1.

2.

1.

2.

3.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

8-1.

8-2.

8-3.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

17-1.

17-2.

17-3.

18.

19.

20.

21.

22.

23.

24.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

1.

2.

3.

4.

5.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

6-1.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

1.

2.

3.

4.

5.

5-1.

5-2.

5-3.

6.

7.

8.

8a.

9.

10.

11.

12.

13.

1.

1.

Där så uttryckligen anges ska reglerna i denna bilaga tillämpas på nya och existerande passagerarfartyg av klass A, B, C och D i inrikes trafik med beaktande av detta direktivs tillämpningsområde enligt artikel 3.

2.

Nya fartyg av klass B, C och D med en längd mindre än 24 m ska uppfylla kraven i reglerna II-1/B/2 t.o.m. II-1/B/8 och II-1/B/10 i denna bilaga om inte administrationen i en flaggstat, vars flagg sådana fartyg är godkända att föra, säkerställer att de uppfyller flaggstatens nationella bestämmelser och att dessa bestämmelser garanterar likvärdig säkerhetsnivå.

3.

När bestämmelserna i denna bilaga inte gäller nya fartyg med en längd mindre än 24 meter ska flaggstatens administration säkerställa en likvärdig säkerhetsnivå genom att kräva att sådana fartyg ska uppfylla flaggstatens nationella bestämmelser.

4.

Existerande fartyg av klass C och D behöver inte uppfylla reglerna i kapitel II-1 och II-2 i denna bilaga, under förutsättning att administrationen i en flaggstat, vars flagg de är godkända att föra, säkerställer att de uppfyller flaggstatens nationella bestämmelser och att dessa bestämmelser garanterar likvärdig säkerhetsnivå.

5.

Om det befinns vara praktiskt omöjligt och/eller oskäligt, behöver inte heller fartyg av klass B, C och D med en längd mindre än 24 meter uppfylla följande regler i kapitel II-1: Del B regel 10, del C reglerna 4, 9 och 10, del E reglerna 1 till och med 9. Administrationen i flaggstaten ska säkerställa att sådana fartyg har en likvärdig säkerhetsnivå genom att de uppfyller flaggstatens nationella bestämmelser.

6.

Oberoende av vad som anges i artikel 6.1 b behöver fartyg av klass D som inte reser utanför fartområde A 1, enligt definitionen i regel IV/2.12 i 1974 års Solas-konvention, inte uppfylla transportkraven i kapitel IV i 1974 års Solas-konvention, men ska åtminstone uppfylla bestämmelserna i kapitel IV i denna bilaga.

7.

Bestämmelserna om sikten på bryggan i regel V/22 i 1974 års Solas-konvention ska så långt det är praktiskt möjligt och skäligt gälla även fartyg med en längd mindre än 55 meter enligt definitionen av ’längd’ i regel V/2 i 1974 års Solas-konvention.

8.

Närhelst tillämpning av en IMO-resolution krävs i denna bilaga för existerande fartyg, behöver fartyg byggda upp till två år efter det att en sådan resolution antogs av IMO inte uppfylla kraven i en sådan resolution förutsatt att de är i överensstämmelse med de eventuella tidigare tillämpliga resolutionerna.

9.

Med reparationer, ombyggnader och ändringar i väsentligt avseende avses t.ex. följande:

10.

Angivelsen ’(R…)’ som följer på flera regeltitlar i denna bilaga hänvisar till de regler i 1974 års Solas-konvention som ligger till grund för bestämmelserna i denna bilaga.

.1   Kapitel II-1: Del A-1, hänvisningar till Solas inklusive 2006 års ändringar.

.2   Kapitel II-1: Del A och B, hänvisningar till Solas inklusive 96/98 års ändringar.

.3   Kapitel II-2: Del A reglerna 1 och 2, hänvisningar till Solas inklusive 1999/2000 års ändringar. Regel 1.3, Se del F (alternativa konstruktioner och anordningar) i det reviderade kapitel II-2 (2000 års ändringar) i Solas 1974, för nya fartyg som är byggda den 1 januari 2003 eller efter detta datum. Kapitel II-2: Del A reglerna 3–16 och del B reglerna 1–18, hänvisningar till Solas inklusive 96/98 års ändringar.

.4   Kapitel III: Hänvisningar till Solas med 96/98 års ändringar och 2001–2003 års ändringar.

11.

Bestämmelser tillämpliga på FARTYG AV KLASS A finns i:

12.

Bestämmelser tillämpliga på RO-RO-PASSAGERARFARTYG AV KLASS A:

Kapitel II-1/B, reglerna 17-2 och 20.

.1

.1   indelningsvattenlinje: den vattenlinje som används vid bestämning av fartygets indelning.

.2   djupaste indelningsvattenlinje: den vattenlinje som svarar mot det största djupgående som medges enligt de tillämpliga kraven för indelning.

.2

fartygslängd: längden mellan perpendiklarna genom ytterpunkterna av den djupaste indelningsvattenlinjen.

.3

fartygets bredd: den största bredden på ytterkant av spant, mätt vid eller under den djupaste indelningsvattenlinjen.

.4

djupgående: det lodräta avståndet från den mallade baslinjen midskepps till indelningsvattenlinjen i fråga.

.5

dödvikt: skillnaden i ton mellan ett fartygs deplacement i vatten med en specifik vikt av 1,025 vid den lastvattenlinje som motsvarar tilldelat sommarfribord och fartygets lättvikt.

.6

lättvikt: ett fartygs deplacement i ton utan last, bränsle, smörjoljor, ballastvatten, färskvatten och matarvatten i tankar, konsumtionsvaror samt passagerare och besättning inklusive deras personliga tillhörigheter.

.7

skottdäck: det översta däck till vilket de tvärgående vattentäta skotten är uppdragna.

.8

marginallinje: en linje dragen minst 76 mm under den övre kanten av skottdäcket bordvarts.

.9

permeabilitet för ett utrymme: den del av utrymmets volym, i procent räknat, som kan fyllas med vatten. Volymen av ett utrymme som når ovanför marginallinjen ska endast beräknas upp till den linjen.

.10

maskineriutrymme: ett utrymme som beräknas från den mallade baslinjen till marginallinjen samt mellan de yttersta vattentäta huvudtvärskeppsskott som avgränsar de utrymmen som inrymmer huvud- och hjälpframdrivningsmaskiner samt de ångpannor som används för framdrivning.

.11

passagerarutrymmen: utrymmen för inkvartering av passagerare och för deras bruk, med undantag för resgods-, förråds-, proviant- och postrum.

.12

vattentät: ett byggnadssätt med avseende på konstruktion som förhindrar att vatten tränger igenom konstruktionen i någon riktning vid det vattentryck som kan uppstå med fartyget i intakt eller skadat skick.

.13

vädertät: innebär att vatten inte kan tränga in i fartyget under några som helst väderförhållanden.

.14

ro-ro-passagerarfartyg: passagerarfartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/A/2.

.1

.1   manöversystem för styrinrättning: utrustning för överföring av order från navigationsbryggan till styrinrättningens kraftenheter. Sådana system består av sändare, mottagare, hydrauliska styrpumpar med tillhörande motorer, motorskåp, rörledningar och kablar.

.2   huvudstyrinrättning: maskineri, manövreringsenheter till roder, kraftenheter till styrinrättning, om sådana förekommer, tillhörande utrustning och de anordningar som behövs för att vrida roderhjärtstocken (dvs. rorkult eller kvadrant) så att fartyget kan manövreras under normala driftsförhållanden.

.2

Kraftenhet till styrinrättning:

.1   vid elektrisk styrinrättning: en elektrisk motor med tillhörande utrustning.

.2   vid elektrohydraulisk styrinrättning: en elektrisk motor med tillhörande elektrisk utrustning och ansluten pump.

.3

.3

reservstyrinrättning: en utrustning, utöver någon del av huvudstyrinrättningen, som behövs för att manövrera fartyget vid eventuellt bortfall av huvudstyrinrättningen, dock utan rorkult, kvadrant eller utrustning för samma ändamål.

