en resolutionssituation.

b)

Fastställande av vilka upplysningar som ska lämnas om koncernresolutionsstrategier.

c)

Samordning av offentliga uttalanden i situationer där ett institut eller en koncern anses fallera eller sannolikt kommer att fallera.

d)

Samordning av offentliga uttalanden om resolutionsåtgärder, inbegripet offentliggörandet av order eller instrument genom vilka resolutionsåtgärder har vidtagits, eller meddelanden som redogör för effekterna av resolutionsåtgärder.

a)

Säkra kommunikationsmedel som ska användas.

b)

Information som ska utbytas.

c)

Berörda personer som ska kontaktas.

d)

Kommunikationsförfaranden som ska följas av berörda kollegiemedlemmar.

a)

Inledande dialog mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretag om koncernens resolutionsstrategi inför ett gemensamt beslut om koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolutionen.

b)

Begäran om information som är nödvändig för moderföretaget inom unionen för utarbetandet av koncernresolutionsplanen och utförandet av bedömning av möjligheten till resolution i enlighet med artikel 11 i direktiv 2014/59/EU.

c)

Inlämnande av den information som anges i led b direkt från moderföretaget inom unionen till resolutionsmyndigheten på koncernnivå i enlighet med artikel 13.1 i direktiv 2014/59/EU.

d)

Översändande av information som resolutionsmyndigheten på koncernnivå erhåller från moderföretaget inom unionen till de myndigheter som anges i artikel 13.1 i direktiv 2014/59/EU med angivande av en tidsfrist för eventuella framställningar om ytterligare information.

e)

Inlämnande av bidrag för utveckling av koncernresolutionsplanen och bedömning av möjligheten till resolution från resolutionsmyndigheterna för dotterföretag till resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

f)

Inlämnande av förslaget till koncernresolutionsplan och förslaget till bedömning av möjligheten till resolution från resolutionsmyndigheten på koncernnivå till resolutionskollegiet.

g)

Inlämnande av eventuella kommentarer om förslaget till koncernresolutionsplan och förslaget till bedömning av möjligheten till resolution, från resolutionsmyndigheten på koncernnivå till resolutionskollegiet.

h)

Diskussion med moderföretaget inom unionen om förslaget till koncernresolutionsplan och dess bedömning av möjligheten till resolution, om detta bedöms vara lämpligt av resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

i)

Dialog mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretag om förslaget till koncernresolutionsplan och dess bedömning av möjligheten till resolution.

j)

Spridning av förslaget till gemensamt beslutsdokument om koncernresolutionsplanen och om bedömning av möjligheten till resolution, från resolutionsmyndigheten på koncernnivå till dotterföretagens resolutionsmyndigheter.

k)

Spridning av förslaget till gemensamt beslutsdokument om koncernresolutionsplanen och bedömning av möjligheten till resolution mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och dotterföretagens resolutionsmyndigheter.

l)

Gemensam beslutsprocess för resolutionsplanering i koncerner och bedömning av möjligheten till resolution.

m)

Meddelande om slutförandet av det gemensamma beslutet till moderföretaget inom unionen tillsammans med en sammanfattning av huvudinslagen i koncernresolutionsplanen.

a)

återspegla omfattningen och komplexiteten av varje steg i processen för gemensamma beslut,

b)

ta hänsyn till tidtabellen för andra gemensamma beslut som organiseras inom resolutionskollegiet,

c)

i möjligaste mån beakta tidtabellen för andra gemensamma beslut som organiseras inom det relevanta tillsynskollegiet, särskilt tidtabellen för det gemensamma beslutet om granskning och bedömning av koncernåterhämtningsplanen i enlighet med artikel 8.2 i direktiv 2014/59/EU.

a)

Ett beräknat datum för när begäran om den information som är nödvändig för utarbetandet av koncernresolutionsplanen och utförandet av bedömningen av möjligheten till resolution förväntas ske i enlighet med artikel 61.2 b och tidsfristen för inlämning av denna information i enlighet med artikel 61.2 c.

b)

Ett beräknat datum för anordnande av den diskussion som avses i artikel 61.2 h, i förekommande fall.

c)

Ett beräknat datum för det meddelande som avses i artikel 61.2 m.

1.

Diskutera ett preliminärt förslag till resolutionsstrategi för koncernen.

2.

