4.3.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 59/44

(1)

Genom en skrivelse av den 23 januari 2009 anmälde Frankrike till kommissionen sin plan att tilldela France Télévisions det budgetanslag på 450 miljoner euro för 2009 som redan beslutats i budgetpropositionen. Den 13 mars 2009 bad kommissionen om ytterligare upplysningar, vilka Frankrike inkom med den 25 maj 2009. I den skrivelsen utökade Frankrike sin anmälan genom att ta upp sin avsikt att inrätta en permanent och flerårig mekanism för offentlig finansiering av France Télévisions, där ett årligt bidrag skulle ingå.

(2)

I en skrivelse av den 1 september 2009 konstaterade kommissionen att det budgetbidrag som röstats igenom för 2009 var förenligt med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). Vidare underrättade kommissionen Frankrike om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i EUF-fördraget beträffande den nya mekanismen för offentlig finansiering av France Télévisions för de kommande åren.

(3)

Frankrike inkom med sina synpunkter den 7 oktober 2009.

(4)

Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(5)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Frankrike som getts tillfälle att bemöta dem och Frankrikes kommentarer mottogs i en skrivelse av den 15 januari 2010.

(6)

Den 23 april, den 19 maj och den 22 juni 2010 översände Frankrike till kommissionen ytterligare preciseringar eller kompletterande information.

(7)

Den fleråriga finansieringsmekanism som är föremålet för detta beslut ingår i finansieringen av France Télévisions public serviceuppdrag som kommissionen granskat i sina beslut av den 10 december 2003 (3), den 20 april 2005 (4), den 16 juli 2008 (5) och den 1 september 2009 (6). Den utgör icke desto mindre en åtgärd som skiljer sig från de åtgärder som var föremål för 2003, 2005 och 2008 års beslut. Närmare bestämt kommer de budgetbidrag som beskrivs nedan att fylla på de statliga medel som France Télévisions får genom tv-licensavgiften (contribution à l’audiovisuel public, tidigare kallad redevance), som var föremålet för kommissionens beslut av den 20 april 2005 och som är ett befintligt stöd som inte ändras genom de nya bestämmelserna. Båda dessa statliga resurser syftar till att täcka kostnaderna för France Télévisions public serviceuppdrag, minus de kommersiella nettointäkter som kvarstår.

(8)

De viktigaste bestämmelserna i den nya mekanismen för offentlig finansiering finns i lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 om audiovisuell kommunikation och den nya televisionen i allmänhetens tjänst (public service). Det anmälda stödet är en del av en lagstadgad större reform av public servicetjänsternas strukturer och uppdrag av allmänt ekonomiskt intresse. Lagen ändrar de bestämmelser som reglerar France Télévisions public serviceuppdrag och närmare bestämt lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 om fri kommunikation. Uppdraget specificeras ytterligare i kravspecifikationen och i avtalet om mål och medel för France Télévisions, som har godkänts genom tillämpningsbestämmelserna för lagen om kommunikationsfrihet. Lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 innehåller även finansiella bestämmelser om dels en ändring av skattelagstiftningen, dels införande av en princip om budgetanslag som ingår i budgeten för France Télévisions.

(9)

France Télévisions är ett aktiebolag inrättat enligt artikel 44-I i lag nr 86– 1067 av den 30 september 1986 om kommunikationsfrihet. Enligt lagen, i ändrad lydelse, inrättas ett enda bolag, France Télévisions, som samlar de enskilda juridiska personer som de olika kanalerna tidigare utgjort. Bolaget är underställt den franska statens finansiella och ekonomiska kontroll. Dess aktiekapital är uppdelat i aktier som bara kan tillhöra staten. Bolagets styrelse består förutom ordföranden av fjorton ledamöter vilkas mandatperiod är fem år, varav två ledamöter som utses av nationalförsamlingens respektive senatens utskott med ansvar för kulturfrågor, fem statliga företrädare, fem personer som utses av Frankrikes radio- och tv-myndighet Conseil Supérieur de l’Audiovisuel (CSA) och två företrädare för personalen.

(10)

France Télévisions är Frankrikes största audiovisuella koncern. Koncernen sysselsätter cirka 11 000 personer och omfattar kanalerna France 2, France 3, France 4, France 5 och France Ô som sänder i den europeiska delen av Frankrike, samt RFO, ett företag som samlar de offentliga radio- och tv-kanaler som sänder i Frankrikes utomeuropeiska departement och territorier. I koncernen ingår också en reklambyrå. Man överväger dock att avveckla den, liksom de bolag som ägnar sig åt diversifieringsverksamhet. Vissa av France Télévisions kanaler har stor spridning i flera medlemsstater, särskilt i Belgien och Luxemburg.

(11)

France Télévisions omsättning under 2007, som var det sista budgetåret före tillkännagivandet av public servicereformen, var 2 927 miljoner euro, varav 64,2 procent var intäkter från licensavgifter, 28,1 procent reklamintäkter (reklam och sponsring) och 7,7 procent var övriga intäkter. Mellan 2003 och 2007 var förhållandet mellan omsättningens olika delar relativt stabilt, och intäkterna från reklamintäkter och sponsring pendlade i ett intervall mellan 30 och 28 procent. Koncernen som helhet har haft ett något positivt resultat varje år mellan 2003 och 2007, och den ackumulerade vinsten för hela perioden var 99 miljoner euro.

(12)

Denna trend vände efter tillkännagivandet av public servicereformen i januari 2008, något som bland annat beror på bortfallet av reklamintäkter på längre sikt. Budgetåret 2008 gav ett underskott för koncernen France Televisions, med ett negativt nettoresultat på [50–100] (7) miljoner euro (varav -[50–100] miljoner inom public serviceverksamheten), främst beroende på en betydande minskning av reklamintäkterna, något som inte helt kunde avvärjas genom ett exceptionellt kapitaltillskott på 150 miljoner euro som godkändes av kommissionen i beslutet av den 16 juli 2008. För 2009, när reformen av public servicesändningarna väl trätt i kraft, kompenserade det budgetbidrag på 415 miljoner euro som slutligen betalades ut efter godkännande från kommissionen genom beslutet av den 1 september 2009, nästan för de minskade reklamintäkterna och koncernen France Télévisions nettoresultat blev ett lätt överskott ([10–20] miljoner euro). Public servicedelen fortsatte dock att gå med förlust, på [0–5] miljoner euro, och det positiva resultatet kunde således hänföras till koncernens kommersiella företag.

(13)

France Télévisions verksamhet och förvaltning under de senaste åren (2004–2008) och bolagets position i samband med public servicereformen blev föremål för en relativt kritisk rapport från den franska revisionsrätten (Cour des Comptes), ”France Télévisions et la nouvelle télévision publique”. Rapporten, som omnämnts av några av de berörda parterna i deras synpunkter, antogs efter överläggningar och offentliggjordes den 14 oktober 2009, det vill säga efter det att beslutet att inleda förfarandet hade antagits. Rapporten visar att det finns outnyttjade förbättringsmöjligheter i France Télévisions förvaltning och dittills uppnådda resultat, och innehåller rekommendationer för framtida förbättringar inom den nya ram som reformen innebär.

(14)

I artikel 43–11 i lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 i ändrad lydelse fastställs France Télévisions public serviceuppdrag. Det föreskrivs att de offentliga kanalerna ”i det allmännas intresse ska utföra public serviceuppdrag. De ska erbjuda allmänheten, sett till alla grupper i befolkningen, program och tjänster som kännetecknas av mångfald och pluralism, krav på kvalitet och förnyelse, respekt för mänskliga rättigheter och konstitutionellt definierade demokratiska principer. Kanalerna ska erbjuda ett brett programutbud, digitalt och analogt inom områdena nyheter, kultur, kunskap, underhållning och sport. De ska främja den demokratiska debatten, utbyte mellan olika delar av befolkningen samt social integration och känsla av medborgarskap. De ska genomföra åtgärder för att främja social sammanhållning, kulturell mångfald och kampen mot diskriminering och erbjuda en programtablå som avspeglar mångfalden i det franska samhället. De ska främja det franska språket och, i förekommande fall, regionala språk samt framhäva mångfalden i det franska kulturella och språkliga arvet. De ska bidra till utveckling och spridning av intellektuellt och konstnärligt skapande och samhällskunskap, ekonomiska, sociala, vetenskapliga och tekniska kunskaper samt kunskaper om audiovisuella och andra medier. De ska främja inlärning av främmande språk. De ska vara delaktiga i folkbildningen i frågor om miljö och hållbar utveckling. De ska genom lämpliga anordningar främja tillgängligheten till de program de sänder för döva och hörselskadade. De ska säkerställa att den information de sprider är ärlig, oberoende och pluralistisk och ge utrymme åt en mångfald i tanke och yttrande i enlighet med principen om likabehandling och rekommendationerna från CSA. Offentliga organ för den audiovisuella kommunikationen ska vid utövandet av sina uppdrag bidra till externa radio- och tv-sändningar för att främja franskspråkigheten och spridningen av den franska kulturen och det franska språket i världen. De ska vinnlägga sig om att utveckla nya tjänster som kan berika eller komplettera programutbudet samt ny teknik för produktion och spridning av program och tjänster för audiovisuell kommunikation. Varje år ska en rapport läggas fram för parlamentet med en redogörelse för hur bestämmelserna i denna artikel har tillämpats.”

(15)

När det gäller det konkreta genomförandet av detta uppdrag fastställs i artikel 44 i lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 att France Télévisions har i uppdrag att utforma och programplanera tv-program och audiovisuella kommunikationstjänster som motsvarar det public serviceuppdrag som definieras i artikel 43–11 och i den kravspecifikation som föreskrivs i artikel 48 i samma lag.

