14.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 100/51


RÅDETS BESLUT 2011/235/GUSP

av den 12 april 2011

om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med hänsyn till situationen i Iran

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 29, och

av följande skäl:

(1)

Den 21 mars 2011 upprepade rådet sin djupa oro över att människorättssituationen i Iran fortsätter att försämras,

(2)

Rådet betonade särskilt den dramatiska ökningen av antalet avrättningar under de senaste månaderna och det systematiska förtrycket av iranska medborgare som trakasseras och arresteras för att ha utövat sin legitima rätt till yttrandefrihet och mötesfrihet. Unionen upprepade också sitt skarpa fördömande av användningen av tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling.

(3)

I detta sammanhang bekräftade rådet sin beslutsamhet att fortsätta att ta upp till behandling människorättskränkningar i Iran och förklarade sig vara berett att införa restriktiva åtgärder som är riktade mot dem som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran.

(4)

De restriktiva åtgärderna bör riktas mot personer som medverkar i eller är ansvariga för ledning eller genomförande av allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna genom angrepp på fredliga demonstranter, journalister, människorättsförsvarare, studenter eller andra personer som försöker att försvara sina legitima rättigheter, inklusive yttrandefriheten, samt mot personer som medverkar i eller är ansvariga för ledning eller genomförande av allvarliga kränkningar av rättsäkerheten, tortyr, grym, omänsklig och förnedrande behandling eller urskillningslös, överdriven och ökad användning av dödsstraffet, inbegripet offentliga avrättningar, stening, hängning eller avrättning av ungdomsbrottslingar i strid med Irans internationella skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna.

(5)

Det krävs ytterligare insatser från unionen för att genomföra vissa åtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förhindra inresa till eller transitering genom deras territorier för personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter i Iran och personer som har anknytning till dem, enligt förteckningen i bilagan.

2.   Punkt 1 ska inte ålägga en medlemsstat att vägra sina egna medborgare inresa på dess territorium.

3.   Punkt 1 ska tillämpas utan att det påverkar de fall då en medlemsstat är bunden av en skyldighet enligt internationell rätt, nämligen

a)

som värdland för en internationell mellanstatlig organisation,

b)

som värdland för en internationell konferens sammankallad av eller under överinseende av Förenta nationerna,

c)

enligt en multilateral överenskommelse som ger privilegier och immunitet, eller

d)

enligt 1929 års konkordat (Lateranfördraget) mellan Heliga stolen (Vatikanstaten) och Italien.

4.   Punkt 3 ska anses tillämplig även i de fall när en medlemsstat är värdland för Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

5.   Rådet ska informeras på vederbörligt sätt i alla de fall då en medlemsstat beviljar ett undantag enligt punkt 3 eller 4.

6.   Medlemsstaterna får bevilja undantag från de åtgärder som föreskrivs i punkt 1, om resan är motiverad av brådskande humanitära skäl eller för att delta i mellanstatliga möten, inklusive möten som stöds av unionen eller där en medlemsstat är värdland för OSSE, där det förs en politisk dialog som direkt främjar demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen i Iran.

7.   En medlemsstat som önskar bevilja undantag i enlighet med punkt 6 ska anmäla detta skriftligt till rådet. Undantag ska anses beviljat såvida inte en eller flera av rådets medlemmar gör en skriftlig invändning inom två arbetsdagar efter det att de mottagit anmälan om det föreslagna undantaget. Om en eller flera av rådets medlemmar har invändningar, får rådet med kvalificerad majoritet besluta att ändå bevilja det föreslagna undantaget.

8.   I de fall där en medlemsstat i enlighet med punkt 3, 4, 6 eller 7 tillåter inresa till eller transitering genom sitt territorium för personer som förtecknas i bilagan, ska tillståndet begränsas till det ändamål för vilket det ges och de personer som berörs av detta.

Artikel 2

1.   Alla tillgångar och ekonomiska resurser som direkt eller indirekt tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter samt alla tillgångar och ekonomiska resurser som direkt eller indirekt tillhör, ägs, innehas eller kontrolleras av personer och enheter med anknytning till dem, enligt förteckningen i bilagan, ska frysas.

2.   Inga tillgångar eller ekonomiska resurser får direkt eller indirekt göras tillgängliga för eller till förmån för de personer och enheter som förtecknas i bilagan.

