9.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 39/30

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (3), som antogs som svar på incidenten med oljefartyget Erika, inrättades en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad byrån) i syfte att säkerställa en hög, enhetlig och effektiv nivå på sjösäkerheten och att förhindra föroreningar från fartyg.

(2)

Efter incidenten med oljetankfartyget Prestige 2002 ändrades förordning (EG) nr 1406/2002 så att byrån fick fler uppgifter avseende insatser vid förorening.

(3)

Det är nödvändigt att förtydliga vilka slags föroreningar av havet som omfattas av syftena med förordning (EG) nr 1406/2002. Således avses med föroreningar av havet som orsakats av olje- och gasinstallationer, föroreningar av olja eller andra ämnen än olja som, om de tillförs den marina miljön, sannolikt kan utgöra en fara för människors hälsa, skada biologiska resurser och den marina floran och faunan, minska områdenas attraktionsvärde eller störa annat legitimt utnyttjande av havet, såsom fastställs i protokollet om beredskap för, insatser vid och samarbete vid olyckor förorsakade av farliga och skadliga ämnen 2000.

(4)

Byråns styrelse (nedan kallad styrelsen) beställde i slutet av 2007, i enlighet med artikel 22 i förordning (EG) nr 1406/2002, en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning. På grundval av den utvärderingen utfärdade styrelsen i juni 2008 rekommendationer om hur byråns funktionssätt, dess ansvarsområden och dess arbetsmetoder bör ändras.

(5)

På grundval av resultatet av den externa utvärderingen, och av de rekommendationer och den fleråriga strategi som styrelsen antog i mars 2010 bör vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 1406/2002 förtydligas och uppdateras. Byrån bör fortsättningsvis koncentrera sig på sina prioriterade uppdrag på sjösäkerhetsområdet, men bör tilldelas ytterligare ett antal nya primära uppgifter och tilläggsuppgifter som återspeglar sjösäkerhetspolitikens utveckling på unionsnivå och på internationell nivå. På grund av unionens budgetrestriktioner behövs omfattande kontroll- och omfördelningsinsatser för att garantera kostnads- och budgeteffektivitet och undvika överlappningar. Personalbehovet till följd av de nya primära uppgifterna och tilläggsuppgifterna ska i princip finansieras genom en intern omfördelning av resurser. Samtidigt bör byrån när det är lämpligt erhålla finansiering från andra delar av unionens budget, särskilt från det europeiska instrumentet för grannskapspolitiken. Nya primära uppgifter och tilläggsuppgifter kommer att utföras av byrån inom ramen för gällande budgetram och byråns budget, utan att detta påverkar förhandlingarna och besluten om den kommande fleråriga budgetramen. Eftersom förordningen inte är ett finansieringsbeslut bör budgetmyndigheten besluta om resurser till byrån inom ramen för det årliga budgetförfarandet.

(6)

Byråns uppgifter bör beskrivas på ett klart och tydligt sätt och all dubblering av uppgifter bör undvikas.

(7)

Byrån har visat att vissa uppgifter kan utföras effektivare på EU-nivå, vilket i en del fall skulle kunna innebära besparingar för medlemsstaternas nationella budgetar och, när så påvisas, utgöra ett verkligt europeiskt mervärde.

(8)

Vissa bestämmelser om byråns specifika styrning bör förtydligas. Med tanke på kommissionens särskilda ansvar för genomförandet av den unionspolitik som anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör kommissionen ge byrån politisk vägledning när det gäller utförandet av byråns arbetsuppgifter men samtidigt fullt ut respektera byråns rättsliga status och den verkställande direktörens oberoende, i enlighet med förordning (EG) nr 1406/2002.

(9)

När ledamöter i styrelsen utnämns, när ordförande och vice-ordförande i styrelsen utses och när avdelningschefer utnämns, ska vikten av att säkerställa en jämn könsfördelning beaktas fullt ut.