.4

normala drift- och boendeförhållanden: en situation när fartyget som helhet, maskiner, drift, enheter och hjälpmedel för fartygets framdrivning, styrförmåga, säker navigering, skydd mot brand och vatteninträngning, intern och extern kommunikation och signaler, utrymningsanordningar och vinschar till räddningsbåtar och även boendeförhållanden ombord upprätthålls och fungerar på normalt sätt.

.5

nödsituation: en situation då någon anordning som krävs för att upprätthålla normala drift- och boendeförhållanden ombord inte fungerar på grund av att den elektriska huvudkraftkällan är ur funktion.

.6

elektrisk huvudkraftkälla: en kraftkälla som är avsedd att förse huvudinstrumenttavlan med elektrisk ström som sedan ska fördelas till alla de system som behövs för att fartyget ska kunna upprätthålla normala drift- och boendeförhållanden.

.7

dött fartyg: en situation då huvudframdrivningsaggregat, ångpannor och hjälpsystem inte fungerar på grund av avsaknad av kraft.

.8

huvudgeneratoranläggning: det utrymme där den elektriska huvudkraftkällan är placerad.

.9

huvudinstrumenttavla: en instrumenttavla som får ström direkt från den elektriska huvudkraftkällan och är avsedd att fördela elektrisk ström till fartygets anläggningar.

.10

nödinstrumenttavla: en instrumenttavla som i händelse av huvudkraftkällans bortfall får ström direkt från den elektriska nödkraftkällan eller en tillfällig elektrisk kraftkälla och som är avsedd att fördela elektrisk ström till hjälpsystemen.

.11

nödkraftkälla: en elektrisk kraftkälla som ska förse nödinstrumenttavlan med ström i händelse av huvudkraftkällans bortfall.

.12

maximal gånghastighet: den högsta hastighet som fartyget är avsett att bibehålla vid största djupgående till sjöss.

.13

maximal backhastighet: den hastighet som fartyget beräknas kunna uppnå med den beräknade maximala backningskraften vid högsta djupgående.

.14 a

maskineriutrymmen: alla maskinrum av kategori A och alla andra utrymmen som innehåller framdrivningsmaskineri, ångpannor, brännoljeaggregat, ångmaskiner och förbränningsmotorer, generatorer och större elektriskt maskineri, oljepåfyllningsstationer, maskineri för kylning, stabilisering, ventilation och luftkonditionering samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

.14 b

maskinrum av kategori A: De utrymmen och trunkar till sådana utrymmen som innehåller

.15

kraftöverföringssystem: hydraulisk utrustning för att överföra kraft för att vrida roderstocken, innefattande en eller flera kraftenheter till styrinrättning, med tillhörande rörledningar och kopplingar, samt en manövreringsenhet till rodret. Kraftöverföringssystemen får ha gemensamma mekaniska komponenter, dvs. rorkult, kvadrant och roderstock, eller komponenter för samma ändamål.

.16

kontrollstationer: De utrymmen där fartygets radioutrustning eller huvudsakliga navigeringsutrustning eller nödkraftkälla är belägen eller där brandregistrerings- eller brandkontrollutrustningen är centraliserad.

.1

Denna regel ska gälla för material som används för konstruktions-, maskineri- och elanläggningar och utrustning som omfattas av reglerna i denna bilaga.

.2

För alla fartyg ska nya installationer av material som innehåller asbest förbjudas.

.1

En uppsättning slutliga konstruktionsritningar och andra planer som visar senare ombyggnader ska finnas ombord på fartyg byggda från och med den 1 januari 2012.

.2

En ytterligare uppsättning av sådana ritningar ska förvaras i land av rederiet enligt regel IX/1.2 i 1974 års Solas-konvention.

.3

Se IMO:s cirkulär MSC 1135 om att konstruktionsritningar ska finnas ombord på fartyget och i land.

.1

Fartyg ska förses med anordningar, utrustning och tillbehör som klarar den belastning som krävs för att all bogsering och lotsning i samband med fartygets normala drift ska utföras på ett säkert sätt.

.2

De anordningar, den utrustning och de tillbehör som används enligt punkt .1 ska uppfylla de normer som anges för klassificering i en erkänd organisations bestämmelser eller likvärdiga bestämmelser som används av en administration i enlighet med artikel 14.2 i direktiv 94/57/EG.

.3

Se IMO:s cirkulär MSC 1175 om vägledning om utrustning för bogsering och lotsning ombord på fartyg.

.4

Varje tillbehör eller exemplar av utrustningen som avses i denna regel ska tydligt märkas med eventuella restriktioner för säker drift, med hänsyn till styrkan i anslutningen till fartygets konstruktion.

a)

Arean under kurvan för den rätande hävarmen (GZ-kurvan) ska vara minst

b)

Den rätande hävarmen GZ ska vara minst 0,20 meter vid en krängningsvinkel som är lika med eller större än 30°.

c)

Den maximala rätande hävarmen ska inträffa vid en krängningsvinkel som helst är större än 30° men inte mindre än 25°.

d)

Begynnelsemetacenterhöjden tvärskepps ska inte vara mindre än 0,15 m.

.1

Fyllnadslängden vid en given punkt är den största del av fartygets längd, med mittpunkten i den givna punkten, som kan vattenfyllas, enligt det antagande om permeabilitet som anges nedan, utan att marginallinjen i någon punkt kommer under vattenytan.

.2

Om ett fartyg inte är försett med ett genomgående skottdäck, får fyllnadslängden i varje punkt bestämmas i förhållande till en tänkt genomgående marginallinje, som inte på någon punkt ligger mindre än 76 mm under den övre kanten bordvarts av det däck till vilket skotten i fråga och bordläggningen är vattentätt dragna.

.3

Där en del av en tänkt marginallinje går avsevärt under det däck till vilket skotten är uppdragna, får flaggstatens administration medge begränsade lättnader i fråga om krav på vattentäthet för de delar av skotten som befinner sig ovanför marginallinjen och omedelbart under det övre däcket.

1,0 om fartyget är godkänt att medföra färre än 400 personer.

1,0 om fartyget är godkänt att medföra 400 personer eller fler och har en längd på L < 55.

0,5 om fartyget är godkänt att medföra minst 400 personer.

.1

I de fall vattentäta skott inom någon eller några delar av ett fartyg är dragna upp till ett högre däck än i de övriga delarna av fartyget, och man önskar utnyttja denna högre uppdragning av skotten vid beräkning av fyllnadslängden, får särskilda marginallinjer användas för varje sådan del av fartyget under förutsättning att

.2

En avdelnings längd får överstiga den tillåtna längd som fastställs i regel 4 under förutsättning att den sammanlagda längden av denna avdelning och vilken som helst av de båda angränsande avdelningarna varken överstiger fyllnadslängden eller den dubbla tillåtna längden, beroende på vilken som är mindre.

.3

Ett huvudtvärskeppsskott får vara försett med recess, på villkor att den helt och hållet ligger innanför vertikala ytor belägna på vardera sidan av fartyget på ett avstånd från bordläggningen som är lika med en femtedel av fartygets bredd och är uppmätt i rät vinkel mot centerlinjen i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen. Varje del av en recess som ligger utanför denna begränsade yta ska behandlas som en avsats i enlighet med punkt .6.

.4

Om ett huvudtvärskeppsskott är försett med recess eller steg, ska ett ekvivalent plant skott användas vid fastställandet av indelningen.

.5

Där en vattentät huvudtvärskeppsavdelning är indelad i mindre enheter, och det för flaggstatens administration tillfredsställande kan styrkas att i händelse av en tänkt skada på endera fartygssidan med en utsträckning av 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11,0 meter eller 10 % av fartygets längd, beroende på vilketdera av dessa värden som är mindre, avdelningens hela volym inte vattenfylls, får en ökning medges med hänsyn till den tillåtna längd som annars krävs för en sådan avdelning. I ett sådant fall får för den oskadade sidan inte antas större effektiv flytkraft än den som antagits för den skadade sidan.