3.   Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får ge tillstånd till att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs eller att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser görs tillgängliga, på sådana villkor som den finner lämpliga, efter att ha konstaterat att de berörda tillgångarna eller ekonomiska resurserna är

a)

nödvändiga för att tillgodose de grundläggande behoven hos de personer som förtecknas i bilagan och av dem beroende familjemedlemmar, inbegripet betalning av livsmedel, hyra eller amorteringar, mediciner och läkarvård, skatter, försäkringspremier och avgifter för samhällstjänster,

b)

avsedda endast för betalning av rimliga arvoden och ersättning av utgifter i samband med tillhandahållande av juridiska tjänster,

c)

avsedda endast för betalning av avgifter eller serviceavgifter för rutinmässig hantering eller förvaltning av frysta tillgångar eller ekonomiska resurser,

d)

nödvändiga för att täcka extraordinära utgifter under förutsättning att den behöriga myndigheten minst två veckor före beviljandet av tillståndet till behöriga myndigheter i de andra medlemsstaterna och kommissionen meddelar de grunder på vilka den anser att ett särskilt tillstånd bör beviljas.

Den berörda medlemsstaten ska informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om varje tillstånd som beviljas enligt denna punkt.

4.   Genom undantag från punkt 1 får de behöriga myndigheterna i en medlemsstat tillåta att vissa frysta tillgångar eller ekonomiska resurser frigörs, om följande villkor uppfylls, nämligen

a)

tillgångarna eller ekonomiska resurserna är föremål för ett rättsligt eller administrativt beslut eller en skiljedom rörande kvarstad som meddelades före den dag då den fysiska eller juridiska person, den enhet eller det organ som avses i punkt 1 upptogs i bilagan, eller för en rättslig eller administrativ dom eller skiljedom som meddelades före den dagen,

b)

tillgångarna eller de ekonomiska resurserna kommer enbart att användas för att driva in fordringar som har säkrats genom en sådan kvarstad eller har erkänts som giltiga i en sådan dom, inom de gränser som fastställs i tillämpliga lagar och förordningar som styr rättigheterna för personer med sådana fordringar,

c)

kvarstaden eller domen är inte till förmån för någon av de personer eller enheter som förtecknas i bilagan, och

d)

erkännandet av kvarstaden eller domen står inte i strid med den berörda medlemsstatens allmänna ordning.

Den berörda medlemsstaten ska informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om varje tillstånd som beviljas enligt denna punkt.

5.   Punkt 1 ska inte hindra en förtecknad person eller enhet från att göra en betalning i samband med ett avtal som ingåtts före den dag som en sådan person eller enhet förtecknades i bilagan, under förutsättning att den berörda medlemsstaten har fastställt att betalningen inte direkt eller indirekt tas emot av en person eller enhet som avses i punkt 1.

6.   Punkt 2 ska inte tillämpas på kreditering av frysta konton med

a)

ränta eller övriga intäkter på sådana konton, eller

b)

betalningar i samband med avtal, överenskommelser eller förpliktelser som ingåtts eller uppkommit före den dag från och med vilken dessa konton omfattas av de åtgärder som fastställs i punkterna 1 och 2,

under förutsättning att sådan ränta och sådana andra intäkter och betalningar fortfarande omfattas av de åtgärder som fastställs i punkt 1.

Artikel 3

1.   Rådet ska på förslag av en medlemsstat eller unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik fastställa och ändra förteckningen i bilagan.

2.   Rådet ska meddela sitt beslut, inbegripet skälen för införandet i förteckningen, till berörda personer eller enheter antingen direkt, om deras adress är känd, eller genom att ett meddelande offentliggörs, så att sådana personer eller enheter ges tillfälle att inkomma med synpunkter.

3.   Om synpunkter lämnas eller om väsentlig ny bevisning läggs fram, ska rådet ompröva sitt beslut och informera den berörda personen eller enheten om detta.

Artikel 4

1.   Bilagan ska innehålla skälen till att de berörda personerna och enheterna har tagits upp i förteckningen.

2.   Bilagan ska även innehålla den information som behövs för att identifiera de personer eller enheter som berörs, förutsatt att sådan information finns att tillgå. När det gäller personer kan sådan information bestå av namn, inklusive alias, födelsedatum och födelseort, nationalitet, pass- och ID-kortnummer, kön, adress, om den är känd, samt befattning eller yrke. När det gäller enheter kan sådan information bestå av namn, plats och datum för registrering samt registreringsnummer och driftsställe.

