EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/30/EU

av den 12 juni 2013

om säkerhet för olje- och gasverksamhet till havs och om ändring av direktiv 2004/35/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 192.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs målen att bevara, skydda och förbättra miljön och utnyttja naturresurserna varsamt och rationellt. Genom denna artikel införs ett krav på att alla unionsåtgärder ska hålla en hög skyddsnivå som bygger på försiktighetsprincipen och på principerna att förebyggande åtgärder ska vidtas, att miljöförstöring företrädesvis ska åtgärdas vid källan och att förorenaren måste betala.

(2)

Målet för detta direktiv är att så långt som möjligt minska förekomsten av allvarliga olyckor i samband med olje- och gasverksamhet till havs och att begränsa deras följder, och därigenom öka skyddet av den marina miljön och kustområdenas ekonomier mot förorening, fastställa minimivillkor för säker prospektering och utvinning av olja och gas till havs och begränsa möjliga avbrott i unionens inhemska energiproduktion och förbättra beredskapsmekanismerna i händelse av en olycka.

(3)	Detta direktiv bör inte enbart gälla framtida anläggningar och verksamheter för olja och gas till havs, utan, i enlighet med övergångsordningar, även befintliga anläggningar.

(4)	Allvarliga olyckor i samband med olje- och gasverksamhet till havs medför sannolikt förödande och oåterkalleliga konsekvenser för marina miljöer och kustmiljöer samt betydande negativa effekter för kustområdenas ekonomier.

(5)

Olyckor i samband med olje- och gasverksamhet till havs, särskilt olyckan i Mexikanska golfen 2010, har ökat allmänhetens medvetenhet om riskerna i samband med olje- och gasverksamhet till havs och lett till en översyn av politiken i syfte att säkerställa säkerheten vid sådan verksamhet. Kommissionen inledde en översyn av olje- och gasverksamhet till havs och framförde sina första synpunkter på dessas säkerhet i sitt meddelande Utmaningen att uppnå en säker olje- och gasverksamhet till havs av den 13 oktober 2010. Europaparlamentet antog resolutioner avseende denna fråga den 7 oktober 2010 och den 13 september 2011. Medlemsstaternas energiministrar framförde sina åsikter i rådets slutsatser av den 3 december 2010.

(6)

Riskerna i samband med allvarliga olje- eller gasolyckor till havs är betydande. Genom att minska riskerna för förorening av havsområden bör detta direktiv därför bidra till att säkerställa skyddet av den marina miljön och i synnerhet till att senast 2020 uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus, ett mål som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektivet om en marin strategi) (3).

(7)

Syftet med direktiv 2008/56/EG är att åtgärda de kumulativa effekterna på den marina miljön av alla verksamheter, och det utgör miljöpelaren inom den integrerade havspolitiken. Denna politik är relevant för olje- och gasverksamhet till havs eftersom den kräver att en koppling görs mellan varje ekonomisk sektors särskilda intressen och det allmänna målet att säkerställa en allsidig kunskap om oceanerna, haven och kustområdena i syfte att utforma en enhetlig policy med beaktande av alla ekonomiska, miljömässiga och sociala aspekter genom tillämpning av fysisk planering i kust- och havsområden och kunskap i havsfrågor.

(8)

Olje- och gasverksamhet till havs förekommer i ett antal områden i unionen och det finns utsikter till ny regional utveckling i medlemsstaternas havsområden, med teknisk utveckling som tillåter borrning i mer utmanande miljöer. Produktion av olja och gas till havs är ett betydande inslag inom en trygg energiförsörjning för unionen.

(9)

Det nuvarande divergenta och splittrade regelverket när det gäller säkerheten vid olje- och gasverksamhet till havs i unionen och branschens nuvarande säkerhetsrutiner ger inte helt tillfredsställande garantier för att risken för olyckor till havs minimeras inom unionen och, för den händelse en olycka inträffar i medlemsstaternas havsområden, för att en så effektiv hantering som möjligt sätts in i tid. Inom befintliga ordningar för skadeståndsansvar går det inte alltid att med säkerhet peka ut ansvarig part, som inte heller alltid kan eller är skyldig att betala samtliga kostnader för att avhjälpa den skada denna vållat. Den ansvariga parten bör alltid med säkerhet kunna identifieras innan olje- och gasverksamhet till havs inleds.

(10)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG av den 30 maj 1994 om villkoren för beviljande och utnyttjande av tillstånd för prospektering efter samt undersökning och produktion av kolväten (4) får olje- och gasverksamhet till havs i unionen bedrivas efter erhållande av ett tillstånd. I detta sammanhang måste licensmyndigheten beakta de tekniska och ekonomiska riskerna och, där så är lämpligt, tidigare visat ansvarstagande från sökande som anhåller om exklusiva prospekterings- och produktionslicenser. Man behöver se till att den tillståndsgivande myndigheten (licensmyndigheten), när den granskar licensinnehavarens tekniska och ekonomiska förmåga även noggrant granskar dennes förmåga att sörja för en kontinuerlig, säker och effektiv verksamhet under alla förutsebara förhållanden. Vid bedömningen av den ekonomiska förmågan hos enheter som ansöker om tillstånd i enlighet med direktiv 94/22/EG bör medlemsstaterna kontrollera att sådana enheter har lämnat tillräckliga bevis för att lämpliga åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas för att täcka skadeståndsansvar till följd av allvarliga olyckor.

(11)

Man behöver klargöra att alla innehavare av tillstånd för olje- och gasverksamhet till havs enligt direktiv 94/22/EG även är ansvariga ”verksamhetsutövare” i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (5) och inte bör delegera sitt ansvar i detta hänseende till tredje parter som de anlitar.

(12)

Samtidigt som ett allmänt tillstånd enligt direktiv 94/22/EG garanterar exklusiva rättigheter för licensinnehavaren att prospektera efter eller producera olja eller gas i ett givet licensområde bör olje- och gasverksamhet till havs i det området vara föremål för kontinuerlig sakkunnig tillsyn av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter för att säkerställa att det finns effektiva kontroller för att förebygga allvarliga olyckor och begränsa deras konsekvenser för människor, miljön och en säker energiförsörjning.

(13)

Olje- och gasverksamhet till havs bör endast utföras av verksamhetsutövare som utsetts av licensinnehavare eller licensmyndigheter. En verksamhetsutövare kan, beroende på affärsöverenskommelser eller nationella administrativa krav, vara en tredje part, en licensinnehavare eller en av licensinnehavarna. Verksamhetsutövaren bör alltid vara den enhet som har det övergripande ansvaret för driftssäkerheten och bör alltid ha behörighet att agera i detta hänseende. Denna funktion beror på vilket specifikt stadium den verksamhet som omfattas av licensen befinner sig i. Verksamhetsutövarens uppgift är därför brunnsverksamhet i prospekteringsstadiet och drivandet av en produktionsanläggning i produktionsstadiet. Det bör vara möjligt att den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen i prospekteringsstadiet och den som driver en produktionsanläggning i produktionsstadiet är samma enhet för ett givet licensområde.

(14)

Verksamhetsutövare bör begränsa risken för allvarliga olyckor så långt det är praktiskt möjligt, till den gräns där kostnaden för ytterligare riskminskning skulle vara helt oproportionell i förhållande till fördelarna med en sådan minskning. Det bör göras kontinuerliga översyner av att riskminskningsåtgärderna är praktiskt genomförbara, med beaktande av ny kunskap och teknisk utveckling. Vid bedömningen av huruvida tidsåtgång, kostnader och insatser skulle vara helt oproportionella i förhållande till fördelarna med en ytterligare riskminskning bör hänsyn tas till den risknivå som enligt bästa praxis gäller för den verksamhet som utförs.

(15)

Det är viktigt att se till att allmänheten i god tid ges praktiska möjligheter att delta i beslutsfattandet när det gäller verksamhet som skulle kunna medföra betydande inverkan på miljön i unionen. Denna policy överensstämmer med unionens internationella åtaganden, såsom FN/ECE-konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (6) (Århuskonventionen). Artikel 6 i Århuskonventionen innehåller bestämmelser om allmänhetens deltagande i beslut om de särskilda verksamheter som förtecknas i bilaga I till konventionen och om andra verksamheter som inte förtecknas där men som kan ha betydande påverkan på miljön. Enligt artikel 7 i Århuskonventionen ska allmänheten delta i planer och program på miljöområdet.

(16)

Unionsrättsakter innehåller tillämpliga krav gällande utarbetandet av planer och projekt, särskilt i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan (7), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 om åtgärder för allmänhetens deltagande i utarbetandet av vissa planer och program avseende miljön (8), Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (10). All olje- och gasprospektering till havs omfattas emellertid inte av befintliga unionskrav gällande allmänhetens deltagande. Detta gäller särskilt beslutsfattande som syftar eller kan leda till att prospekteringsverksamhet inleds från en icke producerande anläggning. Sådan prospekteringsverksamhet kan emellertid under vissa omständigheter få betydande inverkan på miljön och beslutsfattandet bör därför vara föremål för allmänhetens deltagande enligt Århuskonventionen.

(17)

Inom unionen finns det redan exempel på goda normer inom nationell tillsynspraxis gällande olje- och gasverksamhet till havs. Dessa tillämpas emellertid inkonsekvent inom unionen och ännu har ingen medlemsstat införlivat all bästa praxis för tillsyn i sin lagstiftning för att förebygga allvarliga olyckor eller begränsa följderna för människors liv och hälsa samt för miljön. Bästa tillsynspraxis behövs för att få till stånd en effektiv lagstiftning som säkerställer högsta säkerhetsstandarder och miljöskydd, och detta kan uppnås bland annat genom att för ändamålet relevanta funktioner integreras i en behörig myndighet som kan begära in resurser från ett eller flera nationella organ.

(18)

I enlighet med rådets direktiv 92/91/EEG av den 3 november 1992 om minimikrav för förbättring av arbetstagarnas säkerhet och hälsa inom den del av utvinningsindustrin som utnyttjar borrning (elfte särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (11) bör arbetstagare och/eller deras företrädare rådfrågas om frågor som rör säkerhet och hälsa på arbetsplatsen och tillåtas delta i diskussioner om alla frågor som rör säkerhet och hälsa på arbetsplatsen. Dessutom innebär bästa praxis inom unionen att samrådsmekanismer ska upprättas formellt av medlemsstaterna på trepartsbasis som omfattar den behöriga myndigheten, verksamhetsutövare och ägare samt företrädare för arbetstagare. Ett exempel på sådana formella samråd är Internationella arbetsorganisationens konvention om samråd på trepartsbasis för att främja genomförandet av ILO:s normer, 1976 (nr 144)

(19)

Medlemsstaterna bör se till att den behöriga myndigheten har laglig befogenhet och tillräckliga resurser för att kunna vidta effektiva, proportionella och transparenta verkställighetsåtgärder, som i tillämpliga fall inbegriper att stoppa verksamheter om verksamhetsutövarens och ägarens prestation avseende säkerhet och miljöskydd är otillfredsställande.

(20)

Den behöriga myndighetens oberoende och objektivitet bör säkerställas. I detta avseende visar erfarenheterna från allvarliga olyckor tydligt att man genom organisation av administrativa befogenheter i en medlemsstat kan förebygga intressekonflikter, om det görs en tydlig gränsdragning mellan tillsynsfunktionerna och därtill hörande beslut om säkerhet och miljö till havs och tillsynsfunktionerna för ekonomisk utveckling av naturresurser till havs, inbegripet licensiering och hantering av intäkter. Det bästa sättet att förebygga sådana intressekonflikter är att totalt separera den behöriga myndigheten från de funktioner som rör den ekonomiska utvecklingen av naturresurser till havs.

(21)

Att fullständigt separera den behöriga myndigheten från ekonomisk utveckling av naturresurser till havs kan dock vara en oproportionell åtgärd i medlemsstater där olje- och gasverksamheten till havs är liten. Den berörda medlemsstaten förväntas i sådana fall tillämpa bästa möjliga alternativa arrangemang för att säkerställa den behöriga myndighetens oberoende och objektivitet.

(22)

Särskild lagstiftning är nödvändig för att hantera de allvarliga farorna knutna till gas- och oljeindustrin till havs, i synnerhet i fråga om processäkerhet, säker inneslutning av kolväten, strukturell integritet, förebyggande av brand och explosioner, evakuering, utrymning och räddning och att begränsa miljökonsekvenser efter en allvarlig olycka.

(23)

Detta direktiv bör inte påverka krav som ställs enligt andra unionsrättsakter, särskilt inom området arbetstagares säkerhet och hälsa i arbetet, i synnerhet rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (12) och direktiv 92/91/EEG.

(24)	En ordning för verksamheter till havs måste gälla verksamheter som utförs såväl på fasta som på rörliga anläggningar samt gälla under livscykeln för prospekterings- och produktionsverksamheter, från utformning till avveckling och slutlig nedläggning.

(25)	Den bästa praxis som nu finns tillgänglig för förebyggande av allvarliga olyckor inom olje- och gasverksamhet till havs grundar sig på en strategi med fastställda mål och uppnående av önskvärda resultat via en grundlig riskvärdering och tillförlitliga ledningssystem.

(26)

Enligt bästa praxis inom unionen uppmuntras verksamhetsutövare och ägare att upprätta effektiva företagspolicyer för säkerhet och miljö och ge dem verkan i ett övergripande säkerhets- och miljöförvaltningssystem och en insatsplan. För att inrätta lämpliga arrangemang för förebyggande av allvarliga olyckor bör verksamhetsutövare och ägare uttömmande och systematiskt kartlägga alla scenarier i fråga om allvarliga olyckor med koppling till samtliga riskfyllda verksamheter som kan bedrivas på anläggningen, inbegripet allvarliga olyckors inverkan på miljön. Denna bästa praxis kräver även en bedömning av sannolikheten för och konsekvenserna av och därmed risken för allvarliga olyckor och de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga dem samt de åtgärder som är nödvändiga för räddningsinsatser om en allvarlig olycka ändå skulle inträffa. Riskbedömningar och arrangemang för förebyggande av allvarliga olyckor bör tydligt beskrivas och sammanställas i rapporten om allvarliga faror. Rapporten om allvarliga faror bör komplettera det dokument avseende säkerhet och hälsa som avses i direktiv 92/91/EEG. Arbetstagarna bör rådfrågas under de relevanta stadierna av utformningen av rapporten om allvarliga faror. Rapporten om allvarliga faror bör grundligt utvärderas och godkännas av den behöriga myndigheten.

(27)

För att bibehålla en effektiv kontroll över allvarliga faror i medlemsstaternas havsområden bör rapporten om allvarliga faror upprättas och vid behov ändras avseende alla väsentliga aspekter under en produktionsanläggnings livscykel, inbegripet utformning, drift, verksamhet i kombination med andra anläggningar, förflyttning av en sådan anläggning inom den berörda medlemsstatens havsområden, större förändringar och slutlig nedläggning. Rapporten om allvarliga faror bör även utarbetas för icke producerande anläggningar och vid behov ändras för att beakta väsentliga ändringar av anläggningen. Ingen anläggning bör drivas i medlemsstaternas havsområden om inte den behöriga myndigheten har godkänt rapporten om allvarliga faror som lämnats in av verksamhetsutövaren eller ägaren. Den behöriga myndighetens godkännande av rapporten om allvarliga faror bör inte innebära att ansvar för kontrollen av allvarliga faror överförs från verksamhetsutövaren eller ägaren till den behöriga myndigheten.