Eftergifter enligt detta avsnitt får göras endast om detta inte kan förmodas hindra att bestämmelserna i regel 8 uppfylls.

.6

Ett huvudtvärskeppsskott får förses med steg om det uppfyller ett av följande villkor:

.7

I fartyg med en längd av 100 meter eller däröver ska ett av huvudtvärskeppsskotten akter om förpiken anbringas på ett avstånd från den förliga perpendikeln som inte är större än den tillåtna längden.

.8

Där avståndet mellan två intilliggande huvudtvärskeppsskott eller mellan mot dessa svarande ekvivalenta plana skott eller avståndet mellan de tvärskeppsplan som sammanfaller med de närmaste stegen i skotten är mindre än 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11,0 meter eller 10 % av fartygets längd, beroende på vilketdera av dessa värden som är mindre, ska endast det ena av dessa skott anses utgöra en del av fartygets indelning.

.9

Där den föreskrivna indelningsfaktorn är 0,50, får den sammanlagda längden av vilka som helst av två angränsande avdelningar inte överstiga fyllnadslängden.

.1.1

Tillräcklig intaktstabilitet ska upprätthållas under alla driftförhållanden, så att fartyget kan motstå slutskedet av inströmning av vatten i vilken avdelning som helst som enligt gällande bestämmelser måste ligga inom fyllnadslängden.

.1.2

Där två till varandra gränsande avdelningar är åtskilda med ett skott som är försett med steg, enligt bestämmelserna i regel 7.6.1, ska intaktstabiliteten vara tillräcklig för att motstå vatteninströmning i dessa två angränsande avdelningar.

.1.3

Då den föreskrivna indelningsfaktorn är 0,50, ska intaktstabiliteten vara tillräcklig för att motstå vatteninströmning i vilka som helst två angränsande avdelningar.

.2.1

Kraven i avsnitt 1 ska fastställas genom beräkningar som görs i enlighet med punkterna 3, 4 och 6 och med hänsyn till fartygets proportioner och speciella konstruktion samt de skadade avdelningarnas läge och form. För dessa beräkningar ska fartyget anses befinna sig under sämsta tänkbara driftförhållanden i fråga om stabilitet.

.2.2

Där det är avsett att anbringa däck, innerbordläggning eller långskeppsskott som är tillräckligt täta för att väsentligt begränsa vatteninströmning, ska vederbörlig hänsyn tas till detta i beräkningarna.

.2.3

Den stabilitet som erfordras efter inträffad skada och efter utjämning, i förekommande fall, ska bestämmas enligt följande:

.2.3.3

En återstående rätande hävarm ska uppnås inom vidden för positiv stabilitet med hänsyn tagen till den största effekten av följande krängande moment: .1 Alla passagerare samlade på en sida. .2 Sjösättning av alla fullastade firningsbara livräddningsfarkoster från en fartygssida. .3 På grund av vindtryck. Detta beräknas enligt följande formel: I inget fall får dock den rätande hävarmen vara mindre än 0,10 meter.

.2.4

När en större progressiv vatteninströmning inträffar, dvs. när den förorsakar snabb minskning av den rätande hävarmen med 0,04 meter eller mer, ska kurvan anses upphöra vid den vinkel där den progressiva vatteninströmningen inträffar, och den vidd och den area som avses i .2.3.1 och .2.3.2 ska mätas till den vinkeln.

.2.5

I de fall när den progressiva vatteninströmningen är av begränsad omfattning och inte fortsätter oförminskat och orsakar en acceptabelt långsam minskning av den rätande hävarmen med mindre än 0,04 meter, ska resten av kurvan delvis trunkeras genom antagandet att det progressivt flödade utrymmet var på detta sätt flödat från början.

.2.6

I mellanliggande faser av vatteninströmning ska den största rätande hävarmen vara minst 0,05 meter och vidden för de positivt rätande hävarmarna minst 7°. I samtliga fall behöver endast ett hål i skrovet och en fri yta antas.

.3

Vid beräkning av läckstabilitet för fartyg ska permeabiliteten i volym och yta vara följande:

Högre ytpermeabilitet ska antas för de utrymmen som i närheten av det skadade vattenplanet inte innehåller större mängder hytter eller maskineri och utrymmen som normalt inte används för större mängder av last eller förråd.

.4

Den antagna skadans omfattning ska vara följande:

.5

Osymmetrisk fyllning ska undvikas så långt som möjligt med hjälp av effektiva anordningar. När det är nödvändigt att korrigera stora krängningsvinklar, ska de system som används och där det är praktiskt möjligt vara självverkande, och i varje fall ska de, i de fall kontrollanordningar för korsfyllning finns, kunna manövreras från positioner ovanför skottdäcket. För nya fartyg av klass B, C och D ska den maximala krängningsvinkeln efter vatteninströmning men före utjämning inte överstiga 15°. Där anordningar för korsfyllning krävs, ska tiden för utjämning inte överstiga 15 minuter. Lämpliga anvisningar om användning av anordningar för korsfyllning ska ges till fartygets befälhavare.

.6

Fartygets slutliga läge efter skada och, i händelse av osymmetrisk fyllning, efter det att utjämningsåtgärder vidtagits ska vara följande:

.7

Fartygets befälhavare ska förses med sådan information som behövs för att kunna bibehålla tillräcklig intaktstabilitet under rådande driftförhållanden, så att fartyget kan motstå den kritiska skadan. Vid fartyg som kräver korsfyllning ska fartygets befälhavare upplysas om de stabilitetsförhållanden på vilka krängningsberäkningarna grundar sig och varnas för att ytterligare slagsida kan uppstå om fartyget skulle skadas när det befinner sig i en sämre kondition.

.8

De i punkt .7 angivna uppgifterna som befälhavaren behöver för att kunna bibehålla tillräcklig intaktstabilitet ska innehålla information om den största tillåtna höjden för fartygets tyngdpunkt över köl (KG), eller alternativt den minsta tillåtna metacenterhöjden (GM), för en variation av djupgående eller deplacement som täcker alla driftförhållanden. Informationen ska visa effekten av olika trim med hänsyn tagen till fartygets driftbegränsningar.

.9

Varje fartyg ska i för och akter ha tydliga åmningar för olika djupgåenden. I de fall åmningarna är svåra att utläsa eller driftmässiga begränsningar under en viss trafik gör dem svåra att avläsa, ska fartyget även utrustas med ett tillförlitligt indikeringssystem för fastställande av djupgående i för och akter.

.10

När fartyget är färdiglastat och innan det lämnar hamn ska befälhavaren fastställa fartygets trim och stabilitet och även förvissa sig om och registrera att fartyget uppfyller stabilitetskriterierna i de tillämpliga reglerna. Fartygets stabilitet ska alltid fastställas genom beräkning. En dator för automatisk beräkning av last- och stabilitetsförhållanden eller likvärdiga system får användas för detta ändamål.

.11

Inga lättnader i fråga om kraven på läckstabilitet får medges av flaggstatens administration, såvida det inte kan visas att den intakta metacenterhöjden under något driftförhållande som erfordras för att uppfylla dessa krav är för stor för den avsedda typen av drift.

.12

Lättnader i fråga om kraven på läckstabilitet får tillåtas endast i undantagsfall och på villkor att flaggstatens administration är övertygad om att proportionerna, arrangemangen och andra egenskaper hos fartyget är de mest gynnsamma för läckstabiliteten som praktiskt och skäligen kan uppnås under de särskilda omständigheterna.

.1

Existerande ro-ro-passagerarfartyg av klass B ska uppfylla bestämmelserna i regel 8 senast vid den första periodiska besiktningen efter det sista datum som anges nedan och i enlighet med värdet för A/Amax som definieras i bilagan till beräkningsmetoden för bedömning av överlevnadsegenskaper hos existerande ro-ro-passagerarfartyg vid användning av en förenklad metod baserad på resolution A.265(VIII).

