3.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 164/1

(1)

I rådets direktiv 2001/110/EG (3) definieras honung som det naturliga söta ämne som Apis mellifera-bin (nedan kallade bin) bereder. Honung består huvudsakligen av olika sockerarter, framför allt av fruktos och glukos samt av andra ämnen, såsom organiska syror, enzymer och fasta partiklar från insamlingen av honung. Direktiv 2001/110/EG begränsar mänskliga ingrepp som skulle kunna ändra honungens sammansättning och bevarar därigenom honungens naturliga egenskaper. I synnerhet är det enligt direktiv 2001/110/EG förbjudet att tillsätta något slags livsmedelsingredienser, inbegripet livsmedelstillsatser, till honung och att tillsätta något annat än honung. Enligt det direktivet är det också förbjudet att avlägsna någon beståndsdel specifik för honung, inbegripet pollen, utom när detta är oundvikligt för att kunna avlägsna främmande ämnen. De kraven är förenliga med Codex Alimentarius standard för honung (Codex Stan 12-1981).

(2)

Pollen ingår i de kriterier för honungens sammansättning som anges i direktiv 2001/110/EG. Tillgängliga belägg, inbegripet empiriska och vetenskapliga uppgifter, bekräftar att bin ger upphov till förekomsten av pollen i honung. Pollenkornen faller ned i nektar som samlas in av bin. I bikupan omvandlar bin den insamlade nektarn, som innehåller pollenkorn, till honung. Enligt tillgängliga uppgifter kan ytterligare pollen i honungen komma från pollen på binas hår, från pollen i luften inne i bikupan och från pollen som packas av bin i celler som oavsiktligt öppnas då livsmedelsföretagaren utvinner honung. Pollen kan därför sägas komma in i bikupan till följd av bins aktivitet och förekommer naturligt i honung oavsett om livsmedelsföretagaren utvinner den honungen eller inte. Dessutom är avsiktligt tillsättande av pollen av livsmedelsföretagare till honung förbjudet enligt direktiv 2001/110/EG.

(3)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 (4) definieras ingrediens som varje ämne som används vid tillverkningen eller beredningen av ett livsmedel och som finns kvar i den färdiga varan, om än i annan form. Den definitionen innebär att ämnet ska användas avsiktligen vid tillverkning eller beredning av livsmedel. Med beaktande av honungens naturliga karaktär, särskilt det naturliga ursprunget för beståndsdelar som är specifika för honung, bör pollen, som är en naturlig beståndsdel som är specifik för honung, inte betraktas som en ingrediens i honung i den mening som avses i förordning (EU) nr 1169/2011.

(4)

Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (5) på honung som innehåller genetiskt modifierat pollen, eftersom sådan honung utgör livsmedel som har framställts av genetiskt modifierade organismer, i den mening som avses i den förordningen. I mål C-442/09 (6), Karl Heinz Bablok m.fl. mot Freistaat Bayern, fastställde Europeiska unionens domstol att det avgörande tillämpningskriteriet för förordning (EG) nr 1829/2003, vilket framgår av skäl 16 i den förordningen, är huruvida material som härstammar från det genetiskt modifierade utgångsmaterialet finns i livsmedlet. Honung som innehåller genetiskt modifierat pollen bör därför anses vara ett livsmedel som (delvis) har framställts av genetiskt modifierade organismer i den mening som avses i artikel 3.1 c i förordning (EG) nr 1829/2003. Bestämmelsen att pollen inte är en ingrediens i honung påverkar därför inte domstolens slutsats i mål C-442/09 att honung som innehåller genetiskt modifierat pollen omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003, särskilt med avseende på kraven i den förordningen om godkännande före utsläppande på marknaden, övervakning och, där så är tillämpligt, märkning.

(5)

Enligt märkningskraven i förordning (EG) nr 1829/2003 är det inte nödvändigt att ange förekomsten av genetiskt modifierat pollen i honung på honungens etikett om följande villkor är uppfyllda: detta pollen överskrider inte 0,9 % av honungen och dess förekomst i honungen är oavsiktlig eller tekniskt oundviklig. Det bör hållas i åtanke att det i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG (7) föreskrivs att medlemsstaterna får vidta lämpliga åtgärder för att förhindra den oavsiktliga förekomsten av genetiskt modifierade organismer i honung.

(6)

Enligt direktiv 2001/110/EG får, om honungen har sitt ursprung i mer än en medlemsstat eller mer än ett tredjeland, den obligatoriska uppgiften om ursprungsland ersättas med ett av följande: blandning av EG-honung, blandning av icke-EG-honung, blandning av EG-honung och icke-EG-honung. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande ersattes och efterträddes Europeiska gemenskapen av Europeiska unionen. Det är därför lämpligt att klargöra de aktuella märkningskraven genom att ersätta hänvisningen till EG med en hänvisning till EU.