Kontrollera om någon av de uppgifter som behövs för utarbetandet av koncernresolutionsplanen och bedömning av möjligheten till resolution redan är tillgängliga för någon av de behöriga myndigheterna, och dela med sig av denna information i enlighet med artikel 11.2 i direktiv 2014/59/EU.

3.

Besluta vilken ytterligare information som ska begäras från moderföretaget inom unionen.

4.

Enas om de bidrag som krävs från dotterföretagens resolutionsmyndigheter till resolutionsmyndigheten på koncernnivå för utarbetandet av koncernresolutionsplanen och utförandet av bedömningen av möjligheten till resolution.

1.

Namnen på den resolutionsmyndighet på koncernnivå och de resolutionsmyndigheter för dotterföretag som fattar det gemensamma beslutet om koncernresolutionsplan och bedömningen av möjligheten till resolution.

2.

Namnen på de resolutionsmyndigheter och behöriga myndigheter som deltagit i samrådet för utarbetande och upprätthållande av koncernresolutionsplanen och utförandet av bedömningen av möjligheten till resolution, i synnerhet

3.

Namnet på det moderföretag inom unionen och på de enheter som ingår i koncernen och som omfattas av koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution, och som det gemensamma beslutet avser och är tillämpligt på.

4.

Hänvisningar till tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av det gemensamma beslutet om koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution.

5.

Datum för antagandet av ett gemensamt beslut om koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution, och för alla relevanta uppdateringar.

6.

Koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution, inbegripet eventuella åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder för resolution i enlighet med artiklarna 17.4, 17.5, 17.6 och 18 i direktiv 2014/59/EU, enligt vilka det gemensamma beslutet fattas. Om moderföretaget inom unionen eller någon av dess enheter håller på att genomföra dessa åtgärder, ska information om tidtabellen för deras genomförande också anges.

7.

En sammanfattning av synpunkter som framförts av de tillfrågade myndigheterna i processen för ett gemensamt beslut om koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution.

8.

Om EBA har rådfrågats under processen för gemensamma beslut, en förklaring av eventuella avvikelser från EBA:s råd.

a)

Namnet på resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

b)

Namnet på moderföretaget inom unionen.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av beslutet.

d)

Datum för beslutet.

e)

Koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution, inbegripet eventuella åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder för resolution i enlighet med artiklarna 17.4, 17.5 och 17.6 i direktiv 2014/59/EU, enligt vilka det gemensamma beslutet fattas. Om moderföretaget inom unionen håller på att genomföra dessa åtgärder, ska tidsplanen för deras genomförande också anges.

f)

Namnen på de medlemmar och observatörer i resolutionskollegiet som, i enlighet med bestämmelserna och villkoren för observatörernas deltagande, är involverade i processen för ett gemensamt beslut, tillsammans med en sammanfattning av de synpunkter som uttryckts av dessa myndigheter och information om frågor som leder till oenighet.

g)

Kommentarer från resolutionsmyndigheten på koncernnivå på de synpunkter som uttryckts av medlemmar och observatörer i resolutionskollegiet, särskilt om frågor som leder till oenighet.

a)

Namnet på den resolutionsmyndighet som fattar beslutet.

b)

Namnet på den eller de enheter som lyder under den resolutionsmyndighet som beslutet avser och är tillämpligt på.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av beslutet.

d)

Datum för beslutet.

e)

Koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution, inbegripet eventuella åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder för resolution i enlighet med artiklarna 17.4, 17.5 och 17.6 i direktiv 2014/59/EU, enligt vilka det gemensamma beslutet fattas. Om enheterna håller på att genomföra dessa åtgärder, ska tidsplanen för deras genomförande också anges.

f)

Namnet på resolutionsmyndigheten på koncernnivå tillsammans med förklaringar om skälen till invändningarna till den föreslagna koncernresolutionsplanen och bedömningen av möjligheten till resolution.

a)

En månad efter utgången av den period som anges i artikel 13.4 i direktiv 2014/59/EU.

b)

En månad efter det att EBA inkommit med råd som ett svar på en begäran om samråd enligt artikel 13.4 tredje stycket i direktiv 2014/59/EU.

c)

En månad efter det att EBA fattat ett beslut i enlighet med artikel 13.5 andra stycket eller artikel 13.6 i direktiv 2014/59/EU, eller en annan tidsfrist som EBA anger i ett sådant beslut.

a)

