EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 516/2014

av den 16 april 2014

om inrättande av asyl-, migrations- och integrationsfonden, om ändring av rådets beslut 2008/381/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG och nr 575/2007/EG och rådets beslut 2007/435/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 78.2, 79.2 och 79.4,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (3), och

av följande skäl:

(1)

Unionens målsättning att utgöra ett område med frihet, säkerhet och rättvisa bör förverkligas bl.a. genom åtgärder för att utforma en gemensam asyl- och invandringspolitik, som bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna och rättvisa gentemot tredjeländer och deras medborgare. Europeiska rådet konstaterade vid sitt möte den 2 december 2009 att de ekonomiska resurserna inom unionen bör göras alltmer flexibla och samordnade, både i fråga om målsättning och tillämplighet, för att stödja politikutvecklingen inom asyl- och migrationsområdet.

(2)

Som ett bidrag till utvecklingen av unionens gemensamma asyl- och invandringspolitik och förstärkningen av området med frihet, säkerhet och rättvisa, mot bakgrund av principerna om solidaritet och ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna och samarbete med tredjeländer, är syftet med denna förordning att inrätta asyl-, migrations- och integrationsfonden (nedan kallad fonden).

(3)	Fonden bör återspegla behovet av ökad flexibilitet och förenkling samtidigt som kraven på förutsägbarhet upprätthålls och en rättvis och transparent fördelning av resurserna säkerställs så att de allmänna och särskilda mål som fastställs i denna förordning kan uppnås.

(4)	Att åtgärder ska vara effektiva och utgifter utnyttjas optimalt utgör vägledande principer vid fondens genomförande. Dessutom bör fonden genomföras på ett sätt som är så ändamålsenligt och användarvänligt som möjligt.

(5)

Den nya strukturen med två pelare för finansiering inom området inrikes frågor bör bidra till förenkling, rationalisering, konsolidering och öppenhet i finansieringen inom det området. Synergier, konsekvens och komplementaritet mellan olika fonder och program bör eftersträvas, också när det gäller fördelning av medel för gemensamma mål. Varje överlappning mellan olika finansieringsinstrument bör dock undvikas.

(6)

Genom fonden bör en flexibel ram skapas för att ge medlemsstaterna möjlighet att ta emot ekonomiska resurser inom ramen för sina nationella program för stöd till de politikområden som omfattas av denna fond i enlighet med deras specifika situation och behov och med hänsyn till de allmänna och särskilda målen för fonden där det ekonomiska stödet blir mest effektivt och ändamålsenligt.

(7)

Fonden bör ge uttryck för solidaritetsprincipen genom ekonomiskt stöd till medlemsstaterna. Den bör främja en effektiv hantering av migrationsströmmar till unionen på de områden där unionen tillför största möjliga mervärde, särskilt genom att fördela ansvaret mellan medlemsstaterna och genom att dela ansvaret och stärka samarbetet med tredjeländer.

(8)

För att bidra till att det allmänna målet för denna fond uppnås bör medlemsstaterna säkerställa att deras nationella program inbegriper insatser som främjar de särskilda målen för denna förordning och att det genom fördelningen av resurser mellan målen säkerställs att målen kan uppnås. I det sällsynta fall då en medlemsstat önskar avvika från de lägsta procentsatser som fastställs i denna förordning bör medlemsstaten i fråga tillhandahålla en detaljerad motivering inom ramen för sitt nationella program.

(9)

För att säkerställa en enhetlig asylpolitik av hög kvalitet och bättre normer för internationellt skydd bör fonden bidra till att det gemensamma europeiska asylsystemet fungerar effektivt genom att vidta åtgärder som avser politik, lagstiftning och kapacitetsuppbyggnad, i samarbete med medlemsstater, unionsbyråer och tredjeländer.

(10)

Det är lämpligt att stödja och förstärka medlemsstaternas insatser för att fullständigt och korrekt genomföra unionsregelverket om asyl, särskilt när det gäller att ge lämpliga mottagandevillkor till fördrivna personer och till personer som ansöker om eller är i behov av internationellt skydd, att korrekt fastställa status i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU (4), att tillämpa rättvisa och effektiva asylförfaranden och att främja bästa praxis på asylområdet, för att skydda rättigheterna för personer som behöver internationellt skydd och för att medlemsstaternas asylsystem ska kunna fungera effektivt.

(11)	Fonden bör erbjuda lämpligt stöd till medlemsstaternas gemensamma ansträngningar att fastställa, dela och främja goda arbetsmetoder och upprätta effektiva samarbetsformer för att höja kvaliteten på beslutsfattandet inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet.

(12)

Denna fond bör komplettera och stärka verksamheten vid Europeiska stödkontoret för asylfrågor (nedan kallat Easo), som inrättades genom Europaparlamentet och rådets förordning (EU) nr 439/2010 (5) i syfte att samordna det praktiska samarbetet mellan medlemsstaterna i asylfrågor, stödja medlemsstater vars asylsystem är utsatta för särskilt tryck samt bidra till ett bättre genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet. Kommissionen får utnyttja den möjlighet som erbjuds i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (6) att anförtro Easo genomförandet av specifika, tillfälliga, uppgifter, såsom samordningen av medlemsstaternas åtgärder för vidarebosättning i enlighet med förordning (EU) nr 439/2010.

(13)	Fonden bör stödja unionens och medlemsstaternas ansträngningar för att förbättra medlemsstaternas kapacitet att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik mot bakgrund av deras skyldigheter enligt gällande unionsrätt.

(14)

Fonden bör stödja medlemsstaternas ansträngningar för att ge tillgång till internationellt skydd och en varaktig lösning på sina territorier för flyktingar och fördrivna personer som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) anser är berättigade till vidarebosättning. Det rör sig bland annat om att bedöma vidarebosättningsbehoven och överföra berörda personer till sina territorier i syfte att bevilja dem en säker rättslig ställning och främja en effektiv integration.

(15)	Fonden bör också stödja nya koncept rörande tillgången till asylförfaranden på ett säkrare sätt, med särskild inriktning på de viktigaste transitländerna, till exempel skyddsprogram för särskilda grupper eller vissa förfaranden för granskning av asylansökningar.

(16)	Det ligger i fondens karaktär att den bör kunna stödja frivilliga insatser för att dela på bördorna som medlemsstater enats om och som innebär överföring av personer som beviljats internationellt skydd, samt av personer som ansökt om internationellt skydd, från en medlemsstat till en annan.

(17)

Partnerskap och samarbete med tredjeländer för att säkerställa en lämplig hantering av inflödet av personer som ansöker om asyl eller andra former av internationellt skydd är en viktig del av unionens asylpolitik. För att ge tillgång till internationellt skydd och hållbara lösningar på ett så tidigt stadium som möjligt, även inom ramen för regionala skyddsprogram, bör vidarebosättning ingå som ett betydande unionsinslag i fonden.

(18)

För att förbättra och förstärka integrationsprocessen i de europeiska samhällena bör fonden underlätta laglig migration till unionen i enlighet med de ekonomiska och sociala behoven i medlemsstaterna. Den bör göra det möjligt att börja förbereda integrationsprocessen redan i ursprungslandet för den tredjelandsmedborgare som kommer till unionen.

(19)

För att vara effektiv och skapa största möjliga mervärde bör fonden tillämpa en mer målinriktad ansats och stödja konsekventa strategier för att vid behov främja integration av tredjelandsmedborgare på nationell, lokal och/eller regional nivå. Dessa strategier bör i första hand genomföras av lokala eller regionala myndigheter och icke-statliga aktörer, men får även genomföras av nationella myndigheter, framför allt om en medlemsstats administrativa organisation så kräver eller när, i en medlemsstat, integrationsåtgärder ryms inom en befogenhet som delas mellan staten och den decentraliserade administrationen. De genomförande organisationerna bör bland en rad möjliga åtgärder kunna välja dem som passar bäst för deras speciella situation.

(20)	Fondens genomförande bör överensstämma med unionens gemensamma grundprinciper om integration, såsom dessa närmare anges i det gemensamma integrationsprogrammet.

(21)

För att åstadkomma en övergripande integrationsstrategi bör integrationsåtgärderna också vara tillämpliga på personer som beviljats internationellt skydd, med beaktande av särdragen hos dessa målgrupper. Om integrationsåtgärder kombineras med mottagande, bör åtgärderna i lämpliga fall även kunna stå öppna för personer som ansöker om internationellt skydd.

(22)

För att säkerställa konsekvens i unionens insatser för integrationen av tredjelandsmedborgare bör åtgärder som får stöd genom fonden vara specifika och komplettera de åtgärder som finansieras via Europeiska socialfonden. I detta sammanhang bör det fastställas att medlemsstaternas myndigheter med ansvar för genomförandet av fonden ska upprätta mekanismer för samarbete och samordning med de myndigheter som medlemsstaterna har utsett för att förvalta insatserna inom ramen för Europeiska socialfonden.

(23)

Av praktiska skäl får vissa åtgärder avse en grupp människor som kan behandlas mer effektivt som helhet, utan åtskillnad mellan medlemmarna i gruppen. Det är därför lämpligt att de medlemsstater som så önskar ges möjlighet att i sina nationella program föreskriva att integrationsåtgärder i den utsträckning det krävs för ett ändamålsenligt genomförande av sådana åtgärder får omfatta mycket nära släktingar till tredjelandsmedborgare. Begreppet mycket nära släkting skulle kunna förstås som om det avser makar/partner och andra personer med direkta familjeband i ned- eller uppstigande led till den tredjelandsmedborgare som är föremål för integrationsåtgärder och som annars inte skulle omfattas av fondens tillämpningsområde.