.1

Nya ro-ro-passagerarfartyg som är godkända för att medföra minst 400 personer ska uppfylla bestämmelserna i punkt .2.3 i regel II-1/B/8, med en förmodad skada var som helst inom fartygets längd L. och

.2

Existerande ro-ro-passagerarfartyg godkända för att medföra minst 400 personer ska uppfylla kraven i punkt .1 senast vid den första periodiska besiktningen efter det datum som föreskrivs i punkt .2.1, .2.2 eller .2.3, varvid det senaste datumet ska gälla.

.1

Fartyg ska vara försedda med ett förpiks- eller kollisionsskott som ska vara vattentätt upp till skottdäcket. Detta skott ska vara placerat på ett avstånd från den förliga perpendikeln av minst 5 % av fartygets längd och högst 3 meter plus 5 % av fartygets längd.

.2

Om någon del av fartyget under vattenlinjen sträcker sig för om den förliga perpendikeln, t.ex. en bulb, ska de i punkt .1 föreskrivna avstånden mätas från en punkt som ligger antingen

.3

Om fartyget är försett med en långsträckt främre överbyggnad, ska förpiks- eller kollisionsskottet vara förlängt vädertätt till nästa fulla däck över skottdäcket. Förlängningen ska vara så anordnad att den inte kan skadas av bogporten om en bogport skadas eller lossnar.

.4

Den förlängning som krävs enligt punkt .3 behöver inte göras i direkt fortsättning med skottet under, under förutsättning att alla delar av förlängningen inte ligger för om den i punkt .1 eller .2 angivna främre gränsen.

För existerande fartyg av klass B gäller dock följande:

.5

En ramp som inte uppfyller de ovan angivna kraven ska inte beaktas som utsträckt del av kollisionsskottet.

.6

Ett akterpikskott och skott som avdelar maskineriutrymmet från för och akter därom belägna last- och passagerarutrymmen måste också finnas och vara vattentätt dragna upp till skottdäcket. Akterpikskottet får dock stegas under skottdäcket, under förutsättning att fartygets säkerhet i fråga om indelning till följd av detta inte försämras.

.7

Axelhylsor ska i samtliga fall vara inneslutna i vattentäta utrymmen. Packningsboxen ska vara monterad i en vattentät axeltunnel eller annat vattentätt utrymme som är avskilt från den avdelning där propelleraxelhylsan är belägen och ha en sådan volym att marginallinjen inte kommer under vattenytan, om utrymmet till följd av läckage genom boxen fylls med vatten.

.1

Fartyg med en längd mindre än 50 meter ska utrustas med en dubbel botten från förpikskottet till akterpikskottet i den mån detta är praktiskt möjligt och förenligt med fartygets konstruktion och avsedda användning.

.2

Fartyg med en längd av minst 50 meter men mindre än 61 meter ska vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig åtminstone från maskineriutrymmet till förpikskottet eller så nära detta skott som är praktiskt genomförbart.

.3

Fartyg med en längd av minst 61 meter men mindre än 76 meter ska åtminstone utanför maskineriutrymmet vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig till för- och akterpikskotten eller så nära dessa skott som är praktiskt genomförbart.

.4

Fartyg med en längd av 76 meter och däröver ska midskepps vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig till för- och akterpikskotten eller så nära dessa som är praktiskt genomförbart.

.5

I fartyg som måste vara försedda med dubbelbotten ska höjden på denna uppfylla en erkänd organisations normer och dras ut mot fartygssidorna på sådant sätt att botten skyddas fram till slagets rundning. Detta skydd ska anses tillfredsställande om skärningslinjen mellan marginalplåtens ytterkant och bordläggningen i slaget inte vid någon punkt är lägre än ett horisontalplan genom en skärningspunkt där midskeppsplanet skärs av en diagonal som bildar 25° vinkel med baslinjen och skär denna på ett avstånd av fartygets halva mallade bredd från mittlinjen.

.6

Små brunnar som är inbyggda i dubbelbottnen för länsning av lastrum m.m. får inte vara djupare än nödvändigt. Brunnsdjupet får aldrig överstiga djupet av dubbelbottnen i centerlinjen minskat med 460 mm, och brunnen får inte heller sträcka sig under det horisontalplan som avses i punkt .2. En länsbrunn som sträcker sig till bottenbordläggningen är dock tillåten i aktre ändan av axeltunneln. Andra brunnar (t.ex. för smörjolja under huvudmaskiner) får godkännas av flaggstatens administration, om den finner att anordningarna ger samma säkerhet som en dubbelbotten i överensstämmelse med denna regel.

.7

Inom vattentäta avdelningar av mindre storlek som uteslutande används för transport av vätskor krävs ingen dubbelbotten, under förutsättning att flaggstatens administration anser att fartygets säkerhet vid inträffad botten- eller sidoskada inte därigenom försämras.

.8

Utan hinder av bestämmelserna i punkt .1 i regel 10 får flaggstatens administration godkänna undantag från kravet på dubbelbotten i fråga om varje sådan del av fartyget för vilken indelningen bestämts genom en faktor som inte överstiger 0,5, om den anser att en dubbelbotten i den delen inte skulle vara förenlig med fartygets konstruktion och avsedda användning.

.1

För att upprätthålla den indelningsstandard som gäller för fartyget ska en vattenlinje motsvarande det för indelningen godkända djupgåendet fastställas och utmärkas på fartygets sidor. Ett fartyg med utrymmen som alternativt kan användas till passagerarutrymmen eller last kan, på redarens begäran, förses med ytterligare en eller flera indelningsvattenlinjer, vilka bestäms och utmärks på fartygets sidor på så sätt att de motsvarar de indelningsdjupgåenden för alternativa användningssätt som flaggstatens administration godkänt.

.2

De fastställda och utmärkta indelningsvattenlinjerna ska registreras i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg och anges med beteckningen C.1, om det finns endast en indelningsvattenlinje.

Om det finns mer än en indelningsvattenlinje, ska de andra förhållandena anges med beteckningarna C.2, C.3, C.4 osv. (2).

.3

Det fribord som svarar mot var och en av dessa indelningsvattenlinjer ska uppmätas på samma plats och från samma däckslinje som de fribord som fastställts enligt den gällande internationella lastlinjekonventionen.

.4

Det fribord som svarar mot varje godkänd indelningsvattenlinje och det användningssätt för vilket det är godkänt ska klart anges i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg.

.5

En indelningsvattenlinje får aldrig utmärkas ovanför den djupaste lastvattenlinjen i saltvatten i enlighet med vad som är fastställt med hänsyn till fartygets hållfasthet eller gällande internationella lastlinjekonvention.

.6

Oberoende av var indelningsvattenlinjerna är utmärkta får ett fartyg aldrig nedlastas så att den fribordslinje som är tillämplig för årstiden och platsen enligt gällande internationella lastlinjekonvention kommer under vatten.

.7

Ett fartyg får aldrig nedlastas så att den markering av indelningsvattenlinje som är tillämplig för en bestämd rutt och bestämda trafikförhållanden befinner sig under vatten.

.1

Varje vattentätt tvärskepps- eller långskeppsskott ska vara konstruerat på sådant sätt att det med tillräcklig marginal kan motstå trycket av den högsta vattenpelare som det kan utsättas för i händelse av skada på fartyget, dock minst trycket av en vattenpelare som når upp till marginallinjen. Dessa skott ska vara konstruerade i enlighet med en erkänd organisations normer.

.2.1

Steg och recesser i skott ska vara vattentäta och av samma styrka som de anslutande skotten.

.2.2

Där spant eller balkar genomkorsar ett vattentätt däck eller skott ska däcket eller skottet till sin konstruktion vara vattentätt utan användning av trä eller cement.

