4.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 318/1

(1)

I flera ministerdeklarationer (Manchester den 24 november 2005, Lissabon den 19 september 2007, Malmö den 18 november 2009 och Granada den 19 april 2010) har ministrarna uppmanat kommissionen att underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna genom att införa gräns- och sektorsöverskridande lösningar för interoperabilitet som möjliggör effektivare och säkrare offentliga tjänster. Medlemsstaterna konstaterade att bättre offentliga tjänster måste tillhandahållas med knappare resurser och att e-förvaltningens möjligheter kan ökas om man skapar en samverkanskultur och förbättrar förutsättningarna för interoperabilitet i europeiska offentliga förvaltningar.

(2)

I kommissionens meddelande av den 19 maj 2010 om En digital agenda för Europa, som är ett av flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin, betonade kommissionen att interoperabiliteten är viktig för att man ska kunna utnyttja informations- och kommunikationsteknikens (IKT) sociala och ekonomiska potential maximalt och att interoperabilitet alltså är en förutsättning för genomförandet av den digitala agendan.

(3)

I sitt meddelande av den 16 december 2010 om Interoperabilitet för europeiska offentliga tjänster lanserade kommissionen den europeiska strategin för interoperabilitet (EIS) och den europeiska interoperabilitetsramen (EIF).

(4)

Interoperabilitet bidrar till ett framgångsrikt genomförande av politikområden och innebär stora möjligheter att undvika gränsöverskridande elektroniska hinder, ytterligare säkerställa framväxten av nya gemensamma offentliga tjänster på unionsnivå eller konsolidera sådana tjänster som är under utveckling. De politikområden som beskrivs i följande skäl är särskilt beroende av interoperabilitet för ett effektivt och ändamålsenligt genomförande.

(5)

När det gäller den inre marknaden föreskriver Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG (4) att medlemsstaterna ska erbjuda tjänsteleverantörer möjligheten att på elektronisk väg och över gränser fullgöra samtliga förfaranden och formaliteter som krävs för att tillhandahålla en tjänst utanför etableringsmedlemsstaten.

(6)

På bolagsrättens område föreskriver Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/17/EU (5) interoperabilitet mellan medlemsstaternas centrala register, handelsregister och företagsregister via en central plattform. Sammankoppling av företagsregister säkerställer ett gränsöverskridande informationsutbyte mellan register och underlättar medborgares och företags tillgång till uppgifter om företag på unionsnivå, vilket ökar rättssäkerheten vad gäller villkoren för företag i unionen.

(7)

På miljöområdet föreskriver Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG (6) att gemensamma genomförandebestämmelser ska antas, som fastställer tekniska arrangemang för interoperabilitet. Direktivet kräver att nationella infrastrukturer ska anpassas så att rumsliga data och tjänster är interoperabla och tillgängliga i hela unionen.

(8)

På området rättsliga och inrikes frågor är ökad interoperabilitet mellan europeiska databaser grunden för t.ex. informationssystemet för viseringar (7), andra generationen av Schengens informationssystem (8), europeiska daktyloskopisystemet (9) och den europeiska e-juridikportalen (10). Den 24 september 2012 antog rådet slutsatser där man förespråkade införandet av European Legislation Identifier och betonade behovet av interoperabel sökning och interoperabelt utbyte när det gäller rättslig information som offentliggörs i nationella officiella tidningar, genom användning av unika identitetsbeteckningar och strukturerade metadata. Samarbetet mellan Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa och det program som inrättas genom detta beslut skulle kunna åstadkomma synergieffekter som vore fördelaktiga när det gäller att nå deras respektive mål.

(9)

Interoperabilitet inom lokala, nationella och europeiska offentliga förvaltningar underlättar uppnåendet av de mål som Europaparlamentet angav i sin resolution av den 29 mars 2012 om 2010 års rapport om EU-medborgarskapet med titeln Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter.

(10)

Interoperabilitet har varit nyckeln till framgång för skatter, tullar och punktskatter, i driften av transeuropeiska IKT-system i alla medlemsstater och för att stödja interoperabla företagstjänster som finansieras genom Fiscalis 2013-programmet och Tull 2013-programmet. Dessa program har införts och drivs av kommissionen och nationella myndigheter. De tillgångar som genererats inom ramen för Fiscalis 2013-programmet och Tull 2013-programmet finns tillgängliga för gemensam användning och vidareutnyttjande inom andra politikområden. Vidare uppmanades medlemsstaterna och kommissionen i rådets slutsatser av den 26 maj 2014 om förvaltningsreformen av EU:s tullunion att utveckla en strategi för gemensamt förvaltade och hanterade it-system på alla tullrelaterade områden.