(24)

Fonden bör stödja medlemsstaterna när det gäller att utforma strategier för att organisera laglig invandring och stärka kapaciteten att mer generellt utveckla, genomföra, övervaka och utvärdera alla invandrings- och integrationsstrategier för tredjelandsmedborgare, även unionsrättsakter. Fonden bör också stödja informationsutbyte, spridning av bästa praxis och samarbete mellan olika förvaltningsenheter och mellan medlemsstater.

(25)

Unionen bör fortsätta att utvidga användningen av partnerskap för rörlighet som den viktigaste ramen för ett strategiskt, övergripande och långsiktigt samarbete om migrationshantering med tredjeländer. Fonden bör stödja sådan verksamhet i unionen eller i tredjeländer inom ramen för partnerskap för mobilitet vars syfte är att tillgodose unionens behov och prioriteringar, särskilt åtgärder som säkrar kontinuitet i finansieringen både i unionen och i tredjeländer.

(26)

Man bör fortsätta att stödja och uppmuntra medlemsstaternas ansträngningar för att förbättra alla aspekter av hanteringen av återvändandet av tredjelandsmedborgare, i syfte att stödja ett kontinuerligt, rättvist och effektivt genomförande av gemensamma normer för återvändande, särskilt i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG (7). Fonden bör främja utarbetandet av återvändandestrategier på nationell nivå enligt principen om integrerad hantering av återvändande och även åtgärder för att genomföra dessa strategier effektivt i tredjeländer.

(27)

När det gäller frivilligt återvändande, även för personer som önskar återvända även om de inte är skyldiga att lämna territoriet, bör särskilda incitament som förmånsbehandling i form av ökat bistånd i samband med återvändandet övervägas. Denna typ av frivilligt återvändande ligger i de återvändandes intresse, och även i myndigheternas med avseende på dess kostnadseffektivitet. Medlemsstaterna bör uppmanas att i första hand använda sig av frivilligt återvändande.

(28)

Ur politisk synvinkel är emellertid frivilligt återvändande och påtvingat återvändande två åtgärder som är kopplade till och förstärker varandra, medlemsstaterna bör därför uppmuntras att inom ramen för sin hantering av återvändande se till att dessa båda metoder bättre kompletterar varandra. Det föreligger ett behov av att genomföra avlägsnanden för att värna om integriteten i såväl unionens invandrings- och asylpolitik som medlemsstaternas invandrings- och asylsystem. Möjligheten till avlägsnande är således en förutsättning för att politiken inte ska undergrävas och för att stärka rättsstatsprincipen, vilken i sig är avgörande för upprättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Fonden bör därför stödja medlemsstaternas åtgärder för att underlätta avlägsnanden, i tillämpliga fall i enlighet med normer som fastställs i unionsrätten, och med full respekt för de återvändandes grundläggande rättigheter och värdighet.

(29)	Det är viktigt att fonden stödjer särskilda åtgärder för de återvändande i det land till vilket de återvänder för att se till att de verkligen återvänder till sin hemstad eller hemregion under godtagbara förhållanden och för att stödja deras långsiktiga återanpassning i samhället där.

(30)

Unionens återtagandeavtal är en viktig del av dess återvändandepolitik och ett centralt redskap för en effektiv hantering av migrationsströmmar, eftersom de underlättar ett snabbt återvändande för irreguljära migranter. Dessa avtal är en viktig del av ramen för dialog och samarbete med de tredjeländer som är ursprungs- eller transitländer för irreguljära migranter, och deras genomförande i tredjeländerna bör stödjas eftersom det gynnar effektiviteten i återvändandestrategierna på nationell nivå och unionsnivå.

(31)

Fonden bör komplettera och förstärka verksamheten vid Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, som inrättades genom rådets förordning (EG) nr 2007/2004 (8), som bland annat har till uppgift att tillhandahålla nödvändigt stöd till medlemsstaterna för att organisera gemensamma insatser för återvändande och fastställande av de bästa metoderna för att skaffa fram resehandlingar och återsända tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium och att hjälpa medlemsstaterna under omständigheter som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd vid de yttre gränserna, varvid hänsyn tas till att det i vissa situationer kan gälla humanitära nödsituationer och sjöräddning.

(32)	Utöver det stöd till återvändande som föreskrivs i denna förordning bör fonden också stödja andra åtgärder för att bekämpa olaglig invandring eller kringgående av befintliga regler för laglig migration, och därigenom värna om integriteten i medlemsstaternas invandringssystem.

(33)

Fonden bör genomföras med fullt iakttagande av de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och de grundläggande rättigheterna i relevanta internationella instrument, inbegripet relevanta rättsfall i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Stödberättigande åtgärder bör ta hänsyn till den strategi för skydd av migranter, flyktingar och asylsökande som utgår från de mänskliga rättigheterna och bör i synnerhet säkerställa att särskild uppmärksamhet ägnas åt och särskilt utformade åtgärder tillhandahålls för den särskilda situationen för utsatta personer, särskilt kvinnor, ensamkommande barn och andra utsatta barn.

(34)

Begreppen utsatta personer och familjemedlemmar definieras på olika sätt i olika rättsakter som har relevans för denna förordning. De bör förstås i den betydelse som avses i den berörda rättsakten med beaktande av det sammanhang i vilket de används. När det gäller vidarebosättning bör medlemsstater som tar emot personer för vidarebosättning nära samråda med UNHCR om begreppet familjemedlemmar i deras praxis för vidarebosättning och faktiska vidarebosättningsförfaranden.

(35)

De åtgärder för och med anknytning till tredjeländer som finansieras genom fonden bör antas i samverkan och samordning med andra åtgärder utanför unionen som finansieras genom unionens externa biståndsinstrument, såväl geografiska som tematiska. Vid genomförandet av dessa åtgärder eftersträvas framför allt fullständig överensstämmelse med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder och utrikespolitik rörande landet eller regionen i fråga. Åtgärderna bör inte syfta till att stödja åtgärder som är direkt utvecklingsinriktade och de bör vid behov komplettera det finansiella stöd som ges genom instrument för bistånd till tredjeländer. Principen om konsekvens i utvecklingspolitiken i enlighet med punkt 35 i det europeiska samförståndet om utveckling bör respekteras. Det är också viktigt att se till att genomförandet av katastrofbistånd är förenligt med och, i förekommande fall, kompletterar unionens humanitära politik samt respekterar de humanitära principer som fastställs i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

(36)

En stor del av de tillgängliga medlen inom fonden bör tilldelas i proportion till det ansvar som varje medlemsstat bär genom sina insatser för att hantera migrationsströmmar på grundval av objektiva kriterier. I detta syfte bör den senaste tillgängliga statistiken insamlad av Eurostat enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 (9) om migrationsströmmar användas, t.ex. antalet första asylansökningar, antalet positiva beslut om flyktingstatus eller subsidiärt skydd, antalet vidarebosatta flyktingar, antalet lagligen bosatta tredjelandsmedborgare, antalet tredjelandsmedborgare som av en medlemsstat beviljats uppehållstillstånd, antalet återvändandebeslut som utfärdats av nationella myndigheter samt antalet verkställda återvändanden.

(37)

Medlemsstaternas tilldelning av grundbelopp fastställs i denna förordning. Grundbeloppet består av ett minimibelopp och ett belopp beräknat på grundval av genomsnittet av tilldelningen 2011, 2012 och 2013 för varje medlemsstat inom ramen för Europeiska flyktingfonden inrättad genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007 (EG) (10), Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare inrättad genom rådets beslut 2007/435/EG (11) och Europeiska återvändandefonden inrättad genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 575/2007/EG (12). Beräkningen av tilldelningarna gjordes i enlighet med de fördelningskriterier som föreskrivs i beslut nr 573/2007/EG, beslut 2007/435/EG och beslut nr 575/2007/EG. Mot bakgrund av Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013, där det betonades att särskild vikt kommer att fästas vid ösamhällen som står inför oproportionerligt stora migrationsutmaningar, är det lämpligt att öka minimibeloppen för Cypern och Malta.

(38)

Vid sidan av det belopp som tilldelas varje medlemsstat på grundval av den senaste tillgängliga statistiken bör dessutom en del av de tillgängliga medlen inom fonden anslås för genomförande av specifika åtgärder som kräver samarbete mellan medlemsstaterna och skapar ett avsevärt mervärde för unionen, samt för genomförande av ett vidarebosättningsprogram för unionen och överföringen av personer som beviljats internationellt skydd från en medlemsstat till en annan.

(39)	För detta ändamål bör förordningen innehålla en förteckning över specifika åtgärder för vilka stöd från fonden kan beviljas. Ytterligare belopp bör tilldelas de medlemsstater som gör ett åtagande att genomföra sådana åtgärder.

(40)

Mot bakgrund av att ett vidarebosättningsprogram för EU håller på att införas bör fonden lämna riktat stöd i form av ekonomiska incitament (schablonbelopp) för varje person som vidarebosätts. Kommissionen bör, i samarbete med Easo, och inom ramen för sina befogenheter, övervaka det faktiska genomförandet av vidarebosättningsåtgärder som får stöd genom fonden.

(41)

För att öka effekterna av unionens vidarebosättningsåtgärder för att erbjuda skydd åt personer som är i behov av internationellt skydd och maximera vidarebosättningens strategiska betydelse genom att bättre avgränsa de personer som är i störst behov av vidarebosättning, bör gemensamma prioriteringar för vidarebosättning fastställas på unionsnivå. Dessa gemensamma prioriteringar bör ändras bara om det är klart motiverat eller mot bakgrund av rekommendationer från UNHCR på grundval av de allmänna kategorier som anges i denna förordning.

