19.2.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 46/14

(1)

I förordning (EG) nr 853/2004 fastställs särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung. Där föreskrivs bland annat krav för produktion och utsläppande på marknaden av kött av hägnat och frilevande vilt. Livsmedelsföretagarna ska se till att sådant kött släpps ut på marknaden endast om det har framställts i enlighet med avsnitten III och IV i bilaga III till den förordningen.

(2)

Enligt avsnitt III i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 får livsmedelsföretagarna under vissa förutsättningar slakta hägnade strutsfåglar och vissa hägnade hov- och klövdjur på ursprungsplatsen med den behöriga myndighetens tillstånd. Bland dessa förutsättningar ingår att de slaktade djuren till slakteriet ska åtföljas av ett intyg som utfärdats av den livsmedelsföretagare som födde upp dem och av ett intyg som utfärdats och undertecknats av den officiella eller godkända veterinären.

(3)

Det intyg som utfärdats och undertecknats av den officiella eller godkända veterinären ska innehålla uppgift om datum och tidpunkt för slakten och ska styrka att besiktningen före slakt gett ett gynnsamt resultat och att slakten och avblodningen utförts på ett korrekt sätt.

(4)

I rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (2) finns bestämmelser om avlivning av djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn, päls eller andra produkter. Enligt den förordningen ska företagarna se till att vissa steg i slaktprocessen endast utförs av personer som för dessa verksamheter innehar ett kompetensbevis som styrker att de kan utföra dem i enlighet med bestämmelserna i den förordningen.

(5)

Den officiella eller godkända veterinärens ständiga närvaro under slakten och avblodningen på anläggningen kan anses vara onödig om den livsmedelsföretagare som utför slakten, i enlighet med förordning (EG) nr 1099/2009, har lämplig kompetensnivå och ett kompetensbevis för sådan verksamhet. I sådana fall bör livsmedelsföretagarna, i stället för den officiella eller godkända veterinären, få intyga att slakten och avblodningen har utförts på ett korrekt sätt samt ange datum och tidpunkt för slakten.

(6)

I avsnitt IV kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs dessutom att den utbildade personen, så snart som möjligt efter avlivningen av storvilt, ska undersöka kroppen och alla urtagna inälvor för att leta efter tecken som kan tyda på att köttet utgör en hälsorisk. Om det vid den undersökningen inte upptäcks några onormala tecken som kan tyda på att köttet utgör en hälsorisk, om inget onormalt beteende observerats före avlivningen och om det inte finns misstanke om miljöförorening, ska den utbildade personen fästa ett numrerat intyg på djurkroppen som anger detta.

(7)

Erfarenheten av tillämpningen av dessa bestämmelser visar att det är rimligt att föreskriva att intyget inte behöver fästas på djurkroppen och att intyget får omfatta flera djurkroppar, under förutsättning att en tydlig koppling mellan djurkropparna och det intyg som gäller dessa fastställs och garanteras.

(8)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (3) fastställs folk- och djurhälsobestämmelser om insamling, transport, lagring, hantering, bearbetning och användning eller bortskaffande av animaliska biprodukter, så att dessa produkter inte innebär några risker för folk- eller djurhälsan. I kapitel VII i bilaga VIII till den förordningen fastställs krav vid tillverkning av jakttroféer.

(9)

Enligt den förordningen ska också tekniska anläggningar godkännas av den behöriga myndigheten, under förutsättning att vissa krav är uppfyllda. I dessa krav ingår bland annat att tekniska anläggningar ska uppfylla de särskilda krav på produktionen som ställs i den förordningen.

(10)

I avsnitt IV kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 föreskrivs för storvilt att skalle och inälvor inte behöver åtfölja kroppen till vilthanteringsanläggningen, utom när det gäller arter som kan tänkas ha trikinos, vars skalle (med undantag av betar) och mellangärde måste åtfölja kroppen.

(11)

I vissa medlemsstater med en lång jakttradition brukar hela skallar av djur, även av djur som är mottagliga för trikininfektion, användas som jakttroféer. Kraven i avsnitt IV kapitel II i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 medför svårigheter för jägarna och de tekniska anläggningarna när det gäller tillverkning av jakttroféer av arter som är mottagliga för trikininfektion.

(12)

Den behöriga myndigheten bör därför ges möjlighet att tillåta att skallar av djur som är mottagliga för trikininfektion sänds till en godkänd teknisk anläggning för tillverkning av jakttroféer, även innan resultatet av trikintestet är tillgängligt. I alla sådana fall bör det finnas tillräckliga spårbarhetsgarantier.

(13)

Förordning (EG) nr 853/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.