22.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 192/1


EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 691/2011

av den 6 juli 2011

om europeiska miljöräkenskaper

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 338.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (1), och

av följande skäl:

(1)

I artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen fastslås det bland annat att unionen ”ska verka för en hållbar utveckling i Europa som bygger på välavvägd ekonomisk tillväxt och på prisstabilitet, på en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt på en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”.

(2)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (2) bekräftades det att korrekt information om miljöförhållanden och om viktiga trender, påtryckningar och drivkrafter för miljöförändringar är av största vikt för utarbetande och genomförande av en effektiv politik samt mer generellt för människors egenmakt. Det bör utvecklas redskap för att göra allmänheten mer medveten om miljöeffekterna av ekonomisk aktivitet.

(3)

Ett vetenskapligt korrekt tillvägagångssätt för att mäta resursbristen kommer i framtiden att vara avgörande för en hållbar utveckling i unionen.

(4)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1578/2007/EG av den 11 december 2007 om gemenskapens statistiska program 2008–2012 (3) görs en klar hänvisning till behovet av statistik och räkenskaper av hög kvalitet på miljöområdet. Vidare anges det under viktiga initiativ för 2008–2012 att det när så är lämpligt bör utvecklas rättsliga grunder för de centrala områden av insamlingen av miljöuppgifter som för närvarande inte omfattas av rättsakter.

(5)

I sitt meddelande av den 20 augusti 2009, med titeln Bortom BNP: Att mäta framsteg i en föränderlig värld, erkände kommissionen behovet av att komplettera befintliga indikatorer med uppgifter om miljömässiga och sociala aspekter för att möjliggöra mer konsekventa och övergripande politiska beslut. I detta syfte innebär miljöräkenskaper en möjlighet att övervaka ekonomins effekter på miljön och undersöka hur de kan minskas. Miljöräkenskaper beskriver växelverkan mellan ekonomin, hushållen och miljön, och ger därför mer information än rena nationalräkenskaper. De bildar ett viktigt uppgiftsunderlag för miljöpolitiskt beslutsfattande och kommissionen bör använda dem när den gör konsekvensbedömningar. I överensstämmelse med principen om hållbar utveckling och strävan att uppnå ett resurseffektivt och utsläppssnålt samhälle, som ingår i Europa 2020-strategin och flera viktiga initiativ, är det desto viktigare att utveckla ett ramverk för uppgifter, vilket genomgående inbegriper såväl miljö- som ekonomifrågor.

(6)

Det europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS), som upprättades genom rådets förordning (EG) nr 2223/96 av den 25 juni 1996 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i gemenskapen (4) (nedan kallat ENS 95) och som överensstämmer med systemet för nationalräkenskaper (SNA), antaget i februari 1993 av Förenta nationernas statistiska kommission, är unionens viktigaste instrument för ekonomisk statistik och många ekonomiska indikatorer (däribland BNP). ENS kan användas för att analysera och utvärdera olika aspekter av ekonomin (t.ex. dess struktur, specifika delar och utveckling över tiden), medan det för vissa specifika uppgiftsbehov, t.ex. analys av interaktionen mellan miljö och ekonomi, är bäst att upprätta separata satelliträkenskaper.

(7)

I sina slutsatser från juni 2006 uppmanade Europeiska rådet unionen och dess medlemsstater att utvidga nationalräkenskaperna, så att de även omfattar centrala aspekter av hållbar utveckling. Nationalräkenskaperna bör därför kompletteras med integrerade miljöräkenskaper med helt konsistenta uppgifter.

(8)

Det är av stor betydelse att de europeiska miljöräkenskaperna, så snart systemet fungerar fullt ut, används aktivt och korrekt i alla medlemsstater och all relevant unionspolitik, som ett viktigt underlag för konsekvensbedömningar, handlingsplaner, lagstiftningsförslag och andra viktiga resultat av den politiska processen.

(9)

Aktuellare uppgifter kan också tas fram genom nutidsprognoser (”now-casting”) som använder statistiska metoder liknande dem som används i framtidsprognoser för att åstadkomma tillförlitliga beräkningar.

(10)

Genom satelliträkenskaper kan nationalräkenskapernas analysmöjligheter utökas till att på ett flexibelt sätt omfatta utvalda samhällsproblem, såsom belastning på miljön till följd av mänsklig verksamhet, utan att överbelasta eller störa det centrala systemet. Satelliträkenskaperna bör regelbundet göras tillgängliga för allmänheten i begriplig form.

