24.9.2015 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
L 248/95 |
KOMMISSIONENS DELEGERADE BESLUT (EU) 2015/1602
av den 5 juni 2015
om likvärdighet för den solvens- och tillsynsordning för försäkrings- och återförsäkringsföretag som gäller i Schweiz på grundval av artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG
EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och
med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (1), särskilt artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3, och
av följande skäl:
(1) |
Direktiv 2009/138/EG inrättar en riskbaserad tillsynsordning för försäkrings- och återförsäkringsföretag inom unionen. Direktiv 2009/138/EG kommer att tillämpas fullt ut för försäkrings- och återförsäkringsgivare i unionen från den 1 januari 2016. |
(2) |
Även om Solvens II-direktivet kommer att träda i kraft fullt ut först den 1 januari 2016 får kommissionen redan nu anta föreliggande delegerade beslut i enlighet med artikel 311 i Solvens II-direktivet. |
(3) |
Artikel 172 i direktiv 2009/138/EG rör likvärdighet för solvensordningen i ett tredjeland som tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av företag med huvudkontor i det tredjelandet. Ett positivt fastställande av likvärdighet gör det möjligt för återförsäkringsavtal som sluts med företag med huvudkontor i det tredjelandet att behandlas på samma sätt som återförsäkringsavtal som sluts med företag som auktoriserats i enlighet med det direktivet. |
(4) |
Artikel 227 i direktiv 2009/138/EG rör likvärdighet för tredjeländers försäkringsgivare som ingår i grupper med huvudkontor i unionen. Ett positivt fastställande av likvärdighet gör det möjligt för sådana grupper, när de använder avräknings- och sammanläggningsmetoden som koncernredovisningsmetod, att ta hänsyn till beräkningen av kapitalkrav och tillgängligt kapital (kapitalbasen) enligt reglerna i den jurisdiktion som står utanför unionen, i stället för att beräkna dessa på grundval av direktiv 2009/138/EG i syfte att beräkna gruppens solvenskrav och medräkningsbara kapitalbas. |
(5) |
Artikel 260 i direktiv 2009/138/EG rör likvärdighet för försäkrings- och återförsäkringsföretag vars moderföretag har sitt huvudkontor utanför unionen. I enlighet med artikel 261.1 i direktiv 2009/138/EG, vid ett positivt fastställande av likvärdighet ska förlitar medlemsstaterna förlita sig på tillsynsmyndigheterna i tredjelandet utövar en likvärdig grupptillsyn. |
(6) |
Ett tredjelands rättsliga ordning ska betraktas som fullständigt likvärdig med den som upprättats av direktiv 2009/138/EG om den uppfyller de krav som föreskriver en jämförbar skyddsnivå för försäkrings- och förmånstagare. Fastställanden av full likvärdighet enligt artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3 är inte tidsbegränsade, under förutsättning att fastställandet inte upphävs. |
(7) |
Den 9 mars 2015 gav Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) kommissionen råd enligt artikel 33.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 (2) om de regelverk och tillsynssystem för försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper som gäller i Schweiz. Eiopas råd grundar sig på den relevanta schweiziska rättsliga ramen, inbegripet den schweiziska lagen av den 22 juni 2007 om tillsyn av finansmarknaden (nedan kallad FINMASA) som trädde i kraft den 1 januari 2009, försäkringstillsynslagen (nedan kallad ISA) av den 17 december 2004 och försäkringstillsynsförordningen (nedan kallad ISO) (3). Kommissionen har grundat sin bedömning på den information som tillhandahållits av Eiopa. |
(8) |
Med beaktande av bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 (4), särskilt artiklarna 378, 379 och 380, liksom Eiopas råd, ska ett antal kriterier tillämpas för att bedöma likvärdighet enligt artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3 i direktiv 2009/138/EG. |
(9) |