(16)

I dekret nr 2009–796 av den 23 juni 2009 fastställs kravspecifikationerna som numer enbart gäller France Télévisions. Kravspecifikationen styr verksamheten i France Télévisions kanaler, med bindande programåtaganden om att – ofta på bästa sändningstid – sända dagliga kulturprogram, musikprogram med bland annat klassisk musik med olika europeiska eller regionala orkestrar, teaterföreställningar och populärvetenskapliga program (artiklarna 4–7 i kravspecifikationen). France Télévisions har också skyldighet att införliva EU-dimensionen i sina program, bland annat genom att sända reportage om livsstilar och kulturer i andra medlemsstater och sända religiösa program som ägnas de största religioner som utövas i Frankrike (artiklarna 14 och 15 i kravspecifikationen). Vidare föreskrivs en skyldighet att samla en bred och balanserad publik fördelad på hela befolkningen (artikel 18).

(17)

I enlighet med artikel 53 i lag nr 86–1067 om kommunikationsfrihet sluts fleråriga avtal om mål och medel mellan franska staten och France Télévisions med en löptid på mellan tre och fem år. I avtalen om mål och medel fastställs bland annat följande i fråga om France Télévisions public serviceuppdrag:

(18)

För tillfället regleras France Télévisions skyldigheter i samband med public serviceuppdraget av avtalet om mål och medel för 2007–2010 (France Télévisions, le premier bouquet de chaînes gratuites de l’ère numérique) av den 24 april 2007, vilket undertecknats av de ansvariga ministrarna och styrelseordföranden för France Télévisions. Under målrubriken I.2, om att främja public serviceidentitetens värden, fastställs i avtalet konkreta delmål med kvalitativa eller kvantitativa indikatorer som ska uppnås inom bl.a. följande områden:

(19)

Avtalet innehåller också en flerårig budgetram, med en justeringsklausul som föreskriver att staten och koncernen, med beaktande av hur reklamintäkterna utvecklas, ska komma överens om att samarbeta för att anpassa behovet av offentliga medel, och att det överskott som inte avsätts för att minska behoven av offentliga medel i första hand ska användas till utgifter för audiovisuell produktion.

(20)

Efter reformen har det gällande avtalet om mål och medel försetts med ett tillägg för perioden 2009–2012. Den finansiella delen av tillägget beskrivs utförligare nedan. För övrigt förstärker tillägget ytterligare betoningen på identitetsvärdena i de public servicetjänster som tillhandahålls av France Télévisions och fastställer nya kvantitativa resultatindikatorer som ska uppnås för varje år inom vissa av de områden som anges i skäl 18.

(21)

I den nya kravspecifikationen föreskrivs att France Télévisions ska introducera en rad innovativa tjänster som ska berika det redaktionella utbudet, exempelvis kommunikationstjänster på Internet, audiovisuella medietjänster på beställning eller kompletterande material som berikar programmen. I tillägget till avtalet om mål och medel förutses också införandet av innovativa tjänster, som video-on-demand gratis eller som betaltjänst, personanpassad mobil-tv, Internet-sändningar, mobila applikationer, regional webb-tv eller webb-tv med olika teman.

(22)

Enligt artikel 53 i lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 ska styrelsen för France Télévisions godkänna utkastet till avtal om bolagets mål och medel och överlägga om det årliga genomförandet av avtalet. Resultatet av denna överläggning ska vara offentligt. Avtalen om mål och medel samt eventuella tillägg till dessa ska före undertecknandet översändas till de utskott som ansvarar för kultur- och finansfrågor i nationalförsamlingen och senaten samt till CSA. Utskotten får inkomma med yttranden inom sex veckor.

(23)

Dessutom ska en årlig rapport om genomförandet av avtalet om France Télévisions mål och medel läggas fram av styrelsens ordförande till de utskott som ansvarar för kultur- och finansfrågor i nationalförsamlingen och senaten. Vid överlämnandet av rapporten om genomförandet av avtalet om bolagets mål och medel till de berörda utskotten i nationalförsamlingen och senaten, ska France Télévisions styrelseordförande också redogöra för verksamheten och arbetet i den rådgivande programnämnd som inrättats i bolaget och som består av tittare som har i uppdrag att komma med yttranden och rekommendationer om programmen.

(24)

Utkastet till kravspecifikationen för France Télévisions, som fastställs genom dekret, var också föremål för ett offentligt samråd den 10–24 november 2008. Ett femtontal enheter lämnade bidrag till samrådet, som resulterade i ändringar av den ursprungliga texten, vilket följdes av ett yttrande från CSA. När det gäller den externa kontrollen av genomförandet föreskrivs i artikel 48 i lagen av den 30 september 1986 att CSA ska lämna en årsrapport till de utskott som ansvarar för kulturfrågor vid nationalförsamlingen och senaten. Denna rapport lämnas också till kultur- och kommunikationsministeriet.

(25)

Såväl parlamentsutskotten som CSA får rådgöra med tredje part. De berörda parterna hörs regelbundet i dessa forum och framför sina åsikter om de frågor som gäller public servicesändningar.

(26)

För att göra planeringen av public servicesändningar friare och mindre beroende av kommersiella krav föreskrivs i artikel 53, punkt VI i lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 om kommunikationsfrihet, i ändrad lydelse, att reklaminslagen ska minska för att så småningom upphöra helt: De program som sänds mellan klockan 20.00 och klockan 6.00 inom ramen för de nationella tv-tjänster som avses i punkt I i artikel 44, med undantag för de regionala och lokala programmen, ska inte innehålla några reklaminslag utöver sådana som gäller varor och tjänster som presenteras under sin generiska benämning. Denna bestämmelse gäller även program som sänds av dessa tjänster mellan klockan 6.00 och klockan 20.00 från och med den dag de markbundna sändningar i det analoga marknätet som nämns i samma punkt I upphör i hela den europeiska delen av Frankrike. Den gäller inte reklamkampanjer i det allmännas intresse.

(27)

De markbundna sändningarna i det analoga tv-nätet ska upphöra helt senast den 30 november 2011. Utöver undantaget för reklam för varor eller tjänster utan varumärke, finns även undantag för sändning av reklaminslag för utomeuropeiska departement och samfund och på Nya Kaledonien, där det saknas privata tv-kanaler som sänder okodade program via marknätet.

(28)

I enlighet med artikel 53 i lag nr 86–1067 om kommunikationsfrihet, i ändrad lydelse, ska minskningen och därefter upphörandet av reklaminslag till följd av lagens genomförande ge upphov till ekonomisk kompensation från staten till France Télévisions enligt villkor som ska fastställas i varje budgetproposition. För detta ändamål har franska staten skapat en ny rubrik ”Bidrag till finansiering av public service” under budgetposten ”Medier” i den allmänna statsbudgeten. De franska myndigheterna uppskattar preliminärt att det statliga bidraget som ska komplettera intäkterna från licensavgiften kommer att uppgå till cirka 460 miljoner euro år 2010, 500 miljoner euro 2011 och 650 miljoner euro 2012.

(29)

Frankrike förklarar att den offentliga finansieringen till budgetbidraget för varje år kommer att fastställas på grundval av kostnaderna för genomförandet av France Télévisions public serviceuppdrag och läggas samman med intäkterna från licensavgiften, minus de kommersiella intäkter som kvarstår. De franska myndigheterna har överlämnat prognosen över kostnader och intäkter för France Télévisions public servicetjänster, som fastställts med utgångspunkt i verksamhetsplanen 2009–2012 och som sammanfattas nedan:

Tabell 1

Prognos över intäkter och kostnader för France Télévisions public serviceverksamhet 2010–2012

(30)

Tabellen ovan visar ett förutsett underskott som motsvarar den nettokostnad som inte täcks i redovisningen för France Télévisions public serviceverksamhet under 2010 och 2011. Underskottet bör delvis absorberas 2012 med ett beräknat svagt överskott på [30–50] miljoner euro, eller [0–5] procent av nettokostnaderna för public serviceverksamheten. För att detta förutsedda överskott för 2012 ska kunna uppstå måste intäkter och kostnader utvecklas exakt enligt prognosen och inte ens i sådana fall kommer överskottet att kunna täcka det samlade underskottet för 2010 och 2011. Enligt det gällande avtalet om mål och medel ska det överskott som inte avsätts för att minska behovet av offentliga medel i första hand gå till utgifter för audiovisuell produktion. Eftersom denna produktion normalt är avsedd för den egna programtablån bör ett eventuellt överskott alltså inte finansiera kommersiell verksamhet.

(31)

Observera att den affärsplan för 2009–2012 som anges i kapitel V i tillägget till det gällande avtalet om mål och medel ska ersätta de ekonomiska bestämmelserna i det avtal som ingicks i april 2007, med beaktande av den nya ram som införts genom reformen och dess ekonomiska konsekvenser. I affärsplanen förutses en minskning av den totala bruttokostnaden för att tillhandahålla public servicetjänster för perioden 2010–2012, med minskade driftskostnader jämfört med det ursprungliga avtalet, lägre distributionskostnader och samverkanseffekter på grund av sammanslagningen av bolaget, även om nya kostnader också tillkommer på grund av reformen.

(32)

På intäktssidan ökar de offentliga medlen men de balanserar ändå inte helt räkenskaperna för perioden 2010–2012. Som framgår av tabell 1 understiger de fortfarande bruttokostnaden för public serviceverksamheten, vilket gör att den ekonomiska balansen i prognoserna är beroende av de kommersiella intäkter som kvarstår för varje år. Affärsplanen visar också att det ligger i bolagets och statens intresse att uppnå jämvikt snabbare än prognosen visar och att det krävs en noggrann och regelbunden övervakning, med tanke på de olika risker och chanser som finns.

