18.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 332/63

(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 925/2009 (2) en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

Åtgärden infördes i form av en värdetull som fastställdes till 13,4 % på import från Armenien, till 17,6 % på import från Brasilien och till 30 % på import från Kina, med undantag för Alcoa (Shanghai) Aluminium Products Co., Ltd (6,4 %), Alcoa (Bohai) Aluminium Industries Co., Ltd (6,4 %), Shandong Loften Aluminium Foil Co., Ltd (20,3 %) och Zhenjiang Dingsheng Aluminium Co., Ltd (24,2 %).

(3)

Ett åtagande som gjorts av en brasiliansk exporterande tillverkare godtogs av kommissionen genom kommissionens beslut 2009/736/EG (3).

(4)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (4) för de gällande antidumpningsåtgärderna tog kommissionen emot en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder mot Brasilien och Kina i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(5)

Begäran ingavs av AFM Aluminiumfolie Merseburg GmbH, Alcomet AD, Eurofoil Luxembourg SA, Hydro Aluminium Rolled Products GmbH, Impol d.o.o. och Symetal SA (nedan kallade sökandena) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av viss aluminiumfolie.

(6)

Begäran motiverades med att dumpningen och skadan för unionsindustrin sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om de slutgiltiga antidumpningsåtgärderna upphör att gälla.

(7)

De sökande begärde inte någon översyn vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna på import med ursprung i Armenien. Dessa åtgärder upphörde därför att gälla den 7 oktober 2014 (5).

(8)

Efter samråd med rådgivande kommittén fann kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång, och offentliggjorde den 4 oktober 2014 i Europeiska unionens officiella tidning  (6) ett tillkännagivande om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(9)

Den 8 oktober 2014, offentliggjorde kommissionen inledandet av en parallell antidumpningsundersökning enligt artikel 5 i grundförordningen beträffande import till unionen av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland (7) (nedan kallad den parallella antidumpningsundersökningen).

(10)

Till följd av den undersökningen införde kommissionen i juli 2015 genom förordning (EU) 2015/1081 (8) en preliminär antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland. De provisoriska åtgärderna infördes för en period av sex månader.

(11)

Den 17 december 2015 införde kommissionen via förordning (EU) 2015/2385 (9), en slutgiltig antidumpningstull på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Ryssland.

(12)

De två parallella undersökningarna omfattade samma översynsperiod och samma skadeundersökningsperiod som anges i skäl 13.

(13)

Undersökningen om sannolikhet för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 oktober 2013–30 september 2014 (nedan kallad översynsperioden). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

Kommissionen underrättade officiellt sökanden, övriga kända unionstillverkare, exporterande tillverkare i Brasilien och Kina, kända importörer, berörda användare och handlare samt företrädare för de exporterande länderna om att en översyn vid giltighetstidens utgång hade inletts.

(15)

Berörda parter gavs möjlighet att inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande lämna skriftliga synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(16)

I tillkännagivandet om inledande uppgav kommissionen att den eventuellt skulle komma att göra ett urval bland exporterande tillverkare i Kina, unionstillverkare och icke-närstående importörer i enlighet med artikel 17 i grundförordningen. Inget stickprovsförfarande förutsågs för exporterande tillverkare i Brasilien.

(17)

Av 12 kända kinesiska tillverkare lämnade två svar på stickprovsformuläret. Eftersom antalet samarbetsvilliga företag var begränsat behövdes inget stickprovsförfarande.

(18)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den hade gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen gjorde kommissionen urvalet på grundval av den största representativa försäljnings- och produktionsvolymen. Urvalet bestod av sex unionstillverkare och deras närstående företag, eftersom gruppernas interna struktur var oklar i början av undersökningen när det gäller de funktioner som tillverkar och återförsäljer den berörda produkten. De unionstillverkare som ingick i urvalet svarade för mer än 70 % av den sammanlagda tillverkningen i unionen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet. Inga synpunkter mottogs inom den angivna tidsfristen och det preliminära urvalet bekräftades därmed. Urvalet ansågs representativt för unionsindustrin.

(19)

I mars 2015 sålde en av unionstillverkarna i urvalet hela sin verksamhet, inklusive utrustning, tillstånd, personalskyldigheter och befintliga kontrakt till ett nytt företag. Eftersom denna förändring ägde rum efter undersökningsperioden är den inte relevant för undersökningen enligt artikel 6.1 i grundförordningen.

(20)

För att kommissionen skulle kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads alla icke-närstående importörer att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande.

(21)

Fjorton kända importörer/användare kontaktades i inledningsskedet och uppmanades att redogöra för sin verksamhet och fylla i det stickprovsformulär som bifogades tillkännagivandet om inledande, när så var lämpligt.

(22)

Fem företag besvarade stickprovsformuläret. Fyra av dem var hushållsfolietillverkare, dvs. industriella användare som importerade den berörda produkten för att bearbeta den vidare och därefter återförsälja den och en var en handlare som inte importerade den berörda produkten under skadeundersökningsperioden. På grund av det begränsade antalet företag som besvarade stickprovsformuläret var stickprov inte befogat.

(23)

Två andra användare trädde fram. Ett frågeformulär för användare skickades till dem.

(24)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett fastställande av dumpning, därav följande skada och unionens intresse.

(25)

Kommissionen skickade frågeformulär till de sex unionstillverkare som ingick i urvalet och deras närstående företag, två brasilianska exporterande tillverkare och två kinesiska exporterande tillverkare, en handlare och ovanstående sex användare som identifierats i unionen.

(26)

Frågesvar inkom från alla unionstillverkare i urvalet och från tre användare.

(27)

Två kinesiska exporterande tillverkare och en brasiliansk tillverkare besvarade frågeformuläret. En andra brasiliansk tillverkare hade inledningsvis visat intresse för att samarbeta i undersökningen, men besvarade inte frågeformuläret. Följaktligen informerades detta företag brevledes om kommissionens avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen. Företaget svarade att det inte skulle besvara frågeformuläret, men att dess synpunkter skulle framföras av den brasilianska aluminiumorganisationen (Associação Brasileira do Aluminió, nedan kallat ABAL). Skriftliga inlagor inkom dessutom från ABAL.

(28)

Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(29)

Den produkt som berörs är aluminiumfolie med en tjocklek av minst 0,008 mm och högst 0,018 mm, utan förstärkning, valsad men inte vidare bearbetad, i rullar av en bredd av högst 650 mm och av en vikt av mer än 10 kg (jumborullar) med ursprung i Brasilien och Kina som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7607 11 19 (Taric-nummer 7607111910) (nedan kallad den berörda produkten). Den berörda produkten brukar kallas aluminiumfolie för hushållsändamål (nedan kallad hushållsfolie av aluminium eller hushållsfolie).

(30)

Hushållsfolie av aluminium framställs på grundval av rent aluminium som först gjuts till tjocka band (med en tjocklek av flera mm, dvs. upp till 1 000 gånger tjockare än den berörda produkten) och därefter valsas i olika etapper till önskad tjocklek. Efter valsningen glödgas folien i en värmebehandlingsprocess och rullas på rullar.

(31)

Dessa rullar av hushållsfolie av aluminium omspolas därefter på mindre rullar av bearbetningsenheter i ett senare led av förädlingskedjan, s.k. hushållsfolietillverkare (rewinders). Den erhållna produkten (dvs. konsumentrullar som inte omfattas av definitionen av den berörda produkten) används som förpackningsmaterial för korttidsförvaring för skilda ändamål, huvudsakligen inom hushåll, cateringverksamhet samt livsmedels- och blomsterdetaljhandel.

(32)

Undersökningen visade att den berörda produkten, produkten som tillverkades och säljs på de inhemska marknaderna i Brasilien och Kina, produkten som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Turkiet (som användes som jämförbart land), och produkten som tillverkas och säljs i unionen av unionsindustrin har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper samt samma grundläggande användningsområden.

(33)

Kommissionen drog därför slutsatsen att dessa produkter är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(34)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om det var sannolikt att dumpningen från Brasilien och Kina skulle fortsätta eller återkomma om de befintliga åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(35)

En tillverkare från Brasilien samarbetade i undersökningen. Före införandet av de ursprungliga åtgärderna representerade tillverkaren 100 % av exporten av hushållsfolie av aluminium från Brasilien till unionen.