(28)	Brunnsverksamhet bör endast utföras av en anläggning som har den tekniska förmågan att hantera alla förutsebara faror vid brunnsläget och för vars del en rapport om allvarliga faror har godkänts.

(29)

Utöver användning av en lämplig anläggning bör verksamhetsutövaren utarbeta en detaljerad utformningsplan och en verksamhetsplan som är relevant för de aktuella omständigheterna och farorna med varje brunnsverksamhet. I enlighet med bästa praxis inom unionen bör verksamhetsutövaren möjliggöra en oberoende expertgranskning av brunnens utformning. Verksamhetsutövaren bör sända en underrättelse om brunnsplaner till den behöriga myndigheten i tillräckligt god tid för att den behöriga myndigheten ska kunna vidta eventuella nödvändiga åtgärder avseende den planerade brunnsverksamheten. Innan någon borrning inleds får medlemsstaterna införa striktare nationella krav i detta avseende.

(30)

För att säkerställa en säker utformning och kontinuerligt säker verksamhet måste branschen följa bästa praxis enligt gällande normer och riktlinjer. Dessa normer och riktlinjer bör uppdateras på grundval av ny kunskap och innovation för att säkerställa kontinuerlig förbättring. Verksamhetsutövare, ägare och behöriga myndigheter bör samarbeta för att fastställa prioriteringar för införande av nya eller förbättrade normer och riktlinjer med ledning av erfarenheten från Deepwater Horizon-olyckan och andra allvarliga olyckor. Med beaktande av fastställda prioriteringar bör utarbetande av nya eller förbättrade normer och riktlinjer beställas utan dröjsmål.

(31)

Med hänsyn till komplexiteten i olje- och gasverksamhet till havs kräver verksamhetsutövarnas och ägarnas genomförande av bästa praxis en ordning för oberoende verifiering av avgörande säkerhets- och miljökomponenter under anläggningens hela livscykel, och i fråga om produktionsanläggningar även under utformningsstadiet.

(32)

I den mån som mobila offshoreborrplattformar förflyttas och ska anses vara fartyg, omfattas de av internationella sjöfartskonventioner, särskilt Solas, Marpol eller motsvarande normer i tillämplig version av Code for the construction and equipment of mobile offshore drilling units (MODU Code). Sådana mobila offshoreborrplattformar omfattas när de förflyttas i havsområden av unionsrätten om hamnstatskontroll och bör överensstämma med flaggstatskraven. Detta direktiv är tillämpligt på sådana enheter när de placeras till havs för borrning, produktion eller annan verksamhet med anknytning till olje- och gasverksamhet till havs.

(33)

Rapporten om allvarliga faror bör bland annat ta hänsyn till riskerna för miljön, inbegripet konsekvenser som klimatförhållanden och klimatförändringar har på anläggningarnas motståndskraft på lång sikt. Med tanke på att olje- och gasverksamhet till havs i en medlemsstat kan ha betydande skadliga effekter på miljön i en annan medlemsstat är det nödvändigt att fastställa och tillämpa särskilda bestämmelser i enlighet med FN/ECE- konventionen om miljökonsekvensbeskrivningar i ett gränsöverskridande sammanhang, utfärdad i Esbo (Finland) den 25 februari 1991. Medlemsstater med havsområden men där olje- och gasverksamhet till havs inte bedrivs bör utse kontaktpunkter för att underlätta ett effektivt samarbete i detta hänseende.

(34)

Verksamhetsutövarna bör utan dröjsmål meddela medlemsstaterna om att en allvarlig olycka har inträffat, eller kan vara på väg att inträffa, så att en berörd medlemsstat kan börja vidta lämpliga åtgärder. Därför bör verksamhetsutövarna i meddelandet ta med lämpliga och tillräckliga uppgifter om platsen för den inträffade eller nära förestående allvarliga olyckan samt om olyckans omfattning och karaktär, deras egna avhjälpande åtgärder och värsta tänkbara spridningsscenario, inbegripet risken för spridning över gränser.

(35)

För att säkerställa en effektiv respons på nödsituationer bör verksamhetsutövare ta fram interna insatsplaner som är platsspecifika och baserade på risker och faroscenarier som konstaterats i rapporten om allvarliga faror, lämna in dessa till de behöriga myndigheterna och upprätthålla sådana resurser som krävs för omedelbart utförande av dessa planer när så behövs. När det gäller mobila offshoreborrplattformar bör verksamhetsutövare se till att ägarnas interna insatsplaner för anläggningen vid behov ändras för att kunna tillämpas på den specifika platsen och farorna med brunnsverksamheten. Dessa ändringar bör ingå i anmälan om brunnsverksamhet. Huruvida räddningsresurserna är tillräckligt tillgängliga bör bedömas med avseende på förmågan att sätta in dem på en olyckplats. Verksamhetsutövarna bör säkerställa och regelbundet prova att räddningsresurserna är förberedda och effektiva. Om det är skäligen motiverat kan räddningsarrangemangen bygga på snabb transport av räddningsutrustningen, till exempel topptätningsanordningar, och andra resurser från avlägsna platser

(36)

Enligt bästa praxis världen över måste licensinnehavare, verksamhetsutövare och ägare ha det huvudsakliga ansvaret för kontroll av de risker som de genom sin verksamhet ger upphov till, inbegripet verksamhet som utförs av uppdragstagare på deras vägnar, och måste därför inom sin företagsstrategi för förebyggande av allvarliga olyckor ha mekanismer och ansvarighet på högsta nivå inom företaget för konsekvent tillämpning av denna strateg inom hela organisationen i och utanför unionen.

(37)

Ansvariga verksamhetsutövare och ägare bör förväntas utföra sin verksamhet världen över i enlighet med bästa praxis och standarder. En konsekvent tillämpning av denna bästa praxis och dessa standarder bör bli obligatorisk inom unionen och verksamhetsutövare och ägare som är registrerade i en medlemsstat bör tillämpa företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor när de bedriver verksamhet utanför medlemsstaternas havsområden så långt detta är möjligt enligt det tillämpliga nationella regelverket.

(38)

Även om verkställighet av företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor eventuellt inte är möjlig utanför unionen, bör medlemsstaterna säkerställa att verksamhetsutövare och ägare i sina dokument om företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor tar med sin olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen.

(39)

Information om allvarliga olyckor vid olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen kan bidra till att öka kunskaperna om möjliga orsaker samt till viktiga lärdomar och en utveckling av regelverket. Därför bör alla medlemsstater, inbegripet medlemsstater som är inlandsstater och de medlemsstater med havsområden som inte har olje- och gasverksamhet till havs eller licensverksamhet i detta avseende, begära rapporter om allvarliga olyckor inträffar utanför unionen vilka inbegriper företag som är registrerade inom deras territorium och förmedla denna information på unionsnivå. Kravet på rapportering bör inte påverka räddningsinsatserna eller de rättsliga förfarandena gällande en olycka. I stället bör de inriktas på olyckans betydelse, så att säkerheten vid olje- och gasverksamhet till havs i unionen kan förbättras.

(40)

Medlemsstater bör förutsätta att verksamhetsutövare och ägare, när de tillämpar bästa praxis, upprättar effektivt samarbete med den behöriga myndigheten och stöder bästa tillsynspraxis från den behöriga myndighetens sida och proaktivt säkerställer högsta säkerhetsnivåer, inbegripet, när så krävs, upphör med verksamheten utan att den behöriga myndigheten måste ingripa.

(41)

För att säkerställa att inga relevanta säkerhetsproblem förbises eller lämnas utan beaktande är det viktigt att fastställa och uppmuntra till effektiva system för konfidentiell rapportering av sådana problem samt skydd för anmälare. Även om medlemsstaterna inte kan verkställa regler utanför unionen bör dessa system möjliggöra rapportering av problem som påpekats av personer som deltar i olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen.

(42)

Utbyte av jämförbar information mellan medlemsstater försvåras och blir otillförlitlig på grund av avsaknaden av ett gemensamt format för rapportering av information i alla medlemsstater. Ett gemensamt format för verksamhetsutövarnas och ägarnas rapportering av information till medlemsstaten skulle ge insyn i verksamhetsutövarnas och ägarnas prestation avseende säkerhet och miljöskydd och skulle ge allmänheten tillgång till relevant och unionsövergripande jämförbar information om säkerheten inom olje- och gasverksamhet till havs och bidra till att sprida vunna lärdomar från allvarliga olyckor och händelser som skulle kunna ha lett till olyckor.

(43)

För att säkerställa enhetliga villkor för informationsutbyte och uppmuntra till transparens inom olje- och gassektorn till havs bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter gällande formatet för och uppgifterna i den information som ska utbytas och göras tillgänglig för allmänheten. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (13).

(44)	Det rådgivande förfarandet bör användas för antagandet av relevanta genomförandeakter eftersom dessa akter endast är av praktisk natur. Således är tillämpningen av granskningsförfarandet inte motiverat.

(45)

För att underlätta allmänhetens förtroende för anseendet och integriteten för olje- och gasverksamhet till havs i unionen bör medlemsstaterna utfärda regelbundna rapporter om verksamhet och tillbud till kommissionen. Kommissionen bör regelbundet offentliggöra rapporter om verksamhetsnivåerna i unionen och trenderna inom säkerhets- och miljöprestandan för olje- och gassektorn till havs. Medlemsstaterna bör utan dröjsmål underrätta kommissionen och alla andra medlemsstater vars territorium eller havsområden påverkas, samt den berörda allmänheten, om en allvarlig olycka.

(46)

Erfarenheterna visar att man måste sörja för konfidentialitet beträffande känslig information för att främja en öppen dialog mellan den behöriga myndigheten och verksamhetsutövare och ägare. För det ändamålet bör dialogen mellan verksamhetsutövarna och ägarna, å ena sidan, och samtliga medlemsstater, å andra sidan, baseras på relevanta befintliga internationella rättsinstrument och unionsrätt om tillgång till miljörelevant information under iakttagande av övergripande krav på säkerhet och miljöskydd.

(47)

Värdet av samarbete mellan myndigheter med behörighet i fråga om verksamhet till havs har tydligt fastställts av verksamheterna inom North Sea Offshore Authorities Forum (forumet för Nordsjöns offshore-myndigheter) och International Regulators Forum. Liknande samarbete har inrättats över hela unionen inom expertgruppen Europeiska unionens grupp av myndigheter för olje- och gasverksamhet till havs (EUOAG) (14), vars uppgift är att främja ett effektivt samarbete mellan nationella företrädare och kommissionen, däribland spridning av bästa praxis och operativa underrättelser och fastställande av prioriteringar för höjda normer samt för att bistå kommissionen med råd om reformer av regelverket.

(48)

Räddningsresurser och -planering för allvarliga olyckor bör effektiviseras genom ett systematiskt och planerat samarbete mellan medlemsstaterna och mellan medlemsstaterna och olje- och gasbranschen samt genom att man tillsammans delar kompatibla räddningsresurser, inbegripet expertis. Där så är lämpligt bör dessa resurser och denna planering även inbegripa de befintliga resurserna och det bistånd som finns tillgängligt inom unionen, i synnerhet genom Europeiska sjösäkerhetsbyrån (nedan kallad byrån) inrättad genom (EG) nr 1406/2002 (15) och unionens civilskyddsmekanism, inrättad genom rådets beslut 2007/779/EG, Euratom (16). Medlemsstaterna bör också kunna begära ytterligare bistånd från byrån genom unionens civilskyddsmekanism.

(49)	Enligt förordning (EG) nr 1406/2002 har byrån inrättats för att skapa en hög, enhetlig och effektiv sjösäkerhetsnivå och en hög nivå när det gäller att förhindra förorening från fartyg inom unionen samt för att säkerställa insatser vid föroreningar av havet orsakade av olje- och gasanläggningar.

(50)

Vid fullgörandet av skyldigheterna enligt detta direktiv bör det beaktas att marina vatten som omfattas av medlemsstaternas suveränitet eller suveräna rättigheter och jurisdiktion anses utgöra en integrerad del av de fyra marina regioner som anges i artikel 4.1 i direktiv 2008/56/EG, nämligen Östersjön, nordöstra Atlanten, Medelhavet och Svarta havet. Av detta skäl bör unionen som en prioritering stärka samordningen med tredjeländer som har suveränitet eller suveräna rättigheter och jurisdiktion över marina vatten i dessa marina regioner. Lämpliga samarbetsramar inbegriper regionala sjöfartskonventioner, i enlighet med definitionen i artikel 3.10 i direktiv 2008/56/EG.

(51)

Vad gäller Medelhavet vidtogs i förbindelse med detta direktiv de nödvändiga åtgärderna för unionens anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten (17) (”offshore-protokollet”) till konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (”Barcelonakonventionen”), vilken ingicks genom rådets beslut 77/585/EEG (18).

(52)

De arktiska vattnen är en intilliggande marin miljö av unik och alldeles särskild betydelse för unionen och spelar en viktig roll när det gäller att begränsa klimatförändring. De allvarliga miljöaspekterna avseende de arktiska vattnen kräver särskild uppmärksamhet för att säkerställa miljöskyddet för Arktis avseende all olje- och gasverksamhet till havs, inklusive prospektering, med tanke på risken för allvarliga olyckor och behovet av effektiva insatser. De medlemsstater som är medlemmar av Arktiska rådet uppmanas att aktivt främja högsta miljösäkerhet i detta sårbara och unika ekosystem, till exempel genom att internationella instrument skapas för förebyggande av, beredskap för och insatser vid marina oljeföroreningar i Arktis och till exempel genom att bygga vidare på arbetet i den arbetsgrupp som Arktiska rådet inrättat och Arktiska rådets gällande riktlinjer för gas och olja till havs.

(53)

Nationella externa krisplaner bör baseras på riskbedömning, med beaktande av rapporterna om allvarliga faror för anläggningar som är belägna i de berörda havsområdena. I relaterade platsspecifika insatsplaner för begränsning av allvarliga olyckor bör medlemsstaterna beakta de senaste riskanalys- och kartläggningsriktlinjerna för katastrofhantering som utarbetats av kommissionen.

(54)

För effektiva insatser i nödsituationer krävs omedelbara åtgärder från verksamhetsutövarens och ägarens sida och ett nära samarbete med medlemsstaternas organ för räddningsinsatser, som samordnar insättandet av ytterligare räddningsresurser allt eftersom situationen utvecklar sig. Dessa insatser bör även inbegripa en grundlig undersökning av nödsituationen, vilken bör påbörjas utan dröjsmål i syfte att sörja för minimal förlust av relevant information och bevisning. Efter en nödsituation bör medlemsstaterna dra vederbörliga slutsatser och vidta alla nödvändiga åtgärder.

(55)

Det är av avgörande vikt att all relevant information, även tekniska uppgifter och parametrar, finns tillgänglig för senare utredning. Medlemsstaterna bör se till att relevanta uppgifter samlas in under olje- och gasverksamhet till havs och i händelse av en allvarlig olycka att relevanta uppgifter säkras och att insamlingen av uppgifter i vederbörlig ordning intensifieras. Medlemsstaterna bör uppmuntra till användning av lämpliga tekniska hjälpmedel för att främja de relevanta uppgifternas tillförlitlighet och registrering samt förhindra eventuell manipulation av dessa.

(56)	För att säkerställa ett effektivt genomförande av kraven i detta direktiv bör effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner för överträdelser införas.

