27.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 140/11

(1)

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska medlemsstaterna betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse, deras budgetpolitik ska styras av behovet av sunda offentliga finanser och deras ekonomiska politik ska inte riskera att äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion.

(2)

Stabilitets- och tillväxtpakten syftar till att säkra budgetdisciplin i hela unionen och anger ramarna för att förhindra och korrigera alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Stabilitets- och tillväxtpakten grundar sig på målet att uppnå sunda offentliga finanser som ett medel att stärka förutsättningarna för prisstabilitet och för en stark hållbar tillväxt som underbyggs av finansiell stabilitet, och därigenom stödja uppnåendet av unionens mål för hållbar tillväxt och sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten omfattar det multilaterala system för övervakning som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3) och det förfarande för att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser som föreskrivs i artikel 126 i EUF-fördraget och närmare specificeras i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4). Stabilitets- och tillväxtpakten har ytterligare förstärkts genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1175/2011 (5) och (EU) nr 1177/2011 (6). Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (7) infördes ett system med effektiva, förebyggande och stegvisa kontrollmekanismer i form av sanktioner för de medlemsstater som har euron som valuta.

(3)

Förstärkningen av stabilitets- och tillväxtpakten har förbättrat vägledningen till medlemsstaterna i fråga om försiktig finanspolitik, och har, för de medlemsstater som har euron som valuta, förstärkt och lett till mer automatiska sanktioner om en försiktig finanspolitik inte förs för att undvika alltför stora underskott i den offentliga sektorns finanser. Dessa bestämmelser har skapat en mer övergripande ram.

(4)

För att säkerställa en närmare samordning av den ekonomiska politiken och varaktig konvergens när det gäller medlemsstaternas ekonomiska resultat tillhandahåller den europeiska planeringsterminen, som inrättas genom artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97, en ram för samordning av den ekonomiska politiken. Den europeiska planeringsterminen inbegriper utarbetande, och övervakning av genomförandet, av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken) i enlighet med artikel 121.2 i EUF-fördraget, utformning och granskning av genomförandet av de riktlinjer avseende sysselsättning som ska beaktas av medlemsstaterna i enlighet med artikel 148.2 i EUF-fördraget (sysselsättningsriktlinjer), framläggande och bedömning av medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram enligt den förordningen, framläggande och bedömning av medlemsstaternas nationella reformprogram till stöd för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning och som har utarbetats i enlighet med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, med sysselsättningsriktlinjerna och med de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade för medlemsstaterna (den årliga tillväxtöversikten) i början av den årliga övervakningscykeln samt övervakning för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (8). När det är lämpligt bör yttranden som avgetts inom ramen för ett ekonomiskt partnerskapsprogram i enlighet med den här förordningen också beaktas.

(5)

I syfte att hjälpa unionen att komma starkare ut ur krisen, både internt och på internationell nivå, genom att främja konkurrenskraften, produktiviteten, tillväxtpotentialen, den sociala sammanhållningen och den ekonomiska konvergensen, antog Europeiska rådet i sina slutsatser av den 17 juni 2010 en ny unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som även inbegriper mål avseende fattigdom, utbildning, innovation och miljö.

(6)

För att säkerställa en väl fungerande ekonomisk och monetär union medger EUF-fördraget att särskilda åtgärder antas för euroområdet som går utöver de bestämmelser som gäller för samtliga medlemsstater för att stärka samordningen och övervakningen av budgetdisciplinen. Denna förstärkta samordning och övervakning bör åtföljas av motsvarande medverkan av Europaparlamentet och de nationella parlamenten, beroende på vad som är lämpligt. När det är lämpligt och nödvändigt bör de specifika åtgärder som avses i artikel 136 i EUF-fördraget tillämpas aktivt.

(7)

Tillämpningen av denna förordning bör till fullo överensstämma med artikel 152 i EUF-fördraget, och de rekommendationer som utfärdas enligt denna förordning bör respektera nationell praxis och nationella system för lönebildning. Denna förordning beaktar artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och påverkar därför inte rätten att förhandla om, ingå eller tillämpa kollektivavtal samt att vidta kollektiva åtgärder i enlighet med nationell rätt och praxis.