.3

Provning av avdelningar genom vattenfyllning är inte obligatorisk. När en sådan provning inte genomförs ska provning ske genom vattenbesprutning med slang där så är praktiskt möjligt. Denna ska utföras i ett skede när fartyget till största delen är färdigställt. Om provning genom vattenbesprutning med slang inte är praktiskt genomförbar på grund av risk för skada på maskineriet, isoleringen av den elektriska utrustningen eller utrustningskomponenter, får den ersättas av en noggrann visuell undersökning av svetsfogar, och, vid behov kompletteras med åtgärder såsom penetrant eller ultraljud eller ett motsvarande test. En noggrann undersökning av vattentäta skott ska dock alltid göras.

.4

Förpik, dubbelbottnar (inklusive tunnelkölar) och innerbordläggning ska kontrolleras med trycket av en vattenpelare som motsvarar kraven i punkt .1 i denna regel.

.5

Tankar som är avsedda för vätskor och som ingår i fartygets indelning ska kontrolleras genom täthetsprov med trycket av den större av de vattenpelare som når upp antingen till djupaste indelningsvattenlinjen eller till en nivå som motsvarar två tredjedelar av höjden till marginallinjen, räknat från kölens överkant vid ifrågavarande tank, vilkendera som än är större, dock får aldrig höjden av vattenpelaren vara mindre än 0,9 meter över tanktaket. Om ett vattenprov inte kan utföras får provning av lufttäthet tillåtas med hjälp av ett lufttryck i tankarna på högst 0,14 bar.

.6

Syftet med de kontroller som anges i punkterna 4 och 5 är att säkerställa att indelningen konstruktionsmässigt är vattentät och får inte anses som en kontroll av någon avdelnings lämplighet för förvaring av brännolja eller annat särskilt ändamål, för vilket en mer omfattande kontroll kan krävas beroende på till vilken nivå vätskan kan stiga i tankarna eller dess anslutningar.

.1

i kollisionsskottet under marginallinjen,

.2

i vattentäta tvärskeppsskott om avskiljer ett lastutrymme från ett angränsande lastutrymme, med undantag för det som gäller enligt punkt .10.1 och regel 14.

—

enbart manuellt manövrerade, eller

—

både maskinellt och manuellt manövrerade.

.1

Den ska kunna manövreras vågrätt eller lodrätt.

.2

Den ska, om inte annat följer av punkt .11, normalt ha en begränsad dörrbredd av 1,2 meter. Flaggstatens administration får godkänna bredare dörrar endast i den utsträckning som anses nödvändig för fartygets funktionsduglighet och under förutsättning att andra säkerhetsåtgärder vidtas, inklusive följande:

.3

Den ska vara försedd med nödvändig utrustning för att öppna och stänga dörren med hjälp av elektrisk ström, hydraulisk kraft eller någon annan form av kraftkälla som kan godtas av flaggstatens administration.

.4

shall be provided with an individual hand-operated mechanism. Den ska vara försedd med en individuell manuellt manövrerad mekanism, och det ska vara möjligt att öppna och stänga dörren manuellt vid själva dörren från båda sidor och dessutom att stänga dörren från en åtkomlig plats ovanför skottdäcket med hjälp av en anordning konstruerad för fullständig vevarmsrörelse eller annan rörelse som kan godkännas av flaggstatens administration. Anvisningar om rörelseriktning av kontroller eller annat användningssätt ska klart anges vid alla kontrollstationer. Den tid som behövs för att helt stänga dörren vid manuellt drift får inte överstiga 90 sekunder med fartyget på rätt köl.

.5

Den ska vara försedd med anordningar för att öppna och stänga den maskinellt från båda sidor om dörren och även maskinellt från den centrala kontrollpanelen på bryggan.

.6

Den ska vara försedd med ett akustiskt larm som skiljer sig från alla andra larmsignaler i området och ska ljuda varje gång som dörren stängs via maskinell fjärrmanövrering under minst 5 och högst 10 sekunder innan dörren börjar röra sig och fortsätta att ljuda ända tills dörren är helt stängd. Vid fjärrstyrd manuell manövrering behöver det akustiska larmet endast ljuda när dörren är i rörelse. Dessutom kan flaggstatens administration kräva att ett larm i en passageraravdelning och i en avdelning med hög ljudnivå ska kompletteras med en intermittent optisk signalanordning vid dörren. och

.7

Ska ha en i huvudsak konstant stängningshastighet vid maskinell manövrering. Tiden från det att dörren börjar stängas tills den är helt stängd ska alltid vara minst 20 sekunder och högst 40 sekunder med fartyget på rätt köl.

.1

Ett centralt hydrauliskt system med två oberoende kraftkällor som var och en består av en motor och pump som samtidigt kan stänga alla dörrar. Dessutom ska det för hela anläggningen finnas hydrauliska ackumulatorer av tillräcklig kapacitet för att manövrera alla dörrarna minst tre gånger, dvs. stängning-öppning-stängning, vid en 15° slagsida åt motsatt sida. Denna manövreringscykel ska kunna genomföras när ackumulatorn har pumpinkopplingstryck. Den vätska som används ska väljas med hänsyn till den temperatur som anläggningen troligtvis kommer att utsättas för under drift. Det maskindrivna systemet ska vara konstruerat för att minimera möjligheten att ett enskilt fel i det hydrauliska systemet inverkar negativt på manövreringen av mer än en dörr. Det hydrauliska systemet ska ha ett lågnivålarm för hydraulvätska till det maskindrivna systemet och ett gastryckslarm eller andra effektiva system för övervakning av förlust av lagrad energi i hydrauliska ackumulatorer. Dessa larm ska vara akustiska och optiska med indikatorer på den centrala kontrollpanelen på bryggan. eller

.2

Ett oberoende hydrauliskt system för varje dörr där varje kraftkälla består av en motor och pump som kan öppna och stänga dörren. Dessutom ska det finnas en hydraulisk ackumulator med tillräcklig kapacitet för att manövrera dörren minst tre gånger, dvs. stängning-öppning- stängning, vid 15° slagsida åt motsatt sida. Denna manövreringscykel ska kunna genomföras när ackumulatorn har pumpinkopplingstryck. Den vätska som används ska väljas med hänsyn till den temperatur som anläggningen kan komma att utsättas för under drift. Ett grupplarm för lågt gastryck eller andra effektiva anordningar för kontroll av förlust av lagrad energi i hydrauliska ackumulatorer ska finnas installerade på den centrala kontrollpanelen på bryggan. Indikatorer som visar förlust av lagrad energi ska också finnas installerade på varje lokalt placerad kontrollpanel. eller

.3

Ett oberoende elektriskt system och en motor till varje dörr, där varje kraftkälla består av en motor med vars hjälp dörren kan öppnas och stängas. Kraftkällan ska automatiskt få ström från den tillfälliga nödkraftkällan i händelse av bortfall av antingen huvud- eller nödkraftkällan och ha tillräcklig kapacitet för att kunna manövrera dörren minst tre gånger, dvs. stängning-öppning-stängning, vid 15° slagsida åt motsatt sida.

.1

Denna regel avser passagerarfartyg konstruerade eller avpassade för att transportera gods, fordon och medföljande personal.

.2

Om det totala antalet passagerare, inklusive personal som medföljer fordon, i ett sådant fartyg inte överstiger N = 12 + A/25, där A är lika med total däcksarea (m2) av utrymmen för stuvning av gods och fordon och där den fria höjden på stuvningsplatsen och vid ingången till dessa utrymmen är minst 4 meter, gäller bestämmelserna i punkt .10 i regel 13 i fråga om vattentäta dörrar, men dörrar kan anbringas på vilken nivå som helst i vattentäta skott som avdelar lastutrymmen. Dessutom krävs indikatorer på bryggan för att automatiskt visa när varje dörr är stängd och alla låsanordningar är säkrade.

.3

När bestämmelserna i detta kapitel tillämpas för ett sådant fartyg ska N anses vara det högsta tillåtna antalet passagerare som fartyget kan få tillstånd att transportera i enlighet med denna regel.

.1

Rattarna eller handtagen till bottenventilerna ska vara lätt åtkomliga för manövrering. Alla ventiler som används som bottenventiler ska stängas genom att rattarna vrids medurs.