(33)

I artikel 44 i lag nr 86–1067 om kommunikationsfrihet, i ändrad lydelse, föreskrivs också att de offentliga medel som tilldelas organen inom public servicesektorn som kompensation för de skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som åläggs dem inte får överstiga kostnaderna för utförandet av dessa skyldigheter. Denna bestämmelse är en följd av Frankrikes åtaganden att i lagen uttryckligen införa principen om att det inte får förekomma någon överkompensation för public serviceföretagens skyldigheter inom ramen för det förfarande som ledde fram till kommissionens beslut om förenlighet av den 20 april 2005 angående utnyttjandet av resurserna från licensavgiften (8).

(34)

I enlighet med ovan nämnda åtaganden har artikel 2 i dekret nr 2007–958 av den 15 maj 2007 om de ekonomiska relationerna mellan staten och offentliga organisationer för audiovisuell kommunikation, samma lydelse som artikel 53 i lagen av den 30 september 1986 i fråga om andra direkta eller indirekta intäkter som härrör från public serviceuppdraget. Dessutom preciseras att kostnaderna för utförande av public serviceuppdraget ska fastställas med hjälp av separat bokföring. I artikel 3 i dekretet fastställs att France Télévisions och dess dotterbolag är skyldiga att respektera marknadens villkor i all sin kommersiella verksamhet och att ett fristående organ ska sammanställa en årlig rapport om hur denna skyldighet genomförs, vilken ska lämnas till den behörige ministern, nationalförsamlingen och senaten.

(35)

Kommissionen har mottagit och granskat rapporterna om genomförandet av artiklarna 2 och 3 i dekretet för åren 2007 och 2008 och förslaget till rapport enligt artikel 2 för år 2009. Rapporterna enligt artikel 3 i dekretet har granskats av revisorerna PricewaterhouseCoopers och KPMG (2007) respektive Cabinet Rise (2008).

(36)

Genom lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 ändrades också skattelagen så att nya skatter på reklam och elektronisk kommunikation infördes.

(37)

Under avsnitt II i första delen av bok I i den franska allmänna skattelagen, finns nu ett kapitel VII septies genom vilket en skatt införs som ska betalas av alla utgivare av televisionstjänster i Frankrike. Skatten beräknas på de belopp, exklusive mervärdesskatt, som betalas av annonsörer för sändning av deras reklambudskap, till de berörda gäldenärerna eller till dem som producerar reklambudskapen, minus de skattebelopp enligt artikel 302 bis KC i den franska allmänna skattelagen som ska betalas av utgivare och televisionsdistributörer som sänder audiovisuella produktioner som berättigar till stöd från Centre National de la Cinématographie. Beloppen minskas med ett schablonavdrag på 4 procent. Skatten beräknas med en skattesats på 3 procent av den del av de årliga inbetalningarna för varje tv-tjänst som överstiger 11 miljoner euro, exklusive mervärdesskatt.

(38)

För andra tv-tjänster än markbaserade tv-sändningar i det analoga nätet är skattesatsen 1,5 procent för 2009, 2 procent för 2010 och 2,5 procent för 2011. Under en övergångsperiod, som gäller för alla skatteskyldiga fram till det år då markbaserade tv-sändningar i det analoga nätet upphör i den europeiska delen av Frankrike, fastställs ett skattetal på 50 procent av den konstaterade ökningen av skatteunderlaget för det kalenderår då 2008 års skatt ska betalas. Under inga omständigheter kan avgiften vara mindre än 1,5 procent av beräkningsunderlaget. För utgivare av tv-tjänster vilkas dagliga publik utanför den europeiska delen av Frankrike utgör mer än 90 procent av den sammanlagda publiken, ska det belopp som används för beräkning av skatten minskas med summan av de belopp som betalas för sändning av reklam som är riktad till en publik i Europa eller övriga världen, multiplicerat med den del av den sammanlagda årliga publiken som utgörs av publiken utanför europeiska Frankrike.

(39)

I avsnitt II i första delen av bok I i den franska allmänna skattelagen finns nu ett kapitel VII octies genom vilket det införs en skatt som ska betalas av alla operatörer av elektroniska kommunikationstjänster som tillhandahåller en tjänst i Frankrike och som är föranmälda till tillsynsmyndigheten för elektronisk kommunikation (Autorité de régulation des communications électroniques). Skatten beräknas på de belopp, exklusive mervärdesskatt, som användarna betalar för abonnemang och andra belopp som betalas av användarna för de elektroniska kommunikationstjänster som operatörerna tillhandahåller, med avdrag för avskrivningar som registrerats under det avslutade budgetår under vilket skatten blir utkrävbar, när de hänför sig till material och utrustning som förvärvats av operatörerna, efter det att lagen trätt i kraft, för deras behov av infrastruktur och kommunikationsnät inom det nationella territoriet med en avskrivningstid på minst tio år. Skatten beräknas med en skattesats på 0,9 procent av den del av beräkningsunderlaget som överstiger 5 miljoner euro.

(40)

I sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarandet fann kommissionen att den ersättning som planerades från och med 2010 skulle kunna utgöra ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, och att det fanns skäl att granska dess förenlighet med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i fördraget, i enlighet med principerna och tillämpningsföreskrifterna för public servicesändningar.

(41)

När det gäller frågan om det rör sig om en public serviceverksamhet med uppdrag som tydligt definieras i en officiell handling och som är föremål för lämpliga kontrollmekanismer, har kommissionen utan att uttrycka tvivel, vilket också framgår av besluten från december 2003, april 2005, juli 2008 och september 2009, konstaterat att France Télévisions public serviceuppdrag är tydligt definierat i officiella handlingar som utfärdats eller undertecknats av den franska regeringen, på ett sätt som medför en oberoende kontroll av France Télévisions.

(42)

När det däremot gäller frågan om den ekonomiska ersättning som föreslås är proportionerlig i förhållande till public serviceverksamhetens nettokostnader, med hänsyn till effekterna av stödet, uttryckte kommissionen tvivel på två punkter, nämligen

(43)

Vidare påminde kommissionen de franska myndigheterna om det meddelande som kommissionen antog den 2 juli 2009 om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på radio och tv i allmänhetens tjänst (9) (nedan kallat meddelandet om sändningsverksamhet) som är tillämpligt på det anmälda stödet från och med offentliggörandet och uppmanade de franska myndigheterna att beakta detta meddelande i ändrad lydelse i sina kommentarer.

(44)

I sina synpunkter av den 2 november 2009 framhåller den franska författar- och kompositörsorganisationen Société des auteurs et compositeurs dramatiques (SACD) vikten av att France Télévisions uppfyller sin skyldighet att stödja det audiovisuella kulturarvet. Denna skyldighet förstärktes i slutet av 2008 genom ett interprofessionellt avtal som skulle införlivas i ett kommande avtal om målsättningar. Enligt detta skulle France Télévisions under 2010 avsätta 19 procent av den omsättning som ingår i beräkningsunderlaget för 2009 till produktion inom ramen för det audiovisuella kulturarvet. Andelen skulle öka till 20 procent, dvs. 420 miljoner euro, 2012. Motsvarande andel för TF1 är däremot maximerad till 12,5 procent och andelen för M6 och de marksända digital-tv-kanalerna kommer inte att överstiga 11 procent vardera. Åtagandet för biograffilmerna kommer också att öka med mer än 1,2 procent i genomsnitt per år fram till 2012. Avskaffandet av reklam skulle åtföljas av en ökning av kostnaden för programtablån när det gäller verk av egen och inhemsk produktion, vilket vittnar om ett engagemang för en innovativ public serviceverksamhet av hög kvalitet.

(45)

Det franska telekommunikationsförbundet Fédération Française des Télécommunications et des Communications Électroniques (FFTCE) har i sina synpunkter av den 30 oktober 2009, tillsammans med Iliad, som inte är anslutet till FFTCE, påpekat att avskaffandet av reklam inte i sig bidrar till France Télévisions public serviceuppdrag. Eftersom reklamen inte ingår i uppdraget, skulle varje bidrag som enbart syftar till att kompensera för utebliven vinst, utan att ta hänsyn till hur uppdraget verkligen ser ut, per definition vara statligt stöd, som strider mot artiklarna 106.2 och 107 i EUF-fördraget. Denna kompensation ska täcka de public servicekostnader som bör uppdagas i den separata redovisningen. Men bidraget för de kommande åren verkar ha beräknats på grundval av förlusten av kommersiella intäkter, vilket på en redan omskakad marknad medför en allvarlig snedvridning av konkurrensen med de privata radio- och tv-aktörerna. Trots att France Télévisions sammanlagda reklamintäkter på den hårdnande marknaden sannolikt inte skulle ha uppgått till 500 miljoner euro, har de franska myndigheterna åtagit sig att betala 450 miljoner euro under 2009 enbart i utbyte mot att bolaget tar bort reklamen efter klockan 20.00. Även i framtiden skulle inkomsterna från bidraget vara mycket högre än de reklamintäkter som bolaget skulle haft utan reformen.

(46)

Beträffande uppdraget att leverera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse konstaterar FFTCE att de skyldigheter som åläggs France Télévisions som medlem i Europeiska radio- och tv-unionen (EBU), genom dess stadgar, redan gäller och är tillämpliga oavsett de skyldigheter som skrivs in i den franska lagen. De lagstadgade skyldigheterna, som för övrigt är oklara, kommer inte att skilja sig nämnvärt från de som följer av EBU:s stadgar, vilka gäller för TF1 och Canal + i deras egenskap av medlemmar, och detta innebär enligt FFTCE att ett kompenserande bidrag enligt lagen bör kvalificeras som statligt stöd.

