24.9.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 280/19

(1)

Genom förordning (EG) nr 2022/95 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland. Efter ytterligare en undersökning då det fastställdes att tullarna absorberades, ändrades åtgärderna genom rådets förordning (EG) nr 663/98 (3). Efter en första översyn vid giltighetstidens utgång och en första interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009 (nedan kallad grundförordningen) införde rådet genom förordning (EG) nr 658/2002 (4) en slutgiltig antidumpningstull på 47,07 euro per ton på import av ammoniumnitrat enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 med ursprung i Ryssland. Därefter genomfördes en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen av produktdefinitionen och genom rådets förordning (EG) nr 945/2005 (5) infördes en slutgiltig antidumpningstull på 41,42–47,07 euro per ton på import av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 20 med ursprung i Ryssland.

(2)

Efter en andra översyn vid giltighetstidens utgång och en andra partiell interimsöversyn i enlighet med artikel 11.2 och 11.3 i grundförordningen bibehöll rådet genom förordning (EG) nr 661/2008 (6) de gällande åtgärderna. Tullen behölls oförändrad utom för EuroChemkoncernen (7), för vilken den fasta tullen uppgick till 28,88–32,82 euro per ton.

(3)

Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) godtog genom beslut 2008/577/EG (8) åtagandena om en kvantitativ begränsning från de ryska producenterna JSC Acron och JSC Dorogobuzh, som ingår i Acron Holding Company (nedan gemensamt kallade Acron), och från EuroChemkoncernen. Genom beslut 2012/629/EU (9) återkallade kommissionen sitt godtagande av EuroChemkoncernerns erbjudande om ett åtagande därför att åtagandet var praktiskt ogenomförbart.

(4)

Genom sin dom av den 10 september 2008 (10), såsom den tolkas i domen av den 9 juli 2009 (11), ogiltigförklarade tribunalen förordning (EG) nr 945/2005 i den del som berörde JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat (nedan kallat Kirovo), som ingår i OJSC UCC UralChem (nedan kallat UralChem). Genom förordning (EG) nr 989/2009 (12) ändrade rådet förordning (EG) nr 661/2008 i enlighet därmed. För företaget Kirovo gäller följaktligen antidumpningstullen (47,07 euro per ton) endast för import av ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90.

(5)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut (13) för de gällande antidumpningsåtgärderna tog kommissionen emot en begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång av dessa åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen. Begäran ingavs den 28 mars 2013 av Fertilisers Europe, en europeisk sammanslutning av tillverkare av gödselmedel (nedan kallad sökanden), såsom företrädare för unionstillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens totala produktion av den berörda produkten.

(6)

Begäran grundades på påståendet att det var sannolikt att dumpningen fortsätter och att skadan för unionsindustrin återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(7)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade den ryska sammanslutningen av producenter av gödselmedel (RFPA) att begäran om översyn endast stöddes av en viss andel av unionens producenter av ammoniumnitrat med en renhetsgrad lämpad för gödselmedel (Fertiliser Grade Ammonium Nitrate, FGAN) och att unionens producenter av ammoniumnitrat av alla renhetsgrader och av andra gödselmedel innehållande ammoniumnitrat står för en volym som är tre gånger större än sökandens. Detta påstående är dock ogrundat eftersom sökanden och de som stöder begäran är producenter av såväl FGAN som andra produkter som omfattas av denna översyn vid giltighetstidens utgång. Begäran stöddes således inte enbart av FGAN-producenter, utan även av producenter av andra slag av den berörda produkten och därmed uppnåddes den kvantitativa tröskeln för inledandet av en översyn.

(8)

Efter samråd med rådgivande kommittén fastställde kommissionen att det förelåg tillräcklig bevisning för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång och offentliggjorde den 12 juli 2013 ett tillkännagivande (nedan kallat tillkännagivande om inledande) (14) i Europeiska unionens officiella tidning om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång enligt artikel 11.2 i grundförordningen.

(9)

RFPA lämnade synpunkter på de gällande åtgärderna och ifrågasatte att de var lagliga innan en undersökning inletts. Denna part hävdade också att det inte fanns någon grund för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång i de argument som före inledandet av översynen ingetts till kommissionen om sannolikheten för att dumpningen fortsätter och skadan återkommer om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(10)

Kommissionen svarade den berörda parten att kommissionen inte ingående granskar åsikter som framförts av andra parter än sökandena förrän efter det att undersökningen inletts.

(11)

För att bättre kunna utöva sin rätt till försvar begärde samma berörda part också att få tillgång till begäran om inledande av en översyn vid giltighetstidens utgång i den version som ingavs den 28 mars 2013, som det hänvisades till i tillkännagivandet om inledande, samt till den skrivelse som kommissionen utfärdat till sökanden angående komplettering av deras begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång. Kommissionen informerade den berörda parten om att beslutet att inleda en undersökning enbart grundades på den konsoliderade versionen av begäran där svaret på skrivelsen om komplettering hade införlivats. Tidigare versioner och utkast saknade betydelse. Därför var det inte ett åsidosättande av partens rätt till försvar att inte ge tillgång till den ursprungliga versionen och skrivelsen. Parten begärde att förhörsombudet för generaldirektoratet för handel skulle ingripa mot detta påstådda åsidosättande av rätten till försvar. Förhörsombudet godkände det argument som kommissionen framförde den 4 mars 2014.

(12)

Den berörda parten begärde också att få tillgång till begäran om inledande av översyn vid giltighetstidens utgång avseende två andra förfaranden. Parten hävdade att dessa båda begäranden avslagits eftersom de var ogrundade och att tillgången till dessa handlingar skulle göra det möjligt för parten att jämföra omständigheterna i de båda fallen med den förestående översynen, att förstå kommissionens analys av tillräckligheten hos begäran i respektive fall och att därigenom kunna utöva sin rätt till försvar på ett tillfredsställande sätt. Parten fick alla förtydliganden från kommissionen och förhörsombudet godtog det argument som kommissionen framförde den 4 mars 2014.

(13)

Undersökningen beträffande fortsatt eller återkommande dumpning omfattade perioden från och med den 1 juli 2012 till och med den 30 juni 2013 (nedan kallad översynsperioden eller i tabeller ÖP). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av sannolikheten för återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2010 till och med den 30 juni 2013 fram till översynsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(14)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att det jämfört med den föregående översynen vid giltighetstidens utgång som föranledde förordning (EG) nr 661/2008 hade skett en omotiverad ändring av metoderna eftersom skadeundersökningsperioden i den översynen var längre.

(15)

Kommissionen anser att de omständigheter som RFPA åberopar inte utgör en ändring av metoderna i den mening som avses i artikel 11.9 i grundförordningen. Följande bör dock under alla omständigheter konstateras. Det är kommissionens praxis att skadeundersökningsperioden normalt omfattar översynsperioden och de tre föregående kalenderåren, såvida inte översynsperioden i sig själv omfattar en betydande del av det föregående kalenderåret. I det senare fallet kan fyra kalenderår undantagsvis beaktas. Detta var fallet i den föregående översynen vid giltighetstidens utgång. Påståendet avvisas således.

(16)

I tillkännagivandet om inledandet uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Dessutom informerade kommissionen uttryckligen sökanden, andra kända unionstillverkare, kända exporterande producenter och myndigheterna i Ryssland (nedan kallat det berörda landet), kända importörer, leverantörer och användare, handlare samt intresseorganisationer om inledandet av undersökningen och inbjöd dem att delta.

(17)

Berörda parter hade möjlighet att lämna synpunkter om inledandet av undersökningen och att begära att få bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för generaldirektoratet för handel.

(18)

I tillkännagivandet om inledandet angav kommissionen att den kunde komma att göra ett urval av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(19)

I tillkännagivandet om inledandet angav kommissionen att den gjort ett preliminärt urval av unionstillverkare. Kommissionen gjorde urvalet på grundval av produktionen i unionen samt försäljningsvolymerna på unionsmarknaden av en likadan produkt under översynsperioden. Urvalet bestod av fyra unionstillverkare i Frankrike, Litauen, Polen och Förenade kungariket (15), som står för ungefär 42 % av unionsproduktionen och 41 % av unionsförsäljningen. Kommissionen uppmanade berörda parter att lämna synpunkter på det preliminära urvalet.

(20)

En berörd part hävdade att det preliminära urvalet av unionstillverkare borde omfatta enbart tillverkare av ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90 såsom ursprungligen föreskrevs i förordning (EG) nr 2022/95, och inte också tillverkare av gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nr ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 20, såsom föreskrevs i förordning (EG) nr 945/2005.

(21)

Motiveringen till detta krav var att förstainstansrätten i sin dom i mål T-348/05, som det hänvisas till i skäl 4, ogiltigförklarat förordning (EG) nr 945/2005 som utökade produktdefinitionen jämfört med den inledande undersökningen.

(22)

Detta krav är ogrundat. Genom domen ogiltigförklarades förordning (EG) nr 945/2005 endast i de delar som berör en rysk exporterande producent. För alla andra ryska producenter fortsätter den tillämpliga produktdefinitionen att vara den som angavs i förordning (EG) nr 945/2005. Under alla omständigheter producerar alla utvalda unionstillverkare ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90. De gödselmedel i fast form som förtecknas under de andra KN-numren produceras av unionsindustrin och är helt enkelt resultatet av ytterligare kemiska processer eller blandningsförfaranden för att framställa sammansatta gödselmedel, även kallade stabiliserade gödselmedel eller blandningar, förutsatt att de innehåller mer än 28 viktprocent kväve eller mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat.

(23)

Urvalet är därför representativt för unionsindustrin.

(24)

För att avgöra om ett urval var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov bad kommissionen icke-närstående importörer att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(25)

Stickprovsblanketten besvarades inte av någon icke-närstående importör och inget stickprovsförfarande var därför nödvändigt.

(26)

För att avgöra om ett urval var nödvändigt och i så fall göra ett stickprov bad kommissionen alla exporterande producenter i Ryssland att lämna de upplysningar som angavs i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Rysslands beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra eventuella exporterande producenter som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(27)

Åtta exporterande producenter i det berörda landet tillhandahöll de begärda upplysningarna och samtyckte till att ingå i stickprovet. Under översynsperioden gjordes importen till unionen huvudsakligen av de företag som hade godtagits. I enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen valde kommissionen ut fyra exporterande producenter som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Dessa producenter hade den största volymen av total exportförsäljning. Bland dem återfanns de två företag som hade exportförsäljning till unionen enligt åtagandet under översynsperioden. I enlighet med artikel 17.2 i grundförordningen skedde ett samråd om urvalet med alla kända exporterande berörda producenter och myndigheterna i det berörda landet. Inga synpunkter lämnades. Kommissionen beslöt därför att behålla det preliminära urvalet och alla berörda parter informerades om det slutgiltiga urvalet.

(28)

Kommissionen valde följande fyra företag för stickprovet:

(29)

Enligt svaren på frågeformulären stod stickprovet för 88 % av den totala exportförsäljningen från Ryssland i volym (till unionen och till tredjeländer) under översynsperioden.

(30)

Kommissionen sände frågeformuläret till alla ryska exporterande producenter som hade begärt detta samt till de unionstillverkare som ingick i urvalet och till de användar- och branschorganisationer som hade gett sig till känna inom tidsfristen i tillkännagivandet om inledande.

(31)

Svar på frågeformuläret mottogs från de fyra utvalda ryska exporterande producenterna och från de fyra utvalda unionstillverkarna. En branschorganisation som företräder användare, National Farmers' Union of England and Wales (NFU), lämnade ett partiellt svar på frågeformuläret.

