27.8.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 221/8

(1)

Genom en skrivelse av den 4 december 2008 anmälde de franska myndigheterna i enlighet med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt en stödordning bestående av skatteåtgärder som åtföljer lag nr 2008–660 av den 4 juli 2008 om hamnreform (4). Anmälan registrerades med nr N 614/08.

(2)

Syftet med den anmälda skattebestämmelsen var att stödja den överföring av anläggningar för godshantering som föreskrivs i reformen till privata operatörer. Bestämmelsen omfattade två åtgärder. Den första åtgärden är en gradvis minskning, med en giltighetstid begränsad till fem år, av det hyresvärde som ligger till grund för beräkning av lokala skatter för privata operatörer som övertar anläggningar för godshantering. Den andra åtgärden är en möjlighet för lokala myndigheter som förvaltar kusthamnar att befria godshanteringsföretag från taxe professionnelle (lokal skatt på inkomst av yrkesmässig verksamhet, nedan kallad taxe professionnelle) under en begränsad period på sex år.

(3)

Genom en skrivelse av den 11 december 2008 uppmanade kommissionen de franska myndigheterna att inkomma med kompletterande upplysningar om den anmälda skattebestämmelsen samt om förfarandet för överlåtelse av särskilda anläggningar, utrustningar och installationer för godshantering i de stora kusthamnarna. På begäran av de franska myndigheterna förlängdes tidsfristen för att inkomma med svar till den 9 februari 2009.

(4)

Den 28 januari 2009 hölls ett möte mellan de franska myndigheterna och kommissionens avdelningar. Genom en skrivelse av den 10 februari 2009 översände de franska myndigheterna kompletterande upplysningar till kommissionen.

(5)

Genom en skrivelse av den 9 april 2009 (D/2165) underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut av den 8 april 2009 att inleda det formella granskningsförfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (5). Beslutet gäller både den anmälda skattebestämmelsen och förfarandet för överlåtelse av särskilda anläggningar, utrustningar och installationer för godshantering. I beslutet uppmanar kommissionen Frankrike och berörda parter att inkomma med sina synpunkter inom en viss tidsfrist.

(6)

Den 11 maj 2009 (A/18191) mottog kommissionen de franska myndigheternas synpunkter. Inom den fastställda tidsfristen mottog kommissionen även synpunkter från en berörd part, det vill säga den europeiska hamnorganisationen (European Seaports Organisation, nedan kallad ESPO). Genom en skrivelse av den 16 juli 2009 (D/60307) översändes ESPO:s synpunkter till de franska myndigheterna, som kommenterade dem genom en skrivelse av den 27 augusti 2009 (A/28446).

(7)

Den 30 november 2009 hölls ett möte mellan de franska myndigheterna och kommissionens avdelningar. Efter det mötet översände de franska myndigheterna kompletterande upplysningar till kommissionen genom skrivelser av den 25 januari 2010 (A/3263) och den 24 mars 2010 (A/5136).

(8)

Med anledning av den reform av taxe professionnelle som genomförts i Frankrike bad kommissionen genom en skrivelse av den 9 juni 2010 (D/7519) de franska myndigheterna att inkomma med kompletterande upplysningar. Kommissionen ville genom skrivelsen få klargöranden när det gäller den effekt som indragningen av taxe professionnelle har för den anmälda bestämmelsen och för förfarandet.

(9)

Genom en skrivelse av den 2 juli 2010 bad de franska myndigheterna om en förlängning av tidsfristen. De franska myndigheternas svar inkom till kommissionen genom en skrivelse av den 4 augusti 2010 (A/11533).

(10)

Genom den skrivelsen informerade de franska myndigheterna kommissionen om att de drog tillbaka sin anmälan med avseende på den skattemässiga aspekten av möjligheten för lokala myndigheter som förvaltar kusthamnar att befria godshanteringsföretag från taxe professionnelle under en begränsad period på sex år. Åtgärden innebar i praktiken en möjlighet att vid beräkningen av taxe professionnelle, på vissa villkor och under perioden 2010–2015, göra undantag för hyresvärdet på särskilda anläggningar, utrustningar och installationer för godshantering. Möjligheten saknar dock grund eftersom taxe professionnelle har dragits in och dessutom upphävts genom 2010 års finanslag.