(57)

För att anpassa vissa bilagor för att inkludera ytterligare information som kan bli nödvändig mot bakgrund av teknisk utveckling bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändringar av kraven i vissa bilagor till detta direktiv. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta dokument översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(58)	Definitionen av skador på vatten i direktiv 2004/35/EG bör ändras för att säkerställa att licensinnehavares ansvar enligt det direktivet gäller medlemsstaternas marina vatten i enlighet med definitionen i direktiv 2008/56/EG.

(59)

Många bestämmelser i detta direktiv är inte relevanta för medlemsstater som är inlandsstater, nämligen Luxemburg, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Österrike. Det är emellertid önskvärt att dessa medlemsstater i sina bilaterala kontakter med tredjeländer och relevanta internationella organisationer verkar för de principer och höga standarder som finns i unionsrätten vad gäller säkerheten för olje- och gasverksamhet till havs.

(60)

Alla medlemsstater med havsområden tillåter inte olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion. Dessa medlemsstater deltar inte i licensgivningen för och förebyggandet av allvarliga olyckor vid sådana verksamheter. Därför vore det en oproportionell och onödig skyldighet för dessa medlemsstater att införliva och genomföra samtliga bestämmelser i detta direktiv. Emellertid kan olyckor vid verksamheter till havs påverka deras kuster. Därför bör dessa medlemsstater bland annat vara beredda att agera och företa utredningar av allvarliga olyckor och bör samarbeta genom kontaktpunkter med andra berörda medlemsstater och relevanta tredjeländer.

(61)

På grund av sitt geografiska läge ägnar sig inte medlemsstater som är inlandsstater åt licensgivning av, och förebyggande av allvarliga olyckor vid, olje- och gasverksamhet till havs och de påverkas inte heller potentiellt av sådana olyckor i andra medlemsstaters havsområden. Därför bör de inte vara tvungna att införliva flertalet av bestämmelserna i detta direktiv. Om ett företag som själv eller genom dotterföretag är verksamt inom olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen är registrerat i en medlemsstat som är en inlandsstat bör den medlemsstaten begära att det berörda företaget tillhandahåller en rapport om sådana olyckor, vilken kan förmedlas på unionsnivå, för att alla berörda parter i unionen ska kunna dra nytta av erfarenheter från sådana olyckor.

(62)	Utöver de åtgärder som införs genom detta direktiv bör kommissionen undersöka andra lämpliga möjligheter att förbättra förebyggandet av allvarliga olyckor och begränsa deras verkningar.

(63)

Verksamhetsutövarna bör se till att de har tillgång till tillräckliga fysiska, personella och finansiella resurser för att kunna förebygga allvarliga olyckor och begränsa konsekvenserna av sådana olyckor. Eftersom inga befintliga instrument för ekonomisk säkerhet, inbegripet arrangemang för riskdelning (”risk pooling”), kan hantera alla tänkbara följder av allvarliga olyckor bör kommissionen genomföra ytterligare analyser och studier av lämpliga åtgärder för att säkerställa ett tillräckligt stabilt skadeståndsansvarssystem för skador i samband med olje- och gasverksamhet till havs samt krav på ekonomisk förmåga, vilket inbegriper tillgång till lämpliga instrument för finansiell säkerhet eller andra arrangemang. Detta kan omfatta en undersökning av om det är möjligt att införa ett ömsesidigt kompensationssystem. Kommissionen bör lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om sina resultat, vid behov åtföljd av förslag.

(64)

På unionsnivå är det viktigt att de tekniska normerna kompletteras med ett motsvarande regelverk i form av produktsäkerhetslagstiftning och att dessa normer gäller alla anläggningar till havs inom medlemsstaternas havsområden och inte bara icke mobila produktionsanläggningar. Kommissionen bör därför fortsatt analysera de produktsäkerhetsnormer som är tillämpliga på olje- och gasverksamhet till havs.

(65)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa minimikrav för att förebygga allvarliga olyckor vid olje- och gasverksamhet till havs och begränsa konsekvenserna av sådana olyckor, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, på grund av de föreslagna åtgärdernas omfattning och verkningar, och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL 1

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Detta direktiv fastställer minimikrav för att förebygga allvarliga olyckor vid olje- och gasverksamhet till havs och för att begränsa konsekvenserna av sådana olyckor.

2. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av unionsrätt gällande säkerhet och hälsa för arbetstagare på arbetsplatsen, särskilt direktiv 89/391/EEG och 92/91/EEG.

3. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av direktiven 94/22/EG, 2001/42/EG, 2003/4/EG (19), 2003/35/EG, 2010/75/EU (20) och 2011/92/EU.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1. allvarlig olycka: med avseende på en anläggning eller ansluten infrastruktur:

a)	ett tillbud som orsakar en explosion, brand, förlust av kontroll över en brunn eller utsläpp av olja, gas eller farliga ämnen som orsakar eller sannolikt kan orsaka dödsfall eller allvarliga personskador,

b)	ett tillbud som leder till allvarliga skador på anläggningen eller ansluten infrastruktur och som orsakar, eller sannolikt kan orsaka, dödsfall eller allvarliga personskador,

c)	alla andra tillbud som leder till att minst fem personer som befinner sig på anläggningen till havs där farokällan finns, eller som utövar olje- och gasverksamhet till havs vid eller i anslutning till anläggningen eller ansluten infrastruktur, avlider eller skadas allvarligt, eller

d)	ett allvarligt miljötillbud som följer av de tillbud som avses i leden a, b och c.

För att avgöra om ett tillbud utgör en allvarlig olycka enligt leden a, b eller d ska en anläggning som normalt är obemannad behandlas som om den vore bemannad.

2. till havs eller havsområde: belägen i en medlemsstats territorialhav, exklusiva ekonomiska zon eller på dess kontinentalsockel enligt Förenta nationernas havsrättskonvention.

3. olje- och gasverksamhet till havs: all verksamhet som har koppling till en anläggning eller ansluten infrastruktur, inbegripet utformning, planering, konstruktion, drift och avveckling, med koppling till prospektering och produktion av olja eller gas men inte inbegripet transport av olja och gas från en kust till en annan.

4. risk: en kombination av sannolikheten för en händelse och konsekvenserna av händelsen.

5. verksamhetsutövare: en enhet som har utsetts av licensinnehavaren eller licensmyndigheten till att utföra olje- och gasverksamhet till havs, inbegripet planering och brunnsverksamhet eller förvaltning och kontroll av en produktionsanläggnings funktioner.

6. lämplig: adekvat eller fullständigt lämplig, med beaktande av proportionella insatser och kostnader, för ett givet krav eller en given situation, med utgångspunkt i objektiva bevis och visat genom en analys, jämförelse med lämpliga normer eller andra lösningar, som används i jämförbara situationer av andra myndigheter eller andra branscher.

7. enhet: en fysisk eller juridisk person eller en grupp av sådana personer.

8. godtagbar: vad gäller en risk, en risknivå vid vilken tid, kostnader eller insatser för att ytterligare minska denna skulle vara helt oproportionella i förhållande till fördelarna med en sådan minskning. Vid bedömningen av huruvida tidsåtgång, kostnader eller insatser skulle vara helt oproportionella i förhållande till fördelarna med en ytterligare riskminskning ska hänsyn tas till den risknivå som enligt bästa praxis gäller för företaget.

9. licens: ett tillstånd för olje- och gasverksamhet till havs enligt direktiv 94/22/EG.

10. licensområde: det geografiska område som omfattas av licensen.

11. licensinnehavare: innehavaren eller de gemensamma innehavarna av en licens.

12. uppdragstagare: en enhet som verksamhetsutövaren eller ägaren har anlitat för att utföra vissa specifika uppgifter för verksamhetsutövarens eller ägarens räkning.

13. licensmyndighet: den myndighet som ansvarar för beviljandet av tillstånd eller övervakning av utnyttjande av tillstånd i enlighet med direktiv 94/22/EG.

14. behörig myndighet: den myndighet som har utsetts enligt detta direktiv och som ansvarar för de uppgifter som den tilldelats genom detta direktiv. Den behöriga myndigheten kan bestå av ett eller flera offentliga organ.

15. prospektering: borrning i ett prospekteringsområde och all relaterad olje- och gasverksamhet till havs som föregår produktionsrelaterad verksamhet.

16. produktion: utvinning till havs av olja och gas från de underjordiska skikten i licensområdet, inbegripet bearbetning av olja och gas till havs och transport av denna genom ansluten infrastruktur.

17. icke producerande anläggning: en anläggning som inte används för olje- och gasproduktion.

18. allmänheten: en eller flera enheter och, i överensstämmelse med nationell lagstiftning eller praxis, deras sammanslutningar, organisationer eller grupper.

19. anläggning: en stationär, fast eller mobil installation, eller en kombination av installationer som är permanent sammanlänkade genom broar, bryggor eller andra strukturer, vilken används för olje- och gasverksamhet till havs eller i samband med sådan verksamhet. Anläggningar omfattar mobila offshoreborrplattformar endast när de placeras i havsområden för borrning, produktion eller annan verksamhet med anknytning till olje- och gasverksamhet till havs.

20. produktionsanläggning: en anläggning som används för produktion.

21. ansluten infrastruktur: inom säkerhetsområdet eller inom ett näraliggande område längre bort från anläggningen, enligt medlemsstatens bedömning,

a)	alla brunnar samt tillhörande strukturer, kompletterande enheter och utrustning som är anslutna till anläggningen,

b)	anordningar på eller fästade vid anläggningens huvudstruktur,

c)	alla rörledningsanordningar som är anslutna till anläggningen.

22. godkännande: vad gäller rapportering om allvarliga faror, skriftligt meddelande från den behöriga myndigheten till verksamhetsutövaren eller ägaren om att rapporten, om den utförs på angivet sätt, uppfyller kraven i detta direktiv. Ett godkännande innebär inte att ansvaret för begränsning av allvarliga faror överförs till den behöriga myndigheten.

23. allvarlig fara: en situation som kan leda till en allvarlig olycka.

24. brunnsverksamhet: varje verksamhet med anknytning till en brunn som skulle kunna resultera i oavsiktligt utsläpp av ämnen som kan leda till en allvarlig olycka, inbegripet borrning av hål, reparation eller anpassning av brunnar, upphörande av brunnsverksamheten och slutgiltig avveckling av en brunn.

25. kombinerad verksamhet: en verksamhet som utförs från en anläggning tillsammans med en eller flera andra anläggningar för syften som rör den eller de andra anläggningarna och som därmed i betydande grad påverkar säkerhetsriskerna för personer eller miljöskyddet vid en eller samtliga anläggningar.

26. säkerhetsområde: ett område inom ett avstånd på 500 meter från någon av anläggningens delar, vilket medlemsstaten fastställt.

27. ägare: en enhet som har laglig rätt att kontrollera driften av en icke producerande anläggning,

28. intern insatsplan: en plan som upprättas av verksamhetsutövaren eller ägaren, enligt kraven i detta direktiv, med de åtgärder som ska vidtas för att förhindra eskalering, eller begränsa konsekvenserna av en allvarlig olycka i samband med olje- och gasverksamhet till havs.

29. oberoende verifiering: en bedömning och bekräftelse av giltigheten i särskilda skriftliga redogörelser från en enhet eller en organisatorisk del av verksamhetsutövaren eller ägaren som inte står under kontroll av eller inflytande från den enhet eller organisatoriska del som använder dessa redogörelser.

30. väsentlig ändring:

a)	vad gäller en rapport om allvarliga faror, en förändring av den grund på vilken den ursprungliga rapporten godtogs, inbegripet bland annat fysiska anpassningar, tillgång till ny kunskap eller teknik och förändringar av den operativa styrningen,

vid en anmälan om brunnsverksamhet eller kombinerad verksamhet, en förändring av grunden för inlämnandet av den ursprungliga anmälan, inbegripet bland annat fysiska anpassningar, ersättande av en anläggning med en annan, tillgång till ny kunskap eller teknik och förändringar av den operativa förvaltningen.

31. inledande av verksamhet: den tidpunkt då anläggningen eller ansluten infrastruktur för första gången används för den verksamhet som den är utformad för.

32. räddningseffektivitet vid oljeutsläpp: effektiviteten hos systemen för beredskap vid utsläpp i fråga om att hantera ett oljeutsläpp på grundval av en analys av hur ofta, hur länge och när miljöförhållanden föreligger som skulle omöjliggöra en insats. Bedömningen av räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp ska uttryckas som en procentandel av den tid som sådana förhållanden inte föreligger och omfatta en beskrivning av de operativa begränsningar som gäller för anläggningarna till följd av denna bedömning.

33. avgörande säkerhets- och miljökomponenter: delar av en anläggning, inbegripet datorprogram, som syftar till att förebygga eller begränsa konsekvenserna av en allvarlig olycka eller som, om de havererar, skulle kunna orsaka eller starkt bidra till en allvarlig olycka.

34. samråd på trepartsbasis: formella arrangemang för att möjliggöra dialog och samarbete mellan den behöriga myndigheten, verksamhetsutövare och ägare samt företrädare för arbetstagare.

35. bransch: enheter som är direkt involverade i olje- och gasverksamhet till havs som omfattas av detta direktiv, eller vilkas verksamheter är nära förbundna med de verksamheterna.

36. extern insatsplan: en lokal, nationell eller regional strategi för att förhindra eskalering eller begränsa konsekvenserna av en allvarlig olycka i samband med olje- och gasverksamhet till havs genom användning av verksamhetsutövarens alla tillgängliga resurser som beskrivs i den relevanta interna insatsplanen och eventuella extra resurser som medlemsstaterna tillhandahåller.

37. allvarligt miljötillbud: ett tillbud som resulterar eller sannolikt kan resultera i betydande negativa verkningar på miljön, i enlighet med direktiv 2004/35/EG.

KAPITEL II

FÖREBYGGANDE AV ALLVARLIGA OLYCKOR I SAMBAND MED OLJE- OCH GASVERKSAMHET TILL HAVS

Artikel 3

Allmänna principer för riskhantering vid olje- och gasverksamhet till havs

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare ser till att alla lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra allvarliga olyckor vid olje- och gasverksamhet till havs.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövare inte befrias från sina skyldigheter enligt detta direktiv genom det faktum att uppdragstagarens åtgärder eller försummelser har lett eller bidragit till allvarliga olyckor.

3. Vid en allvarlig olycka ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövarna vidtar alla lämpliga åtgärder för att begränsa dess effekter på människors hälsa och miljön.

4. Medlemsstaterna ska begära att verksamhetsutövarna ser till att olje- och gasverksamhet till havs utförs på grundval av en systematisk riskhantering, så att den kvarstående risken för att allvarliga olyckor drabbar människor, miljön och anläggningar till havs är godtagbar.

Artikel 4

Licensernas säkerhets- och miljöaspekter

1. Medlemsstaterna ska se till att beslut om beviljande eller överföring av licenser för att bedriva olje- och gasverksamhet till havs tar hänsyn till att den som ansöker om en sådan licens har förmåga att uppfylla kraven för verksamheter inom ramen för en sådan licens enligt vad som krävs i tillämpliga bestämmelser i unionsrätten, särskilt detta direktiv.

2. I synnerhet ska vid bedömningen av den tekniska och ekonomiska förmågan hos den som ansöker om en licens vederbörlig hänsyn tas till följande:

a)	Risken, farorna och all annan relevant information avseende det berörda licensområdet, i förekommande fall inbegripet den kostnad som förstöringen av den marina miljön för med sig och som avses i artikel 8.1 c i direktiv 2008/56/EG.

b)	Det aktuella stadiet i olje- och gasverksamheten till havs.