(42)	Vissa kategorier av särskilt sårbara personer i behov av internationellt skydd bör alltid omfattas av unionens gemensamma prioriteringar för vidarebosättning.

(43)

Mot bakgrund av behoven av vidarebosättning enligt unionens gemensamma prioriteringar för vidarebosättning, bör ytterligare ekonomiskt incitament tillhandahållas för vidarebosättning av personer med avseende på särskilda geografiska regioner eller nationaliteter eller särskilda kategorier av personer där vidarebosättning fastställs som det lämpligaste sättet att tillgodose deras särskilda behov.

(44)

För att främja solidaritet och en bättre ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna, särskilt med de medlemsstater som påverkas mest av asylströmmar bör det även inrättas en liknande mekanism med ekonomiska incitament för överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan. En sådan mekanism bör minska trycket på medlemsstater som tar emot ett större antal asylsökande och personer som åtnjuter internationellt skydd, i absoluta såväl som i relativa termer.

(45)	Stödet från fonden blir mer effektivt och skapar större mervärde om man i förordningen fastställer ett begränsat antal obligatoriska mål som varje medlemsstat bör eftersträva vid utarbetandet av sina program och med beaktande av medlemsstatens särskilda situation och behov.

(46)

För att öka solidariteten är det viktigt att fonden, i samordning och samverkan med det humanitära bistånd som förvaltas av kommissionen i förekommande fall, kan lämna ytterligare stöd vid nödsituationer med ett högt migrationstryck i medlemsstater eller tredjeländer eller vid massiv tillströmning av fördrivna personer i enlighet med rådets direktiv 2001/55/EG (13). Stöd vid nödsituationer bör även omfatta stöd till tillfälliga humanitära inreseprogram som syftar till att tillåta tillfällig vistelse på en medlemsstats territorium vid en akut humanitär kris i tredjeländer. Sådana andra humanitära inreseprogram bör dock inte påverka, och bör inte undergräva, unionens vidarebosättningsprogram som uttryckligen och från första början syftar till att erbjuda en hållbar lösning för personer i behov av internationellt stöd som överförs till unionen från tredjeländer. Därför bör medlemsstaterna inte ha rätt att ta emot ytterligare schablonbelopp för personer som beviljats tillfälligt uppehåll på en medlemsstats territorium inom ramen för sådana andra humanitära inreseprogram.

(47)	Genom denna förordning bör ekonomiskt stöd ges till den verksamhet som bedrivs av det europeiska migrationsnätverk som inrättats genom rådets beslut 2008/381/EG (14) i enlighet med de mål och uppgifter som fastställs i denna förordning.

(48)	Beslut 2008/381/EG bör därför ändras så att förfarandena anpassas och tillhandahållandet av lämpligt ekonomiskt stöd i tid till de nationella kontaktpunkterna som avses i det beslutet.

(49)

Mot bakgrund av syftet med de ekonomiska incitament i form av schablonbelopp som medlemsstaterna beviljas för vidarebosättning eller överföringen av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan, vilka bara utgör en bråkdel av de verkliga kostnaderna, bör förordningen medge vissa undantag från reglerna för utgifters stödberättigande.

(50)

För att komplettera eller ändra bestämmelserna i denna förordning om schablonbelopp för vidarebosättning och överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan, och för fastställande av särskilda åtgärder och unionens gemensamma vidarebosättningsprioriteringar bör befogenheterna att anta rättsakter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktion (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen utarbetar och upprättar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar överlämnas samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(51)	För tillämpningen av denna förordning, inbegripet utarbetandet av delegerade akter, bör kommissionen samråda med experter från samtliga medlemsstater.

(52)	För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (15).

(53)

Finansieringen från unionens budget bör koncentreras till verksamhetsområden där unionens insatser kan ge ett mervärde jämfört med de åtgärder som medlemsstaterna vidtar på egen hand. Eftersom unionen har bättre förutsättningar än medlemsstaterna när det gäller att tillhandahålla en ram för en solidarisk hantering av migrationsströmmar bör det ekonomiska stöd som lämnas genom denna förordning bidra särskilt till att stärka kapaciteten på dessa områden på nationell nivå och unionsnivå.

(54)	Det finns behov av att maximera effekterna av unionens finansiering genom att mobilisera, slå samman och förmera offentliga och privata finansiella medel.

(55)

Kommissionen bör övervaka fondens genomförande i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 (16) med hjälp av gemensamma indikatorer för utvärdering av resultat och effekter. Dessa indikatorer, som ska omfatta tillämpliga utgångsvärden, bör tillhandahålla en lägsta grund för utvärdering av den omfattning i vilken fondens mål har uppnåtts.

(56)	För att mäta de resultat som denna fond ger bör gemensamma indikatorer fastställas för vart och ett av dess särskilda mål för. De gemensamma indikatorerna bör inte påverka den frivilliga eller obligatoriska karaktären i genomförandet av därtill hörande åtgärder i enlighet med förordningen.

(57)

När det gäller fondens förvaltning och genomförande bör den utgöra en del av ett sammanhängande ramverk som består av den här förordningen och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 (17). Vid fondens genomförande bör det partnerskap som föreskrivs i artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014. omfatta relevanta internationella organisationer, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadens parter. Varje medlemsstat bör vara ansvarig för att fastställa hur partnerskapet ska vara sammansatt och de praktiska arrangemangen för dess genomförande.

(58)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att bidra till en effektiv hantering av migrationsströmmar och för genomförandet, stärkandet och utvecklingen av den gemensamma politiken för asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd och med den gemensamma invandringspolitiken, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(59)	Enligt artiklarna 8 och 10 i EUF-fördraget bör fonden beakta principerna om jämställdhetsintegrering och anti-diskriminering.

(60)	Beslut nr 573/2007/EG, nr 575/2007/EG och 2007/435/EG bör upphävas, om inte annat följer av övergångsbestämmelserna i denna förordning.

(61)

I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till EU-fördraget och till EUF-fördraget, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, har dessa medlemsstater meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(62)	I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EU-fördraget och till EUF-fördraget, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig på Danmark.

(63)	Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning efter giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (18). Denna förordning bör därför gälla från och med den 1 januari 2014.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Genom denna förordning inrättas asyl-, migrations- och integrationsfonden (nedan kallad fonden) för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

2. I denna förordning fastställs följande:

a)	Målen för det ekonomiska stödet och de stödberättigande åtgärderna.

b)	Den allmänna ramen för genomförandet av stödberättigande åtgärder.

c)	De finansiella medel som står till förfogande och deras fördelning.

d)	Principerna och mekanismerna för fastställandet av unionens gemensamma vidarebosättningsprioriteringar.

e)	Det ekonomiska stöd som tillhandahålls för den verksamhet som bedrivs av det europeiska migrationsnätverket.

3. Enligt denna förordning ska bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 vara tillämpliga, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i den här förordningen.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

vidarebosättning: den process genom vilken tredjelandsmedborgare på begäran av FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och på grundval av deras behov av internationellt skydd överförs från ett tredjeland och etableras i en medlemsstat där de får rätt att uppehålla sig med någon av följande statusar:

i)	flyktingstatus i den mening som avses i artikel 2 e i direktiv 2011/95/EU,

ii)	status som subsidiärt skyddsbehövande i den mening som avses i artikel 2 g i direktiv 2011/95/EU, eller

iii)	annan status som erbjuder rättigheter och förmåner enligt nationell rätt och unionsrätt liknande dessa som avses i leden i och ii.

andra humanitära inreseprogram: en tillfällig process genom vilken en medlemsstat ger ett antal tredjelandsmedborgare rätt att uppehålla sig på dess territorium under en begränsad tidsperiod för att skydda dem från akuta humanitära kriser som beror på händelser såsom den politiska utvecklingen eller konflikter.

c)	internationellt skydd: status som flykting och status som subsidiärt skyddsbehövande i den mening som avses i direktiv 2011/95/EU.

d)	återvändande: en tredjelandsmedborgares återresa, oavsett om den sker frivilligt i överensstämmelse med en skyldighet att återvända eller med tvång, i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG.

e)	tredjelandsmedborgare: person som inte är unionsmedborgare i den mening som avses i artikel 20.1 i EUF-fördraget. När det hänvisas till tredjelandsmedborgare ska dessa anses omfatta statslösa personer och personer med icke fastställd nationalitet.

f)	avlägsnande: verkställigheten av skyldigheten att återvända, det vill säga den faktiska transporten ut ur medlemsstaten, i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG.

g)	frivillig avresa: fullgörande av skyldigheten att återvända inom den tidsram som fastställts i beslutet om återvändande, i enlighet med definitionen i artikel 3 i direktiv 2008/115/EG.

ensamkommande barn: tredjelandsmedborgare som är yngre än 18 år och som anländer eller har anlänt till en medlemsstats territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten ansvarar för denne, så länge denne inte faktiskt tas om hand av en sådan person; begreppet omfattar också en underårig som lämnas ensam utan medföljande vuxen efter det att denne rest in på en medlemsstats territorium.

i)	utsatt person: tredjelandsmedborgare som motsvarar definitionen enligt den unionsrätt som är relevant för det politiska åtgärdsområde som ska stödjas enligt fonden.

j)	familjemedlem: tredjelandsmedborgare som motsvarar definitionen enligt den unionsrätt som är relevant för det politiska åtgärdsområde som ska stödjas enligt fonden.

nödsituation: en situation som är resultatet av

i)	ett högt migrationstryck i en eller flera medlemsstater som kännetecknas av en stor och oproportionerlig inströmning av tredjelandsmedborgare som ställer stora och omedelbara krav på medlemsstaternas mottagande- och förvarsfaciliteter samt asylsystem och asylförfaranden,

ii)	genomförandet av mekanismer för tillfälligt skydd i den mening som avses i direktiv 2001/55/EG, eller

iii)	ett högt migrationstryck i tredjeländer där flyktingar är strandsatta till exempel på grund av den politiska utvecklingen eller konflikter.