(11)

När det gäller den skatteåtgärd i anmälan som avser en gradvis och tidsbegränsad minskning av det hyresvärde som ligger till grund för fastställandet av lokala skatter för privata operatörer som övertar anläggningar, utrustningar och installationer i stora kusthamnar meddelar de franska myndigheterna i sin skrivelse av den 2 juli 2010 att minskningen även gäller fastighetsskatten för företag avseende den lokala skatt (contribution économique territoriale) (6) som ersätter taxe professionnelle. De franska myndigheterna har i det avseendet informerat kommissionen om vilka de fyra företag som mottar stöd (7) enligt denna åtgärd är och om beloppet på den skatteförmån som stödet innebär för vart och ett av dessa företag.

(12)

För tre av de berörda företagen uppgår de beräknade skatteförmåner som mottagits till en skattebefrielse som är lägre än det tak på 200 000 euro under en period om tre på varandra följande beskattningsår som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (8). Detta gäller inte det fjärde berörda företaget.

(13)

Mot denna bakgrund och med anledning av flera kontakter med kommissionen beslutade de franska myndigheterna att begränsa den fördel som, med tillämpning av den åtgärd som nämns i punkt 11 kan beviljas företagen upp till det tak och på de villkor som anges i förordning (EG) nr 1998/2006.

(14)

Genom en skrivelse av den 20 januari 2011 underrättade de franska myndigheterna dessutom kommissionen om antagandet av artikel 36 i lag nr 2010–1658 av den 29 december 2010 om ändring av 2010 års finanslag (9), genom vilken den gradvisa skattesänkning som föreskrivs inom ramen för hamnreformen underordnas förordning (EG) nr 1998/2006. De franska myndigheterna har även meddelat kommissionen att de återkallar sin anmälan beträffande denna sistnämnda skatteåtgärd i hamnreformen.

(15)

Kommissionen noterar att de franska myndigheterna återkallar sin anmälan när det gäller alla delar i den anmälda skattebestämmelsen. Detta beslut gäller endast det förfarande för överlåtelse av särskilda anläggningar, utrustningar och installationer för godshantering som omfattades av kommissionens beslut av den 8 april 2009. Detta beslut gäller inte driftsvillkoren för de särskilda anläggningarna, utrustningarna och installationerna för godshantering före eller efter deras överlåtelse.

(16)

Åtgärden i fråga ingår i den hamnreform som är föremål för lagen om hamnreform (10). Syftet med reformen är att förbättra de franska hamnarnas effektivitet och konkurrenskraft (Dunkerque, Le Havre, Nantes Saint Nazaire, La Rochelle, Bordeaux och Marseille).

(17)

Mot denna bakgrund har lagen om hamnreform följande syften:

(18)

De stora kusthamnarnas uppdrag kommer att vara inriktade på statsmaktens verksamheter (säkerhet, skydd och hamnpolis) och på de funktioner som avser hamnområdenas planering. De integrerade terminaloperatörerna kommer däremot att ha ansvaret för all godshantering i syfte att förbättra den verksamhetens effektivitet.

(19)

De franska myndigheterna har preciserat att överföringen av den godshanteringsverksamhet som fortfarande bedrivs av de stora kusthamnarna till privata operatörer genom ett förfarande för överlåtelse av anläggningarna i de hamnarna ingår i arbetet för att förenkla och rationalisera hamnarnas godshantering. Enligt de franska myndigheterna innebär reformen även en tillnärmning av det franska systemet till den europeiska modellen, där hamnmyndighetens och hamnoperatörens respektive funktioner är tydligt åtskilda och där operatören för det mesta är ett privat företag.

(20)

De stora kusthamnarna upphör att driva de särskilda anläggningar, utrustningar och installationer för godshantering (nedan kallade godshanteringsanläggningar) som de överlåter till privata företag enligt det försäljningsförfarande som beskrivs i artikel 9 i lagen om hamnreform.