Utarbetande och spridning av rapporten om de väsentliga hinder som identifierats i enlighet med artikel 18.2 i direktiv 2014/59/EU av resolutionsmyndigheten på koncernnivå, i samråd med den samordnande tillsynsmyndigheten och EBA.

b)

Överlämnande av rapporten enligt artikel 18.2 i direktiv 2014/59/EU från resolutionsmyndigheten på koncernnivå till moderföretaget inom unionen, dotterföretagens resolutionsmyndigheter och resolutionsmyndigheterna i de jurisdiktioner där betydande filialer är belägna.

c)

Datum då moderföretaget inom unionen inkommer med synpunkter och för resolutionsmyndigheten på koncernnivå föreslår alternativa åtgärder för att undanröja de väsentliga hindren, om sådana finns, i enlighet med artikel 18.3 i direktiv 2014/59/EU.

d)

Dialog mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och dotterföretagens resolutionsmyndigheter och andra medlemmar i resolutionskollegiet om eventuella synpunkter eller alternativa åtgärder för att avhjälpa de väsentliga hinder som föreslagits av moderföretaget inom unionen i enlighet med artikel 18.3 i direktiv 2014/59/EU.

e)

Utarbetande av förslag till gemensamt beslut om åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder för resolution.

f)

Slutförande av förslag till gemensamt beslut om åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder för resolution.

g)

Meddelande av förslag till gemensamt beslut om åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder för resolution.

a)

Namnet på det moderföretag inom unionen och på de enheter som ingår i koncernen som det gemensamma beslutet avser och är tillämpligt på.

b)

Namnen på den resolutionsmyndighet på koncernnivå och de resolutionsmyndigheter för dotterföretag som fattar det gemensamma beslutet.

c)

Namnen på relevanta behöriga myndigheter och resolutionsmyndigheter för de betydande filialerna som har rådfrågats om resolution av koncernen, om åtgärder för att hantera eller avlägsna väsentliga hinder och om de kommentarer och eventuella alternativa åtgärder som inlämnats av moderföretaget inom unionen.

d)

Namnen på de observatörer som deltog i processen för gemensamma beslut i enlighet med villkoren för observatörernas deltagande som anges i de skriftliga arrangemangen.

e)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av det gemensamma beslutet.

f)

Datum för beslutet.

g)

De åtgärder enligt artikel 17.5 och 17.6 i direktiv 2014/59/EU som beslutats av resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretag och den tidsperiod inom vilken respektive koncernenheter ska ta itu med dessa åtgärder.

h)

Om de åtgärder som har föreslagits av moderföretaget inom unionen inte godtagits eller delvis godtagits av resolutionsmyndigheten på koncernnivå och dotterföretagens resolutionsmyndigheter, en förklaring till varför de åtgärder som föreslagits av moderföretaget inom unionen inte bedöms som lämpliga för att avlägsna väsentliga resolutionshinder, och hur de åtgärder som avses i led g effektivt skulle minska eller avlägsna väsentliga resolutionshinder.

i)

En sammanfattning av de synpunkter som framförts av de tillfrågade myndigheterna i processen för gemensamma beslut.

j)

Om EBA har rådfrågats under processen för gemensamma beslut, en förklaring av eventuella avvikelser från EBA:s råd.

a)

Namnet på den resolutionsmyndighet på koncernnivå som fattar beslutet.

b)

Namnet på det moderföretag inom unionen och på de enheter som ingår i koncernen som det gemensamma beslutet avser och är tillämpligt på.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av beslutet.

d)

Datum för beslutet.

e)

De åtgärder enligt artikel 17.5 och 17.6 i direktiv 2014/59/EU som beslutats av resolutionsmyndigheten på koncernnivå och den tidsperiod inom vilken dessa åtgärder ska genomföras.

f)

Om de åtgärder som har föreslagits av moderföretaget inom unionen inte godtagits eller delvis godtagits av resolutionsmyndigheten på koncernnivå, ska en förklaring lämnas till hur de åtgärder som har föreslagits av moderföretaget inom unionen bedöms som olämpliga för att avlägsna väsentliga resolutionshinder och hur de åtgärder som avses i led e effektivt skulle minska eller avlägsna väsentliga hinder för resolution.

g)

Namnen på berörda medlemmar och observatörer i resolutionskollegiet, i enlighet med de bestämmelser och villkor för observatörernas deltagande i processen för att åtgärda väsentliga hinder för resolution, tillsammans med en sammanfattning av de synpunkter som uttryckts av dessa myndigheter och information om frågor som leder till oenighet.