Artikel 3

Mål

1. Fondens allmänna mål ska vara att bidra till effektiv hantering av migrationsströmmar och till genomförandet, stärkandet och utvecklingen av den gemensamma politiken för asyl, subsidiärt skydd, tillfälligt skydd och den gemensamma invandringspolitiken, samtidigt som de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna respekteras till fullo.

2. Inom ramen för detta allmänna mål ska programmet bidra till att uppnå följande gemensamma särskilda mål:

a)	Att stärka och utveckla alla aspekter av det gemensamma europeiska asylsystemet, inbegripet dess yttre dimension.

b)	Att stödja laglig invandring till medlemsstaterna i enlighet med deras ekonomiska och sociala behov, till exempel arbetsmarknadsbehov och samtidigt värna om integriteten i medlemsstaternas invandringssystem, och att främja en effektiv integration av tredjelandsmedborgare.

c)	Att främja rättvisa och effektiva återvändandestrategier i medlemsstaterna som bidrar till bekämpningen av olaglig invandring, med tonvikt på hållbart återvändande och effektivt återtagande i ursprungs- och transitländerna.

d)	Att öka solidariteten och förbättra ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna, särskilt med de medlemsstater som påverkas mest av migrations- och asylströmmar, bland annat genom praktiskt samarbete.

Frågan om de särskilda målen för fonden har uppnåtts ska utvärderas i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EU) nr 514/2014 med hjälp av gemensamma indikatorer i enlighet med bilaga IV till denna förordning och programspecifika indikatorer i enlighet med de nationella programmen.

3. Åtgärder som vidtas för att de mål som avses i punkterna 1 och 2 ska uppnås ska överensstämma helt med åtgärder som får stöd genom unionens instrument för extern finansiering och med principerna och de allmänna målen för unionens yttre åtgärder.

4. De mål som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska uppnås med vederbörlig hänsyn till målen och principerna för unionens humanitära politik. Samstämmighet med de åtgärder som finansieras genom unionens instrument för extern finansiering ska säkerställas i enlighet med artikel 24.

Artikel 4

Partnerskap

Vid fondens genomförande ska det partnerskap som avses i artikel 12 i förordning (EU) nr 514/2014 omfatta relevanta internationella organisationer, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadsparter.

KAPITEL II

DET GEMENSAMMA EUROPEISKA ASYLSYSTEMET

Artikel 5

Mottagande- och asylsystem

1. Inom ramen för det särskilda mål som fastställs i artikel 3.2 första stycket a i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden stödja åtgärder med inriktning på en eller flera av följande kategorier av tredjelandsmedborgare:

a)	De som åtnjuter status som flykting eller status som subsidiärt skyddsbehövande i den mening som avses i direktiv 2011/95/EU.

b)	De som har ansökt om en av de former av internationellt skydd som avses i led a och ännu inte har fått något slutligt beslut.

c)	De som åtnjuter tillfälligt skydd i den mening som avses i direktiv 2001/55/EG.

d)	De som är eller har varit föremål för vidarebosättning i eller överföring från en medlemsstat.

I fråga om mottagandevillkor och asylförfaranden ska fonden framför allt stödja följande åtgärder med inriktning på personkategorierna som avses i första stycket i denna punkt:

a)	Tillhandahållandet av materiellt bistånd, däribland hjälp vid gränsen, utbildning, stödtjänster, hälso- och sjukvård och psykologisk vård.

b)	Tillhandahållandet av stödtjänster som översättning och tolkning, utbildning, inbegripet språkutbildning, och andra initiativ som är förenliga med den berörda personens status.

Införande och förbättring av administrativa strukturer, system och utbildning för personal och berörda myndigheter för att säkerställa effektiv tillgång till asylförfaranden för asylsökande samt ändamålsenliga och högkvalitativa asylförfaranden, i synnerhet för att vid behov stödja utvecklingen av unionsregelverket.

d)	Tillhandahållande av socialt bistånd, information eller hjälp med administrativa och/eller rättsliga förfaranden samt information eller rådgivning när det gäller tänkbara utfall av asylförfaranden, inbegripet sådana aspekter som förfaranden för återvändande.

e)	Tillhandahållande av rättsligt bistånd och biträde.

f)	Identifiering av utsatta grupper och särskilt stöd till utsatta personer, framför allt i enlighet med leden a–e.

g)	Införandet, utveckling och förbättring av åtgärder som är alternativ till förvar.

Om det bedöms vara lämpligt, och om det föreskrivs om dem i medlemsstatens nationella program, får fonden även stödja integrationsrelaterade åtgärder som de som avses i artikel 9.1, vad gäller mottagandet av sådana personer som avses i första stycket i denna punkt.

2. Inom ramen för det särskilda målet i artikel 3.2 första stycket a och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 ska fonden när det gäller infrastruktur för inkvartering och system för mottagande stödja framför allt följande åtgärder:

a)	Förbättring och underhåll av befintlig infrastruktur och befintliga tjänster för inkvartering.

b)	Förstärkning och förbättring av administrativa strukturer och system.

c)	Information till lokalsamhället.

d)	Utbildning av myndighetspersonal, inbegripet personal från lokala myndigheter som kommer att interagera med de personer som avses i punkt 1 i samband med deras mottagande.

e)	Införande, drift och utveckling av ny infrastruktur och nya tjänster för inkvartering samt administrativa strukturer och system, vid behov framför allt för att hantera medlemsstaternas strukturella behov.

3. Inom ramen för de särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket a och d samt i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 ska fonden även stödja åtgärder liknande dem som anges i punkt 1 i den här artikeln, om sådana åtgärder har samband med personer som tillfälligt vistas

—	i anläggningar för transitering och handläggning av ärenden som rör flyktingar, i synnerhet för att stödja vidarebosättning i samarbete med UNHCR, eller

—	på en medlemsstats territorium inom ramen för andra humanitära inreseprogram.

Artikel 6

Medlemsstaternas kapacitet att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik och sina asylförfaranden

Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket a i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden när det gäller åtgärder som avser ökningen av medlemsstaternas kapacitet att utveckla, övervaka och utvärdera sin asylpolitik och sina asylförfaranden särskilt stödja följande åtgärder:

Åtgärder som ökar medlemsstaternas kapacitet – bland annat när det gäller den mekanism för tidig varning, beredskap och krishantering som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (19) – att samla in, analysera och sprida kvalitativa och kvantitativa uppgifter och statistik om asylförfaranden, mottagandekapacitet, vidarebosättning och överföringen av personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan.

b)	Åtgärder för att öka medlemsstaternas kapacitet att samla in, analysera och sprida information om ursprungsländer.

c)	Åtgärder som direkt bidrar till en utvärdering av asylpolitiken, t.ex. nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupper och andra berörda parter som är relevanta, samt till utveckling av indikatorer och riktmärken.

Artikel 7

Vidarebosättning, överföring av personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd samt annan tillfällig humanitär inresa

1. Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket a och d i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden stödja framför allt följande åtgärder med anknytning till vidarebosättning av sådana tredjelandsmedborgare som är eller har blivit föremål för vidarebosättning i en medlemsstat och andra humanitära inreseprogram:

a)	Införandet och utvecklandet av nationella program och strategier för vidarebosättning och andra humanitära inreseprogram, däribland behovsanalys, förbättring av indikatorer samt utvärdering.

b)	Införandet av lämplig infrastruktur och lämpliga tjänster som säkerställer ett smidigt och effektivt genomförande av vidarebosättningsåtgärder och åtgärder som avser andra humanitära inreseprogram, inbegripet språkstöd.

c)	Införandet av strukturer, system och utbildning av personal för tjänsteresor till tredjeländer och/eller andra medlemsstater, för att genomföra intervjuer, samt utföra läkar- och säkerhetsundersökningar.

d)	Bedömningen av potentiella fall av vidarebosättning eller fall av annan humanitär inresa som görs av de behöriga medlemsstaternas myndigheter, till exempel tjänsteresor till tredjelandet, genomföra intervjuer, samt utföra läkar- och säkerhetsundersökningar.

e)	Hälsobedömning och medicinsk behandling före avresan, materiellt bistånd före avresan, informations- och integrationsåtgärder före avresan och researrangemang, inklusive medicinska ledsagare.

f)	Information och hjälp vid ankomsten eller strax därefter, bland annat tolkning.

g)	Åtgärder för familjeåterförening för personer som är föremål för vidarebosättning i en medlemsstat.

h)	Förstärkning av infrastruktur och tjänster som är relevanta för migration och asyl i de länder i vilka regionala skyddsprogram ska genomföras.

i)	Skapande av villkor som bidrar till att vidarebosatta flyktingar blir integrerade och självständiga på lång sikt.

2. Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket d i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden när det gäller överföringen av personer som ansöker om eller åtnjuter internationellt skydd även stödja åtgärder liknande dem som avses i punkt 1 i den här artikeln, om detta bedöms lämpligt mot bakgrund av den politiska utvecklingen under fondens genomförandeperiod eller om en medlemsstats nationella program innehåller sådana bestämmelser. Sådana åtgärder ska genomföras med deras samtycke från medlemsstaten som beviljat dem internationellt skydd eller ansvarar för att behandla deras ansökan till en annan berörd medlemsstat där de kommer att beviljas motsvarande skydd eller där deras ansökan om internationellt skydd kommer att behandlas.