(11)

På hälso- och sjukvårdsområdet tillhandahåller Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU (11) bestämmelser som underlättar tillgången till säker och högkvalitativ hälso- och sjukvård över gränserna. Genom det direktivet inrättades nätverket för e-hälsa för att hantera frågan om interoperabilitet mellan elektroniska hälso- och sjukvårdssystem. Nätverket kan anta riktlinjer för de minsta dataset som ska utbytas över gränserna vid oplanerad och akut vård och för e-recepttjänster över gränser.

(12)

När det gäller europeiska fonder fastställs i artikel 122 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 (12) att allt utbyte av information mellan stödmottagare och förvaltningsmyndigheter, attesterande myndigheter, revisionsmyndigheter och förmedlande organ ska ske i elektroniska system för datautbyte. Dessa system ska främja interoperabilitet med nationella ramar och unionsramar och göra det möjligt för stödmottagare att lämna in alla nödvändiga uppgifter endast en gång.

(13)

När det gäller information från den offentliga sektorn understryks i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU (13) att offentliga myndigheter om möjligt ska göra sina handlingar tillgängliga i ett öppet och maskinläsbart format tillsammans med tillhörande metadata, på bästa möjliga precisions- och detaljnivå, i ett format som garanterar interoperabilitet, vidareutnyttjande och tillgänglighet.

(14)

När det gäller elektronisk identifiering inrättar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 (14) en interoperabilitetsram för att åstadkomma interoperabilitet mellan nationella system för elektronisk identifiering.

(15)

När det gäller IKT-standardisering nämner Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1025/2012 (15) interoperabilitet som ett viktigt resultat av standardisering.

(16)

När det gäller forskning och innovation fastställs entydigt i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 (16), som inrättar Horisont 2020, att interoperabla IKT-lösningar och IKT-standarder är en grundförutsättning för partnerskap mellan företag på unionsnivå. Samverkan kring gemensamma, öppna teknikplattformar med spridnings- och förstärkningseffekter kommer att göra det möjligt för många olika aktörer att dra nytta av ny utveckling och göra ytterligare innovationer.

(17)

När det gäller offentlig upphandling föreskriver Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU (17), 2014/24/EU (18) och 2014/25/EU (19) att medlemsstaterna ska införa elektronisk upphandling. Direktiven fastställer att de verktyg och anordningar som ska användas för kommunikation med elektroniska medel, liksom deras tekniska egenskaper, måste vara interoperabla med allmänt använda IKT-produkter. Dessutom behandlar Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU (20) utvecklingen av en europeisk standard för elektronisk fakturering i offentlig upphandling, för att säkerställa interoperabilitet mellan de olika systemen för elektronisk fakturering i unionen.

(18)

Det är därför viktigt att samordna politiken avseende interoperabilitet och dess möjliga användningar på unionsnivå på ett sätt som är så effektivt, och så lyhört i förhållande till slutanvändaren, som möjligt. För att eliminera fragmentering av interoperabilitetsmiljön i unionen bör man främja ett gemensamt synsätt på interoperabilitet i unionen och en helhetssyn när det gäller lösningar för interoperabilitet.

(19)

Interoperabilitet är också ett grundläggande inslag i Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 (21) på området bredbandsinfrastruktur och bredbandstjänster. Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 (22) om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur anger uttryckligen att en uppsättning operativa prioriteringarna för fonden för ett sammanlänkat Europa är interoperabilitet, anslutbarhet, hållbar utbyggnad, drift och uppgradering av transeuropeiska infrastrukturer för digitala tjänster och en samordning av dessa på unionsnivå. I förordning (EU) nr 283/2014 föreskrivs särskilt s.k. byggstenar, exempelvis e-identifiering, e-leverans och automatisk översättning, för att underlätta gränsöverskridande interoperabilitet.

