27.10.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/13

(1)

Europeiska rådet har uppmanat medlemsstaterna att från och med den 1 januari 2012 informera kommissionen om alla nya och befintliga bilaterala avtal med tredjeländer på energiområdet. Kommissionen bör göra denna information tillgänglig för alla övriga medlemsstater i lämplig form, med hänsyn till behovet av att skydda kommersiellt känsliga uppgifter.

(2)

Enligt artikel 4 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) krävs att medlemsstaterna vidtar alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av fördragen eller av unionsinstitutionernas akter. Medlemsstaterna bör därför undvika eller undanröja inslag som innebär motsättningar mellan unionsrätten och internationella avtal som ingåtts mellan medlemsstater och tredjeländer.

(3)

För att den inre energimarknaden ska fungera väl krävs att den energi som importeras till unionen omfattas fullt ut av de bestämmelser som ligger till grund för inrättandet av den inre energimarknaden. En inre energimarknad som inte fungerar väl försätter unionen i ett sårbart och ofördelaktigt läge när det gäller trygg energiförsörjning och undergräver dess potentiella fördelar för europeiska konsumenter och europeisk industri. En hög grad av insyn när det gäller avtal mellan medlemsstater och tredjeländer på energiområdet skulle göra det möjligt för unionen att vidta samordnade åtgärder, i solidarisk anda, för att se till att sådana avtal överensstämmer med unionsrätten och effektivt tryggar energiförsörjningen. Sådan insyn skulle också främja både ett närmare samarbete inom unionen när det gäller yttre förbindelser på energiområdet och unionens långsiktiga politiska mål i fråga om energi, klimat och tryggad energiförsörjning.

(4)

En ny mekanism för informationsutbyte bör därför inrättas. Den bör endast omfatta mellanstatliga avtal som påverkar den inre marknaden för energi eller en trygg energiförsörjning inom unionen, eftersom dessa båda frågor är nära förbundna med varandra. Medlemsstaterna bör ansvara för den första bedömningen av huruvida ett mellanstatligt avtal eller en annan text som det uttryckligen hänvisas till i ett mellanstatligt avtal påverkar den inre marknaden för energi eller en trygg energiförsörjning i unionen. I tveksamma fall bör medlemsstaterna samråda med kommissionen. I princip har avtal som inte längre är i kraft eller inte längre tillämpas ingen inverkan på den inre marknaden för energi eller en trygg energiförsörjning i unionen och bör därför inte omfattas av denna mekanism för informationsutbyte. Mekanismen för informationsutbyte bör särskilt omfatta alla mellanstatliga avtal som påverkar leveranserna av gas, olja och elektricitet genom fast infrastruktur eller som påverkar den totala mängd energi som importeras till unionen.

(5)

Mellanstatliga avtal som i sin helhet måste anmälas till kommissionen på grundval av andra unionsakter bör undantas från mekanismen för informationsutbyte. Det undantaget bör dock inte gälla mellanstatliga avtal med tredjeländer som påverkar utvecklingen och användningen av gasinfrastruktur och gasförsörjning och vilka måste anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 13.6 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen (3). Sådana avtal bör anmälas enligt de bestämmelser som fastställs i detta beslut. För att undvika dubbelarbete bör en anmälan som lämnas in i enlighet med detta beslut anses uppfylla den skyldighet som fastställs i artikel 13.6 a i förordning (EU) nr 994/2010.

(6)

Mellanstatliga avtal som rör frågor som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen bör inte omfattas av detta beslut.

(7)

Detta beslut skapar inte några skyldigheter vad gäller avtal mellan kommersiella enheter. Det hindrar dock inte medlemsstaterna från att frivilligt meddela kommissionen om kommersiella avtal som det uttryckligen hänvisas till i mellanstatliga avtal. Eftersom kommersiella avtal eventuellt kan innehålla reglerande bestämmelser, bör dessutom kommersiella operatörer som förhandlar om kommersiella avtal med operatörer från tredjeländer ha möjlighet att be kommissionen om vägledning för att undvika potentiella konflikter med unionsrätten.

(8)

Medlemsstaterna bör till kommissionen översända alla befintliga mellanstatliga avtal oavsett om de har trätt i kraft eller tillämpas provisoriskt i den mening som avses i artikel 25 i Wienkonventionen om traktaträtten, samt alla nya mellanstatliga avtal.

(9)

Större öppenhet vad gäller framtida mellanstatliga avtal på energiområdet som kommer att framförhandlas eller om vilka förhandlingar pågår mellan medlemsstater och tredjeländer kan bidra till samstämmighet i medlemsstaternas förhållningssätt till sådana avtal samt till överensstämmelse med unionsrätten och till en trygg energiförsörjning i unionen. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att underrätta kommissionen om förhandlingar om nya mellanstatliga avtal eller ändringar av befintliga mellanstatliga avtal. När medlemsstaterna väljer det alternativet bör kommissionen regelbundet hållas underrättad om hur förhandlingarna framskrider. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att inbjuda kommissionen att delta i förhandlingarna som observatör.

Kommissionen bör också ha möjlighet att delta som observatör på egen begäran, om den berörda medlemsstaten godkänner detta. Medlemsstaterna bör även ha möjlighet att begära att kommissionen biträder dem under deras förhandlingar med tredjeländer. I sådana fall bör kommissionen ha möjlighet att ge råd om hur oförenlighet med unionsrätten kan undvikas och att rikta uppmärksamheten på målen för unionens energipolitik och principen om solidaritet mellan medlemsstaterna.