KAPITEL III

INTEGRATION AV TREDJELANDSMEDBORGARE SAMT LAGLIG MIGRATION

Artikel 8

Invandring och åtgärder före avresa

Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket b i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden stödja åtgärder i ett tredjeland med inriktning på sådana tredjelandsmedborgare som uppfyller särskilda bestämmelser som gäller före avresan och/eller uppfyller krav i nationell rätt, samt i förekommande fall i enlighet med unionsrätten, inklusive krav på förmågan att integrera sig i samhället i en medlemsstat. I detta sammanhang ska fonden stödja särskilt följande åtgärder:

a)	Informationspaket och informationskampanjer för ökad medvetenhet och främjande av interkulturell dialog, bland annat genom användarvänlig informations- och kommunikationsteknik och webbplatser.

b)	Bedömningen av kompetens och kvalifikationer samt större öppenhet och kompatibilitet vad gäller kompetens och kvalifikationer i ett tredje land i förhållande till en medlemsstat.

c)	Utbildning för ökad anställbarhet i en medlemsstat.

d)	Övergripande kurser i samhällskunskap och språkundervisning.

e)	Stöd i samband med ansökningar om familjeåterförening i den mening som avses i rådets direktiv 2003/86/EG (20).

Artikel 9

Integrationsåtgärder

1. Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket b i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden stödja åtgärder som genomförs i samband med enhetliga strategier, med beaktande av tredjelandsmedborgares integrationsbehov på lokal och/eller regional nivå. I detta sammanhang ska fonden framför allt stödja följande åtgärder med inriktning på tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta i en medlemsstat eller som i förekommande fall håller på att förvärva laglig bosättning i en medlemsstat:

a)	Införande och utveckling av sådana integrationsstrategier, när så är lämpligt med deltagande av lokala eller regionala aktörer, inbegripet behovsanalys, förbättring av integrationsindikatorer och utvärdering, däribland bedömningar där målgruppen är delaktig, för att fastställa bästa praxis.

b)	Tillhandahålla rådgivning och bistånd till exempel rörande bostäder, försörjningsmöjligheter, administrativ och juridisk vägledning, hälso- och sjukvård, psykologisk vård, social omsorg, barnomsorg och familjeåterförening.

Åtgärder som introducerar tredjelandsmedborgare i det mottagande samhället och åtgärder som gör det möjligt för dem att anpassa sig till detta samhälle, att informera dem om deras rättigheter och skyldigheter, att delta i det medborgerliga och kulturella livet samt att dela värderingarna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

d)	Åtgärder som inriktas på utbildning, bland annat språkutbildning, och förberedande åtgärder för att underlätta tillträdet till arbetsmarknaden.

e)	Åtgärder som syftar till att främja egenmakt och göra det lättare för tredjelandsmedborgare att försörja sig själva.

f)	Åtgärder som främjar meningsfull kontakt och konstruktiv dialog mellan tredjelandsmedborgare och det mottagande samhället och åtgärder för att främja acceptansen i det mottagande samhället, bland annat genom involvering av medierna.

g)	Åtgärder som främjar lika tillgång och likvärdiga resultat när det gäller tredjelandsmedborgares kontakter med offentliga och privata tjänster, vilket innefattar anpassning av dessa tjänster till tredjelandsmedborgare,

h)	Kapacitetsuppbyggnad hos de stödberättigade, enligt definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 514/2014, inbegripet genom utbyte av erfarenheter och bästa praxis samt nätverksbyggande.

2. De åtgärder som avses i punkt 1 ska vid behov beakta de särskilda behoven hos olika kategorier av tredjelandsmedborgare, inbegripet personer som beviljats internationellt skydd, personer som vidarebosatts eller överförts och, framför allt, utsatta personer.

3. De nationella programmen får när det gäller de åtgärder som avses i punkt 1 också omfatta mycket nära släktingar till personer som ingår i den målgrupp som avses i den punkten, i den omfattning som det krävs för ett effektivt genomförande av sådana åtgärder.

4. För programplanering och genomförande av de åtgärder som avses i punkt 1 i den här artikeln ska det partnerskap som avses i artikel 12 i förordning (EU) nr 514/2014 omfatta myndigheter som medlemsstaten utsett för att förvalta den Europeiska socialfondens insatser.

Artikel 10

Praktiskt samarbete och åtgärder för kapacitetsuppbyggnad

a)	Uppbyggnad av strategier som främjar laglig migration i syfte att underlätta utvecklingen och genomförandet av flexibla inreseförfaranden.

Stöd till samarbete mellan tredjeländer och arbetsförmedlingar, rekryteringsföretag och invandringsmyndigheter i medlemsstaterna, samt stöd till medlemsstaterna i deras genomförande av unionens migrationsrätt, samråd med berörda aktörer, expertrådgivning eller utbyte av information om metoder med inriktning på vissa nationaliteter eller kategorier av tredjelandsmedborgare med hänsyn till behoven på arbetsmarknaden.

Förstärkning av medlemsstaternas kapacitet att utveckla, genomföra, övervaka och utvärdera sina strategier, sin politik och sina åtgärder när det gäller invandring på olika nivåer och avdelningar inom förvaltningen, framför allt en förstärkning av deras kapacitet att samla in, analysera och sprida ingående och systematiska uppgifter och statistik om migrationsförfaranden och migrationsströmmar och uppehållstillstånd, och utveckling av övervakningsredskap, utvärderingssystem, indikatorer och riktmärken för att mäta resultaten av dessa strategier.

Utbildning av stödberättigade i enlighet med definitionen i artikel 2 g i förordning (EU) nr 514/2014 och av personal som tillhandahåller offentliga och privata tjänster, inklusive utbildningsinrättningar, och främjande av utbyte av erfarenheter och bästa praxis, samarbete och nätverksbyggande samt förmågan att hantera kontakter med andra kulturer samt förbättring av kvaliteten på de tillhandahållna tjänsterna.

Uppbyggnad av hållbara organisationsstrukturer för integration och mångfaldshantering, särskilt genom samarbete mellan olika berörda aktörer för att tjänstemän på olika nivåer inom de nationella förvaltningarna snabbt ska få information om erfarenheter och bästa praxis på annat håll och om möjligt gemensam användning av resurser av berörda myndigheter samt statliga och icke-statliga organ för att tillhandahålla tredjelandsmedborgare tjänster mer effektivt, bland annat genom gemensamma kontaktpunkter (dvs. centrum för samordnat integrationsstöd).

Bidrag till en dynamisk tvåvägsprocess för ömsesidig interaktion, underliggande integrationsstrategier på lokal och regional nivå genom upprättande av plattformar för samråd med tredjelandsmedborgare, informationsutbyte mellan berörda aktörer samt plattformar för en interkulturell och religiös dialog mellan tredjelandsmedborgares sammanslutningar och/eller mellan dessa sammanslutningar och det mottagande samhället och/eller mellan dessa sammanslutningar och politikutformande och beslutsfattande myndigheter.

Åtgärder för att främja och stärka det praktiska samarbetet mellan medlemsstaternas berörda myndigheter med inriktning på bland annat utbyte av information, bästa praxis och strategier samt utvecklandet och genomförandet av gemensamma åtgärder, inbegripet i syfte att värna om integriteten i medlemsstaternas invandringssystem.

KAPITEL IV

ÅTERVÄNDANDE

Artikel 11

Åtgärder i samband med återvändandeförfarande

Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket c i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden i samband med återvändandeförfaranden vara inriktad på en eller flera av följande kategorier av tredjelandsmedborgare:

a)	Tredjelandsmedborgare som ännu inte har fått ett slutgiltigt avslag på sin begäran om uppehållstillstånd, sin lagliga bosättning och/eller internationellt skydd i en medlemsstat och som får välja att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande.

Tredjelandsmedborgare som åtnjuter uppehållstillstånd, laglig bosättning och/eller internationellt skydd i den mening som avses i direktiv 2011/95/EU eller tillfälligt skydd i den mening som avses i direktiv 2001/55/EG i en medlemsstat och som har valt att utnyttja möjligheten till frivilligt återvändande.

c)	Tredjelandsmedborgare som befinner sig i en medlemsstat och inte eller inte längre uppfyller villkoren för inresa och/eller vistelse i en medlemsstat, inbegripet de tredjelandsmedborgare vilkas avlägsnande har skjutits upp i enlighet med artiklarna 9 och 14.1 i direktiv 2008/115/EG.

I detta sammanhang ska fonden framför allt stödja följande åtgärder med inriktning på de personkategorier som avses i första stycket:

a)	Införandet, utveckling och förbättring av alternativa åtgärder till förvar.

b)	Tillhandahållandet av socialt bistånd, information eller hjälp med administrativa och/eller juridiska formaliteter samt information eller rådgivning.

c)	Tillhandahållandet av juridiskt och språkligt bistånd.

d)	Särskilt stöd för utsatta personer.

e)	Införandet och förbättring av oberoende och effektiva system för övervakning av påtvingat återvändande i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG.

f)	Inrättandet, underhåll och förbättring av infrastruktur, tjänster och villkor för inkvartering, mottagande och förvar.

g)	Inrättandet av administrativa strukturer och system, inbegripet it-verktyg.

h)	Personalutbildning för att säkerställa smidiga och effektiva förfaranden för återvändande, inbegripet deras förvaltning och genomförande.