Dessa kriterier omfattar vissa krav som är gemensamma för två eller flera av artiklarna 378, 379 och 380 i den delegerade akten (EU) nr 2015/35, som är giltiga för enskilda (5) försäkrings- och återförsäkringsföretag och för försäkrings- och återförsäkringsgrupper, och som omfattar områdena befogenhet, solvens, styrning, transparens, samarbete mellan myndigheter och behandling av konfidentiell information, samt beslutens inverkan på den finansiella stabiliteten. |
(10) |
Först, när det gäller medel, befogenheter och ansvarsområden har den schweiziska tillsynsmyndigheten för finansmarknaderna (nedan kallad FINMA) befogenhet att effektivt övervaka försäkrings- och återförsäkringsverksamhet och vidta sanktioner eller verkställighetsåtgärder vid behov, till exempel för att upphäva ett företags näringstillstånd eller ersätta dess ledning, helt eller delvis. FINMA förfogar över nödvändiga finansiella och mänskliga resurser, expertis, kapacitet och mandat för att effektivt skydda samtliga försäkrings- och förmånstagare. |
(11) |
För det andra, när det gäller solvens förlitar sig den schweiziska solvensbedömningen (SST) av försäkrings- och återförsäkringsföretags eller gruppers finansiella ställning på sunda ekonomiska principer och solvenskraven grundar sig på en ekonomisk värdering av samtliga tillgångar och skulder. SST kräver att försäkrings- och återförsäkringsföretag innehar tillräckliga finansiella resurser och fastställer kriterier för försäkringstekniska avsättningar, investeringar, kapitalkrav (inbegripet minimikapitalkrav) och kapitalbas, samt ingripande av FINMA i rätt tid om kapitalkraven inte är uppfyllda eller om försäkringstagarnas intressen hotas. Kapitalkraven är riskbaserade och syftar till att täcka kvantifierbara risker. Om en risk inte är kvantifierbar ska den hanteras genom andra åtgärder. Operativa risker hanteras till exempel kvalitativt genom den schweiziska kvalitetsbedömningen (SQA). Huvudkapitalkravet, som benämns målkapitalet i SST, beräknas för att täcka oväntade förluster som uppkommer i den befintliga verksamheten. Dessutom varierar det absoluta minimikapitalkravet (minimikapital) för försäkringsgivare enligt SST beroende på de försäkringstjänster som tillhandahålls. Båda kraven är åtminstone lika strikta som motsvarande krav i direktiv 2009/138/EG för samtliga befintliga kombinationer av schweiziska försäkringstjänster. När det gäller modeller kan försäkringsföretag använda en standardmodell eller, om så krävs av FINMA eller på eget initiativ, en intern modell. |
(12) |
För det tredje, när det gäller styrning kräver det schweiziska solvensregelverket att försäkrings- och återförsäkringsföretag har inrättat ett effektivt styrningssystem som ålägger dem i synnerhet en tydlig organisationsstruktur, lämplighetskrav på dem som faktiskt leder företagen, ändamålsenliga processer för överföring av information inom företagen och till FINMA. Dessutom utövar FINMA tillsyn över uppgifter och verksamhet som kontrakterats ut. |
(13) |
SST kräver också att försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper upprätthåller effektiva funktioner för riskhantering, regelefterlevnad och internrevision och en aktuariefunktion. SST ålägger företag att upprätthålla ett system för riskhantering som kan identifiera, mäta, övervaka, hantera och rapportera risker samt ett effektivt internt kontrollsystem. Kraven i direktiv 2009/138/EG gällande internrevision och regelefterlevnad för enskilda företag hanteras på ett tillfredsställande sätt av ISO, eftersom den stärker riskhanteringskraven och särskilt kravet att upprätthålla en funktion för regelefterlevnad. |
(14) |
Den i Schweiz gällande ordningen kräver att ändringar i inriktningen eller förvaltningen av försäkrings- och återförsäkringsföretag eller grupper eller kvalificerade innehav i sådana företag eller grupper överensstämmer med principen om sund och ansvarsfull ledning. I synnerhet måste förvärv av företag, ändringar i affärsplanen eller i kvalificerade innehav i försäkrings- och återförsäkringsföretag eller grupper meddelas FINMA som kan vidta lämpliga sanktioner vid behov, till exempel förbud av förvärv. |
(15) |