(10)

Kommissionen bör bedöma huruvida befintliga mellanstatliga avtal är förenliga med unionsrätten. Om avtalen inte är förenliga med unionsrätten, bör medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att finna en passande lösning för att undanröja oförenligheten.

(11)

För att säkerställa större öppenhet och undvika eventuella konflikter med unionsrätten bör medlemsstaterna ha möjlighet att informera kommissionen om ett nytt mellanstatligt avtal med ett tredjeland före eller under förhandlingarna. Om en medlemsstat som har förhandlat fram ett mellanstatligt avtal har informerat kommissionen på detta sätt innan förhandlingarna avslutades och har överlämnat utkastet till mellanstatligt avtal till kommissionen, bör kommissionen ha möjlighet att underrätta den medlemsstaten om sin uppfattning när det gäller det framförhandlade avtalets förenlighet med unionsrätten. I enlighet med artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har kommissionen rätt att inleda ett överträdelseförfarande, om den anser att medlemsstaten har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EUF-fördraget.

(12)

Alla slutliga, ratificerade mellanstatliga avtal som omfattas av detta beslut bör översändas till kommissionen, så att alla övriga medlemsstater kan informeras.

(13)

Kommissionen bör göra all information som den tar emot tillgänglig för alla övriga medlemsstater i säker elektronisk form. Kommissionen bör respektera begäran från medlemsstaterna om att den information som lämnas in ska behandlas konfidentiellt. En begäran om konfidentialitet bör dock inte begränsa kommissionens egen tillgång till konfidentiella uppgifter, eftersom den behöver uttömmande information för sin egen bedömning. Kommissionen bör ansvara för att bestämmelsen om konfidentialitet tillämpas. Begäran om konfidentialitet bör inte påverka rätten till tillgång till handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (4).

(14)

Om en medlemsstat anser att ett mellanstatligt avtal är konfidentiellt, bör den förse kommissionen med en sammanfattning av avtalet, så att övriga medlemsstater kan ta del av den sammanfattningen.

(15)

Ett ständigt informationsutbyte om mellanstatliga avtal på unionsnivå bör göra det möjligt att utveckla bästa praxis. Kommissionen bör på grundval av denna bästa praxis, när så är lämpligt i samarbete med Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten) beträffande unionens utrikespolitik, utarbeta fakultativa förlagor till klausuler som kan användas i mellanstatliga avtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Syftet med att använda sådana förlagor bör vara att undvika att mellanstatliga avtal strider mot unionsrätten, särskilt konkurrensrätten och bestämmelser för den inre marknaden för energi, och mot internationella avtal som unionen ingått. Användningen av förlagorna bör vara fakultativ och det bör vara möjligt att anpassa deras innehåll till eventuella särskilda omständigheter.

(16)

Med tanke på den inre marknaden för energi och målen för unionens energipolitik bör medlemsstater vederbörligen beakta dessa mål, när de förhandlar om mellanstatliga avtal på energiområdet som inverkar på unionens energipolitik.

(17)

Ökad ömsesidig kunskap om befintliga och nya mellanstatliga avtal bör möjliggöra en bättre samordning på energiområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och kommissionen. En sådan bättre samordning bör göra det möjligt för medlemsstaterna att fullt ut dra nytta av unionens politiska och ekonomiska inflytande och för kommissionen att föreslå lösningar på problem som identifieras på området för mellanstatliga avtal.

(18)

Kommissionen bör underlätta och uppmuntra samordning mellan medlemsstater i syfte att stärka unionens övergripande strategiska roll genom en stark och effektiv samordnad strategi för producent-, transit- och konsumentländer.

(19)

Mekanismen för informationsutbyte, inbegripet bedömningar som medlemsstater ska göra vid dess genomförande, gäller utan att det påverkar tillämpningen av unionens bestämmelser om överträdelser, statligt stöd och konkurrens.

(20)

Kommissionen bör bedöma huruvida detta beslut är tillräckligt och effektivt när det gäller att säkerställa överensstämmelse mellan mellanstatliga avtal och unionsrätten samt en hög samordningsnivå mellan medlemsstaterna i fråga om mellanstatliga avtal på energiområdet.

(21)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen informationsutbyte mellan medlemsstaterna och kommissionen om mellanstatliga avtal på energiområdet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta besluts verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

syfte,

b)

mål och tillämpningsområde,

c)

varaktighet,

d)

avtalsslutande parter och

e)

uppgifter om de viktigaste beståndsdelarna.

a)

granska utvecklingen av mellanstatliga avtal och sträva efter samstämmighet och konsekvens i unionens yttre förbindelser på energiområdet med producent-, transit- och konsumentländer,

b)

identifiera vanliga problem med mellanstatliga avtal och överväga lämpliga åtgärder för att hantera dessa problem samt vid behov föreslå lösningar,

c)

på grundval av bästa praxis och i samråd med medlemsstater utarbeta frivilliga förlagor till klausuler, vilkas tillämpning avsevärt skulle förbättra framtida mellanstatliga avtals förenlighet med unionsrätten,

d)

när så är lämpligt stödja utarbetandet av multilaterala mellanstatliga avtal, där flera medlemsstater eller hela unionen är parter.