Artikel 12

Återvändandeåtgärder

Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket c i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden i samband med återvändandeåtgärder stödja åtgärder med inriktning på de personer som avses i artikel 11 i den här förordningen. I detta sammanhang ska fonden stödja särskilt följande åtgärder:

a)	Åtgärder som krävs för att förbereda insatser för återvändande, till exempel sådana som leder till att tredjelandsmedborgare identifieras, resehandlingar utfärdas och familjemedlemmar spåras.

b)	Samarbete med konsulära myndigheter och invandringsmyndigheter i tredjeländer för att erhålla resehandlingar, underlätta återsändande och garantera återtagande.

c)	Stöd till frivilligt återvändande, inklusive läkarundersökningar och bistånd, researrangemang, finansiella bidrag, rådgivning och stöd före och efter återvändandet.

d)	Avlägsnandeåtgärder, inbegripet därtill hörande åtgärder i enlighet med de standarder som anges i unionsrätten, med undantag för utrustning för genomförande av tvångsmedel.

e)	Åtgärder för att påskynda återanpassningen med tanke på den återvändandes personliga utveckling, till exempel ekonomiska incitament, utbildning, anställnings- och sysselsättningsstöd samt startstöd till ekonomisk verksamhet.

f)	Faciliteter och tjänster i tredjeländer som garanterar lämplig tillfällig bostad och mottagande vid ankomst.

g)	Särskilt stöd för utsatta personer.

Artikel 13

Praktiskt samarbete och åtgärder för kapacitetsuppbyggnad

Inom ramen för det särskilda mål som anges i artikel 3.2 första stycket c i den här förordningen, mot bakgrund av resultatet av den politiska dialog som anges i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 och i enlighet med de mål för de nationella programmen som definieras i artikel 19 i den här förordningen ska fonden i samband med åtgärder för praktiskt samarbete och kapacitetsuppbyggnad särskilt stödja följande åtgärder:

Åtgärder för att främja, utveckla och förstärka det operativa samarbetet och informationsutbytet mellan de myndigheter som ansvarar för återvändande och andra myndigheter i medlemsstater som berörs vid återvändande, även när det gäller samarbete med konsulära myndigheter och tredje länders invandringsmyndigheter samt gemensamma insatser för återvändande.

b)	Åtgärder för att främja samarbetet mellan tredjeländer och de myndigheter i medlemsstater som ansvarar för återsändandet, inbegripet åtgärder som syftar till att stärka tredjeländernas kapacitet att genomföra återtagande och återanpassning, särskilt inom ramen för återtagandeavtal.

c)	Åtgärder som ökar kapaciteten att utveckla en effektiv och hållbar återvändandepolitik, särskilt genom att utbyta information om situationen i ursprungsländerna, bästa praxis, dela erfarenheter och samla medlemsstaternas resurser.

d)	Insatser som ökar kapaciteten att samla in, analysera och sprida ingående och systematiska uppgifter och statistik om återvändandeförfaranden och återvändandeåtgärder, mottagandekapacitet och kapacitet att hålla i förvar, påtvingat och frivilligt återvändande, övervakning och återanpassning.

e)	Åtgärder som direkt bidrar till utvärderingen av återvändandepolitiken, till exempel nationella konsekvensanalyser, enkäter bland målgrupperna samt utarbetande av indikatorer och riktmärken.

f)	Informationsåtgärder och kampanjer i tredjeländer som syftar till att öka medvetenheten om lämpliga lagliga vägar för invandring och riskerna med olaglig invandring.

KAPITEL V

BUDGETRAM OCH GENOMFÖRANDERAM

Artikel 14

Samlade medel och genomförande

1. De samlade medlen för genomförandet av denna förordning ska uppgå till 3 137 miljoner EUR i löpande priser.

2. De årliga anslagen för fonden ska godkännas av Europaparlamentet och rådet inom den fleråriga budgetramens gränser.

3. De samlade medlen ska genomföras enligt följande:

a)	Nationella program i enlighet med artikel 19.

b)	Unionsåtgärder i enlighet med artikel 20.

c)	Bistånd vid nödsituationer i enlighet med artikel 21.

d)	Det europeiska migrationsnätverket i enlighet med artikel 22.

e)	Tekniskt bistånd i enlighet med artikel 23.

4. Den budget som enligt denna förordning anslagits till unionsåtgärder enligt artikel 20 i den här förordningen, till bistånd vid nödsituationer enligt artikel 21 i den här förordningen, det europeiska migrationsnätverket enligt artikel 22 i den här förordningen och tekniskt stöd enligt artikel 23 i den här förordningen ska genomföras genom direkt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 a i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 och, när det är lämpligt, genom indirekt förvaltning i enlighet med artikel 58.1 c i den förordningen. Den budget som anslagits till de nationella program som avses i artikel 19 i den här förordningen ska genomföras genom delad förvaltning i enlighet med artikel 58.1 b i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

5. Kommissionen ska behålla ansvaret för genomförandet av unionens budget i enlighet med artikel 317 i EUF-fördraget och ska informera Europaparlamentet och rådet om de åtgärder som har genomförts av andra enheter än medlemsstaterna.

6. Utan att det påverkar Europaparlamentets och rådets befogenheter ska den särskilda finansieringsramen preliminärt användas enligt följande:

a)	Ett belopp motsvarande 2 752 miljoner EUR för medlemsstaternas nationella program.

b)	Ett belopp motsvarande 385 miljoner EUR för unionsåtgärder, bistånd vid nödsituationer, det europeiska migrationsnätverket och tekniskt stöd från kommissionen, av vilket minst 30 % ska användas till unionsåtgärder och det europeiska migrationsnätverket.

Artikel 15

Resurser för stödberättigande åtgärder i medlemsstaterna

1. Beloppet 2 752 miljoner EUR ska preliminärt anslås till medlemsstaterna enligt följande:

2 392 miljoner EUR ska anslås i enlighet med vad som anges i bilaga I. Medlemsstaterna ska anslå minst 20 % av dessa resurser till de särskilda mål som avses i artikel 3.2 första stycket a och minst 20 % till de särskilda mål som avses i artikel 3.2 första stycket b. Medlemsstaterna får avvika från dessa lägsta procentsatser endast om de i det nationella programmet bifogar en ingående redogörelse för varför anslag av medel under denna nivå inte gör det svårare att uppnå det avsedda målet. När det gäller det särskilda mål som avses i artikel 3.2 första stycket a får medlemsstater med strukturella brister på området för inkvartering, infrastruktur och tjänster inte gå under den lägsta procentsats som föreskrivs i denna förordning.

360 miljoner EUR ska anslås på grundval av den fördelningsmekanism för särskilda åtgärder som avses i artikel 16, för unionens vidarebosättningsprogram som avses i artikel 17, och för sådan överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan som avses i artikel 18.

2. Det belopp som avses i 1 b ska användas till stöd för

a)	särskilda åtgärder enligt bilaga II,

b)	Unionens vidarebosättningsprogram i enlighet med artikel 17 och/eller överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan i enlighet artikel 18.

3. Om ett belopp förblir tillgängligt enligt punkt 1 b i den här artikeln eller ett annat belopp är tillgängligt ska det inom ramen för den halvtidsöversyn som föreskrivs i artikel 15 i förordning (EU) nr 514/2014 anslås proportionellt i förhållande till de grundbelopp för de nationella programmen som fastställs i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 16

Resurser för särskilda åtgärder

1. Ett kompletterande belopp enligt artikel 15.2 a får tilldelas medlemsstaterna, förutsatt att det är öronmärkt som ett sådant i programmet och används för att genomföra de särskilda åtgärder som anges i bilaga II.

2. För att kommissionen ska kunna beakta ny politisk utveckling ska den ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 i den här förordningen i syfte att revidera bilaga II i samband med den halvtidsöversyn som avses i artikel 15 i förordning (EU) nr 514/2014. På grundval av en reviderad förteckning över särskilda åtgärder kan medlemsstaterna få ett ytterligare belopp som fastställs i punkt 1 i den här artikeln, beroende på tillgängliga resurser.

3. De ytterligare belopp som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska tilldelas medlemsstaterna genom individuella finansieringsbeslut om godkännande eller ändring av deras nationella program inom ramen för halvtidsöversynen enligt det förfarande som anges i artiklarna 14 och 15 i förordning (EU) nr 514/2014. Dessa belopp får endast användas för genomförande av de särskilda åtgärderna som anges i bilaga II till den här förordningen.

Artikel 17

Resurser för unionsprogrammet för vidarebosättning

1. Medlemsstaterna ska, utöver sina anslag, som ska beräknas i enlighet med artikel 15.1 a, vartannat år få ett tilläggsbelopp enligt artikel 15.2 b, baserat på ett schablonbelopp på 6 000 EUR för varje vidarebosatt person.

2. Det schablonbelopp som avses i punkt 1 ska ökas till 10 000 EUR för varje vidarebosatt person i enlighet med unionens gemensamma vidarebosättningsprioriteringar som ska fastställas i enlighet med punkt 3 och som anges i bilaga III och för varje utsatt person enligt punkt 5.

3. Unionens gemensamma prioriteringar för vidarebosättning ska grundas på följande allmänna kategorier av personer:

a)	Personer från ett land eller en region som utsetts för genomförandet av ett regionalt skyddsprogram.

b)	Personer från ett land eller en region som finns med i UNHCR:s vidarebosättningsprognos och där gemensamma unionsåtgärder väsentligt skulle bidra till att tillgodose skyddsbehoven.

c)	Personer som tillhör en särskild kategori som omfattas av UNHCR:s vidarebosättningskriterier.

4. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att ändra bilaga III, på grundval av de allmänna kategorier som anges i punkt 3 i den här artikeln, om det finns ett tydligt motiv till detta eller mot bakgrund av eventuella rekommendationer från UNHCR.

5. Följande utsatta grupper av personer ska också ge rätt till det schablonbelopp som anges i punkt 2:

a)	Kvinnor och barn i riskzonen.

b)	Ensamkommande barn.

c)	Personer med medicinska behov som endast kan tillgodoses genom vidarebosättning,

d)	Personer i akut behov av vidarebosättning eller i brådskande behov av juridiska eller fysiska skyddsrelaterade skäl, inbegripet vålds- och tortyroffer.

6. En medlemsstat som tar emot en person som hör till fler än en av de kategorier som avses i punkterna 1 och 2 ska få schablonbeloppet för denna person endast en gång.

7. I tillämpliga fall kan även medlemsstaterna vara berättigade till schablonbelopp för familjemedlemmar till personer som avses i punkterna 1, 3 och 5, om dessa familjemedlemmar har vidarebosatts i enlighet med denna förordning.

8. Kommissionen ska genom genomförandeakter fastställa tidsplanen och andra genomförandevillkor för mekanismen för tilldelning av medel för unionens vidarebosättningsprogram. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 27.2.

9. De tilläggsbelopp som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln ska tilldelas medlemsstaterna vartannat år, första gången genom individuella finansieringsbeslut om godkännande av deras nationella program i enlighet med det förfarande som anges i artikel 14 i förordningen (EU) nr 514/2014 och senare genom ett finansieringsbeslut som bifogas besluten om godkännande av deras nationella program. Dessa belopp får inte föras över till andra åtgärder som omfattas av det nationella programmet.

10. För att effektivt uppnå målen för unionens vidarebosättningsprogram och inom ramen för tillgängliga resurser ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 för att vid behov justera de schablonbelopp som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln och då särskilt beakta den rådande inflationen, relevant utveckling på vidarebosättningsområdet samt faktorer som kan optimera användningen av det ekonomiska incitament som schablonbeloppet innebär.

Artikel 18

Resurser för överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd

1. I syfte att tillämpa principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning och mot bakgrund av unionspolitikens utveckling under fondens genomförandeperiod ska medlemsstaterna få, utöver sina anslag, som ska beräknas i enlighet med artikel 15.1 a, ett tilläggsbelopp enligt artikel 15.2 b, baserat på ett schablonbelopp på 6 000 EUR för varje person som åtnjuter internationellt skydd som överförs från en annan medlemsstat.

2. Medlemsstaterna kan vara berättigade till schablonbelopp för familjemedlemmar till personer som avses i punkt 1 i tillämpliga fall, om dessa familjemedlemmar har överförts i enlighet med denna förordning.

3. De ytterligare belopp som avses i punkt 1 i den här artikeln ska tilldelas medlemsstaterna, första gången genom individuella finansieringsbeslut om godkännande av deras nationella program i enlighet med det förfarande som anges i artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014 och senare genom ett finansieringsbeslut som bifogas beslutet om godkännande av deras nationella program. Dessa belopp får inte föras över till andra åtgärder som omfattas av det nationella programmet.

4. För att effektivt uppnå målen för solidariteten och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna som avses i artikel 80 i EUF-fördraget och inom ramen för tillgängliga resurser ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 i den här förordningen för att justera det schablonbelopp som avses i punkt 1 i den här artikeln och då särskilt beakta den rådande inflationen, relevant utveckling på området för överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan samt faktorer som kan optimera användningen av det ekonomiska incitament som schablonbeloppen innebär.

Artikel 19

Nationella program

1. Inom ramen för de nationella program som ska undersökas och godkännas i enlighet med artikel 14 i förordning (EU) nr 514/2014 ska medlemsstaterna inom ramen för de mål som anges i artikel 3 i den här förordningen, och med beaktande av resultatet av den politiska dialog som avses i artikel 13 i förordning (EU) nr 514/2014 sträva efter att nå i synnerhet följande mål:

Att stärka införandet av det gemensamma europeiska asylsystemet genom att säkerställa en effektiv och enhetlig tillämpning av unionens regelverk om asyl och en korrekt fungerande förordning (EU) nr 604/2013. Sådana åtgärder får även omfatta införandet och utvecklandet av unionens vidarebosättningsprogram.

Att införa och utveckla integrationsstrategier, som spänner över olika aspekter av den dynamiska tvåvägsprocessen och som i förekommande fall ska genomföras på nationell/lokal/regional nivå med beaktande av tredjelandsmedborgares integrationsbehov på lokal/regional nivå, och ta upp olika migrantkategoriers särskilda behov och utveckla effektiva partnerskap mellan berörda parter.

c)	Att utarbeta ett återvändandeprogram som innehåller ett inslag av beledsagat frivilligt återvändande och, i förekommande fall, återanpassning.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla åtgärder som stöds av fonden ska genomföras i fullständig överensstämmelse med grundläggande rättigheter och respekt för mänsklig värdighet. Sådana åtgärder ska till fullo respektera de rättigheter och principer som fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3. Om inte annat följer av kravet på att uppnå ovan nämnda mål och med beaktande av de enskilda omständigheterna kring dessa ska medlemsstaterna ha som målsättning att uppnå en rättvis och öppen fördelning av resurser mellan de särskilda mål som anges i artikel 3.2.

Artikel 20

Unionsåtgärder

1. På kommissionens initiativ får fonden användas för att finansiera gränsöverskridande åtgärder eller åtgärder av intresse för hela unionen (nedan kallade unionsåtgärder) när det gäller de allmänna och särskilda mål som anges i artikel 3.

2. För att berättiga till stöd ska unionsåtgärderna särskilt ha följande syften:

Främjande av samarbetet på unionsnivå vid genomförandet av unionsrätten och vid utbyte av bästa praxis på asylområdet, särskilt när det gäller vidarebosättning och överföringen av personer som ansökt om eller åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan, inbegripet genom nätverkskontakter och informationsutbyte, laglig invandring, integration av tredjelandsmedborgare, inbegripet stöd vid ankomsten och samordningsverksamhet för att främja vidarebosättning i de lokalsamhällen som tar emot vidarebosatta flyktingar, samt återsändande.

b)	Inrättande av nätverk för gränsöverskridande samarbete och pilotprojekt, bland annat innovativa projekt, som grundar sig på gränsöverskridande partnerskap mellan organ i minst två medlemsstater och som utformats för att främja innovation och underlätta utbyte av erfarenheter och bästa praxis.

Undersökningar och forskning om eventuella nya former av unionssamarbete på området asyl, invandring, integration och återvändande och relevant unionsrätt, spridning och utbyte av information om bästa praxis och om övriga aspekter av asyl, invandring, integration och återvändandepolitik, däribland information utåt om unionens politiska prioriteringar.

d)	Medlemsstaternas utveckling och tillämpning av gemensamma statistiska redskap, metoder och indikatorer för att mäta den politiska utvecklingen på området asyl, laglig migration, integration och återvändande.

e)	Förberedelser, övervakning, administrativt och tekniskt stöd samt utveckling av en utvärderingsmekanism som krävs för att genomföra asyl- och invandringspolitiken.

f)	Samarbete med tredjeländer på grundval av unionens övergripande strategi för migration och rörlighet, särskilt inom ramen för genomförandet av återtagandeavtal, partnerskap för rörlighet, och regionala skyddsprogram.

g)	Informationsåtgärder och kampanjer i tredjeländer som syftar till att öka medvetenheten om lämpliga lagliga vägar för invandring och riskerna med olaglig invandring.

3. Unionsåtgärder ska genomföras i enlighet med artikel 6 i förordning (EU) nr 514/2014.

4. Kommissionen ska säkerställa en rättvis och öppen fördelning av resurser mellan de mål som avses i artikel 3.2.

Artikel 21

Bistånd vid nödsituationer

1. Genom fonden ska ekonomiskt stöd tillhandahållas för att åtgärda särskilda och brådskande behov i händelse av en nödsituation, enligt definitionen i artikel 2 k. Åtgärder som genomförs i tredjeländer i enlighet med denna artikel ska följa och, i förekommande fall, komplettera unionens humanitära politik och respektera de humanitära principer som anges i samförståndet om humanitärt bistånd.

2. Bistånd vid nödsituationer ska genomföras i enlighet med artiklarna 6 och 7 i förordning (EU) nr 514/2014.

Artikel 22

Det europeiska migrationsnätverket

1. Fonden ska stödja det europeiska migrationsnätverket och ge det ekonomiska stöd som behövs för dess verksamhet och dess framtida utveckling.

2. Det belopp som avsatts för det europeiska migrationsnätverket på grundval av de årliga anslagen för fonden och arbetsprogrammet, i vilket prioriteringar för dess verksamhet fastställs, ska efter styrelsens godkännande antas av kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 4.5 a i beslut 2008/381/EG. Kommissionens beslut ska utgöra ett finansieringsbeslut enligt artikel 84 i förordning (EU, Euratom) nr 966/2012.

3. Ekonomiskt stöd för verksamhet som bedrivs av det europeiska migrationsnätverket ska ges i form av bidrag till de nationella kontaktpunkterna som avses i artikel 3 i beslut 2008/381/EG och eventuellt offentlig upphandling i tillämpliga fall, i enlighet med förordning (EU, Euratom) nr 966/2012. Stödet ska sörja för lämpligt ekonomiskt stöd i tid till de nationella kontaktpunkterna. Kostnader för genomförande av åtgärder av de nationella kontaktpunkterna som stöds genom bidrag som beviljats under 2014 kan vara stödberättigade från och med den 1 januari 2014.

