30.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 370/40

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 syftar till att successivt stoppa bruket att kasta fångst överbord inom alla unionens fisken genom att det införs en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att anta utkastplaner genom en delegerad akt för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Danmark, Estland, Finland, Lettland, Litauen, Polen, Sverige och Tyskland har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i Östersjön. De medlemsstaterna har lämnat in en gemensam rekommendation (2) till kommissionen efter samråd med rådgivande nämnden för Medelhavet (Mediterranean Sea Advisory Council). Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ. De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i överensstämmelse med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.

(4)

I enlighet med artikel 15.1 a i förordning (EU) nr 1380/2013 bör landningsskyldigheten gälla fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar och som fångas inom fisket efter små pelagiska arter, som är fiske efter sill och skarpsill, och inom industriellt fiske i Östersjön från och med den 1 januari 2015. Det bör också tillämpas på sådana fångster inom fisket efter lax senast från och med det datumet. Torsk betraktas som en art som definierar vissa fisken i Östersjön. Rödspätta fångas oftast som bifångst i vissa torskfisken och är föremål för fångstbegränsningar. I enlighet med artikel 15.1 b i förordning (EU) nr 1380/2013 bör landningsskyldigheten följaktligen tillämpas på torsk senast från och med den 1 januari 2015 och på rödspätta senast från och med den 1 januari 2017. I enlighet med den gemensamma rekommendationen bör denna utkastplan därför omfatta alla fångster av sill/strömming, skarpsill, lax, torsk och rödspätta i fisket i Östersjön från och med den 1 januari 2015 eller från och med den 1 januari 2017, beroende på vad som är tillämpligt.

(5)

Den gemensamma rekommendationen innehåller ett undantag från landningsskyldigheten för lax och torsk som fångats med fiskfällor, tinor/mjärdar, ryssjor och bottengarn. Detta undantag grundar sig på vetenskapliga belägg för hög överlevnadsgrad som lagts fram av forumet för fisket i Östersjön (Baltfish) och har granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). STECF noterar att merparten av de uppgifter som krävs för att motivera sådana undantag ingår i Baltfishs gemensamma rekommendation (3). STECF drog slutsatsen att, baserat på det faktum att sådana redskap fångar fisk inuti en fast nätstruktur, i motsats till t.ex. insnärjning eller krokning, förefaller det rimligt att anta att dödligheten för dessa redskap också kommer att vara låg, vanligtvis mindre än 10 %. STECF rekommenderade dock att det bör genomföras ytterligare arbete för att bekräfta huruvida detta antagande är giltigt och rörande hanteringsförfarandena och de rådande miljöförhållandena. Därför bör det berörda undantaget ingå i denna förordning.

(6)

Enligt artikel 15.10 i förordning (EU) nr 1380/2013 får minsta referensstorlek för bevarande fastställas i syfte att garantera skydd av unga exemplar av marina organismer. För närvarande gäller en minsta storlek på 38 cm för torsk enligt rådets förordning (EG) nr 2187/2005 (4). Vetenskapliga belägg som STECF har granskat stöder fastställandet av minsta referensstorlek för bevarande för torsk till 35 cm. I synnerhet drog STECF slutsatsen att det kan finnas goda biologiska skäl att minska den nuvarande minsta storleken på 38 cm för att minska de nuvarande nivåerna av fångst som kastas överbord. STECF drog också slutsatsen att om, inom ramen för landningsskyldigheten, den minsta referensstorleken för bevarande av torsk sattes till 35 cm, skulle detta minska omfattningen av fångster som inte får säljas för livsmedelskonsumtion, och att det inte fanns några argument i fråga om första lek som stöder en minsta referensstorlek för bevarande på 38 cm i Östersjön. Därför bör den minsta referensstorleken för bevarande för torsk i Östersjön fastställas till 35 cm.

(7)

Denna förordning bör tillämpas från och med den 1 januari 2015 för att vara förenlig med den tidsram som anges i artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013. I enlighet med artikel 15.6 i den förordningen bör denna förordning gälla i högst tre år.

a)

från och med den 1 januari 2015 när det gäller fiske efter sill/strömming, skarpsill, lax och torsk,

b)

från och med den 1 januari 2017 när det gäller rödspätta som fångats inom alla fisken.