(20)

På politisk nivå har rådet upprepade gånger krävt ännu större interoperabilitet i Europa och fortsatta insatser för att modernisera Europas offentliga förvaltningar. Den 24 och 25 oktober 2013 antog Europeiska rådet slutsatser som underströk att moderniseringen av offentliga förvaltningar måste fortsätta, med ett snabbt införande av tjänster som e-förvaltning, e-hälsovård, e-fakturor och e-upphandling som är beroende av interoperabilitet. Medlemsstaternas engagemang är väsentligt för att säkerställa en snabb utbyggnad av ett interoperabelt e-samhälle i unionen samt de offentliga förvaltningarnas medverkan när det gäller att uppmuntra användningen av onlineförfaranden. För att skapa en effektivare, enklare och mer användarvänlig e-förvaltning kan det dessutom krävas en viss anpassning inom den europeiska offentliga förvaltningen, med stöd från medlemsstaterna. Effektiva offentliga onlinetjänster är avgörande för att främja företagens och medborgarnas förtroende för digitala tjänster.

(21)

Ett interoperabilitetsperspektiv som begränsas till enskilda sektorer riskerar att medföra att olikartade eller oförenliga lösningar införs på nationell nivå eller sektorsnivå, vilket skapar nya elektroniska hinder som hindrar den inre marknadens funktion och den fria rörligheten, undergräver öppenheten och konkurrensen på marknaderna och äventyrar tillhandahållandet av tjänster av allmänt intresse till medborgare och företag. För att minska denna risk bör medlemsstaterna och unionen intensifiera sina gemensamma insatser för att motverka fragmentering av marknaden. De bör säkerställa gräns- och sektorsöverskridande interoperabilitet i samband med genomförandet av lagstiftningen och samtidigt minska de administrativa bördorna och kostnaderna och förbättra effektiviteten och bör även främja gemensamma IKT-lösningar och säkerställa lämplig styrning.

(22)

Vid inrättande, förbättring eller drift av gemensamma lösningar bör alla initiativ, där så är lämpligt, bygga på eller kompletteras av ett utbyte av erfarenheter och lösningar och utbyte och främjande av bästa praxis, teknikneutralitet och anpassbarhet, samtidigt som principerna om säkerhet, integritet och skydd av personuppgifter alltid bör tillämpas. I detta sammanhang bör efterlevnad av EIF och öppna standarder och specifikationer främjas.

(23)

Flera på varandra följande program har försökt att säkerställa en enhetlig utveckling och ett enhetligt införande av övergripande och sektorsvisa strategier för interoperabilitet, rättsliga ramar, riktlinjer, tjänster och verktyg för att hantera krav enligt unionsrätten, t.ex. i) programmet för elektroniskt datautbyte mellan förvaltningar (1999–2004) (nedan kallat IDA-programmet), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1719/1999/EG (23) och nr 1720/1999/EG (24); ii) programmet för interoperabelt tillhandahållande av alleuropeiska e-förvaltningstjänster för offentliga förvaltningar, företag och medborgare (2005–2009) (nedan kallat IDABC-programmet), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut 2004/387/EG (25) avseende e-förvaltning, och iii) programmet för lösningar för att uppnå interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU (2010–2015) (nedan kallat ISA-programmet), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 922/2009/EG (26). Det program som inrättas genom detta beslut bör grunda sig på erfarenheterna från dessa program.

(24)

Verksamheter inom IDA-, IDABC- och ISA-programmen har i hög grad bidragit till att säkerställa interoperabiliteten för det elektroniska utbytet av information mellan europeiska offentliga förvaltningar i unionen. I Europaparlamentets resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets konstaterades att ISA-programmen har en viktig och övergripande roll när det gäller att fastställa, främja och stödja införandet av lösningar och ramverk för interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i Europa, vilket ger samordningsvinster, främjar vidareutnyttjande av lösningar och leder till att krav på interoperabilitet utvecklas till specifikationer och standarder för digitala tjänster.

(25)

Beslut nr 922/2009/EG upphör att gälla den 31 december 2015. Därför behövs ett nytt unionsprogram för lösningar och ramverk för interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (nedan kallat ISA2-programmet) för att utveckla, upprätthålla och främja ett helhetsgrepp när det gäller interoperabilitet i syfte att eliminera fragmenteringen av interoperabilitetsmiljön och undvika elektroniska hinder i unionen, underlätta effektiva och ändamålsenliga elektroniska gränsöverskridande eller sektorsöverskridande kontakter mellan europeiska offentliga förvaltningar, å ena sidan, och mellan dessa och medborgare och företag, å andra sidan, identifiera, skapa och använda lösningar för interoperabilitet till stöd för genomförande av unionens politik och verksamheter samt underlätta vidareutnyttjande av lösningar för interoperabilitet genom europeiska offentliga förvaltningar.