h)

Synpunkter från resolutionsmyndigheten på koncernnivå på de synpunkter som uttryckts av medlemmar och observatörer i resolutionskollegiet, särskilt om frågor som leder till oenighet.

a)

Namnet på den resolutionsmyndighet som fattar beslutet.

b)

Namnet på de enheter som lyder under den resolutionsmyndighet som beslutet avser och är tillämpligt på.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av beslutet.

d)

Datum för beslutet.

e)

De åtgärder enligt artikel 17.5 och 17.6 i direktiv 2014/59/EU som beslutats av resolutionsmyndigheten och den tidsperiod inom vilken respektive enheter ska vidta dessa åtgärder.

f)

Om de åtgärder som har föreslagits av dotterföretag i enlighet med artikel 17.3 och 17.4 i direktiv 2014/59/EU inte godtagits eller delvis godtagits av dotterföretagens resolutionsmyndighet, en förklaring av hur de åtgärder som har föreslagits av dessa dotterföretag bedöms som olämpliga för att avlägsna väsentliga resolutionshinder och hur de åtgärder som avses i led e effektivt skulle minska eller avlägsna väsentliga resolutionshinder.

g)

Namnet på resolutionsmyndigheten på koncernnivå tillsammans med förklaringar till invändningarna mot de åtgärder som föreslagits av resolutionsmyndigheten på koncernnivå för att ta itu med väsentliga resolutionshinder.

a)

En månad efter utgången av den period som anges i artikel 18.5 i direktiv 2014/59/EU, i tillämpliga fall.

b)

En månad efter det att EBA inkommit med råd som ett svar på en begäran om samråd enligt artikel 18.5 andra stycket i direktiv 2014/59/EU.

c)

En månad efter det att EBA fattat ett beslut i enlighet med artikel 18.6 tredje stycket eller artikel 18.7 andra stycket i direktiv 2014/59/EU, eller en annan tidsfrist som EBA anger i ett sådant beslut.

a)

Inlämnande av förslaget från resolutionsmyndigheten på koncernnivå om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå eller moderföretagsnivå till dotterföretagens resolutionsmyndigheter och till den samordnande tillsynsmyndigheten.

b)

Inlämnande av förslag från dotterföretagens resolutionsmyndigheter om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder för enheter inom deras jurisdiktion på individuell nivå till resolutionsmyndigheten på koncernnivå och respektive behöriga myndigheter.

c)

Dialog mellan resolutionsmyndigheten på koncernnivå och dotterföretagens resolutionsmyndigheter om de föreslagna minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå, moderföretags- och dotterföretagsnivå, liksom med resolutionsmyndigheterna i jurisdiktioner där betydande filialer är etablerade.

d)

Förberedelse och inlämnande till dotterföretagens resolutionsmyndigheter av förslaget från resolutionsmyndigheten på koncernnivå om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå eller moderföretagsnivå.

e)

Dialog om förslaget om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå, moderföretagsnivå och varje dotterföretagsnivå för moderföretaget inom unionen och koncernens dotterföretag, där så krävs av lagstiftningen i en medlemsstat.

f)

Ett gemensamt beslut om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå, moderföretagsnivå och varje dotterföretagsnivå.

g)

Meddelande av det gemensamma beslutet om minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå, moderföretagsnivå och dotterföretagsnivå till moderföretaget inom unionen.

a)

återspegla omfattningen och komplexiteten av varje steg i processen för gemensamma beslut,

b)

ta hänsyn till tidtabellen för andra gemensamma beslut som organiseras inom resolutionskollegiet,

c)

i möjligaste mån beakta tidtabellen för andra gemensamma beslut som organiseras inom det relevanta tillsynskollegiet, särskilt tidtabellen för det gemensamma beslutet om institutspecifika tillsynskrav i enlighet med artikel 113 i direktiv 2013/36/EU.

a)

det minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder som vid alla tidpunkter ska vara uppfyllt av moderföretaget inom unionen, såvida inte användningen av undantag har beviljats i enlighet med artikel 45.11 i direktiv 2014/59/EU,

b)

minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå.

a)

Namnen på resolutionsmyndigheten på koncernnivå och resolutionsmyndigheterna för dotterföretag som ska fatta gemensamt beslut om minimikraven för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå, moderföretagets och dotterföretagets nivå.

b)

Namnen på den samordnande tillsynsmyndigheten och övriga behöriga myndigheter som har hörts.