(10)

När det hänvisas till relevanta unionsrättsakter bör detta förstås som rättsakter på området för sjösäkerhet, sjöfartsskydd, förebyggande av och åtgärder mot föroreningar som förorsakats av fartyg samt åtgärder mot föroreningar av havet som förorsakats av olje- och gasinstallationer.

(11)

Med sjöfartsskydd avses i denna förordning, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (4), kombinationen av förebyggande åtgärder som syftar till att skydda sjöfarten och hamnanläggningarna mot hot om avsiktliga olagliga handlingar. Målet för sjöfartsskydd bör uppnås inom ramen för lämpliga åtgärder på det sjöfartspolitiska området, utan att detta påverkar medlemsstaternas bestämmelser på området nationell säkerhet, försvar och allmän säkerhet eller i fråga om bekämpning av ekonomisk brottslighet riktad mot staten.

(12)

Byrån bör agera i unionens intresse. Detta bör även omfatta sådana fall där byrån ges i uppdrag att inom sitt ansvarsområde agera utanför medlemsstaternas territorium och att tillhandahålla tekniskt stöd till berörda tredjeländer för främjandet av unionens sjösäkerhetspolitik.

(13)

Byrån bör ge medlemsstaterna tekniskt bistånd som gör det lättare att skapa den nationella kapacitet som krävs för att genomföra unionens regelverk.

(14)

Byrån bör ge operativt stöd till medlemsstaterna och kommissionen. Detta bör omfatta tjänster som unionens system för informationsutbyte inom sjöfarten (SafeSeaNet), den europeiska tjänsten för satellitövervakning av oljeutsläpp (CleanSeaNet), Europeiska unionens datacentral för långväga identifiering och spårning (det europeiska centrumet för LRIT-uppgifter) och inspektionsdatabasen för EU:s system för hamnstatskontroll (Thetis).

(15)

Byråns sakkunskap i fråga om elektronisk dataöverföring och system för informationsutbyte inom sjöfarten bör användas för att förenkla fartygens rapporteringsformaliteter i syfte att undanröja de hinder som finns mot sjötransporter och för att inrätta ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder. Byrån bör särskilt stödja medlemsstaterna vid genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/65/EU av den 20 oktober 2010 om rapporteringsformaliteter för fartyg som ankommer till och/eller avgår från hamnar i gemenskapens medlemsstater (5).

(16)

Byrån bör öka sitt stöd till kommissionen när det gäller forskning inom dess ansvarsområde. Överlappning med unionens befintliga forskningsram bör dock undvikas. Byrån bör till exempel inte ansvara för förvaltningen av forskningsprojekt.

(17)

Mot bakgrund av utvecklingen av nya innovativa tillämpningar och tjänster och av förbättringarna av befintliga tillämpningar och tjänster, och som ett led i genomförandet av ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder, bör byrån fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds genom programmen för europeisk satellitnavigering (Egnos och Galileo) och genom programmet för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES).

(18)

När unionens ram för samarbete om oavsiktlig eller avsiktlig förorening av havet som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2850/2000/EG (6) har löpt ut, bör byrån arbeta vidare med vissa av de insatser som tidigare ingick i den ramen, framför allt genom att dra nytta av expertisen inom den rådgivande tekniska gruppen för beredskap för och insatser vid föroreningar av havet. Byråns verksamhet på detta område bör inte innebära att kuststaterna fråntas sitt ansvar för att upprätthålla lämpliga mekanismer för insatser vid föroreningar, och befintliga samarbetsarrangemang mellan medlemsstater eller grupper av medlemsstater bör respekteras.

(19)

På begäran förser byrån via CleanSeaNet medlemsstaterna med detaljerad information om potentiella incidenter med förorening från fartyg så att de kan fullgöra sina ansvarsuppgifter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser (7). Effektiviteten i genomförandet varierar emellertid mycket, trots att sådana föroreningar kan spridas till andra nationella vatten. Mot denna bakgrund bör kommissionen i sin kommande rapport enligt artikel 12 i det direktivet lämna information till Europaparlamentet och rådet om hur pass effektivt och konsekvent genomförandet av det direktivet varit samt annan relevant information om dess tillämpning.