(21)

Enligt den här bestämmelsen (12) är förfarandet för försäljning av godshanteringsanläggningar och överlåtelse av de sakrätter som hör till dessa uppdelat i följande faser:

(22)

Enligt artikel 9 i lagen om hamnreform ska en nationell oberoende kommission för utvärdering av överlåtelser av hamnanläggningar (dvs. commission nationale d’évaluation des cessions d’outillages portuaires, nedan kallad CNECOP) ha ansvaret för att se till att allt genomförs i god ordning och att förfarandet för överlåtelse av anläggningarna är öppet (13). Kommissionens roll är att avge ett yttrande där tillgångarna utvärderas före överlåtelsen. Inom ramen för detta ska den beakta den ekonomiska jämvikten och möjligheterna att utveckla verksamheten. CNECOP får för detta ändamål även ta hjälp av en expert för att beräkna tillgångarnas värde.

(23)

CNECOP:s yttranden avges på grundval av de förslag till överlåtelsehandlingar som ska finnas i den akt som översänds av ordföranden för de stora kusthamnarnas direktioner enligt artikel 9 i lagen om hamnreform. Dessa förslag innehåller en beskrivning av de anläggningar som ska överlåtas, deras försäljningspris och villkoren för deras finansiering.

(24)

Ingen slutgiltig överlåtelsehandling får undertecknas utan förhandsyttrande från CNECOP. Det handlar om ett enkelt yttrande (icke bindande) som offentliggörs på nationell och lokal nivå.

(25)

Bland CNECOP:s ledamöter finns en domare från den franska revisionsrätten, en företrädare för de lokala myndigheterna och en kvalificerad person som valts på grundval av sin kompetens på området för hamnfrågor. Funktionen som ledamot i CNECOP är oförenlig med andra funktioner med ansvar i lednings- eller tillsynsorgan i stora kusthamnar eller godshanteringsföretag som är spekulant på offentliga anläggningar under hela mandattiden och i fem år efter mandatets upphörande.

(26)

I sitt beslut av den 8 april 2009 ansåg kommissionen att det inte kan uteslutas att överlåtelsen av godshanteringsanläggningar inom ramen för ett underhandsförfarande har inslag av statligt stöd. Kommissionen konstaterade i detta avseende att CNECOP:s yttrande inte är bindande. Eftersom denna bindande karaktär saknas uttryckte kommissionen tvivel om huruvida tillgångarna säljs till marknadspris. Kommissionen ifrågasatte även om CNECOP:s ledamöter var oberoende.

(27)

Eftersom det rör sig om en granskning av om detta överlåtelseförfarande av godshanteringsanläggningar är förenligt med den inre marknaden bedömde kommissionen att inget av de undantag som anges i artikel 107.2 och 107.3 i EUF-fördraget är tillämpligt i detta ärende.

(28)

Kommissionen beslutade därför att inleda det formella granskningsförfarandet för att skingra alla tvivel rörande frågan om förfarandet för överlåtelse av godshanteringsanläggningar kan betecknas som statligt stöd och rörande åtgärdernas förenlighet med den inre marknaden.

(29)

Vad beträffar det yttrande som utfärdas av CNECOP erinrar de franska myndigheterna om att denna kommission består av fyra oberoende ledamöter, vars ordförande utses bland domarna i den franska revisionsrätten av dess förste ordförande och att den utfärdar ett yttrande om de överlåtelseakter rörande offentliga anläggningar som översänds av ordföranden för de stora kusthamnarnas direktioner. Dessa akter innehåller en beskrivning av det underhandsförfarande som följts, en förteckning över de tillgångar som överlåtelsen gäller, ett förslag till överlåtelsehandling i vilket särskilt det beräknade försäljningspriset anges och de planerade villkoren för terminalens utnyttjande.

(30)

De erinrar även om att CNECOP enligt artikel L. 3211–18 i den franska allmänna lagen om offentliga juridiska personers egendom särskilt har i uppdrag att säkerställa att offentliga anläggningar inte överlåts ”utan ersättning eller till ett pris som understiger marknadsvärdet”, vilket motsvarar kravet på överlåtelse av offentliga tillgångar till marknadspris.