(7)

I direktiv 2001/110/EG ges kommissionen befogenhet att genomföra vissa bestämmelser i det direktivet, särskilt befogenheter att anta de åtgärder som krävs för att genomföra bestämmelserna i fråga om anpassningen till den tekniska utvecklingen och för att anpassa direktivet till unionens allmänna livsmedelslagstiftning. I direktiv 2001/110/EG ges kommissionen dessutom befogenhet att anta metoder som medger kontroll av honungens överensstämmelse med det direktivet. Det är nödvändigt att se över omfattningen av den befogenheten.

(8)

I syfte att säkerställa god affärssed, skydda konsumenternas intressen och möjliggöra fastställande av relevanta metoder för analys, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen så att den kan föreskriva kvantitativa parametrar för kriteriet huvudsakligen avseende honungens ursprung från blommor eller växter och det lägsta polleninnehållet i silad honung efter det att främmande oorganiska eller organiska ämnen har avlägsnats. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(9)

Efter antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (8), som gäller alla stadier i produktions-, bearbetnings- och distributionskedjan för livsmedel och foder på unionsnivå och på nationell nivå, ska unionens allmänna bestämmelser om livsmedel tillämpas direkt på de produkter som omfattas av direktiv 2001/110/EG. Det är därför inte längre nödvändigt att kommissionen har befogenhet att anpassa bestämmelserna i det direktivet till unionens allmänna livsmedelslagstiftning. De bestämmelser som tilldelar sådan befogenhet bör därför utgå.

(10)

Till följd av antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (9) är det lämpligt att anpassa relevanta bestämmelser i direktiv 2001/110/EG till den förordningen.

(11)

För att medlemsstaterna ska kunna anta de nationella lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktiv 2001/110/EG, ändrat genom detta direktiv bör en införlivandeperiod på tolv månader fastställas. Under denna period är kraven i direktiv 2001/110/EG, förutom de ändringar som införs med detta direktiv, fortsatt tillämpliga.

(12)

För att ta hänsyn till intressena hos livsmedelsföretagare som släpper ut sina produkter på marknaden eller märker dem i enlighet med de krav som tillämpas innan tillämpning av nationella bestämmelser om införlivande av direktiv 2001/110/EG, ändrat genom detta direktiv, är det nödvändigt att införa lämpliga övergångsbestämmelser. Det bör därför vara möjligt för produkter som redan har släppts ut på marknaden eller märkts innan de bestämmelserna började tillämpas att fortsätta saluföras till dess att lagren tömts.

(13)

Direktiv 2001/110/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De ändringar som gäller delegering av befogenhet till kommissionen rör endast kommissionens befogenhet, och behöver därför inte införlivas av medlemsstaterna.

(15)

Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att föreskriva att pollen, som är en naturlig beståndsdel som är specifik för honung, inte bör betraktas vara en ingrediens i honung, att klargöra de märkningskrav som gäller i de fall då honung har sitt ursprung i mer än en medlemsstat eller mer än ett tredjeland samt att se över omfattningen av befintlig befogenhet som har delegerats till kommissionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

1.

Artikel 2.4 a ska ersättas med följande:

2.

I artikel 2 ska följande punkt läggas till:

(10)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (EUT L 304, 22.11.2011, s. 18).”"

3.

Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

1.   Vid tillämpningen av artikel 9 andra stycket i detta direktiv, får kommissionen, med beaktande av internationella standarder och den tekniska utvecklingen, genom genomförandeakter som överensstämmer med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 (11), fastställa analysmetoder för att kontrollera om honungen följer bestämmelserna i detta direktiv. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 7.2 i detta direktiv. Till dess att sådana metoder har antagits ska medlemsstaterna alltid när så är möjligt använda internationellt godkända validerade analysmetoder, såsom de analysmetoder som godkänts av Codex Alimentarius, för att kontrollera att bestämmelserna i detta direktiv följs.

2.   För att säkerställa god affärssed och skydda konsumenternas intressen och göra det möjligt att fastställa relevanta analysmetoder, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 6 för att komplettera detta direktiv genom att fastställa de kvantitativa parametrarna avseende följande:

Kommissionen ska, i dessa delegerade akter, föreskriva lämpliga övergångsbestämmelser för produkter som släppts ut på marknaden innan de delegerade akterna började gälla.

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, 30.4.2004, s. 1).”"

4.

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 4.2 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 23 juni 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 4.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 4.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.”

5.

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

1.   Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa (nedan kallad kommittén), som inrättades genom artikel 58.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (12). Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (13).

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Om kommittén inte avger något yttrande, ska kommissionen inte anta utkastet till genomförandeakt och artikel 5.4 tredje stycket i förordning (EU) nr 182/2011 ska tillämpas.

(12)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, 1.2.2002, s. 1)."

(13)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13).”"

6.

I bilaga II ska tredje stycket ersättas med följande:

”Om inte annat följer av bilaga I punkt 2 b viii får varken pollen eller någon annan beståndsdel som är specifik för honungen avlägsnas utom när detta är oundvikligt för avlägsnandet av främmande oorganiska eller organiska ämnen.”