(11)

Systemet för integrerade miljöräkenskaper (SEEA), som utvecklats gemensamt av FN, Europeiska kommissionen, IMF, OECD och Världsbanken, är ett satellitsystem till SNA. Där samlas information om ekonomi och miljö i en gemensam ram, så att man kan mäta miljöns bidrag till ekonomin och ekonomins inverkan på miljön. SEEA ger beslutsfattarna indikatorer och beskrivande statistik för övervakning av denna interaktion och en databas för strategisk planering och politiska analyser för kartläggning av mer hållbara utvecklingsvägar.

(12)

SEEA sammanställer och integrerar i möjligaste mån de olika kategorierna av miljöräkenskaper. Generellt utvidgar alla dessa kategorier sådana befintliga SNA-begrepp som omkostnader, realkapitalbildning och kapitalstock, genom att komplettera dem med ytterligare fysiska data, så att de omfattar miljökostnader och användning av naturtillgångar i produktionen, eller genom att ändra dem genom att införliva dessa effekter i monetära termer. Inom dessa generella riktlinjer varierar de många befintliga kategorierna betydligt när det gäller metoder och de miljöfrågor som behandlas.

(13)

Kommissionen lade fram sitt första meddelande om ”gröna räkenskaper” 1994. Därefter har kommissionen (Eurostat) och medlemsstaterna utvecklat och provat redovisningsmetoder, så att flera medlemsstater nu regelbundet presenterar sina första versioner av miljöräkenskaperna. Vanligast är fysiska miljöräkenskaper över luftutsläpp (däribland växthusgaser) och materialförbrukning samt monetära räkenskaper över utgifter för miljöskydd och miljöskatter.

(14)

Ett av målen för den period som omfattas av gemenskapens statistiska program 2008–2012 är att initiativ ska tas på vissa områden där det regelbundet produceras europeisk statistik som nått en tillräcklig utvecklingsgrad, för att överenskommelser ska kunna ersättas med unionslagstiftning.

(15)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik (5) utgör en referensram för de europeiska miljöräkenskaperna. Den kräver att europeisk statistik iakttar principerna om yrkesmässigt oberoende, opartiskhet, objektivitet, tillförlitlighet, statistisk konfidentialitet och kostnadseffektivitet.

(16)

Eftersom de olika delarna av miljöräkenskaperna är under utveckling och befinner sig i olika utvecklingsskeden, bör man anta en modulstruktur som ger tillräcklig flexibilitet och bland annat gör det möjligt att lägga till ytterligare moduler.

(17)

Det bör inrättas ett program för pilotstudier för att förbättra rapport- och uppgiftskvaliteten, förbättra metoderna och bana väg för vidareutveckling.

(18)

Innan ytterligare rapporteringsskyldigheter införs bör en genomförbarhetsbedömning göras.

(19)

Kommissionen bör få medge undantag för medlemsstaterna under övergångsperioderna, om det krävs omfattande anpassningar av de nationella statistiksystemen.

(20)

Unionen bör uppmuntra införande av miljöräkenskaper i tredjeländer, särskilt i de länder som delar miljöresurser (framför allt vatten) med medlemsstaterna.

(21)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att skapa en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(22)

Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen för att anpassa modulerna till utvecklingen inom miljö, ekonomi och teknik samt för att tillhandahålla metodanvisningar. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(23)

I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (6).

(24)

Kommittén för det europeiska statistiksystemet har hörts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs en gemensam ram för insamling, sammanställning, överföring och utvärdering av europeiska miljöräkenskaper, i syfte att upprätta miljöräkenskaper som satelliträkenskaper till ENS 95 genom att tillhandahålla metoder, gemensamma standarder, definitioner, klassificeringar och redovisningsregler som ska användas för att sammanställa miljöräkenskaperna.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   utsläpp till luft: det fysiska flöde av gasformiga ämnen eller partiklar från den nationella ekonomin (produktions- eller konsumtionsprocesser) till atmosfären (som en del av miljösystemet),

2.   miljörelaterad skatt: skatt vars skatteunderlag är en fysisk enhet (eller en uppskattning av en fysisk enhet) av något som har en bevisad och specifik negativ inverkan på miljön och som identifieras som en skatt i ENS 95,

3.   materialflödesräkenskaper för ekonomin (EW-MFA): konsistenta sammanställningar av materialinflödet till de nationella ekonomierna, förändringarna i materialstocken inom ekonomin och materialutflödet till andra ekonomier eller till miljön.

