21.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 215/8

(1)

Den 20 januari 2009 antog rådet beslut 2009/290/EG (2) om att ge Lettland ett medelfristigt ekonomiskt stöd för en period av tre år enligt artikel 143 i fördraget. I det åtföljande samförståndsavtal som undertecknades den 28 januari 2009 och dess successiva tillägg fastställs de villkor för den ekonomiska politiken som ligger till grund för utbetalningen av det ekonomiska stödet. Beslut 2009/290/EG ändrades den 13 juli 2009 genom rådets beslut 2009/592/EG (3). Det senaste tillägget till samförståndsavtalet undertecknades i juni 2011.

(2)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin. Denna strategi bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder måste vidtas för att stimulera EU:s potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(3)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (4), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(4)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(5)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att ge prioritet åt att sanera budgetarna och återställa hållbara offentliga finanser, minska arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och göra nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. Lettlands konvergensprogram och det nationella reformprogrammet innehåller allmänna hänvisningar till europluspakten. I en skrivelse som skickades till Europeiska rådet den 17 maj 2011 framhålls specifika åtaganden och åtgärder för 2011 som ingår i programmen, som är förenliga med europluspaktens mål.

(7)

Den 29 april 2011 lade Lettland fram 2011 års uppdatering av konvergensprogrammet, omfattande perioden 2011–2014, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(8)

Lettlands ekonomi växte snabbare än någon annan medlemsstats mellan 2000 och 2007, beroende på konvergensutsikter, utländska kapitalinflöden och en mycket stark konsumtion. Resultatet blev emellertid att ekonomin överhettades, åtminstone delvis till följd av en expansiv makroekonomisk politik. Stora obalanser ackumulerades, vilket visas av bytesbalansunderskott på 22,3 % av BNP 2007 och 13,1 % 2008. Således minskade ekonomin under perioden 2008–2009 snabbast i hela EU. Under denna period sjönk reala BNP med 25 %, från dess högsta nivå till den lägsta nivån, i det att den inhemska efterfrågekollapsen förstärktes av nedgången i världshandeln. Sysselsättningsgraden, som tidigare var bland de högsta i EU (75,8 % under 2008), minskade med mer än 10 procentenheter och arbetslösheten på över 18 % är nu en av de högsta i EU. Underskottet i den offentliga sektorns finanser var 9,7 % 2009 men minskade till 7,7 % 2010 till följd av de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna. Detta resultat inbegriper betydande åtgärder för stabilisering av finanssektorn motsvarande 1,1 % av BNP 2009 och 2,3 % av BNP 2010.

(9)

Baserat på en bedömning av det uppdaterade konvergensprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för konvergensprogrammets beräkningar av de offentliga finanserna framstår som rimligt, även om inflationsprognosen kan vara något låg för 2011. Konvergensprogrammets strategi på medellång sikt för de offentliga finanserna är att det nominella underskottet i den offentliga sektorns finanser ska underskrida tröskelvärdet 3 % av BNP vid den tidsfrist som anges i rådets rekommendation av den 7 juli 2009. Med beaktande av de åtgärder som genomförts sedan utfärdandet av rekommendationen angående korrigering av det alltför stora underskottet och den ytterligare konsolidering som förutsätts i det uppdaterade konvergensprogrammet är de planerade finanspolitiska insatserna för 2011-2012 i linje med den justering som krävs. Med tanke på utgångsläget räknar man i konvergensprogrammet inte med att målet på medellång sikt för de offentliga finanserna kommer att uppnås vid utgången av konvergensprogramperioden, men de planerade finanspolitiska insatserna för att uppnå målet på medellång sikt efter korrigeringen av det alltför stora underskottet skulle kunna påskyndas, i synnerhet under 2013. Den finanspolitiska konsolideringen enligt konvergensprogrammet är till största delen utgiftsbaserad. Budgetmålen kan vara överdrivet optimistiska, i det att programmet inte ger fullständig information om de åtgärder som ska leda till att de fastställda målen uppnås. Dessa åtgärder väntas beskrivas närmare i kommande budgetar. En minskning av de primära underskotten på medellång sikt, i enlighet med konvergensprogrammet, skulle bidra till att minska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet.

(10)

Kommissionen har granskat konvergensprogrammet och det nationella reformprogrammet.. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Lettland utan även i vilken utsträckning de överensstämmer med EU:s regler och riktlinjer, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Kommissionen betonar att det finns ett trängande behov av att de planerade åtgärderna genomförs för att efterleva beslut 2009/290/EG.