(8)

Enligt artikel 9 i EUF-fördraget ska unionen vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor.

(9)

Den gradvis förstärkta övervakning och samordning, som föreskrivs i denna förordning, fullbordar ytterligare den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken, kompletterar bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten och förstärker övervakningen av budgetpolitiken och den ekonomiska politiken i de medlemsstater som har euron som valuta. En gradvis förstärkt övervakning bör bidra till bättre budgetresultat och ekonomiska resultat, sunda makrofinanser och ekonomisk konvergens vilket gynnar alla medlemsstater som har euron som valuta. Som del av ett gradvist förstärkt förfarande är en närmare övervakning särskilt värdefull för medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott.

(10)

Partiska och orealistiska makroekonomiska prognoser och budgetprognoser kan allvarligt hämma budgetplaneringens effektivitet och följaktligen försämra budgetdisciplinen. Opartiska och realistiska makroekonomiska prognoser kan tillhandahållas av oberoende organ eller organ som är funktionellt självständiga gentemot medlemsstatens finanspolitiska myndigheter och som omfattas av nationella rättsliga bestämmelser som garanterar en hög grad av självständighet och ansvarsskyldighet. Sådana prognoser bör användas genom hela budgetförfarandet.

(11)

Starka offentliga finanser grundläggs bäst på planeringsstadiet och allvarliga fel bör upptäckas så tidigt som möjligt. Medlemsstaterna bör dra nytta inte bara av de vägledande principerna och målen för de offentliga finanserna, utan även av en synkroniserad övervakning av deras finanspolitik.

(12)

Fastställandet av en gemensam budgettidplan för medlemsstater som har euron som valuta bör leda till en bättre synkronisering av viktiga steg i förberedandet av nationella budgetar, och därigenom bidra till en effektivare europeisk planeringstermin för samordning av den ekonomiska politiken. Detta bör ge starkare synergieffekter genom att den politiska samordningen mellan medlemsstater som har euron som valuta underlättas och genom att rådets och kommissionens rekommendationer integreras i medlemsstaternas budgetförfarande. Det förfarandet bör följa ramen för samordning av den ekonomiska politiken inom den årliga övervakningscykeln, som särskilt inbegriper de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade till medlemsstaterna i början av cykeln. Medlemsstaternas budgetpolitik bör följa de rekommendationer som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och, när det är lämpligt, rekommendationer som utfärdats inom ramen för den årliga övervakningscykeln, däribland det förfarande för makroekonomiska obalanser som fastställs i förordning (EU) nr 1176/2011 och med yttrandena om program för ekonomiskt partnerskap enligt den här förordningen.

(13)

Som ett första steg i denna gemensamma budgettidplan bör medlemsstaterna offentliggöra sina nationella finanspolitiska planer på medellång sikt samtidigt med sina stabilitetsprogram, företrädesvis senast den 15 april och inte senare än den 30 april. Dessa planer bör beskriva hur de angivna reformerna och åtgärderna förväntas bidra till uppfyllandet av de mål och nationella åtaganden som fastställs inom ramen för unionens strategi för tillväxt och sysselsättning. De nationella finanspolitiska planerna på medellång sikt och stabilitetsprogrammen kan vara samma dokument.

(14)

En viktig milstolpe i denna gemensamma budgettidplan bör vara offentliggörandet av förslag till statsbudget senast den 15 oktober. Eftersom efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpaktens regler ska säkerställas inom den offentliga sektorn och det krävs konsistent budgetering inom den offentliga sektorns samtliga undersektorer om budgetmålen ska kunna uppnås bör offentliggörandet av förslaget till statsbudget åtföljas av ett offentliggörande av de viktigaste parametrarna i förslag till budget för alla de övriga undersektorerna inom den offentliga sektorn. Bland dessa parametrar bör särskilt ingå de förväntade budgetresultaten för de övriga undersektorerna, de viktigaste antagandena bakom dessa prognoser och orsakerna till förväntade ändringar av antaganden som rör stabilitetsprogrammet.