(36)

Under översynsperioden skedde ingen export av hushållsfolie av aluminium från Brasilien till unionen. Det är därför inte sannolikt att dumpningen fortsätter vad gäller Brasilien. Bedömningen har därmed begränsats till sannolikheten för återkommande dumpning baserat på exportpriserna till andra tredjeländer.

(37)

Kommissionen undersökte om det var sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Brasilien, frånvaro av dumpning från Brasilien till andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(38)

Kapacitetsutnyttjandet hos den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren befanns vara över 90 % och dess outnyttjade kapacitet befanns vara 3 000 ton per år. Detta motsvarar 6 % av unionsindustrins produktion och 3 % av unionens förbrukning. Därför drogs slutsatsen att det inte fanns någon betydande outnyttjad kapacitet som kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Brasilien skulle upphöra att gälla.

(39)

De två andra kända brasilianska tillverkarna samarbetade inte i undersökningen och deras outnyttjade kapacitet kunde därmed inte verifieras. I en utredning som lämnades in av sökanden uppskattades den kombinerade kapaciteten för aluminiumfolie hos de två andra tillverkarna till 58 000 ton för alla typer av aluminiumfolie, vilket motsvarar den totala kapaciteten hos den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren. Det anses osannolikt att dessa två tillverkare skulle ha en betydande outnyttjad kapacitet som skulle omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Brasilien skulle upphöra att gälla. De exporterade inte till unionen, varken under översynsperioden eller före införandet av de ursprungliga åtgärderna.

(40)

Exporten från den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren under översynsperioden skedde till en enskild kund i Förenta staterna. Dessa exporter motsvarade 68 % av Brasiliens totala export av hushållsfolie av aluminium till Förenta staterna under 2013, vilket innebar att den samarbetsvilliga tillverkaren var Brasiliens största exportör av aluminiumfolie. Dessa exporter motsvarade 33 % av Brasiliens totala export av hushållsfolie av aluminium år 2013. Ingen dumpning sågs i dessa exporter när exportpriset jämfördes med normalvärdet i Brasilien. Frånvaron av dumpning fastslogs enligt nedanstående metod.

(41)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande tillverkarna i Brasilien sålde till oberoende kunder på den inhemska marknaden var representativ med hänsyn till den totala exportvolymen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på den inhemska marknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten från Brasilien. Utifrån detta konstaterades att den sammanlagda försäljningen på den inhemska marknaden i Brasilien var representativ.

(42)

Kommissionen undersökte sedan huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses utgöra normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under översynsperioden. Den inhemska försäljningen befanns utgöra normal handel.

(43)

Normalvärdet fastställdes således utifrån det faktiska priset på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnittspris på den lönsamma inhemska försäljningen under översynsperioden.

(44)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas till den första oberoende kunden.

(45)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset hos den samarbetsvilliga exportören gjordes på priset fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(46)

På denna grund gjordes justeringar för olikheter i fysiska egenskaper, kostnader för transport, sjötransport och försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner, där dessa visats påverka prisernas jämförbarhet.

(47)

Mot bakgrund av detta fann kommissionen att ingen dumpning skedde vid exporten till Förenta staterna.

(48)

Därför anser kommissionen att det är osannolikt att de exporterande tillverkarna från Brasilien skulle sälja den berörda produkten till unionsmarknaden till dumpade priser om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(49)

Priserna på Brasiliens den inhemska marknad är attraktiva, vilket bevisas av att den absolut största delen av tillverkningen säljs på den inhemska marknaden. Den inhemska försäljningen är lönsam. Prisnivåerna i Brasilien påminner om priserna på unionsmarknaden.

(50)

Den brasilianska exporten till unionsmarknaden förväntas därför inte öka väsentligt med priser som underskrider unionspriserna om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(51)

Två berörda parter, ABAL och CBA, hävdade att det av följande orsaker inte finns någon sannolikhet för fortsatt dumpning från Brasilien:

(52)

Beträffande det första påståendet bekräftades frånvaron av brasiliansk import till unionen i undersökningen. Kommissionen anser dock att frånvaron av export kan ha orsakats av de gällande antidumpningsåtgärderna. Frånvaron av export är därför i sig själv inte ett tillräckligt bevis för slutsatsen att dumpningen inte riskerar att återkomma.

(53)

Beträffande det andra påståendet bekräftades Brasiliens status som nettoimportör av primärt aluminium 2014 av undersökningen. Även den ökade inhemska efterfrågan i Brasilien bekräftades: från 2009 till 2013 ökade den inhemska förbrukningen av alla aluminiumprodukter med 48 % medan förbrukningen av aluminiumfolie ökade med 24 %. De berörda parterna framlade dock inga bevis för att detta nödvändigtvis skulle avlägsna risken får att dumpningen skulle återkomma. Oaktat detta ansågs den ökade inhemska efterfrågan i Brasilien vid analysen av unionsmarknadens attraktionskraft som en faktor som ökar den inhemska marknadens attraktionskraft, enligt beskrivningen ovan.

(54)

Beträffande det tredje påståendet bekräftade undersökningen de högre priserna på den inhemska marknaden, men detta var inte tillräckligt för att dra slutsatsen att dumpningen inte skulle återkomma trots höga inhemska priser.

(55)

Beträffande det fjärde påståendet framlade de berörda parterna inga bevis för att beteendet i fråga om en produkt kan användas för att förutspå beteendet i fråga om en annan. Påståendet avvisades därför.

(56)

Beträffande det femte påståendet bekräftade undersökningen att det fanns närstående företag till de icke-samarbetsvilliga brasilianska tillverkarna inom unionen. Eftersom inget av dessa företag samarbetade vid undersökningen var det dock inte möjligt att fastslå huruvida de faktiskt tillverkade den likadana produkten för unionsmarknaden. Detta påstående kunde därför inte verifieras.

(57)

Beträffande det sjätte påståendet bekräftade undersökningen frånvaron av betydande outnyttjad kapacitet. Detta beaktades vid bedömningen av produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Brasilien enligt beskrivningen ovan.

(58)

Beträffande det sjunde påståendet beaktades olikheter i fysiska egenskaper vederbörligen vid jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriserna enligt beskrivningen ovan.

(59)

Undersökningen visade att det endast finns begränsad outnyttjad kapacitet i Brasilien som kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Brasilien skulle upphöra att gälla. Ingen dumpning till andra marknader upptäcktes. Unionsindustrins attraktionskraft för brasilianska tillverkare anses vara begränsad med tanke på den inhemska marknadens höga attraktionskraft och den liknande prisnivån.

(60)

Med tanke på ovanstående anses det osannolikt att dumpningen från Brasilien skulle återuppstå om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(61)

Följaktligen bör förfarandet avslutas för import av den berörda produkten med ursprung i Brasilien.

(62)

Två tillverkare från Kina samarbetade i undersökningen. De hade inledningsvis rapporterat 4 264 tons export till unionen, vilket enligt Eurostat skulle ha motsvarat 250–350 % av den totala importen till unionen från Kina under översynsperioden. Under undersökningens gång fastslogs exportvolymen ligga inom ett intervall på 900–1 100 ton för den första tillverkaren, vilket motsvarar 53–90 % av den totala exporten från Kina till unionen. Den största delen av exporten fördes in inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och var därmed varken föremål för antidumpningsåtgärder eller importtullar. Den andra tillverkaren befanns inte ha exporterat den berörda produkten till unionen under översynsperioden.

(63)

I sitt tillkännagivande om inledande uppmanade kommissionen alla berörda parter att lämna synpunkter på förslaget att använda Turkiet som tredjeland med marknadsekonomi för att konstruera normalvärdet för Kina. Turkiet användes som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen.

(64)

En berörd part uttryckte förbehåll beträffande förslaget att använda Turkiet som jämförbart land och föreslog Sydafrika som alternativ. Parten hävdade att Sydafrika skulle vara lämpligare eftersom kostnadsstrukturen för turkiska tillverkare skulle skilja sig från den kinesiska kostnadsstrukturen och eftersom Turkiet hade infört antidumpningstullar på 22 % på import av alla typer av aluminiumfolie från Kina i juli 2014.

(65)

Utöver de förslag som lämnats av de berörda parterna, försökte även kommissionen hitta ett lämpligt jämförbart land. Den identifierade Indien, Japan, Sydkorea, Förenade Arabemiraten, Förenta staterna och Taiwan som ytterligare potentiella jämförbara länder på grund av deras stora produktionsvolymer för aluminiumfolie. Japan, Förenta staterna och Taiwan befanns tillverka tunnare aluminiumfolier, men inte den berörda produkten.