c)

Namnen på de observatörer som deltog i processen för gemensamma beslut i enlighet med villkoren för observatörernas deltagande som anges i de skriftliga arrangemangen.

d)

Namnet på det moderföretag inom unionen och på de enheter som ingår i koncernen som det gemensamma beslutet avser och är tillämpligt på.

e)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande och färdigställande av det gemensamma beslutet samt om dess räckvidd. Hänvisningar till eventuella ytterligare kriterier som medlemsstaterna har fastställt på grundval av vilka minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas.

f)

Datum för förslaget till gemensamt kapitalbeslut och för alla relevanta uppdateringar av det.

g)

Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå och, om så är tillämpligt, en tidsfrist för att nå upp till denna nivå, tillsammans med lämplig motivering för att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på denna nivå med beaktande av de bedömningskriterier som avses i artikel 45.6 a–f i direktiv 2014/59/EU.

h)

Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med avseende på moderföretaget inom unionens nivå, såvida inte användningen av undantag har beviljats i enlighet med artikel 45.11 i direktiv 2014/59/EU, och en tidsfrist för att nå upp till denna nivå, om så är tillämpligt, tillsammans med lämplig motivering för att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på denna nivå, med beaktande av de bedömningskriterier som avses i artikel 45.6 a–f i direktiv 2014/59/EU.

i)

Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på varje dotterföretags nivå på individuell basis, såvida inte användningen av undantag har beviljats i enlighet med artikel 45.12 i direktiv 2014/59/EU och, om så är tillämpligt, en tidsfrist för att nå upp till denna nivå tillsammans med lämplig motivering för att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på denna nivå med beaktande av de bedömningskriterier som avses i artikel 45.6 a–f i direktiv 2014/59/EU.

a)

Namnet på resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

b)

Namnet på moderföretaget inom unionen och namnen på andra enheter i den jurisdiktion i vilken gemensamma beslut tillämpas.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av beslutet och särskilt hänvisningar till eventuella ytterligare kriterier som fastställts av den medlemsstat där moderföretaget inom unionen är tillåtet, på grundval av vilka minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas.

d)

Datum för beslutet.

e)

Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad nivå, och en tidsfrist för att nå upp till denna nivå, där tillämpligt, tillsammans med lämplig motivering för att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på denna nivå, med beaktande av de bedömningskriterier som avses i artikel 45.6 a–f i direktiv 2014/59/EU.

f)

Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder med avseende på moderföretaget inom unionens nivå, såvida inte undantag har beviljats i enlighet med artikel 45.11 i direktiv 2014/59/EU, och en tidsfrist för att nå upp till denna nivå, om så är tillämpligt, tillsammans med lämplig motivering för att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på denna nivå, med beaktande av de bedömningskriterier som avses i artikel 45.6 a–f i direktiv 2014/59/EU.

g)

Namnen på de medlemmar och observatörer i resolutionskollegiet som, i enlighet med bestämmelserna och villkoren för observatörernas deltagande, är involverade i processen för gemensamma beslut, tillsammans med en sammanfattning av synpunkterna från dessa myndigheter och information om frågor som leder till oenighet.

h)

Kommentarer från resolutionsmyndigheten på koncernnivå om de synpunkter som uttryckts av resolutionskollegiets medlemmar och observatörer, särskilt om frågor som leder till oenighet.

i)

Om det beslut som rör minimikravet på kapitalbas och kvalificerade skulder föreskriver att minimikravet på kapitalbas och kvalificerade skulder delvis uppfylls på konsoliderad nivå eller individuell nivå för moderföretaget inom unionen genom instrument för avtalsenlig skuldnedskrivning, ska beslutet även innehålla uppgifter som visar att resolutionsmyndigheten på koncernnivå är tillfredsställd med att instrumenten ska räknas som ett instrument för avtalsenlig skuldnedskrivning i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 45.14 i direktiv 2014/59/EU.

a)

Namnet på den resolutionsmyndighet för dotterföretag som fattar beslutet.

b)

Namnet på de enheter som ingår i koncernen under dess jurisdiktion som det gemensamma beslutet avser och är tillämpligt på.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av beslutet och särskilt hänvisningar till eventuella ytterligare kriterier som fastställts av den medlemsstat där dessa dotterföretag inom koncernen är tillåtna, på grundval av vilka minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder ska fastställas.

d)

Datum för beslutet.

e)

Minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder som ska tillämpas på dotterföretaget på individuell nivå, och en tidsfrist för att nå upp till denna nivå, där tillämpligt, tillsammans med lämplig motivering för att fastställa minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på denna nivå, med beaktande av de bedömningskriterier som avses i artikel 45.6 a–f i direktiv 2014/59/EU.

f)

Namnet på resolutionsmyndigheten på koncernnivå tillsammans med en sammanfattning av de synpunkter som den framförde och information om frågor som leder till oenighet.

g)

Kommentarer från dotterföretagets resolutionsmyndighet på de synpunkter som uttryckts av resolutionsmyndigheten på koncernnivå, särskilt om frågor som leder till oenighet.

h)

Om det beslut som rör minimikravet på kapitalbas och kvalificerade skulder föreskriver att minimikravet på kapitalbas och kvalificerade skulder delvis uppfylls på dotterföretagets nivå genom instrument för avtalsenlig skuldnedskrivning, ska beslutet även innehålla uppgifter som visar att resolutionsmyndigheten på koncernnivå är tillfredsställd med att instrumenten räknas som ett instrument för avtalsenlig skuldnedskrivning i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 45.14 i direktiv 2014/59/EU.

a)

I tillämpliga fall en månad efter utgången av den period som anges i artikel 45.9 eller 45.10 i direktiv 2014/59/EU.

b)

En månad efter det att EBA inkommit med råd som ett svar på en begäran om samråd enligt artikel 18.5 andra stycket i direktiv 2014/59/EU.

c)

En månad efter det att EBA fattat ett beslut i enlighet med artikel 45.9 tredje stycket eller artikel 45.10 femte stycket i direktiv 2014/59/EU, eller någon annan tidsfrist som EBA anger i ett sådant beslut.

1.

Dialog, där så är möjligt, om behovet av en koncernresolutionsordning och av gemensamma finansieringsarrangemang.

2.

Förslag till bedömning eller förslag till beslut om behovet av en koncernresolutionsordning från resolutionsmyndigheten på koncernnivå och meddelande till medlemmarna i resolutionskollegiet.

3.

Samråd om förslaget till bedömning eller förslag till beslut om behovet av en koncernresolutionsordning bland medlemmarna i resolutionskollegiet.

4.

Färdigställande av bedömningen eller beslutet om behovet av en koncernresolutionsordning och meddelande till medlemmarna i resolutionskollegiet.

a)

Mottagande av underrättelsen.

b)

Dess förslag om de frågor som avses i punkt 3.

c)

Den tidsfrist inom vilken dialogen bör avslutas.

a)

Huruvida resolution av dotterbolaget respektive av moderföretaget inom unionen, i enlighet med artikel 91 eller 92 i direktiv 2014/59/EU, skulle ha koncerndimensioner och kräva utarbetandet av en koncernresolutionsplan.

b)

Huruvida finansieringsplanen ska bygga på ömsesidiga finansieringsarrangemang i enlighet med artikel 107 i direktiv 2014/59/EU.

a)

Vid tillämpningen av artikel 91 i direktiv 2014/59/EU, dess yttrande om de sannolika följderna av anmälda resolutionsåtgärder eller insolvensåtgärder för koncernen och koncernenheterna i andra medlemsstater, och särskilt huruvida resolutionsåtgärderna eller andra åtgärder sannolikt skulle leda till att villkoren för resolution uppfylls för en koncernenhet i en annan medlemsstat.

b)

Vid tillämpningen av artikel 92 i direktiv 2014/59/EU, dess yttrande om icke-tillämpning av något av villkoren för en koncernresolutionsordning som avses i artikel 92.1 i det direktivet med vederbörligt beaktande av de villkor som avses i punkt 2 i denna artikel.

c)

Dess yttrande om behovet av ömsesidiga finansieringsarrangemang för tillämpningen av finansieringsplanen i enlighet med artikel 107 i direktiv 2014/59/EU.

1.

Utarbetande av förslag till koncernresolutionsordning av resolutionsmyndigheten på koncernnivå och meddelande till medlemmarna i resolutionskollegiet.

2.

Samråd om förslaget till koncernresolutionsordning, åtminstone mellan resolutionsmyndigheterna för de enheter som omfattas av koncernresolutionsordningen.

3.

Utarbetande och meddelande av det gemensamma beslutet om koncernresolutionsordningen av resolutionsmyndigheten på koncernnivå till resolutionsmyndigheterna för dotterföretag som omfattas av koncernresolutionsordningen.