(31)

De franska myndigheterna tillägger att CNECOP avger ett enkelt yttrande som offentliggörs för att hindra överlåtelser till ett pris som understiger marknadspriset. De förbinder sig att i detta avseende se till att yttrandet offentliggörs i den officiella bulletinen på webbplatsen för ministeriet för ekologi, energi, hållbar utveckling och fysisk planering samt på lokal nivå genom affischering i alla stora kusthamnar. De uppger att de dessutom översänder en skrivelse till alla ordförande för de stora kusthamnarnas direktioner, som har ansvaret för att bevaka hamnens intressen, där de erinrar om CNECOP:s arbetsordning samt om de regler för överlåtelse av offentliga tillgångar som de är skyldiga att följa.

(32)

De franska myndigheterna tillägger i detta sammanhang att enligt artikel L. 313–6 i den franska lagen om finansdomstolar kan ordföranden åläggas böter till ett belopp som kan uppgå till det dubbla beloppet på den årliga bruttoersättning eller bruttolön som de uppbär vid det datum då överträdelsen begås. Detta gäller alla oberättigade fördelar som de har försökt skaffa sig själva eller har skaffat andra personer, oavsett om fördelen i fråga är ekonomisk eller i natura och om den är till skada för statskassan, samhället eller det berörda organet.

(33)

De franska myndigheterna förpliktar sig dessutom att innan överlåtelsehandlingen undertecknas underrätta Europeiska kommissionen om alla beslut som fattas av en ordförande för en stor kusthamns direktion och som avviker från ett yttrande från CNECOP.

(34)

När det gäller CNECOP-ledamöternas kompetens och oberoende översänder de franska myndigheterna till kommissionen de fyra ledamöternas meritförteckningar, inklusive ordförandens meritförteckning. Dessutom beskriver de varje ledamots kvalifikationer med avseende på CNECOP:s behörigheter. Enligt de franska myndigheterna har alla dessa personer föreslagits på grundval av deras kunskaper om processen för överföring och privatisering eller deras erfarenheter på området för hamnfrågor, vilket deras meritförteckningar vittnar om.

(35)

De franska myndigheterna erinrar i detta sammanhang särskilt om att den oberoende ställning som domarna i den franska revisionsrätten har med avseende på lagstiftande makt och verkställande makt garanteras genom Frankrikes konstitution av den 4 oktober 1958 och bekräftas genom konstitutionsrådets beslut nr 2001–448 DC av den 25 juli 2001. Parlamentsledamöternas oberoende ställning med avseende på lagstiftande makt garanteras genom artikel 16 i den franska deklarationen om mänskliga och medborgerliga rättigheter av den 26 augusti 1789, som stadfäster principen om maktdelning och anförs i inledningen till konstitutionen av den 4 oktober 1958.

(36)

De franska myndigheterna erinrar dessutom om att CNECOP:s ledamöter, enligt artikel 6 i dekret nr 2008–1032 av den 9 oktober 2008 antaget med tillämpning av lag nr 2008–660 (14), omfattas av regler som utgör en kompletterande garanti för deras oberoende genom att det uppdraget under hela mandattiden och under en tid på fem år efter dess upphörande är oförenligt med följande typer av uppdrag:

(37)

Slutligen erinrar de franska myndigheterna om att CNECOP:s sakkunskap kan stärkas. Enligt artikel 7 i dekret nr 2008–1032 av den 9 oktober 2008 har CNECOP möjlighet att ta hjälp av en expert för en mer exakt beräkning av tillgångarnas värde före deras överlåtelse till godshanteringsföretagen.

(38)

Mot bakgrund av ovanstående anser de franska myndigheterna att de överlåtelseförfaranden som föreskrivs i lagen om hamnreform innehåller alla garantier som krävs för att säkerställa att överlåtelsen av godshanteringsanläggningarna och de sakrätter som hör till dessa kommer att göras till marknadsvärdet och att den följaktligen inte har några inslag av statligt stöd.

(39)

ESPO hävdar, till stöd för de franska myndigheternas ståndpunkt, att reformen i fråga bidrar till att förbättra de franska hamnarnas konkurrenskraft och till de europeiska hamnarnas totala effektivitet genom att den så kallade värdskapsmodellen (landlord model) införs. En överföring av den godshanteringsverksamhet som drivs av de stora kusthamnarna till privata operatörer kommer att modernisera förvaltningen av Frankrikes stora kusthamnar genom en anpassning till den mest valda modellen i EU och världen.