(15)

Den gemensamma budgettidplanen föreskriver också att budgeten antas eller fastställs varje år senast den 31 december tillsammans med de uppdaterade huvudparametrarna för de övriga undersektorerna inom den offentliga sektorn. Om budgeten av objektiva skäl som ligger utanför regeringens kontroll inte antagits senast den 31 december, bör förfaranden för en provisorisk budget införas för att säkerställa att regeringen fortfarande kan utföra sina grundläggande uppgifter. Sådana arrangemang kan innebära att man tillämpar regeringens budgetförslag, föregående års antagna budget eller särskilda åtgärder som godkänts av parlamentet.

(16)

För att samordna planeringen av sina emissioner av statspapper bättre bör medlemsstaterna på förhand rapportera om sina planer för emissioner av statspapper till Eurogruppen och kommissionen.

(17)

Efterlevnaden av effektiva regelbaserade finanspolitiska ramverk kan vara betydelsefull för att stödja en sund och hållbar finanspolitik. Enligt rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (9) ska övervakningen av efterlevnaden av landsspecifika numeriska finanspolitiska regler få stöd på nationell nivå av oberoende organ eller organ som är funktionellt oberoende. Det är viktigt att notera att det med hänsyn till mångfalden av möjliga och befintliga arrangemang, även om detta inte är det bästa alternativet, bör vara möjligt för mer än ett oberoende organ att ansvara för övervakningen av efterlevnaden av dessa regler så länge det finns en klar ansvarsfördelning och inte förekommer någon överlappning av befogenheter för specifika aspekter av övervakningen. En alltför stor institutionell fragmentering av övervakningsuppgifterna bör undvikas. För att övervakningsorganen effektivt ska kunna fullgöra sitt mandat bör dessa organ omfattas av nationella rättsliga bestämmelser som garanterar en hög grad av funktionell självständighet och ansvarsskyldighet. Vid utformningen av dessa övervakningsorgan bör hänsyn tas till den berörda medlemsstatens befintliga institutionella och administrativa ramar. Det bör särskilt vara möjligt att göra en lämplig enhet inom en befintlig institution funktionellt oberoende, förutsatt att denna enhet har utsetts för att utföra specifika övervakningsuppgifter, att den omfattas av särskilda stadgar och uppfyller de övriga principer som avses i detta skäl.

(18)

Denna förordning ålägger inte medlemsstaterna ytterligare krav eller skyldigheter i fråga om landsspecifika numeriska finanspolitiska regler som föreligger i unionsrätten. Kraftfulla landsspecifika numeriska finanspolitiska regler som överensstämmer med unionens budgetmål och övervakas av oberoende organ är en hörnsten för unionens förstärkta ram för budgetövervakning. De regler som dessa organ bör efterleva och deras specifika uppgifter anges i denna förordning.

(19)

Medlemsstater som har euron som valuta är särskilt utsatta för spridningseffekter av varandras finanspolitik. Medlemsstater som har euron som valuta bör samråda med kommissionen och varandra innan de antar en större finanspolitisk reformplan som kan ha spridningseffekter, för att möjliggöra en bedömning av den eventuella påverkan på euroområdet i sin helhet. De bör även betrakta sina budgetplaner som en fråga av gemensamt intresse och lämna in dem till kommissionen i övervakningssyfte innan de blir bindande. Kommissionen bör i samarbete med medlemsstaterna föreslå riktlinjer i form av en harmoniserad ram för fastställandet av innehållet i utkastet till budgetplan.