Artikel 5

För att maximera verkan av de åtgärder som anges i detta beslut ska unionen uppmuntra tredjestater att anta liknande restriktiva åtgärder.

Artikel 6

Detta beslut träder i kraft samma dag som det antas.

Detta beslut ska tillämpas till och med den 13 april 2012. Det ska ses över kontinuerligt. Det ska förlängas eller vid behov ändras, om rådet bedömer att målen i beslutet inte har uppnåtts.

Utfärdat i Luxemburg den 12 april 2011.

På rådets vägnar

C. ASHTON

Ordförande


BILAGA

Förteckning över personer och enheter som avses i artiklarna 1 och 2

Personer

 

Namn

Personuppgifter

Skäl

Datum för införande i förteckningen

1.

AHMADI-MOQADDAM Esmail

Födelseort: Teheran (Iran) – Född: 1961

Chef för Irans nationella polis. Styrkor under hans befäl ledde brutala attacker mot fredliga demonstranter och en våldsam nattlig attack mot sovsalarna på Teherans universitet den 15 juni 2009.

 

2.

ALLAHKARAM Hossein

 

Chef för Ansar-e Hezbollah och överste i Islamiska revolutionsgardet (Islamic Revolutionary Guard Corps, IRGC). Medgrundare av Ansar-e Hezbollah. Denna paramilitära styrka ansvarade för det extrema våldet under ingripandena mot studenter och universitet 1999, 2002 och 2009.

 

3.

ARAGHI (ERAGHI) Abdollah

 

Ställföreträdande chef för IRGC:s markstridskrafter.

Hade direkt och personligt ansvar för ingripandena mot protester under hela sommaren 2009.

 

4.

FAZLI Ali

 

Ställföreträdande befälhavare för Basij, före detta chef för IRGC:s Seyyed al-Shohada-kår, provinsen Teheran (till och med februari 2010). Seyyed al-Shohada-kåren ansvarar för säkerheten i provinsen Teheran och spelade en avgörande roll i de brutala angreppen på demonstranter under 2009.

 

5.

HAMEDANI Hossein

 

Chef för IRGC:s Rassoulollah-kår med ansvar för Stor-Teheran sedan november 2009. Rassoulollah-kåren ansvarar för säkerheten i Stor-Teheran och spelade en avgörande roll i de våldsamma angreppen på demonstranter under 2009. Ansvarade för ingripandena mot protester under Ashura-firanden (december 2009) och därefter.

 

6.

JAFARI Mohammad-Ali

(alias Aziz Jafari)

Födelseort: Yazd (Iran) – 1.9.1957

Befälhavare för IRGC. IRGC och Sarollah-basen som stod under general Aziz Jafaris befäl spelade en avgörande roll i de olagliga ingripandena i 2009 års presidentval, genom att anhålla och häkta politiska aktivister och genom sammandrabbningar med demonstranter på gatorna.

 

7.

KHALILI Ali

 

General för IRGC, chef för Sarollah-basens medicinska enhet. Undertecknade en skrivelse som den 26 juni 2009 skickades till hälsoministeriet enligt vilken det är förbjudet att lämna ut dokument eller medicinska journaler till personer som skadats eller lagts in på sjukhus vid händelserna som ägde rum efter valet.

 

8.

MOTLAGH Bahram Hosseini

 

Chef för IRGC:s Seyyed al-Shohada-kår, provinsen Teheran. Seyyed al-Shohada-kåren spelade en avgörande roll i organisationen av förtrycket av protester.

 

9.

NAQDI Mohammad-Reza

Födelseort: Najaf (Irak) – Född: Cirka 1952

Befälhavare för Basij. I egenskap av befälhavare för IRGC:s Basij-styrkor bar Mohammad-Reza Naqdi ansvaret för eller medverkade till Basij-övergrepp som skedde i slutet av 2009, inbegripet de våldsamma ingripandena mot protesterna under Ashura-dagen i december 2009, som resulterade i upp till 15 dödsfall och arresteringen av hundratals demonstranter.

Innan han utsågs till befälhavare för Basij i oktober 2009 var Mohammad-Reza Naqdi chef för Basijs underrättelsetjänst vilken ansvarade för förhören av personer som anhölls vid ingripandena efter valet.

 

10.