(40)

Med hänsyn till reformens komplexitet samt dess sociala och finansiella konsekvenser framhåller ESPO att den berörda medlemsstatens bistånd i en reform som är så omfattande ofta är det enda sättet att göra den godtagbar för alla berörda parter.

(41)

Utan att vilja göra någon närmare bedömning av åtgärdernas karaktär av statligt stöd konstaterar ESPO att villkoren för anläggningarnas utvärdering är sådana att de garanterar att deras överlåtelse kommer att ske till marknadspris.

(42)

De franska myndigheterna noterar ESPO:s synpunkter.

(43)

Till följd av det formella granskningsförfarande som inletts på grundval av artikel 108.2 i EUF-fördraget och med hänsyn till de argument som inom ramen för förfarandet lagts fram av de franska myndigheterna och den berörda parten bedömer kommissionen att åtgärden i fråga inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

(44)

Enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget är ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(45)

För att en nationell åtgärd ska anses utgöra statligt stöd måste följande kumulativa villkor uppfyllas: 1) Åtgärden i fråga är en fördel som ges med hjälp av statliga medel. 2) Denna fördel är selektiv. 3) Åtgärden i fråga snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och kan påverka handeln mellan medlemsstaterna (15).

(46)

Det är för det första lämpligt att framhålla att de berörda offentliga tillgångarna, det vill säga hamnarnas godshanteringsanläggningar, måste säljas till marknadspris för att man i detta sammanhang ska kunna utesluta varje form av fördel.

(47)

I detta avseende konstaterar kommissionen att försäljningen av hamnarnas godshanteringsanläggningar inte görs inom ramen för ett villkorslöst anbudsförfarande som är öppet, tydligt och icke-diskriminerande. Det är nämligen bara om underhandsförhandlingarna inte leder till ett resultat med de operatörer som redan är verksamma i hamnen eller om det inte finns några operatörer där som ett sådant förfarande genomförs (se punkt 21).

(48)

Kommissionen konstaterar när det gäller underhandsförsäljning att det föreslagna förfarandet innebär att en nationell oberoende kommission för utvärdering av överlåtna tillgångar ska inrättas, dvs. CNECOP. Kommissionen noterar att CNECOP före överlåtelsen ska avge ett offentligt yttrande om värdet på de tillgångar som är föremål för försäljningen.

(49)

I sitt beslut av den 8 april 2009 att inleda det formella granskningsförfarandet konstaterar kommissionen att CNECOP:s yttrande inte är bindande och att det inte kan uteslutas att tillgångarna säljs till ett lägre pris än marknadspriset.

(50)

Med hänsyn till kommissionens tvivel informerade de franska myndigheterna genom skrivelser av den 20 januari 2010 och den 24 mars 2010 om de skrivelser som sänts av direktören för transporttjänster till alla ordförande för de stora kusthamnarnas direktioner, daterade den 16 mars 2009 och den 18 januari 2010. I skrivelserna klargörs ramen för förhandlingarna om godshanteringsanläggningarnas överlåtelse. Dessutom preciseras de villkor som måste uppfyllas för denna överlåtelse.

(51)

Enligt dessa skrivelser informeras ordföranden för de stora kusthamnarnas direktioner om att CNECOP systematiskt kommer att begära att hamnarna tar hjälp av experter för att utvärdera de tillgångar som ska överlåtas. Innan ärendet hänskjuts till CNECOP ska en oberoende teknisk utvärdering av hamnanläggningarnas marknadsvärde utföras av en oberoende expertbyrå, vilken ska ingå i den akt som lämnas till CNECOP.

(52)

Ordföranden för de stora kusthamnarnas direktioner ska dessutom underrättas om att ”även om ett samtycke inte krävs enligt lagen måste yttrandet beaktas” och ingen överlåtelsehandling som avviker från det yttrande som avgivits av CNECOP får undertecknas. Vid ett negativt yttrande från CNECOP ska ”förhandlingarna återupptas om det datum då ärendet ska hänskjutas till CNECOP […] så medger och i förekommande fall en ny akt lämnas in”, eller så ska det ”konstateras att förhandlingarna har misslyckats och ett förfarande för infordran av intresseanmälningar genomföras”.