Artikel 3

Moduler

1.   De miljöräkenskaper som ska sammanställas inom den gemensamma ram som avses i artikel 1 ska grupperas i följande moduler:

a)

En modul för räkenskaper över utsläpp till luft i enlighet med bilaga I.

b)

En modul för miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet i enlighet med bilaga II.

c)

En modul för materialflödesräkenskaper för ekonomin i enlighet med bilaga III.

2.   Varje bilaga ska innehålla följande information:

a)

Syftena med sammanställningen av räkenskaperna.

b)

Räkenskapernas omfattning.

c)

En förteckning över de variabler för vilka uppgifter ska sammanställas och överföras.

d)

Det första referensåret, frekvens och tidsfrister för överföring för sammanställningen av räkenskaperna.

e)

Rapporteringstabeller.

f)

Den maximala längden för de övergångsperioder som avses i artikel 8 under vilka undantag får beviljas av kommissionen.

3.   När så behövs för att beakta utvecklingen inom miljö, ekonomi och teknik, ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 9 för att

a)

lämna metodanvisningar, och

b)

uppdatera de bilagor som avses i punkt 1 i fråga om den information som avses i punkt 2 c–e.

Kommissionen ska då den utövar sin befogenhet enligt denna punkt säkerställa att de delegerade akterna inte medför betydande ytterligare administrativa bördor för medlemsstaterna och för de deltagande enheterna.

Artikel 4

Pilotstudier

1.   Kommissionen ska utarbeta ett program för pilotstudier, som på frivillig basis ska genomföras av medlemsstaterna för att utveckla rapporteringen och förbättra uppgiftskvaliteten, skapa långa tidsserier och utveckla metoder. Programmet ska innehålla pilotstudier för kontroll av om det är genomförbart att införa nya moduler för miljöräkenskaper. Vid utarbetandet av programmet ska kommissionen se till att medlemsstaterna och de deltagande enheterna inte drabbas av några ytterligare administrativa eller finansiella bördor.

2.   Kommissionen ska utvärdera och offentliggöra resultaten av pilotstudierna och då ta hänsyn till fördelarna med att ha tillgång till uppgifterna i förhållande till kostnaderna för insamling och den administrativa bördan för uppgiftslämnarna. Dessa resultat ska beaktas i de förslag om att införa nya moduler för miljöräkenskaper som kommissionen får ta med i den rapport som avses i artikel 10.

Artikel 5

Uppgiftsinsamling

1.   Medlemsstaterna ska i enlighet med bilagorna till denna förordning samla in de uppgifter som behövs för att undersöka de variabler som avses i artikel 3.2 c.

2.   Medlemsstaterna ska i enlighet med principen om administrativ förenkling samla in de uppgifter som behövs genom att kombinera följande olika källor:

a)

Undersökningar.

b)

Förfaranden för statistisk beräkning, om vissa variabler inte har undersökts för alla enheter.

c)

Administrativa källor.

3.   Medlemsstaterna ska informera kommissionen och lämna närmare upplysningar om de metoder och källor som används.

Artikel 6

Överföring till kommissionen (Eurostat)

1.   Medlemsstaterna ska till kommissionen (Eurostat) överföra de uppgifter som anges i bilagorna, inklusive konfidentiella uppgifter, inom de angivna tidsfristerna.

2.   Uppgifterna ska överföras i ett lämpligt tekniskt format, som ska fastställas av kommissionen genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

Artikel 7

Kvalitetsbedömning

1.   Vid tillämpningen av denna förordning ska de kvalitetskriterier som avses i artikel 12.1 i förordning (EG) nr 223/2009 gälla för de uppgifter som överförs.

2.   Medlemsstaterna ska förse kommissionen (Eurostat) med en rapport om de överförda uppgifternas kvalitet.

3.   Vid tillämpningen av de kvalitetskriterier som avses i punkt 1 på uppgifter som omfattas av denna förordning ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa kvalitetsrapporternas form, frekvens och uppställning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

4.   Kommissionen (Eurostat) ska bedöma de överförda uppgifternas kvalitet och får inom en månad efter mottagandet av uppgifterna begära att den berörda medlemsstaten vid behov lämnar ytterligare information om uppgifterna eller en reviderad uppsättning uppgifter.

Artikel 8

Undantag

1.   Kommissionen får anta genomförandeakter i syfte att medge undantag för medlemsstaterna under de övergångsperioder som avses i bilagorna om betydande anpassningar krävs av de nationella statistiksystemen. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

2.   I syfte att erhålla ett undantag enligt punkt 1 ska den berörda medlemsstaten lägga fram en väl motiverad ansökan till kommissionen senast den 12 november 2011.