RADAN Ahmad-Reza

Födelseort: Isfahan (Iran) – Född: 1963

Ställföreträdande chef för Irans nationella polis. I egenskap av ställföreträdande chef för den nationella polisen sedan 2008 bar Ahmad-Reza Radan ansvaret för misshandel, mord samt godtyckliga arresteringar och frihetsberövanden av demonstranter som utfördes av polissstyrkorna.

 

11.

RAJABZADEH Azizollah

 

Före detta chef för Teherans polis (till och med januari 2010). I egenskap av befälhavare för de brottsbekämpande styrkorna i Stor-Teheran är Azizollah Rajabzadeh den av de anklagade i fallet med övergreppen i fånglägret Kahrizak som har högst rang.

 

12.

SAJEDI-NIA Hossein

 

Chef för Teheranpolisen, tidigare ställföreträdande chef för Irans nationella polis. Ansvarar för inrikesministeriets samordning av repressiva insatser i den iranska huvudstaden.

 

13.

TAEB Hossein

Födelseort: Teheran - Född: 1963

F. d befälhavare för Basij (fram till oktober 2009). För närvarande ställföreträdande befälhavare för underrättelseavdelningen vid IRGC. Styrkor under hans befäl deltog i massmisshandel, mord, frihetsberövanden och tortyr av fredliga demonstranter.

 

14.

SHARIATI Seyeed Hassan

 

Chef för domstolen i Mashhad. Rättegångar under hans överinsyn har genomförts på ett summariskt sätt och inom lyckta dörrar utan att de åtalades rättigheter respekterats och på grundval av bekännelser som tvingats fram genom påtryckningar och tortyr. Då domar om verkställighet avkunnades i stor skala avkunnades också dödsdomar utan att rättvisa förfaranden för förhör hade iakttagits.

 

15.

DORRI-NADJAFABADI Ghorban-Ali

Födelseort: Teheran (Iran) – Född: 1945

F. d. allmän åklagare i Iran - fram till september 2009 (tidigare underrättelseminister under president Khatami). I egenskap av allmän åklagare i Iran beslutade han om och övervakade skenrättegångarna efter de första protesterna efter valet då de åtalade förvägrats sina rättigheter, rätten till juridiskt biträde. Han ansvarar också för övergreppen i Kahrizak.

 

16.

HADDAD Hassan

(alias Hassan ZAREH DEHNAVI)

 

Domare, revolutionsdomstolen i Teheran, enhet 26. Han ansvarade för de fångar som knöts till kriserna efter valet och hotade regelbundet fångarnas familjer för att tysta dem. Han har spelat en avgörande roll i utfärdandet av häktningsbeslut och förpassning till fånglägret Kahrizak.

 

17.

Hodjatoleslam Seyed Mohammad SOLTANI

 

Domare, revolutionsdomstolen i Mashhad. Rättegångar under hans behörighet har genomförts på ett summariskt sätt och inom lyckta dörrar utan att de åtalades rättigheter respekterats. Då domar om verkställighet avkunnades i stor skala avkunnades också dödsdomar utan att rättvisa förfaranden för förhör hade iakttagits.

 

18.

HEYDARIFAR Ali-Akbar

 

Domare, revolutionsdomstolen i Teheran. Han deltog i rättegångar mot demonstranter. Blev förhörd i domstol om förtrycket i Kahrizak. Han spelade en avgörande roll i utfärdandet av häktningsbeslut och förpassning till fånglägret Kahrizak.

 

19.

JAFARI-DOLATABADI Abbas

 

Allmän åklagare i Teheran sedan augusti 2009. Dolatabadis kansli utpekade ett stort antal demostranter, däribland personer som deltog i Ashuradagen-protesterna i december 2009. Han beslutade om stängning av Karoubis kansli i september 2009 och om anhållande av flera reformpolitiker och han förbjud två reformpartier i juni 2010. Hans kansli åtalade demonstranterna för moharebeh eller hädelsebrott som är förenat med dödsstraff och förvägrade de som riskerar dödsstraff en rättvis rättegång. Hans kansli har också anhållit reformsträvare, människorättsaktivister och företrädare för medier som en del i de omfattande ingripandena mot den politiska oppositionen.

 

20.