(47)

FFTCE anser slutligen att den nya skatten på elektroniska kommunikationsföretags försäljningsintäkter, som infördes genom public servicereformen, går till finansieringen av France Télévisions. Utöver den koppling till finansieringen som bekräftas i myndigheternas förklaringar påverkas bidragsbeloppet av att beräkningsunderlaget och skattesatsen varierar. Inrättandet av en sådan skatt strider också mot artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (10), eftersom medlemsstaterna inte får påföra operatörerna andra omsättningsrelaterade skatter än de som föreskrivs där.

(48)

I sina synpunkter av den 2 november 2009 hävdar de privata tv-kanalernas intresseorganisation Association des chaînes privées att bristerna i förvaltningen av France Télévisions, som revisionsrätten har gett många exempel på, förvärrar den inflationsdrivande effekt som konstaterats på marknaden för produktion av program och inköpsrätter. Eftersom det inte finns någon kostnadsredovisning har bristen på kostnadskontroll skapat osäkerhet vid fastställandet av de kostnader för public serviceuppdraget som ska finansieras, vilket innebär en betydande risk för överkompensation. Det finns mycket som tyder på att den nya skatten på audiovisuella tjänster kommer att gå till France Télévisions, och att det faktum att den går via statsbudgeten inte har något annat syfte än att kringgå kommissionens kontroll. Detta tvingar France Télévisions konkurrenter att finansiera stödet, vilket skapar en snedvridning som förvärras av bristen på skillnad mellan programmen som sänds i de olika befintliga kanalerna.

(49)

I sina kommentarer av den 2 november 2009 betonar Europeiska radio- och tv-unionen (EBU) att en sådan flerårig prognos av ett public serviceföretags kostnader och intäkter som Frankrike gjort inte kan vara annat än en uppskattning. Prognoserna bör påvisa en långsiktig finansiell profil som operatören måste ha för att säkerställa en oberoende och kontinuerlig service. Det är mekanismerna för efterhandskontroll som ska garantera korrigering av eventuella avvikelser från prognoserna. Kommissionens beslut måste innehålla parametrar för förhandsberäkningar och anvisningar om dessa mekanismer. Beslutet får inte innebära att det faktiska framtida ersättningsbeloppet fastställs genom att kommissionen bara godkänner de beräknade kostnaderna och intäkterna, eftersom kommissionen då skulle fastställa och kontrollera de årliga beloppen i en stödordning snarare än själva stödordningen. EBU uttrycker också farhågor om att kommissionen försöker få en uppskattning av synergivinsterna och effektivitetsvinsterna för de kommande åren, eftersom kommissionen enligt artikel 106.2 i EUF-fördraget inte har befogenhet att kontrollera hur effektivt en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse utförs.

(50)

I sina kommentarer av den 2 november 2009 förklarar de kommersiella tv-bolagens intresseorganisation Association of Commercial Television in Europe (ACT) att man stöder Frankrikes beslut att avsevärt minska den kommersiella reklamen i public servicekanalerna. ACT noterar att två villkor som fastställts genom domen i fallet Altmark (11) inte har uppfyllts i detta fall, vilket innebär att det föreslagna budgetbidraget utgör ett statligt stöd. ACT menar dock att om systemet med finansiering av ett stöd genom en skatt som påförs konkurrenternas reklamintäkter kan anses överensstämma med EU-lagstiftningen, så skulle fördelarna med tillbakadragandet från marknaden minska betydligt. Ett sådant system skulle nämligen i vissa avseenden kunna medföra mer störningar än det hittillsvarande dubbla systemet med både offentlig och kommersiell finansiering.

(51)

ACT anser att France Télévisions public serviceskyldigheter inte har ändrats i grunden sedan 1994 och kommer att förbli desamma som för andra privata programföretag. Likaså är uppskattningarna av ersättningen för förlorade reklamintäkter fram till 2012 vaga och tar varken hänsyn till minskade investeringskostnader, den eventuella kostnadsminskningen för programplaneringen utan annonsörernas krav eller de förväntade synergivinsterna. Mekanismen för jämkning mellan å ena sidan de offentliga och kommersiella inkomsterna och å andra sidan de kostnader som förutses enligt avtalet om mål och medel bör kontrolleras, särskilt med hänsyn till variationer i de kommersiella inkomsterna, eftersom kommissionen annars inte kommer att ha någon tillförlitlig information för att avgöra de faktiska kostnaderna för de tjänster som tillhandahålls och upptäcka en eventuell överkompensation. Denna granskning ska ha gjorts utan att företaget har någon analytisk redovisning, vilket konstaterades av revisionsrätten.

(52)

Slutligen anser ACT att stödet faktiskt finansieras genom de nya skatter som infördes genom reformen och att man med skatten på tv-reklam i Frankrike inför en modell för att låta konkurrenterna finansiera public service som man övergett på annat håll. Stödmekanismen bevarar France Télévisions resurser trots att det blir alltmer uppenbart att annonsörerna inte flyttar över hela sin efterfrågan till de konkurrerande kanalerna. En sådan mekanism kan dessutom förstärka hindren mot tillträde till den franska marknaden.

(53)

I sina synpunkter av den 2 november 2009 ansåg France Télévisions att den anmälda mekanismen inte ger bolaget någon ekonomisk fördel gentemot konkurrenterna. Att bolaget skyddas mot förlusterna av kommersiella inkomster är en motprestation för de skyldigheter som staten ålagt det och som inga privata aktörer på marknaden är underkastade, nämligen reklamstoppet. När reklamstoppet träder i kraft kommer snedvridningen av konkurrensen på marknaden att upphöra, eftersom pressen på konkurrenterna beträffande sponsring, med tanke på dess begränsade närvaro, också kommer att upphöra. När det gäller inköp av sändningsrättigheter av så kallad premiumklass har TF1 haft 96 av de 100 bästa tittarsiffrorna och 18 av de 20 bästa tittarsiffrorna under 2008, medan France Télévisions inte har något exklusivt avtal med de stora amerikanska bolagen. France Télévisions måste dessutom investera i audiovisuell produktion med kvalitetskrav som är oförenliga med de kommersiella kanalernas publikmål. När det gäller försäljning av program anser sig bolaget ha en marginell ställning på marknaden.

(54)

France Télévisions anser också att den anmälda mekanismen uppfyller det andra villkoret i domen i fallet Altmark, eftersom det belopp som ska tilldelas bolaget fastställs på förhand, exakt och på ett objektivt sätt på grundval av kostnaderna för uppdraget, med en korrigering i efterhand om det inte överensstämmer med de faktiska kostnaderna. Även det fjärde villkoret i denna rättspraxis uppfylls, eftersom de synergieffekter som inte tidigare kunnat utnyttjas nu kommer blir möjliga tack vare reformeringen av den juridiska organisationen och stadgarna. Dessutom innebär detta villkor inte att tjänsten måste utföras till lägsta möjliga kostnad, utan att kostnaderna ska motsvara kostnaderna för ett genomsnittligt välskött företag.

(55)

När det gäller den anmälda mekanismens förenlighet med den inre marknaden anser France Télévisions att eftersom mekanismen ska finnas kvar i många år så kommer nettokostnaderna för public servicetjänsterna inte att kunna anges med tillräcklig säkerhet för att kommissionen på förhand ska kunna kontrollera att det inte förekommer överkompensation. De preliminära uppskattningarna för 2010–2012 är inte oförenliga med möjligheten att göra en rimlig vinst eller bygga upp en reserv på högst 10 procent av de årliga public serviceutgifterna, och lagstiftningen om inrättande av mekanismer för efterhandskontroll kommer i vart fall att garantera att finansieringen är proportionerlig. Däremot anser France Télévisions att bolaget, med tanke på att kostnaden för programtablån kommer att variera beroende på de redaktionella valen, endast är förpliktigat att uppfylla de public serviceskyldigheter det har enligt lagen, inom de ramar som Frankrike har att besluta om innehållet. Dessa skyldigheter innebär dessutom ett krav på tittarsiffror, som inte blir mindre när reklamen tas bort. Tvärtom måste fler program införskaffas.

(56)

I sina synpunkter av den 2 november 2009 anser Métropole Télévisions (M6) att den föreslagna finansieringsmekanismen utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 107 i EUF-fördraget, särskilt eftersom det andra och fjärde villkoret enligt domen i fallet Altmark inte uppfylls: en ersättning som grundas på en uppskattning av bortfallet av kommersiella inkomster som till sin natur – och i praktiken – varierar, kan inte anses vara grundad på objektiva och öppna parametrar för beräkning av kostnaderna för public service. Beräkningsgrunden är dessutom inte kostnaden för ett genomsnittligt välskött företag i branschen, utan France Télévisions kostnader, och det finns mycket som tyder på att det företaget sköts ineffektivt, vilket ökar de public servicekostnader som ska bäras av samhället.

(57)

När det gäller åtgärdens förenlighet med den inre marknaden, anser M6 att den finansieringsmekanism som föreslås är olaglig, eftersom den skapar en strukturell överkompensation för public servicekostnaderna. Enligt kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet (12) ska Frankrike kontera kostnader och intäkter för tjänster av allmänt intresse på grundval av analytiska redovisningsprinciper som tillämpas på ett konsekvent sätt. Som revisionsrätten påpekat saknar dock France Télévisions sådana redovisningsverktyg. Det finns alltså inga objektiva element som skulle kunna användas för att beräkna ersättningsbeloppet. Överkompensation är oundvikligt eftersom bidraget beräknas på grundval av kommersiella intäkter som inte faller under public serviceuppdraget och inte heller bör räknas med i kostnaderna för detta. Slumpmässigheten i beräkningen av de förlorade inkomsterna och bristen på kostnadsanalys leder också oundvikligen till överkompensation.