(66)

En begäran om samarbete skickades till kända tillverkare i Indien, Sydafrika, Sydkorea, Förenade Arabemiraten och Turkiet. Endast två exporterande tillverkare i Turkiet samarbetade. Inga svar inkom från tillverkarna i övriga potentiella jämförbara länder.

(67)

Turkiet befanns vara en betydande tillverkare av aluminiumfolie med en öppen marknad fri från snedvridning beträffande priserna på råvaror och energi. Tillverkningsprocesserna i Turkiet och Kina befanns vara liknande. Turkiet valdes som jämförbart land för att fastställa normalvärdet för Kina i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen och kontrollbesök utfördes i de två samarbetsvilliga företagens lokaler.

(68)

I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen undersökte kommissionen först huruvida den totala volym av den likadana produkten som de samarbetande tillverkarna i Turkiet sålde till oberoende kunder på den inhemska marknaden var representativ med hänsyn till den totala exportvolymen till unionen, dvs. huruvida den totala försäljningsvolymen på den inhemska marknaden motsvarade minst 5 % av den sammanlagda volymen av exportförsäljningen av den berörda produkten till unionen. Utifrån detta konstaterades att den sammanlagda försäljningen på den inhemska marknaden i det jämförbara landet var representativ.

(69)

Vidare undersökte man huruvida den inhemska försäljningen av den likadana produkten kunde anses ha skett vid normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det skedde genom att man fastställde andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på den inhemska marknaden under översynsperioden. En av tillverkarnas försäljning på den inhemska marknaden befanns utgöra normal handel, medan lönsamheten i den andra tillverkarens försäljning, på grund av att detaljerad bokföringsinformation om kostnader saknades, inte kunde fastställas.

(70)

Normalvärdet för den andra tillverkaren kunde inte konstrueras enligt artikel 2.3 i grundförordningen på grund av att detaljerad bokföringsinformation om kostnader saknades.

(71)

Normalvärdet fastställdes således utifrån det faktiska priset på den inhemska marknaden för den första tillverkaren, beräknat som ett vägt genomsnittspris på den lönsamma inhemska försäljningen under översynsperioden.

(72)

En kinesisk tillverkare hävdade att normalvärdet inte kan beräknas på ett giltigt sätt utifrån endast en turkisk tillverkares försäljning på den inhemska marknaden. Den kinesiska tillverkaren lyfte också fram att det var omöjligt att bedöma eller underbygga den därav följande dumpningsmarginalen på grund av konfidentialiteten hos affärsuppgifterna från den turkiska tillverkaren.

(73)

Användningen av uppgifter från en enskild tillverkare i det jämförbara landet följer prejudikat från Europeiska unionens domstol enligt vilka sådana priser kan användas om de är resultatet av verklig konkurrens på den inhemska marknaden. Som anges i skälen 68 och 69 ovan finns det flera inhemska turkiska tillverkare, och dessutom importerar Turkiet aluminiumfolie. Kommissionen anser därför att priserna på den turkiska marknaden är resultatet av verklig konkurrens och att inga faktorer indikerar att priset hos en enskild tillverkare inte kan användas för att fastställa normalvärdet. Beträffande verksamhetsuppgifter måste kommissionen skydda konfidentialiteten hos uppgifter som parterna lämnat in och kan därför inte redovisa kommersiellt känslig information om den turkiska tillverkaren för den kinesiska tillverkaren. Den aktuella kinesiska exportörens påståenden måste därför avvisas.

(74)

Exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas till den första oberoende kunden.

(75)

En kinesisk tillverkare påpekade att dess momsåterbäringssats hade beräknats på ett felaktigt sätt. Beräkningen ändrades i enlighet med detta, och kommissionen redovisade det reviderade resultatet för den berörda tillverkaren.

(76)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset hos den samarbetsvilliga exportören gjordes på priset fritt fabrik. För att garantera en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs vederbörlig hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet genom en justering i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(77)

På denna grund gjordes justeringar för kostnader för transport, sjötransport och försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kreditkostnader, rabatter och provisioner, där dessa visats påverka prisernas jämförbarhet.

(78)

En kinesisk tillverkare hävdade att den normala importtullen på 7,5 % i Turkiet ökar de inhemska priserna med samma belopp och att man för en rättvis jämförelse behöver göra motsvarande prisjustering. Den kinesiska tillverkaren hävdade också att en justering för förpackningskostnader inte är motiverad eftersom alla tillverkare har förpackningskostnader oavsett var de befinner sig.

(79)

Kommissionen noterar att även Kina tillämpar en importtull på aluminiumfolie. Jämförelsen bör därför inte bli snedvriden på grund av att en liknande importtull i Turkiet. Ytterligare, även om en justering för importtull skulle beviljas, skulle detta inte ändra det faktum att betydande dumpning sker från kinesiska exportörer till unionsmarknaden. Beträffande förpackningskostnader har en justering gjorts både i kinesiska exportpriser och turkiska inhemska marknadspriser för att neutralisera eventuella olikheter i förpackningssätt. Följaktligen kan justeringen för förpackningskostnad inte snedvrida jämförelsen. Dessa påståenden bör därför avvisas.

(80)

I enlighet med artiklarna 2.11 och 2.12 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ av den likadana produkten i det jämförbara landet med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten

(81)

På grundval av detta fastställdes följande vägda genomsnittliga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av priset cif (kostnad, försäkring och frakt) vid unionens gräns, före tull:

(82)

Eftersom det konstaterats att dumpning förekom under översynsperioden undersökte kommissionen sannolikheten för att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna upphör att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, dumpning från Kina till andra marknader och unionsmarknadens attraktionskraft.

(83)

Kapacitetsutnyttjandet hos de två samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna befanns vara 85 % och 90 %. Den outnyttjade kapaciteten hos dessa två tillverkare befanns vara 50 000 ton. Detta motsvarar unionsindustrins totala produktion och över 50 % av förbrukningen i unionen. Dessutom höll ett av de samarbetsvilliga företagen på att skapa ytterligare folierullningskapacitet på 40 000 ton. Därför drogs slutsatsen att det fanns en betydande outnyttjad kapacitet som, åtminstone delvis, kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(84)

De andra kända kinesiska tillverkarna samarbetade inte i undersökningen och deras outnyttjade kapacitet kunde därmed inte verifieras. I en utredning som lämnades in av de sökande uppskattades den kombinerade kapaciteten för aluminiumfolie hos de övriga, icke-samarbetsvilliga kinesiska tillverkarna till ungefär tio gånger den kombinerade kapaciteten hos de två samarbetsvilliga tillverkarna. I undersökningen uppskattas den totala kinesiska produktionskapaciteten för alla typer av aluminiumfolie till 450 000 ton större än den totala inhemska kinesiska förbrukningen. I undersökningen förutspås även den kinesiska produktionskapaciteten fortsätta öka från 2,5 miljoner ton 2014 till 2,8 miljoner ton 2018 och att den kinesiska den inhemska marknadens ökade förbrukning från 2,1 miljoner ton till 2,4 miljoner ton under samma period sannolikt inte är tillräcklig för att helt absorbera den ökade kapaciteten. Det ansågs därför sannolikt att det skulle finnas ytterligare outnyttjad kapacitet bland de icke-samarbetsvilliga tillverkarna som, åtminstone delvis, kunde omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(85)

En kinesisk tillverkare ifrågasatte inte de outnyttjade kapacitetsvolymer som uppgetts, men hävdade att det var osannolikt att anta att hela den outnyttjade kapaciteten skulle riktas mot unionsmarknaden.

(86)

Kommissionen anser, i enlighet med bedömningarna i skälen 84 och 97, att den outnyttjade kapaciteten åtminstone delvis skulle riktas mot unionsmarknaden. Skäl 83 har ändrats i enlighet med detta.

(87)

En del av de samarbetsvilliga kinesiska tillverkarnas exportpriser (med huvudsakliga exportdestinationer Förenade Arabemiraten, Saudiarabien, Förenta staterna, Egypten och Indien) befanns under översynsperioden ligga under normalvärdet som fastställdes i skälen 63–71 ovan och ansågs därmed dumpade. Den andra kinesiska tillverkarens exportpriser till andra marknader kunde inte fastslås.

