(1)

Beräkningen av institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar kräver att man geografiskt fastställer platsen för kapitalbaskraven för en specifik institutions alla kreditexponeringar, inklusive exponeringar i handelslagret och alla värdepapperiseringsexponeringar.

(2)

Den geografiska platsen bör fastställas utifrån riskexponeringarnas lokalisering. Detta kommer att garantera att uppbyggnaden av ytterligare reserver från genomförandet av den kontracykliska kapitalbufferten fördelas till det finansiella system med alltför hög kredittillväxt.

(3)

Gäldenärens eller borgenärens hemvist bör generellt användas för att bestämma den geografiska platsen för alla kreditexponeringarna, eftersom detta bäst anses återspegla den plats dit risken kan lokaliseras och som därför är av vikt för det finansiella systemet. Den geografiska platsen för kreditexponeringarna som identifierats som specialutlåningsexponeringar i enlighet med artikel 147.8 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2) bör baseras på den plats där tillgångarna ger upphov till inkomster, som är den huvudsakliga finansieringskällan för återbetalningen av lånet.

(4)

För en klar och entydig förståelse av åtgärderna för fastställande av den geografiska platsen för de relevanta kreditexponeringarna, är det viktigt att fastställa en förteckning över definitioner av de tekniska termer som används i denna förordning.

(5)

Exponeringar mot en juridisk person bör i princip tilldelas de medlemsstater i vilka eller det tredjeland i vilket den personen har sitt säte. Den faktiska platsen för en juridisk persons huvudkontor och säte kan skilja sig åt. Domstolen har erkänt detta i sina domar i målen C-81/87 (Daily Mail), C-212/97 (Centros), C-208/00 (Überseering), C-167/01 (Inspire Art), C-411/03 (Sevic) och C-210/06 (Cartesio). För att man i dessa fall ska garantera en korrekt fördelning av de kontracykliska kapitalbuffertarna ska de institut som är medvetna om att en sådan åtskillnad förekommer med avseende på en viss gäldenär, fördela de relevanta exponeringarna till den faktiska plats där den berörda juridiska personen har sitt huvudkontor.

(6)

För exponeringar mot kollektiva investeringar (nedan kallat fondbolag) är det lämpligt att dessa är fördelade till hemvisten för gäldenären med den underliggande exponeringen enligt definitionen i denna förordning. Om definitionen av gäldenären med den underliggande exponeringen är orimligt betungande kan fondbolagets exponering fördelas till institutets hemmedlemsstat.

(7)

Exponeringar mot andra tillgångar bör fördelas till institutets hemmedlemsstat, om deras gäldenär inte kan identifieras.

(8)

Proportionalitets- och väsentlighetsaspekter bör beaktas för institut med begränsad utländsk total exponering eller begränsad handelslagerverksamhet, genom att göra det möjligt för dessa institut att använda enklare fördelningsmetoder. Detta är avsett att minska bördan för mindre institut som tenderar att ha begränsad utländsk exponering och handelslagerverksamhet. Detta är avsett att minska bördan för mindre institut som tenderar att ha begränsad utländsk handel och handelslagerverksamhet.

(9)

Denna förordning bygger på det förslag till tekniska tillsynsstandarder som Europeiska bankmyndigheten har överlämnat till kommissionen.

(10)

Europeiska bankmyndigheten har anordnat ett öppet offentligt samråd om förslaget till tillsynsstandarder som den här förordningen baseras på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna samt begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).