(58)

De nya skatternas integrering i finansieringsmekanismen förvärrar stödets negativa effekter på dels marknaden för inköp av sändningsrättigheter – där misskötseln av France Télévisions, som skyddas av det statliga stödet, ökar konkurrenternas kostnader – dels reklamverksamheten som France Télévisions kommer att flytta över till sponsring, utan att M6, med tanke på att företagen har olika tittarprofiler, kommer att kunna utnyttja det utrymme som France Télévisions lämnar. Under dessa förhållanden är efterhandsfinansiering det enda som kan motiveras. Mekanismen är därför, enligt M6, strukturellt olaglig då det inte finns formella mekanismer för oberoende efterhandskontroller som effektivt kan garantera att det inte förekommer någon överkompensation på grundval av de faktiska siffrorna, vilket inte har genomförts effektivt i Frankrike.

(59)

I sina synpunkter av den 2 november 2009 framhåller Télévision Française 1 (TF1), att reformen av finansieringen av France Télévisions ska ses i samband med strukturella förändringar på reklammarknaden, där Internet är på snabb frammarsch. Tv-reklamen motsvarar bara omkring 11 procent av de 33 miljarder euro som annonsörerna lade på kommunikation under 2008. Mellan januari och september 2009 ökade reklamintäkterna hos de markbundna digitala kanalerna med 60 procent medan de minskade med 8 procent för de tre traditionella privata markbundna kanalerna. De skatter och avgifter som betalades av TF1 för 2008 motsvarade 60 procent av dess resultat. Enligt TF1 innebär dock de fleråriga kontrakten om inköp av rättigheter, prisinflationen och de inflexibla kostnaderna för bland annat programtablån som absorberas av de rättsliga kraven på produktion och sändning av franska och europeiska produktioner motsvarande 30 procent av innehållet, sammantaget att kanalens handlingsutrymme begränsas. Samtidigt kommer det faktum att företaget underkastas en ny audiovisuell skatt att öka snedvridningen av konkurrens på marknaden.

(60)

Skatten på audiovisuell reklam har uttryckligen till syfte att överföra annonsörernas efterfrågan till TF1. Den förväntade överföringen av 350 miljoner euro i omsättning till de tre markbundna kanalerna inte bara uteblev 2009, de uppvisar dessutom en minskning med 450 miljoner euro jämfört med prognoserna. Omfattningen av ett sådant överförande skulle i varje fall begränsas genom lagar och förordningar som, med tillämpning av EU-lagstiftningen, begränsar reklamtiden till högst tolv minuter per sändningstimme och en maxtid på i genomsnitt sex minuter per timme under hela dygnet.

(61)

TF1 anser att skatten utgör ett statligt stöd på två sätt: dels genom att France Télévisions inte kommer att behöva betala den efter den 30 november 2011 (den dag då bolaget upphör att sända reklaminslag, för vilka betalningen utgör beräkningsunderlag), dels genom att France Télévisions kommer att få de medel som uppbärs genom skatten, eftersom det av flera uttalanden från regeringen och parlamentet under debatterna om lagförslaget framgår att skatten ska användas till att finansiera stödet. Oavsett dess laglighet bör det skattesystem som finansierar stödet beaktas vid bedömningen av det.

(62)

TF1 anser sig omfattas av skyldigheter som kan jämföras med dem som åligger France Télévisions, då deras program är ganska lika. TF1 välkomnar revideringen av avtalet om mål och medel samt av kravspecifikationen till följd av public servicereformen, men anser på grundval av revisionsrättens yttrande att public serviceutbudet inte är tillräckligt individualiserat. Därför understryker TF1 att de kvantitativa sändningskraven i den tidigare kravspecifikationen motsvarade 10 procent av programtablåerna.

(63)

Lika otillfredsställande är enligt TF1 kostnadskontrollen och kvalitetskontrollen av France Télévisions, vilket gör att public servicetjänsterna inte levereras till lägsta möjliga kostnad för samhället och att det uppstår en risk för överkompensation. Kommissionen bör därför i detta avseende kontrollera ökningen av vinsterna från den kommersiella verksamheten, de synergieffekter som bör uppstå efter 2009 då det gemensamma bolaget France Télévisions inrättas och den minskade pressen på kostnaderna för programtablån till följd av att bolaget blir mindre beroende av annonsörerna.

(64)

I sina synpunkter av den 7 oktober 2009, vilka därefter har förtydligats, hänvisar Frankrike när det gäller tillämpningen av artikel 106.2 i fördraget bland annat till de tvivel som kommissionen uttryckt dels beträffande den offentliga finansieringens proportionalitet och risken för överkompensation, dels beträffande att de nya skatter som infördes genom public servicereformen ska beaktas vid bedömningen av den anmälda åtgärdens förenlighet med den inre marknaden.

(65)

Frankrike påpekar att den anmälda åtgärden inte är en kompensation för koncernen France Télévisions förlust av reklamintäkter, även om detta beaktas vid beräkningen av de preliminära, vägledande beloppen, utan finansieringen ska täcka kostnaderna för genomförandet av public serviceuppdraget. Finansieringsbehoven kommer i realiteten att utvecklas för att motsvara ändrade programkostnader, variationer av de kommersiella intäkterna eller sändningsmöjligheter.

(66)

Frankrike understryker att förhandskontrollen av att det inte finns risk för överkompensation ska göras genom kontroll av lagstiftnings- och tillsynsmekanismer, i enlighet med rättspraxis och kommissionens tillämpningspraxis, och inte i förhållande till de preliminära, vägledande beloppen för bidrag och indikativa framtida kostnader. De preliminära beloppen anges som en illustration, mot bakgrund av den affärsplan som godkänts av de behöriga myndigheterna och France Télévisions. Metoden för att beräkna bidraget grundas inte på en uppskattning av France Télévisions minskade annonsintäkter. Beräkningen grundas på en allmän formel på så sätt att det sammanlagda beloppet av bidraget till public service och budgetanslaget för varje år, i enlighet med Frankrikes åtaganden och de mekanismer för efterhandskontroll som inrättats genom lagar och förordningar, kommer att stå i proportion till kostnaderna för France Télévisions public serviceuppdrag, minus de kommersiella intäkterna.

(67)

När det vidare gäller de nya innovativa audiovisuella tjänster som nämns i meddelandet om sändningsverksamhet, betonar Frankrike att en del av dessa redan finns med i den nya kravspecifikationen för France Télévisions och i det ändrade avtalet om mål och medel, vilka har varit och kommer att fortsätta vara föremål för de regelbundna och föregående kontroller och samråd som beskrivs ovan. Frankrike menar att lanseringen av viktiga nya tjänster i framtiden alltid kommer att behandlas inom ramen för avtalet om mål och medel, som är föremål för samma kontroller.

(68)

Med tanke på att meddelandet om sändningsverksamhet träder i kraft efter det att detta förfarande inletts, åtar sig Frankrike att förbättra sitt system för finansiell efterhandskontroll för att uppfylla de nya regler som föreskrivs i meddelandet i fråga om mekanismer för finansiell kontroll. Det finns planer på att ändra artikel 2 i dekret nr 2007–958 av den 15 maj 2007. Ändringsförslaget syftar till att

(69)

För att förbättra informationen till kommissionen under de första åren av reformen som inleds genom lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009, åtar sig de franska myndigheterna att skicka följande till kommissionen för åren 2010–2013:

(70)

Frankrike påpekar att man inte beaktat de nya skatterna på reklam och elektronisk kommunikation i sin anmälan. Trots att de inrättades genom samma rättsakt som reformen, omfattas inte dessa skatter av den anmälda åtgärdens tillämpningsområde.

(71)

Frankrike preciserar att de offentliga uttalanden som gjordes inför omröstningen om lagen, och som nämns i beslutet om att inleda förfarandet, senare motsägs av bestämmelserna i denna lag och inte i sig är tillräckliga för att påvisa en bindande koppling till fördelningen av skatten för att finansiera stödet enligt EU-lagstiftningen. Enligt fransk lag tas dessa skatter ut till förmån för den allmänna stadsbudgeten och bidrar till finansieringen av alla offentliga utgifter. De uppfyller principerna om budgetens universalitet och enhet, som är ett villkor för de offentliga finansernas grundlagsenlighet. Enligt artikel 36 i grundlagen av den 1 augusti 2001 om budgetpropositionen, kan en resurs som uppbärs för statens vinning helt eller delvis tilldelas en juridisk person endast genom en uttrycklig bestämmelse i budgetpropositionen, vilket i detta fall saknas.

(72)

Frankrike betonar vidare att det inte finns några planer på att etablera en koppling mellan dessa skatter och finansieringen av France Télévisions. Om någon förändring i systemets struktur i framtiden övervägs, kommer de franska myndigheterna att göra en ny anmälan till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 108.3 i EUF-fördraget.

(73)

I artikel 107.1 i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Om inte annat föreskrivs i fördragen, är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den inre marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.” Nedan granskas dessa tillämpningsvillkor.

(74)

De budgetanslag som omfattas av den aktuella anmälan kommer att listas årligen i budgetpropositionen för upprättande av den franska statens budget. Det rör sig alltså om medel som tilldelas ur de statliga medlen.

