1.

Innehållsförteckningen ska ändras på följande sätt:

2.

I avsnitt III ska följande del läggas till:

”III.3.   BESTÄMNING AV HALTEN AV FLYKTIGA SYROR I SPRITDRYCKER

1.   Omfattning

Metoden har validerats i en provningsjämförelse för rom, brandy, sprit tillverkad av druvrester och fruktbrännvin, på nivåer från 30 mg/l till 641 mg/l.

2.   Referenser

ISO 3696: 1987 Water for analytical use – Specifications and test methods.

3.   Definitioner

3.1   Halt av flyktiga syror beräknas genom att halten av icke flyktiga syror dras ifrån den totala syrahalten.

3.2   total syrahalt: summan av titrerbara syror (total syra).

3.3   halt av icke flyktiga syror: syrahalten i den rest som återstår efter indunstning av spritdrycken till torrhet.

4.   Princip

Den totala syrahalten och halten icke flyktiga syror bestäms genom titrering eller potentiometrisk titrering.

5.   Reagens och material

Vid analysen ska bara användas – om inte annat anges – reagens som är särskilt avsedda för analysändamål och vatten som håller minst klass 3 enligt definitionen i ISO 3696:1987.

5.1   0,01 M natriumhydroxidlösning (NaOH)

5.2   Blandindikatorlösning:

6.   Utrustning

Indirekt laboratorieutrustning, laboratorieglas (klass A) och följande:

7.   Insamling och förvaring av prov

Proven förvaras vid rumstemperatur i väntan på analys.

8.   Utförande

8.1   Total syrahalt

8.1.1   Beredning av provet

Spritdrycken behandlas med ultraljud (sonikering) eller omrörning i två minuter under vakuum för att avlägsna eventuell koldixoid.

8.1.2   Titrering

Pipettera över 25 ml av spritdrycken i en 500 ml Erlenmayerkolv.

Tillsätt ca 200 ml avsvalnat kokt destillerat vatten (nyberett samma dag) och 2–6 droppar av blandindikatorlösningen (5.2).

Titrera med 0,01 M natriumhydroxidlösning (5.1) tills den gulgröna färgen slår om till violett för färglösa spritdrycker, alternativt den gulbruna färgen slår om till rödbrunt för brunfärgade spritdrycker.

Titreringen kan även utföras potentiometriskt till pH 7,5.

Den tillsatta volymen 0,01 M natriumhydroxidlösning betecknas n1 ml.

8.1.3   Beräkning

Den totala syrahalten (TS) uttryckt i milliekvivalenter per liter spritdryck är lika med 0,4 × n1.

Den totala syrahalten (TS′) uttryckt i milligram ättiksyra per liter spritdryck är lika med 24 × n1.

8.2   Halt av icke flyktiga syror

8.2.1   Beredning av provet

Indunsta 25 ml spritdryck till torrhet:

8.2.2   Titrering

Lös den rest som återstår efter indunstning med avsvalnat kokt destillerat vatten (nyberett samma dag), späd till en volym på cirka 100 ml och tillsätt 2–6 droppar blandindikatorlösning (5.2).

Titrera med 0,01 M natriumhydroxidlösning (5.1).

Titreringen kan även utföras potentiometriskt till pH 7,5.

Den tillsatta mängden 0,01 M natriumhydroxidlösning betecknas n2 ml.

8.2.3   Beräkning

Den totala halten av icke flyktiga syror (TIFS) uttryckt i milliekvivalenter per liter spritdryck är lika med 0,4 × n2.

Den totala halten av icke flyktiga syror (TIFS) uttryckt i milligram ättiksyra per liter spritdryck är lika med 24 × n2.

9.   Beräkning av halten av flyktiga syror

9.1   Uttryckt i milliekvivalenter per liter:

Följande benämningar gäller:

Halt av flyktiga syror, FS i milliekvivalenter per liter är lika med:

TS – TIFS

9.2   Uttryckt i milligram ättiksyra per liter:

Följande benämningar gäller:

Halt av flyktiga syror, FS i milligram ättiksyra per liter är lika med:

TS′ – TIFS′

9.3   Uttryckt i gram ättiksyra per hl ren alkohol 100 volymprocent är lika med:

där A är spritdryckens alkoholhalt i volymprocent.