(88)

Med tanke på den befintliga dumpningen till andra marknader drar kommissionen slutsatsen att den exporterande tillverkaren från Kina säljer den berörda produkten till tredjeländer till dumpade priser. Därför anser kommissionen att det är sannolikt att de exporterande tillverkarna från Kina också skulle sälja den berörda produkten till unionsmarknaden till dumpade priser om de nuvarande åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(89)

En kinesisk tillverkare hävdade att slutsatsen om dumpning vid export till andra marknader inte är relevant eftersom översynens omfattning är begränsad till unionsmarknaden och inte världsmarknaden. Enligt den kinesiska tillverkaren lämpar sig inte prisjämförelser för olika marknader eftersom prisstrukturerna i olika delar av världen kan vara olika. Dessutom borde unionens export till dessa marknader jämföras, vilket eventuellt kunde leda till slutsatsen att de priserna på den inhemska marknaden i unionen är för höga.

(90)

Såsom förklaras i skäl 82 har kommissionen beaktat flera indikatorer i syfte att bedöma sannolikheten för dumpning till unionsmarknaden. Kommissionen anser det mer sannolikt att exportörer som befinns dumpa priser på andra marknader även dumpar priser på unionsmarknaden jämfört med exportörer som inte befinns dumpa priser på andra marknader. Av denna orsak är det en relevant indikator för att fastställa sannolikheten för fortsatt dumpning. Påståendet bör därmed avvisas.

(91)

Påståendet beträffande unionstillverkarnas exportverksamhet tas upp i skäl 171.

(92)

Såsom anges i skäl 114 nedan visade undersökningen att de kinesiska importerna inom ramen för det normala importförfarandet under översynsperioden skulle ha underskridit unionsindustrins priser med i genomsnitt 12,2 % om inga antidumpningstullar hade tillämpats. Dessutom befanns de kinesiska importer som gjorts under inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och därmed inte varit föremål för antidumpnings- eller importtullar underskrida unionsindustrins försäljningspriser med 18 %. Dessa utgjorde ungefär 75 % av den kinesiska importen. De kinesiska priserna är också lägre än exportpriserna från något annat land till unionen. Dessa prisskillnader visar definitivt unionsmarknadens attraktionskraft och de kinesiska exportörernas förmåga att konkurrera med pris om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(93)

Det är därför rimligt att anta att en väsentlig del av den nuvarande kinesiska exporten skulle styras om till unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(94)

Det är värt att erinra om att den ursprungliga undersökningen innan de ursprungliga åtgärderna infördes hade fastställt att den kinesiska marknadsandelen av unionsmarknaden uppgick till 30,72 %. Den kinesiska exporten, som för närvarande har 2 % av unionsmarknaden, förväntas därför öka väsentligt för att återvinna förlorade marknadsandelar inom unionen om åtgärderna upphör att gälla.

(95)

En kinesisk tillverkare hävdade att ett litet prisunderskridande är en del av en normal prissättningsmekanism varje gång utländska tillverkare konkurrerar med inhemska tillverkare. En prisunderskridande på 12,2 % är inte orimligt och borde inte orsaka svårigheter för unionstillverkarna.

(96)

Enbart ett konstaterat prisunderskridande leder inte till en slutsats om osund konkurrens från exportörens sida. I detta fall indikerade dock prisunderskridandets marginal den sannolika prisnivån för kinesisk import om åtgärderna skulle tillåtas förfalla och deras kapacitet att ta över marknadsandelar i unionen på bekostnad av unionsindustrin. Ytterligare drogs slutsatsen att dessa importer sannolikt skulle dumpas. Argumentet att prisunderskridandets nivå på 12,2 % inte skulle vara orimligt ansågs därför inte relevant i sammanhanget och avvisades därför.

(97)

Undersökningen visade att de kinesiska importerna har fortsatt att släppas ut på unionsmarknaden till dumpade priser med betydande dumpningsmarginaler. Den visade också att den outnyttjade kapaciteten för tillverkning av den berörda produkten i Kina är betydande jämfört med förbrukningen i unionen under översynsperioden. Denna outnyttjade kapacitet skulle sannolikt, åtminstone till en del, omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphöra att gälla.

(98)

Dessutom skedde exporten från Kina till tredjeländer till dumpade priser. Den prissättningsmetod som används för kinesisk export till tredjeländers marknader visar på att det är sannolikt med fortsatt dumpning till unionsmarknaden, om åtgärderna upphör att gälla.

(99)

Dessutom indikerar unionsmarknadens prismässiga attraktionskraft att det finns en risk att den kinesiska exporten skulle omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(100)

Med tanke på ovanstående finns det en sannolikhet att den kinesiska dumpade importen av den berörda produkten skulle öka väsentligt om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(101)

Den likadana produkten tillverkades av tolv kända unionstillverkare under översynsperioden. De utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(102)

Unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden uppskattades till 47 349 ton. Kommissionen fastställde denna siffra på grundval av statistik från Eurostat, kontrollerade frågeformulärssvar från de unionstillverkare som ingick i urvalet och de uppskattade uppgifterna för de tillverkare som inte ingick i urvalet och som tillhandahållits av de sökande. Såsom anges i skäl 18 svarade de unionstillverkare som ingick i urvalet för mer än 70 % av unionens sammanlagda tillverkning av den likadana produkten.

(103)

De sökande lämnade uppgifter om tillverkning, produktionskapacitet, försäljningsvolym, sysselsättning och exportvolym för hela unionsindustrin under skadeundersökningsperioden. Dessa uppgifter var uppskattningar och angavs i maximi- och minimiintervaller. De hade delats upp i två kategorier, dvs. unionstillverkare som ingår respektive inte ingår i urvalet. När det gäller de unionstillverkare som ingick i urvalet använde sig kommissionen av de faktiska kontrollerade uppgifter som företagen lämnat i sina frågeformulärssvar. När det gäller de unionstillverkare som inte ingick i urvalet användes de uppgifter som lämnats av de sökande. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter på dessa uppskattningar. Inga synpunkter inkom dock.

(104)

Unionens förbrukningssiffror som fastställdes och publicerades i den parallella undersökningen har använts i den aktuella undersökningen. De har fastställts på grundval av unionsindustrins totala uppskattade försäljningsvolym på unionsmarknaden och den totala importvolymen enligt Eurostats uppgifter, vilka vid behov korrigerats genom de kontrollerade uppgifter som lämnats av den exporterande tillverkaren i den parallella undersökningen beträffande import från Ryssland och i frågeformulärssvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet.

(105)

Eftersom det endast finns en exporterande tillverkare i Ryssland måste alla siffror för denna exportör av konfidentialitetsskäl lämnas inom intervall. Dessutom, för att undvika att den ryska importvolymen skulle beräknas genom slutledning, var det nödvändigt att också använda intervall för förbrukning och importvolym från andra tredjeländer.

(106)

På denna grundval utvecklades förbrukningen i unionen på följande sätt:

Tabell 1

Förbrukning i unionen av hushållsfolie av aluminium (i ton)

(107)

Förbrukningen i unionen ökade mellan 2011 och 2013, men minskade därefter mellan 2013 och översynsperioden. Totalt sett ökade förbrukningen med mellan 17 % och 28 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av förbrukningen mellan 2011 och översynsperioden förklaras huvudsakligen av att importen från Ryssland och övriga tredjeländer ökade, eftersom unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden endast ökade i ringa omfattning (se skäl 134).

(108)

Eftersom det i undersökningen fastställdes att det inte är sannolikt att dumpningen från Brasilien fortsätter eller återkommer (se skäl 60) begränsas analysen av importernas volym, priser och marknadsandelar till importen från Kina. Kommissionen fastställde volymen och priserna på den kinesiska importen utifrån uppgifter från Eurostat.

(109)

Importen till unionen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Den kinesiska importens volym och marknadsandel

(110)

Importvolymerna från Kina minskade med mellan 47 % och 57 %, med en motsvarande minskning av marknadsandelen från 4 % till 2 %, dvs. en minskning med 2 procentenheter under skadeundersökningsperioden. Både importvolymen och marknadsandelen från Kina låg dock på låga nivåer under hela skadeundersökningsperioden.

(111)

I tabellen nedan visas det genomsnittliga priset på dumpad import.

Tabell 3

Genomsnittspris för den dumpade importen

(112)

Genomsnittspriset på import från Kina minskade under skadeundersökningsperioden från 2 251 euro per ton till 2 131 euro per ton, dvs. en minskning på omkring 5 %. Priserna på kinesisk import var i genomsnitt lägre än unionsindustrins försäljningspriser och priserna på import från andra tredjeländer under hela skadeundersökningsperioden.