(20)

I undantagsfall då kommissionen, efter samråd med den berörda medlemsstaten, i utkastet till budgetplan upptäcker särskilt allvarliga brister i efterlevnaden av budgetreglerna i stabilitets- och tillväxtpakten bör kommissionen i sitt yttrande om utkasten till budgetplan begära ett reviderat utkast till budgetplan i enlighet med denna förordning. Detta kommer att inträffa särskilt då genomförandet av utkastet till budgetplan skulle riskera den berörda medlemsstatens finansiella stabilitet eller äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, eller då genomförandet av utkastet till budgetplan skulle medföra en uppenbar och betydande överträdelse av de rekommendationer som rådet antagit inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

(21)

Kommissionens yttrande om utkastet till budgetplan bör antas snarast möjligt och i alla händelser senast i slutet av november, varvid hänsyn i den mån det är möjligt ska tas till den specifika nationella budgettidtabellen och de nationella parlamentariska förfarandena, för att säkerställa att unionens riktlinjer på budgetområdet kan integreras på lämpligt sätt i medlemsstaternas förberedande budgetarbete. Yttrandet bör särskilt innehålla en bedömning av huruvida budgetplanerna på avsett sätt beaktar de rekommendationer som utfärdats inom ramen för den europeiska planeringsterminen på budgetområdet. Kommissionen bör, på begäran av den berörda medlemsstatens parlament eller Europaparlamentet, vara beredd att lägga fram sitt yttrande för det parlament som begärt detta, efter det att det har offentliggjorts. Medlemsstaterna uppmanas att vid antagandet av sina budgetlagar beakta kommissionens yttrande om deras utkast tillbudgetplan.

(22)

Den utsträckning i vilken detta yttrande har beaktats i en medlemsstats budgetlagstiftning bör beaktas vid den bedömning som, om och när villkoren är uppfyllda, leder till ett beslut om förekomsten av ett alltför stort underskott i den berörda medlemsstaten. I ett sådant fall bör det faktum att medlemsstaten inte följt upp den tidiga vägledningen från kommissionen anses som en försvårande omständighet.

(23)

Baserat på kommissionens övergripande bedömning av utkasten till budgetplaner, bör Eurogruppen dessutom diskutera budgetsituationen och utsikterna för euroområdet som helhet.

(24)

Medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör övervakas närmare för att säkerställa en fullständig och hållbar korrigering av det alltför stora underskottet i rätt tid. En närmare övervakning genom ytterligare rapporteringsskyldigheter bör säkerställa förebyggande och tidig korrigering av eventuella avvikelser från rådets rekommendationer om att korrigera det alltför stora underskottet. Övervakningen bör komplettera bestämmelserna i förordning (EG) nr 1467/97. Dessa ytterligare rapporteringsskyldigheter bör stå i förhållande till det stadium i förfarandet som medlemsstaten befinner sig i, enligt artikel 126 i EUF-fördraget. Som ett första steg bör den berörda medlemsstaten genomföra en omfattande bedömning av genomförandet av det innevarande årets budget för den offentliga sektorn och dess undersektorer med särskilt beaktande av finansiella risker kopplade till ansvarsförbindelser med potentiellt stor inverkan på de offentliga budgetarna.

(25)

Ytterligare rapporteringsskyldigheter för medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott bör möjliggöra ett bättre informationsutbyte mellan de berörda medlemsstaterna och kommissionen och därmed också göra det möjligt att fastställa om det finns risk att en medlemsstat inte korrigerar det alltför stora underskottet inom de tidsfrister som har fastställts av rådet. Om det föreligger en sådan risk bör kommissionen utfärda en rekommendation till den berörda medlemsstaten om att vidta lämpliga åtgärder inom en viss tidsfrist. Kommissionen bör på begäran presentera sin rekommendation för parlamentet i den berörda medlemsstaten. Uppfyllandet av rekommendationen bör leda till en snar korrigering av varje utveckling som hotar korrigeringen av det alltför stora underskottet inom den fastställda tidsfristen.

(26)

En bedömning av hur kommissionens rekommendation efterlevs bör ingå i kommissionens kontinuerliga bedömning av lämpliga åtgärder för att korrigera alltför stora underskott. När rådet beslutar om lämpliga åtgärder för att korrigera det alltför stora underskottet har vidtagits bör beslutet också grundas på huruvida medlemsstaten följt kommissionens rekommendation eller inte, varvid artiklarna 3.5 och 5.2 i förordning (EG) nr 1467/97 vederbörligen ska beaktas.