10.   Metodutvärdering (precision)

10.1   Statistiska resultat från provningsjämförelsen

Följande data erhölls från en internationell metodutvärderingsstudie som utfördes enligt internationellt vedertagna förfaranden [1] [2].

Provtyper:

3.

Följande avsnitt VIII ska införas:

”VIII.   TOTAL SOCKERHALT

1.   Omfattning

HPLC-RI-metoden tillämpas för bestämning av den totala sockerhalten (uttryckt som invertsocker) i spritdrycker, med undantag av likör innehållande ägg och mjölkprodukter.

Metoden har validerats i en provningsjämförelse för pastis, destillerad anis, körsbärslikör, crème de (följt av namnet på en frukt eller den råvara som använts) och crème de cassis, på nivåer från 10,86 g/l till 509,7 g/l. Instrumentets mätresultat kunde visas vara linjära i koncentrationsintervallet 2,5–20,0 g/l.

Denna metod är inte avsedd för bestämning av låga halter av socker.

2.   Referenser

ISO 3696:1987 Water for analytical use – Specifications and test methods.

3.   Princip

Analys av sockerlösningar med hjälp av vätskekromatografi (HPLC) i syfte att bestämma koncentrationen av glukos, fruktos, sackaros, maltos och laktos.

Denna metod använder alkylamin som stationär fas och refraktionsindexdetektor, och anges som exempel. Användning av anjonbytarhartser som stationär fas är också möjligt.

4.   Reagens och material

4.1   Glukos (CAS 50-99-7) med en renhet på minst 99 %.

4.2   Fruktos (CAS 57-48-7) med en renhet på minst 99 %.

4.3   Sackaros (CAS 57-50-1) med en renhet på minst 99 %.

4.4   Laktos (CAS 5965-66-2) med en renhet på minst 99 %.

4.5   Maltosmonohydrat (CAS 6363-53-7) med en renhet på minst 99 %.

4.6   Ren acetonitril (CAS 75-05-8) för HPLC-analys.

4.7   Destillerat eller avmineraliserat vatten, helst mikrofiltrerat.

4.8   Lösningsmedel (exempel)

Elueringslösningen består av:

Avlägsna gaser genom att låta helium passera igenom långsamt under 5–10 minuter före användning.

Om det vatten som används inte har mikrofiltrerats bör lösningsmedlet filtreras genom ett filter för organiska lösningsmedel med en porstorlek på högst 0,45 μm.

4.9   Absolut etanol (CAS 64-17-5).

4.10   Etanollösning (5 volymprocent).

4.11   Beredning av stamlösning (20 g/l)

Väg upp 2 g av varje sockerart som ska analyseras (4.1–4.5), och för över utan förlust till en 100 ml mätkolv. (Anm.: 2,11 g maltosmonohydrat motsvarar 2 g maltos).

Justera upp till 100 ml med 5 volymprocent alkohollösning (4.10), skaka och förvara vid cirka + 4 °C. Bered en ny stamlösning en gång i veckan.

4.12   Beredning av arbetslösningar (2,5, 5,0, 7,5, 10,0 och 20,0 g/l)

Späd stamlösningen, 20 g/l, (4.11) med 5 volymprocent alkohollösning (4.10) så att det räcker till fem arbetslösningar på 2,5, 5,0, 7,5, 10,0 och 20,0 g/l. Filtrera med ett filter med en porstorlek på högst 0,45 μm (5.3.)

5.   Utrustning

5.1   HPLC-system med en upplösning som ger baslinjeseparation för alla sockerarter.

5.1.1   HPLC-kromatograf med en sexvägsventil för injektion försedd med en 10 μl rörslinga eller annan anordning, automatisk eller manuell, för tillförlitlig injektion av mikrovolymer.