Artikel 9

Delegeringens utövande

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 11 augusti 2011. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 3.3 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 10

Rapportering och översyn

Senast den 31 december 2013 och därefter vart tredje år ska kommissionen överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Denna rapport ska innehålla en utvärdering av framför allt kvaliteten hos de uppgifter som har överförts, de metoder som använts vid uppgiftsinsamlingen, den administrativa bördan för medlemsstaterna och de deltagande enheterna samt statistikens användbarhet och effektivitet.

Rapporten ska vid behov och med beaktande av de resultat som avses i artikel 4.2 åtföljas av förslag

om införande av nya moduler för miljöräkenskaper, t.ex. utgifter och intäkter i samband med miljöskydd (Eper)/räkenskaper för miljöskyddskostnader (Epea), sektorn för miljövänliga varor och tjänster (EGSS), energiräkenskaper, miljörelaterade transfereringar (subventioner), räkenskaper för resursanvändning och förvaltningskostnader (Rumea), vattenräkenskaper (kvantitativa och kvalitativa aspekter), avfallsräkenskaper, skogsräkenskaper, räkenskaper för ekosystemtjänster, räkenskaper för mängder av upplagrat material i ekonomin (EW-MSA) och skattningar av utvunnet icke använt material (inklusive jord),

avsedda att ytterligare förbättra kvaliteten hos uppgifterna och metoderna för uppgiftsinsamling, så att uppgifterna blir mer heltäckande och jämförbara och den administrativa bördan för företag och förvaltning minskar.

Artikel 11

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för det europeiska statistiksystemet, inrättad genom förordning (EG) nr 223/2009. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 12

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Strasbourg den 6 juli 2011.

På Europaparlamentets vägnar

J. BUZEK

Ordförande

På rådets vägnar

M. DOWGIELEWICZ

Ordförande


(1)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 7 juni 2011 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 21 juni 2011.

(2)  EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.

(3)  EUT L 344, 28.12.2007, s. 15.

(4)  EGT L 310, 30.11.1996, s. 1.

(5)  EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.

(6)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.


BILAGA I

MODUL FÖR RÄKENSKAPER ÖVER UTSLÄPP TILL LUFT

Avsnitt 1

MÅL

I räkenskaperna över utsläpp till luft registreras och presenteras uppgifter om utsläpp till luft på ett sätt som är förenligt med systemet för nationalräkenskaper. De nationella ekonomiernas utsläpp till luft registreras uppdelat på ekonomisk aktivitet i enlighet med ENS 95. Med ekonomisk aktivitet avses både produktion och konsumtion.

I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för räkenskaperna över utsläpp till luft. Dessa uppgifter kommer att bearbetas på ett sätt som kopplar utsläpp till industrins och hushållens produktion och konsumtion. De uppgifter om direkta utsläpp som rapporteras i enlighet med denna förordning kommer att kombineras med de ekonomiska input-output-tabeller, tillgångs- och användningstabeller samt uppgifter om hushållens konsumtion som redan har rapporterats in till kommissionen (Eurostat) som ett led i ENS 95.

Avsnitt 2

OMFATTNING

Räkenskaperna över utsläpp till luft använder samma systemavgränsningar som ENS 95 och bygger också på hemvistprincipen.

I enlighet med ENS 95 bygger hemvistbegreppet på följande princip: En enhet sägs vara en inhemsk enhet i ett land när den har ett centrum av ekonomisk betydelse inom landets ekonomiska territorium – vilket innebär att den under en längre tid (ett år eller mer) utövar ekonomisk aktivitet inom det territoriet.

I räkenskaperna över utsläpp till luft registreras utsläpp från alla inhemska enheters aktiviteter, oberoende av var dessa utsläpp sker rent geografiskt.

I räkenskaperna över utsläpp till luft registreras flöden av restprodukter i form av gaser och partiklar som härrör från den nationella ekonomin och släpps ut i atmosfären. I denna förordning avses med atmosfär en komponent i miljösystemet. Systemavgränsningen avser gränsen mellan den nationella ekonomin (som en del av det ekonomiska systemet) och atmosfären (som en del av miljösystemet). Efter att ha passerat denna systemavgränsning är de ämnen som släppts ut utom räckhåll för mänsklig kontroll och blir en del av kretsloppet, vilket kan få flera slags konsekvenser för miljön.