(26)

Utöver de europeiska offentliga förvaltningarna är också företag och medborgare slutanvändare av lösningar för interoperabilitet, eftersom de använder sig av elektroniska offentliga tjänster som tillhandahålls av offentliga förvaltningar. Begreppet användaren i centrum avser särskilt slutanvändare av lösningar för interoperabilitet. Begreppet näringslivet bör förstås som att det särskilt omfattar små och medelstora företag och mikroföretag, med tanke på deras värdefulla bidrag till unionens ekonomi.

(27)

Gemensamma ramar och lösningar som inrättas eller tas i drift under ISA2-programmet bör, i möjligaste mån, bilda en interoperabilitetsmiljö för att underlätta kontakter mellan europeiska offentliga förvaltningar och säkra, främja och möjliggöra gräns- och sektorsöverskridande interoperabilitet.

(28)

Det bör vara möjligt att genomföra insatser inom ISA2-programmet genom en ”upprepande process”.

(29)

Eftersom ”digitalt blir förstahandsval” i fler och fler offentliga tjänster är det viktigt att de offentliga utgifterna för IKT-lösningar blir så effektiva som möjligt. Effektiviteten bör främjas genom att man ser till att tillhandahållandet av sådana tjänster planeras i tillräckligt god tid och att lösningar, när så är möjligt, delas och vidareutnyttjas för att offentliga utgifter ska ge största möjliga utdelning. ISA2-programmet bör bidra till detta mål.

(30)

Interoperabiliteten och följaktligen de lösningar som inrättas och drivs enligt ISA2-programmet, bidrar till att fullt ut utnyttja potentialen hos e-förvaltning och e-demokrati genom att det blir möjligt att inrätta gemensamma kontaktpunkter och tillhandahålla en hel kedja av öppna offentliga tjänster, vilket leder till färre administrativa hinder och lägre kostnader.

(31)

Medborgare och företag bör i egenskap av slutanvändare även erbjudas gemensamma, återanvändbara och interoperabla tjänster för det digitala mötet (front-office) som kan tas fram genom förbättrad integrering av processer och datautbyte via de europeiska offentliga förvaltningarnas interna hantering (back-office).

(32)

Unionen bör i all sin verksamhet respektera principen om likabehandling. Unionsmedborgare bör erbjudas likabehandling av unionens institutioner, organ och byråer. Unionen bör också beakta krav kopplade till kampen mot social utestängning. I detta avseende bör tillgänglighet för alla ingå i utvecklingen av strategier för interoperabilitet mellan de offentliga förvaltningarna i hela unionen, med beaktande av de minst gynnade medborgarna och de mest glesbefolkade områdena, i syfte att bekämpa den digitala klyftan och utestängningen. Detta efterlyste Europaparlamentet i sin resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets. De europeiska offentliga förvaltningarnas genomförande av elektroniska offentliga tjänster kräver ett tillvägagångssätt för alla (e-delaktighet) som, där så behövs, kommer att erbjuda tekniskt stöd och teknisk utbildning för att minska skillnader i användningen av IKT-lösningar och kommer att omfatta tillhandahållande via flera olika kanaler, inbegripet bevarandet av traditionella möjligheter till tillgång när så är lämpligt.

(33)

Lösningar för interoperabilitet enligt ISA2-programmet bör utvecklas i överensstämmelse med slutanvändarnas rätt att få tillgång till och sprida information och innehåll, använda och tillhandahålla tillämpningar och tjänster och använda tekniska lösningar enligt eget val, oberoende av slutanvändarens eller tjänsteleverantörens plats eller platsen, ursprunget eller målet för informationen, innehållet, tillämpningen eller tjänsten, genom sin tjänst för tillträde till internet enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 (27).

(34)

ISA2-programmet bör fungera som ett instrument för att modernisera de europeiska offentliga förvaltningarna. Att modernisera de europeiska offentliga förvaltningarna och öka deras interoperabilitet är ett viktigt bidrag till fullbordandet av den digitala inre marknaden, för att göra det möjligt för medborgarna att fullt ut dra nytta av interoperabla e-tjänster, däribland från e-förvaltning till e-hälsa, genom att man prioriterar att avlägsna hinder som exempelvis e-tjänster utan sammankoppling. Bristande interoperabilitet undergräver ofta tillämpningen av digitala tjänster längs hela kedjan och utvecklingen av gemensamma kontaktpunkter (one-stop shops) för företag och medborgare.