Sökandens ekonomiska förmåga, inbegripet eventuell ekonomisk säkerhet, att täcka skadeståndsansvar som möjligen kan uppstå som en följd av den aktuella olje- och gasverksamheten till havs, inbegripet skadeståndsansvar för skador som kan uppstå, förutsatt att sådant skadeståndsansvar föreskrivs i nationell rätt.

d)	Den tillgängliga informationen om sökandens säkerhets- och miljöprestanda, även med avseende på allvarliga olyckor, i enlighet med vad som är lämpligt för den verksamhet för vilken licens sökts.

Innan licensmyndigheten beviljar eller överför en licens för olje- och gasverksamhet till havs, ska den när så är lämpligt samråda med den behöriga myndigheten.

3. Medlemsstaterna ska se till att licensmyndigheten inte beviljar någon licens om den inte anser att den sökande har styrkt att lämpliga åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas, på grundval av arrangemang som medlemsstaterna ska besluta om, för att täcka skadeståndsansvar som kan uppstå som en följd av sökandens olje- och gasverksamhet till havs. Sådana åtgärder ska gälla från och med det att olje- och gasverksamhet till havs inleds. Medlemsstaten ska kräva att sökande på lämpligt sätt tillhandahåller bevis på sin tekniska och ekonomiska förmåga och övrig relevant information gällande det område som omfattas av licensen och det specifika stadiet i olje- och gasverksamhet till havs.

Medlemsstaterna ska bedöma om de åtgärder som avses i första stycket är tillfredsställande för att fastställa huruvida sökanden har tillräckliga ekonomiska resurser för att omedelbart inleda och utan avbrott genomföra alla nödvändiga åtgärder för effektiv beredskap och efterföljande sanering och hjälpåtgärder.

Medlemsstaterna ska göra det lättare att sätta in hållbara ekonomiska instrument eller andra arrangemang för att hjälpa licenssökande att påvisa sin ekonomiska förmåga enligt första stycket.

Medlemsstaterna ska som minimikrav fastställa förfaranden för snabb och adekvat handläggning av krav på ersättning, även vad gäller ersättning som ska betalas ut för gränsöverskridande tillbud.

Medlemsstaterna ska kräva att licensinnehavaren upprätthåller tillräcklig förmåga att fullgöra sina ekonomiska skyldigheter till följd av skadeståndsansvar för olje- och gasverksamhet till havs.

4. Licensmyndigheten eller licensinnehavaren ska utse verksamhetsutövaren. Om verksamhetsutövaren ska utses av licensinnehavaren ska licensmyndigheten meddelas om utnämningen i förväg. I sådana fall får licensmyndigheten, om så krävs i samråd med den behöriga myndigheten, invända mot utnämningen av verksamhetsutövaren. Om en sådan invändning görs ska medlemsstaten begära att licensinnehavaren utser en lämplig alternativ verksamhetsutövare eller ta på sig det ansvar som verksamhetsutövaren har enligt detta direktiv.

5. Licensieringsförfaranden för olje- och gasverksamhet till havs som gäller ett visst licensområde ska organiseras så att den information som samlats in till följd av prospekteringen kan beaktas av medlemsstaten innan produktionen inleds.

6. När en licenssökandes tekniska och finansiella kapacitet ska bedömas ska särskild uppmärksamhet ägnas miljömässigt känsliga marina miljöer och kustmiljöer, i synnerhet sådana ekosystem som spelar en viktig roll för mildring av och anpassning till klimatförändringar, exempelvis saltängar och sjögräsängar, samt skyddade marina områden, exempelvis särskilda bevarandeområden i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (21), särskilda skyddsområden i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (22) och marina skyddsområden som erkänts av unionen eller berörda medlemsstater inom ramen för internationella eller regionala avtal som de är parter i.

Artikel 5

Allmänhetens deltagande i samband med miljöeffekterna av planerad olje- och gasprospekteringsverksamhet till havs

1. Borrning av en prospekteringsbrunn från en icke producerande anläggning får inte inledas om inte medlemsstatens berörda myndigheter i förväg har säkerställt ett reellt deltagande av allmänheten på ett tidigt stadium vad gäller de möjliga miljöeffekterna av den planerade olje- och gasverksamheten till havs i enlighet med andra unionsrättsakter, särskilt direktiv 2001/42/EG eller 2011/92/EU.

2. Om initiativ till allmänhetens deltagande inte tagits enligt punkt 1, ska medlemsstaterna se till att följande åtgärder vidtas:

a)	Allmänheten ska, antingen genom offentliga tillkännagivanden eller på annat lämpligt sätt, till exempel genom elektroniska medier, informeras om var det planeras att tillåta prospekteringsverksamhet.

Det ska fastställas vilken del av allmänheten som berörs, inbegripet den del av allmänheten som sannolikt skulle påverkas eller ha intresse av beslutet att tillåta prospekteringsverksamhet, inbegripet relevanta icke-statliga organisationer, till exempel de som främjar miljöskydd, och andra relevanta organisationer.

c)	Relevant information om sådana planerade verksamheter, inklusive bland annat information om rätten att delta i beslutsfattandet och om till vem synpunkter eller frågor kan skickas, ska göras tillgänglig för allmänheten.

d)	Allmänheten har rätt att inkomma med synpunkter och åsikter när alla alternativ står öppna, innan beslut om att tillåta prospektering fattas.

e)	När beslut enligt led d fattas ska vederbörlig hänsyn tas till resultaten av allmänhetens deltagande.

f)	Medlemsstaterna i fråga ska, efter att ha gått igenom kommentarerna och åsikterna från allmänhetens sida, snabbt informera allmänheten om de beslut som har fattats och de skäl och överväganden som dessa grundar sig på, inbegripet information om förfarandet för allmänhetens deltagande.

Rimliga tidsramar ska fastställas, vilka ska ge tillräckligt med tid för vart och ett av de olika stegen i allmänhetens deltagande.

3. Denna artikel gäller inte områden som omfattats av licens före den 18 juli 2013.

Artikel 6

Olje- och gasverksamhet till havs inom licensområden

1. Medlemsstaterna ska se till att produktionsanläggningar och ansluten infrastruktur endast drivs i licensområden och endast av verksamhetsutövare som utsetts för det avsedda syftet, i enlighet med artikel 4.4.

2. Medlemsstaterna ska kräva att licensinnehavaren ser till att verksamhetsutövaren har förmåga att uppfylla kraven för angiven verksamhet inom ramen för licensen.

3. Medan olje- och gasverksamhet till havs pågår ska medlemsstaterna kräva att licensinnehavaren vidtar alla rimliga åtgärder för att se till att verksamhetsutövaren uppfyller kraven, utför sina uppgifter och uppfyller sina åtaganden enligt detta direktiv.

4. Om den behöriga myndigheten fastställer att verksamhetsutövaren inte längre har förmåga att uppfylla de relevanta kraven enligt detta direktiv ska licensmyndigheten informeras. Därefter ska licensmyndigheten meddela detta till licensinnehavaren och licensinnehavaren ska ta på sig ansvaret för utförandet av skyldigheterna i fråga och genast för licensmyndigheten föreslå en ersättande verksamhetsutövare.

5. Medlemsstaterna ska se till att verksamhet med koppling till produktionsanläggningar och icke producerande anläggningar inte inleds eller fortsätter förrän rapporten om allvarliga faror har godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med detta direktiv.

6. Medlemsstaterna ska se till att brunnsverksamhet eller kombinerad verksamhet inte inleds eller fortsätter förrän rapporten om allvarliga faror för de berörda anläggningarna har godkänts i enlighet med detta direktiv. Vidare får sådan verksamhet inte inledas eller fortsätta utan att en anmälan om brunnsverksamhet eller en anmälan om kombinerad verksamhet har lämnats in, i enlighet med artikel 11.1 h respektive 11.1 i, till den behöriga myndigheten eller om den behöriga myndigheten invänder mot innehållet i en anmälan.

7. Medlemsstaterna ska se till att ett säkerhetsområde upprättas kring anläggningen och att fartyg förbjuds att gå in i och uppehålla sig i detta område.

Förbudet ska emellertid inte gälla fartyg som går in i eller uppehåller sig i säkerhetsområdet

a)	i samband med utplacering, inspektion, provning, reparationer, underhåll, modifiering, förnyelse eller avlägsnande av undervattenskablar eller rörledningar i eller i närheten av säkerhetsområdet,

b)	för att tillhandahålla tjänster för, transportera personer eller varor till eller från någon anläggning i säkerhetsområdet,

c)	för att inspektera någon anläggning eller ansluten infrastruktur i säkerhetsområdet under medlemsstaternas överinseende,

d)	i samband med räddning av eller försök att rädda liv eller egendom,

e)	på grund av dåliga väderförhållanden,

f)	i sjönöd, eller

g)	om verksamhetsutövaren, ägaren eller medlemsstaten där säkerhetsområdet är beläget har gett sitt tillstånd.

8. Medlemsstaterna ska inrätta en mekanism för effektivt deltagande i samråd på trepartsbasis mellan den behöriga myndigheten, verksamhetsutövare och ägare samt företrädare för arbetstagare om utformningen av normer och strategier för förebyggande av allvarliga olyckor.

Artikel 7

Skadeståndsansvar för skada på miljön

Utan att det påverkar den nuvarande omfattningen av skadeståndsansvaret för förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder enligt direktiv 2004/35/EG ska medlemsstaterna se till att licensinnehavaren hålls ekonomiskt ansvarig för förebyggande och avhjälpande av miljöskador enligt definitionen i det direktivet vilka orsakas av olje- och gasverksamhet till havs som utförs av eller på uppdrag av licensinnehavaren eller verksamhetsutövaren.

Artikel 8

Utseende av behörig myndighet

1. Medlemsstaterna ska utse en behörig myndighet med ansvar för följande tillsynsfunktioner:

a)	Bedömning och godkännande av rapporter om allvarliga faror, bedömning av anmälningar om utformning och bedömning av anmälningar om brunnsverksamhet eller kombinerade verksamheter och andra liknande dokument som inlämnas till den.

b)	Kontroll av verksamhetsutövares och ägares efterlevnad av detta direktiv, inbegripet inspektioner, utredningar och verkställighetsåtgärder.

c)	Rådgivning till andra myndigheter eller organ inbegripet licensmyndigheten.

d)	Framtagande av årsplaner i enlighet med artikel 21.

e)	Upprättande av rapporter.

f)	Samarbete med behöriga myndigheter eller kontaktpunkter i enlighet med artikel 27.

2. Medlemsstaterna ska alltid se till att den behöriga myndigheten är oberoende och objektiv när den utför sina tillsynsfunktioner och i synnerhet i fråga om punkt 1 a, b och c. Följaktligen ska intressekonflikter förebyggas mellan den behöriga myndighetens tillsynsfunktioner enligt detta direktiv och tillsynsfunktioner med koppling till den ekonomiska utvecklingen av naturresurser till havs och licensieringen av olje- och gasverksamhet till havs i medlemsstaten samt uppbörd och hantering av intäkter från denna verksamhet.

3. För att uppnå de mål som fastställs i punkt 2 ska medlemsstaterna kräva att den behöriga myndighetens tillsynsfunktioner utförs inom en myndighet som är oberoende av de funktioner i medlemsstaten som har en koppling till den ekonomiska utvecklingen av naturresurser till havs och licensieringen av olje- och gasverksamhet till havs i medlemsstaten samt uppbörd och hantering av intäkter från denna verksamhet.

Om antalet normalt bemannade anläggningar är mindre än sex, får den berörda medlemsstaten välja att inte tillämpa första stycket. Ett sådant beslut får inte påverka dess skyldigheter enligt punkt 2.

4. Medlemsstaterna ska offentliggöra en beskrivning av hur den behöriga myndigheten är organiserad, bland annat skälet till varför de har inrättat den behöriga myndigheten på detta sätt, samt av hur de har säkerställt att tillsynsfunktionerna i punkt 1 utförs och att skyldigheterna i punkt 2 fullgörs.

5. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten har adekvata personella och ekonomiska resurser för att utföra sina uppgifter enligt detta direktiv. Dessa resurser ska stå i proportion till medlemsstaternas olje- och gasverksamhet till havs.

6. Medlemsstaterna får ingå formella avtal med lämpliga unionsbyråer eller i förekommande fall andra lämpliga organ, för tillhandahållandet av specialistkunskap till stöd för den behöriga myndighetens utförande av sina tillsynsfunktioner. Vid tillämpningen av denna punkt ska ett organ inte anses vara lämpligt om dess objektivitet kan ifrågasättas på grund av en intressekonflikt.

7. Medlemsstaterna får upprätta mekanismer genom vilka kostnaderna för den behöriga myndighetens utförande av sina uppgifter enligt detta direktiv kan återfås från licensinnehavare eller verksamhetsutövare eller ägare.

8. Om den behöriga myndigheten består av mer än ett organ ska medlemsstaterna göra sitt yttersta för att undvika överlappning av tillsynsfunktioner organen emellan. Medlemsstaterna får utse ett av de ingående organen till ledande organ med ansvar för samordning av tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv och för rapportering till kommissionen.

9. Medlemsstaterna ska övervaka den behöriga myndighetens arbete och vidta de åtgärder som krävs för att den ska bli mer effektiv när den utför de tillsynsfunktioner som anges i punkt 1.

Artikel 9

Den behöriga myndighetens uppgifter

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

a)	agerar oberoende av strategier, regleringsbeslut eller andra aspekter som saknar koppling till dess uppgifter enligt detta direktiv,

b)	tydliggör omfattningen av sitt ansvar och verksamhetsutövarens och ägarens ansvar för kontrollen av risker för allvarliga olyckor enligt detta direktiv,

inrättar en policy, processer och förfaranden för omsorgsfull bedömning av rapporter om allvarliga faror och anmälningar som lämnats in enligt artikel 11 samt för kontroll av efterlevnaden av detta direktiv inom medlemsstatens jurisdiktion, inklusive inspektion, utredning och verkställighetsåtgärder,

d)	delger verksamhetsutövare och ägare policyn, processerna och förfarandena enligt led c och tillhandahåller allmänheten sammanfattningar av dessa,

e)	där så krävs, utformar och genomför samordnade eller gemensamma förfaranden med andra myndigheter i medlemsstaten för att utföra uppgifterna enligt detta direktiv,

f)	grundar sin policy och organisation samt sina operativa förfaranden på de principer som anges i bilaga III.

Artikel 10

Europeiska sjösäkerhetsbyråns uppgifter

1. Europeiska sjösäkerhetsbyrån (nedan kallad byrån) ska förse medlemsstaterna och kommissionen med tekniskt och vetenskapligt stöd i enlighet med sitt uppdrag enligt förordning (EG) nr 1406/2002.

2. Inom ramen för sitt uppdrag ska byrån

a)	bistå kommissionen och den drabbade medlemsstaten, på dess begäran, med att upptäcka och övervaka ett olje- eller gasutsläpps omfattning,

b)	på medlemsstaternas begäran bistå dem vid utarbetandet och genomförandet av externa insatsplaner, särskilt när det finns gränsöverskridande konsekvenser i och utanför medlemsstaternas havsområden,

c)	på grundval av medlemsstaternas externa och interna insatsplaner tillsammans med medlemsstaterna och verksamhetsutövarna utarbeta en katalog över den räddningsutrustning och de räddningstjänster som finns att tillgå.

3. Byrån får på begäran

a)	bistå kommissionen vid bedömningen av medlemsstaternas externa insatsplaner för att kontrollera att planerna överensstämmer med direktivet,

b)	granska övningar som fokuserar på testning av gränsöverskridande och unionsrelaterade mekanismer för nödsituationer.