(20)

Begäran från berörda medlemsstater om att byrån ska sätta in insatser vid förorening bör vidarebefordras via EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom (8). Kommissionen får emellertid, under andra omständigheter än vid begäran om att sätta in insatsberedda saneringsfartyg och utrustning, besluta att alternativa kommunikationsmedel med användning av avancerad informationsteknik kan vara lämpligare och får informera den medlemsstat som framställt begäran.

(21)

Den senaste händelseutvecklingen har visat vilka risker utvinningen och produktionen av olja och gas till havs innebär för sjötransporter och havsmiljön. Byråns insatsresurser i fråga om oljeföroreningar och dess sakkunskap på området föroreningar med farliga och skadliga ämnen bör, på begäran av en berörd stat, användas för att täcka insatsbehovet med avseende på föroreningar som härrör från sådan verksamhet.

(22)

CleanSeaNet, som för närvarande används för att tillhandahålla bevis på oljeutsläpp från fartyg, bör även användas av byrån för att upptäcka och registrera oljeutsläpp från anläggningar till havs för utvinning och produktion av gas, utan att detta inverkar menligt på de tjänster som tillhandahålls för sjötransporter.

(23)

Vid byrån finns både expertis och verktyg som är etablerade och erkänt värdefulla på områdena sjösäkerhet, sjöfartsskydd, förebyggande av, och insatser vid, förorening som förorsakats av fartyg. Denna expertis och dessa verktyg kan vara av betydelse för annan unionsverksamhet med anknytning till unionens sjötransportpolitik. Byrån bör därför, på begäran, bistå kommissionen och medlemsstaterna med utveckling och genomförande av sådan unionsverksamhet, förutsatt att styrelsen gett sitt godkännande i samband med byråns årliga arbetsprogram. Sådant bistånd bör omfattas av en detaljerad kostnadsnyttoanalys och bör inte påverka byråns primära uppgifter negativt.

(24)

Genom det tekniska stöd byrån erbjuder bidrar den också till utvecklingen av mer miljövänlig sjöfart.

(25)

När det gäller klassificeringssällskap behandlar flertalet klassificeringssällskap både havsgående fartyg och fartyg i inlandssjöfart. På grundval av byråns erfarenhet av klassificeringssällskap för havsgående fartyg skulle byrån kunna tillhandahålla relevant information för kommissionen avseende klassificeringssällskap för fartyg i inlandssjöfart och således möjliggöra effektivitetsvinster.

(26)

När det gäller gränssnittet mellan informationssystem för transporter bör byrån bistå kommissionen och medlemsstaterna genom att, tillsammans med behöriga myndigheter för systemet för flodinformationstjänster, undersöka möjligheten att dela information mellan sådana system.

(27)

Utan att detta påverkar be behöriga myndigheternas ansvar, bör byrån bistå kommissionen och medlemsstaterna i utvecklingen och genomförandet av unionens framtida initiativ e-sjöfart, vilket syftar till att förbättra effektiviteten hos den europeiska sjötransportsektorn genom att underlätta användningen av avancerad informationsteknik.

(28)

I syfte att genomföra den inre marknaden och ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder bör antalet administrativa hinder mot sjöfart minskas, vilket bland annat får till följd att närsjöfarten uppmuntras. Härvid skulle konceptet ”Blue Belt” och e-sjöfart kunna användas som medel för att bidra till att minska rapporteringsformaliteterna för handelsfartygen när de ankommer till eller avgår från medlemsstaternas hamnar.

(29)

Det erinras om att enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis, och för att respektera principen om institutionell balans, får en byrå inte ges befogenhet att anta beslut med allmän tillämpning.