5.1.2   Pumpsystem som gör det möjligt att upprätthålla ett konstant eller programmerat flöde med stor noggrannhet.

5.1.3   Differentialrefraktometer.

5.1.4   Integrator eller skrivare med prestanda som är kompatibla med resten av systemet.

5.1.5   Förkolonn:

Det rekommenderas att en lämplig förkolonn anbringas på analyskolonnen.

5.1.6   Kolonn (exempel):

5.1.7   Kromatografibetingelser (exempel):

För att det ska vara säkert att detektorn är helt stabil bör den slås på några timmar före användning. Referenskyvetten måste vara helt fylld med elueringslösningen.

5.2   Analysvåg med en noggrannhet av 0,1 mg.

5.3   Filtreringsanordning för små volymer med ett 0,45 μm mikromembran.

6.   Lagring av prover

Efter mottagandet förvaras proven vid rumstemperatur i väntan på analys.

7.   Utförande

7.1   DEL A: Provberedning

7.1.1   Skaka provet.

7.1.2   Filtrera provet med ett filter med en porstorlek på högst 0,45 μm (5.3.).

7.2   DEL B: HPLC

7.2.1   Bestämning

Injicera 10 μl av standardlösningarna (4.12) och proven (7.1.2). Utför analysen under lämpliga betingelser för kromatografi, t.ex. de betingelser som beskrivs ovan.

7.2.2   Om ett prov har en topp med större area (eller höjd) än motsvarande topp i den mest koncentrerade standardlösningen bör provet spädas med destillerat vatten och analyseras på nytt.

8.   Beräkning

Jämför de två kromatogram som erhålls för standardlösningen och spritdrycken. Identifiera topparna med hjälp av deras retentionstider. Mät deras area (eller höjd) för beräkning av koncentrationerna enligt metoden för extern standard. Ta hänsyn till eventuella utspädningar av provet.

Slutresultatet är summan av sackaros, maltos, laktos, glukos och fruktos, uttryckt som invertsocker i g/l.

Invertsocker beräknas som summan av alla monosackarider och reducerande disackarider i provet, utöver den stökiometriska mängden glukos och fruktos beräknad utifrån mängden sackaros i provet.

9.   Metodutvärdering (precision)

9.1   Statistiska resultat från provningsjämförelsen

Följande data erhölls från en internationell metodutvärderingsstudie utförd enligt internationellt vedertagna förfaranden [1] [2].

Tabell 1

Fruktos, glukos, maltos

Tabell 2

Sackaros

Tabell 3

Total sockerhalt

(Anm.: Dessa uppgifter beräknades för total sockerhalt, inte invertsocker enligt definitionen i punkt 8.)

4.

Följande avsnitt X ska läggas till:

”X.   BESTÄMNING AV FÖLJANDE TRÄFÖRENINGAR I SPRITDRYCKER GENOM VÄTSKEKROMATOGRAFI (HPLC): FURFURAL, 5-HYDROXIMETYLFURFURAL, 5-METYLFURFURAL, VANILLIN, SYRINGALDEHYD, CONIFERALDEHYD, SINAPINALDEHYD, GALLUSSYRA, ELLAGSYRA, VANILLINSYRA, YRINGINSYRA OCH SCOPOLETIN

1.   Omfattning

Metoden avser HPLC-bestämning av furfural, 5-hydroximetylfurfural, 5-metylfurfural, vanillin, syringaldehyd, coniferaldehyd, sinapinaldehyd, gallussyra, ellagsyra, vanillinsyra, syringinsyra och scopoletin.

2.   Referenser

Analysmetod som godkänts av Internationella vinorganisationens (OIV) generalförsamling och offentliggjorts av OIV under referensnumret OIV-MA-BS-16: R2009.

3.   Princip

Bestämning genom vätskekromatografi (HPLC), med detektion genom spektrofotometri med ultraviolett strålning vid flera våglängder och spektrofluorometri.