KAPITEL III

FÖRBEREDELSER INFÖR OCH GENOMFÖRANDE AV OLJE- OCH GASVERKSAMHET TILL HAVS

Artikel 11

Dokument som ska lämnas in för genomförande av olje- och gasverksamhet till havs

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller ägaren till den behöriga myndigheten inlämnar följande dokument:

a)	Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor eller en adekvat beskrivning av denna, i enlighet med artikel 19.1 och 19.5.

b)	Säkerhets- och miljöledningssystemet för anläggningen eller en adekvat beskrivning av detta, i enlighet med artikel 19.3 och 19.5.

c)	I händelse av en planerad produktionsanläggning, en anmälan om utformning i enlighet med kraven i bilaga I del 1.

d)	En beskrivning av systemet för oberoende verifiering i enlighet med artikel 17.

e)	En rapport om allvarliga faror i enlighet med artiklarna 12 och 13.

f)	I händelse av en väsentlig ändring eller nedmontering av en anläggning, en ändrad rapport om allvarliga faror i enlighet med artiklarna 12 och 13.

g)	Den interna insatsplanen eller en adekvat beskrivning av denna i enlighet med artiklarna 14 och 28.

h)	Avseende brunnsverksamhet, en anmälan om brunnsverksamheten och uppgifter om brunnsverksamheten i enlighet med artikel 15.

i)	I händelse av kombinerad verksamhet, en anmälan om den kombinerade verksamheten i enlighet med artikel 16.

j)	I händelse av en befintlig produktionsanläggning som ska flyttas till en ny produktionsplats, där den ska drivas, en anmälan om förflyttning i enlighet med bilaga I del 1.

k)	Alla andra relevanta dokument som den behöriga myndigheten begär.

2. De dokument som ska lämnas in enligt punkterna 1 a, b, d och g ska inkluderas i rapporten om allvarliga faror enligt punkt 1 e. Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor för den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnsverksamheten ska även inkluderas i den anmälan om brunnsverksamhet som ska inlämnas enligt punkt 1 h.

3. Den anmälan om utformning som krävs enligt punkt 1 c ska lämnas in till den behöriga myndigheten inom en tidsfrist som den behöriga myndigheten har fastställt före den planerade inlämningen av rapporten om allvarliga faror för den planerade verksamheten. Den behöriga myndigheten ska svara på anmälan om utformning med synpunkter som ska beaktas i rapporten om allvarliga faror.

4. Om en befintlig produktionsanläggning ska tas in på eller lämna en medlemsstats havsområden ska verksamhetsutövaren skriftligen meddela den behöriga myndigheten före det datum då det är tänkt att produktionsanläggningen ska tas in på eller lämna medlemsstatens havsområden.

5. Den anmälan om förflyttning som krävs enligt punkt 1 j ska lämnas in till den behöriga myndigheten på ett tillräckligt tidigt stadium i den föreslagna utvecklingen för att verksamhetsutövaren ska kunna beakta de faktorer som den behöriga myndigheten fört fram under färdigställandet av rapporten om allvarliga faror.

6. Om det föreligger en väsentlig ändring som har en inverkan på anmälan om utformning eller förflyttning innan rapporten om allvarliga faror har lämnats in ska den behöriga myndigheten snarast möjligt meddelas denna ändring.

7. Den rapport om allvarliga faror som krävs enligt punkt 1 e ska före den planerade driftstarten inlämnas till den behöriga myndigheten inom en tidsfrist som den behöriga myndigheten har fastställt.

Artikel 12

Rapport om allvarliga faror för en produktionsanläggning

1. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövaren utarbetar en rapport om allvarliga faror för en produktionsanläggning, som ska lämnas in enligt artikel 11.1 e. Den rapporten ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I delarna 2 och 5 och ska uppdateras när så är lämpligt eller när den behöriga myndigheten så begär.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företrädare för arbetstagare rådfrågas vid relevanta stadier i utarbetandet av rapporten om allvarliga faror för en produktionsanläggning och att detta styrks i enlighet med bilaga II del 2.3.

3. Rapporten om allvarliga faror för en produktionsanläggning kan utarbetas för en grupp anläggningar om den behöriga myndigheten godkänner detta.

4. Om ytterligare information krävs innan en rapport om allvarliga faror kan godkännas, ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren, på begäran av den behöriga myndigheten, tillhandahåller sådan information och gör nödvändiga ändringar av rapporten om allvarliga faror.

5. När anpassningar som innebär en väsentlig ändring av produktionsanläggningen ska göras, eller om nedmontering av en fast produktionsanläggning planeras, ska verksamhetsutövaren utarbeta en ändrad rapport om allvarliga faror som ska inlämnas enligt artikel 11.1 f inom en tidsfrist som fastställs av den behöriga myndigheten i enlighet med bilaga I del 6.

6. Medlemsstaterna ska se till att de planerade anpassningarna inte genomförs, eller att nedmontering inte påbörjas, förrän den behöriga myndigheten har godkänt den ändrade rapporten om allvarliga faror för produktionsanläggningen.

7. Verksamhetsutövaren ska minst vart femte år eller tidigare, när den behöriga myndigheten så kräver, genomföra en grundlig översyn av rapporten om allvarliga faror för en produktionsanläggning. Resultaten av översynen ska meddelas den behöriga myndigheten.

Artikel 13

Rapport om allvarliga faror för en icke producerande anläggning

1. Medlemsstaterna ska se till att ägaren utarbetar en rapport om allvarliga faror för en icke producerande anläggning, som ska lämnas in enligt artikel 11.1 e. Den rapporten ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I delarna 3 och 5 och ska ses över när så är lämpligt eller när den behöriga myndigheten så begär.

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att företrädare för arbetstagare rådfrågas i relevanta skeden under utarbetandet av rapporten om allvarliga faror för en icke producerande anläggning och att detta styrks i enlighet med bilaga I del 3 punkt 2.

3. Om ytterligare information krävs innan en rapport om allvarliga faror för en icke producerande anläggning kan godkännas ska medlemsstaterna se till att ägaren, på begäran av den behöriga myndigheten, tillhandahåller sådan information och gör nödvändiga ändringar av den inlämnade rapporten om allvarliga faror.

4. När anpassningar som innebär en väsentlig ändring av den icke producerande anläggningen ska göras, eller om nedmontering av en fast icke producerande anläggning planeras, ska ägaren utarbeta en ändrad rapport om allvarliga faror som ska inlämnas enligt artikel 11.1 f inom en tidsfrist som fastställs av den behöriga myndigheten i enlighet med bilaga II del 6, punkterna 1, 2 och 3.

5. För en fast icke producerande anläggning ska medlemsstaterna se till att de planerade anpassningarna inte genomförs, eller nedmontering inte påbörjas, förrän den behöriga myndigheten har godkänt den ändrade rapporten om allvarliga faror för den icke producerande anläggningen.

6. För mobila icke producerande anläggningar ska medlemsstaterna se till att de planerade anpassningarna inte genomförs förrän den behöriga myndigheten har godkänt den ändrade rapporten om allvarliga faror för den mobila icke producerande anläggningen.

7. Ägaren ska minst vart femte år eller tidigare, när den behöriga myndigheten så kräver, genomföra en grundlig översyn av rapporten om allvarliga faror för en icke producerande anläggning. Resultaten av översynen ska meddelas den behöriga myndigheten.

Artikel 14

Interna insatsplaner

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare, eller när så är lämpligt, ägare, upprättar interna insatsplaner som ska lämnas in enligt artikel 11.1 g. Planerna ska utarbetas i enlighet med artikel 28 med beaktande av den riskhantering vid allvarliga olyckor som genomförts under utarbetandet av den senaste rapporten om allvarliga faror. Planen ska innehålla en analys av räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp.

2. Om en mobil, icke producerande anläggning ska användas för brunnsverksamhet, ska man i den interna insatsplanen för anläggningen beakta den riskbedömning som gjorts under utarbetandet av den anmälan om brunnsverksamhet som ska lämnas in enligt artikel 11.1 h. Om den interna insatsplanen måste ändras på grund av brunnens karaktär eller belägenhet ska medlemsstaterna säkerställa att den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen lämnar in den ändrade interna insatsplanen, eller en adekvat beskrivning av denna, till den behöriga myndigheten för att komplettera den aktuella anmälan om brunnsverksamhet.

3. Om en icke producerande anläggning ska användas för att utföra kombinerad verksamhet ska den interna insatsplanen ändras så att den omfattar den kombinerade verksamheten och inlämnas till den behöriga myndigheten för att komplettera den aktuella anmälan om kombinerad verksamhet.

Artikel 15

Anmälan om brunnsverksamhet och uppgifter om brunnsverksamhet

1. Medlemsstaterna ska sörja för att verksamhetsutövare som ansvarar för en brunn utarbetar den anmälan som enligt artikel 11.1 h ska lämnas in till den behöriga myndigheten. Den ska lämnas in inom en tidsfrist som den behöriga myndigheten har fastställt, innan brunnsverksamheten inleds. Anmälan om brunnsverksamhet ska innehålla uppgifter om brunnens utformning och den föreslagna borrningen i enlighet med bilaga I del 4. Denna ska innehålla en analys av räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp.

2. Den behöriga myndigheten ska behandla anmälan och, om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder innan brunnsverksamheten inleds, vilket kan inbegripa förbud mot att inleda verksamheten.

3. Medlemsstaterna ska se till att den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen involverar det oberoende verifieringsorganet i planeringen och utarbetandet av en väsentlig ändring av den inlämnade anmälningen om brunnsverksamhet enligt artikel 17.4 b och omedelbart informerar den behöriga myndigheten om alla väsentliga ändringar av den inlämnade anmälan om brunnsverksamhet. Den behöriga myndigheten ska beakta dessa förändringar och, om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder.

4. Medlemsstaterna ska se till att den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen rapporterar om brunnsverksamheten till den behöriga myndigheten enligt kraven i bilaga II. Rapporterna ska lämnas in veckovis, med början den dag då brunnsverksamheten inleds, eller i intervall som anges av den behöriga myndigheten.

Artikel 16

Anmälan om kombinerad verksamhet

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare som deltar i en kombinerad verksamhet gemensamt utarbetar en anmälan som ska inlämnas enligt artikel 11.1 i. Anmälan ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga II del 7. Medlemsstaterna ska se till att en av de berörda verksamhetsutövarna lämnar in anmälan om kombinerad verksamhet till den behöriga myndigheten. Anmälan ska inlämnas inom en tidsfrist som den behöriga myndigheten har fastställt innan den kombinerade verksamheten inleds.

2. Den behöriga myndigheten ska behandla anmälan och, om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder innan den kombinerade verksamheten inleds, vilket kan inbegripa förbud mot att inleda verksamheten.

3. Medlemsstaterna ska se till att den verksamhetsutövare som lämnade in anmälan utan dröjsmål informerar den behöriga myndigheten om alla väsentliga ändringar av den inlämnade anmälan. Den behöriga myndigheten ska beakta dessa ändringar och, om det anses nödvändigt, vidta lämpliga åtgärder.

Artikel 17

Oberoende verifiering

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare inrättar system för oberoende verifiering och att de utarbetar beskrivningar av sådana system, som ska lämnas in enligt artikel 11.1 d, och inkluderas i det säkerhets- och miljöledningssystem som lämnas in enligt artikel 11.1 b. Beskrivningen ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I del 5.

2. Resultaten av den oberoende verifieringen ska inte påverka skyldigheten för verksamhetsutövaren eller ägaren att se till att den utrustning och de system som kontrolleras fungerar på ett korrekt och säkert sätt.

3. Valet av ett oberoende verifieringsorgan och utformningen av system för oberoende verifiering ska uppfylla kriterierna i bilaga V.

4. Systemen för oberoende verifiering ska inrättas

för anläggningar, för att ge en oberoende försäkran om att de avgörande säkerhets- och miljökomponenter som fastställts i riskbedömningen för anläggningen, och beskrivs i rapporten om allvarliga faror, är lämpliga och att systemet för undersökning och provning av de avgörande säkerhets- och miljökomponenterna är lämpligt och aktuellt och fungerar som det ska,

b)	med avseende på anmälningar om brunnsverksamhet för att ge en oberoende försäkran om att brunnens utformning och kontrollåtgärder alltid är lämpliga för de förhållanden som förväntas råda vid brunnen.

5. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare reagerar på och vidtar lämpliga åtgärder med utgångspunkt i det oberoende verifieringsorganets råd.

6. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och ägare ser till att den rådgivning som mottagits från det oberoende verifieringsorganet enligt punkt 4 a och register över de åtgärder som vidtagits på grundval av den rådgivningen görs tillgängliga för den behöriga myndigheten och bevaras av verksamhetsutövaren eller ägaren under sex månader efter det att den aktuella olje- och gasverksamheten till havs har avslutats.

7. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen ser till att det oberoende verifieringsorganets resultat och synpunkter enligt punkt 4 b i denna artikel och deras reaktioner och åtgärder med avseende på dessa redovisas i den anmälan om brunnsverksamhet som utarbetas i enlighet med artikel 15.

8. För en produktionsanläggning ska kontrollsystemet vara etablerat innan utformningen avslutas. För icke producerande anläggningar ska systemet vara etablerat innan verksamhet i medlemsstaternas havsområden inleds.

Artikel 18

Den behöriga myndighetens befogenhet avseende verksamheten vid anläggningar

Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten

förbjuder drift eller inledande av verksamhet för en anläggning eller ansluten infrastruktur om de åtgärder som föreslås i rapporten om allvarliga faror för förebyggande eller begränsning av konsekvenserna av allvarliga olyckor eller de anmälningar om brunnsverksamhet eller kombinerad verksamhet som lämnats in enligt artikel 11.1 h respektive 11.1 i anses vara otillräckliga för att uppfylla kraven i detta direktiv,

b)	i undantagsfall och om den anser att säkerhet och miljöskydd inte äventyras, förkortar det tidsintervall som krävs mellan inlämnandet av rapporten om allvarliga faror eller andra dokument som ska lämnas in enligt artikel 11 och innan verksamheten inleds,

c)	kräver att verksamhetsutövaren vidtar sådana proportionella åtgärder som den behöriga myndigheten anser vara nödvändiga för att säkerställa efterlevnaden av artikel 3.1,

d)	när artikel 6.4 är tillämplig, vidtar åtgärder för att säkerställa att verksamheten förblir säker,

har befogenhet att kräva förbättringar och vid behov förbjuda den fortsatta driften av någon anläggning eller del av en sådan eller ansluten infrastruktur om resultaten av en inspektion, ett fastställande enligt artikel 6.4, en regelbunden översyn av rapporten om allvarliga faror som inlämnats enligt artikel 11.1 e eller ändringar av anmälningar som inlämnats enligt artikel 11 visar att kraven i detta direktiv inte är uppfyllda eller att det finns skäliga farhågor gällande säkerheten för olje- och gasverksamheten till havs eller anläggningarna.

KAPITEL IV

STRATEGI FÖR FÖREBYGGANDE AV OLYCKOR

Artikel 19

Verksamhetsutövares och ägares förebyggande av allvarliga olyckor

1. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och ägare utarbetar ett dokument som anger deras företagsstrategi för förebyggande av allvarliga olyckor, vilken ska lämnas in enligt artikel 11.1 a, och ser till att den tillämpas genomgående i deras olje- och gasverksamhet till havs, bland annat genom inrättande av lämpliga övervakningsarrangemang för att säkerställa strategins effektivitet. Dokumentet ska innehålla de uppgifter som anges i bilaga I del 8.