Avsnitt 3

VARIABELFÖRTECKNING

Medlemsstaterna ska producera statistik över utsläppen av följande luftföroreningar:

Benämning på luftföroreningen

Kemisk formel

Rapporteringsenhet

Koldioxid exklusive utsläpp från biomassa

CO2

1 000 ton (Gg)

Koldioxid från biomassa

CO2 från biomassa

1 000 ton (Gg)

Dikväveoxid

N2O

ton (Mg)

Metan

CH4

ton (Mg)

Perfluorkarboner

PFC

ton (Mg) CO2-ekvivalenter

Fluorkolväten

HFC

ton (Mg) CO2-ekvivalenter

Svavelhexafluorid

SF6

ton (Mg) CO2-ekvivalenter

Kväveoxider

NOX

ton (Mg) NO2-ekvivalenter

Flyktiga organiska föreningar utom metan

NMVOC

ton (Mg)

Kolmonoxid

CO

ton (Mg)

Partiklar < 10 μm

PM10

ton (Mg)

Partiklar < 2,5 μm

PM2,5

ton (Mg)

Svaveldioxid

SO2

ton (Mg)

Ammoniak

NH3

ton (Mg)

Alla uppgifter ska anges med en decimal.

Avsnitt 4

FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING

1.

Statistik ska sammanställas och överföras årligen.

2.

Statistik ska överföras senast 21 månader efter referensårets slut.

3.

För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat) så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom de tidsfrister som anges i punkt 2.

4.

Det första referensåret är det år som denna förordning träder i kraft.

5.

Vid den första dataöverföringen ska medlemsstaterna lämna årsdata från 2008 till det första referensåret.

6.

Vid varje därpå följande dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret.

Avsnitt 5

RAPPORTERINGSTABELLER

1.

För varje variabel som avses i avsnitt 3 ska uppgifter tas fram genom en hierarkisk näringsgrensindelning, Nace rev. 2 (aggregeringsnivå A*64), som är helt förenlig med ENS 95. Dessutom ska uppgifter tas fram för följande:

Hushållens utsläpp till luft.

Avstämningsposter, med vilket avses poster som tydligt överbryggar skillnaderna mellan räkenskaperna över utsläpp till luft i enlighet med denna förordning och uppgifterna från officiella nationella inventeringar av utsläpp till luft.

2.

Den hierarkiska indelning som avses i punkt 1 är följande:

Utsläpp till luft per bransch – Nace rev. 2 (A*64)

Hushållens utsläpp till luft

Transporter

Uppvärmning/kylning

Övrigt

Avstämningsposter

Räkenskaper över utsläpp till luft totalt (näringsliv + hushåll)

 

Minus inhemska enheter utomlands

Inhemska fiskebåtar i drift utomlands

Landtransport

Sjötransport

Lufttransport

 

Plus utländska enheter inom landet

+

Landtransport

+

Sjötransport

+

Lufttransport

 

(+ eller –) Övriga justeringar och statistisk avvikelse

 

= Totala utsläpp av förorening X enligt rapport till UNFCCC (1)/CLRTAP (2)

Avsnitt 6

MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring.


(1)  Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring.

(2)  Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.


BILAGA II

MODUL FÖR MILJÖRELATERADE SKATTER EFTER EKONOMISK AKTIVITET

Avsnitt 1

MÅL

I statistiken om miljörelaterade skatter registreras och presenteras uppgifter med utgångspunkt i de enheter som betalar skatterna, på ett sätt som är helt förenligt med de uppgifter som rapporteras enligt ENS 95. Där registreras de nationella ekonomiernas intäkter av miljörelaterade skatter uppdelat på ekonomisk aktivitet. Med ekonomisk aktivitet avses både produktion och konsumtion.

I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för intäkter av miljörelaterade skatter efter ekonomisk aktivitet.

Vid statistiken om miljörelaterade skatter kan man direkt använda skattestatistik och statistik över de offentliga finanserna, men det finns vissa fördelar med att om möjligt använda skatteuppgifter som rapporterats enligt ENS 95.

Statistik över miljörelaterade skatter bygger på belopp som styrks av taxeringar och deklarationer eller diskonterade betalningar, för att säkerställa överensstämmelse med ENS 95 och förbättra den internationella jämförbarheten.

ENS 95 innehåller också information om vilka branscher och sektorer som betalar skatterna. Information om skatter som rapporterats enligt ENS 95 finns i räkenskaperna för de institutionella sektorerna och tillgångs- och användningstabeller.