(75)

Det budgetbidrag som läggs till de offentliga medel som ställs till France Télévisions förfogande är selektiv eftersom France Télévisions är enda mottagare. Det årliga budgetbidraget som bland annat syftar till att möjliggöra bolagets fortsatta verksamhet, kommer att skydda det mot förlusten av de reklamintäkter som hittills delvis finansierat bolagets utgifter och investeringar. France Télévisions kommer därmed att kunna nå en publik som den inte hade kunnat nå utan budgetbidraget. Därmed får bolaget en ekonomisk fördel som det inte hade kunnat få på annat sätt eller ha erhållit, eftersom det här rör sig om ett bidrag, under andra marknadsvillkor, nämligen de som gäller för bolagets privata konkurrenter.

(76)

Kommissionen noterar för övrigt att Frankrike inte i sina kommentarer bestridit kommissionens bedömning i beslutet om att inleda förfarandet, att det planerade bidraget inte uppfyller kriterierna som anges i domen i fallet Altmark, och därmed ger bolaget en ekonomisk fördel som utgör ett statligt stöd (13). Utan det påverkar den fortsatta utvecklingen när det gäller France Télévisions framtida ledning och resultat, påpekar också kommissionen att den franska revisionsrättens rapport om France Télévisions – vilken offentliggjordes i oktober 2009, dvs. efter beslutet om att inleda förfarandet – i nuläget bekräftar påståendet att det fjärde villkoret inte är uppfyllt.

(77)

Sammanfattningsvis framgår av det ovanstående att budgetbidrag till enbart koncernen France Télévisions som betalas ur den franska statens medel skulle ge företaget en selektiv fördel.

(78)

France Télévisions är verksamt inom produktion och sändning av program som företaget utnyttjar kommersiellt, bland annat genom att sända betalda reklaminslag för annonsörer eller sponsrade program i sin programtablå, samt genom att sälja och köpa sändningsrättigheter. Den kommersiella verksamheten bedrivs i konkurrens med andra kanaler som TF1, M6, och Canal +, bland annat i Frankrike, där koncernen France Télévisions är den största radio- och tv-koncernen, vilket också understryks av de franska myndigheterna. France Télévisions marknadsandel bör under 2010 enligt prognoserna ligga kring 10 procent, vilket gör att koncernen fortfarande är den tredje största aktören på den franska marknaden.

(79)

Fram till reklamsändningarnas upphörande vid utgången av 2011 kommer France Télévisions att fortsätta vara aktivt på den franska kommersiella tv-reklammarknaden, om än med vissa tidsbegränsningar, och därmed konkurrera med andra programföretag. Även efter 2011 kommer France Télévisions att kunna erbjuda sina tjänster till annonsörerna, för reklam för produkter som marknadsförs under en allmän beteckning eller för sponsring av program, i konkurrens med andra programföretag som är verksamma i Frankrike. Även om France Télévisions konkurrenter kunnat dra fördel av France Télévisions nästan fullständiga tillbakadragande från reklammarknaden tack vare reformen, kvarstår faktum att France Télévisions kommer att förbli närvarande på marknaden. I volym och marknadsandelar i förhållande till konkurrenter jämfört med 2007, skulle France Télévisions, enligt de franska myndigheterna uppskattningar rörande France Télévisions intäkter från reklam och sponsring, fortfarande ha 3,3 procent av marknaden under 2012, medan TF1 och M6 skulle ha över 50 respektive 20 procent.

(80)

France Télévisions skulle kunna få publiksiffror som bolaget inte kan uppnå utan det ifrågasatta budgetbidraget, vilka sannolikt kan påverka de övriga programbolagens publiksiffror och därmed deras kommersiella verksamhet, vilket innebär att konkurrensvillkoren skulle snedvridas. Under alla omständigheter kommer France Télévisions att fortsätta vara aktivt på marknaden för handel med sändningsrättigheter, och tack vare bidraget behålla sin starka förhandlingsposition. France Télévisions möjligheter att köpa och sälja rättigheter påverkas alltså av att man tack vare budgetbidraget kan fortsätta investera i programplaneringen.

(81)

Av det ovan anförda framgår att bidragen till koncernen France Télévisions ur den franska statsbudgeten snedvrider, eller åtminstone hotar att snedvrida den konkurrens som finns på marknaden för kommersiellt utnyttjande av sändningsverksamhet i Frankrike och i viss mån även i andra medlemsstater där program från France Télévisions sänds.

(82)

Marknaden för försäljning och inköp av audiovisuella tjänster och sändningsrättigheter där France Télévisions är aktiv har en internationell dimension, även om handeln i allmänhet är territoriellt begränsad till en medlemsstat. De program som France Télévisions kan fortsätta sända tack vara det statliga stödet sänds dessutom i andra medlemsstater, som Belgien och Luxemburg. Slutligen sänder France Télévision också program via Internet som är tillgängliga även utanför Frankrike.

(83)

Under dessa förhållanden kan de planerade budgetbidragen snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(84)

Mot bakgrund av ovanstående utgör det budgetbidrag som Frankrike planerar att betala ut till France Télévisions ett statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, och det finns skäl att granska om det är förenligt med den inre marknaden.

(85)

I artikel 106.2 i EUF-fördraget föreskrivs följande: ”Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördragen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs. Utvecklingen av handeln får inte påverkas i en omfattning som strider mot unionens intresse”.

(86)

I sitt meddelande om sändningsverksamhet fastställer kommissionen de principer som den följer vid tillämpningen av artiklarna 107 och 106.2 i EUF-fördraget när det gäller statlig finansiering av radio och tv i allmänhetens tjänst. I detta sammanhang grundar sig kommissionens bedömning på följande två aspekter:

(87)

Som nämnts ovan har kommissionen, av de skäl som anges i beslutet om att inleda förfarandet, inte i det beslutet bestridit riktigheten i definitionen av och mandatet för France Télévisions public serviceuppdrag, som anförtros bolaget genom officiella handlingar, och inte heller haft invändningar mot de externa kontrollerna av hur France Télévisions utför de skyldigheter som ålagts det enligt ovan. Kommissionen har därför bedömt att de relevanta bestämmelserna i lag nr 86–1067 den 30 september 1986 i ändrad lydelse (artiklarna 43–11, 44, 48 och 53) och i de dekret eller officiella förordningar som genomför det, särskilt beträffande kravspecifikationen (dekret nr 2009–796 av den 23 juni 2009) och avtalet om mål och medel, överensstämmer med de tillämpningsbestämmelser för artikel 106.2 i EUF-fördraget om bedömning av stöd till public service som fastställs i kommissionens meddelande om sändningsverksamhet.

(88)

Denna slutsats motsvarade de slutsatser som kommissionen redan dragit i denna fråga enligt det då gällande meddelandet, i sina beslut från 2003 och 2005 för France 2 och 3 samt för France Télévisions 2008 och 2009.

(89)

För fullständighetens skull är det därför lämpligt att granska de mycket allmänt hållna synpunkterna från några berörda parter som vill framhålla en likhet mellan public servicebolagets och konkurrenternas programtablå, något som motsägs av fakta i andra parters kommentarer, och som inte föranleder någon ändring av bedömningen.

(90)

I lag nr 86–1067 om kommunikationsfrihet, i ändrad lydelse, ges en bred, kvalitativ men preciserad definition av France Télévisions public serviceskyldigheter. Bland annat ska bolaget vända sig till en bred publik och erbjuda ett varierat utbud i linje med syftet att med respekt för mångfalden tillgodose samhällets demokratiska, sociala och medborgerliga och kulturella behov. Att vissa konkurrenter, som framhålls av FFTCE, på grund av sitt medlemskap i EBU måste följa den organisationens stadgar utgör inget hinder för förekomsten av särskilda public serviceskyldigheter som fastställs i den franska statens officiella rättsakter, vilka, till skillnad från de skyldigheter som följer av medlemskapet i EBU, bara gäller France Télévisions.

(91)

I den mån som krävs preciseras för övrigt France Télévisions skyldigheter ytterligare i kravspecifikationen och avtalet om mål och medel. Dessutom har bolaget specifika och kvantifierade indikatorer som ska uppnås i programtablån, vilket de konkurrerande programföretagen inte har. De statliga medel som tilldelats France Télévisions är till för att France Télévisions ska kunna uppnå dessa mål och fullgöra de public serviceskyldigheter som fastställs i lagar och förordningar i det allmännas intresse, medan de privata medel som tilldelas de konkurrerande programföretagen har ett rent vinstsyfte. Förekomsten av begränsningar som operatörerna följer enligt lag eller frivilligt i sin sändningsverksamhet innebär inte heller att offentliga och privata programföretag i praktiken har ett liknande programutbud. Efterlevnaden av de public serviceskyldigheter som följer av lagstiftningen är, till skillnad från de som följer av medlemskapet i EBU, också föremål för regelbundna externa kontroller, bland annat i den parlamentariska församlingen.

(92)

SACD belyser också France Télévisions största åtagande som gäller produktion av audiovisuella verk och fransk originalfilm, där konkurrenterna i jämförelse har betydligt färre skyldigheter. SACD:s synpunkter ger varken stöd till eller belyser skälen till varför icke-franska verk som importeras, eventuellt från andra medlemsstater, skulle vara av sämre kvalitet än de som finansieras av France Télévisions. Men faktum kvarstår att ett bindande åtagande om produktion av originalverk, i absoluta termer och i förhållande till konkurrenterna, bidrar till och hänger samman med det franska samhällets sociala och kulturella behov som France Télévisions programutbud ska tillgodose enligt bolagets public serviceskyldigheter.