MOGHISSEH Mohammad

(alias NASSERIAN)

 

Domare, ordförande för revolutionsdomstolen i Teheran, enhet 28. Ansvarig för fall med anknytning till valet. Han utdömde långa fängelsestraff till sociala och politiska aktivister och journalister vid orättvisa rättegångar, och dömde ett flertal demonstranter och sociala och politiska aktivister till döden.

 

21.

MOHSENI-EJEI Gholam-Hossein

Födelseort: Ejiyeh – Född: cirka 1956

Allmän åklagare i Iran sedan september 2009 och talesman för domstolsväsendet (före detta underrättelseminister under 2009 års val). Under valperioden, när han var underrättelseminister, var tjänstemän inom underrättelsetjänsten ansvariga för frihetsberövande, tortyr och framtvingande av felaktiga erkännanden under press från hundratals aktivister, journalister, oliktänkare och reformpolitiker. Dessutom tvingades politiska personligheter till felaktiga erkännanden vid fruktansvärda förhör med tortyr, övergrepp, utpressning och hot riktade mot familjemedlemmar.

 

22.

MORTAZAVI Said

Födelseort: Meybod, Yazd (Iran) – Född: 1967

Chef för Irans insatsstyrka mot smuggling, tidigare allmän åklagare i Teheran fram till augusti 2009. I egenskap av allmän åklagare i Teheran utfärdade han en in-blancoorder som användes för att frihetsberöva hundratals aktivister, journalister och studenter. Han avstängdes från sin befattning i augusti 2010 sedan det iranska domstolsväsendet utrett av hans inblandning i ett fall där tre män dog som häktats på hans order efter valet.

 

23.

PIR-ABASSI Abbas

 

Teherans revolutionsdomstol, enhet 26 och 28. Han ansvarar för domstolsfall efter valet, har utfärdat långa fängelsestraff efter orättvisa rättegångar mot människorättsaktivister och har dömt ett flertal demonstranter till döden.

 

24.

MORTAZAVI Amir

 

Vice åklagare i Mashhad. Rättegångar under hans behörighet har genomförts på ett summariskt sätt och inom lyckta dörrar utan att de åtalades rättigheter respekterats. Då domar om verkställighet avkunnades i stor skala avkunnades också dödsdomar utan att rättvisa förfaranden för förhör hade iakttagits.

 

25.

SALAVATI Abdolghassem

 

Domare, chef för revolutionsdomstolen i Teheran, enhet 15. Som ansvarig för domstolsfall efter valet var han den domare som ledde ”skenrättegångarna” sommaren 2009 där han dömde två monarkister till döden. Han har dömt över hundra politiska fångar, människorättsaktivister och demonstranter till långa fängelsestraff.

 

26.

SHARIFI Malek Adjar

 

Chef för östra Azerbajdzjans domstolsväsen. Han var ansvarig för Sakineh Mohammadi-Ashtianis rättegång.

 

27.

ZARGAR Ahmad

 

Domare, appellationsdomstolen i Teheran, enhet 36. Han fastställde ett antal utmätta domar om långa fängelsetraff och avrättning för demonstranter.

 

28.

YASAGHI Ali-Akbar

 

Domare, revolutionsdomstolen i Mashhad. Rättegångar under hans behörighet har genomförts på ett summariskt sätt och inom lyckta dörrar utan att de åtalades rättigheter respekterats. Då domar om verkställighet avkunnades i stor skala avkunnades också dödsdomar utan att rättvisa förfaranden för förhör hade iakttagits.

 

29.

BOZORGNIA Mostafa

 

Chef för avdelning 350 vid Evin-fängelset. Han utsatte vid ett flertal tillfällen fångar för oproportionerligt våld.

 

30.

ESMAILI Gholam-Hossein

 

Chef för Irans kriminalsvårdsorganisation. I denna egenskap medverkade han i massgripanden av politiska demonstranter och sopade igen spåren efter övergrepp som begåtts inom fängelsesystemet.

 

31.

SEDAQAT Farajollah

 

Biträdande chef för Teherans kriminalvårdsförvaltning – tidigare chef för Evin-fängelset i Teheran fram till oktober 2010, en period under vilken tortyr ägde rum. Han var fångvaktare och hotade och utövade ofta påtryckningar på fångar.

 

32.

ZANJIREI Mohammad-Ali

 

I egenskap av chef för Irans kriminalvårdsorganisation ansvarade han för övergrepp och berövande av rättigheter i fångläger. Han gav order om att många fångar skulle sättas i isoleringscell.