Avsnitt 2

OMFATTNING

Miljörelaterade skatter har samma systemavgränsningar som ENS 95 och består av obligatoriska, ensidiga betalningar, kontant eller in natura, som uttaxeras av den offentliga sektorn eller av unionens institutioner.

Miljörelaterade skatter ingår i följande kategorier i ENS 95:

Skatter på produktion och import (D.2).

Löpande skatter på inkomst, förmögenhet osv. (D.5).

Kapitalskatter (D.91).

Avsnitt 3

VARIABELFÖRTECKNING

Medlemsstaterna ska producera statistik om miljörelaterade skatter enligt följande variabler:

Skatt på energi.

Skatt på transport.

Skatt på föroreningar.

Skatt på naturresurser.

Alla uppgifter ska anges i miljoner nationella valutaenheter.

Avsnitt 4

FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING

1.

Statistik ska sammanställas och överföras årligen.

2.

Statistik ska överföras senast 21 månader efter referensårets slut.

3.

För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat), så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom den tidsfrist som anges i punkt 2.

4.

Det första referensåret är det år som denna förordning träder i kraft.

5.

Vid den första dataöverföringen ska medlemsstaterna lämna årsdata från 2008 till det första referensåret.

6.

Vid varje därpå följande dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret.

Avsnitt 5

RAPPORTERINGSTABELLER

För varje variabel som avses i avsnitt 3 ska uppgifter rapporteras med utgångspunkt i de enheter som betalar skatterna.

För producenter ska rapporteringen av uppgifter ske enligt den hierarkiska näringsgrensindelningen, Nace rev. 2 (aggregeringsnivå A*64 enligt ENS 95).

För konsumenter ska uppgifter rapporteras för

hushåll, och

utomlands bosatta.

Om skatten inte kan hänföras till en av de ovan nämnda grupperna, ska uppgiften rapporteras som ”ej allokerad”.

Avsnitt 6

MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring.


BILAGA III

MODUL FÖR MATERIALFLÖDESRÄKENSKAPER FÖR EKONOMIN (EW-MFA)

Avsnitt 1

MÅL

EW-MFA omfattar alla fasta, gasformiga och flytande material, utom flöden av luft och vatten, och mäts i massenheter per år. I likhet med nationalräkenskapssystemet har EW-MFA två huvudsyften. De detaljerade materialflödena ger ett omfattande empiriskt dataunderlag för flera analytiska studier. De används också för att sammanställa olika materialflödesindikatorer för ekonomin för de nationella ekonomierna.

I denna bilaga fastställs vilka uppgifter medlemsstaterna ska samla in, sammanställa, överföra och utvärdera för EW-MFA.

Avsnitt 2

OMFATTNING

Skillnaden mellan flöden och stockar är en grundläggande princip i materialflödessystem. Ett flöde är i allmänhet en variabel som mäter en kvantitet under en tidsperiod, medan en stock är en variabel som mäter en kvantitet vid en viss tidpunkt. EW-MFA är ett flödesbegrepp. Det mäter in- och utflöden av material och lagerförändringar inom ekonomin i massenheter per år.

EW-MFA överensstämmer med principerna i nationalräkenskapssystemet, t.ex. hemvistprincipen. Det omfattar materialflöden i samband med alla inhemska enheters verksamhet i en nationell ekonomi oavsett var de befinner sig geografiskt.

Två typer av materialflöden över systemavgränsningar är relevanta i EW-MFA:

1.

Materialflöden mellan den nationella ekonomin och dess naturliga miljö. Detta består av utvinning av material (dvs. råvaror, råmaterial eller jungfruliga material) från och utsläpp av material (ofta benämnt restprodukter) i den naturliga miljön.

2.

Materialflöden mellan den nationella ekonomin och utlandets ekonomi. Detta omfattar import och export.

Alla flöden som passerar dessa systemavgränsningar ingår i EW-MFA, vilket också gäller ökningar av stockar producerade av människor. Alla övriga materialflöden inom ekonomin ingår inte i EW-MFA. Detta innebär att den nationella ekonomin behandlas i sin helhet i EW-MFA och att t.ex. branschinterna produktleveranser inte beskrivs. Naturliga flöden inom den naturliga miljön ingår inte heller.

Avsnitt 3

VARIABELFÖRTECKNING

Medlemsstaterna ska i tillämpliga fall producera statistik över de variabler som förtecknas i avsnitt 5 för EW-MFA.