(113)

Under hela översynsperioden fördes ungefär 75 % av den kinesiska exporten in inom ramen för förfarandet för aktiv förädling och var därmed varken föremål för antidumpningsåtgärder eller importtullar. Denna import motsvarade en marknadsandel på 1 %. De befanns underskrida unionsindustrins försäljningspriser med 18 %. Beträffande den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren som representerade ungefär 53–90 % av den kinesiska importen under översynsperioden och som förde in 98 % av importen inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, fastslogs en prisunderskridandemarginal på mellan 15 % och 18 %.

(114)

Återstående 25 % av den kinesiska importen gjordes inom ramen för det normala importförfarandet. Om man lägger till importtullen och antidumpningstullen till de kinesiska CIF-priserna var de kinesiska priserna som beräknats för dessa importer i genomsnitt högre än unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden och det förelåg därmed ett negativt prisunderskridande (– 12,5 %). Om importpriserna beaktas utan antidumpningstullar finns dock ett prisunderskridande på 12,2 %.

(115)

Om man beaktar all import från Kina oavsett importförfarande och lägger till tillämpliga tullar och antidumpningstullar till CIF-priserna på import inom ramen för det normala förfarandet befanns de kinesiska priserna underskrida unionsindustrins försäljningspriser med i genomsnitt 10,2 % under översynsperioden.

(116)

En kinesisk tillverkare hävdade att prisunderskridandemarginalen på 18 % som fastställts för kinesisk import inom ramen för förfarandet för aktiv förädling var felaktigt eftersom unionstillverkarnas priser innefattade en inbyggd normaltariff på 7,5 % som de inhemska användarna inte kunde få undantag från om de skulle innefatta hushållsfolie av aluminium tillverkad inom unionen i exporter till tredjeländer. Den berörda parten underbyggde dock inte sitt påstående och lyckades i synnerhet inte förklara vad en ”inbyggd normaltariff” innebär. Oavsett vilket erinras det om att importer inom ramen för förfarandet för aktiv förädling, i enlighet med skäl 113, inte är föremål för importtull. Det är därför inte motiverat att göra justeringar för importtullar som inte uppbärs. Det ska också noteras att kommissionen vederbörligen tillämpat justeringen för importtull vid fastställandet av prisunderskridandemarginalen för import inom ramen för det normala förfarandet i skäl 114 och för kinesiska importer oberoende av importförfarande i skäl 115. Påståendet avvisades därför.

(117)

Samma kinesiska tillverkare hävdade att det var nödvändigt att dra av importtullsatsen från prisunderskridandemarginalen på 12,2 % respektive 10,2 % som fastställs i skälen 114 och 115. Det är dock tydliggjort att kommissionen i syfte att fastställa dessa marginaler redan beaktade den importtull som tillämpades på importer inom ramen för det normala förfarandet. Påståendet avvisades därför.

(118)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från andra tredjeländer till unionen med 45–60 %, vilket är snabbare än förbrukningen i unionen. De övriga tredjeländernas marknadsandel ökade därför från 41 % till 51 % under denna period.

(119)

Det förekom inte någon import från Brasilien under skadeundersökningsperioden. Importvolymen från Ryssland ökade med mellan 40 % och 50 % mellan 2011 och 2013 och uppvisade en svag minskning under översynsperioden. Motsvarande marknadsandel ökade från 29 % under 2011 och till 34 % under 2012, varefter den förblev konstant till slutet av översynsperioden. Under skadeundersökningsperioden ökade importvolymen från Turkiet med mellan 125 % och 139 % och marknadsandelen för denna import ökade från ca 7 % till 13 %. Priserna för den turkiska importen minskade med 13 % under skadeundersökningsperioden, men låg på en högre nivå än priserna för importen från övriga tredjeländer såsom Ryssland och Kina. De låg på ungefär samma nivå som unionsindustrins priser under översynsperioden.

(120)

Importen från övriga tredjeländer, med undantag för Kina, Ryssland och Turkiet, ökade totalt sett med mellan 2 % och 15 %. Eftersom förbrukningen i unionen ökade minskade dock den totala marknadsandelen för denna import från 4 % under 2011 till ca 2 % under 2013, varefter den ökade till 4 % till slutet av översynsperioden. Priserna för denna import låg på en lägre nivå än unionsindustrins priser, dock med undantag för 2012.

(121)

Importpriserna från övriga tredjeländer var högre än importpriserna från Kina under hela skadeundersökningsperioden.

(122)

En kinesisk tillverkare hävdade att kommissionens analys av importen från övriga tredjeländer i skälen 118–121 borde ha omfattat hela foliemarknaden i stället för att fokusera på den berörda produkten, eftersom unionstillverkarnas beslut beträffande andra typer av folie påstods påverka tillverkningen av den berörda produkten. Det fanns inget som styrkte detta påstående. Oavsett fastslog undersökningen, såsom anges i skäl 185, att den största unionstillverkaren av hushållsfolie av aluminium i urvalet endast tillverkade hushållsfolie av aluminium och att de unionstillverkare som tillverkade både hushållsfolie av aluminium och en annan typ av folie kallad aluminiumfolie för vidare förädling inte med lätthet kunde ställa om sin tillverkning från en av produkterna till den andra, eftersom det krävs en viss produktionsvolym i båda fallen för att tillverkningen ska vara effektiv. Såsom nämndes i skäl 185 visade undersökningen dessutom att de unionstillverkare som ingick i urvalet uppvisade en oförändrad bild över tiden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen under skadeundersökningsperioden. Påståendet avvisades därför.

(123)

En kinesisk tillverkare noterade att det, eftersom unionstillverkarnas produktionskapacitet motsvarade mindre än 50 % av förbrukningen i unionen, var nödvändigt för användarna att importera hushållsfolie av aluminium från exporterande tillverkare i tredjeländer. Mot bakgrund av detta hävdade den kinesiska tillverkaren att exporterande tillverkare konkurrerade bland sig själva och inte med unionstillverkarna vid leveranser till användare som inte använde sig av unionstillverkare. Detta påstående kunde emellertid inte styrkas. För det första är påståendet att unionstillverkarnas produktionskapacitet motsvarade mindre än 50 % av förbrukningen i unionen felaktigt. Såsom visas i skälen 106 och 129 motsvarade unionsindustrins produktionskapacitet mellan 58 % och 74 % av förbrukningen i unionen under översynsperioden och var över 55 % under hela skadeundersökningsperioden. Dessutom, som visas i tabell 5, fastslog undersökningen att unionsindustrin hade outnyttjad kapacitet under hela skadeundersökningsperioden som vid behov kunde ha använts för unionsmarknaden om det inte hade funnits konkurrerande dumpad import. Dessutom konkurrerade också importen från tredjeländer med den likadana produkt som tillverkades av unionsindustrin eftersom unionstillverkarnas befintliga kunder kunde byta till leverantörer från tredjeländer. Påståendet avvisades därför.

(124)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(125)

Såsom nämns i skäl 18 tillämpades ett stickprovsförfarande för fastställandet av den skada som unionsindustrin eventuellt lidit.

(126)

För fastställandet av skada skilde kommissionen mellan makroekonomiska och mikroekonomiska skadeindikatorer. Såsom förklaras i skäl 103 bedömde kommissionen de makroekonomiska indikatorerna för hela unionsindustrin på grundval av uppgifter som lämnats av de sökande och som kontrollerats när det gäller de företag som ingick i urvalet. Kommissionen bedömde de mikroekonomiska indikatorerna för de företag som ingick i urvalet på grundval av uppgifter i frågeformulärssvaren från de unionstillverkare som ingick i urvalet. Båda uppsättningarna uppgifter konstaterades vara representativa för unionsindustrins ekonomiska situation.

(127)

De makroekonomiska indikatorerna är produktionsvolym, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och dumpningsmarginalens storlek.

(128)

De mikroekonomiska indikatorerna är genomsnittspris per enhet, tillverkningskostnad per enhet, arbetskraftskostnad, lagerhållning, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(129)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Unionsindustrins totala produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(130)

Produktionsvolymen fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Den ökade mellan 2011 och 2013, men minskade därefter mellan 2013 och översynsperioden. Totalt sett ökade produktionsvolymen med 7 % under skadeundersökningsperioden.