(35)

Interoperabiliteten är direkt kopplad till och beroende av användningen av öppna specifikationer och standarder. ISA2-programmet bör därför främja och, när så är lämpligt, stödja partiell eller fullständig standardisering av befintliga lösningar för interoperabilitet. Denna standardisering bör ske i samarbete med annan standardiseringsverksamhet på unionsnivå, Europeiska standardiseringsorganisationer och internationella standardiseringsorganisationer.

(36)

Genom att säkerställa interoperabilitet kommer de europeiska offentliga förvaltningarna att förbli tillräckligt öppna och flexibla för att kunna utvecklas och integrera nya utmaningar och nya områden. Interoperabilitet är en förutsättning för att undvika teknisk inlåsning, möjliggöra teknisk utveckling och främja innovation. Genom att utveckla lösningar och ramverk för interoperabilitet bör ISA2-programmet bidra till interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar, med respekt för teknikneutraliteten i syfte att undvika inlåsning och möjliggöra ökad konkurrens och innovation, vilket kommer att öka unionens globala konkurrenskraft.

(37)

Modernisering av europeiska offentliga förvaltningar är en av de viktigaste prioriteringarna för ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin och den digitala inre marknaden. De årliga tillväxtöversikter som kommissionen offentliggjort för 2011, 2012 och 2013 visar att de europeiska offentliga förvaltningarnas kvalitet har en direkt inverkan på den ekonomiska miljön och därmed är centrala faktorer när det gäller att stimulera produktivitet, konkurrenskraft, ekonomiskt samarbete, tillväxt och sysselsättning. Detta återspeglas tydligt i de landsspecifika rekommendationerna, som kräver särskilda insatser inriktade på reformer av den offentliga förvaltningen.

(38)

Förordning (EU) nr 1303/2013 omfattar det tematiska målet ”att förbättra den institutionella kapaciteten hos myndigheter och berörda parter och bidra till effektiv offentlig förvaltning”. Därför bör ISA2-programmet kopplas till andra initiativ som bidrar till modernisering av europeiska offentliga förvaltningar, särskilt i samband med interoperabilitetsarbete, och samordningsvinster bör eftersträvas.

(39)

Frågan om interoperabilitet mellan offentliga förvaltningar i EU berör alla förvaltningsnivåer: unions-, nationell, regional och lokal nivå. Därför är det viktigt att säkerställa bredast möjliga deltagande i ISA2-programmet och att lösningarna tar hänsyn till behoven på respektive nivå, liksom kostnaderna för medborgare och företag, i förekommande fall.

(40)

De nationella, regionala och lokala förvaltningarnas ansträngningar kan stödjas genom särskilda instrument inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, särskilt den del som rör institutionell kapacitetsuppbyggnad och som inbegriper utbildning av personalen vid de europeiska offentliga förvaltningarna när så är lämpligt. Det nära samarbetet inom ISA2-programmet bör inriktas på att maximera de fördelar som väntas från sådana instrument, genom att man säkerställer att de finansierade projekten är förenliga med unionens allmänna ramverk och specifikationer för interoperabilitet som EIF.

(41)

I detta beslut fastställs en finansieringsram för hela ISA2-programmets löptid som utgör det särskilda referensbeloppet enligt punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (28), för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(42)

Man bör överväga möjligheten att använda föranslutningsmedel för att underlätta kandidatländers deltagande i ISA2-programmet och dessa länders antagande och fortsatta genomförande av de lösningar som tas fram i programmet.

(43)

ISA2-programmet bör bidra till genomförandet av eventuella uppföljningsinitiativ till Europa 2020 och den digitala agendan. För att undvika dubblering av insatser bör programmet ta hänsyn till andra unionsprogram och unionsinitiativ på området IKT-lösningar, IKT-tjänster och IKT-infrastrukturer, särskilt FSE, Horisont 2020 och den europeiska handlingsplanen för e-förvaltning 2011–2015, som inrättades genom kommissionens meddelande av den 15 december 2010. Kommissionen bör samordna dessa insatser när den genomför ISA2-programmet och planerar framtida insatser som skulle kunna röra interoperabilitet. I rationaliseringssyfte bör man vid planeringen av ISA2-programkommitténs möten så långt det är möjligt beakta planeringen av möten som rör andra relevanta unionsinitiativ och unionsprogram.