1.

Inhemsk utvinning omfattar den årliga mängden fasta, flytande och gasformiga material (utom luft och vatten) som utvinns ur den naturliga miljön för att användas som insats i ekonomin.

2.

Fysisk import och export omfattar alla importerade eller exporterade varor i massenheter. Handelsvaror omfattar varor i alla bearbetningsstadier, från råvaror till färdigvaror.

Avsnitt 4

FÖRSTA REFERENSÅR, FREKVENS OCH TIDSFRISTER FÖR ÖVERFÖRING

1.

Statistik ska sammanställas och överföras årligen.

2.

Statistik ska överföras senast 24 månader efter referensårets slut.

3.

För att uppfylla användarnas behov av fullständiga och aktuella uppgifter ska kommissionen (Eurostat) så snart tillräckliga uppgifter från länderna finns tillgängliga, ta fram beräkningar av totalerna för EU-27 för denna moduls huvudaggregat. Kommissionen (Eurostat) ska i möjligaste mån ta fram och offentliggöra beräkningar av uppgifter som medlemsstaterna inte har överfört inom den tidsfrist som anges i punkt 2.

4.

Det första referensåret är det år som denna förordning träder i kraft.

5.

Vid den första dataöverföringen ska medlemsstaterna lämna årsdata från 2008 till det första referensåret.

6.

Vid varje därpå följande dataöverföring till kommissionen ska medlemsstaterna lämna årsdata för åren n-4, n-3, n-2, n-1 och n, där n är referensåret.

Avsnitt 5

RAPPORTERINGSTABELLER

Uppgifter uttryckta i massenheter ska tas fram för variablerna i följande tabeller:

Tabell A - Inhemsk utvinning

1   Biomassa

1.1   Grödor (utom fodergrödor)

1.1.1   Spannmål

1.1.2   Rötter och rotknölar

1.1.3   Sockergrödor

1.1.4   Baljväxter

1.1.5   Nötter

1.1.6   Oljeväxter

1.1.7   Grönsaker

1.1.8   Frukter

1.1.9   Fibrer

1.1.10   Övriga grödor

1.2   Skörderester (använda), fodergrödor och betad biomassa

1.2.1   Skörderester (använda)

1.2.1.1   Halm

1.2.1.2   Övriga skörderester (blast från socker- och foderbetor, övrigt)

1.2.2   Foderväxter och betad biomassa

1.2.2.1   Foderväxter (inklusive skörd av biomassa från gräsmark)

1.2.2.2   Betad biomassa

1.3   Trä (plus frivillig rapportering av nettoökning av virkeslager)

1.3.1   Timmer (industriellt rundvirke)

1.3.2   Träbränsle och annan utvinning

1.4   Fångst av vildlevande fisk, vattenväxter och vattenlevande djur, jakt och skörd

1.4.1   Fångst av vildlevande fisk

1.4.2   Övriga vattenlevande djur och vattenväxter

1.4.3   Jakt och skörd

2   Metallmalm (råmalm)

2.1   Järn

2.2   Andra metaller än järn

2.2.1   Koppar (plus frivillig rapportering av metallhalten)

2.2.2   Nickel (plus frivillig rapportering av metallhalten)

2.2.3   Bly (plus frivillig rapportering av metallhalten)

2.2.4   Zink (plus frivillig rapportering av metallhalten)

2.2.5   Tenn (plus frivillig rapportering av metallhalten)

2.2.6   Guld, silver, platina och andra ädla metaller

2.2.7   Bauxit och andra typer av aluminium

2.2.8   Uran och torium

2.2.9   Övriga

3   Icke-metalliska mineraliska produkter

3.1   Marmor, granit, sandsten, porfyr, basalt, annan natur- eller byggnadssten (utom skiffer)

3.2   Krita och dolomit

3.3   Skiffer

3.4   Mineral för framställning av kemikalier och gödselmedel

3.5   Salt

3.6   Kalksten och gipssten

3.7   Leror och kaolin

3.8   Sand och grus

3.9   Övriga

3.10   Utvunna markmaterial (inklusive jord), endast om använda (frivillig rapportering)

4   Fossila bränslen/bärare

4.1   Kol och andra fasta bränslen/bärare

4.1.1   Lignit (brunkol)

4.1.2   Stenkol

4.1.3   Oljeskiffer och oljesand

4.1.4   Torv

4.2   Flytande och gasformiga bränslen/bärare

4.2.1   Råolja, kondensat och naturgasvätskor (NGL)

4.2.2   Naturgas

Tabell B (Import – total handel), C (Import – handel utanför EU), D (Export – total handel), E (Export – handel utanför EU)