(27)

Förordning (EG) nr 1467/97 som innehåller närmare bestämmelser avseende förfarandet vid alltför stora underskott på grundval av artikel 126 i EUF-fördraget, inbegriper möjligheter till flexibilitet för att oväntade negativa ekonomiska händelser ska kunna beaktas. I artiklarna 3.5 och 5.2 i den förordningen föreskrivs att rådet – om lämpliga åtgärder har vidtagits i överensstämmelse med en rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget och oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna uppstår efter antagandet av den rekommendationen eller det föreläggandet – på rekommendation av kommissionen kan besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett reviderat beslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget. Med beaktande av de faktorer av betydelse som avses i artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1467/97 får tidsfristen för korrigeringen av det alltför stora underskottet utsträckas genom den reviderade rekommendationen eller det reviderade föreläggandet med som regel ett år.

Rådet bör bedöma om det, jämfört med de ekonomiska prognoserna i dess ursprungliga rekommendation eller föreläggande, föreligger oväntade negativa ekonomiska händelser med stora negativa effekter för de offentliga finanserna. I händelse av en allvarlig konjunkturnedgång inom euroområdet eller inom unionen som helhet, får rådet på kommissionens rekommendation också besluta att anta en reviderad rekommendation enligt artikel 126.7 i EUF-fördraget eller ett reviderat beslut om föreläggande enligt artikel 126.9 i EUF-fördraget, förutsatt att detta inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt. I artikel 2.1a i förordning (EG) nr 1467/97 föreskrivs dessutom att hänsyn, vid tillämpningen av riktmärket för anpassning av skuldkvoten, ska tas till konjunkturens påverkan på takten för skuldminskningen. En medlemsstat skulle därmed inte anses ha brutit mot skuldkriteriet, som fastställs i artikel 126.2 b i EUF-fördraget om detta endast beror på negativa konjunkturförhållanden.

(28)

Eftersom budgetåtgärder kan vara otillräckliga för att säkerställa en varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, bör medlemsstater som har euron som valuta och som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott lägga fram ett program för ekonomiskt partnerskap med en beskrivning av de politiska åtgärder och de strukturreformer som krävs för att säkerställa en faktiskt och varaktig korrigering av det alltför stora underskottet, på grundval av den senaste uppdateringen av deras nationella reformprogram och deras stabilitetsprogram.

(29)

Vidare bör en förstärkning av den ekonomiska styrningen inbegripa en närmare dialog med Europaparlamentet. Motparterna till Europaparlamentet inom ramen för denna dialog är visserligen de berörda unionsinstitutionerna och deras representanter, men Europaparlamentets ansvariga utskott får erbjuda en medlemsstat som omfattas av kommissionens rekommendation eller rådets yttrande enligt denna förordning en möjlighet att delta i en diskussion. Medlemsstatens deltagande i en sådan diskussion är frivilligt.

(30)

För att kunna specificera omfattningen av rapporteringsskyldigheterna för medlemsstater som omfattas av ett förfarande vid alltför stora underskott bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen med avseende på denna rapporterings innehåll och räckvidd. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(31)

Befogenheten att anta yttranden om programmen för ekonomiskt partnerskap enligt denna förordning bör ges till rådet. Dessa yttranden kompletterar det förfarande vid alltför stora underskott som fastställs i artikel 126 i EUF-fördraget, i enlighet med vilket rådet ska besluta om det föreligger ett alltför stort underskott samt om de åtgärder som krävs för att rätta till det.