(44)

De principer och bestämmelser i unionsrätten som rör skyddet av enskilda när det gäller behandling av personuppgifter och den fria rörligheten för sådana uppgifter, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (29), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG (30) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (31), bör tillämpas på lösningar enligt ISA2-programmet som innebär behandling av personuppgifter. Följaktligen bör dessa lösningar genomföra lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa efterlevnaden av unionslagstiftningens dataskyddskrav. Särskilt bör personuppgifter som standard behandlas endast om de är tillräckliga, relevanta och inte överdrivna i förhållande till det syfte för vilket de samlas in. I samband med utveckling och fastställande av lösningar för interoperabilitet bör påverkan på skyddet av personuppgifter övervägas noga.

(45)

När kommissionen utvärderar ISA2-programmet bör den ägna särskild uppmärksamhet åt om de lösningar som skapats och genomförts har haft en positiv eller negativ inverkan när det gäller att modernisera den offentliga sektorn och tillgodose företags och medborgares behov, exempelvis genom att minska deras administrativa belastning och kostnader och genom att öka den allmänna sammankopplingen mellan de europeiska offentliga förvaltningarna, å ena sidan, och mellan de europeiska förvaltningarna, företag och medborgare, å andra sidan.

(46)

Upphandling av externa tjänster som krävs för ISA2-programmets syften omfattas av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (32) och direktiven 2014/23/EU, 2014/24/EU och 2014/25/EU.

(47)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta beslut bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att anta ett rullande arbetsprogram. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (33).

(48)

Kommissionen bör anta omedelbart tillämpliga genomförandeakter då det i vederbörligen motiverade fall rörande det fastställda rullande arbetsprogrammet, såsom en risk för avbrott i tillhandahållandet av tjänster, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(49)

Målen för detta beslut är att utveckla, bibehålla och främja en helhetssyn på interoperabilitet, att underlätta effektiva och ändamålsenliga elektroniska gräns- och sektorsöverskridande kontakter å ena sidan mellan europeiska offentliga förvaltningar och å andra sidan mellan dessa och medborgare och företag, att identifiera, skapa och driva lösningar för interoperabilitet som stöder genomförandet av unionens politik och verksamheter och att underlätta europeiska offentliga förvaltningars vidareutnyttjande av lösningar för interoperabilitet. Eftersom dessa mål inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av att samordningsfunktionen på europeisk nivå skulle vara besvärlig och kostsam att bygga upp på medlemsstatsnivå av medlemsstaterna själva, utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

a)

utveckla, bibehålla och främja en helhetssyn på interoperabilitet i unionen för att eliminera fragmentering av interoperabilitetsmiljön i unionen,

b)

underlätta effektiva och ändamålsenliga elektroniska gräns- eller sektorsöverskridande kontakter mellan europeiska offentliga förvaltningar, å ena sidan, och mellan europeiska offentliga förvaltningar och medborgare och företag, å andra sidan, och att bidra till att utveckla en effektivare, enklare och mer användarvänlig e-förvaltning på de nationella, regionala och lokala nivåerna inom den offentliga förvaltningen,

c)

identifiera, skapa och driva lösningar för interoperabilitet som stöder genomförandet av unionens politik och verksamheter,

d)

underlätta de europeiska offentliga förvaltningarnas vidareutnyttjande av lösningar för interoperabilitet.

a)

strategiska åtgärder,

b)

information, kommunikation om ISA2-programmets fördelar och medvetandehöjande åtgärder, som riktas till europeiska offentliga förvaltningar och till företag och medborgare, där så är lämpligt,

c)

åtgärder till stöd för ISA2-programmets förvaltning,

d)

åtgärder som rör utbyte av erfarenheter samt utbyte och främjande av bästa praxis,

e)

åtgärder för att främja vidareutnyttjande av befintliga lösningar för interoperabilitet,

f)

åtgärder för gemenskapsbyggande och kompetensökning, och

g)

åtgärder som syftar till att uppnå samverkansvinster med initiativ som rör interoperabilitet inom andra EU-politikområden.