(131)

Produktionskapaciteten ökade med 12 % under skadeundersökningsperioden.

(132)

Eftersom produktionskapaciteten ökade mer än produktionsvolymen minskade kapacitetsutnyttjandet med 5 % under skadeundersökningsperioden.

(133)

En kinesisk tillverkare hävdade att kapaciteten hos en aluminiumfolieanläggning inte borde bedömas i ton eftersom samma maskiner tillverkar olika foliemassor under en given tidsperiod beroende på foliens tjocklek och bredd. Kommissionen ifrågasätter inte att kapaciteten i en anläggning uttryckt i ton kan påverkas av tjocklek eller bredd på den tillverkade folien. Importen av den berörda produkten och vissa skadefaktorer som förbrukning, försäljningsvolym och tillverkning fastställdes dock med ton som mätenhet. Samma mätenhet används för jämförelser inom ramen av skadeanalysen i syfte att vara konsekvent. Undersökningen pekade dessutom inte på förändringar i unionsindustrins produktblandning på ett sätt som skulle leda till att mätenheten ton inte skulle vara giltig. Det noterades också att den aktuella berörda parten inte tillhandahöll någon mängdinformation som visade på att en annan mätenhet skulle ha ändrat skadeanalysens resultat. Påståendet avvisades därför.

(134)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel

(135)

Försäljningen av hushållsfolie av aluminium ökade något under skadeundersökningsperioden. Försäljningsvolymen ökade mest mellan 2011 och 2013, dvs. med mellan 4 % och 14 %. Försäljningsvolymen minskade under översynsperioden. Totalt sett ökade försäljningsvolymen med mellan 2 % och 10 % under skadeundersökningsperioden. Ökningen av försäljningsvolymen ledde dock inte till en ökning av unionsindustrins marknadsandel, eftersom både förbrukningen och importen samtidigt också ökade. Detta ledde till att unionsindustrins marknadsandel minskade från 55 % 2011 till 47 % under översynsperioden, dvs. en minskning med 8 procentenheter under skadeundersökningsperioden.

(136)

Förbrukningen i unionen ökade med mellan 17 % och 28 % under skadeundersökningsperioden, under det att unionsindustrins försäljningsvolym ökade med mellan 2 % och 10 %, vilket innebär att marknadsandelen minskade med 8 procentenheter.

(137)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Sysselsättning och produktivitet

(138)

Sysselsättningen i unionsindustrin fluktuerade under skadeundersökningsperioden och ökade något totalt sett, dvs. med 2 %.

(139)

Mellan 2011 och 2013 ökade produktiviteten till följd av att tillverkningen ökade mer än sysselsättningen. Från 2013 till översynsperioden minskade produktiviteten med 7 %, men var fortfarande högre än den var i början av skadeundersökningsperioden 2011.

(140)

Dumpningsmarginalen på import från Kina uppgick till 28,1 % under översynsperioden (se skäl 81) men dess verkan på unionsindustrins situation var begränsad på grund av de gällande antidumpningsåtgärderna, som effektivt minskade volymen av dumpad import.

(141)

Som fastställdes i den parallella undersökningen ökade dock volymen av dumpad import från Ryssland väsentligt under skadeundersökningsperioden. Dessa importer orsakade unionsindustrin väsentlig skada. Unionsindustrin kunde därför inte återhämta sig trots antidumpningsåtgärderna.

(142)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspriser till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Försäljningspriser och kostnader

(143)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen minskade kontinuerligt och med 11 % totalt sett under skadeundersökningsperioden.

(144)

Trots denna minskning låg tillverkningskostnaden per enhet över unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris och unionsindustrin kunde således inte täcka sina produktionskostnader med försäljningspriset, dock med undantag för 2013. Den parallella undersökningen fastslog att unionsindustrin inte kunde höja sitt försäljningspris på grund av pristrycket från den dumpade importen från Ryssland.

(145)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Arbetskraftskostnader

(146)

Mellan 2011 och översynsperioden ökade de genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd för de unionstillverkare som ingick i urvalet med 5 %. Arbetskraftskostnaden ökade först med 2 % mellan 2011 och 2012, sjönk mellan 2012 och 2013 och låg därefter kvar på en oförändrad nivå under översynsperioden.

(147)

Unionsindustrins lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lagerhållning

(148)

Lagerhållningen kan inte anses vara en relevant skadeindikator för denna sektor, eftersom tillverkningen och försäljningen huvudsakligen sker på beställning, vilket i sin tur innebär att tillverkarna tenderar att ha en begränsad lagerhållning. Utvecklingstendenserna när det gäller lagerhållning nämns därför endast upplysningsvis.

(149)

Totalt sett ökade unionsindustrins utgående lager med 8 % under skadeundersökningsperioden. Lagren ökade med 10 % mellan 2011 och 2013 för att därefter minska något mellan 2013 och slutet av översynsperioden. När det gäller utgående lager som andel av produktionen så låg dessa siffror på en oförändrad nivå under hela skadeundersökningsperioden.

(150)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(151)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de unionstillverkare som ingick i urvalet genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Under skadeundersökningsperioden gick unionsindustrin med förlust, med undantag för 2013 då den uppvisade en vinstmarginal som låg bara en aning över ett nollresultat. Lönsamheten minskade mellan 2011 och 2012, ökade därefter under 2013 för att sedan minska igen under översynsperioden då den låg på ungefär samma nivå som 2011. Totalt sett ökade lönsamhet med 4 % under skadeundersökningsperioden, vilket motsvarar en ökning med 0,1 procentenheter, vilket inte var tillräckligt för att unionsindustrin skulle kunna gå med vinst under översynsperioden. Såsom fastslogs i den parallella undersökningen förklaras denna utveckling främst av pristrycket från den ryska importen till unionen. Denna import skedde till dumpade priser som underskred unionsindustrins priser, vilket gjorde att unionsindustrin inte kunde öka sina försäljningspriser för att täcka sina produktionskostnader.

(152)

Nettokassaflödet är unionsindustrins förmåga att investera i sin verksamhet. Kassaflödet fluktuerade under skadeundersökningsperioden, med en stigande tendens. Totalt sett ökade nettokassaflödet med 30 % under skadeundersökningsperioden. Det bör dock noteras att mätt i absoluta tal låg kassaflödet fortfarande på en låg nivå i förhållande till den totala omsättningen för den berörda produkten.

(153)

Investeringarna ökade med 47 % under skadeundersökningsperioden. Investeringarna ökade med 65 % från 2011 till 2012, minskade under 2013 och ökade därefter återigen under översynsperioden. De utgjordes huvudsakligen av nödvändiga investeringar i ny produktionsutrustning och låg på en ganska låg nivå under översynsperioden i förhållande till den totala omsättningen.

(154)

Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda nettovärdet av investeringarna. Liksom för de övriga finansiella indikatorerna var räntabiliteten för tillverkningen och försäljningen av den likadana produkten negativ från och med 2011, dock med undantag för 2013 då den var 0 %, vilket återspeglar den negativa lönsamhetstendensen. Totalt sett minskade räntabiliteten med 8 % under skadeundersökningsperioden.

(155)

När det gäller kapitalanskaffningsförmågan innebar den försämrade förmågan hos de unionstillverkare som ingick i urvalet att generera likvida medel för den likadana produkten att deras ekonomiska situation försvagades i och med att de internt genererade medlen minskade. Det framgick av undersökningen att kapitalanskaffningsförmågan försämrades under skadeundersökningsperioden.

(156)

Flera viktiga skadeindikatorer uppvisade negativa utvecklingstendenser. När det gäller lönsamheten gick industrin med förlust under nästan hela skadeundersökningsperioden, med undantag för 2013 då den nådde en nivå som låg bara en aning över ett nollresultat. Under översynsperioden uppvisade unionsindustrin en negativ vinst på – 2,1 %. Försäljningspriserna minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden. Tillverkningskostnaden per enhet, som också minskade med 11 %, var högre än det genomsnittliga försäljningspriset under hela skadeundersökningsperioden, dock med undantag för 2013. Unionsindustrins marknadsandel minskade med 8 procentenheter, dvs. från 55 % 2011 till 47 % under översynsperioden.