(30)

Utan att detta påverkar de syften och uppgifter som fastställs i förordning (EG) nr 1406/2002 bör kommissionen, inom ett år från dagen för den här förordningens ikraftträdande i nära samarbete med berörda intressenter, utarbeta och lägga fram en genomförbarhetsstudie för att utvärdera och identifiera möjligheterna att förbättra samordningen och samarbetet mellan olika kustbevakningstjänster. Den studien bör beakta det befintliga rättsliga regelverket och relevanta rekommendationer från lämpliga unionsforum samt den aktuella utvecklingen av den gemensamma miljön för informationsutbyte och bör fullt ut överensstämma med principerna om subsidiaritet och proportionalitet så att Europaparlamentet och rådet kan få en tydlig uppfattning om kostnaderna och fördelarna.

(31)

För konkurrenskraften i unionens maritima kluster är det viktigt att locka till sig välutbildat europeiskt sjöfolk. Mot bakgrund av den nuvarande och den framtida efterfrågan i unionen på högt kvalificerat sjöfolk bör byrån, om så är lämpligt, stödja medlemsstaterna och kommissionen med att främja sjöfartsutbildning, genom att underlätta frivilligt utbyte av bästa praxis och genom att tillhandahålla information om unionens utbytesprogram om sjöfartsutbildning. Detta skulle kunna inbegripa stöd till kvalificerade europeiska aktörer med att på frivillig basis eftersträva spetskompetens inom sjöfartsutbildning samtidigt som man fullt ut respekterar medlemsstaternas ansvar för innehållet i och anordnandet av sjöfartsutbildning.

(32)

För att kunna bemöta den tilltagande risken för sjöröveri bör byrån, när det är lämpligt, fortsätta att till behöriga nationella myndigheter och andra relevanta organ, inklusive uppdrag som EU:s marina insats ”operation Atalanta”, överlämna detaljerade positionsangivelser för de fartyg under medlemsstaters flagg som genomkorsar områden som klassificeras som mycket farliga. Dessutom förfogar byrån över medel som skulle kunna vara användbara, särskilt inom ramen för utvecklingen av den gemensamma miljön för informationsutbyte. Det är därför lämpligt att byrån, på begäran, tillhandahåller relevanta uppgifter om fartygens position samt jordobservationsuppgifter till behöriga nationella myndigheter och unionsorgan som Frontex och Europol, för att underlätta förebyggande åtgärder mot avsiktliga olagliga handlingar i den mening som avses i relevant unionsrätt, utan att detta påverkar medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter och i överensstämmelse med tillämplig nationell rätt och unionsrätten, särskilt vad beträffar de organ som begär uppgifter. Tillhandahållande av uppgifter om långdistansidentifiering och -spårning av fartyg (LRIT-uppgifter) bör medges efter samtycke av den berörda flaggstaten, i enlighet med förfaranden som kommer att fastställas av styrelsen.

(33)

Vid offentliggörande av information i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/16/EG av den 23 april 2009 om hamnstatskontroll (9) bör kommissionen och byrån bygga på den sakkunskap och erfarenhet som vunnits från det i Paris ingångna samförståndsavtalet om hamnstatskontroll (nedan kallat Paris MOU) för att säkerställa enhetlighet.

(34)

Byråns bistånd till medlemsstaterna och till kommissionen avseende relevant arbete i internationella och regionala organisationer bör inte påverka det förhållande mellan dessa organisationer och medlemsstaterna som följer av medlemsstaternas medlemskap i dessa organisationer.

(35)

Unionen har anslutit sig till följande instrument, som inrättar regionala organisationer, vars verksamhet också omfattas av byråns mål: Konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö (den reviderade Helsingforskonventionen av år 1992) (10), konventionen om skydd för Medelhavet mot förorening (Barcelonakonventionen) (11) och 1995 års revidering av denna (12) och ett antal protokoll till denna, överenskommelsen om samarbete vid bekämpning av förorening av Nordsjön genom olja och andra skadliga ämnen (Bonnöverenskommelsen) (13), konventionen om skydd av den marina miljön i nordöstra Atlanten (Osparkonventionen) (14), samarbetsavtalet om skydd för Nordostatlantens kuster och vatten mot föroreningar, undertecknat den 17 oktober 1990 (Lissabonavtalet) (15), med dess tilläggsprotokoll, undertecknat den 20 maj 2008, som ännu inte har trätt i kraft (16). Unionen förhandlar också om anslutning till konventionen om skydd av Svarta havet mot föroreningar, undertecknad i april 1992 (Bukarestkonventionen). Byrån bör därför ge tekniskt bistånd till medlemsstater och kommissionen att delta i relevant arbete i dessa regionala organisationer.