.2

Utloppskranar eller utloppsventiler på den sida av fartyget där avblåsningsvattnet från pannorna ska avgå ska vara placerade lätt åtkomliga och inte under däcksplåten. Kranar och ventiler ska vara konstruerade så att det är lätt att se om de är öppna eller stängda. Kranar ska förses med säkerhetsavskärmning som är så utförd att nyckeln inte kan lyftas av när kranen är öppen.

.3

Alla ventiler och kranar i rörledningssystem, såsom läns- och ballastsystem, brännolje- och smörjoljesystem, eldsläcknings- och slussystem, kylvattensystem och sanitära system, ska märkas tydligt med avseende på sin funktion.

.4

Andra utloppsledningar ska, om de mynnar under den djupaste indelningsvattenlinjen, förses med likvärdiga avstängningsanordningar på fartygets sida. Om de mynnar ovanför den djupaste indelningsvattenlinjen ska de förses med en konventionell stormventil. I båda fallen kan ventilerna undvaras om rörledningarna har samma tjocklek som plåten i avlopp som kommer direkt från toaletter och handfat eller golvbrunnar från tvättrum osv. som är försedda med stormluckor eller på annat sätt är skyddade mot vattenslag. Väggtjockleken hos sådana ledningsrör behöver emellertid inte vara större än 14 mm.

.5

Om en ventil med en direktstängningsmekanism inmonteras, ska den alltid placeras så att den är lätt tillgänglig, och det ska vara möjligt att se om den är öppen eller ej.

.6

Om ventiler med direktstängningsmekanismer placeras i maskineriutrymmen, räcker det att de kan manövreras från den plats där de befinner sig, förutsatt att denna plats är lätt tillgänglig under alla omständigheter.

.1

Alla rimliga och praktiskt möjliga åtgärder ska vidtas för att begränsa vatteninträngning och spridning av vatten ovanför skottdäcket. Sådana åtgärder kan innefatta halvskott eller ramspant. När vattentäta halvskott och vebbramar är placerade på skottdäcket, ovanför eller i omedelbar närhet av huvudindelningsskott, ska de vara vattentätt förbundna med bordläggning och skottdäck för att begränsa vattenflöde längs däcket, när fartyget har slagsida efter skada. Där ett vattentätt halvskott inte ligger rakt ovanför skottet under, ska det mellanliggande skottdäcket göras fullständigt vattentätt.

.2

Skottdäcket eller ett däck ovanför detta ska vara vädertätt. Alla öppningar på det för sjö utsatta väderdäcket ska vara försedda med karmar av betryggande höjd och hållfasthet och försedda med stängningsanordningar med vilka de snabbt kan förslutas vädertätt. Länsportar, öppna barriärer och spygatt ska finnas i tillräckligt antal för att under alla väderleksförhållanden snabbt kunna avlägsna vatten från väderdäcket.

.3

I existerande fartyg av klass B ska alla öppna luftrör i en överbyggnad mynna ut minst 1 meter ovanför vattenlinjen vid en krängningsvinkel på 15° eller vid maximal krängningsvinkel under mellanliggande vatteninströmning, vilkendera som är störst enligt direkt beräkning. Alternativt får luftrör från andra tankar än oljetankar mynna ut i överbyggnadens sidor. Bestämmelserna i denna punkt ska gälla utan inskränkning av den gällande internationella lastlinjekonventionen.

.4

Fönsterventiler, landgångar, lastportar samt andra anordningar för tillslutning av öppningar i bordläggningen över marginallinjen ska vara ändamålsenligt utformade och konstruerade och av tillräcklig hållfasthet med hänsyn till de utrymmen där de är monterade och deras läge i förhållande till den djupaste indelningsvattenlinjen.

.5

Ändamålsenliga stormluckor som lätt och fullständigt kan stängas och säkras vattentätt ska monteras på insidan av alla fönsterventiler i utrymmen under däcket närmast över skottdäcket.

.1

Nedan angivna portar, som är placerade över marginallinjen, ska vara stängda och låsta innan fartyget lämnar hamn och hållas stängda och låsta till dess att fartyget är förtöjt i nästa hamn:

.2

Utan hinder av bestämmelserna i punkterna .1.1 och .1.4 kan flaggstatens administration godkänna att speciella portar får öppnas enligt befälhavarens gottfinnande, om detta krävs för fartygets drift eller för att ta ombord eller sätta i land passagerare, när fartyget ligger säkert för ankar och på villkor att fartygets säkerhet inte försämras.

.3

Befälhavaren ska ansvara för att ett effektivt system installeras för att övervaka och rapportera om stängning och öppning av portarna enligt punkt .1.

.4

Befälhavaren ska innan fartyget lämnar hamn ansvara för att en anteckning görs i loggboken, i enlighet med regel 22, om tidpunkten för den senaste stängningen av portarna enligt punkt .1 och tidpunkten för varje öppning av särskilda dörrar i enlighet med punkt .2.

.1.1

Om inte annat följer av bestämmelserna i punkterna .1.2 och .1.3 ska alla tillträdesöppningar till utrymmen under skottdäcket ha en lägsta punkt på minst 2,5 meter över skottdäcket;

.1.2

vid fordonsramper som leder till utrymmen under skottdäcket ska deras öppningar kunna stängas vädertätt för att förhindra vatteninträngning och vara utrustade med larm till bryggan;

.1.3

flaggstatens administration får godkänna särskilda öppningar till utrymmen under skottdäcket under förutsättning att de behövs för nödvändig hantering av fartyget, t.ex. flyttning av maskinutrustning och förråd, och att de görs vattentäta och har larm till bryggan;

.1.4

de öppningar som avses i punkterna .1.2 och .1.3 ska stängas innan fartyget lämnar kaj före en resa och ska hållas stängda till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj;

.1.5

befälhavaren ska se till att ett effektivt system för att övervaka och rapportera om stängning och öppning av de öppningar som avses i punkterna .1.2 och .1.3 tillämpas och

.1.6

befälhavaren ska säkerställa att en registrering i loggboken enligt regel II-1/B/22 görs, innan fartyget lämnar kaj före en resa, med angivelse av tidpunkten för den sist gjorda stängningen av de i punkterna .1.2 och .1.3 angivna öppningarna.

.1.7

Nya ro-ro-passagerarfartyg av klass C med en längd mindre än 40 meter och nya ro-ro-passagerarfartyg av klass D får, i stället för att uppfylla bestämmelserna i punkterna .1.1–.1.6, uppfylla punkterna .2.1–.2.3, förutsatt att luckkarmar och tröskelhöjder är minst 600 mm på öppna ro-ro-lastdäck och minst 380 mm på slutna ro-ro-lastdäck.

.2.1

Alla öppningar från ro-ro-däcket till utrymmen under skottdäcket ska vara vädertäta, och indikatorer ska finnas på bryggan som visar om öppningen är öppen eller stängd.

.2.2

alla sådana öppningar ska stängas innan fartyget lämnar kaj före en resa och ska hållas stängda till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj;

.2.3

utan hinder av kraven i punkt .2.2 kan flaggstatens administration godkänna att några öppningar öppnas under gång men endast under den tid som behövs för passering genom öppningen samt, när så krävs, för fartygets nödvändiga hantering.

.1

Alla skott tvärskepps och långskepps som beräknas effektivt kunna begränsa det havsvatten som samlas på ro-ro-däcket ska vara på plats och säkrade innan fartyget lämnar kaj och förbli så till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

.2

Utan hinder av kraven i punkt .1 kan flaggstatens administration godkänna att några öppningar i sådana skott öppnas under gång men endast under den tid som behövs för passering genom öppningen samt, när så krävs, för fartygets nödvändiga hantering.

.1

Varje passagerarfartyg ska när det är färdigbyggt undergå krängningsprov och dess stabilitet fastställas. Befälhavaren ska erhålla sådana uppgifter, godkända av flaggstatens administration, som han behöver för att på ett snabbt och enkelt sätt få korrekt information om fartygets stabilitet under olika driftförhållanden.