För det fjärde, när det gäller transparens måste försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper lämna all nödvändig information till FINMA som krävs för utövandet av tillsyn, och åtminstone en gång om året offentliggöra en rapport om sin solvens och finansiella situation. Kraven i direktiv 2009/138/EG gällande offentliggörande hanteras på ett tillfredsställande sätt av ISO, eftersom de typer av kvalitativ och kvantitativ information som ska offentliggöras är i överensstämmelse med direktiv 2009/138/EG. Enligt ISO:s bestämmelser måste försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper offentliggöra sin affärsverksamhet, resultat, riskhantering, riskprofil, och de metoder som används för bedömning av t.ex. avsättningar, kapitalförvaltning och solvens. |
(16) |
För det femte, när det gäller tystnadsplikt och samarbete och utbyte av information föreskriver den i Schweiz gällande ordningen tystnadsplikt för samtliga personer som tjänstgör eller har tjänstgjort hos FINMA, inbegripet revisorer och experter som är verksamma för FINMA:s räkning. Dessa skyldigheter föreskriver också att konfidentiell information inte ska röjas utom i ett sammandrag eller i en sammanställning, utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning. Dessutom ska FINMA använda konfidentiell information som inhämtats från andra tillsynsmyndigheter enbart vid utövandet av sina tillsynsfunktioner och för de ändamål som lagen föreskriver. Den i Schweiz gällande ordningen föreskriver också att, i de fall där ett försäkrings- eller återförsäkringsföretag har försatts i konkurs eller tvångslikviderats, får konfidentiell information röjas om den inte berör tredje part som deltar i försök att rädda företaget. FINMA får utbyta konfidentiell information som erhålls från andra tillsynsmyndigheter med andra myndigheter, organ eller personer som omfattas av tystnadsplikt i Schweiz först när ett uttryckligt tillstånd från den berörda tillsynsmyndigheten inhämtats. Den har undertecknat samförståndsavtal med unionens medlemsstater för att samordna det internationella samarbetet, särskilt för utbyte av konfidentiell information. |
(17) |
För det sjätte, när det gäller inverkan av dess beslut är FINMA och övriga schweiziska myndigheter med mandat att säkerställa väl fungerande finansmarknader, till exempel den schweiziska centralbanken och finansministeriet, utrustade för att bedöma hur deras beslut påverkar stabiliteten i finanssystemen globalt, särskilt i krissituationer, samt för att ta hänsyn till eventuella procykliska effekter när exceptionella rörelser på finansmarknaderna förekommer. Enligt den i Schweiz gällande ordningen äger regelbundna möten rum mellan de ovannämnda myndigheterna för att utbyta information om risker för den finansiella stabiliteten och för att samordna åtgärder. Detsamma sker på internationell nivå där schweiziska myndigheter utbyter information med t.ex. tillsynsmyndigheter i unionens medlemsstater och Eiopa om frågor rörande finansiell stabilitet. |
(18) |
Artiklarna 378 och 380 i den delegerade förordningen (EU) nr 2015/35 fastställer också specifika kriterier gällande likvärdighet för återförsäkringsverksamhet och grupptillsyn. |
(19) |
När det gäller specifika kriterier för återförsäkring enligt artikel 378 i delegerade förordningen (EU) nr 2015/35 måste upptagande av återförsäkringsverksamhet först beviljas auktorisering av FINMA, som bygger på de detaljerade standarder som fastställts i lag. Captivebolag som bedriver återförsäkringsverksamhet omfattas av det i Schweiz gällande solvensregelverket enligt ISO. |
(20) |
När det gäller specifika kriterier för grupptillsyn enligt artikel 380 i delegerade förordning (EU) 2015/35 har FINMA befogenhet att fastställa vilka företag som omfattas av tillsyn på gruppnivå samt att utöva tillsyn över försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp. FINMA utövar tillsyn över samtliga försäkrings- och återförsäkringsföretag där ett företag med ägarintresse, enligt definitionen i artikel 212.1 a i direktiv 2009/138/EG, utövar ett bestämmande eller betydande inflytande. |