2. I företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor ska hänsyn tas till verksamhetsutövarnas övergripande ansvar för bland annat kontrollen av risker för allvarliga olyckor som följer av verksamheten och för kontinuerlig förbättring av kontrollen av sådana risker, så att en hög skyddsnivå hela tiden upprätthålls.

3. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare utarbetar ett dokument som anger deras säkerhets- och miljöledningssystem, som ska lämnas in enligt artikel 11.1 b. Det dokumentet ska innehålla en beskrivning av

a)	de organisatoriska arrangemangen för verifiering av allvarliga faror,

b)	arrangemangen för utarbetande och inlämning av rapporter om allvarliga faror, samt, i tillämpliga fall, andra dokument enligt detta direktiv, och

c)	system för oberoende verifiering som utarbetats enligt artikel 17.

4. Medlemsstaterna ska skapa möjligheter för verksamhetsutövare och ägare att bidra till de mekanismer för effektiva samråd på trepartsbasis som inrättats enligt artikel 6.8. När så är lämpligt får en verksamhetsutövares och en ägares åtaganden gällande sådana mekanismer beskrivas i företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor.

5. Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor och säkerhets- och miljöledningssystemen ska utformas i enlighet med bilaga I delarna 8 och 9 och bilaga IV. Följande villkor ska gälla:

a)	Företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor ska vara skriftlig och innehålla de övergripande målen och arrangemangen för kontrollen av riskerna för allvarliga olyckor, samt hur dessa mål ska uppnås och arrangemang som verkställts på företagsnivå.

Säkerhets- och miljöledningssystemet ska integreras i de övergripande ledningssystemen hos verksamhetsutövaren eller ägaren och inbegripa organisatorisk struktur, ansvarsområden, praxis, förfaranden, processer och resurser för att fastställa och genomföra företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor.

6. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare genomför och upprätthåller en fullständig inventering av den räddningsutrustning som är relevant för deras olje- och gasverksamhet till havs.

7. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare, i samråd med den behöriga myndigheten och genom det utbyte av kunskap, information och erfarenheter som föreskrivs i artikel 27.1, utarbetar och ser över normer och riktlinjer för bästa praxis avseende kontrollen av allvarliga faror genom hela utformningen av och den operativa livscykeln för olje- och gasverksamheten till havs, och de ska som minimikrav följa utkastet i bilaga VI.

8. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och ägare säkerställer att dokumentet med deras företagsstrategi för förebyggande av allvarliga olyckor som avses i punkt 1 även omfattar deras producerande och icke producerande anläggningar utanför unionen.

9. Om en verksamhet som utförs av en verksamhetsutövare eller ägare utgör ett direkt hot mot människors hälsa eller påtagligt ökar risken för en allvarlig olycka, ska medlemsstaterna se till att verksamhetsutövaren eller ägaren vidtar lämpliga åtgärder som, om det bedöms vara nödvändigt, får inbegripa att den berörda verksamheten stoppas till dess att faran eller risken är under kontroll. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller ägaren, om sådana åtgärder vidtas, utan dröjsmål och senast inom 24 timmar meddelar den behöriga myndigheten om detta.

10. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare i förekommande fall vidtar lämpliga åtgärder för användningen av lämpliga tekniska resurser eller förfaranden för att främja tillförlitligheten i insamlingen och registreringen av relevanta uppgifter och förhindra eventuell manipulation av dessa.

Artikel 20

Olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen

1. Medlemsstaterna ska kräva att företag som är registrerade inom deras territorium och som själva eller genom dotterföretag bedriver olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen som licensinnehavare eller verksamhetsutövare, på begäran rapporterar till dem om omständigheterna kring allvarliga olyckor som de har varit involverade i.

2. I begäran om en rapport enligt punkt 1 i denna artikel ska den berörda medlemsstaten i detalj ange vilka uppgifter som efterfrågas. Rapporterna ska vara föremål för utbyte i enlighet med artikel 27.1. Medlemsstater som varken har en behörig myndighet eller en kontaktpunkt ska lämna in de rapporter som de tar emot till kommissionen.

Artikel 21

Säkerställande av efterlevnad av regelverket för förebyggande av allvarliga olyckor

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare efterlever de åtgärder som fastställts i rapporten om allvarliga faror och i de planer som avses i anmälan om brunnsverksamhet och anmälan om kombinerad verksamhet, som lämnats in enligt artikel 11.1 e, h respektive i.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare förser den behöriga myndigheten, eller personer som agerar på uppdrag av den behöriga myndigheten, med transport till och från anläggningen eller fartyget med anknytning till olje- och gasverksamheten, inklusive transport av utrustning, vid rimliga tidpunkter samt med kost, logi och andra förnödenheter i samband med besök vid anläggningarna, i syfte att underlätta den behöriga myndighetens översyn, exempelvis vid inspektioner, utredningar och kontroller av att detta direktiv efterlevs.

3. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten utarbetar årliga planer för en effektiv översyn, inklusive inspektioner, av allvarliga faror med utgångspunkt i riskhantering och ägnar särskild uppmärksamhet åt att rapporter om allvarliga faror och andra dokument som inlämnats enligt artikel 11 efterlevs. Planernas effektivitet ska regelbundet ses över och den behöriga myndigheten ska vidta de åtgärder som krävs för att förbättra dessa.

Artikel 22

Konfidentiell rapportering av säkerhetsproblem

1. Medlemsstaterna ska se till att den behöriga myndigheten fastställer mekanismer

a)	för konfidentiell rapportering av säkerhets- och miljöproblem med avseende på olje- och gasverksamhet till havs oavsett källa, och

b)	för utredning av dessa rapporter med fortsatt anonymitet för de berörda enskilda personerna.

2. Medlemsstaterna ska kräva att verksamhetsutövare och ägare informerar sina anställda och uppdragstagare med koppling till verksamheten samt deras anställda om nationella arrangemang för den mekanism som avses i punkt 1 och säkerställer att hänvisningar om konfidentiell rapportering ingår i relevant utbildning och i meddelanden.

KAPITEL V

INSYN OCH INFORMATIONSUTBYTE

Artikel 23

Informationsutbyte

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövare och ägare som minimikrav förser den behöriga myndigheten med de upplysningar som anges i bilaga IX.

2. Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa ett gemensamt format för rapportering av data samt ange vilka uppgifter i informationen som ska delges. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37.2.

Artikel 24

Insyn

1. Medlemsstaterna ska göra den information som avses i bilaga IX tillgänglig för allmänheten.

2. Kommissionen ska genom en genomförandeakt fastställa ett gemensamt format för offentliggörande som ska möjliggöra gränsöverskridande jämförelser av uppgifter. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 37.2. Det gemensamma formatet för offentliggörande ska möjliggöra en tillförlitlig jämförelse av nationella förfaranden enligt denna artikel och artikel 25.

Artikel 25

Rapportering om säkerhet och miljökonsekvenser

1. Medlemsstaterna ska inlämna en årlig rapport till kommissionen med de uppgifter som anges i bilaga IX punkt 3.

2. Medlemsstaterna ska utse en myndighet som ska vara ansvarig för informationsutbyte i enlighet med artikel 23 och offentliggörande av information i enlighet med artikel 24.

3. Kommissionen ska offentliggöra en årlig rapport som baseras på de uppgifter som medlemsstaterna har rapporterat in i enlighet med punkt 1.

Artikel 26

Utredning efter en allvarlig olycka

1. Medlemsstater ska genomföra grundliga utredningar av allvarliga olyckor som inträffar inom deras jurisdiktion.

2. En sammanfattning av resultaten enligt punkt 1 ska ställas till förfogande för kommissionen antingen vid avslutandet av utredningen eller vid avslutandet av de rättsliga förfarandena, beroende på vad som är lämpligt. Medlemsstaterna ska göra en icke-konfidentiell version av resultaten tillgänglig för allmänheten.

3. Medlemsstaterna ska efter utredningarna enligt punkt 1 se till att den behöriga myndigheten genomför eventuella rekommendationer från utredningarna som faller inom dess handlingsbefogenheter.

KAPITEL VI

SAMARBETE

Artikel 27

Samarbete mellan medlemsstaterna

1. Varje medlemsstat ska se till att dess behöriga myndighet regelbundet utbyter kunskap, information och erfarenheter med andra behöriga myndigheter, bland annat genom Europeiska unionens grupp av myndigheter för olje- och gasverksamhet till havs (EUOAG), och att den deltar i samråd gällande tillämpningen av relevant nationell rätt och unionsrätt, med branschen, andra intressenter och kommissionen.

För medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion ska de uppgifter som avses i första stycket mottas av de kontaktpunkter som har utsetts enligt artikel 32.1.

2. Kunskap, information och erfarenheter som utbyts i enlighet med punkt 1 ska särskilt avse hur åtgärderna för riskhantering fungerar samt förebyggande av allvarliga olyckor, kontroll av efterlevnad och räddningsinsatser med avseende på olje- och gasverksamhet såväl till havs inom unionen som utanför unionen i förekommande fall.

3. Varje medlemsstat ska se till att dess behöriga myndighet deltar i fastställandet av tydliga gemensamma prioriteringar för utarbetandet och uppdateringen av normer och riktlinjer för att fastställa och underlätta genomförande och konsekvent tillämpning av bästa praxis vid olje- och gasverksamhet till havs.

4. Senast den 19 juli 2014 ska kommissionen förelägga medlemsstaterna en rapport om huruvida de nationella expertresurserna är tillräckliga för att tillsynsfunktionerna enligt detta direktiv ska kunna följas; rapporten ska vid behov innehålla förslag som säkerställer att alla medlemsstater har tillgång till tillräckliga expertresurser.

5. Senast den 19 juli 2016 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om de nationella bestämmelser som gäller för tillgången till kunskap, tillgångar och expertresurser, inbegripet formella avtal enligt artikel 8.6.

KAPITEL VII

BEREDSKAP OCH ÅTGÄRDER VID NÖDSITUATIONER

Artikel 28

Krav på interna insatsplaner

1. Medlemsstaterna ska se till att de interna insatsplaner som verksamhetsutövaren eller ägaren ska utarbeta i enlighet med artikel 14 och lämna in enligt artikel 11.1 g

a)	utan dröjsmål aktiveras vid allvarliga olyckor eller i situationer när det finns en omedelbar risk för en allvarlig olycka, och

b)	är förenliga med den externa insatsplan som avses i artikel 29.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren och ägaren håller utrustning och sakkunskap av relevans för den interna insatsplanen ständigt tillgänglig och att den vid behov kan ställas till förfogande för de myndigheter som ansvarar för genomförandet av den externa insatsplanen i den medlemsstat där den externa insatsplanen gäller.

3. Den interna insatsplanen ska utarbetas i överensstämmelse med bilaga I del 10 och uppdateras efter varje väsentlig ändring av rapporten om allvarliga faror eller anmälningar som lämnats in enligt artikel 11. Alla sådana uppdateringar ska lämnas in till den behöriga myndigheten i enlighet med artikel 11.1 g och meddelas den eller de berörda myndigheterna med ansvar för att utarbeta de externa insatsplanerna för området i fråga.

4. Den interna insatsplanen ska integreras med andra åtgärder som hänför sig till skydd och räddning av personal från en drabbad anläggning i syfte att säkerställa goda utsikter till personlig säkerhet och överlevnad.

Artikel 29

Externa insatsplaner och förberedelse för nödsituationer

1. Medlemsstaterna ska utarbeta externa insatsplaner som omfattar alla olje- och gasanläggningar till havs, eller ansluten infrastruktur, och potentiellt påverkade områden inom sina jurisdiktioner. Medlemsstaterna ska ange licensinnehavares och verksamhetsutövares funktion och finansiella skyldigheter inom de externa insatsplanerna.

2. Externa insatsplaner ska utarbetas av en medlemsstat i samarbete med relevanta verksamhetsutövare och ägare och, i förekommande fall, licensinnehavare och den behöriga myndigheten och beakta den mest uppdaterade versionen av de interna insatsplanerna för befintliga eller planerade anläggningar eller ansluten infrastruktur i det område som omfattas av den externa insatsplanen.

3. Externa insatsplaner ska utarbetas i överensstämmelse med bilaga VII och ställas till förfogande för kommissionen, andra potentiellt berörda medlemsstater och allmänheten. När medlemsstaterna ställer sina externa insatsplaner till förfogande ska de se till att den information som lämnas inte utgör någon risk för säkerheten vid olje- och gasanläggningar till havs och driften av dessa och inte skadar medlemsstaternas ekonomiska intressen eller den personliga säkerheten eller välbefinnandet för tjänstemän i medlemsstaterna.

4. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå en hög nivå av kompatibilitet och samutnyttjande i fråga om räddningsutrustning och expertis mellan alla medlemsstater i en geografisk region, samt där så är lämpligt längre bort. Medlemsstaterna ska uppmuntra branschen att utveckla räddningsutrustning och upphandlade tjänster vilka är kompatibla och har möjlighet att samutnyttja i hela den geografiska regionen.

5. Medlemsstaterna ska föra register över räddningsutrustning och räddningstjänster i enlighet med bilaga VIII punkt 1. Dessa register ska göras tillgängliga för andra potentiellt drabbade medlemsstater och kommissionen och, på ömsesidig basis, för angränsande tredjeländer.

6. Medlemsstaterna ska säkerställa att verksamhetsutövare och ägare med jämna mellanrum testar sin beredskap att agera effektivt vid allvarliga olyckor i nära samarbete med medlemsstaternas berörda myndigheter.

7. Medlemsstaterna ska se till att behöriga myndigheter eller, i tillämpliga fall, kontaktpunkter utformar samarbetsscenarier för nödsituationer. Dessa scenarier ska regelbundet utvärderas och uppdateras när så krävs.

Artikel 30

Räddningsinsatser

1. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller, där så är lämpligt, ägaren utan dröjsmål meddelar de berörda myndigheterna om allvarliga olyckor eller situationer där det finns en överhängande risk för en allvarlig olycka. Meddelandet ska beskriva omständigheterna, inklusive ursprung och eventuella följder för miljön, och de eventuella allvarliga konsekvenser som följer därav.

2. Medlemsstaterna ska se till att verksamhetsutövaren eller ägaren i händelse av en allvarlig olycka vidtar alla lämpliga åtgärder för att förhindra eskalering och begränsa dess konsekvenser. Berörda myndigheter i medlemsstaterna får bistå verksamhetsutövaren eller ägaren och förse dessa med extra resurser.

3. Under en räddningsinsats ska medlemsstaten insamla den information som är nödvändig för en grundlig utredning enligt artikel 26.1.

KAPITEL VIII

GRÄNSÖVERSKRIDANDE FÖLJDER

Artikel 31

Gränsöverskridande beredskap för och insatser vid olyckor hos medlemsstater med olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion

1. Om en medlemsstat anser att en allvarlig fara i samband med planerad olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion sannolikt kommer att få betydande negativa konsekvenser för miljön i en annan medlemsstat ska den, innan verksamheten inleds, vidarebefordra relevant information till den potentiellt drabbade medlemsstaten och tillsammans med den medlemsstaten sträva efter att vidta åtgärder för att förebygga skador.