(93)

Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats av Frankrike, bör denna positiva bedömning av definitionen och kontrollen av France Télévisions public serviceuppdrag utvidgas till att omfatta mekanismerna för att lansera väsentliga nya audiovisuella tjänster, enligt vad som avses i meddelandet om sändningsverksamhet som trätt i kraft efter beslutet om att inleda detta förfarande. Dessa tjänster, som innebär att programutbudet överförs till andra medier eller format, omfattas av France Télévisions kravspecifikationer och avtal om mål och medel och ingår för övrigt i de tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs av lagen. Dessa dokument antas, som anges ovan, genom dekret, vilket innebär att de nya tjänster som redan finns och de som kan tillkomma i framtiden omfattas av samma särskilda förfaranden – med samråd före genomförandet och årlig genomförandekontroll i efterhand – som de nämnda uppdragen.

(94)

Det verkar alltså sammanfattningsvis som om den definition av France Télévisions public serviceuppdrag och de tillhörande kontrollmekanismerna överensstämmer med de regler och principer som fastställs i meddelandet om sändningsverksamhet, vilka följer rättspraxis vid unionens domstolar.

(95)

Den finansieringsmekanism som anmälts av Frankrike, där det årliga bidraget för att kompensera för det gradvisa avskaffandet av reklaminslag ingår, är avsedd att vara permanent och därmed fortsätta fungera även efter november 2011, som är det datum då reklamsändningarna ska upphöra enligt lagen.

(96)

Den årliga offentliga finansieringen kommer att innefatta fördelningen av en del av resurserna från tv-licensavgiften och det årliga bidrag som föreskrivs i lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009. Förutom det befintliga stödet som godkänts av kommissionen i beslutet av den 20 april 2005, vilket inte påverkas av den föreslagna mekanismen, tillkommer alltså ett budgetbidrag för vilken det exakta beloppet kommer att fastställas varje år i budgetpropositionen för det pågående budgetåret. I sina kommentarer påpekar Frankrike att det är de förutsedda nettokostnaderna för public service som kommer att användas för att på förhand, inför varje budgetår, beräkna det årliga bidraget.

(97)

Detta framgår också av de vägledande beräkningar som de franska myndigheterna har lämnat som svar på de tvivel som kommissionen uttryckt i beslutet om att inleda förfarandet. Kommissionen noterar de franska myndigheternas påpekande att prognoserna i affärsplanen är vägledande och håller med om att ett företag som har ett public serviceuppdrag, och som för det ändamålet måste planera fleråriga utgifter, behöver förfoga över en sådan finansieringsram som förutses i den affärsplan som ingår i tillägget till avtalet om mål och medel. Affärsplanens vägledande siffror för de sammanlagda offentliga medlen står dock fortfarande i relation till bruttokostnaderna för att tillhandahålla public servicetjänster för perioden 2010 till 2012, även om de förstnämnda är något lägre.

(98)

Med beaktande av bruttokostnadernas relativa förutsägbarhet, eftersom de är mindre volatila än de kommersiella intäkter som används för att beräkna nettokostnaderna, bekräftar de vägledande siffrorna i affärsplanen i första hand Frankrikes påstående om att kriteriet nettokostnader för public service är avgörande vid fastställandet av det framtida årliga bidraget. Det krav på ekonomisk ersättning från staten som införts genom lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 blir det som genererar det anmälda budgetbidraget, utan att ställa villkor angående beloppet, i förhållande till en eventuell uppskattning av hur stora belopp som förlorats på reklamintäkter till följd av avskaffandet av reklaminslag.

(99)

Detta tillvägagångssätt verkar objektivt motiverat. Med tanke på att bidraget ska vara bestående skulle det med åren bli alltmer godtyckligt att fastställa beloppet i förhållande till vad inkomsterna från reklamen skulle ha varit om reklamsändningarna inte hade avskaffats genom lagen, exempelvis genom att fastställa beloppet till de inkomster bolaget hade innan reformen offentliggjordes och genomfördes, eventuell justerad i förhållande till utvecklingen av marknaden för tv-reklam. Om bidragsbeloppet alltså skulle beräknas i förhållande till förmodade intäkter, skulle en minskning av bruttokostnaden för public service som var större väntat, på grund av till exempel kommande synergieffekter vid bildande av det gemensamma bolaget France Télévisions, kunna innebära en risk för överkompensation med offentliga medel.

(100)

Beräkningsmetoden för det årliga bidraget i förhållande till kostnaden för public serviceuppdraget, minus de kommersiella nettointäkter som kvarstår, är också förenlig med Frankrikes åtagande – enligt artikel 44 i lag nr 86–1067 om kommunikationsfrihet i ändrad lydelse och artikel 2 i dekretet om de ekonomiska relationerna mellan staten och offentliga organisationer för audiovisuella kommunikationen – om att de offentliga medel som tilldelas France Télévisions inte ska överstiga nettokostnaden för att genomföra de public serviceskyldigheter som ålagts bolaget. Som de franska myndigheterna har påpekat är detta åtagande och de ovan nämnda bestämmelserna fullt tillämpliga på det anmälda budgetbidraget och den mekanism för årlig offentlig finansiering som den kommer att ingå i.

(101)

Beräkningsmetoden för det årliga bidraget i förhållande till kostnaden för public serviceuppdraget – minus de kvarstående kommersiella nettointäkterna – framstår alltså som proportionerlig enligt vad som avses i kommissionens meddelande om sändningsverksamhet.

(102)

I detta hänseende är inte iakttagelserna från vissa av de berörda tredje parterna nog för att rubba denna slutsats:

(103)

Dessa kommentarer, som alltså är ogrundade i fråga om fastställandet på förhand av det årliga bidraget, tar dessutom inte hänsyn till att det finns mekanismer för efterhandskontroll. Som visas nedan kommer i själva verket det årliga fastställandet på förhand av bidragsbeloppet i budgetpropositionen att följas upp genom mekanismer för efterhandskontroller och återtagande av eventuell överkompensation.

(104)

I meddelandet om sändningsverksamhet föreskrivs att medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga rutiner för att förhindra överkompensation och garantera en regelbunden kontroll av hur den offentliga finansieringen används. I meddelandet preciseras att kontrollrutinerna för att vara effektiva bör innefatta regelbundet utförda kontroller av externa organ samt mekanismer för återkrävande av dels eventuell korssubventionering, dels eventuell överkompensation eller korrekt avsättning under efterföljande period av eventuella reserver, vilka inte får överstiga 10 procent av de årliga kostnaderna för public serviceuppdraget.

(105)

I artikel 44 i lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 föreskrivs att ”de offentliga medel som tilldelas organen inom public servicesektorn som kompensation för de skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster som åläggs dem får inte överstiga kostnaderna för utförandet av dessa skyldigheter.” Denna bestämmelse är en följd av de åtaganden som gjorts av Frankrike att i lagen uttryckligen införa principen om att det inte får förekomma någon överkompensation för public serviceföretagens skyldigheter inom ramen för det förfarande som ledde fram till kommissionens beslut om förenlighet av den 20 april 2005 angående utnyttjandet av resurserna från licensavgiften (14).

(106)

Artikel 2 i dekret nr 2007–958 av den 15 maj 2007 om de ekonomiska relationerna mellan staten och offentliga organisationer för audiovisuell kommunikation har samma lydelse som artikel 53 i lagen av den 30 september 1986 med beaktande av ”andra direkta eller indirekta intäkter som härrör från public serviceuppdraget” och dessutom preciseras att kostnaderna för utförande av public serviceuppdraget ska fastställas med hjälp av separat bokföring. I artikel 3 i dekretet fastställs att France Télévisions och dess dotterbolag är skyldiga att respektera marknadens normala villkor i all sin kommersiella verksamhet och att ett fristående organ ska sammanställa en årlig rapport om hur denna skyldighet genomförs, vilken ska lämnas till den behörige ministern, nationalförsamlingen och senaten. Den sistnämnda bestämmelsen omfattas också av Frankrikes åtaganden enligt kommissionens beslut av den 20 april 2005, som citeras i punkt 7.

(107)

Unionens förstainstansrätt har funnit att såväl bestämmelserna för att förhindra överkompensation som övervakningen och kontrollen av France Télévisions kommersiella verksamhet syftar till att skingra de farhågor som kommissionen uttryckt under det förfarande som ledde fram till beslutet av den 20 april 2005 (15). Förstainstansrätten har för övrigt bekräftat att efterhandskontrollerna av hur åtagandena genomförs är adekvata (16).

(108)

Kommissionen har mottagit och granskat rapporterna om genomförandet av artiklarna 2 och 3 i dekretet för åren 2007 och 2008 och förslaget till rapport enligt artikel 2 för år 2009. Rapporterna enligt artikel 3 i dekretet har granskats av revisorerna PriceWaterhouseCoopers och KPMG (2007) respektive Cabinet Rise (2008). Rapporterna visar att de offentliga medel som tilldelats France Télévisions inte överstigit bolagets nettokostnader för genomförandet av public serviceskyldigheterna och att France Télévisions har iakttagit de normala marknadsvillkoren inom hela sin kommersiella verksamhet. Detta utesluter alltså eventuell korssubventionering mellan den kommersiella verksamheten och public serviceverksamheten. Rapporteringen visar också att det går att upprätta en bokföring över kostnader och resurser för public serviceverksamhet inom France Télévisions olika kanaler med det befintliga redovisningssystemets verktyg, i motsats till vad bland andra M6 hävdat.