(36)

Utöver dessa regionala organisationer förekommer ett antal andra regionala, subregionala och bilaterala samordnings- och samarbetsarrangemang avseende insatser vid föroreningar. När byrån tillhandahåller bistånd till tredjeländer, som delar ett regionalt havsområde med unionen, avseende insatser vid föroreningar, bör den ta hänsyn till dessa arrangemang.

(37)

Unionen delar Medelhavets, Svarta havets och Östersjöns regionala havsområden med grannländer. På begäran av kommissionen bör byrån tillhandahålla bistånd avseende insatser vid föroreningar till de länderna.

(38)

För att maximera effektiviteten bör byrån ha ett nära samarbete inom ramen för Paris MOU. Kommissionen och medlemsstaterna bör fortsättningsvis granska eventuella lösningar för ytterligare effektivitetsvinster, som skulle kunna läggas fram för övervägande inom ramen för Paris MOU.

(39)

För att säkerställa att unionens bindande rättsakter på områdena för sjösäkerhet och förhindrande av föroreningar från fartyg tillämpas på ett korrekt sätt i praktiken, bör byrån bistå kommissionen genom att genomföra besök i medlemsstaterna. Dessa besök vid de nationella förvaltningarna bör ge byrån möjlighet att samla in all nödvändig information för att överlämna en omfattande rapport till kommissionen för ytterligare bedömning. Dessa besök bör genomföras i samma anda som de principer som avses i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen, och på ett sätt som minimerar den administrativa bördan för de nationella sjöfartsförvaltningarna. Vidare bör dessa besök genomföras i enlighet med ett fastställt förfarande, inbegripet en standardmetod som ska antas av styrelsen.

(40)

Byrån bör bistå kommissionen genom att genomföra inspektioner av erkända organisationer i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (17). Dessa inspektioner kan också genomföras i tredjeländer. Kommissionen och byrån bör säkerställa att de berörda medlemsstaterna vederbörligen informeras. Byrån bör också genomföra inspektionsuppgifterna avseende utbildning och certifiering av sjöfolk i tredjeländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/106/EG av den 19 november 2008 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (18), vilka kommissionen har delegerat till byrån. Detaljerna i det tekniska bistånd som byrån tillhandahåller för de inspektioner avseende sjösäkerhet som genomförs av kommissionen i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 324/2008 av den 9 april 2008 om fastställande av reviderade förfaranden för kommissionens inspektioner på området för sjöfartsskydd (19), bör inte omfattas av förordning (EG) nr 1406/2002.

(41)

För att säkerställa samstämmighet med unionens politiska målsättningar och institutionella ordning och tillämpliga administrativa och finansiella förfaranden, bör kommissionen ge formella råd i form av ett skriftligt utlåtande om byråns utkast till flerårig strategi och utkast till årliga arbetsprogram som styrelsen bör beakta innan dessa dokument antas.

(42)

För att säkerställa ett rättvist och öppet förfarande för utnämningen av den verkställande direktören, bör det urvalsförfarande som ska följas vara i enlighet med kommissionens riktlinjer för val och utnämning av direktörer för unionens byråer. I dessa riktlinjer föreskrivs att medborgare i en medlemsstat kan ansöka. Av samma skäl bör styrelsen företrädas av en observatör i den förberedande urvalskommittén. Observatören bör hållas informerad under de följande stadierna i urvalsförfarandet. När styrelsen fattar sitt beslut om utnämning av dess ledamöter, bör dess ledamöter kunna ställa frågor till kommissionen om urvalsförfarandet. Vidare bör styrelsen ha möjlighet att intervjua de sökande som är kvar i slutomgången, i linje med normen för god praxis. På alla stadier av urvalsförfarandet och utnämningen till tjänsten som verkställande direktör för byrån, bör samtliga inblandade parter säkerställa att sökandenas personuppgifter behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (20).