a)

bedömning, förbättring, drift och vidareutnyttjande av befintliga gränsöverskridande eller sektorsöverskridande lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramverk,

b)

utveckling, inrättande, utrullning, drift och vidareutnyttjande av nya gränsöverskridande eller sektorsöverskridande lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar,

c)

bedömning av IKT-konsekvenserna av föreslagen eller antagen unionsrätt,

d)

kartläggning av brister i lagstiftningen på unionsnivå och nationell nivå som hindrar gräns- eller sektorsöverskridande interoperabilitet mellan europeiska offentliga förvaltningar,

e)

utveckling av mekanismer som mäter och kvantifierar fördelarna avseende lösningarna för interoperabilitet, inbegripet metoder för bedömning av kostnadsbesparingar,

f)

kartläggning och analys av interoperabilitetsmiljön i unionen i sin helhet genom inrättande, underhåll och förbättring av Eira och EIC som instrument för att främja vidareutnyttjande av befintliga lösningar för interoperabilitet och för att identifiera områden där sådana lösningar fortfarande saknas,

g)

upprätthållande, uppdatering, främjande och övervakning av genomförandet av EIS, EIF och Eira,

h)

bedömning, uppdatering och främjande av befintliga gemensamma specifikationer och standarder, samt utveckling, fastställande och främjande av nya gemensamma specifikationer, öppna specifikationer och standarder genom unionens standardiseringsplattformar och i samarbete med europeiska eller internationella standardiseringsorganisationer, beroende på vad som är lämpligt,

i)

underhåll och offentliggörande av en plattform som tillåter tillträde till och samarbete om bästa praxis, fungerar som ett sätt att öka medvetenheten och sprida tillgängliga lösningar, bland annat ramar för säkerhet och trygghet, och bidrar till att undvika dubbelarbete, samtidigt som den uppmuntrar till vidareutnyttjande av lösningar och standarder,

j)

fullbordande av mognadsprocessen för nya tjänster och verktyg för interoperabilitet, och underhåll och drift av befintliga tjänster och verktyg för interoperabilitet på tillfällig basis,

k)

kartläggning och främjande av bästa praxis, för att utveckla riktlinjer för att samordna initiativ för interoperabilitet och inspirera och stödja grupper som arbetar med frågor som rör området för elektronisk gräns- eller sektorsöverskridande samverkan mellan och bland slutanvändare.

a)

Grundas på nytta och styras av identifierade behov och programmets mål.

b)

Vara förenliga med följande principer:

c)

Vara flexibla och kunna utvidgas och tillämpas på andra företag eller politikområden.

d)

Visa ekonomisk, organisatorisk och teknisk hållbarhet.

—

Inledning.

—

Planering.

—

Genomförande.

—

Avslutande och slutlig utvärdering.

—

Övervakning och kontroller.

a)

ISA2-programmets mål enligt artikel 1.1.

b)

En eller flera av ISA2-programmets verksamheter enligt artikel 3.

c)

ISA2-programmets allmänna principer enligt artikel 4.

d)

Finansieringsvillkoren enligt artikel 11.

a)

Insatsens bidrag till interoperabilitetsmiljön, bedömd utifrån hur viktig och nödvändig den är för att komplettera interoperabilitetsmiljön inom unionen.

b)

Insatsens räckvidd, bedömd utifrån dess övergripande effekter inom och mellan berörda sektorer när den väl är slutförd.

c)

Insatsens geografiska räckvidd, bedömd utifrån det antal medlemsstater och europeiska offentliga förvaltningar som deltar.

d)

Insatsens angelägenhetsgrad, bedömd utifrån dess potentiella effekt, med beaktande av bristen på andra finansieringskällor.

e)

Möjligheten att vidareutnyttja insatsen, bedömd utifrån den utsträckning i vilken dess resultat kan vidareutnyttjas.

f)

Vidareutnyttjande av befintliga gemensamma ramar och inslag i lösningar för interoperabilitet.

g)

Insatsens koppling till unionens initiativ, bedömd utifrån graden av samverkan med och bidrag från insatsen till unionsinitiativ som den digitala inre marknaden.

a)

Kvantifierbara och kvalitativa fördelar som lösningar för interoperabilitet ger genom att koppla samman IKT med slutanvändarnas behov.

b)

Kvantifierbara och kvalitativa effekter av de interoperabla IKT-baserade lösningarna.