(109)

De rutiner för efterhandskontroll av offentliga medel som föreskrivs i dekret nr 2007–958 kommer att tillämpas på det anmälda budgetbidraget. De sammanlagda offentliga medel som tilldelats France Télévisions sedan inrättandet av kontrollrutinerna har inte varit tillräckliga för att täcka nettokostnaden för genomförandet av public servicetjänsterna, vilket innebär att frågan om avsättning av eventuell överkompensation inte har aktualiserats. När det gäller affärsplanens prognoser för kostnader och intäkter på medellång sikt som illustreras i tabell 1 ovan, förutses ett litet överskott under 2012 som, om det bekräftas och inte behövs för att kompensera för de förutsedda underskotten under åren 2010 och 2011, normalt i första hand bör avsättas till utgifter för audiovisuell produktion.

(110)

För att anpassa det befintliga regelverket till de förtydliganden som infördes 2009 genom meddelandet om sändningsverksamhet har Frankrike under alla omständigheter åtagit sig att ändra artikel 2 i dekret nr 2007–958 av den 15 maj 2007 för att

(111)

Det förefaller därför som om Frankrike har inrättat lämpliga rutiner för att garantera en regelbunden och effektiv kontroll av hur den offentliga finansieringen används, för att förhindra överkompensation och korssubventioner, som föreskrivs i meddelandet om sändningsverksamhet.

(112)

Mot bakgrund av ovanstående framgår det att den eventuella konkurrenshämmande effekten av att France Télévisions är verksamt på den kommersiella marknaden, och kommer att förbli det även efter reformens genomförande, på det hela taget är begränsad. Bolagets närvaro kommer sannolikt att minska kraftigt och reformen kommer, åtminstone delvis, att överföra efterfrågan på tv-reklam till France Télévisions konkurrenter.

(113)

Enligt en skrivelse som offentliggjordes av sju privata tv- eller radiokanaler kommer reformens genomförande och avskaffandet av reklaminslag i France Télévisions sannolikt att kunna ge de privata medierna den drivkraft de behöver, medan ett bibehållande av reklaminslagen skulle skapa negativa följder för alla de franska medierna och väsentligt förändra aktörernas ekonomiska utsikter (17).

(114)

Med andra ord innebär det faktum att France Télévisions delvis drar sig tillbaka och omorganiserar strukturen på sina inkomster – kommersiella inkomster eller offentligt kompensationsbidrag – till sändning av program som motsvarar bolagets public serviceuppdrag, utan direkt ekonomisk ersättning för tittarsiffrorna, en minskning av den potentiella konkurrensbegränsningen på de marknader där France Télévisions är verksamt. Tillbakadragandet skapar ett utrymme som kan utnyttjas av nya aktörer eller aktörer som inte är så aktiva på reklammarknaden i dag, vilket på sikt kan vitalisera konkurrensen.

(115)

Med beaktande av de uppgifter som lämnats och de åtaganden som gjorts av Frankrike, följer av det ovanstående att den offentliga finansieringen syftar till att göra det möjligt för France Télévisions att täcka nettokostnaderna för att utföra de förpliktelser som åligger bolaget, och att finansieringen ska vara begränsad till dessa kostnader och fortsätta att omfattas av efterhandskontroller som uppfyller kriterierna i det tillämpliga meddelandet om sändningsverksamhet. Med tanke på att France Télévisions dessutom kommer att minska sin närvaro på de konkurrensutsatta marknaderna ytterligare, riskerar det planerade stödet inte att påverka handelns utveckling i en omfattning som strider mot unionens intressen, och uppfyller därmed tillämpningsvillkoren för artikel 106.2 i EUF-fördraget.

(116)

Frankrike har också åtagit sig att lämna en årlig rapport till kommissionen fram till 2013, då public servicereformen kommer att vara slutförd. Rapporten kommer att göra det möjligt att övervaka de aspekter av reformens genomförande som är mest relevanta för reglerna om statligt stöd, nämligen den årliga ersättningen och rutinerna för efterhandskontroller, de villkor som France Télévisions tillämpar i sin kommersiella verksamhet och vid utvecklingen av bolagets ställning på marknaden samt det årliga genomförandet av avtalen om mål och medel.

(117)

Med tanke på reformens omfattning, de innovationer i finansieringen av France Télévisions public serviceuppdrag den inför, dess inverkan på utvecklingen av France Télévisions kostnader samt det osäkra ekonomiska klimatet på de marknader som påverkar France Télévisions och dess konkurrenters kommersiella intäkter, innebär detta åtagande att det blir möjligt för kommissionen att övervaka och noga följa såväl genomförandet av reformen som de åtaganden Frankrike gjort inom ramen för detta förfarande.

(118)

I sitt beslut att inleda ett förfarande uttryckte kommissionen farhågor om den eventuella förekomsten av ett samband mellan intäkterna från de nya skatterna på reklam och elektronisk kommunikation och det årliga bidrag som ska betalas till France Télévisions från och med 2010. Om ett sådant samband kunde konstateras skulle det innebära att skatterna borde betraktas som en integrerad del av stödet och därför granskas i samband med granskningen av stödets förenlighet med den inre marknaden. Även om ett sådant samband kan uteslutas för 2009, särskilt med tanke på datum för ikraftträdande och genomförande av lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 om public service, kvarstår tvivel för kommande år, med tanke på uttalandena från de högsta franska myndigheterna.

(119)

Det följer av domstolens rättspraxis som bekräftas av domen av den 22 december 2008 i begäran om förhandsavgörande i målet Régie Networks (C-333/07) (punkt 99) att ”för att en avgift ska anses utgöra en integrerad del av en stödåtgärd, måste det föreligga ett tvingande samband mellan ändamålet med avgiften och stödet i fråga enligt relevanta nationella bestämmelser, i den meningen att intäkterna från avgiften måste användas för att finansiera stödet och direkt inverkar på stödets storlek och, följaktligen, på bedömningen av huruvida stödet är förenligt med den gemensamma marknaden” (18). De två tillämpningsvillkor som fastställts av domstolen, dvs. relevanta nationella bestämmelser och direkt påverkan på stödets storlek diskuteras nedan.

(120)

Enligt fransk lagstiftning, artikel 36 i grundlagen av den 1 augusti 2001 om budgetpropositionen, kan en resurs som uppbärs för statens vinning tilldelas en juridisk person endast genom en uttrycklig bestämmelse i budgetpropositionen. Budgetpropositionen måste därför uttryckligen fastställa att intäkterna från skatterna på reklam och elektronisk kommunikation som införs genom lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 helt eller delvis ska användas för att finansiera France Télévisions. Någon sådan bestämmelse har hittills inte antagits. Frankrike förbinder sig att, i enlighet med bestämmelserna i artikel 108.3 i EUF-fördraget, i framtiden göra en ny anmälan till kommissionen av varje förslag till ändring av systemets struktur. Det innebär att det för närvarande inte kan konstateras något sådant tvingande samband som avses i domstolens rättspraxis mellan det anmälda stödet och de nya skatterna i den nationella lagstiftningen.

(121)

Dessutom framgår det att det avgörande kriteriet för att fastställa budgetbidragets årliga belopp, kumulerat med det belopp som enligt planerna ska avsättas från resurserna från tv-licensavgiften, kommer att vara nettokostnaderna för utförandet av de public servicetjänster som ålagts France Télévisions och inte intäkterna från de nya skatterna. De beräknade public servicekostnaderna är dessutom, och kommer att förbli, föremål för förhandsuppskattningar i avtalet om mål och medel i enlighet med artikel 53 i lag nr 86–1067 av den 30 september 1986 om kommunikationsfrihet i ändrad lydelse. Det årliga bidrag som fastställs i budgetpropositionen kommer kalibreras utifrån de förväntade nettokostnaderna och resultatet kommer att fastställas och vid behov korrigeras i efterhand inom ramen för den föreskrivna rapporten om genomförandet av artikel 2 i dekret nr 2007–958 av den 15 maj 2007 om de ekonomiska relationerna mellan staten och offentliga organisationer för audiovisuell kommunikation. Eftersom kostnaderna uppstår oavsett de skattemedel som uppbärs, kan inte skatteintäkterna ha någon direkt inverkan på stödbeloppet. Det framgår också att de skattesatser som ursprungligen planerades av den franska regeringen minskades i den lag som slutligen antogs av parlamentet, utan att detta medförde att det bidrag som skulle betalas till France Télévisions minskade samtidigt och proportionellt.

(122)

Mot bakgrund av ovanstående är inte de skatter på reklam och elektronisk kommunikation som införts genom lag nr 2009–258 av den 5 mars 2009 att betrakta som en del av stödet och ska därför inte omfattas av bedömningen av stödets förenlighet med den inre marknaden, i motsats till vad som hävdats av vissa berörda parter, nämligen ACT, FFTCE, l’Association des chaînes privées, M6 och TF1.

(123)

Detta påverkar inte bedömningen av de aktuella skatterna och de specifika reglerna om dem i deras egenskap av separata åtgärder när det gäller deras förenlighet med EU-lagstiftningen, särskilt när det gäller skatten på elektronisk kommunikation, i de frågor som diskuteras inom ramen för överträdelseförfarandet nr 2009/5061, enligt direktiv 2002/20/EG eller Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (19).

(124)

Kommissionen noterar också Frankrikes förklaring om att de ovannämnda skatterna undantas från räckvidden för den anmälan som är föremålet för detta beslut.

(125)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det årliga budgetbidraget till förmån för France Télévisions som genomförs enligt ovan kan förklaras förenlig med den inre marknaden enligt artikel 106.2 i EUF-fördraget enligt de principer och regler för tillämpning som föreskrivs för public servicesändningar.