(21) |
FINMA har kapacitet att bedöma riskprofil, finansiell ställning och solvens i försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp samt den gruppens affärsstrategi. |
(22) |
Enligt den i Schweiz gällande ordningen tillåter reglerna för rapportering och redovisning övervakning av riskkoncentrationer och transaktioner inom grupper, vilka ska rapporteras av försäkrings- och återförsäkringsgrupper åtminstone en gång om året. |
(23) |
Enligt den i Schweiz gällande ordningen begränsar FINMA ett försäkrings- eller återförsäkringsföretags användning av kapitalbasen om denna inte kan göras tillgänglig för att täcka kapitalkravet för det företag med ägarintresse för vilket gruppens solvens beräknas. Beräkningen av gruppens solvens leder till resultat som åtminstone är likvärdiga med de resultat som fås enligt de metoder som fastställs i artiklarna 230 och 233 i direktiv 2009/138/EG, exklusive dubbelräkning av poster i kapitalbasen och efter eliminering av kapital som skapats inom gruppen genom ömsesidig finansiering. Mer detaljerat, även om kapitaltäckningskvot på gruppnivå enligt artiklarna 230 och 233 i direktiv 2009/138/EG saknas, men ersätts av en serie kapitaltäckningskvoter per enhet inom en grupp, innefattar denna serie det övergripande samspelet mellan gruppens enheter och tar därmed hänsyn till gruppen som helhet. |
(24) |
Eftersom det uppfyller samtliga kriterier som fastställts i artiklarna 378, 379 och 380 i delegerade förordningen (EU) nr 2015/35 anses det i Schweiz gällande regelverket och dess tillsynsordning för försäkrings- och återförsäkringsföretag och grupper uppfylla de kriterier för full likvärdighet som fastställs i artiklarna 172.2, 227.4 och 260.3 i direktiv 2009/138/EG. |
(25) |
Kommissionen kan genomföra en specifik översyn rörande ett enskilt tredjeland eller territorium när som helst utanför den allmänna översynen, när relevanta omständigheter föranleder kommissionen att ompröva det erkännande som beviljas genom detta beslut. Kommissionen bör, med Eiopas tekniska bistånd, fortsatt övervaka utvecklingen av den i Schweiz gällande ordningen samt uppfyllandet av de villkor som detta beslut grundar sig på, |
(26) |
Direktiv 2009/138/EG träder i kraft den 1 januari 2016. Detta beslut bör därför också från och med den dagen erkänna som likvärdig den ordning för solvens och tillsyn som gäller i Schweiz. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Från den 1 januari 2016 ska den i Schweiz gällande solvensordning som tillämpas på återförsäkringsverksamhet som bedrivs av företag med huvudkontor i Schweiz anses som likvärdig med de krav som fastställs i avdelning I i direktiv 2009/138/EG.
Artikel 2
Från den 1 januari 2016 ska den i Schweiz gällande solvensordning som tillämpas på försäkrings- och återförsäkringsföretag med huvudkontor i Schweiz anses som likvärdig med de krav som fastställs i avdelning I kapitel VI i direktiv 2009/138/EG.
Artikel 3
Från den 1 januari 2016 ska den i Schweiz gällande tillsynsordning som tillämpas på tillsyn av försäkrings- och återförsäkringsföretag som ingår i en grupp anses som likvärdig med de krav som fastställs i avdelning III i direktiv 2009/138/EG.
Artikel 4
Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Utfärdat i Bryssel den 5 juni 2015.
På kommissionens vägnar
Jean-Claude JUNCKER
Ordförande
(1) EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkringsoch tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
(3) ISO antogs av schweiziska förbundsrådet den 25 mars 2015 och träder i kraft den 1 juli 2015.
(4) Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/35 av den 10 oktober 2014 om komplettering av Europaparlamentets och direktiv 2009/138/EG om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 12, 17.1.2015, s. 1).
(5) I den föreliggande akten specificerar vi huruvida vi betraktar försäkringsföretag på individuell eller på gruppnivå. Enskilda företag kan ingå i grupper eller inte.