(43)

Samtidigt som byrån huvudsakligen finansieras genom ett bidrag från unionen har byrån också inkomster från arvoden och avgifter i samband med dess tjänster. Dessa arvoden och avgifter hänför sig i synnerhet till driften av det europeiska centrumet för LRIT-uppgifter och tillämpas i enlighet med rådets resolutioner som antogs den 1 och 2 oktober 2007 och den 9 december 2008 rörande upprättandet av det europeiska centrumet för LRIT-uppgifter och i synnerhet de punkter som rör finansieringen av LRIT-rapporter.

(44)

Inom ramen för den lägesrapport som föreskrivs enligt förordning (EG) nr 1406/2002 bör kommissionen också undersöka hur byrån – mot bakgrund av dess etablerade och erkända expertis och verktyg – skulle kunna bidra till genomförandet av en framtida lagstiftningsakt om säkerheten för prospekterings-, undersöknings- och produktionsverksamhet för olja och gas till havs, som för närvarande är föremål för behandling i Europaparlamentet och rådet när det gäller motverkande av föroreningar från olje- och gasinstallationer till havs.

(45)

Byråns verksamhet bör, när det är lämpligt, också bidra till inrättandet av ett verkligt europeiskt område för sjötransporter utan hinder.

(46)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (21), särskilt artikel 208, bör beaktas.

(47)

Förordning (EG) nr 1406/2002 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artiklarna 1–3 ska ersättas med följande:

”Artikel 1

Mål

1.   Genom denna förordning inrättas en europeisk sjösäkerhetsbyrå (nedan kallad byrån), i syfte att skapa en hög, enhetlig och effektiv nivå på sjösäkerheten, sjöfartsskyddet, förhindrandet av och insatser vid föroreningar från fartyg samt insatser vid föroreningar av havet orsakade av olje- och gasinstallationer.

2.   För det ändamålet ska byrån samarbeta med medlemsstaterna och kommissionen och tillhandahålla tekniskt, operativt och vetenskapligt bistånd på de områden som nämns i punkt 1 i den här artikeln, inom gränserna för de primära uppgifter som anges i artikel 2 och, i förekommande fall, de tilläggsuppgifter som anges i artikel 2a, i synnerhet för att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att tillämpa unionens relevanta rättsakter på korrekt sätt. När det gäller insatser vid föroreningar ska byrån tillhandahålla operativt bistånd endast på begäran från berörda stater.

3.   Genom att tillhandahålla det bistånd som avses i punkt 2 ska byrån, när så är lämpligt, bidra till sjöfartens och sjötransporternas övergripande effektivitet i enlighet med denna förordning, för att underlätta inrättandet av ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder.

Artikel 2

Byråns primära uppgifter

1.   För att säkerställa att de mål som anges i artikel 1 uppnås på ett lämpligt sätt ska byrån genomföra de primära uppgifter som förtecknas i denna artikel.

2.   Byrån ska bistå kommissionen

3.   Byrån ska i samarbete med medlemsstaterna

4.   Byrån ska underlätta samarbetet mellan medlemsstaterna och kommissionen på följande sätt:

5.   Byrån får, på kommissionens begäran, tillhandahålla tekniskt stöd, inbegripet anordnande av relevant utbildningsverksamhet, avseende relevanta unionsrättsakter, till stater som ansöker om anslutning till unionen och, i förekommande fall, till partnerländer i den europeiska grannskapspolitiken och till länder som är parter i Paris MOU.

Byrån får också, i överensstämmelse med EU:s civilskyddsmekanism som inrättats genom beslut 2007/779/EG, Euratom, och analogt med de villkor för medlemsstater som avses i punkt 3 d i denna artikel, bistå i händelse av föroreningar från fartyg samt föroreningar av havet orsakade av olje- och gasinstallationer som påverkar de tredjeländer som delar ett regionalt havsområde med unionen. Dessa uppgifter ska samordnas med befintliga regionala arrangemang för samarbete avseende föroreningar av havet.