(157)

Vissa skadeindikatorer utvecklades positivt under skadeundersökningsperioden. Produktionsvolymen ökade med 7 % och produktionskapaciteten med 12 %. Dessa ökningar uppvägde emellertid inte ökningen av förbrukningen, som var mycket högre, dvs. mellan 17 % och 28 %. Försäljningsvolymen ökade med mellan 2 % och 10 %. På en marknad med ökande förbrukning ledde detta dock inte till en ökning av marknadsandelen, utan tvärtom till en minskning av marknadsandelen med 8 procentenheter. Investeringarna ökade med 47 %. De avsåg ny produktionsutrustning och låg på en ganska låg nivå under översynsperioden. Även kassaflödet ökade med 30 % under skadeundersökningsperioden, men låg ändå fortfarande på en låg nivå. Dessa positiva utvecklingstendenser utesluter därför inte att skada föreligger.

(158)

Den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren och den brasilianska aluminiumorganisationen hävdade att det enligt analysen av de sökandes offentligt tillgängliga ekonomiska handlingar inte kunde föreligga någon väsentlig skada. Detta får dock inte stöd av undersökningsresultaten, vilka bygger på faktiska kontrollerade uppgifter från unionsindustrin när det gäller hushållsfolie av aluminium. Eftersom en del av unionstillverkarna inte uteslutande tillverkade hushållsfolie av aluminium kan de offentligt tillgängliga ekonomiska handlingarna inte visa unionsindustrins faktiska situation när det gäller hushållsfolie av aluminium. Därför bör slutsatser om unionsindustrins ekonomiska situation i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen inte grunda sig på offentligt tillgängliga ekonomiska handlingar utan på de mer detaljerade och kontrollerade uppgifter som finns tillgängliga inom ramen för undersökningen. Påståendet avvisades därför.

(159)

Samma berörda parter hävdade att statistik och uttalanden som publicerats av den europeiska aluminiumfolieorganisationen (nedan kallad EAFA) indikerade att unionsindustrin inte led någon skada under skadeundersökningsperioden, inklusive översynsperioden. Det visade sig dock att de använde statistik och uttalanden som hänvisade antingen till hela aluminiumfoliesektorn eller till en kategori bestående av ”tunnare tjocklekar” som omfattar hushållsfolie av aluminium men också andra typer av folie såsom folie för vidare förädling och folie som används för flexibla förpackningar. Mot bakgrund av detta kan ingen användbar slutsats dras beträffande den berörda produkten och påståendet avvisades därför.

(160)

En kinesisk tillverkare hävdade att enhetskostnadens utveckling som beskrivs i skäl 156 inte kunde stämmas av mot aluminiumprisernas utveckling på London Metal Exchange (nedan kallat LME-priset). Kommissionen noterar att priset som unionstillverkarna betalar till smältverk och näringsidkare är summan av LME-priset och ett pålägg kallat metallpremie. En bedömning av unionstillverkarnas enhetskostnader som endast baseras på LME-priset måste därmed anses vara ofullständig. Påståendet avvisades därför.

(161)

Samma berörda part hävdade att enhetskostnadens utveckling inte heller kan stämmas av mot aluminiumprisets utveckling om man beaktar metallpremien. Detta påstående kunde emellertid inte styrkas. Dessutom visade undersökningen att LME-priserna minskade med över 20 % under skadeundersökningsperioden, medan metallpremien mer än fördubblades under samma period. Om man ser till totalkostnaden med LME-pris och premie, minskade kostnaden för aluminium som unionstillverkarna betalade under skadeundersökningsperioden med ungefär 11 %. Denna minskning ligger i linje, och är faktiskt identisk, med den minskade enhetskostnad som rapporterats under samma period i skäl 156. Påståendet avvisades därför.

(162)

En kinesisk tillverkare hänvisade till skäl 156 och hävdade att möjliga skadeorsaker var importer med lägre priser, påstått högre tillverkningskostnader, bristande intresse för hushållsfolie av aluminium eftersom priserna på andra foliekategorier inom unionen skulle vara högre och bristande intresse för unionsmarknaden eftersom priserna på hushållsfolie av aluminium skulle vara högre på exportmarknaderna. Beträffande de högre produktionskostnaderna angav den kinesiska tillverkaren en hög metallpremie och det faktum att unionsindustrin använde en blandning av två tillverkningsmetoder, dvs. varmvalsning och stränggjutning, medan det skulle vara mer kostnadseffektivt att bara använda sig av stränggjutning.

(163)

Som svar på dessa påståenden erinras det om att slutsatserna i skälen 156 och 157 är att unionsindustrin led en väsentlig skada. Beträffande påståendet om produktionskostnaden bör man observera att vad gäller metallpremiens roll som potentiell skadefaktor, framgick det av den parallella undersökningen att unionsindustrin och den ryska exporterande tillverkaren hade likvärdiga kostnader för sin anskaffning av råvara för tillverkningen av hushållsfolie av aluminium, eftersom marknadspriserna på denna råvara både i Ryssland och på unionsmarknaden är direkt kopplade till London Metal Exchange. Det kan därför fastslås att metallpremiens nivå inte utgjorde en skadefaktor under översynsperioden. Beträffande tillverkningsmetodernas eventuella roll visade undersökningen att stränggjutning användes vid tillverkningen av närmare två tredjedelar av den hushållsfolie av aluminium som unionsindustrin tillverkade under översynsperioden. Eventuella olikheter i kostnadseffektivitet skulle därmed mildras av stränggjutningens övervikt som produktionsmetod i unionen. Det förklaras också i skäl 185 att det inte fanns några indikationer på att unionsindustrin hade förlorat intresse för hushållsfolie av aluminium. Undersökningen har heller inte visat några tecken på att unionstillverkarna skulle ha åsidosatt unionsmarknaden för hushållsfolie av aluminium till fördel för exportmarknaden. Undersökningen visade dock att unionstillverkarna endast exporterade 1 182 ton hushållsfolie av aluminium till tredjeländer under översynsperioden, vilket representerar mindre än 3 % av unionstillverkarnas försäljning på den inhemska marknaden under samma period. Dessa påståenden avvisades därför.

(164)

Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(165)

Eftersom det fastställdes att det inte är sannolikt att dumpningen av import från Brasilien fortsätter begränsas analysen av sannolikheten för att skadan ska återkomma eller fortsätta till importen från Kina.

(166)

För att bedöma sannolikheten för att skadan återkommer eller fortsätter om åtgärderna mot Kina skulle upphöra, analyserades den kinesiska importens potentiella inverkan på unionsmarknaden och unionsindustrin i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(167)

Såsom framgår av skälen 124–164 led unionsindustrin väsentlig skada under översynsperioden. Under hela skadeundersökningsperioden förekom kinesisk import endast i begränsade kvantiteter på unionsmarknaden, samtidigt som den ryska importvolymen och marknadsandelen ökade under samma period. I den parallella undersökningen fastslogs det att importen från Ryssland dumpades och orsakade unionsindustrin väsentlig skada, medan importen från Kina, med tanke på den låga volymen och prisnivån, endast delvis kan ha bidragit till den skada som unionsindustrin lidit utan att detta för den sakens skull brutit orsakssambandet mellan importen från Ryssland och den väsentliga skada som unionsindustrin lidit. Såsom anges i skälen 80–100 har undersökningen samtidigt visat att den kinesiska importen skedde till dumpade priser under översynsperioden och att det var sannolikt att dumpningen skulle fortsätta om åtgärderna skulle tillåtas upphöra.

(168)

Den väsentliga outnyttjade kapaciteten i Kina som inte helt kan absorberas av efterfrågan på den kinesiska den inhemska marknaden och andra exportmarknader än unionsmarknaden, den fortsatta dumpningen med väsentlig dumpningsmarginal under översynsperioden samt kinesiska exportörers dumpning på tredjelandsmarknader, som beskrivs närmare i skälen 82–100, visar tydligt att sannolikheten är stor att den dumpade importen från Kina skulle öka väsentligt om åtgärderna skulle upphöra.

(169)

Om de gällande åtgärderna skulle upphävas kommer kinesiska importpriser sannolikt att underskrida unionsindustrins försäljningspriser på unionsmarknaden. Undersökningen har visat att de kinesiska importerna inom ramen för det normala importförfarandet under översynsperioden skulle ha underskridit unionsindustrins priser med i genomsnitt 12,2 % (10).