4.

Färdigställande av ett gemensamt beslut om koncernresolutionsordningen enligt artikel 91.7 eller artikel 92.3 i direktiv 2014/59/EU.

5.

Meddelande om resultatet av det gemensamma beslutet till medlemmarna i resolutionskollegiet.

a)

En beskrivning av eventuella åtgärder som måste genomföras för att säkerställa att koncernresolutionsordningen kan göras operativ.

b)

En beskrivning av rättsliga eller lagstadgade villkor som måste vara uppfyllda för att utföra koncernresolutionsordningen.

c)

Tidsfrist för verkställande av koncernresolutionsordningen samt när och i vilken ordning varje resolutionsåtgärd ska vidtas.

d)

Fördelningen av uppgifter och ansvar för samordningen av resolutionsåtgärderna, extern kommunikation och interna meddelanden till medlemmarna i resolutionskollegiet samt kontaktuppgifter för medlemmarna i resolutionskollegiet.

e)

En finansieringsplan, på grundval av artikel 107 i direktiv 2014/59/EU, i tillämpliga fall och med hänsyn till behovet av ömsesidiga finansieringsarrangemang.

a)

En förklaring till varför ett alternativ till resolutionsplanen enligt artikel 13 i direktiv 2014/59/EU måste följas, inbegripet varför de föreslagna åtgärderna anses mer effektivt uppnå de resolutionsmål och principer för resolution som avses i artiklarna 31 och 34 i det direktivet än den strategi och de resolutionsåtgärder som föreskrivs i resolutionsplanen.

b)

Identifiering och beskrivning av de delar i koncernresolutionsordningen som avviker från resolutionsplanen enligt artikel 13 i direktiv 2014/59/EU.

a)

för samråd i enlighet med artikel 104,

b)

för färdigställande av det gemensamma beslutet om koncernresolutionsordningen enligt artikel 106.

a)

eventuella hinder i nationell lagstiftning eller andra hinder för att genomföra koncernresolutionsordningen i enlighet med strategin och resolutionsåtgärderna,

b)

relevanta uppdateringar av den information som lämnas för ömsesidighet i de finansieringsarrangemang som kan påverka utförandet av finansieringsplanen,

c)

effekterna av koncernresolutionsordningen eller finansieringsplanen för dotterföretag som omfattas av koncernresolutionsordningen i respektive medlemsstat.

a)

hur den har hanterat väsentliga skiljaktiga åsikter och farhågor som uttryckts av dotterföretagens resolutionsmyndigheter vilka omfattas av koncernresolutionsordningen för tillämpning av förslaget till gemensamt beslut,

b)

varför och i vilken utsträckning EBA:s råd inte följts i koncernresolutionsordningen, om samråd med EBA har hållits.

a)

Namnen på den resolutionsmyndighet på koncernnivå och de resolutionsmyndigheter för dotterföretag som omfattas av koncernresolutionsordningen.

b)

Namnet på moderföretaget inom unionen och en förteckning över alla enheter inom den grupp som koncernresolutionsordningen avser och är tillämplig på.

c)

Uppgifter om tillämplig unionslagstiftning och nationell lagstiftning om utarbetande, färdigställande och tillämpning av det gemensamma beslutet om koncernresolutionsordningen.

d)

Datum för förslaget till gemensamt beslut om koncernresolutionsordning.

e)

Den slutliga koncernresolutionsordningen inklusive, vid behov, en motivering i enlighet med punkt 3.

a)

Namnet på resolutionsmyndigheten.

b)

Namnet på den enhet som omfattas av resolutionsmyndighetens jurisdiktion.

c)

Datum för underrättelsen.

d)

Namnet på resolutionsmyndigheten på koncernnivå.

e)

En förklaring från resolutionsmyndigheten om dess invändningar, eller avvikelse från koncernresolutionsordningen, eller dess bedömning att oberoende resolutionsåtgärder är lämpliga för en enhet eller enheter under dess jurisdiktion.

f)

En detaljerad motivering för de delar av koncernresolutionsordningen som resolutionsmyndigheten invänder mot, eller från vilka den avviker, eller en förklaring till varför den anser att oberoende resolutionsåtgärder eller åtgärder är lämpliga.

g)

En detaljerad beskrivning av de åtgärder som en resolutionsmyndighet kommer att vidta, inklusive tidtabell och förlopp.