Artikel 2a

Byråns tilläggsuppgifter

1.   Utan att det påverkar de primära uppgifter som anges i artikel 2 ska byrån bistå kommissionen och medlemsstaterna, när så är lämpligt, i utvecklandet och genomförandet av unionens verksamhet enligt punkterna 2 och 3 i den här artikeln i relation till byråns mål, i den mån som byrån har expertis och verktyg som är etablerade och erkända. De tilläggsuppgifter som anges i den här artikeln ska

2.   Byrån ska bistå kommissionen

3.   Byrån ska bistå medlemsstaterna och kommissionen när det gäller att

Artikel 3

Besök i medlemsstater och inspektioner

1.   För att sköta sina uppgifter och bistå kommissionen i fullgörandet av dess skyldigheter enligt EUF-fördraget, i synnerhet i arbetet med att utvärdera genomförandet av relevant unionslagstiftning, ska byrån genomföra besök i medlemsstaterna i enlighet med de metoder som fastställts av styrelsen.

2.   Byrån ska underrätta den berörda medlemsstaten i god tid i förväg om det planerade besöket, namnen på de bemyndigade tjänstemännen, vilken dag besöket ska inledas och hur länge det ska pågå. De bemyndigade tjänstemännen ska genomföra besöket efter uppvisande av ett beslut från byråns verkställande direktör, där syftet och målet med besöket anges.

3.   Byrån ska för kommissionens räkning genomföra inspektioner i enlighet med kraven i bindande unionsrättsakter när det gäller organisationer som är erkända av unionen i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 391/2009 av den 23 april 2009 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (32) och om utbildning och certifiering av sjöfolk i tredjeländer enligt direktiv 2008/106/EG.

4.   Efter varje besök eller inspektion ska byrån upprätta en rapport och skicka den till kommissionen och den berörda medlemsstaten.

5.   Byrån ska, i förekommande fall, och i alla händelser när en besöks- eller inspektionscykel avslutas, analysera inspektionsrapporterna för att identifiera övergripande resultat och dra allmänna slutsatser om de befintliga åtgärdernas effektivitet och kostnadseffektivitet. Byrån ska lägga fram denna analys för kommissionen för vidare diskussion med medlemsstaterna så att relevanta lärdomar kan dras och de bästa sätten att arbeta på kan spridas.

2.

Artikel 4.3 och 4.4 ska ersättas med följande:

”3.   Styrelsen ska anta de praktiska arrangemang som behövs för att kunna genomföra punkterna 1 och 2, inklusive, när det är lämpligt, arrangemang för samråd med medlemsstaterna innan informationen offentliggörs.

4.   Den information som kommissionen och byrån samlar in och behandlar i enlighet med denna förordning, ska omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (33), och byrån ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa säker hantering och bearbetning av konfidentiell information.

3.

Artikel 5.3 ska ersättas med följande:

”3.   På begäran av kommissionen, med samtycke från och i samarbete med de berörda medlemsstaterna och med vederbörlig hänsyn tagen till budgetkonsekvenserna, inklusive de bidrag som berörda medlemsstater skulle kunna ge, får styrelsen besluta att inrätta de regionala centrum som byrån behöver för att kunna utföra vissa av sina arbetsuppgifter på det mest effektiva och ändamålsenliga sättet. När styrelsen fattar ett sådant beslut, ska den fastställa den exakta omfattningen av det regionala centrumets verksamhet och samtidigt undvika onödiga kostnader och förbättra samarbetet med befintliga regionala och nationella nätverk.”

4.

Artikel 10.2 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt:

6.

Artikel 13.4 ska ersättas med följande:

”4.   Styrelsen får, om det är fråga om konfidentiella uppgifter eller intressekonflikter, besluta att ta upp särskilda frågor på sin dagordning utan närvaro av de berörda ledamöterna. Närmare regler för tillämpningen av denna bestämmelse ska fastställas i arbetsordningen.”