4.   Reagens

Reagensen måste vara av analytisk kvalitet. Vattnet ska vara destillerat vatten eller vatten med minst motsvarande renhetsgrad. Det är bäst att använda mikrofiltrerat vatten med resistivitet 18,2M Ω.cm

4.1   96 volymprocent alkohol.

4.2   Metanol med HPLC-kvalitet (lösningsmedel B).

4.3   Ättiksyra, utspädd till 0,5 volymprocent (lösningsmedel A).

4.4   Mobila faser: (anges endast som exempel).

Lösningsmedel A (0,5 % ättiksyra) och lösningsmedel B (ren metanol). Filtrera genom ett membran (porstorlek 0,45 μm). Avlufta i ultraljudsbad, vid behov.

4.5   Referensstandarder med minst 99 % renhetsgrad: furfural, 5-hydroximetylfurfural, 5-metylfurfural, vanillin, syringaldehyd, coniferaldehyd, sinapinaldehyd, gallussyra, ellagsyra, vanillinsyra, syringinsyra och scopoletin

4.6   Referenslösning: standardsubstanserna är lösta i en 50 volymprocent vatten/alkohollösning. De slutliga koncentrationerna i referenslösningen bör vara följande:

furfural: 5 mg/l; 5-hydroximetylfurfural: 10 mg/l; 5-metylfurfural: 2 mg/l; vanillin: 5 mg/l; syringaldehyd: 10 mg/l; coniferaldehyd: 5 mg/l; sinapinaldehyd: 5 mg/l; gallussyra: 10 mg/l; ellagsyra: 10 mg/l; vanillinsyra: 5 mg/l; syringinsyra: 5 mg/l; scopoletin: 0,5 mg/l.

5.   Utrustning

Vanlig laboratorierutrustning

5.1   Ett HPLC-system som kan fungera med binära gradienter och utrustat med:

5.2   Injektionssprutor för HPLC.

5.3   Anordning för membranfiltrering av små volymer.

5.4   Integrator eller skrivare med prestanda som är kompatibla med hela utrustningen, och som i synnerhet måste ha flera kanaler för registrering av data.

6.   Utförande

6.1   Beredning av den lösning som ska injiceras

Referenslösningen och spritdrycken filtreras vid behov genom ett membran med en pordiameter på högst 0,45 μm.

6.2   Kromatografibetingelser: utför analysen vid rumstemperatur med den utrustning som beskrivs i 5.1 där de mobila faserna (4.4) används vid ett flöde på ungefär 0,6 ml/min enligt gradienten nedan (anges endast som exempel):

Tid: 0 min 50 min 70 min 90 min

Lösningsmedel A (vatten-syra): 100 % 60 % 100 % 100 %

Lösningsmedel B: metanol. 0 % 40 % 0 % 0 %

Observera att i vissa fall bör denna gradient ändras för att undvika samtidiga elueringar.

6.3   Bestämning

6.3.1   Injicera referensstandarderna separat, sedan blandade.

Anpassa driftsförhållandena så att lösningsfaktorerna för topparna är minst 1 för samtliga föreningar.

6.3.2   Injicera provet som beretts enligt 6.1.

6.3.3   Mät areorna för topparna i referenslösningen och spritdrycken och beräkna koncentrationerna.

7.   Redovisning av resultaten

Uttryck koncentrationen för varje beståndsdel i mg/l.

8.   Metodutvärdering (precision)

Följande data erhölls under 2009 från en internationell metodutvärderingsstudie för flera olika spritdrycker, genomförd enligt följande internationellt överenskomna förfaranden [1], [2].

8.1   Furfural

8.2   5-hydroximetylfurfural

8.3   5-metylfurfural

8.4   Vanillin

8.5   Syringaldehyd

8.6   Coniferaldehyd

8.7   Sinapinaldehyd

8.8   Gallussyra

8.9   Ellagsyra

8.10   Vanillinsyra

8.11   Syringinsyra

8.12   Scopoletin