1   Biomassa och biomasseprodukter

1.1   Grödor, obearbetade och bearbetade

1.1.1   Spannmål, obearbetat och bearbetat

1.1.2   Rötter och rotknölar, obearbetade och bearbetade

1.1.3   Sockergrödor, obearbetade och bearbetade

1.1.4   Baljväxter, obearbetade och bearbetade

1.1.5   Nötter, obearbetade och bearbetade

1.1.6   Oljeväxter, obearbetade och bearbetade

1.1.7   Grönsaker, obearbetade och bearbetade

1.1.8   Frukter, obearbetade och bearbetade

1.1.9   Fibrer, obearbetade och bearbetade

1.1.10   Övriga grödor, obearbetade och bearbetade

1.2   Skörderester och fodergrödor

1.2.1   Skörderester (använda), obearbetade och bearbetade

1.2.1.1   Halm

1.2.1.2   Övriga skörderester

1.2.2   Foderväxter

1.2.2.1   Foderväxter

1.3   Trä och trävaror

1.3.1   Timmer, obearbetat och bearbetat

1.3.2   Träbränsle och annan utvinning, obearbetat och bearbetat

1.4   Fiskefångst och andra vattenlevande djur och vattenväxter, obearbetade eller bearbetade

1.4.1   Fiskefångst

1.4.2   Övriga vattenlevande djur och vattenväxter

1.5   Andra levande djur än i 1.4 och animaliska produkter

1.5.1   Andra levande djur än i 1.4

1.5.2   Kött och köttberedningar

1.5.3   Mejerivaror, ägg och honung

1.5.4   Andra animaliska produkter (fibrer, skinn, pälsar, läder m.m.)

1.6   Produkter framställda huvudsakligen ur biomassa

2   Metallmalm, även anrikad, obearbetad och bearbetad

2.1   Metallmalm, även anrikad, järn och stål, obearbetad och bearbetad

2.2   Annan metallmalm än järnmalm, även anrikad, obearbetad och bearbetad

2.2.1   Koppar

2.2.2   Nickel

2.2.3   Bly

2.2.4   Zink

2.2.5   Tenn

2.2.6   Guld, silver, platina och andra ädla metaller

2.2.7   Bauxit och andra typer av aluminium

2.2.8   Uran och torium

2.2.9   Övriga

2.3   Produkter huvudsakligen av metall

3   Icke-metalliska mineraliska produkter, obearbetade och bearbetade

3.1   Marmor, granit, sandsten, porfyr, basalt och annan natur- eller byggnadssten (utom skiffer)

3.2   Krita och dolomit

3.3   Skiffer

3.4   Mineral för framställning av kemikalier och gödselmedel

3.5   Salt

3.6   Kalksten och gipssten

3.7   Leror och kaolin

3.8   Sand och grus

3.9   Övriga

3.10   Utvunna markmaterial (inklusive jord), endast om använda (frivillig rapportering)

3.11   Produkter huvudsakligen av icke metallisk mineral

4   Fossila bränslen/bärare, obearbetade och bearbetade

4.1   Kol och andra fasta energiprodukter, obearbetade och bearbetade

4.1.1   Lignit (brunkol)

4.1.2   Stenkol

4.1.3   Oljeskiffer och oljesand

4.1.4   Torv

4.2   Flytande och gasformig energi, obearbetad och bearbetad

4.2.1   Råolja, kondensat och naturgasvätskor (NGL)

4.2.2   Naturgas

4.3   Produkter framställda huvudsakligen ur fossil energi

5   Andra produkter

6   Avfall som importeras (tabell B och C)/exporteras (tabell D och E) för slutbehandling och bortskaffande

Följande justeringar till hemvistprincipen ska införas i tabellerna B och D:

Bränsle som bunkras av inhemska enheter utomlands (tillägg till import, tabell B) och bränsle som bunkras av utländska enheter på inhemskt territorium (tillägg till export, tabell D)

1

Bränsle för landtransport

2

Bränsle för sjötransport

3

Bränsle för lufttransport

Avsnitt 6

MAXIMAL LÄNGD FÖR ÖVERGÅNGSPERIODERNA

Vid tillämpning av bestämmelserna i denna bilaga är den längsta övergångsperiod som får medges två år efter den första tidsfristen för överföring.