7.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

8.

Artikel 16 ska ersättas med följande:

”Artikel 16

Utnämning och avsättande av verkställande direktör och avdelningschefer

1.   Byråns verkställande direktör ska utses och avsättas av styrelsen. Utnämningen ska gälla för en period om fem år, på grundval av meriter och dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap, liksom dokumenterad erfarenhet på de områden som avses i artikel 1, och efter att ha hört yttrandet från den observatör som avses i artikel 10. Den verkställande direktören ska utses av styrelsen från en lista med minst tre kandidater som föreslås av kommissionen på grundval av ett öppet uttagningsförfarande, efter offentliggörande av tjänsten i Europeiska unionens officiella tidning samt av uppmaning till intresseanmälan i annan press. Den kandidat som styrelsen väljer kan före utnämningen uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Styrelsen ska överlägga om avsättande på begäran av kommissionen eller en tredjedel av styrelsens medlemmar. Styrelsen ska fatta sina beslut om utnämning eller avsättande med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt.

2.   Styrelsen får, på förslag av kommissionen och med hänsyn till utvärderingsrapporten, förlänga den verkställande direktörens mandatperiod en gång med högst fyra år. Styrelsen ska fatta sitt beslut med fyra femtedels majoritet av alla ledamöter som har rösträtt. Styrelsen ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga den verkställande direktörens mandatperiod. Den verkställande direktören kan, under den månad som föregår förlängningen av mandatperioden, uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna. Om mandatperioden inte förlängs, ska den verkställande direktören sitta kvar till dess att en efterträdare har utsetts.

3.   Den verkställande direktören får biträdas av en eller flera avdelningschefer. Om den verkställande direktören är frånvarande eller har förhinder, ska han/hon ersättas av någon av avdelningscheferna.

4.   Avdelningscheferna ska utses på grundval av meriter, dokumenterad skicklighet i förvaltning och ledarskap samt yrkesmässig kompetens och erfarenhet på de områden som anges i artikel 1. Avdelningscheferna ska utses eller avsättas av den verkställande direktören efter att ha erhållit styrelsens positiva yttrande.”

9.

Artikel 18 ska ändras på följande sätt:

10.

Artikel 22 ska ersättas med följande:

”Artikel 22

Utvärdering

1.   Med jämna mellanrum och minst en gång vart femte år ska styrelsen beställa en oberoende extern utvärdering av förordningens tillämpning. Kommissionen ska då tillhandahålla byrån all den information som denna anser sig behöva för att kunna genomföra denna utvärdering.

2.   I utvärderingen ska en bedömning göras av vilken verkan denna förordning har haft, liksom byråns nytta, relevans, uppnådda mervärde och effektivitet samt dess arbetsmetoder. Synpunkter från berörda parter på europeisk och nationell nivå ska beaktas vid utvärderingen. Den ska i synnerhet ta ställning till frågan om det finns behov av att modifiera byråns uppgifter. Styrelsen ska utarbeta särskilda riktlinjer i samförstånd med kommissionen och efter samråd med de berörda parterna.

3.   Styrelsen ska ta emot utvärderingen och utfärda rekommendationer till kommissionen om hur förordningen, byrån och dess arbetsmetoder eventuellt bör ändras. Både utvärderingsresultatet och rekommendationerna ska överlämnas av kommissionen till Europaparlamentet och rådet samt offentliggöras. En åtgärdsplan med tidsschema ska bifogas vid behov.”

11.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 22a

Lägesrapport

Senast den 2 mars 2018 och med beaktande av den utvärderingsrapport som avses i artikel 22, ska kommissionen inför Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om hur byrån har fullgjort de ytterligare uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning, i syfte att fastställa ytterligare effektivitetsvinster och, om så krävs, behov av att modifiera dess mål och arbetsuppgifter.”

12.

Artikel 23 ska utgå.