(32)

Av de ryska exporterande producenterna var det endast Acron som lämnade ett fullständigt svar på frågeformuläret. De tre andra utvalda företagen – EuroChem, UralChem och SBU Azot – lämnade endast partiella svar som begränsades till uppgifter om kapacitet, samlad försäljning fritt fabrik samt viss information om deras produktionskostnader. Dessa partiella svar gjorde det inte möjligt för kommissionen att till fullo kontrollera deras försäljningsuppgifter eller produktionskostnader.

(33)

Kommissionen informerade de tre utvalda exporterande producenterna om sin avsikt att tillämpa artikel 18 i grundförordningen beträffande den information de inte hade lämnat och om deras rätt att bli hörda av förhörsombudet. I de särskilda meddelandena av uppgifter till var och en av de tre utvalda exporterande producenterna angav kommissionen vilka uppgifter från respektive företag som den hade använt i sin analys och vilka uppgifter den ansåg vara ofullständiga och att ”tillgängliga uppgifter” i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen därför hade använts. Kommissionen använde framför allt samlad försäljning fritt fabrik i stället för detaljerade uppgifter grundade på förteckningar per transaktion.

(34)

Dessutom begärde en organisation som företräder importörer, European Fertilisers Import Association (EFIA), att få bli erkänd som berörd part på sina medlemmars vägnar och lämnade skriftliga synpunkter. Tre enskilda importörer uppgav att de helt hade slutat att importera gödselmedel med ursprung i Ryssland.

(35)

Skriftliga inlagor inkom också från flera användarorganisationer, bland annat Organisationen för jordbrukets näringslivsorganisationer i EU (COPA)/General Confederation of Agricultural Co-operatives in the EU (COGECA), NFU samt från de franska organisationerna AFCOME (Association Française de Commercialisation et de Mélange d'Engrais) och AGPB (Association Générale des Producteurs de Blé et Autres Céréales).

(36)

Kommissionen införskaffade och kontrollerade all den information den ansåg nödvändig för att fastställa dumpning, skadan därav och unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

Unionstillverkare

Exporterande tillverkare i Ryssland

Icke-närstående importör

(37)

Den 13 juni 2014 meddelade kommissionen alla intresserade parter de viktigaste omständigheterna och övervägandena som låg till grund för det förslag som kommissionen tänkte lägga fram om att behålla de gällande antidumpningsåtgärderna och uppmanade alla berörda parter att lämna synpunkter. Kommissionen övervägde de synpunkter som inkom från de berörda parterna och beaktade dem när så var lämpligt.

(38)

Efter meddelandet av uppgifter upprepade RFPA sitt påstående om att en rad fel skett i förfarandet och påtalade kommissionens vägran att ge tillgång till den första versionen av begäran som sökanden ingav den 28 mars 2013 samt att tillgången till den icke-konfidentiella akten skulle ha fördröjts.

(39)

När det gäller begäran om tillgång till den inledande begäran om översyn förklarade kommissionen flera gånger skriftligen och muntligen, inklusive under möten som anordnades av förhörsombudet, anledningarna till att begäran om tillgång till handlingarna inte kunde beviljas enligt de gällande rättsliga ramarna.

(40)

När det gäller påstått försenade beviljandet av tillgång till den icke-konfidentiella akten anser kommissionen att även om detta påstående skulle vara riktigt påverkade det inte RFPA:s rätt till försvar. För det första underrättade kommissionen i god tid RFPA om de viktigaste omständigheterna som utgjorde grunden för kommissionens avsikt att åtgärderna skulle fortsätta och gav RFPA tillräcklig med tid för att reagera. För det andra hade RFPA före denna underrättelse fått tillgång till hela den icke-konfidentiella akten.

(41)

RFPA hävdade också att möten som ”i strid med sedvanlig praxis” ägt rum mellan kommissionen och sökanden i maj och april 2014 inte registrerats i den icke-konfidentiella akten och att de begränsade uppgifter som sökanden lämnade i maj 2014 inte åtföljdes av en tillräcklig icke-konfidentiell sammanfattning.

(42)

Det är standardpraxis att berörda parter som begär att få höras framför sina synpunkter muntligt och att dessa åtföljs av skriftliga inlagor. De icke-konfidentiella versionerna av sådana inlagor bifogas i den akt som alla andra berörda parter kan begära att få ta del av. I dessa handlingar registreras de möten och utfrågningar som anordnas av kommissionen. Påståendet avvisas därför att det saknar grund.

(43)

I fråga om det andra påståendet kunde den icke-konfidentiella versionen av de begränsade uppgifter som ingavs i maj 2014 inte inges på annat sätt utan att röja unionstillverkarnas affärshemligheter. Därför kan inte heller detta påstående godtas.

(44)

Den produkt som berörs av denna översyn är den produkt som definieras i förordning (EG) nr 661/2008, dvs. gödselmedel i fast form innehållande mer än 80 viktprocent ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90, 3102 40 90, ex 3102 29 00, ex 3102 60 00, ex 3102 90 00, ex 3105 10 00, ex 3105 20 10, ex 3105 51 00, ex 3105 59 00 och ex 3105 90 20 med ursprung i Ryssland (nedan kallad ammoniumnitrat eller den berörda produkten). I fråga om JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat (Kirovo) är dock den berörda produkten i enlighet med förordning (EG) nr 989/2009 endast ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 3102 30 90 och 3102 40 90.

(45)

Huvudråvaran för produktionen av ammoniumnitrat är gas, som står för 70–80 % av de totala produktionskostnaderna. Produktdefinitionen utvidgades 2005 för att även täcka ammoniumnitrat med tillsats av näringsämnena fosfor och/eller kalium, eftersom det konstaterats att dessa blandningar väsentligen hade samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma agronomiska egenskaper.

(46)

Det bör noteras att KN-koderna 3102 30 90 och 3102 40 90 (ammoniumnitrat annat än löst i vatten respektive blandningar av ammoniumnitrat med kalciumkarbonat eller andra oorganiska ämnen utan gödselverkan, innehållande mer än 28 viktprocent kväve) kan inbegripa ammoniumnitrat som används för industriella ändamål (t.ex. produktion av sprängämnen) förutom ammoniumnitrat som används för jordbruksändamål. Båda typerna har samma tekniska och kemiska egenskaper, kan lätt bytas ut mot varandra och betraktas som den berörda produkten.

(47)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade företrädare för de ryska myndigheterna att omfattningen av produktdefinitionen från 2005 är oförenlig med WTO:s antidumpningsavtal eftersom dumpning, skada och orsakssamband inte hade fastställts i fråga om de ytterligare produkter som omfattades av utökningen 2005.

(48)

Påståendet är ogrundat av de anledningar som redan nämnts i skäl 22 och avvisas därför.

(49)

Precis som i de tidigare undersökningarna konstaterades det att ammoniumnitrat som produceras och säljs på den inhemska marknaden i Ryssland och ammoniumnitrat som exporteras till unionen från Ryssland har samma grundläggande fysiska och tekniska egenskaper och användningsområden. Därför är de likadana produkter i den nuvarande undersökningen i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(50)

Ammoniumnitrat som produceras av unionsindustrin är en likadan produkt vad gäller fysiska och tekniska egenskaper som det ammoniumnitrat som Ryssland exporterar till unionen.

(51)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om upphörandet av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till en fortsatt eller återkommande dumpning.

(52)

Såsom angavs i skäl 32 samarbetade endast en av de utvalda exporterande producenterna (Acron) fullt ut i undersökningen. Såsom angavs i skäl 3 godtog dock kommissionen 2008 ett erbjudande om ett prisåtagande från Acron, vilket fortfarande var i kraft under översynsperioden. Eftersom prisåtagandet fanns bestämdes Acrons exportpriser under översynsperioden enligt detta prisåtagande, som fastställer ett minimiimportpris. Följaktligen betraktades dessa exportpriser inte som en tillförlitlig faktor i bedömningen av om dumpning sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om antidumpningsåtgärderna skulle tillåtas löpa ut.

(53)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att detta innebär att kommissionen konstaterade att ingen faktisk dumpning äger rum. Det stämmer inte. Eftersom de utvalda ryska exporterande producenterna med undantag av Acron inte samarbetade fullt ut, hade kommissionen inte tillräckligt med uppgifter för att genomföra några dumpningsberäkningar på grundval av företagens egna uppgifter. För Acron kunde kommissionen ha genomfört en dumpningsberäkning, men såsom förklaras i skäl 52 ansåg kommissionen att dess uppgifter inte var tillförlitliga för denna översyn vid giltighetstidens utgång.

(54)

Acron hävdade att kommissionens argument att företagets faktiska priser till unionen var otillförlitliga därför att det fanns ett prisåtagande och att de därför inte kunde användas för att fastställa ett exportpris var olagligt. Detta var dock inte det som kommissionen anförde. Kommissionen påstod inte att exportpriserna inte i sig kunde användas på grund av prisåtagandet, utan drog slutsatsen att sådana exportpriser betraktades som ett otillförlitligt inslag i analysen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning under de särskilda omständigheterna för denna undersökning. Kommissionen anser inte att exportpriser som grundas på ett prisåtagande är en meningsfull indikator i analysen av de exporterande producenternas framtida beteende i avsaknad av åtgärder och prisåtaganden.

(55)

Tvärtemot vad Acron hävdar, kan dess exportpriser till EU inte anses vara resultatet av enbart de normala marknadsvillkoren. Under hela översynsperioden var Acron den enda ryska exporterande producenten som hade ett prisåtagande, alla andra ryska exporterande producenter omfattades av tullarna. Dessa omständigheter påverkade definitivt Acrons konkurrensläge som den enda ryska leverantören på unionsmarknaden.

(56)

Mot bakgrund av övervägandena i skälen 52–55 analyserade kommissionen om det fanns bevisning för att dumpningen sannolikt skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra. Kommissionen analyserade följande faktorer: exportpriset från Ryssland till andra destinationer, produktionskapaciteten och den outnyttjade kapaciteten i Ryssland som helhet samt unionsmarknadens och andra marknaders attraktionskraft.

(57)

Kommissionen fastställde att Acrons vägda genomsnittliga exportpris fritt fabrik till marknader i tredjeländer som Brasilien, Colombia och Peru under översynsperioden var lägre än det faktiska inhemska pris fritt fabrik som betalades eller skulle betalas under översynsperioden. Acron sålde således till dumpade priser till tredjelandsmarknader, framför allt Brasilien, som var den överlägset största tredjelandsmarknaden för export.

(58)

För de tre andra utvalda exporterande producenterna fastställde kommissionen också att deras vägda genomsnittliga försäljningspris fritt fabrik till tredjeländer som Brasilien, Colombia, Ukraina och Kazakstan för samtliga tre producenter var lägre än deras vägda genomsnittliga inhemska priser fritt fabrik som betalades eller skulle betalas under översynsperioden och således också såldes till dumpade priser. Detta resultat byggde på kontrollerade uppgifter som tillhandahållits av ryska exporterande producenter, som stod för ungefär 80 % av exporten till tredjeländer. Följaktligen fanns det inget behov för kommissionen att använda rysk exportstatistik som en sista utväg, såsom RFPA föreslog. Samtliga fyra utvalda exporterande producenters exportförsäljning till tredjeländer skedde på en betydligt lägre prisnivå under översynsperioden.

(59)

RFPA hävdade att tillgängliga uppgifter i meddelandet av uppgifter när det gällde Eurochem gav vid handen att det inte förekom någon dumpning eller på sin höjd dumpning som understiger miniminivån. Det argumentet kan inte godtas. Syftet med analysen är inte att beräkna Eurochems exakta dumpningsmarginal utan att fastställa om det är sannolikt att dumpning från Ryssland skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla. I det sammanhanget visade undersökningen också i fråga om Eurochem att de genomsnittliga priserna fritt fabrik till tredjeländer var lägre än företagets genomsnittliga inhemska priser fritt fabrik och att det således sålde till dumpade priser. Eurochems prissättning vid försäljning till tredjeländer (försäljning till priser betydligt under de inhemska vid export) är en relevant faktor för den övergripande slutsatsen att dumpning till unionen sannolikt skulle återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(60)

RFPA hävdade att inga lämpliga metoder användes i dumpningsberäkningarna. Såsom förklarats beräknade inte kommissionen dumpningsmarginalerna utan jämförde helt enkelt de genomsnittliga inhemska priserna fritt fabrik med exportpriserna fritt fabrik på grundval av de uppgifter som rapporterats av de utvalda företagen. I en analys av om det är sannolikt att dumpningen återkommer finns det inte något behov av att beräkna exakta dumpningsmarginaler och därför fanns det ingen anledning att använda cif-värden, såsom RFPA föreslog.

(61)

RFPA hävdade att kommissionen inte jämför priser produkt för produkt och att ingen justering för olikheter i handelsled gjordes. Kommissionen analyserade påståendet och fann en liknande prisskillnad även om jämförelsen skulle ha gjorts produkt för produkt. Justeringar för olikheter i handelsled kunde under alla omständigheter inte göras eftersom de utvalda företagen med undantag av Acron endast delvis samarbetade och inte lämnade tillräckligt detaljerade uppgifter, i synnerhet detaljerade förteckningar per transaktion. Detta argument godtogs därför inte.

(62)

Exportförsäljningen till unionen under översynsperioden kunde inte användas för att fastställa de tre andra utvalda exportörernas framtida beteende av följande skäl. Under översynsperioden exporterade EuroChem, precis som Acron, endast enligt prisåtagandet. EuroChem hade försäljning till unionen endast under den period företaget hade ett gällande åtagande, men det hade inte någon försäljning efter det att kommissionen genom beslut 2012/629/EU av den 11 oktober 2011 återkallade åtagandet. När det gäller SBU Azot och UralChem sålde de inte den berörda produkten till unionen under översynsperioden.

(63)

Kommissionen ansåg det inte nödvändigt att fastställa om den inhemska försäljningen skedde vid normal handel. De faktiska inhemska priserna visar redan att exportförsäljningen till marknader i tredjeländer är dumpad. En granskning av den inhemska försäljningens lönsamhet, med den potentiella konsekvensen att normalvärdet skulle ha behövt konstrueras (på grundval av kostnader och skälig vinst) om en sådan försäljning befanns vara förlustbringande, kunde endast ha lett till en höjning av normalvärdet och därmed av den konstaterade dumpningsmarginalen för exportförsäljning till marknader i tredjeländer.

(64)

I samband med en översyn vid giltighetstidens utgång och analysen av sannolikheten för återkommande dumpning räcker det att fastställa att det är sannolikt att dumpningen skulle återkomma om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följaktligen såg kommissionen inget behov av att analysera den inhemska försäljningens lönsamhet och därför gjorde kommissionen ingen bedömning av produktionskostnadernas tillförlitlighet i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen.

(65)

Med hänsyn till dessa överväganden drar kommissionen slutsatsen att de ryska exporterande producenterna för närvarande säljer den berörda produkten till dumpade priser till länder i Latinamerika, Östeuropa, Afrika och Asien. Under översynsperioden var det genomsnittliga exportpriset fritt fabrik för de fyra utvalda exporterande producenterna 201 euro/ton till tredjeländer, medan det genomsnittliga inhemska priset fritt fabrik var 221 euro/ton. Därför anser kommissionen att det är sannolikt att de ryska exporterande producenterna om de gällande åtgärderna upphävdes skulle sälja till dumpade nivåer även till unionen.

(66)

RFPA hävdade att en jämförelse av de ryska inhemska priserna med priserna till tredjeländer är meningslös. Kommissionen anser dock i detta avseende att dessa priser är en viktig indikator i bedömningen av hur framtida export till unionen sannolikt kommer att utvecklas om åtgärderna upphör, eftersom den ryska exporten till de flesta tredjeländer inte är föremål för antidumpningstullar. I synnerhet i avsaknad av tillförlitliga uppgifter om den ryska exporten till unionen under översynsperioden är exportpriserna till tredjeländer en viktig faktor i denna övergripande bedömning, såsom förklaras i skäl 52.

(67)

Den ryska regeringen och Acron hävdade i detta avseende att grunden för fortsatta åtgärder redan är olaglig, eftersom de åtgärder som infördes genom förordning (EG) nr 661/2008 redan byggde på användning av den olagliga metoden med justering för gas när normalvärdet konstruerades.

(68)

Såsom beskrivs i skäl 63 ansåg kommissionen det inte vara nödvändigt att i denna undersökning fastställa om den inhemska försäljningen skedde vid normal handel med den potentiella konsekvensen att normalvärdet skulle behöva konstrueras. Såsom Acron helt riktigt påpekade i sin inlaga efter meddelandet av uppgifter utesluter inte detta att normalvärdet konstrueras, inklusive nödvändiga justeringar, om så är lämpligt i eventuella framtida undersökningar.

(69)

Kommissionen fastställde de kända ryska producenternas outnyttjade kapacitet på följande grundval. Uppgifterna om de fyra utvalda företagens outnyttjade kapacitet byggde på deras svar på frågeformuläret, korrigerade efter kontrollbesöken när så krävdes. För anläggningar som producerar både ammoniumnitrat som gödselmedel och ammoniumnitrat för industriella ändamål (t.ex. produktion av sprängämnen), s.k. låggradigt ammoniumnitrat, som också är den berörda produkten såsom beskrevs i skäl 46, beaktades deras totala outnyttjade kapacitet. På motsvarande sätt beaktades även anläggningar som endast producerar ammoniumnitrat för industriella ändamål. Dessutom togs Kirovos samlade outnyttjade kapacitet med i beräkningen av den outnyttjade kapaciteten eftersom den outnyttjade kapacitet för ammoniumnitrat av andra slag som för närvarande är undantagna från tillämpningen av antidumpningsåtgärder (16) mycket enkelt kan användas för att producera ammoniumnitrat som för närvarande klassificeras enligt KN-numren 3102 30 90 och 3102 40 90.

(70)

Av de återstående fem ryska producenterna lämnade ett företag i ett enskilt svar upplysningar om sin outnyttjade kapacitet till kommissionen. För övrigt lämnades uppgifter av RFPA.

(71)

Om de faktiska produktionsuppgifter som lämnats av ryska producenter som inte ingick i stickprovet var högre än den rapporterade kapaciteten beaktades den faktiska produktionen vid fastställandet av den faktiska kapaciteten. I dessa fall avsåg den rapporterade kapaciteten nominella kapaciteter (dvs. anläggningarnas dimensionerade kapacitet) som inte hade korrigerats efter det att anläggningarna genomgått en modernisering som lett till en ökning av deras kapacitet.

(72)

På den grundvalen fastställde kommissionen att de ryska exporterande producenterna under översynsperioden hade en kapacitet på totalt 9 592 000 ton, medan deras faktiska produktion (inklusive ammoniumnitrat använt för industriella ändamål och andra typer av ammoniumnitrat som för närvarande är undantagna från tillämpningen av antidumpningsåtgärder (17)) var 8 519 105 ton.

(73)

Följaktligen, och tvärtemot RFPA:s påstående att de exporterande producenternas installerade kapacitet utnyttjas helt, hade de exporterande producenterna en outnyttjad kapacitet på 1,07 miljoner ton under översynsperioden. Den sistnämnda kvantiteten motsvarar 16,9 % av unionens förbrukning (enligt den fastställda förbrukningen på 6,35 miljoner ton under översynsperioden, se avsnitt 5.1).

(74)

Kommissionen fastställde dock i samband med sin framtidsanalys att kapaciteten efter översynsperioden skulle öka med ytterligare cirka 472 000 ton därför att vissa av de utvalda exporterande producenterna installerat ny kapacitet. Den totala outnyttjade kapaciteten uppgår därför till 24,3 % av unionens förbrukning.

(75)

Efter meddelandet om uppgifter vidhöll RFPA att det inte fanns någon outnyttjad kapacitet eller att kommissionen åtminstone skulle analysera det faktum att det inte fanns någon outnyttjad nominell kapacitet. RFPA invände också mot att ny kapacitet byggts upp efter översynsperioden.

(76)

RFPA och de ryska exporterande producenterna rapporterade sin installerade kapacitet enligt den nominella teoretiska kapaciteten, vilken i vissa fall inte beaktade de senaste moderniseringarna. Detta var uppenbart för kommissionen efter kontrollbesöken och beaktades. Såsom RFPA helt riktigt konstaterade i sin inlaga efter meddelandet av uppgifter godtogs den rapporterade nominella kapaciteten för de icke utvalda ryska producenter som producerade mindre än den rapporterade kapaciteten. Om de faktiska produktionsuppgifter som lämnats av andra ryska producenter som inte ingick i stickprovet var högre än den rapporterade kapaciteten beaktades, den faktiska produktionen vid fastställandet av den faktiska kapaciteten. För tre icke utvalda producenter som inte lämnade uppgifter om sin kapacitet och produktion användes de uppgifter som tillhandahållits av RFPA.

(77)

Kommissionen anser att detta är en tydlig och konsekvent metod för fastställandet av de ryska producenteras totala produktionskapacitet för den berörda produkten. Tvärtemot vad som påstås, tillämpas samma metod för alla producenter. Om den faktiska produktionen var högre än den rapporterade nominella kapaciteten, t.ex. på grund av en modernisering av produktionsanläggningarna, ser kommissionen ingen anledning varför inte en sådan ytterligare kapacitet kan beaktas i sak om det är uppenbart att den nominella kapaciteten inte är riktig. Argumentet att en sådan metod inte är vanlig på marknaden, såsom påståtts, betraktas inte som ett skäl att ignorera faktiska produktionsuppgifter. Även det sätt på vilket unionsindustrins kapacitet beräknas, som anförs av RFPA, saknar betydelse för fastställandet av de ryska producenternas samlade produktionskapacitet.

(78)

Tvärtemot vad RFPA påstår innebär inte det faktum att den rapporterade nominella kapaciteten inte använts i vissa fall och ersatts med faktiska, huvudsakligen kontrollerade, produktionsuppgifter att kommissionen har tillämpat principen om bästa tillgängliga uppgifter i den mening som avses i artikel 18 i grundförordningen. När det gäller kapacitet har kommissionen fullt ut utnyttjat de uppgifter som de ryska producenterna själva tillhandahållit, men tillämpat en metod för att beräkna den samlade produktionskapaciteten varigenom inte bara den nominella kapaciteten utan även den faktiska produktionen och kapaciteten beaktades. Denna metod beskrivs i det allmänna meddelandet av uppgifter och de berörda företagen underrättades om resultatet av tillämpningen av metoden per företag och till och med per anläggning. Följaktligen har kommissionen vid fastställandet av den samlade produktionskapaciteten endast utnyttjat de uppgifter som tillhandahållits av ryska producenter och RFPA. Alla relevanta uppgifter tillhandahölls och det fanns inget behov av att utnyttja uppgifter från andra källor i detta avseende.

(79)

När det gäller producenter som inte kontrollerades, användes i allmänhet de uppgifter om kapacitet och produktion som rapporterats av dessa producenter. RFPA lämnade synpunkter på beräkningen av kapaciteten för vissa företag och anläggningar. Det hävdades att den produktionsvolym under översynsperioden som angavs för producenten Uralchem Kirovo i meddelandet av uppgifter inte stämde. Kommissionen godtog denna synpunkt och använde i stället den produktionsvolym som nämndes i inlagan efter meddelandet av uppgifter. Den tekniska rapporten om kapacitet, som tillhandahölls under besöket i anläggningen, och som gällde den maximala produktion av ammoniumnitrat som anläggningen i fråga uppnått, vilket helt riktigt påpekades av RFPA, beaktades också. I fråga om producenten Uralchem Berezniki användes i kapacitetsberäkningen tio dagar för underhåll som företaget rapporterade under kontrollbesöket. Synpunkter som mottogs efter meddelandet av uppgifter om ytterligare avbrott styrktes inte och föreföll vara grundade på uppgifter för ett annat företag. Dessa synpunkter avvisades därför.

(80)

Synpunkter om flaskhalsar i produktionsprocessen för andra anläggningar styrktes inte och kunde inte kontrolleras varför de inte heller beaktades. För en viss anläggning föreföll flaskhalsen att gälla produktionen av salpetersyra. Även om man beaktar den påstådda maximala produktionen av salpetersyra skulle det dock ändå vara möjligt att nå den kapacitet som kommissionen fastställt, eftersom det krävs mindre än 1 ton salpetersyra för att producera 1 ton ammoniumnitrat.

(81)

När det gäller ökningen av kapacitet efter översynsperioden, hävdade RFPA att ökningen av kapaciteten för en producent som gjort en investering i en ny produktionslinje hade överskattats. Kommissionen grundade dock den prognostiserade kapaciteten på den engelska översättningen av en teknisk rapport om den nya produktionslinjen, som tillhandahölls av företaget vid kontrollbesöket i företagets lokaler och som därför ansågs tillförlitlig.

(82)

Acron hävdade att det inte hade någon betydande outnyttjad kapacitet, huvudsakligen på grund av svårigheter att få tillgång till råvaror. Undersökningen visade dock att råvaror inte enbart användes för att producera den berörda produkten utan även för många andra produkter. Med hänsyn till denna spridda användning och därmed möjligheten att enkelt flytta användningen av råvaror till produktionen av den berörda produkten, ansågs sådana påstådda svårigheter inte vara en faktor som begränsade den samlade produktionskapaciteten för den berörda produkten.

(83)

Användningen av den metod som beskrivs i tidigare skäl har lett kommissionen till slutsatsen att det finns en betydande outnyttjad kapacitet. De argument som framförts av RFPA och Acron kunde inte styrkas och de avvisades därför.

(84)

Kommissionen anser av följande skäl att om de nuvarande åtgärderna skulle avskaffas, skulle åtminstone en del av denna outnyttjade kapacitet sannolikt utnyttjas och styras om mot unionens marknader.

(85)

För det första är vissa av de potentiellt största exportmarknaderna i världen för ammoniumnitrat (t.ex. Förenta staterna och Australien) fortfarande skyddade mot rysk export genom antidumpningsåtgärder. Dessutom fortsätter den kinesiska marknaden att vara stängd för import av ammoniumnitrat. De ryska producenterna är därför obenägna eller oförmögna att exportera till dessa marknader.

(86)

Den 22 maj 2014 offentliggjorde det amerikanska handelsministeriet de preliminära resultaten av en ”Antidumping Duty Administrative Review” (18), där man föreslog att Acron och EuroChem skulle få nolltull för sin export av ammoniumnitrat till Förenta staterna. Även om detta förslag skulle antas kommer de tullar som gäller för närvarande fortfarande att tillämpas på alla andra exporterande producenter från Ryssland. I enlighet med avsnitt 751a.2 i den amerikanska tullagen från 1930 (tullagen), i dess nuvarande lydelse, skulle avskaffandet av tullar för Acron och EuroChem endast gälla under ett år och omfattas av ytterligare en årlig översyn från förvaltningen, som beroende av resultatet av översynen kan innebära att antidumpningstullarna återinförs. Slutligen har den amerikanska marknaden för ammoniumnitrat använt som gödselmedel minskat under det senaste årtiondet på grund av de ökande säkerhetskraven och handlarnas ovilja att fortsätta hantera den berörda produkten (19). På grund av utvinningen av skiffergas, som inletts under de senaste åren, har de amerikanska producenterna dessutom numera tillgång till billigare gas. Därför är det troligt att Acron och EuroChem skulle möta hård konkurrens och kanske inte kunna vinna betydande marknadsandelar i Förenta staterna.

(87)

RFPA hävdade att de andra huvudsakliga exportdestinationerna för ryskt ammoniumnitrat, t.ex. Latinamerika (särskilt Brasilien), Egypten och Turkiet kommer att växa betydligt fram till 2017 jämfört med 2012. De citerade en rapport där en total ökning på 15 % prognostiserades för efterfrågan på den berörda produkten för Brasilien, Egypten, Peru, Turkiet, Ecuador och Colombia sammanlagt. Denna ökning motsvarar 749 000 ton (dvs. från 4,851 miljoner ton 2012 till 5,6 miljoner ton 2017), vilket är en genomsnittlig ökning med 149 800 ton per år. Detta är dock endast 9,7 % av de ryska producenternas uppskattade kapacitet per år. Sökanden hävdar att den ökade förbrukningen i dessa länder delvis kommer att tas över av framtida inhemsk produktion eftersom länderna påstås ha ett antal projekt för att bygga upp sin egen produktion av ammoniumnitrat eller andra kvävegödselmedel. Oavsett om dessa projekt förverkligas eller inte och om de kommer att åtminstone delvis ta över den ökade förbrukningen, anser kommissionen att den prognostiserade förbrukningen i länderna i fråga ligger på en nivå som endast skulle medge en partiell absorption av de ryska producenternas outnyttjade kapacitet.

(88)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att kommissionen inte hade beaktat ökningar av förbrukningen på andra marknader i tredjeländer för ryskt ammoniumnitrat, framför allt i regionen f.d. Sovjetunionen. På en av huvudmarknaderna i den regionen, Ukraina, har dock antidumpningstullar också införts för import av ryskt ammoniumnitrat. I juli 2014 förlängdes tullarna för en period av fem år och tullsatsen höjdes betydligt. Denna marknad begränsar således importen av ryskt ammoniumnitrat ännu mer.

(89)

Prisnivån på andra marknader, som t.ex. Kazakstan, är dessutom sådan att det skulle vara mer attraktivt för ryska exporterande producenter att rikta sin export mot unionen. Dessa marknader är också mycket mindre än unionsmarknaden. Förbrukningen i t.ex. Kazakstan är mindre än 4 % av förbrukningen i unionen.

(90)

Dessutom hävdades det att den prognostiserade tillväxten på andra viktiga exportdestinationer inte hade beräknats korrekt. De uppgifter som användes byggde dock på den oberoende rapport som nämns i skäl 87. Även om dessa uppgifter kan tyckas vara underskattade såsom påstås, kan den prognostiserade tillväxten av efterfrågan ändå lätt tillgodoses genom att använda en del av de ryska producenternas outnyttjade kapacitet.

(91)

För det andra är det inte sannolikt att den inhemska marknaden skulle absorbera den outnyttjade kapaciteten. RFPA hävdade att förbrukningen i Ryssland enligt samma rapport också fortsätter att vara stark, förväntas fortsätta öka i framtiden och att ryska producenter i första hand kommer att försöka tillgodose den inhemska marknaden. RFPA upprepade detta argument efter meddelandet av uppgifter. Under översynsperioden stod dock den inhemska försäljningen för 53 % av de ryska producenternas samlade försäljning och den prognostiserade ökningen med 3 % per år under de kommande fem åren (i genomsnitt ungefär 120 000 ton per år) skulle lätt kunna täckas av den outnyttjade kapacitet som de ryska producenterna redan har till sitt förfogande. Den prognostiserade årliga ökningen utgör mindre än 7,8 % av de ryska producenternas uppskattade outnyttjade kapacitet per år efter översynsperioden. Den framtida ökningen av förbrukningen är dessutom endast en prognos och kanske inte sker eller sker i en långsammare takt, eftersom den inhemska förbrukningen enligt samma rapport fluktuerade betydligt under de senaste fem åren jämfört med unionen eller förbrukningen i tredjeländer (20).

(92)

För det tredje fortsätter unionen att vara den viktigaste marknaden i världen för ammoniumnitrat, eftersom den står för ungefär 18 % av den globala förbrukningen. Unionens geografiska närhet till Ryssland samt de ryska exportörernas väletablerade distributionskanaler i unionen underlättar exporten när det gäller logistik.

(93)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att påstådda tekniska handelshinder för införsel av ryskt ammoniumnitrat till unionen borde beaktas, nämligen försäljningsförbudet (i Tyskland) eller strikta föreskrifter för lagring av den berörda produkten i vissa andra medlemsstater. Tvärtemot vad RFPA påstår, gäller dessa begränsningar utan diskriminering både för exportörer från tredjeländer och unionstillverkarna och drabbar inte importen på ett oproportionerligt sätt. Dessa begränsningar har inte heller påverkat unionsmarknadens generella attraktionskraft, eftersom den fortsätter att vara en av de största i världen när det gäller förbrukningen. Kommissionen avvisar därför detta påstående.

(94)

Kommissionen drar därför slutsatsen att de ryska producenterna förfogar över en betydande outnyttjad kapacitet som högst sannolikt kommer att användas för betydande export till unionen om åtgärderna skulle upphöra.

(95)

Prisnivån i unionen är för närvarade mycket högre än i större tredjeländer som för närvarande försörjs av Ryssland och på den ryska inhemska marknaden. Under översynsperioden var det genomsnittliga exportpriset fritt fabrik (201 euro/ton) till tredjeländer och det genomsnittliga inhemska priset fritt fabrik (221 euro/ton) för de fyra utvalda exporterande producenterna 34 % respektive 27 % lägre än det genomsnittliga priset fritt fabrik för de utvalda unionstillverkarna (303 euro/ton) (se tabell 7) och även lägre än det genomsnittliga importpriset fritt fabrik från Ryssland till unionen (se tabell 2) och från tredjeländer till unionen (se tabell 3).

(96)

Om åtgärderna skulle upphävas är det troligt att unionspriserna skulle sjunka till följd av utbud av import till lägre priser. Med hänsyn till det betydande avståndet mellan de ryska exporterande producenternas exportpriser till tredjeländer och de priser som togs ut på unionsmarknaden under översynsperioden av de ryska exporterande producenterna, exporterande producenter från tredjeländer och unionstillverkare, förefaller det osannolikt att de priser som debiteras på unionsmarknaden kommer att sjunka under den nivå som för närvarande konstateras på de tredjelandsmarknader som de ryska producenterna i dag exporterar till. De exporterande producenterna kommer därför sannolikt att sträva efter att uppnå en högre marginal genom att sälja till unionen. Följaktligen är det troligt att de exporterande producenterna har ett incitament att lägga om en del av sina nuvarande exportvolymer till tredjeländer (som uppgick till ungefär 3,4 miljoner ton under översynsperioden, vilket motsvarar över 50 % av unionens förbrukning) till unionen (21).

(97)

Mot bakgrund av övervägandena i avsnitt 3.3 drar kommissionen slutsatsen att det är sannolikt att dumpning skulle återkomma och att kvantiteterna som exporteras till unionen skulle öka betydligt om de gällande åtgärderna skulle upphöra.

(98)

Unionsindustrin definierades som de kända producenterna av ammoniumnitrat under skadeundersökningsperioden.

(99)

Såsom angavs i skäl 19 valdes fyra företag ut som ett stickprov. Alla utvalda unionstillverkarna samarbetade, skickade svar på frågeformuläret inom tidsfristerna och besöktes under undersökningen. Dessutom tillhandahöll Fertilisers Europe ytterligare uppgifter om kapacitet, produktion och försäljning för samarbetande producenter som inte ingick i stickprovet och uppskattningar för återstående producenter. När så var möjligt dubbelkontrollerade kommissionen dessa uppgifter med uppgifter som lämnats av andra berörda parter och/eller offentligt tillgängliga uppgifter.

(100)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att det stickprov som kommissionen valt ut inte var representativt för unionsindustrin. Påståendet grundas på att dessa ekonomiska indikatorer (framför allt lönsamhet) skiljer sig åt mellan de utvalda företagen och unionsindustrin sammantaget.

(101)

Detta påstående kan inte godtas. De fyra utvalda företagen valdes ut objektivt på grundval av deras produktions- och försäljningsvolym för den berörda produktionen i unionen i enlighet med artikel 17.1 i grundförordningen. Syftet med stickprovsförfarandet är att göra det möjligt för kommissionen att genomföra en ingående undersökning av en del av skadefaktorerna för en representativ del av unionsindustrin under den tid som står till förfogande. Att vissa av skadeindikatorerna kan skilja sig mellan de utvalda företagen och hela unionsindustrin innebär inte att stickprovet inte skulle vara representativt. Eftersom uppgifterna för de utvalda producenterna har kontrollerats på plats i de berörda företagens lokaler, anses de vara tillförlitliga uppgifter. Under alla omständigheter befanns unionsindustrin inte vara i en skadevållande situation under översynsperioden, såsom nämns i skäl 145.

(102)

Dessutom hävdade RFPA att vissa av de utvalda företagen underlåtit att samarbeta med kommissionen genom att inte tillhandahålla vissa uppgifter eller endast tillhandahålla partiella eller felaktiga uppgifter. Därför begärde RFPA att dessa uppgifter inte skulle utnyttjas för slutsatser om situationen för unionsindustrin och att ofördelaktiga slutsatser skulle dras på grund av unionsindustrins bristande samarbete eller att indikatorer för hela unionsindustrin skulle användas i stället.

(103)

Detta krav kan inte godtas. Kommissionen är nöjd med de uppgifter som de utvalda företagen tillhandahållit. Uppgifterna har kontrollerats på plats i de berörda företagens lokaler och utgör en tillförlitlig del av bedömningen av situationen för unionsindustrin.

(104)

Kommissionen fastställde unionens synbara förbrukning på grundval av (i) unionsindustrins försäljning på unionsmarknaden utifrån de uppgifter som sökanden tillhandahållit och (ii) import från tredjeländer utifrån de uppgifter som hämtats från artikel 14.6-databasen (22).

(105)

Unionsförbrukningen utvecklades på följande sätt:

Tabell 1

Unionens förbrukning (ton)

(106)

Mellan 2010 och översynsperioden minskade unionens förbrukning av ammoniumnitrat med 11 %, trots att jordbruksproduktionen inte minskade i motsvarande grad. Det finns tre huvudorsaker till denna minskning. För det första har utrustningen och tekniken för spridning förbättrats och därför behövs det en mindre mängd gödselmedel per kvadratmeter mark. För det andra har minskningen av förbrukningen av ammoniumnitrat kompenserats av användningen av andra gödselmedel som kalciumammoniumnitrat eller sammansatta gödselmedel. För det tredje avskräcker säkerhetsfrågor och strikta bestämmelser för produktion och lagring av ammoniumnitrat användningen av produkten.

(107)

Efter meddelandet av uppgifter begärde RFPA ytterligare information om källorna till de uppgifter om förbrukningen som kommissionen delgett och förhörsombudet anordnade en utfrågning den 26 juni 2014. Därefter hävdade RFPA att de uppgifter som tillhandahållits av sökanden hade lämnats på ett för sent stadium i förfarandet, att de inte kontrollerats och inte var förenliga med de uppgifter som sökanden tidigare lämnat. Dessutom hävdade RFPA att dessa uppgifter högst sannolikt inte inbegrep tekniskt ammoniumnitrat eller blandningar av ammoniumnitrat med andra ämnen med eller utan gödselverkan, eftersom de skilde sig från liknande uppgifter som var tillgängliga för sökanden och som tillhandahållits till dess medlemmar. Därför borde man inte ta hänsyn till dem utan i stället använda bästa tillgängliga uppgifter.

(108)

Detta krav avvisas. Kommissionen använde de uppgifter som sökanden tillhandahållit om unionsförsäljningen och dubbelkontrollerade dessa uppgifter mot kontrollerade uppgifter från de utvalda producenterna. Till dessa siffror adderades importuppgifter för att fastställa förbrukningen i unionen. Dessa uppgifter betraktas därför som tillförlitliga.

(109)

RFPA hävdade också att grunden för kommissionens beräkning av unionens samlade förbrukning är en underskattning och att förbrukningen enligt en rapport som publicerats av en oberoende marknadsanalytiker ökar snarare än minskar. De uppgifter som hämtats från denna rapport om unionens efterfrågan på FGAN och EGAN (Explosive Grade Ammonium Nitrate) för 2010 överensstämmer med kommissionens uppgifter på i storleksordningen 7,1 miljoner ton, men de förstnämnda uppgifterna ökar i stället för att minska under följande år.

(110)

Detta påstående är ogrundat eftersom kommissionen utnyttjade faktiska uppgifter som tillhandahållits av sökanden, som delvis kontrollerats, samt statistiska uppgifter Kommissionen anser att dessa uppgifter är tillförlitliga.

(111)

Volymerna, marknadsandelarna och de genomsnittliga priserna för import från Ryssland av den berörda produkten utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Importvolym (ton), marknadsandel och priser

(112)

Volymen av import från Ryssland ökade med mer än 20 % under skadeundersökningsperioden. Deras marknadsandel ökade med mer än 30 % från 2,3 % 2010 till 3,1 % under översynsperioden. Cif-priser utvecklades från 201 till 264 euro/ton under skadeundersökningsperioden. Om man jämför de genomsnittliga ryska cif-exportpriserna till unionen med unionstillverkarnas genomsnittliga priser fritt fabrik under översynsperioden, förefaller det som om de ryska priserna underskred unionspriserna. Unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspris fritt fabrik till icke-närstående kunder i unionen under översynsperioden var 303 euro per ton. Såsom angavs i avsnitt 3 hade praktiskt taget alla exporterande producenter som sålde den berörda produkten under översynsperioden prisåtaganden och deras exportpriser till EU bestämdes av dessa prisåtaganden som fastställer minimiimportpriser. Sådana exportpriser kan följaktligen inte betraktas som en tillförlitlig indikator för att genomföra en tillförlitlig och meningsfull beräkning av prisunderskridandet.

(113)

Efter meddelandet av uppgifter anmärkte RFPA att kommissionens beräkningar av prisunderskridandet och målprisunderskridandet var felaktiga, eftersom de kräver flera justeringar (för den ordinarie tullen, kostnader efter import, skillnader i produkten, paketeringen och handelsledet). RFPA anmärkte också att jämfört med en tidigare översyn vid giltighetstidens utgång 2002 hade det skett en ändring av metoderna i fråga om användningen av justeringar. RFPA föreslog vidare att man borde använda försäljningspriserna vid export till unionen för en rysk producent som inte åtnjuter ett åtagande samt exportpriserna för en rysk producent som är befriad från antidumpningstullar vid beräkningen av prisunderskridandet.

(114)

I detta avseende räcker det att erinra om att kommissionen inte genomförde några beräkningar av prisunderskridande och målprisunderskridande av de anledningar som angavs i skäl 112. Dessa krav är därför ogrundade.

(115)

I tabellen nedan anges importvolymen från övriga tredjeländer under skadeundersökningsperioden. Följande utveckling av volymer och priser grundar sig också på uppgifter från Eurostat.

Tabell 3

Importvolym (ton), marknadsandel och priser

(116)

Ammoniumnitrat importeras huvudsakligen från Ukraina, Georgien och Serbien. Antidumpningsåtgärder mot import av den berörda produkten från Ukraina löpte ut 2012. Den totala volymen av import från andra länder än Ryssland minskade. Deras marknadsandel förblev i stort sett stabil under skadeundersökningsperioden och översteg den ryska importens marknadsandel. Detta kan förklaras av minskningen av förbrukningen under samma period. De genomsnittliga priserna för import från övriga länder ökade i linje med samma tendens för ryska priser och unionspriser.

(117)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen undersökte kommissionen alla ekonomiska faktorer och index av betydelse för unionsindustrins tillstånd.

(118)

När det gäller skadeanalysen har den ekonomiska situationen för unionsindustrin bedömts på grundval av makroekonomiska indikatorer (produktion, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet och återhämtning från tidigare dumpning) samt mikroekonomiska indikatorer (genomsnittliga priser per enhet, kostnad per enhet, arbetskraftskostnad, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga). Den förstnämnda bygger på uppgifter som sökanden tillhandahöll i den inledande begäran om en översyn och i efterföljande inlagor samt statistik och avser alla kända unionstillverkare. Den sistnämnda bygger på uppgifter i svaren på frågeformuläret från de utvalda unionstillverkarna och har kontrollerats under undersökningen.

(119)

Den aktuella översynsgranskningen har bekräftat resultaten av de tidigare undersökningarna om att det är komplicerat att samla in riktiga och tillförlitliga uppgifter om kapacitet och produktion av den berörda produkten. Gödselmedlet i fast form erhålls i granuleringsanläggningar (pelleteringstorn) efter produktionen av smält/flytande ammoniumnitrat via en kemisk syntesprocess. Den smälta/flytande produkten kan användas för att producera produkten i fast form men även andra nedströmsprodukter som kalciumammoniumnitrat. Dessutom kan den fasta produkten användas som gödselmedel men även för industriella ändamål. Snedvridningar av statistiken kan uppkomma därför att det finns anläggningar för flera ändamål som snabbt kan ställa om produktionen till eller från andra gödselmedel. En låg kapacitetsutnyttjandegrad för den berörda produkten är därför en mindre meningsfull indikator på unionsindustrins ekonomiska situation överlag.

(120)

Med dessa reservationer i åtanke utvecklades den samlade unionsproduktionen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet under skadeundersökningsperioden på följande sätt:

Tabell 4

Produktion, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(121)

Unionsindustrins produktion av den berörda produkten förblev relativt oförändrad mellan 2010 och översynsperioden och låg på ungefär 7 miljoner ton.

(122)

Produktionskapaciteten förblev också i stort sett stabil under hela perioden. I den produktionskapacitet som rapporterades av unionsindustrin beaktas den samlade produktionskapaciteten för ammoniumnitrat, inte enbart för den berörda produkten utan även för andra produkter. Det faktiska kapacitetsutnyttjandet för ammoniumnitrat är betydligt högre när dessa andra produkter beaktas. Exempelvis var kapacitetsutnyttjandet under skadeundersökningsperioden ungefär 20 procentenheter högre (från 72 % 2010 till 68 % under översynsperioden) enligt de kontrollerade uppgifterna för de utvalda unionstillverkarna.

(123)

Försäljningsvolymerna för unionsindustrin på unionsmarknaden till icke-närstående kunder och marknadsandelen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 5

Försäljningsvolym och marknadsandel

(124)

Försäljningsvolymerna på unionsmarknaden till icke-närstående kunder minskade med 12 % under översynsperioden jämfört med de volymer som såldes 2010. Denna utveckling överensstämmer med den allmänna trenden med minskande förbrukning på unionsmarknaden av de anledningar som förklaras i skäl 106.

(125)

Eftersom både försäljning och förbrukning minskade under skadeundersökningsperioden, förblev marknadsandelen för unionsindustrin i stort sett oförändrad och unionsindustrin hade alltså inte någon tillväxt.

(126)

På grundval av kontrollerade uppgifter från de fyra utvalda unionstillverkarna utvecklades sysselsättningen och produktiviteten under skadeundersökningsperioden på följande sätt:

Tabell 6

Sysselsättning och produktivitet

(127)

Under skadeundersökningsperioden minskade antalet anställda i de fyra utvalda företagen (med 12 % jämfört med 2010 och översynsperioden). Eftersom denna minskning var större än produktionsminskningen, ökade produktiviteten för de utvalda unionstillverkarnas arbetskraft, mätt som produktion (ton) per anställd och år med 7 % mellan 2010 och översynsperioden.

(128)

Såsom nämns i skäl 52 fastställde kommissionen inte de nuvarande dumpningsmarginalerna eftersom de ryska importpriserna byggde på minimiprisåtaganden och därför var otillförlitliga för en meningsfull bedömning av om dumpningen sannolikt skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna skulle tillåtas upphöra att gälla.

(129)

Såsom framgår av de nuvarande vinstmarginalerna (tabell 10) och den höga marknadsandelen (tabell 5) har unionsindustrin återhämtat sig från tidigare dumpningsmetoder.

(130)

De utvalda unionstillverkarnas vägda genomsnittliga försäljningspris per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningspriser i unionen

(131)

De utvalda unionstillverkarnas genomsnittliga nettoförsäljningspris ökade betydligt mellan 2010 och 2012, men minskade en aning under översynsperioden.

(132)

De genomsnittliga produktionskostnaderna ökade också, huvudsakligen på grund av de ökade kostnaderna för gas som är den främsta insatsvaran.

(133)

De utvalda unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(134)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per anställd hade en stigande tendens under skadeundersökningsperioden. Den mest betydande ökningen inträffade mellan 2010 och 2011, medan den uppgick till 3 procentenheter mellan 2012 och översynsperioden.

(135)

De genomsnittliga lagernivåerna för de utvalda unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Lagerhållning

(136)

De utgående lagren ökade först betydligt under 2011 och 2012 jämfört med 2010 och minskade sedan med 10 % under översynsperioden jämfört med 2010. Jämfört med produktionsnivån följde de utgående lagren samma tendenser från 2010 till översynsperioden.

(137)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet för de utvalda unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(138)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de utvalda producenterna genom att uttrycka nettovinsten före skatt på försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i procent av omsättningen av sådan försäljning.

(139)

Under skadeundersökningsperioden utvecklades de utvalda unionstillverkarnas lönsamhet från 11,7 % 2010 till 14,4 % under översynsperioden. I detta avseende hävdade sökanden att man i lönsamhetsmålet för analysen skulle beakta att en sådan kapitalintensiv industri behöver uppnå en tillfredsställande räntabilitet på sysselsatt kapital (ROCE) som investerarna förväntar. Detta krav kunde inte godtas eftersom vinstmålet för analysen måste begränsas till den vinst unionsindustrin kunde förvänta sig att uppnå under normala kokurrensvillkor utan dumpad import.

(140)

Nettokassaflödet är unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sina verksamheter. Kassaflödet ökade med 82 % mellan 2010 och översynsperioden, även om den under översynsperioden var en aning lägre än 2011 och 2012 (13 respektive 5 procentenheter lägre).

(141)

Investeringarna uppvisade en avtagande trend. Minskningen var mer betydande 2011 och 2012, men uppgick endast till minus 4 % under översynsperioden jämfört med 2010. Investeringarna var främst föranledda av behovet att säkerställa uppfyllandet av alltmer strikta miljökrav.

(142)

Räntabiliteten är vinsten i procent av investeringarnas bokförda värde. Den följde i stort sett lönsamhetstrenden under hela skadeundersökningsperioden.

(143)

Det framgick inte av undersökningen att de unionstillverkare som ingick i urvalet skulle ha haft svårt att anskaffa kapital.

(144)

I förordning (EG) nr 661/2008 drogs slutsatsen att den ekonomiska situationen för unionsindustrin inte var skadevållande och att huvudanledningen till denna positiva situation var antidumpningsåtgärderna mot import av den berörda produkten från Ryssland.

(145)

Resultaten av den aktuella översynen vid giltighetstidens utgång bekräftar slutsatserna i den tidigare undersökningen. Mellan 2010 och översynsperioden var de ekonomiska indikatorerna lika positiva. Unionsförbrukningen minskade och importen från Ryssland ökade men unionsindustrin lyckades behålla en betydande marknadsandel och öka sin lönsamhet ytterligare även om vinsterna 2012 och under översynsperioden var lägre än 2011, vilket således tyder på en avtagande trend. Produktionskostnaderna ökade, främst på grund av prishöjningen på gas (den främsta råvaran för produktionen av den berörda produkten), men försäljningspriserna ökade också och gjorde det möjligt för unionsindustrin att uppnå en sund lönsamhetsnivå.

(146)

Såsom förklaras i skäl 119 ff. kan man inte förlita sig på uppgifter om kapacitetsutnyttjande för att dra bestämda slutsatser om läget för unionsindustrin, men överlag kan man ändå dra slutsatsen att unionsindustrin tack vare antidumpningsåtgärderna överlag är sund och inte lider skada av rysk export av ammoniumnitrat.

(147)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA och företrädare för de ryska myndigheterna att unionsindustrins positiva läge, inbegripet dess export till tredjeländer, stöder slutsatsen om att det inte finns någon återkommande väsentlig skada. Kommissionen anser dock att den rådande positiva ekonomiska situationen för unionsindustrin, inbegripet volymen av exportförsäljning till tredjeländer, inte automatiskt utesluter att situationen kan ändras i framtiden om de gällande åtgärderna tillåts upphöra att gälla.

(148)

För att bedöma sannolikheten för skada om de gällande åtgärderna tillåts upphöra att gälla analyserades den potentiella effekten på den ryska exporten till unionsmarknaden och på unionsindustrin i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen.

(149)

Analysen inriktades på förbrukningstendenserna på unionsmarknaden, outnyttjad kapacitet, handelsflöden, attraktionskraften hos unionsmarknaden samt de ryska producenternas prissättning.

(150)

Förbrukningen av den berörda produkten i unionen minskade med 11 % under översynsperioden jämfört med föregående år. Denna minskning av förbrukningen av ammoniumnitrat beror på användningen av andra gödselmedel, jordbrukarnas mer effektiva användning av ammoniumnitrat samt säkerhetsfrågor. Unionsindustrin konkurrerar därför med ryska produkter på en krympande marknad. Detta pressar sannolikt i sin tur priserna nedåt.

(151)

Efter meddelandet av uppgifter invände RFPA (se skäl 109) mot slutsatsen att förbrukningen av den berörda produkten i EU kommer att minska i framtiden. Den rapport som RFPA hänvisade till anger dock en marginell återhämtning av efterfrågan på kvävegödselmedel och inte nödvändigtvis en ökning av förbrukningen av den berörda produkten. De alltmer strikta miljö- och säkerhetskrav som är tillämpliga på lagring och användning av ammoniumnitrat tillsammans med den mognadsnivå som uppnåtts på vissa marknader och de alltmer effektiva spridningsteknikerna tyder på att förbrukningen av den berörda produkten inte kommer att öka under den förutsebara framtiden även om förbrukningen av gödselmedel, och särskilt förbrukningen av kvävegödselmedel, skulle öka. Detta påstående godtogs därför inte.

(152)

Kommissionen fastställde den ryska outnyttjade kapaciteten under översynsperioden, som uppgick till över 16,9 % av unionens hela förbrukning av den berörda produken (se skälen 73 och 74). Den kapaciteten har ökat ytterligare efter översynsperioden och uppskattas nu vara ungefär 24,3 % av unionens förbrukning.

(153)

Den outnyttjade kapaciteten skulle i avsaknad av åtgärder högst sannolikt utnyttjas för att producera betydande ytterligare kvantiteter av ammoniumnitrat för export till unionen. Ryska producenter exporterar redan hälften av sin produktion till tredjeländer. Den inhemska förbrukningen i Ryssland förväntas endast öka med 3 % per år i framtiden. Ryska exportpriser till marknader i tredjeländer är betydligt lägre än nuvarande unionspriser. Om priserna på unionsmarknaden skulle ligga kvar på en nivå som är betydligt högre än priserna på dessa marknader i tredjeländer, kommer de ryska producenterna när åtgärderna upphör att gälla att ha ett starkt incitament inte bara att använda sin outnyttjade kapacitet för unionsmarknaden utan även att lägga om sin nuvarande export till tredjeländer till unionsmarknaden.

(154)

Dessutom finns det begränsningar för ytterligare rysk export till tredjeländer. En del av de potentiellt största exportmarknaderna för ammoniumnitrat (Kina, Förenta staterna och Australien) är inte tillgängliga för rysk export (se skäl 85). Den eventuella nolltullen för två ryska producenter i Förenta staterna under ett år (se skäl 86) leder sannolikt inte till en betydande omläggning av rysk export till Förenta staterna, eftersom de inhemska gaspriserna i Förenta staterna har sjunkit och förväntas ligga kvar på en låg nivå på grund av den ökande utvinningen av skiffergas och befintliga exportrestriktioner för skiffergas, vilket håller kvar det inhemska gaspriset på en låg nivå i Förenta staterna (se även skäl 86). Kinas marknad fortsätter också att vara stängd för import av ammoniumnitrat. Förbrukningen av ammoniumnitrat på de nuvarande ryska exportmarknaderna (huvudsakligen Latinamerika och framför allt Brasilien) förväntas växa, men den nuvarande ryska outnyttjade kapaciteten är mer än dubbelt så stor som den prognostiserade ökningen av förbrukningen på dessa marknader och det är inte troligt att denna förväntade extra förbrukning kommer att tas över (enbart) av ryska producenter. Ett antal traditionella ryska exportmarknader, som Egypten, Turkiet, Peru och Brasilien, bygger också upp egen kapacitet för produktion av ammoniumnitrat eller andra kvävegödselmedel (se skäl 87).

(155)

Under alla omständigheter är unionsmarknaden mer attraktiv än Latinamerika på grund av sin geografiska närhet och sina väletablerade distributionskanaler. Betydligt lägre fraktkostnader ger de ryska exportörerna högre vinst och, om de kan välja, kommer de att föredra att sälja till unionen, förutsatt att prisnivåerna i unionen fortsätter att vara högre än i tredjeländer.

(156)

Kommissionen fastställde det icke-skadevållande priset under översynsperioden för unionsindustrin genom att till produktionskostnaden (som fastställts utifrån de kontrollerade uppgifter för de utvalda unionstillverkare som anges i tabell 7), addera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmål.

(157)

Baserat på de kontrollerade siffror för de fyra utvalda unionstillverkarna är försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader mellan 5 och 8 % av produktionskostnaderna och vinstmålet för denna industri är 8 %, vilket fastställts i en tidigare undersökning (24).

(158)

På grundval av dessa uppgifter låg det icke-skadevållande priset för unionsindustrin på mellan 257 euro/ton och 264 euro/ton under översynsperioden.

(159)

Kommissionen konstaterar att den ena av de båda exporterande producenterna som omfattades av ett prisåtagande under översynsperioden sålde den berörda produkten till ett pris över minimiimportpriset enligt åtagandet. Å andra sidan sålde den andra exporterande producenten – som omfattades av åtagandet endast under en begränsad tid av översynsperioden – under minimiimportpriset. Under dessa omständigheter är det oklart hur de skulle fastställa sina priser om åtagandena löper ut samtidigt som antidumpningstullarna. Kommissionen konstaterar också att de kvantiteter som var berörda för dessa båda exporterande producenter inte var betydande under översynsperioden. Man bör dessutom ha i åtanke att de övriga ryska producenterna sannolikt går in på unionsmarknaden igen i avsaknad av åtgärder, vilket kommer att öka konkurrenspristrycket på marknaden, inklusive på de båda exporterande producenterna för vilka det fanns åtaganden under översynsperioden.

(160)

En av de avgörande faktorerna vid bedömningen av sannolikheten för återkommande skada är till vilka priser dessa ytterligare exporter från företag som inte omfattas av ett prisåtagande troligen kommer att ske. Under översynsperioden var de ryska exportpriserna till tredjeländer i genomsnitt 201 euro/ton eller 34 % lägre än det nuvarande genomsnittspris till vilket unionstillverkarna för närvarande säljer i unionen. De ryska exportpriserna ligger på en hållbar nivå, såsom anges i skäl 58. Det är troligt att rysk export från företag som inte omfattas av ett prisåtagande i avsaknad av antidumpningsåtgärder skulle föras in på unionsmarknaden på en genomsnittlig prisnivå som är lägre än importpriserna från tredjeländer och även lägre än import från Ryssland enligt åtagandet, som ligger i den övre änden av unionsindustrins icke-skadevållande prismål. I annat fall skulle de inte kunna vinna ytterligare marknadsandelar. Eftersom den nuvarande prisnivån för rysk import, som för närvarande ligger under prisåtagandet för en av de exporterande producenterna, motsvarar den övre änden av den icke-skadevållande prisnivån, anser kommissionen på grundval av den information den för närvarande förfogar över att det är troligt att dessa ytterligare importer kommer att ske på en skadevållande nivå. Trots unionsindustrins nuvarande vinstnivå skulle sådana sannolika priser äventyra unionsindustrins förmåga att uppnå den normala vinst som den kunde förvänta sig att uppnå utan dumpad import.

(161)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att jämförelsen mellan ryska exportpriser till tredjeländer och unionspriser är meningslös, eftersom en jämförelse borde göras mellan försäljningen på samma marknader och med lämpliga justeringar för tull, handelsled m.m.

(162)

Detta påstående kan inte godtas. Kommissionen påstår inte att den ryska exporten skulle underskrida unionspriserna med 34 % om åtgärderna skulle tillåtas löpa ut. Kommissionen anser det sannolikt att de prisnivåer vid vilken rysk export kommer att ske till unionen i avsaknad av åtgärder skulle ligga under unionskostnaden för tillverkning plus en skälig vinstmarginal och därför vara skadevållande. Dessa prisnivåer skulle vara ännu mer attraktiva för de ryska exportörerna än den nuvarande nivån på försäljningspriser till tredje marknader. Därför är det troligt att en omläggning av de nuvarande handelsflödena kommer att ske.

(163)

Undersökningen har också visat att det inte är sannolikt att den nuvarande produktionskostnaden och därmed det nuvarande icke-skadevållande priset skulle sjunka på kort sikt, med hänsyn till trenden med ökade produktionskostnader under skadeundersökningsperioden (se tabell 7). Inga tecken på att det är troligt att denna tendens kommer att ändras framkom under undersökningen.

(164)

Efter meddelandet av uppgifter betonade RFPA att de dagen före meddelandet hade tillhandahållit information om sjunkande gaskostnader i unionen. RFPA nämnde särskilt uppgifter från en ledande publikation om gödselmedelsmarknaden som rapporterade EU-priser på den nederländska spotmarknaden för gas, ”Title Transfer Facility” (TTF), inte icke-representativa Waidhaus-priser. RFPA hänvisade också till gaspriser i Förenta staterna och rapporten från Yara International till dess investerare första kvartalet 2014, där det nämndes att företaget har betydligt lägre gaskostnader.

(165)

Kommissionen konstaterar att följande anges i den ekonomiska studie som ingetts av vissa jordbrukarorganisationer (se avsnitt 7 om unionens intresse): ”[…] naturgaspriserna i unionen är högre än i de flesta andra regioner och förväntas stiga under den förutsebara framtiden.” I fråga om de minskade gaskostnader som Yara International tillkännagett är detta ett särfall eftersom Yarakoncernen är en multinationell koncern med tillgång till flera källor till billig gas utanför unionen. Andra producenter av den berörda produkten, särskilt i de östra regionerna av unionen, är beroende av rysk gas. Därför anser kommissionen fortfarande att det inte finns någon övertygande bevisning för att gaspriserna för unionstillverkarna kommer att sjunka betydligt inom den närmaste framtiden.

(166)

Eftersom ryskt ammoniumnitrat skulle exporteras till unionsmarknaden i betydande volymer och på en skadevållande prisnivå, skulle unionstillverkarna tvingas att sänka sina egna priser för att behålla försäljningsvolymer och marknadsandelar. Ammoniumnitrat är en råvaruprodukt där konkurrensen mellan olika producenter till övervägande del baseras på priset.

(167)

Efter meddelandet av uppgifter hävdade RFPA att påstådda tekniska handelshinder för införsel av ryskt ammoniumnitrat till unionen borde beaktas, nämligen försäljningsförbudet (i Tyskland) eller strikta föreskrifter för lagring av den berörda produkten i vissa andra medlemsstater. I den mån dessa begränsningar gäller för både exportörer från tredjeländer och unionstillverkare på ett icke-diskriminerande sätt, anser kommissionen att detta påstående bör avvisas.

(168)

Med hänsyn till resultaten av undersökningarna, den outnyttjade kapaciteten tillsammans med en blygsam förbrukningstillväxt i Ryssland, den begränsade möjligheten att öka exporten till tredjeländer och unionsmarknadens attraktionskraft, anses det sannolikt att dumpad import från Ryssland skulle återkomma om åtgärderna upphävdes.

(169)

Undersökningen har också visat att unionsindustrin för närvarande befinner sig i en icke-skadevållande situation. Det finns dock inga tecken på att denna positiva situation kommer att bestå om åtgärderna tilläts upphöra. Tvärtom, har marknadspriserna på ammoniumnitrat nu nått sin topp och toppen på konjunkturcykeln enligt den marknadsanalys som tillhandahölls av sökanden. Konjunkturcykeln liksom priserna väntas nu sjunka. Efter att ha stadigt stigit varje år sedan 2009 verkar priserna nu sjunka. Den prisnivå och vinst som unionsindustrin uppnått under skadeundersökningsperioden kommer därför inte att erhållas under den förutsebara framtiden. Samtidigt kommer produktionskostnaderna att fortsätta vara stabila eller öka ytterligare vilket således pressar ihop unionsindustrins vinstmarginal. I det här scenariot och med den avtagande förbrukningen i unionen, kommer en importvåg med betydande mängder till prisunderskridande priser att utöva ett starkt tryck på industrins försäljningspriser och medföra att den tappar betydande marknadsandel. Detta kommer högst sannolikt att medföra att väsentlig skada oundvikligen återkommer.

(170)

Efter meddelandet av uppgifter kritiserade RFPA kommissionens utnyttjande av den marknadsanalys som tillhandahållits av sökanden och konstaterade att de prognostiserade prisnivåerna 2017–2018 kommer att vara liknande som priserna 2010 och högre än priserna åren dessförinnan. RFPA konstaterade också att den genomsnittliga lönsamheten för unionsindustrin 2010 låg över vinstmålet (på 12,8 %) och att framtidsutsikterna i kvartalsrapporten från Yara International 2014 är lovande.

(171)

Den framåtblickande beskaffenheten hos en översyn vid giltighetstidens utgång gör det svårt att dra exakta slutsatser om prognoser om prisnivåer 2017 och därefter. En oberoende marknadsanalys anger dock att prisnivåerna för den berörda produkten förväntas sjunka under de kommande två åren. Detta tillsammans med den förväntade ökningen av produktionskostnaderna kommer högst sannolikt att minska den vinst som unionsindustrin uppnår. Denna framåtsyftande slutsats gäller trots att den vinstnivå som unionsnivån uppnådde under översynsperioden och skadeundersökningsperioden var högre än vinstmålet på 8 %, som fastställts i en tidigare undersökning. Att man i översynen vid giltighetstidens utgång av antidumpningsåtgärderna för urea från Ryssland inte konstaterade någon sannolikhet för återkommande skada är inte relevant i detta avseende, eftersom varje ärende ska bedömas utifrån sina egna förutsättningar och särdrag. Yara Internationals presentation för sina investerare det första kvartalet 2014 gäller inte specifikt den berörda produkten och bör inte betraktas som en ställföreträdare för unionsindustrins förväntningar för den berörda produkten. Detta påstående godtogs därför inte.

(172)

Företrädare för de ryska myndigheterna och RFPA hävdade att kommissionen underlåtit att tillhandahålla positiv bevisning som stöd för slutsatsen att om de gällande bestämmelserna skulle tillåtas upphöra kommer dumpad import av den berörda produkten att återkomma, vilket skulle vålla unionsindustrin återkommande skada.

(173)

RFPA hävdade också att kommissionen inte hade fastställt något orsakssamband mellan upphörandet av åtgärderna och sannolikheten för återkommande skada. Tvärtom tycks de externa faktorer som nämns i meddelandet av uppgifter (minskande förbrukning, sjunkande priser, ökande produktionskostnader, lägre kapacitetsutnyttjandegrad) vara orsaken till sannolikheten för återkommande skada.

(174)

Kommissionen håller inte med om denna bedömning. Sannolikheten för återkommande skada om åtgärderna skulle tillåtas upphöra motiveras främst av den troliga återkomsten av dumpad export från Ryssland i betydande volymer och på en prisnivå som samtidigt som den fortfarande är lönsam för de ryska producenterna kommer att sänka unionspriserna. Genom att nämna vissa externa faktorer i sin övergripande bedömning identifierade kommissionen helt enkelt andra faktorer som kan påverka unionsmarknaden under kommande år och därmed situationen för unionsindustrin, men det medför inte att slutsatsen att skadlig dumpning sannolikt återkommer om åtgärderna skulle tillåtas upphöra blir ogiltig.

(175)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna mot Ryssland skulle strida mot unionens intressen som helhet. Fastställandet av unionens intresse byggde på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, bland annat unionsindustrins, importörernas och användarnas.

(176)

Samtliga berörda parter gavs tillfälle att framföra sina synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(177)

I den ursprungliga undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot unionens intresse. Eftersom denna undersökning är en översyn och åtgärder har tillämpats sedan 1995 möjliggör analysen en bedömning av eventuell otillbörlig negativ inverkan på de berörda parterna från de befintliga antidumpningsåtgärderna.

(178)

På denna grundval undersöktes om det förelåg tvingande skäl som skulle leda till slutsatsen att det inte var i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna, trots slutsatserna om sannolikheten för återkommande dumpning och sannolikheten för återkommande skada.

(179)

De befintliga åtgärderna har bidragit till en kraftig minskning av dumpad import från Ryssland och inneburit en lättnad för unionsindustrin. Unionsindustrin befanns vara i en sund ekonomisk situation vilket främst visades av fortsatta vinster. Det är dock viktigt att notera att vissa unionstillverkare redan uppvisar betydligt lägre nivå än den genomsnittliga vinst som uppnåddes av unionsindustrin och till och med lägre än vinstmålet på 8 %.

(180)

Om åtgärderna skulle tillåtas upphöra, skulle unionsindustrin med all sannolikhet möta ökad illojal konkurrens från de ryska producenterna. Upphörandet av åtgärderna skulle utan tvekan leda till en snabb försämring av deras ekonomiska situation. Det är därför inte i unionsindustrins intresse att åtgärderna upphör.

(181)

I den tidigare undersökningen fann man att införandet av åtgärder sannolikt inte skulle få en allvarlig negativ effekt på importörers och användares situation i unionen. E.F.I.A. gav sig till känna som en berörd part och begärde att åtgärderna skulle tillåtas upphöra av en rad skäl:

(182)

Dessa påståenden bör avvisas. Det stämmer att unionsindustrin för närvarande inte drabbas av allvarlig skada. Den fråga som ska besvaras i en översyn vid giltighetstidens utgång är dock vad som händer i framtiden om åtgärderna tillåts upphöra. I detta avseende kan unionsindustrins nuvarande resultat endast användas som en avgörande indikation på vad som kommer att hända i framtiden i den mån som det medger en bedömning av nivån på det icke-skadevållande priset.

(183)

Importörer och handlare i unionen har tillgång till en rad källor inom och utanför unionen, däribland Ryssland. Ryssland är det enda land mot vilket åtgärder är i kraft.

(184)

Flera användarorganisationer gav sig till känna. En del av dem begärde dock endast att bli erkända som berörda parter och hade inte någon bestämd ståndpunkt i fråga om unionens intresse. Två nationella organisationer framförde synpunkten att det inte längre var i deras intresse att de befintliga åtgärderna som gällt i så många år bibehölls.

(185)

Följande skäl nämndes:

(186)

Dessa påståenden kan inte godtas av samma anledningar som nämns i skälen 182 och 183. Kommissionen känner inte till några konkurrensbegränsande metoder bland unionstillverkare, som konkurrerar fritt på unionsmarknaden.

(187)

Inga jordbrukare svarade på användarnas frågeformulär. Den exakta inverkan av gödselmedel i allmänhet och av ammoniumnitrat i synnerhet på jordbrukarnas produktionskostnader kunde inte kontrolleras. Den påstådda starkt positiva inverkan av lägre priser på ammoniumnitrat på jordbrukarnas produktionskostnader kunde därför inte bekräftas. På grundval av de uppgifter som står till kommissionens förfogande står ammoniumnitrat endast för ungefär 21 % av unionens samlade förbrukning av alla kvävegödselmedel (ammoniumnitrat, kalciumammoniumnitrat, urea, karbamidammoniumnitratlösning, NPK/NP/NK osv.) (25). Eftersom det även finns andra gödselmedel (som innehåller högre halter av kalium och fosfat), uppskattas andelen ammoniumnitrat i alla gödselmedel som används av unionens jordbrukare vara till och med lägre än 21 %. Följaktligen är det rimligt att dra slutsatsen att inverkan av de nu gällande åtgärderna på unionens jordbrukare överlag inte är betydande.

(188)

Även om den mycket kortvariga tillgången till billigare gödselmedel kan förefalla vara i jordbrukarnas intresse, finns det på kort och medellång sikt en sannolikhet för att skadan för unionsindustrin skulle återkomma med risk för att en del av de mer sårbara unionstillverkarna i vissa regioner i unionen tvingas att upphöra med sin verksamhet. Följaktligen skulle det i framtiden vara ännu mindre valfrihet för användare/jordbrukare, som kan bli beroende av rysk export, vilka i ett sådant scenario sannolikt skulle höja priserna.

(189)

En användarorganisation ingav en studie från en oberoende ekonomisk konsult enligt vilken upphörandet av de gällande åtgärderna skulle leda till en sänkning av priset på gödselmedel i unionen till nytta för användarna, en begränsad ökning av importvolymerna och en begränsad negativ effekt för unionstillverkarna som dock skulle kompenseras av de hållbara vinstmarginaler som de för närvarande har. Det bör dock noteras att vissa av de antaganden som det hänvisas till i bedömningen i den ekonomiska studien inte motsvarar undersökningsresultaten. I undersökningen fastställdes att exportpriserna på ammoniumnitrat från Ryssland till tredjeländer är lägre än det pris som uppskattades i den ekonomiska studien. Den fastställda ryska kapaciteten och de potentiella inhemska förbrukningsvärdena skiljer sig också från de värden som används för simuleringar av effekten av avskaffandet av åtgärderna. Bedömningen i studien kan därför inte utnyttjas fullt ut för att dra bestämda slutsatser.

(190)

Efter meddelandet av uppgifter begärde ett antal jordbrukarorganisationer att få bli hörda av kommissionen och ingav en lätt reviderad version av den studie som det hänvisas till i föregående skäl, där de uppgifter som kommissionen lämnat i meddelandet av uppgifter beaktats.

(191)

Den reviderade studien förefaller bekräfta kommissionens antagande att det ryska exportpriset skulle öka till ungefär samma nivå som de ryska inhemska priserna, som är 221 euro per ton. Detta kommer att tvinga unionstillverkarna att sänka sina priser för att inte förlora marknadsandelar.

(192)

Jordbrukarnas företrädare förklarade den svåra situation som jordbrukarna befinner sig i eftersom de tvingas konkurrera med producenter av jordbruksprodukter i tredjeländer utan någon antidumpningstull som skyddar dem till skillnad från unionstillverkarna av den berörda produkten. De förväntar sig att priset på den berörda produkten kommer att sjunka om åtgärderna tillåts upphöra och att de negativa konsekvenserna för unionstillverkarna skulle uppvägas av fördelarna för jordbrukarna, en kategori av användare som sysselsätter flera miljoner personer i unionen. Jordbrukarnas företrädare nämnde också att om priset på den berörda produkten sjunker, skulle de hellre köpa den berörda produkten än andra billigare men mer förorenande gödselmedel som urea eller ammoniumnitratlösningar. Detta skulle vara till fördel för miljön. De föreslog att om åtgärderna bibehölls borde de upphävas tillfälligt (på liknande sätt som skedde i en annan undersökning om import av kiselmangan från Kina, Kazakstan och Ukraina (26)).

(193)

Kommissionen beaktade noggrant de argument som jordbrukarorganisationerna lagt fram. Att unionens jordbrukare har tillgång till den berörda produkten tillverkad av unionstillverkare och andra tredjelandstillverkare än ryska exporterande producenter är oomtvistat. Såsom bekräftades under utfrågningen den 19 juni 2014, och tvärtemot antagandena i den ekonomiska studien, finns det dock ingen garanti att en eventuell inledande prissänkning på den berörda produkten (om de gällande åtgärderna skulle tillåtas att upphöra) skulle överföras till slutanvändarna. När jordbrukare köper den berörda produkten köper de mycket ofta från distributörer och känner inte ens till dess ursprung, så länge som den uppfyller deras krav (när det gäller storleken på pellets eller granulat osv.). Om åtgärderna tilläts upphöra är det därför mycket troligt att skadan för unionstillverkarna av den berörda produkten skulle återkomma med mycket lite garantier för att användarna över huvud taget skulle dra någon nytta därav.

(194)

Antidumpningsåtgärder för import av den berörda produkten har varit i kraft under många år utan oproportionerliga kostnader för jordbrukarna som skulle ha kunnat äventyra deras fortsatta verksamhet. I analysen av unionens intresse bedöms proportionaliteten av att bibehålla åtgärderna under beaktande av de olika och ibland motstridiga intressena. Att bibehålla åtgärderna är i unionstillverkarnas intresse eftersom upphävandet av dem skulle innebära att de tvingades upphöra med sin verksamhet. I ett proportionalitetsperspektiv är det således i unionens intresse att bibehålla åtgärderna eftersom kommissionen inte har bevisning för att jordbrukarna åsamkas oproportionerliga kostnader till följd av åtgärderna. Under alla omständigheter angav jordbrukarna att de skulle föredra att ha flera försörjningskällor och att det inte skulle vara i deras intresse att unionsindustrin försvann.

(195)

Slutligen finns det, som nämns i skäl 193, ingen bevisning för att avskaffandet av åtgärderna skulle leda till en prissänkning för ammoniumnitrat som skulle överföras till användarna och leda till en övergång till ammoniumnitrat från andra mer förorenande gödselmedel. Den påstådda positiva miljöeffekten är därför inte underbyggd. Under alla omständigheter skulle en eventuell positiv miljöeffekt inte vara så stor att den skulle strida mot unionens övergripande intresse av att bibehålla åtgärderna. Beträffande förslaget att tillfälligt upphäva åtgärderna är detta inte möjligt, eftersom de rättsliga förutsättningar som anges i artikel 14.4 i grundförordningen inte föreligger i detta fall.

(196)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det inte skulle vara i användarnas intresse att avskaffa åtgärderna, eller åtminstone att de ytterligare fördelarna för användarna inte skulle uppväga extrakostnaderna för unionsindustrin.

(197)

Mot bakgrund av skälen 179–195 dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl på grund av unionens intresse som talar emot att bibehålla de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(198)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att bibehålla de gällande åtgärderna. Parterna beviljades också en period inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa uppgifter. Deras inlagor och synpunkter togs noggrant i beaktande där så var befogat.

(199)

Efter meddelandet av uppgifter begärde en rysk producent som inte utvalts i stickprovet att kommissionen skulle inleda förhandlingar om ett åtagande och föreslog ett minimipris och en kvantitativ begränsning. Det finns dock ingen rättslig grund i grundförordningen för att godta ett erbjudande om åtagande i samband med en översyn vid giltighetstidens utgång eftersom åtgärdernas form inte kan ändras. Den ryska producenten i fråga skulle kunna ansöka om en interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen om producenten anser att villkoren för en sådan översyn är uppfyllda.

(200)

Efter meddelandet av resultat begärde Acronkoncernen att kommissionen skulle avsluta förfarandet för deras del eftersom Acron befann sig i en annan situation än övriga ryska producenter. Resultatet av översynen är dock att Acron befinner sig i samma situation som de övriga ryska producenterna. Vidare ger artikel 11.2 i grundförordningen inte någon rättslig grund för att göra åtskillnad mellan de olika exporterande producenterna.

(201)

På grund av slutsatserna om sannolikheten för att dumpning och skada ska fortsätta eller återkomma följer det därför i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen att de antidumpningsåtgärder för import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland, som infördes genom rådets förordning (EG) nr 661/2008 och ändrades genom rådets förordning (EG) nr 989/2009, bör bibehållas i ytterligare fem år.

(202)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 15.1 i grundförordningen.

a)

För varor tillverkade av Open Joint Stock Company (OJSC) Azot, Novomoskovsk, Ryssland, eller av Open Joint Stock Company (OJSC) Nevinnomyssky Azot, Nevinnomyssk, Ryssland, och som antingen sålts direkt till den första oberoende kunden i EU eller sålts av EuroChem Trading GmbH, Zug, Schweiz, eller via Open Joint Stock Company (OJSC) Mineral and Chemical Company EuroChem, Moskva, Ryssland, eller EuroChem Trading GmbH, Zug, Schweiz, till den första oberoende kunden i EU (Taric-tilläggsnummer A522):

b)

För varor tillverkade av JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat (Taric-tilläggsnummer A959):

Ingen antidumpningstull ska tas ut på de varor som nämns i punkt 1 om de tillverkas av JSC Kirovo-Chepetsky Khimichesky Kombinat och inte nämns i tabellen ovan.

c)

För alla övriga företag (Taric-tilläggsnummer A999):

—

de har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av de nämnda företagen till den första oberoende kunden i unionen,

—

de åtföljs av en åtagandefaktura, dvs. en faktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som anges i bilagan till denna förordning, och

—

de varor som deklareras och visas upp för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan.

—

om det fastställs att den import som beskrivs i punkt 1 inte uppfyller ett eller flera av de villkor som anges i den punkten, eller

—

om kommissionen återkallar godtagandet av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i förordning (EG) nr 1225/2009 genom en förordning eller ett beslut som hänvisar till särskilda transaktioner och förklarar de berörda åtagandefakturorna ogiltiga.