Medlemsstater som anser sig vara potentiellt drabbade får alltid begära att den medlemsstat inom vars jurisdiktion olje- och gasverksamheten till havs ska äga rum vidarebefordrar all relevant information till dem. Dessa medlemsstater får gemensamt bedöma åtgärdernas effektivitet, utan att detta påverkar tillsynsfunktionerna för den behöriga myndighet som har jurisdiktion för den berörda verksamheten enligt artikel 8.1 a, b och c.

2. Sådana allvarliga faror som fastställts enligt punkt 1 ska beaktas i interna och externa insatsplaner för att underlätta gemensamma effektiva insatser vid allvarliga olyckor.

3. När det finns en risk för att förutsebara gränsöverskridande följder av allvarliga olyckor påverkar tredjeländer ska medlemsstaterna, på ömsesidig grund, delge tredjeländerna information.

4. Medlemsstaterna ska sinsemellan samordna åtgärder för områden utanför unionen för att förhindra potentiella negativa konsekvenser från olje- och gasverksamhet till havs.

5. Medlemsstaterna ska regelbundet testa sin beredskap för att effektivt hantera olyckor i samarbete med potentiellt drabbade medlemsstater, relevanta unionsbyråer och, på ömsesidig grund, potentiellt drabbade tredjeländer. Kommissionen får bidra till övningar som fokuserar på utprovning av gränsöverskridande mekanismer för nödsituationer.

6. I händelse av en allvarlig olycka, eller ett omedelbart förestående hot om en sådan, som har eller kan ha gränsöverskridande följder, ska den medlemsstat inom vars jurisdiktion situationen inträffar, utan dröjsmål meddela kommissionen och de medlemsstater eller tredjeländer som kan påverkas av situationen och kontinuerligt tillhandahålla information av relevans för effektiva räddningsinsatser.

Artikel 32

Gränsöverskridande beredskap och åtgärder vid nödsituationer i medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion

1. Medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion ska utse en kontaktpunkt för utbyte av information med berörda angränsande medlemsstater.

2. Medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion ska tillämpa artikel 29.4 och 29.7 för att säkerställa att det finns tillräcklig förmåga för räddningsinsatser om de skulle drabbas av en allvarlig olycka.

3. Medlemsstater utan olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion ska samordna sin nationella insatsplanering inom den marina miljön med andra berörda medlemsstater i den utsträckning som krävs för att säkerställa så effektiva åtgärder som möjligt vid en allvarlig olycka.

4. Om en medlemsstat utan olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion drabbas av en allvarlig olycka ska den

a)	vidta alla lämpliga åtgärder, i enlighet med den nationella insatsplanering som avses i punkt 3,

b)	se till att den information som den kontrollerar och som finns tillgänglig inom dess jurisdiktion och som kan vara av relevans för en fullständig utredning av den allvarliga olyckan tillhandahålls eller görs tillgänglig på begäran för den medlemsstat som utför utredningen enligt artikel 26.

Artikel 33

Samordnad strategi för säkerhet vid olje- och gasverksamhet till havs på internationell nivå

1. Kommissionen ska i nära samarbete med medlemsstaterna, och utan att det påverkar relevanta internationella avtal, främja samarbete med tredjeländer som bedriver olje- och gasverksamhet till havs i samma havsområden som medlemsstaterna.

2. Kommissionen ska underlätta utbytet av information mellan medlemsstater med olje- och gasverksamhet till havs och tredjeländer med liknande verksamhet i syfte att främja förebyggande åtgärder och regionala insatsplaner.

3. Kommissionen ska på internationell nivå främja höga säkerhetsnormer för olje- och gasverksamhet till havs inom relevanta globala och regionala forum, inbegripet de forum som berör arktiska vatten.

KAPITEL IX

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 34

Sanktioner

Medlemsstaterna ska införa regler om sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som har utfärdats enligt detta direktiv och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa regler tillämpas. De sanktioner som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 19 juli 2015 och utan dröjsmål anmäla varje senare ändring av dem.

Artikel 35

Delegering av befogenheter till kommissionen

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 36 för att anpassa bilagorna I, II, VI och VII genom kompletterande uppgifter som kan krävas mot bakgrund av den tekniska utvecklingen. Sådana anpassningar får inte leda till betydande ändringar av de skyldigheter som fastställs i detta direktiv.

Artikel 36

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 35 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den 18 juli 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast fyra månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 35 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 35 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 37

Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 38

Ändring av direktiv 2004/35/EG

1. Artikel 2.1 b i direktiv 2004/35/EG ska ersättas med följande:

”b)

skador på vatten, dvs. skador som har betydande negativa effekter

i)	på det berörda vattnets ekologiska, kemiska eller kvantitativa status eller ekologiska potential, enligt definitionen i direktiv 2000/60/EG, med undantag för sådana negativa effekter som omfattas av artikel 4.7 i det direktivet, eller

ii)	på miljöstatusen för de berörda marina farvattnen, enligt definitionen i direktiv 2008/56/EG, i den mån särskilda aspekter av den marina miljöns miljöstatus inte redan beaktas i direktiv 2000/60/EG.”

2. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa punkt 1 senast den 19 juli 2015. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 39

Rapporter till Europaparlamentet och rådet

1. Kommissionen ska senast den 31 december 2014 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport om utbudet av instrument för ekonomisk säkerhet och om handläggningen av krav på ersättning, i förekommande fall åtföljd av förslag.

2. Kommissionen ska senast den 19 juli 2015 till Europaparlamentet och rådet överlämna en rapport med sin bedömning av effektiviteten när det gäller de nuvarande anordningarna för ansvarsskyldighet i unionen i fråga om skador förorsakade av olje- och gasverksamhet till havs. Denna rapport ska omfatta en bedömning av om det är lämpligt att bredda bestämmelserna om ansvarsskyldighet. Rapporten ska i förekommande fall åtföljas av förslag.

3. Kommissionen ska undersöka om det är lämpligt att låta vissa beteenden som leder till en allvarlig olycka omfattas av tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/99/EG av den 19 november 2008 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser (23). Kommissionen ska senast den 31 december 2014 lämna en rapport om resultatet till Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljt av lagstiftningsförslag, under förutsättning att medlemsstaterna tillhandahåller de vederbörliga uppgifterna.

Artikel 40

Rapport och översyn

1. Senast den 19 juli 2019 ska kommissionen, med beaktande av de behöriga myndigheternas insatser och erfarenheter, utvärdera erfarenheterna av genomförandet av detta direktiv.

2. Kommissionen ska lägga fram en rapport med utvärderingsresultaten för Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska innehålla eventuella vederbörliga förslag till ändring av detta direktiv.

Artikel 41

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 19 juli 2015.

De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa åtgärder ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3. Genom undantag från vad som sägs i punkt 1 första stycket, och med förbehåll för punkt 5, ska medlemsstater med havsområden som inte har någon olje- och gasverksamhet till havs inom sin jurisdiktion, och som inte planerar att ge licens för sådana verksamheter, meddela kommissionen detta och vara skyldiga att senast den 19 juli 2015 sätta i kraft endast de åtgärder som är nödvändiga för att följa artiklarna 20, 32 och 34. Dessa medlemsstater får inte ge licens för sådan verksamhet förrän de har införlivat och genomfört återstående bestämmelser enligt detta direktiv och informerat kommissionen om detta.

4. Genom undantag från vad som sägs i punkt 1 första stycket, och med förbehåll för punkt 5, ska medlemsstater som är inlandsstater vara skyldiga att senast den 19 juli 2015 sätta i kraft endast de åtgärder som är nödvändiga för att följa artikel 20.

5. Om inget företag som genomför verksamhet som omfattas av artikel 20 den 18 juli 2013 är registrerat i en medlemsstat som omfattas av punkt 3 eller 4, ska den medlemsstatens skyldighet att verkställa de åtgärder som är nödvändiga för att följa artikel 20 enbart gälla från och med tolv månader efter en senare registrering av ett sådant företag i den medlemsstaten eller senast den 19 juli 2015, beroende på vilket som infaller senare.

Artikel 42

Övergångsbestämmelser

1. För ägare, verksamhetsutövare vid planerade anläggningar och verksamhetsutövare som planerar eller utför brunnsverksamhet ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som antagits enligt artikel 41 senast den 19 juli 2016.

2. Med avseende på befintliga anläggningar ska medlemsstaterna tillämpa de lagar och andra författningar som antagits enligt artikel 41 från och med dagen för den planerade översynen av dokumentationen av riskbedömningar och senast den 19 juli 2018.

Artikel 43

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 44

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 12 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

L. CREIGHTON

Ordförande

(1) EUT C 143, 22.5.2012, s. 125.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 21 maj 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 10 juni 2013.

(3) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(4) EGT L 164, 30.6.1994, s. 3.

(5) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(6) EUT L 124, 17.5.2005, s. 4.

(7) EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.

(8) EUT L 156, 25.6.2003, s. 17.

(9) EUT L 26, 28.1.2012, s. 1.

(10) EUT L 197, 24.7.2012, s. 1.

(11) EGT L 348, 28.11.1992, s. 9.

(12) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(13) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(14) Kommissionens beslut av den 19 januari 2012 om inrättandet av Europeiska unionens grupp av myndigheter för olje- och gasverksamhet till havs (EUT C 18, 21.1.2012, s. 8).

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 om inrättande av en europeisk sjösäkerhetsbyrå (EGT L 208, 5.8.2002, s. 1).

(16) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.

(17) Rådets beslut av den 17 december 2012 om Europeiska unionens anslutning till protokollet om skydd av Medelhavet mot förorening orsakad av prospektering och utvinning på kontinentalsockeln och i områden på eller under havsbotten (EUT L 4, 9.1.2013, s. 13).

(18) EGT L 240, 19.9.1977, s. 1.

(19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(21) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.

(22) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7.

(23) EUT L 328, 6.12.2008, s. 28.

BILAGA I

Upplysningar som ska finnas med i de dokument som enligt artikel 11 ska lämnas in till den behöriga myndigheten

1. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN ANMÄLAN OM UTFORMNING ELLER FÖRFLYTTNING AV EN PRODUKTIONSANLÄGGNING

Anmälan om utformning och anmälan om förflyttning av en produktionsanläggning som ska inlämnas enligt artikel 11.1 c respektive j ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1.	Namn på och adress för verksamhetsutövaren för anläggningen.

2.	En beskrivning av utformningsprocessen för produktionsverksamheten och produktionssystemen, alltifrån det ursprungliga konceptet till den utformning som delges eller ett val av en befintlig anläggning, de relevanta normer som tillämpas och de utformningskoncept som ingår i processen.

3.	En beskrivning av det valda utformningskonceptet med avseende på scenarier i fråga om allvarliga faror för den speciella anläggningen och dess läge samt de viktigaste inslagen i riskkontrollen.

4.	Påvisande av att konceptet bidrar till att minska riskerna för allvarlig fara till en godtagbar nivå.

5.	En beskrivning av anläggningen och förhållandena vid dess avsedda lokalisering.

6.	En beskrivning av eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet samt en beskrivning av arrangemangen för att kartlägga risker på havsbotten och faror i havet såsom rörledningar och angränsande anläggningars förtöjningar.

7.	En beskrivning av de olika typer av verksamhet som medför allvarlig fara och som ska genomföras.

8.	En allmän beskrivning av det säkerhets- och miljöledningssystem genom vilket de avsedda åtgärderna för kontroll av risken för allvarliga olyckor ska upprätthållas på ett effektivt sätt.

9.	En beskrivning av systemen för oberoende verifiering och en inledande förteckning över avgörande säkerhets- och miljökomponenter och erfordrade resultat.

10.	Om en befintlig produktionsanläggning ska flyttas till en ny plats för annan form av produktion, ett påvisande av att anläggningen lämpar sig för den föreslagna produktionen.

11.	Om en icke producerande anläggning ska göras om till en produktionsanläggning, en motivering som visar att anläggningen lämpar sig för en sådan omvandling.

2. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN RAPPORT OM ALLVARLIGA FAROR VID DRIFT AV EN PRODUKTIONSANLÄGGNING

En rapport om allvarliga faror för en produktionsanläggning som ska upprättas i enlighet med artikel 12 och inlämnas enligt artikel 11.1 e ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1.	En beskrivning av vilken hänsyn som har tagits till den behöriga myndighetens svar på anmälan om utformning.

2.	Namn på och adress för verksamhetsutövaren för anläggningen.

3.	En sammanfattning av de anställdas delaktighet i utarbetandet av rapporten om allvarliga faror.

4.	En beskrivning av anläggningen och dess eventuella anknytning till andra anläggningar eller ansluten infrastruktur, inbegripet brunnar.

Ett påvisande av att alla allvarliga faror har kartlagts, att deras sannolikhet och konsekvenser har bedömts, inbegripet miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet, och att kontrollåtgärderna, bland annat avgörande säkerhets- och miljökomponenter, är lämpliga så att risken för en allvarlig olycka kan reduceras till en godtagbar nivå. Påvisandet ska omfatta en bedömning av beredskapseffektiviteten vid oljeutsläpp.

6.	En beskrivning av de typer av verksamheter som ska utföras och som kan innebära allvarlig fara samt om det maximala antal personer som samtidigt kan befinna sig på anläggningen.

7.	En beskrivning av utrustning och arrangemang för att säkerställa brunnskontroll, processäkerhet, inneslutning av farliga ämnen, förhindrande av brand och explosion, skydd för arbetstagarna mot farliga ämnen och skydd av miljön mot en begynnande allvarlig olycka.

En beskrivning av arrangemang för att skydda personer på anläggningen från allvarliga faror och för att ombesörja säker utrymning, evakuering och räddning samt om arrangemang för underhåll av kontrollsystem i syfte att förhindra skada på anläggningen och miljön i händelse av att all personal evakueras.

9.	Relevanta regler, normer och vägledningar som används för byggande och driftsättning av anläggningen.

10.	Upplysningar om verksamhetsutövarens säkerhets- och miljöledningssystem av relevans för produktionsanläggningen.

11.	En intern insatsplan eller en adekvat beskrivning av denna.

12.	En beskrivning av systemet för oberoende verifiering.

13.	Alla andra relevanta uppgifter, t.ex. när två eller fler anläggningar drivs tillsammans på ett sätt som påverkar potentialen för en allvarlig fara för någon eller alla anläggningar.

14.	Information som är relevant för andra krav enligt detta direktiv vilka utfärdas enligt kraven på förhindrande av allvarliga olyckor i direktiv 92/91/EEG.

15.	För verksamhet som ska utföras från anläggningen, alla upplysningar om förebyggande av allvarliga olyckor som kan leda till betydande eller allvarliga skador på miljön av relevans för andra krav enligt detta direktiv, vilka utfärdas i enlighet med direktiv 2011/92/EU.

16.

En bedömning av de konstaterade potentiella miljöeffekter som följer av försämrad inneslutning av föroreningar som uppstår vid en allvarlig olycka samt en beskrivning av de tekniska och icke tekniska åtgärder som planeras för att förhindra, minska eller motverka dessa effekter, inbegripet övervakning.

3. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN RAPPORT OM ALLVARLIGA FAROR FÖR ICKE PRODUCERANDE ANLÄGGNINGAR

En rapport om allvarliga faror för en icke producerande anläggning som ska utarbetas i enlighet med artikel 13 och inlämnas enligt artikel 11.1 e ska innehålla åtminstone följande upplysningar:

1.	Namn på och adress till ägaren.

2.	En sammanfattning av de anställdas delaktighet i utarbetandet av rapporten om allvarliga faror.

3.	En beskrivning av anläggningen, och i händelse av en mobil anläggning, en beskrivning av sättet för överföring mellan platser och dess förläggningssystem.