.2

Där sådana ändringar görs på ett fartyg, att de stabilitetsuppgifter som lämnats till befälhavaren i väsentlig grad blir inaktuella, ska nya stabilitetsuppgifter lämnas. Om så är nödvändigt ska fartyget genomgå ett nytt krängningsprov.

.3

Med regelbundna intervaller som inte överstiger fem år ska en vägning utföras för att fastställa om fartygets egenvikt eller långskeppstyngdpunkt har förändrats. Ett fartyg ska alltid genomgå ett nytt krängningsprov när i jämförelse med tidigare godkända stabilitetsuppgifter en avvikelse i fråga om egenvikt med över 2 % eller i fråga om långskeppstyngdpunkt med över 1 % av fartygets längd upptäcks eller kan förväntas.

.4

Flaggstatens administration kan bevilja eftergift från krav på krängningsprov för ett visst fartyg, på villkor att grundläggande stabilitetsdata erhållna genom krängningsprov med ett systerfartyg finns tillgängliga och att det för flaggstatens administration tillräckligt styrks att tillförlitliga stabilitetsuppgifter om det ifrågavarande fartyget kan erhållas från dessa data. Se MSC:s cirkulär 1158.

.5

När ett noggrant krängningsprov inte är praktiskt genomförbart ska lättviktsdeplacement och tyngdpunkt fastställas genom en vägning och noggrann beräkning. Se uppgifterna i regel 2.7 i koden för höghastighetsfartyg från år 2000.

.1

Indikatorer ska finnas på bryggan till alla portar i bordläggning, lastportar samt andra stängningsanordningar, som om de lämnas öppna eller inte säkras på rätt sätt kan medföra vatteninströmning i ett utrymme av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymme. Indikatorsystemet ska utformas enligt felsäkerhetsprincipen och ska genom optiska larm visa om porten inte är helt stängd eller om någon av säkringsanordningarna inte fungerar eller är helt låst och ge akustiska signaler om en sådan dörr eller stängningsanordning öppnas eller säkringsanordningarna slutar fungera. Kontrollpanelen på bryggan ska vara utrustad med en omkopplare mellan hamn- eller gångläge, så att ett akustiskt larm ges på bryggan om fartyget lämnar hamn med bogportar, inre bogportar, akterramp eller några andra öppningar i bordläggningen öppna eller någon stängningsmekanism i fel läge. Elförsörjningen till indikatorsystemet ska vara oberoende av det elsystem som används för manövrering och låsning av portarna. Indikatorsystem som godkänts av flaggstatens administration och som finns installerade på existerande fartyg behöver inte ändras.

.2

TV-övervakning och detektorer för vatteninströmning ska finnas installerade för att ge signal till bryggan och till kontrollstationen i maskinrummet vid varje vatteninströmning genom bogportar, akterportar och varje annan port i bordläggningen som kan medföra vatteninströmning i utrymmen av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymmen.

.3

Utrymmen av särskild kategori och ro-ro-lastutrymmen ska antingen avpatrulleras eller övervakas med effektiva metoder, såsom TV-övervakning, så att fordons rörelse i ogynnsamt väder och otillåtet intrång av passagerare i dessa kan uppmärksammas under gång.

.4

Dokumenterade handhavande rutiner för stängning och säkring av alla portar i bordläggningen, lastportar och andra stängningsanordningar som om de lämnas öppna eller inte är ordentligt säkrade kan medföra vatteninströmning i ett utrymme av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymme, ska finnas ombord och vara anslagna på en lämplig plats.

.1

En gång i veckan ska övningar i manövrering av vattentäta dörrar, fönsterventiler, ventiler och stängningsanordningar för spygatt genomföras.

.2

Alla vattentäta dörrar i huvudtvärskeppsskott som används under gång ska provas varje dag.

.3

Vattentäta dörrar och alla därtill hörande mekanismer och indikatorer, alla ventiler som behöver stängas för att göra en avdelning vattentät samt alla ventiler som behöver användas för utjämning i tvärskeppsled efter en skada ska till sjöss regelbundet inspekteras minst en gång per vecka.

.4

Sådana ventiler, portar och mekanismer ska vara märkta på lämpligt sätt för att säkerställa att de kan användas på rätt sätt för att ge största möjliga säkerhet.

.1

Gångjärnsförsedda dörrar, löstagbara plåtar, fönsterventiler, landgångar och lastportar samt andra öppningar, som enligt dessa regler ska vara stängda till sjöss, ska stängas innan fartyget lämnar hamn. Tidpunkten för stängning och för öppning (om det är tillåtet enligt dessa regler) ska antecknas i loggboken.

.2

En registrering av alla övningar och inspektioner som krävs enligt regel 21 ska göras i loggboken med en klar angivelse av varje felaktighet som har upptäckts.

1.

Utvändiga däck till vilka passagerare har tillträde, och där det inte finns någon tillräckligt hög brädgång, ska vara försedda med räcken med en höjd av minst 1 100 mm över däcket och som är utformade och konstruerade så att de förhindrar passagerare från att klättra på dem och från att oavsiktligt falla från däcket.

2.

Trappor och trappavsatser på sådana utvändiga däck ska utrustas med räcken av motsvarande konstruktion.

.1

Maskineri, ångpannor och andra tryckkärl, tillhörande rörsystem och tillbehör ska vara installerade och skyddade så att faran för personer ombord reduceras till ett minimum med hänsyn till rörliga delar, heta ytor och andra risker.

.2

Anordning ska finnas som medger att normal drift av framdrivningsmaskineriet kan upprätthållas eller återställas även om något av det väsentliga hjälpmaskineriet är ur funktion.

.3

Anordning ska finnas som medger att maskineriet kan sättas i drift från dött fartyg utan hjälp utifrån.

.4

Huvudframdrivningsmaskineriet och allt hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet ska, som de är monterade i fartyget, vara konstruerade för drift när fartyget är upprätt och när det har en slagsida av upp till och inklusive 15° åt båda hållen under statiska förhållanden och 22,5° åt båda hållen under dynamiska förhållanden (rullning) med en samtidig förlig eller akterlig dynamisk trimning (sättning) till 7,5°.

.5

Anordning ska finnas för att i nödsituationer stoppa framdrivningsmaskineriet och propellern från lämpliga platser utanför maskinrummet eller maskinkontrollrummet, t.ex. från öppet däck eller styrhytten.

.6

Placering och anordning av ventilationsrör för dagtankar och settlingtankar för brännolja samt smörjoljetankar ska vara sådan att brott på ett ventilationsrör inte direkt medför risk för inträngning av överbrytande sjö eller regnvatten. Varje fartyg ska vara försett med två tankar för varje typ av bränsle som används ombord och som är nödvändig för framdrivning och andra vitala system eller vara försett med likvärdiga anordningar. Dessa tankar ska ha en kapacitet motsvarande minst 8 timmar för fartyg av klass B och minst 4 timmar för fartyg av klass C och D, vid kontinuerlig framdrivning vid maximal effekt och normal belastning till sjöss på generatoranläggningen.

.1

Förbränningsmotorer med en cylinderdiameter av minst 200 mm eller en vevhusvolym av minst 0,6 m3 ska ha säkerhetsventiler av lämplig typ och med tillräcklig utströmningsarea som skyddar mot farligt övertryck vid vevhusexplosioner. Säkerhetsventilerna ska anordnas eller förses med anordningar så att utströmning från dem riktas så att risken för personskador minimeras.

.1.1

Fartyg ska vara utrustade med ett effektivt länspumpsystem som under alla i praktiken förekommande förhållanden kan pumpa vatten från och länsa varje vattentät avdelning, utom utrymmen som permanent används för lagring av färskvatten, ballastvatten, last av brännolja eller vätskor i vilka andra effektiva pumpsystem finns installerade. Tillförlitliga anordningar ska finnas för att länsa isolerade lastrum.