(32)

I syfte att betona betydelsen av sunda offentliga finanser, strukturreformer och riktade investeringar för hållbar tillväxt undertecknade medlemsstaternas stats- och regeringschefer en tillväxt- och sysselsättningspakt den 29 juni 2012 och visade därmed sin beslutsamhet att stimulera en sysselsättningsskapande tillväxt parallellt med deras åtagande att säkra sunda offentliga finanser. Denna pakt omfattar i synnerhet åtgärder för att stimulera finansieringen av ekonomin. 120 000 miljoner EUR (vilket motsvarar ca 1 % av unionens bruttonationalinkomst) håller på att mobiliseras för snabbverkande tillväxtåtgärder. I enlighet med rekommendationerna i den årliga tillväxtöversikten för 2012 och 2013 bör medlemsstaterna sträva efter att upprätthålla en lämplig finanspolitisk konsolideringstakt och samtidigt bevara investeringar som syftar till att uppnå Europa 2020-målen för tillväxt och sysselsättning.

(33)

Kommissionen övervakar inverkan av kraftiga budgetåtstramningar på tillväxtfrämjande offentliga utgifter och offentliga investeringar. Unionens finanspolitiska ramverk ger utrymme för en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen: de möjligheter till en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen som unionens befintliga finanspolitiska ramverk erbjuder kan utnyttjas inom stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande del, samtidigt som stabilitets- och tillväxtpakten respekteras fullt ut. Kommissionen har meddelat sin avsikt att rapportera om omfattningen av möjliga åtgärder inom gränserna för unionens befintliga finanspolitiska ramverk.

(34)

Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” och kommissionens meddelande av den 28 november 2012 med titeln ”En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union” redogör för Europaparlamentets respektive kommissionens synpunkter när det gäller stegen mot en djupare och bättre integrerad ekonomisk och monetär union. Efter rapporten ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” redogjorde Europeiska rådet i sina slutsatser från december 2012 för sina synpunkter avseende ett antal frågor i syfte att ytterligare stärka den ekonomiska och monetära unionen.

a)

komplettering av den europeiska planeringsterminen enligt definitionen i artikel 2-a i förordning (EG) nr 1466/97 med en gemensam budgettidplan,

b)

komplettering av förfarandet för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser såsom fastställts i förordning (EU) nr 1176/2011,

c)

komplettering av det multilaterala övervakningssystemet av budgetpolitiken, enligt förordning (EG) nr 1466/97, med ytterligare övervakningskrav för att säkerställa att unionens rekommendationer på budgetområdet integreras på lämpligt sätt i medlemsstaternas förberedande budgetarbete,

d)

komplettering av förfarandet för korrigering av en medlemsstats alltför stora underskott enligt artikel 126 i EUF-fördraget och förordning (EG) nr 1467/97, med närmare övervakning av budgetpolitiken i de medlemsstater som omfattas av förfarandet vid alltför stora underskott för att säkerställa en varaktig korrigering av underskottet i rätt tid,

e)

säkerställande av förenligheten mellan budgetpolitiken och åtgärder och reformer som gjorts inom ramen för förfarandet för förebyggande och korrigering av alltför stora makroekonomiska obalanser enligt förordning (EU) nr 1176/2011 och, när det är lämpligt, inom ramen för ett program för ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 9.

1.

Ramen för samordningen av den ekonomiska politiken inom den årliga övervakningscykeln, som särskilt inbegriper de allmänna riktlinjer som kommissionen och Europeiska rådet utfärdade för medlemsstaterna i början av cykeln.

2.

De rekommendationer som utfärdats inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

3.

När det är lämpligt, rekommendationer som utfärdats inom ramen för den årliga övervakningscykeln, däribland det förfarande för makroekonomiska obalanser som fastställs i förordning (EU) nr 1176/2011.

4.

När det är lämpligt, rådets yttranden om program för ekonomiskt partnerskap som avses i artikel 9.

a)

numeriska finanspolitiska regler som i de nationella budgetprocesserna infogar deras medelfristiga budgetmål enligt artikel 2a i förordning (EG) nr 1466/97,

b)

de numeriska finanspolitiska regler som avses i artikel 5 i direktiv 2011/85/EEG.

a)

förekomsten av omständigheter som föranleder aktiveringen av korrigeringsmekanismen vid konstaterade betydande avvikelser från det medelfristiga målet eller från anpassningsbanan för att uppnå detta mål, i enlighet med artikel 6.2 i förordning (EG) nr 1466/97,

b)

huruvida korrigeringen sker i enlighet med nationella regler och budgetplaner,

c)

förekomsten av omständigheter - eller att sådan omständigheter upphör att föreligga - som avses i artikel 5.1 tionde stycket i förordning (EG) nr 1466/97 som kan medge en tillfällig avvikelse från det medelfristiga budgetmålet eller från anpassningsbanan mot detta mål, förutsatt att en sådan avvikelse inte äventyrar den finanspolitiska hållbarheten på medellång sikt.

a)

Budgetbalansmålet för den offentliga sektorn som procentandel av bruttonationalprodukten (BNP), uppdelat på offentliga sektorns undersektorer.

b)

Prognoserna vid oförändrad politik i fråga om utgifter och inkomster som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudkomponenter, inbegripet fasta bruttoinvesteringar.

c)

Målen för utgifterna och inkomsterna som procentandel av BNP för den offentliga sektorn och dess huvudkomponenter, med beaktande av villkoren och kriterierna för att fastställa de offentliga utgifternas ökningstakt efter diskretionära åtgärder på inkomstsidan enligt artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1466/97.

d)

Relevant information om offentliga utgifter per ändamål, inbegripet för utbildning, hälsa och sysselsättning, och när detta är möjligt indikationer avseende de förväntade fördelningsmässiga effekterna av de främsta åtgärderna på utgifts- och inkomstsidan.

e)

En beskrivning och kvantifiering av de åtgärder på utgifts- och inkomstsidan på varje undersektorsnivå som ska ingå i budgetförslaget för kommande år för att överbrygga gapet mellan målen i led c och prognoserna vid oförändrad politik i enlighet med led b.

f)

De viktigaste antagandena inom de oberoende makroekonomiska prognoserna och viktig ekonomisk utveckling som är relevant för att uppnå budgetmålen.

g)

En bilaga med den metod, de ekonomiska modeller och antaganden samt andra relevanta parametrar som underbygger budgetprognoserna och de uppskattade effekterna av aggregerade budgetåtgärder på den ekonomiska tillväxten.

h)

Indikationer på hur reformer och åtgärder i utkastet till budgetplan, särskilt avseende offentliga investeringar, tar hänsyn till de aktuella rekommendationer som riktas till den berörda medlemsstaten i enlighet med artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget, och bidrar till att uppfylla de mål som anges i unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.

a)

Genomföra och rapportera om en omfattande oberoende revision av de offentliga räkenskaperna för sektorn offentlig förvaltnings samtliga undersektorer, företrädesvis i samordning med högre nationella revisionsorgan med syfte att, inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott, bedöma om räkenskaperna är tillförlitliga, fullständiga och korrekta.

b)

Lämna tillgänglig ytterligare information som underlag för övervakningen av hur arbetet med att korrigera det alltför stora underskottet fortlöper.

a)

kommissionen när den utarbetar en rapport enligt artikel 126.3 i EUF-fördraget och när den rekommenderar medlemsstaten att lämna en räntelös deposition i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 1173/2011,

b)

rådet när det fattar beslut om huruvida det föreligger ett alltför stort underskott i enlighet med artikel 126.6 i EUF-fördraget.

a)

specifikationerna för innehållet i det utkast till budgetplan som ska ingå i en harmoniserad ram som fastställts enligt artikel 6.5,

b)

resultaten av Eurogruppens diskussion om kommissionens yttranden som antas i enlighet med artikel 7.1, i den utsträckning som de har offentliggjorts,

c)

den samlade bedömning av situationen och utsikterna för de offentliga finanserna i hela euroområdet som kommissionen ska göra enligt artikel 7.4,

d)

rådets akter som avses i artiklarna 9.4 och 12.3.

a)

hur effektiv förordningen är,

b)

vilka framsteg som gjorts för att få till stånd en närmare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska resultat i enlighet med EUF-fördraget,

c)

hur denna förordning bidrar till att förverkliga unionens strategi för tillväxt och sysselsättning.