4. Beslut 2008/381/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 4.5 a ska ersättas med följande:

”a)	utforma och godkänna utkastet till verksamhetsprogram, framför allt i fråga om målen, de tematiska prioriteringarna och preliminära belopp för budgeten för varje nationell kontaktpunkt, för att garantera ett korrekt fungerande europeiskt migrationsnätverk, på grundval av ordförandens förslag,”.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

i)	Punkt 4 ska ersättas med följande: ”4. Kommissionen ska övervaka genomförandet av verksamhetsprogrammet och regelbundet rapportera om dess genomförande och om det europeiska migrationsnätverkets utveckling till styrelsen.”

ii)	Punkterna 5–8 ska utgå.

c)	Artikel 11 ska utgå.

d)	Artikel 12 ska utgå.

Artikel 23

Tekniskt bistånd

1. På initiativ av kommissionen och/eller på dess vägnar ska upp till 2,5 miljoner EUR ur fonden användas om året för tekniskt stöd i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 514/2014.

2. På initiativ av en medlemsstat får teknisk stödverksamhet finansieras genom fonden i enlighet med artikel 20 i förordning (EU) nr 514/2014. Det belopp som avsätts för tekniskt stöd får för perioden 2014–2020 inte överstiga 5,5 % av det totala belopp som tilldelats en medlemsstat plus 1 000 000 EUR.

Artikel 24

Samordning

Kommissionen och medlemsstaterna ska, tillsammans med Europeiska utrikestjänsten när så är lämpligt, se till att åtgärder i och avseende tredjeländer vidtas i samverkan och i samklang med andra åtgärder utanför unionen för vilka stöd beviljas genom unionsinstrument. De ska särskilt se till att åtgärderna

a)	stämmer överens med unionens utrikespolitik, respekterar principen om konsekvens i utvecklingspolitiken och överensstämmer med de strategiska programplaneringsdokumenten för regionen eller landet i fråga,

b)	fokuserar på åtgärder som inte är utvecklingsinriktade,

c)	tjänar unionens intressen när det gäller dess interna politik och överensstämmer med åtgärder som vidtagits inom unionen.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 25

Särskilda bestämmelser rörande schablonbelopp för vidarebosättning och överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan

Med avvikelse från bestämmelserna om stödberättigande utgifter i artikel 18 i förordning (EU) nr 514/2014, särskilt när det gäller schablonbelopp och schablonsatser, ska de schablonbelopp som medlemsstaterna tilldelas för vidarebosättning och/eller överföring av personer som åtnjuter internationellt skydd från en medlemsstat till en annan i enlighet med denna förordning

a)	undantas från kravet att de ska vara baserade på statistiska uppgifter eller äldre uppgifter, och

b)	beviljas under förutsättning att den person för vilken schablonbelopp tilldelas de facto har vidarebosatts och/eller överförts i enlighet med denna förordning.

Artikel 26

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 16.2, 17.4, 17.10 och 18.4 ska ges till kommissionen för en sjuårsperiod från och med den 21 maj 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av sjuårsperioden. Delegeringen av befogenheter ska genom tyst medgivande förlängas med en period på tre år, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av sjuårsperioden.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 16.2, 17.4, 17.10 och 18.4. får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 16.2, 17.4, 17.10 och 18.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för asyl-, och migration och integrationsfonden och fonden för inre säkerhet, som inrättats genom artikel 59.1 i förordning (EG) nr 514/2014.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 28

Översyn

Europaparlamentet och rådet ska, på grundval av ett förslag från kommissionen, se över denna förordning senast den 30 juni 2020.

Artikel 29

Tillämpning av förordning (EU) nr 514/2014

Bestämmelserna i förordning (EU) nr 514/2014 ska tillämpas på fonden utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i denna förordning.

Artikel 30

Upphävande

Beslut nr 573/2007/EG, nr 575/2007/EG och 2007/435/EG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2014.

Artikel 31

Övergångsbestämmelser

1. Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar, inbegripet helt eller delvis upphörande, av de berörda projekten eller årliga programmen fram till dess att de avslutas, eller av det ekonomiska stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av beslut nr 573/2007/EG, nr 575/2007/EG och 2007/435/EG eller annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013. Denna förordning ska inte påverka det fortsatta genomförandet eller ändringar, inbegripet helt eller delvis upphörande, av ekonomiskt stöd som har godkänts av kommissionen på grundval av beslut 2008/381/EG eller annan lagstiftning som är tillämplig på detta stöd den 31 december 2013.

2. När beslut antas om medfinansiering inom ramen för denna förordning ska kommissionen ta hänsyn till åtgärder som antagits på grundval av beslut nr 573/2007/EG, nr 575/2007/EG, 2007/435/EG och 2008/381/EG före den 20 maj 2014 och som har ekonomiska återverkningar under den period som omfattas av medfinansieringen.

3. Belopp som anslagits till medfinansiering, som kommissionen godkänt mellan den 1 januari 2011 och den 31 december 2014 och för vilka kommissionen inte har mottagit de handlingar som krävs för att avsluta åtgärderna senast den dag då slutrapporten ska vara inlämnad, ska automatiskt återtas av kommissionen senast den 31 december 2017, och felaktigt utbetalade belopp skall återbetalas.

4. Belopp som avser åtgärder som har skjutits upp till följd av rättsliga förfaranden eller administrativa överklaganden med uppskjutande verkan ska inte beaktas vid beräkningen av det belopp som automatiskt ska återtas.

5. Senast den 30 juni 2015 ska medlemsstaterna till kommissionen överlämna utvärderingsrapporter om resultat och verkan av de åtgärder som medfinansierats enligt beslut nr 573/2007/EG, nr 575/2007/EG och 2007/435/EG för perioden 2011–2013.

6. Senast den 31 december 2015 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén överlämna rapporter om efterhandsutvärdering enligt beslut nr 573/2007/EG, nr 575/2007/EG och 2007/435/EG för perioden 2011–2013.

Artikel 32

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Strasbourg den 16 april 2014.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

D. KOURKOULAS

Ordförande

(1) EUT C 299, 4.10.2012, s. 108.

(2) EUT C 277, 13.9.2012, s. 23.

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 mars 2014 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 14 april 2014.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 20.12.2011, s. 9).

(5) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010 av den 19 maj 2010 om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor (EUT L 132, 29.5.2010, s. 11).

(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

(8) Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare (EUT L 199, 31.7.2007, s. 23).

(10) Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” och om upphävande av rådets beslut 2004/904/EG (EUT L 144, 6.6.2007, s. 1).

(11) Rådets beslut 2007/435/EG av den 25 juni 2007 om inrättande av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (EUT L 168, 28.6.2007, s. 18).

(12) Europaparlamentets och rådets beslut nr 575/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska återvändandefonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” (EUT L 144, 6.6.2007, s. 45).

(13) Rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EGT L 212, 7.8.2001, s. 12).

(14) Rådets beslut 2008/381/EG av den 14 maj 2008 om inrättande av ett europeiskt migrationsnätverk (EUT L 131, 21.5.2008, s. 7).

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 514/2014 av den 16 april 2014 om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering (se sidan 112 i detta nummer av EUT).

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 513/2014 av den 16 april 2014 om inrättande, som en del av fonden för inre säkerhet, av ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering och om upphävande av rådets beslut 2007/125/RIF (se sidan 93 i detta nummer av EUT).

(18) Rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 884).

(19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 29.6.2013, s. 31).

(20) Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).

Medlemsstat	Minsta belopp	Genomsnittlig procentuell tilldelning 2011–2013 Europeiska flyktingfonden+ Europeiska fonden för integration+ Europeiska återvändandefonden	Genomsnittligt belopp 2011–2013	TOTALT
AT	5 000 000	2,65 %	59 533 977	64 533 977
BE	5 000 000	3,75 %	84 250 977	89 250 977
BG	5 000 000	0,22 %	5 006 777	10 006 777
CY	10 000 000	0,99 %	22 308 677	32 308 677
CZ	5 000 000	0,94 %	21 185 177	26 185 177
DE	5 000 000	9,05 %	203 416 877	208 416 877
EE	5 000 000	0,23 %	5 156 577	10 156 577
ES	5 000 000	11,22 %	252 101 877	257 101 877
FI	5 000 000	0,82 %	18 488 777	23 488 777
FR	5 000 000	11,60 %	260 565 577	265 565 577
GR	5 000 000	11,32 %	254 348 877	259 348 877
HR	5 000 000	0,54 %	12 133 800	17 133 800
HU	5 000 000	0,83 %	18 713 477	23 713 477
IE	5 000 000	0,65 %	14 519 077	19 519 077
IT	5 000 000	13,59 %	305 355 777	310 355 777
LT	5 000 000	0,21 %	4 632 277	9 632 277
LU	5 000 000	0,10 %	2 160 577	7 160 577
LV	5 000 000	0,39 %	8 751 777	13 751 777
MT	10 000 000	0,32 %	7 178 877	17 178 877
NL	5 000 000	3,98 %	89 419 077	94 419 077
PL	5 000 000	2,60 %	58 410 477	63 410 477
PT	5 000 000	1,24 %	27 776 377	32 776 377
RO	5 000 000	0,75 %	16 915 877	21 915 877
SE	5 000 000	5,05 %	113 536 877	118 536 877
SI	5 000 000	0,43 %	9 725 477	14 725 477
SK	5 000 000	0,27 %	5 980 477	10 980 477
UK	5 000 000	16,26 %	365 425 577	370 425 577
Medlems-staterna, totalt	145 000 000	100,00 %	2 247 000 000	2 392 000 000