(170)

Såsom framgår i skälen 92–94 är unionsmarknaden attraktiv för kinesisk import med tanke på att priserna på unionsmarknaden i stort sätt låg i linje med priserna på andra exportmarknader. Dessutom införde Turkiet antidumpningsåtgärder mot Kina i juli 2014 på olika typer av aluminiumfolie, inklusive den berörda produkten. Det är därför sannolikt att en del av den produktion som tidigare exporterades till Turkiet skulle omdirigeras till unionsmarknaden om åtgärderna mot Kina skulle upphävas. Av dessa skäl är slutsatsen att upphävda åtgärder sannolikt skulle leda till en väsentlig ökning av kinesisk import till dumpade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins priser och därmed orsaka ytterligare skada för unionsindustrin.

(171)

Den samarbetsvilliga brasilianska tillverkaren och den brasilianska aluminiumorganisationen hävdade, baserat på statistik som publicerats av EAFA, att man kan fastställa att unionstillverkarna av aluminiumfolie ökade sin export till tredjelandsmarknader, vilket skulle visa på att dessa tredjelandsmarknader var attraktivare än unionsmarknaden. Beträffande detta påstående visade det sig dock att de använde statistik som hänvisade antingen till hela aluminiumfoliesektorn eller till en kategori bestående av ”tunnare tjocklekar” som omfattar hushållsfolie av aluminium men också andra typer av folie såsom folie för vidare förädling och folie som används för flexibla förpackningar. Mot bakgrund av detta kan inga användbara slutsatser dras enskilt beträffande den berörda produkten. Dessutom visade undersökningen att volymerna av den berörda produkten som exporterades av unionsindustrin till tredjelandsmarknader under översynsperioden endast uppgick till 1 182 ton, vilket representerar mindre än 3 % av deras inhemska försäljning under översynsperioden. Dessa påståenden avvisades därför.

(172)

Mot bakgrund av undersökningens resultat dras slutsatsen att upphävda åtgärder mot Kina sannolikt skulle leda till en väsentlig ökning av kinesisk import till dumpade priser som väsentligt underskrider unionsindustrins priser och därmed orsaka ytterligare skada för unionsindustrin.

(173)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om upprätthållandet av befintliga åtgärder mot Kina skulle strida mot unionens intresse som helhet. Unionens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda parters intressen, bl.a. unionsindustrins, handlarnas, importörernas och användarnas intressen.

(174)

Det framkom av undersökningen att unionsindustrin led väsentlig skada under översynsperioden. Såsom framkommer i skäl 167 härrör den väsentliga skadan främst från dumpad import från Ryssland, medan importen från Kina endast delvis bidrog till den skada som unionsindustrin lidit. Det fastslogs också att skadan sannolikt skulle fortsätta om åtgärderna mot Kina skulle upphävas.

(175)

Om åtgärderna mot Kina skulle upphävas är det sannolikt att den kinesiska importen skulle återkomma i stora volymer på unionsmarknaden till dumpade priser som också väsentligt skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser och utöva ett högre pristryck än vad som utövas av de dumpade ryska importerna under översynsperioden. Unionsindustrin skulle bli tvungen att matcha den låga prisnivån och därmed öka sina förluster.

(176)

Användarna i unionen är hushållsfolietillverkare vars verksamhet utgörs av handel med förpackningsmaterial (aluminiumfolie, men också papper och plast) efter omspolning av hushållsfolien av aluminium på små rullar (konsumentrullar) och ompackning för försäljning till industriella användare och detaljhandeln. Sex företag gav sig till känna och fick ett frågeformulär. Tre företag samarbetade i undersökningen genom att besvara frågeformuläret. Två av de samarbetsvilliga företagen kontrollerades på plats.

(177)

Det framgick av undersökningen att hushållsfolie av aluminium är den huvudsakliga råvaran för hushållsfolietillverkarna och svarar för ca 80 % av deras totala tillverkningskostnader.

(178)

Ingen av de tre samarbetsvilliga användare importerade något från Kina under översynsperioden. Deras huvudsakliga försörjningskällor var unionsindustrin, Ryssland och Turkiet.

(179)

De tre samarbetsvilliga företagen är hushållsfolietillverkare och har som sådana ett brett sortiment av förpackningsprodukter. Detta innebär att den del av deras verksamhet som avsåg hushållsfolie av aluminium svarade för mellan mindre än en sjättedel till högst en tredjedel av deras totala verksamhet.

(180)

Alla samarbetsvilliga användare uppgav sig vara lönsamma totalt sett under översynsperioden. Beträffande verksamheten som rör den berörda produkten befanns två av de samarbetsvilliga användarna vara lönsamma, medan inga slutsatser kunde dras för den tredje på grund av otydlighet vid fördelningen av deras försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(181)

Mot bakgrund av ovanstående resultat anses ett upprätthållande av åtgärderna mot Kina inte ha en betydande negativ inverkan på användarnas situation.

(182)

Inget företag som ägnade sig åt handel med hushållsfolie av aluminium och som hade importerat eller sålt hushållsfolie av aluminium med ursprung i Kina under skadeundersökningsperioden gav sig till känna efter offentliggörandet av tillkännagivandet om inledande. Undersökningen visade också att unionsindustrin och de exporterande tillverkarna vanligtvis sålde hushållsfolie av aluminium direkt till användarna. Mot denna bakgrund finns det inget som tyder på att införandet av åtgärder skulle inverka negativt på importörernas och handlarnas situation.

(183)

Vissa berörda parter hävdade att unionsindustrins kapacitet inte är tillräcklig för att täcka all efterfrågan inom unionen. Dessa parter hävdade därför att unionen skulle drabbas av brist, vilket skulle öka priset på hushållsfolie av aluminium, om åtgärderna mot Brasilien och Kina skulle bibehållas och slutgiltiga åtgärder samtidigt skulle införas mot Ryssland. Till följd av detta skulle också hushållsfolietillverkarna bli tvungna att öka priset på konsumentrullar till förfång för konsumenterna.

(184)

Som svar konstateras att det av undersökningen framkom att unionsindustrin har överskottskapacitet och kan öka sin tillverkning och försäljning av hushållsfolie av aluminium i unionen. Dessutom finns alternativa försörjningskällor, såsom Turkiet, Armenien och Sydafrika. Kommissionen erinrar även om att antidumpningsåtgärder har till syfte att skapa lika konkurrensvillkor i unionen och inte att stoppa kinesisk och rysk import som sker till rimliga priser från att föras in till unionsmarknaden.

(185)

En berörd part hävdade att unionsindustrin hade förlorat sitt intresse för hushållsfolie av aluminium och att parten av denna orsak inte hade något annat alternativ än att använda importerad hushållsfolie av aluminium. Undersökningen visade dock att den största unionstillverkaren av hushållsfolie av aluminium i urvalet endast tillverkade hushållsfolie av aluminium. Andra EU-tillverkare i urvalet befanns använda sina produktionsanläggningar för att tillverka en blandning av hushållsfolie av aluminium och aluminiumfolie för vidare förädling, vilket är en annan produkt som används i andra tillämpningar än hushållsfolie av aluminium. Dessa övriga unionstillverkare uppvisade en relativt oförändrad bild under skadeundersökningsperioden när det gäller de båda folietypernas andel av tillverkningen och försäljningen. Undersökningen bekräftade således inte påståendet att unionsindustrin hade förlorat intresset för hushållsfolie av aluminium och påståendet avvisades.

(186)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte fanns några tvingande skäl eftersom det inte låg i unionens intresse att upprätthålla åtgärderna beträffande import av hushållsfolie av aluminium med ursprung i Kina.

(187)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de nuvarande åtgärderna respektive upphäva de nuvarande åtgärderna mot Brasilien. Parterna gavs även möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter utlämnandet av uppgifter. Alla inlagor och synpunkter beaktades noggrant när så var berättigat.

(188)

Av ovanstående följer att de antidumpningsåtgärder på import av viss aluminiumfolie med ursprung i Kina som infördes enligt artikel 11.2 i grundförordningen genom förordning (EG) nr 925/2009 bör bibehållas. Gällande åtgärder på import från Brasilien bör däremot tillåtas att upphöra att gälla.

(189)

Ett företag får begära att dessa individuella antidumpningstullsatser tillämpas om det senare ändrar namnet på enheten. Denna begäran ska riktas till kommissionen (11). Begäran ska innehålla alla relevanta uppgifter som gör det möjligt att visa att ändringen inte påverkar företagets rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det. Om ändringen av företagets namn inte påverkar dess rätt att omfattas av den tullsats som gäller för det kommer ett meddelande om namnändringen att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(190)

Denna förordning är förenlig med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen.