20.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 148/6

(1)

För att trygga ett effektivt samarbete mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör information förmedlas i båda riktningarna mellan dessa myndigheter, inom ramen för deras respektive tillsynsbefogenheter. Det bör specificeras vilka uppgifter hemmedlemsstaters behöriga myndigheter ska tillhandahålla värdmedlemsstaters behöriga myndigheter om institut och, där så är relevant, om filialer till dessa och vilka uppgifter värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ska tillhandahålla hemmedlemsstaters behöriga myndigheter om filialer.

(2)

Utbyte av information mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör ses i det vidare sammanhanget tillsyn över företagsgrupper med gränsöverskridande bankverksamhet och information bör där så är relevant kunna tillhandahållas på gruppnivå. I synnerhet bör det ifall det sista moderföretaget för ett institut är etablerat i samma medlemsstat som den där institutet har sitt huvudkontor och den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat också är den samordnande tillsynsmyndigheten ges möjlighet för denna behöriga myndighet att tillhandahålla information på gruppnivå i stället för på nivån institut som bedriver verksamhet genom en filial. I så fall bör den behöriga myndigheten emellertid underrätta värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter om att informationen tillhandahålls på gruppnivå.

(3)

Utbytet av information mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter är inte begränsat till de typer av uppgifter som specificeras i artikel 50 i direktiv 2013/36/EU och följaktligen inte begränsat till de typer av uppgifter som specificeras i den här förordningen. I artiklarna 35, 36, 39, 43 och 52 i direktiv 2013/36/EU finns särskilda bestämmelser om utbytet av information om anmälningar som rör utövandet av etableringsrätten eller av friheten att tillhandahålla tjänster, om åtgärder – inbegripet säkerhetsåtgärder – som behöriga myndigheter vidtar med avseende på filialer eller deras moderföretag och om kontroller på plats av filialer. Den här förordningen bör därför inte omfatta krav som rör utbytet av information på de områdena.

(4)

I syfte att harmonisera reglerings- och tillsynsförfarandena i unionen är det nödvändigt att fastlägga krav rörande den information som ska utbytas mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter på de områden som tas upp i artikel 50 i direktiv 2013/36/EU, dvs. ledning och ägandeförhållanden (inbegripet affärsområden såsom de som tas upp i artikel 317 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 (2)), likviditet och resultat av likviditetstillsyn, solvens, insättningsgaranti, stora exponeringar, systemrisk, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden och mekanismer för intern kontroll. I syfte att underlätta övervakningen av institut bör hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter hålla varandra underrättade om situationer där institut har underlåtit att uppfylla krav i unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen och om sanktioner och andra tillsynsåtgärder som tillämpas på institut. Informationsutbytet mellan hemmedlemsstaters och värdmedlemsstaters behöriga myndigheter bör även omfatta information om bruttosoliditet och om förberedelser inför krissituationer, så att värdmedlemsstaters behöriga myndigheter kan övervaka institut på ett effektivt sätt.

(5)

Om ett institut berörs eller kan förväntas beröras av likviditetsstress, måste värdmedlemsstaters behöriga myndigheter ha en klar bild av läget för att kunna vidta säkerhetsåtgärder på de villkor som anges i artikel 43 i direktiv 2013/36/EU. Det bör därför fastläggas tydliga regler i den här förordningen om vilken information som ska utbytas myndigheter emellan vid likviditetsstress. Denna information måste specificeras även för att myndigheter ska kunna förbereda sig i god tid i förväg för krissituationer såsom de som avses i artikel 114.1 i direktiv 2013/36/EU.

(6)

Med tanke på skillnaderna i storlek, komplexitet och betydelse hos filialerna i värdmedlemsstaterna är det väsentligt att proportionalitetsprincipen tillämpas på informationsutbytet. I enlighet med detta bör värdmedlemsstaters behöriga myndigheter tillhandahållas ett bredare spektrum av uppgifter ifall de har ansvar för filialer som på grundval av artikel 51 i direktiv 2013/36/EU betraktas som betydande.

(7)

För att säkerställa att utbytet av information håller sig inom rimliga gränser och undvika att en hemmedlemsstats behöriga myndigheter blir skyldiga att överlämna varje enskild uppgift om ett institut – oavsett vad den gäller och hur viktig den är – till de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater bör i vissa fall uppgifter som är relevanta endast för en viss filial bara lämnas till de behöriga myndigheter som har ansvaret för tillsynen över den filialen. Av likartade skäl bör på vissa områden enbart uppgifter som visar att ett institut inte har uppfyllt de gällande kraven på de områdena överlämnas till värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter, vilket innebär att inga uppgifter behöver lämnas om institutet har uppfyllt kraven i unionslagstiftningen och den nationella lagstiftningen.

(8)

Denna förordning bör även ta upp utbyte av information om institut som bedriver verksamhet i värdmedlemsstater genom tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster. Med tanke på gränsöverskridande tjänsters karaktär ställs värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter inför en brist på information om den verksamhet som bedrivs inom deras jurisdiktioner, och det är därför väsentligt att specificera vilka uppgifter som behöver tillhandahållas för att trygga finansiell stabilitet och övervaka att auktorisationsvillkor efterlevs och att institut tillhandahåller tjänster i enlighet med de anmälningar som gjorts. Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för tillsyn som den europeiska tillsynsmyndigheten Europeiska bankmyndigheten (EBA) lagt fram för kommissionen.

(9)

EBA har genomfört ett öppet offentligt samråd om de förslag till tekniska standarder för tillsyn som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna och begärt ett yttrande från den bankintressentgrupp som inrättats i enlighet med artikel 37 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 (3).

a)

Strukturen för ledningsorganet och den verkställande ledningen, inbegripet fördelningen av ansvaret för uppsikten över en filial.

b)

Förteckningen över aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav på grundval av den information som ett kreditinstitut tillhandahållit i enlighet med artikel 26.1 i direktiv 2013/36/EU.

a)

Alla betydande brister i ett instituts likviditetsriskhantering som de behöriga myndigheterna känner till och som kan påverka filialer, alla tillsynsåtgärder som vidtagits med avseende på sådana brister samt omfattningen av institutets efterlevnad av sådana tillsynsåtgärder.

b)

Hemmedlemsstatens behöriga myndigheters samlade bedömning av ett instituts likviditetsriskprofil och likviditetsriskhantering, särskilt i förhållande till en filial.

c)

Ett instituts kvoter som anger dess likviditetsposition och position i fråga om stabil finansiering på nationell nivå eller unionsnivå i den inhemska valutan i institutets hemmedlemsstat och i alla andra valutor som är av betydelse för institutet.

d)

Komponenterna i ett instituts likviditetsbuffert.

e)

Graden av inteckning av tillgångar i ett institut.

f)

Förhållandet mellan ett instituts lån och insättningar.

g)

Alla inhemska likviditetskvoter som gäller för ett institut som en del av makrotillsynspolicyåtgärder från de behöriga myndigheternas sida eller från den utsedda myndighetens sida, vare sig det rör sig om bindande krav, riktlinjer, rekommendationer, varningar eller annat, inbegripet definitionerna av dessa kvoter.

h)

Alla specifika likviditetskrav som tillämpas i enlighet med artikel 105 i direktiv 2013/36/EU.

i)

Alla hinder för överföring av kontanter och säkerheter till eller från ett instituts filialer.

a)

Institutets likviditets- och finansieringspolicyer, inbegripet beskrivningar av finansieringsarrangemangen för institutets filialer och av alla gruppinterna stödarrangemang och förfaranden för centraliserad poolning av kontanter.

b)

Institutets likviditets- och finansieringsberedskapsplaner, inbegripet information om de stresscenarion som man utgått från.

a)

De kapitalbaskrav som anges i artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, med beaktande av de åtgärder som antagits eller erkänts i enlighet med artikel 458 i förordningen och, där så är relevant, med beaktande av övergångsarrangemangen i del tio i förordningen.

b)

De extra kapitalbaskrav som ålagts i enlighet med artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.

c)

De kapitalbuffertkrav som anges i avdelning VII kapitel 4 i direktiv 2013/36/EU.

a)

Institutets kärnprimärkapitalrelation i den mening som avses i artikel 92.2 a i förordning (EU) nr 575/2013.

b)

Institutets primärkapitalrelation i den mening som avses i artikel 92.2 b i förordning (EU) nr 575/2013.

c)

Institutets totala kapitalrelation i den mening som avses i artikel 92.2 c i förordning (EU) nr 575/2013.

d)

Institutets totala riskvägda exponeringsbelopp i den mening som avses i artikel 92.3 i förordning (EU) nr 575/2013.

e)

De kapitalbaskrav som är tillämpliga i hemmedlemsstaten i enlighet med artikel 92 i förordning (EU) nr 575/2013, med beaktande av de åtgärder som antagits eller erkänts i enlighet med artikel 458 i förordningen och, där så är relevant, med beaktande av övergångsarrangemangen i del tio i förordningen.

f)

Nivån på den kapitalkonserveringsbuffert som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 129 i direktiv 2013/36/EU.

g)

Nivån på den institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 130 i direktiv 2013/36/EU.

h)

Nivån på den systemriskbuffert som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 133 i direktiv 2013/36/EU.

i)

Nivån på den buffert för globala systemviktiga institut eller buffert för andra systemviktiga institut som institutet är skyldigt att upprätthålla i enlighet med artikel 131.4 respektive 131.5 i direktiv 2013/36/EU.

j)

Nivån på de extra kapitalbaskrav som ålagts i enlighet med artikel 104.1 a i direktiv 2013/36/EU och på de övriga krav rörande institutets solvens som ålagts i enlighet med artikel 104 i direktivet.

a)

Insättningsgarantisystemets maximala täckning per garantiberättigad insättare.

b)

Omfattningen av täckningen och de typer av insättningar som täcks.

c)

Eventuella undantag från täckningen, inbegripet produkter och typer av insättare.

d)

Finansieringsarrangemangen för insättningsgarantisystemet, särskilt huruvida systemet finansieras ex ante eller ex post, och systemets volym.

e)

Kontaktuppgifter för systemets förvaltare.

a)

Administrativa sanktioner och andra administrativa åtgärder enligt artiklarna 64–67 i direktiv 2013/36/EU.

b)

Tillsynsåtgärder enligt artikel 104 eller 105 i direktiv 2013/36/EU.

c)

Straffrättsliga påföljder som står i samband med överträdelser av förordning (EU) nr 575/2013 eller av nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2013/36/EU.

a)

Kontaktuppgifterna för de personer i de behöriga myndigheterna som har ansvaret för hantering av krissituationer.

b)

De kommunikationsförfaranden som ska tillämpas i krissituationer.

a)

En beskrivning av varje situation med avseende på vilken de behöriga myndigheterna har fastställt att ett institut har underlåtit att uppfylla sådana krav i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen som står i samband med tillsyn över institut och uppsikt över instituts agerande på marknaden, bl.a. kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och i nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2013/36/EU, tillsammans med en redovisning av de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras för att komma till rätta med underlåtenheten att uppfylla kraven.

b)

En beskrivning av varje underlåtenhet att uppfylla de villkor på grundval av vilka filialen med hänsyn till det allmänna bästa ska bedriva sin verksamhet i värdmedlemsstaten.

c)

Varje fastställande av att filialen eller dess verksamhet i värdmedlemsstaten utgör en systemrisk, inbegripet varje bedömning av de troliga verkningarna av inställande eller nedläggning av filialens verksamhet på

d)

Marknadsandelen för filialen om denna överstiger 2 % av den totala marknaden i värdmedlemsstaten i någon av följande kategorier:

e)

Alla hinder för överföring av kontanter och säkerheter till eller från filialen.

a)

En beskrivning av varje situation med avseende på vilken hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har fastställt att institutet har underlåtit att uppfylla sådana krav i unionslagstiftningen och i den nationella lagstiftningen som står i samband med tillsyn över institut och uppsikt över instituts agerande på marknaden, bl.a. kraven i förordning (EU) nr 575/2013 och i nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2013/36/EU, tillsammans med en redovisning av de tillsynsåtgärder som vidtagits eller planeras för att komma till rätta med underlåtenheten att uppfylla kraven.

b)

Volymen insättningar från personer som är bosatta i värdmedlemsstaten.

c)

Volymen lån till personer som är bosatta i värdmedlemsstaten.

d)

Vad avser de i bilaga I till direktiv 2013/36/EU förtecknade verksamheter som institutet har anmält sin önskan att bedriva i värdmedlemsstaten genom tillhandahållande av tjänster:

a)

En beskrivning av den situation som uppkommit, inbegripet den underliggande orsaken till stressituationen, likviditetsstressens förväntade verkningar för institutet och utvecklingen rörande gruppinterna transaktioner.

b)

En redovisning av de åtgärder som vidtagits eller planeras av de behöriga myndigheterna och av institutet, inbegripet alla krav som de behöriga myndigheterna ålagt institutet för att minska likviditetsstressen.

c)

Resultatet av bedömningar av konsekvenserna för det finansiella systemet av likviditetsstressen.

d)

Den senast tillgängliga kvantitativa informationen om likviditet enligt artikel 4.1 c–h.