(53)

Dessutom anges att regeringens företrädare i de stora kusthamnarna systematiskt kommer att invända mot beslut från hamnens tillsynsorgan som avviker från ett yttrande från CNECOP. Ordföranden för de stora kusthamnarnas direktioner erinras även om de påföljder som de riskerar om de i samband med utövandet av sina funktioner ger tredje man en oberättigad fördel.

(54)

Kommissionen anser att de föreskrifter som riktar sig till ordföranden för de stora kusthamnarnas direktioner rörande kravet att låta utföra en oberoende utvärdering av de godshanteringsanläggningar som ska överlåtas, samt rörande den bindande karaktären hos CNECOP:s yttrande, utgör en garanti för att anläggningarna i fråga inte säljs till ett lägre pris än marknadspriset.

(55)

Kommissionen noterar att dessa omständigheter förstärks av det faktum att CNECOP:s yttrande måste omfattas av ett offentliggörande på nationell nivå som säkerställs av de nationella myndigheterna, och ett offentliggörande på lokal nivå som säkerställs av de berörda hamnarna. Dessa offentliggöranden är i förekommande fall sådana att villkoren för de aktuella godshanteringsanläggningarnas överlåtelse kan bestridas.

(56)

När det gäller CNECOP-ledamöternas kompetens och oberoende avseende utvärderingen av de överlåtna tillgångarna har de franska myndigheterna till kommissionen översänt de fyra ledamöternas meritförteckningar, inklusive ordförandens meritförteckning.

(57)

Kommissionen konstaterar att en av dessa ledamöter är ledamot av den franska revisionsrätten och har föreslagits till ordförande för CNECOP av revisionsrättens förste ordförande. Denna ledamot har yrkeserfarenheter som har ett direkt samband med sjöfartsfrågor. De franska myndigheterna erinrar i detta sammanhang om att den oberoende ställning som domarna i den franska revisionsrätten har med avseende på lagstiftande makt och verkställande makt garanteras genom Frankrikes konstitution av den 4 oktober 1958 och bekräftas genom konstitutionsrådets beslut nr 2001–448 DC av den 25 juli 2001.

(58)

Den ledamot i CNECOP som har ansvaret för att företräda de lokala myndigheterna har sakkunskaper som har ett direkt samband med kusthamnarna. De franska myndigheterna erinrar i detta sammanhang om att parlamentsledamöternas oberoende ställning med avseende på lagstiftande makt garanteras genom artikel 16 i den franska deklarationen om mänskliga och medborgerliga rättigheter av den 26 augusti 1789, som stadfäster principen om maktdelning och anförs i inledningen till konstitutionen av den 4 oktober 1958.

(59)

Vad beträffar de två ledamöter som föreslagits i egenskap av sakkunniga personer framgår det tydligt av deras meritförteckningar att de har kompetens på området för hamnfrågor respektive området för överföringar av offentliga tillgångar.

(60)

De franska myndigheterna har dessutom gjort gällande att enligt artikel 6 i dekret nr 2008–1032 av den 9 oktober 2008 (16) omfattas CNECOP:s ledamöter av regler om oförenlighet under hela mandattiden och under en tid på fem år efter uppdragets upphörande (se punkt 36).

(61)

Kommissionen konstaterar att i detta fall utgör dessa regler om oförenlighet en kompletterande garanti för CNECOP-ledamöternas oberoende.

(62)

På grundval av dessa faktorer och med hänsyn till omständigheterna i detta fall anser kommissionen att kravet på att en oberoende expertbyrå ska utföra en värdering av anläggningarnas marknadsvärde som ska ligga till grund för ett bindande yttrande från de kompetenta och oberoende CNECOP-ledamöterna i princip ger möjlighet att garantera att överlåtelsen genomförs i enlighet med marknadsvillkoren.

(63)

Om villkoren som anges i kapitel 6 Bedömning av åtgärden strikt följs finns inga skäl att anse att den överlåtelse av godshanteringsanläggningar som görs inom ramen för en underhandsförsäljning kan innebära att en ekonomisk fördel ges till köparna av det materialet. Det är däremot inte fallet om eventuella individuella transaktioner som inte strikt följer dessa villkor genomförs.

(64)

Mot bakgrund av ovanstående