4.	En beskrivning av de typer av verksamheter som anläggningen kan utföra med potential för allvarlig fara samt om det maximala antal personer som samtidigt kan befinna sig på anläggningen.

Ett påvisande av att alla allvarliga faror har kartlagts, att deras sannolikhet och konsekvenser har bedömts, inbegripet miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet, och att kontrollåtgärderna, bland annat avgörande säkerhets- och miljökomponenter, är lämpliga så att en allvarlig olyckas risker kan reduceras till en godtagbar nivå. Påvisandet ska omfatta en bedömning av den eventuella räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp.

6.	En beskrivning av anläggningen och arrangemang för att säkerställa brunnskontroll, processäkerhet, inneslutning av farliga ämnen, förhindrande av brand och explosion, skydd för arbetstagarna mot farliga ämnen och skydd av miljön mot en allvarlig olycka.

En beskrivning av arrangemang för att skydda personer på anläggningen från allvarliga faror och för att ombesörja säker utrymning, evakuering och räddning samt av arrangemang för underhåll av kontrollsystem i syfte att förhindra skada på anläggningen och miljön i händelse av att all personal evakueras.

8.	Relevanta regler, normer och vägledningar som används för byggande och driftsättning av anläggningen.

9.	Ett påvisande av att alla allvarliga faror har kartlagts för all verksamhet som anläggningen kan utföra och av att risken för en allvarlig olycka reduceras till en godtagbar nivå.

10.	En beskrivning av eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet samt om arrangemangen för att kartlägga faror på havsbotten och faror i havet som rörledningar och angränsande anläggningars förtöjningar.

11.	En beskrivning av säkerhets- och miljöledningssystemen av relevans för den icke producerande anläggningen.

12.	En intern insatsplan eller en adekvat beskrivning av denna.

13.	Uppgifter om systemet för oberoende verifiering.

14.	Alla andra relevanta uppgifter, t.ex. när två eller fler anläggningar drivs tillsammans på ett sätt som påverkar potentialen för en allvarlig fara för någon eller alla anläggningar,

15.	För verksamhet som ska utföras från anläggningen, alla upplysningar som erhållits enligt direktiv 2011/92/EU beträffande förebyggande av allvarliga olyckor som kan leda till betydande eller allvarliga skador på miljön av relevans för andra krav enligt detta direktiv.

16.

En bedömning av de konstaterande potentiella miljöeffekter som följer av försämrad inneslutning av föroreningar som uppstår vid en allvarlig olycka och en beskrivning av de tekniska och icke-tekniska åtgärder som planeras för att förhindra, minska eller motverka dessa effekter, inbegripet övervakning.

4. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN ANMÄLAN OM BRUNNSVERKSAMHET

En anmälan om brunnsverksamhet som ska utarbetas i enlighet med artikel 15 och lämnas in enligt artikel 11.1 h artikel ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1.	Namn på och adress till den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen.

2.	Namnet på den anläggning som ska användas och namnet på och adressen till ägaren eller, i fråga om en produktionsanläggning, till verksamhetsutövaren som utför borrningsverksamhet.

3.	Uppgifter som identifierar brunnen samt eventuell koppling till anläggningar eller ansluten infrastruktur.

4.	Information om arbetsprogrammet för brunnen, inklusive dess driftsperiod, uppgifter om och kontroll av barriärer mot förlust av brunnskontroll (utrustning, borrvätskor och cement etc.), styrningskontroll av brunnsgången och begränsningar av säker drift i enlighet med riskhanteringen.

5.	I fall av befintlig brunn, information om dess historia och skick.

6.	Alla slags uppgifter om säkerhetsutrustning som ska sättas in och som inte beskrivs i den aktuella rapporten om allvarliga faror för anläggningen.

En riskbedömning som innehåller en beskrivning av

a)	de särskilda farorna i samband med brunnsverksamheten, inbegripet eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet,

b)	farorna under vattenytan,

c)	all slags verksamhet på havsytan eller under den, som kan innebära samtidig allvarlig fara,

d)	lämpliga kontrollåtgärder.

8.	En beskrivning av brunnens konfiguration vid avslutandet av verksamheten, dvs. vid slutlig eller tillfällig nedläggning och om var produktionsutrustning har placerats i brunnen för framtida användning.

9.	I händelse av en modifiering av en tidigare inlämnad anmälan om brunnsverksamhet, tillräckliga uppgifter för att uppdatera anmälan i dess helhet.

10.

När en brunn ska konstrueras, ändras eller underhållas med hjälp av en icke producerande anläggning, följande kompletterande information:

a)	En beskrivning av eventuella miljömässiga, meteorologiska och havsbottensrelaterade begränsningar för en säker verksamhet samt om arrangemangen för att kartlägga faror på havsbotten och faror i havet som rörledningar och angränsande anläggningars förtöjningar.

b)	En beskrivning av miljöförhållanden som har beaktats i anläggningens interna insatsplan.

c)	En beskrivning av arrangemangen för räddningsinsatser, inbegripet räddningsarrangemang i händelse av incidenter som påverkar miljön, vilka inte beskrivs i rapporten om allvarliga faror.

d)	En beskrivning av hur ledningssystemen hos verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen och ägaren ska samordnas för att alltid säkerställa en effektiv kontroll av allvarliga faror.

11.

En rapport som innehåller resultaten från den oberoende undersökningen av borrhålet, inbegripet en förklaring från den verksamhetsutövare som ansvarar för brunnen om att riskhanteringen gällande brunnens utformning och barriärer mot förlust av kontroll, efter beaktande av resultaten från det oberoende verifieringsorganets undersökning av brunnen, är lämplig för alla förutsebara förhållanden och omständigheter.

12.	Upplysningar av relevans för detta direktiv vilka lämnas enligt kraven gällande förebyggande av allvarliga olyckor i direktiv 92/91/EEG.

13.	För den brunnsverksamhet som ska utföras, alla upplysningar av relevans för andra krav enligt detta direktiv som erhållits enligt direktiv 2011/92/EU och som gäller förebyggande av allvarliga olyckor som kan leda till betydande eller allvarliga skador på miljön.

5. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS OM VERIFIERINGSSYSTEM

Beskrivningar som ska inlämnas enligt artikel 11.1 d vad gäller system för oberoende verifiering som ska upprättas enligt artikel 17.1 ska innehålla följande:

En redogörelse i vilken verksamhetsutövaren eller ägaren, efter beaktande av det oberoende verifieringsorganets rapport, bekräftar att registren över de avgörande säkerhetskomponenterna och systemen för underhåll av dessa vilka anges i rapporten om allvarliga faror är, eller kommer att vara, lämpliga.

b)	En beskrivning av kontrollsystemet, inklusive valet av oberoende verifieringsorgan och metoden för verifiering av att avgörande säkerhets- och miljökomponenter och alla angivna anläggningar i systemet förblir i gott skick.

En beskrivning av de verifieringsmetoder som avses i led b, vilken ska innehålla uppgifter om de principer som kommer att tillämpas för utförandet av uppgifter enligt systemet och för att hålla systemet under översyn genom anläggningens hela livscykel, bland annat följande:

i)	Undersökning och provning av avgörande säkerhets- och miljökomponenter utförd av oberoende, kompetenta verifieringsorgan.

ii)	Verifiering av att utformning, normer, certifiering eller andra konformitetssystem överensstämmer med de avgörande säkerhets- och miljökomponenterna.

iii)	Undersökning av pågående arbete.

iv)	Rapportering av fall av bristande efterlevnad.

v)	Verksamhetsutövarens eller ägarens vidtagande av korrigerande åtgärder.

6. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS MED AVSEENDE PÅ EN VÄSENTLIG ÄNDRING AV EN ANLÄGGNING, INKLUSIVE AVLÄGSNANDE AV EN FAST ANLÄGGNING

När väsentliga ändringar som avses i artiklarna 12.5 och 13.4 ska göras av anläggningen ska den ändrade rapporten om allvarliga faror som innehållande de väsentliga ändringar som ska lämnas in enligt artikel 11.1 f åtminstone innehålla följande upplysningar:

1.	Namn på och adress till verksamhetsutövaren eller ägaren.

2.	En sammanfattning av de anställdas delaktighet i utarbetandet av den reviderade rapporten om allvarliga faror.

3.	Tillräckliga uppgifter för en fullständig uppdatering av den föregående rapporten om allvarliga faror och en tillhörande intern insatsplan för anläggningen samt för att påvisa att riskerna för allvarlig fara har minskats till en godtagbar nivå.

Då en fast produktionsanläggning tas ur bruk,

a)	sätten att isolera alla farliga ämnen och, brunnar är anslutna till anläggningen, den permanenta förseglingen av brunnar från anläggningen och miljön,

b)	en beskrivning av riskerna för allvarlig fara i samband med avvecklingen av anläggningen för de anställda och miljön, total exponerad folkmängd och riskkontrollåtgärder,

c)	Arrangemang för räddningsinsatser för att säkerställa säker evakuering och räddning av personal samt för att upprätthålla kontrollsystem för att förhindra en allvarlig miljöolycka.

7. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I EN ANMÄLAN OM KOMBINERAD VERKSAMHET

Den anmälan om kombinerad verksamhet som ska utarbetas enligt artikel 16 och lämnas in enligt artikel 11.1 i ska åtminstone innehålla följande upplysningar:

1.	Namn på och adress till den verksamhetsutövare som lämnar in anmälan.

2.	I händelse av att andra verksamhetsutövare eller ägare medverkar i den kombinerade verksamheten, deras namn och adress, inklusive en bekräftelse på att de samtycker till innehållet i anmälan.

3.	En redovisning i form av ett överbryggande dokument som godkänts av alla parter i detta och som tar upp hur förvaltningssystemet för anläggningar som medverkar i den kombinerade verksamheten kommer att samordnas för att minska risken för en allvarlig olycka till en godtagbar nivå.

4.	En beskrivning av utrustning som kommer att användas i samband med den kombinerade verksamheten men som inte beskrivs i den aktuella rapporten om allvarliga faror för någon av de anläggningar som berörs av den kombinerade verksamheten.

En sammanfattning av de riskbedömningar som genomförts av alla verksamhetsutövare och ägare som medverkar i den kombinerade verksamheten, vilken ska innehålla

a)	en redovisning av verksamhet under den kombinerade verksamhetens gång som kan inbegripa faror som kan orsaka en allvarlig olycka vid eller i anslutning till en anläggning,

b)	en redovisning av riskkontrollåtgärder som har införts till följd av riskbedömningen.

6.	En beskrivning av den kombinerade verksamheten och ett arbetsprogram.

8. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS OM FÖRETAGSSTRATEGIN FÖR FÖREBYGGANDE AV ALLVARLIGA OLYCKOR

Den företagsstrategi för förebyggande av allvarliga olyckor som ska utarbetas i enlighet med artikel 19.1 och lämnas in enligt artikel 11.1 a ska innehålla men inte begränsas till följande:

1.	Företagsstyrelsens ansvar att kontinuerligt säkerställa att företagsstrategin för förebyggande av allvarliga olyckor är lämplig och genomförs och fungerar på avsett sätt.

2.	Åtgärder för att bygga upp och upprätthålla en stark säkerhetskultur med goda förutsättningar för en kontinuerligt säker verksamhet.

3.	Omfattning och intensitet i fråga om processrevision.

4.	Åtgärder för belönande och erkännande av önskade beteenden.

5.	Utvärdering av företagets resurser och mål.

6.	Åtgärder för att upprätthålla säkerhets- och skyddsnormer som ett grundläggande värde för företaget.

7.	Formella styrnings- och kontrollsystem som inbegriper styrelsemedlemmar och företagets högsta ledning.

8.	Synen på kompetens på företagets samtliga nivåer.

9.	Uppgift om i vilken grad punkterna 1–8 tillämpas vid företagets olje- och gasverksamhet till havs utanför unionen.

9. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS OM SÄKERHETS- OCH MILJÖLEDNINGSSYSTEM

Det säkerhets- och miljöledningssystem som ska utarbetas enligt artikel 19.3 och lämnas in enligt artikel 11.1 b ska innehålla men inte begränsas till följande:

1.	Organisationsstruktur och personalens roller och ansvarsområden.

2.	Kartläggning och utvärdering av allvarliga faror och deras sannolikhet och potentiella konsekvenser.

3.	Beaktandet av miljökonsekvenser i riskbedömningarna avseende allvarliga olyckor i rapporten om allvarliga faror.

4.	Verifiering av de allvarliga farorna under normal verksamhet.

5.	Hantering av förändringar.

6.	Planering för och åtgärder vid nödsituationer.

7.	Begränsning av skada på miljön.

8.	Resultatuppföljning.

9.	Arrangemang för revision och översyn.

10.	Åtgärder för deltagande i samråd på trepartsbasis och en redovisning av hur nya åtgärder som är resultatet av sådana samråd omsätts i praktiken.

10. UPPLYSNINGAR SOM SKA LÄMNAS I DEN INTERNA INSATSPLANEN

De interna insatsplaner som ska utarbetas enligt artikel 14 och lämnas in enligt artikel 11.1 g ska innehålla men inte begränsas till följande:

1.	Namn och befattningar för personer som får initiera räddningsförfaranden och för den person som leder den interna räddningsinsatsen.

2.	Namn eller befattning för den person som ansvarar för att upprätta kontakt med den myndighet eller de myndigheter som ansvarar för den externa insatsplanen.

3.	En redovisning av alla förutsebara förhållanden, eller händelser, som skulle kunna orsaka en allvarlig olycka enligt beskrivningen i den rapport om allvarliga faror till vilken planen är fogad.

4.	En redovisning av de åtgärder som kommer att vidtas för att kontrollera förhållanden eller händelser som skulle kunna ge upphov till en allvarlig olycka samt för att begränsa deras konsekvenser.

5.	En beskrivning av den tillgängliga utrustningen och resurserna, inbegripet utrustning för att stoppa alla eventuella utsläpp.

6.	Arrangemang för att begränsa riskerna för personer på anläggningen och för miljön, inbegripet hur varningar ska ges, och de åtgärder som olika personer förväntas vidta efter att ha mottagit en varning.

7.	Vid kombinerade verksamheter, arrangemang för samordning av utrymning, evakuering och räddning mellan anläggningarna i fråga, för att säkerställa goda utsikter till överlevnad för personer på anläggningarna vid en allvarlig olycka.

En skattning av räddningseffektiviteten vid oljeutsläpp. De miljöförhållanden som bör tas i beaktande i denna räddningsanalys ska inbegripa

i)	väder, inbegripet vind, sikt, nederbörd och temperatur,

ii)	sjöhävning, tidvatten och strömmar,

iii)	förekomst av is och bråte,

iv)	antal timmar dagsljus,

v)	övriga kända miljöförhållanden som kan påverka insatsutrustningens effektivitet eller den övergripande effektiviteten av åtgärderna.

9.	Arrangemang för att i ett tidigt skede varna den myndighet eller de myndigheter som ansvarar för den externa insatsplanen om den allvarliga olyckan, den typ av information som ska ingå i en inledande varning samt arrangemang för att lämna mer detaljerad information när sådan blir tillgänglig.

10.	Arrangemang för att utbilda personal i de uppgifter de förväntas utföra samt vid behov samordna detta med extern räddningspersonal.

11.	Arrangemang för att samordna de interna räddningsinsatserna med de externa.

12.	Uppgifter om tidigare analyser av kemikalier som används som dispergeringsadditiv, vilka genomförts för att minimera folkhälsokonsekvenser och ytterligare miljöskador.