.1.2

Sanitets- och ballastpumpar samt pumpar för allmänna ändamål får godtas som oberoende motorlänspumpar om de är försedda med de nödvändiga röranslutningarna till länspumpsystemet.

.1.3

Alla länsrör som används i eller under bränsletankar eller i utrymmen för ångpannor eller maskineri, inklusive utrymmen där settlingtankar för olja eller pumpar för brännolja är installerade, ska vara av stål eller annat lämpligt material.

.1.4

Länspumpsystemet och ballastpumpsystemet ska vara konstruerade så att sjövatten och vatten från ballasttankar inte kan tränga in i last- och maskineriutrymmen eller från en avdelning till en annan. Åtgärder ska vidtas för att förhindra att sjövatten av misstag tränger in i någon djupt liggande tank som är ansluten till läns- eller ballastsystemen, när den innehåller last, eller att den töms genom en länspump, när den innehåller ballastvatten.

.1.5

Alla fördelningsboxar och manuellt manövrerade ventiler som är anslutna till länspumpsystemet ska finnas på platser som är åtkomliga under normala förhållanden.

.1.6

Det ska finnas möjlighet att avleda vatten från slutna lastutrymmen på skottdäcket.

.1.6.1

Där kanten på skottdäckets fribord ligger under vatten när fartyget har mer än 5° slagsida ska vattenavledningen ske genom ett tillräckligt antal spygatt av lämplig storlek direkt överbord, och dessa ska vara anbringade i enlighet med regel 15.

.1.6.2

Där fribordet är sådant att skottdäckets kant sätts under vatten när fartyget har högst 5° slagsida, ska vatten från slutna lastutrymmen på skottdäcket ledas till ett lämpligt utrymme eller utrymmen som har tillräcklig volymkapacitet och är utrustade med larm för hög vattennivå och med anordning för tömning överbord. Dessutom ska det säkerställas att

.1.6.3

Vattenavledningen från ro-ro-däck och bildäck ska vara av den omfattningen att spygatt och länsportar osv. på styrbords och babords sida med beaktande av fartygets slagsida och trim klarar den vattenmängd som härrör från vattenspridnings- och brandpumpar.

.1.6.4

När passagerarnas och besättningens sällskapsrum är utrustade med sprinkleranläggningar och brandposter ska dessa utrymmen ha ett tillräckligt stort antal spygatt för att klara den vattenmängd som härrör från släckning av brand genom rummets sprinklerdysor och från två brandslangar med munstycken. Spygatten ska vara belägna på de lämpligaste platserna, t.ex. i varje hörn.

.2.1

Det länspumpsystem som krävs enligt punkt .1.1 ska fungera under alla i praktiken förekommande förhållanden efter en fartygsskada, vare sig fartyget är upprätt eller har slagsida. För sådant ändamål erfordras i regel länsning från slagen med undantag för smala avdelningar i fartygets akter, där en sugledning kan vara tillräcklig. I avdelningar med ovanlig form kan ytterligare sugledningar krävas. Det ska finnas möjlighet för vattnet i avdelningen att fritt rinna fram till sugledningarna.

.2.2

Där så är praktiskt möjligt ska motorlänspumparna monteras i separata vattentäta avdelningar som är så anordnade eller belägna att de inte kan vattenfyllas på grund av samma skada. Om huvudframdrivningsmaskineri, hjälpmaskineri och ångpannor är placerade i två eller flera vattentäta avdelningar, ska de tillgängliga länspumparna i största möjliga grad fördelas på alla dessa avdelningar.

.2.3

Med undantag för extra pumpar som endast kan installeras i förpiksavdelningar, ska varje erfordrad länspump kunna avleda vatten från varje utrymme som enligt punkt .1.1 måste kunna länsas.

.2.4

Varje motorlänspump ska kunna pumpa vatten genom det nödvändiga huvudlänsröret i en hastighet av minst 2 m/sek. Oberoende motorlänspumpar i maskineriutrymmet ska ha direkta sugledningar från dessa utrymmen, dock ska inte mer än två sådana sugledningar erfordras i varje utrymme. Där två eller flera sådana sugledningar förekommer, ska minst en vara placerad på varje sida av fartyget. Direkta sugledningar ska vara lämpligt anordnade, och de som är installerade i ett maskineriutrymme ska ha en diameter som inte understiger den som krävs för huvudslaget.

.2.5

Utöver den eller de direkta sugledningar som krävs enligt punkt .2.4 ska ett direkt nödsug i slaget försett med backventil ledas från den största tillgängliga oberoende motordrivna pumpen till maskineriutrymmets länsnivå. Suget ska vara av samma diameter som den använda pumpens huvudintag.

.2.6

Sjöintagets och de direkta sugventilernas axel ska sträcka sig ett bra stycke över maskinrumsdurken.

.2.7

Alla rörledningar för slaget fram till anslutningarna till pumparna ska vara oberoende av andra rörsystem.

.2.8

Diametern d för rör till sugen i huvud- och sidoslag ska beräknas enligt följande formler. Den verkliga innerdiametern kan dock avrundas till närmaste standardstorlek som flaggstatens administration godkänner: Rör till sug i huvudslag:

Rör till sug i sidoslag mellan uppsamlingsboxar och sug:

där

.2.9

Åtgärder ska vidtas så att en avdelning som betjänas av någon ledning från suget i slaget inte kan översvämmas i händelse av att ledningen brister eller på annat sätt skadas när kollision eller grundstötning sker i någon annan avdelning. När rörledningen vid någon del är dragen på ett avstånd från fartygets bordläggning som är mindre än en femtedel av fartygets bredd (mätt vinkelrätt mot centerlinjen i nivå med den djupaste indelningsvattenlinjen) eller ligger i en kölgång ska därför en backventil till röret installeras i den avdelning där rörets öppning finns.

.2.10

Fördelningslådor, kranar och ventiler i anslutning till länspumpsystemet ska installeras så att en av länspumparna i händelse av vatteninströmning kan användas till vilken avdelning som helst. Dessutom ska en skada i en pump eller dess rörledning till huvudslaget utanför en linje dragen vid en femtedel av fartygets bredd inte göra länspumpsystemet obrukbart. Om det endast finns ett rörledningssystem, som är gemensamt för alla pumpar, ska de ventiler som behövs för att kontrollera länspumparna kunna manövreras från en plats ovanför skottdäcket. Där det utöver ett huvudsystem för länspumpning också finns ett nödsystem, ska det vara oberoende av huvudsystemet och anordnat så att pumpen fungerar för vilken avdelning som helst vid vatteninströmning enligt punkt .2.1. I detta fall behöver endast de ventiler som krävs för att använda nödsystemet kunna manövreras från en plats ovanför skottdäcket.

.2.11

Alla de kranar och ventiler som avses i punkt .2.10 som kan manövreras ovanför skottdäcket ska ha sina manöverdon på manöverpanelen tydligt märkta och försedda med anordningar som visar om de är öppna eller stängda.

Högst 250 passagerare

:

1 huvudmotorpump och 1 oberoende motorpump som är placerad och strömförsörjs utanför maskinrummet.

Över 250 passagerare

:

1 huvudmotorpump och 2 oberoende motorpumpar av vilka en måste vara placerad och strömförsörjd utanför maskinrummet.

.1

Tillräcklig backeffekt ska finnas så att fartyget kan manövreras säkert under alla normala förhållanden.

.2

Maskineriets förmåga att ändra propellerns dragkraftsriktning tillräckligt snabbt och därmed få fartyget att stanna inom en rimlig distans från gång framåt med högsta marschfart ska visas och antecknas.

.3

De stopptider, fartygskurser och distanser som antecknats vid prov, tillsammans med resultaten av prov för att fastställa flerpropellerfartygs förmåga att navigera och manövrera med en eller flera propellrar ur funktion ska finnas tillgängliga ombord för befälhavaren eller särskilt utsedd personal.

.1

Varje fartyg ska vara utrustat med en effektiv huvud- och reservstyrinrättning. Huvudstyrinrättningen och reservstyrinrättningen ska anordnas så att fel på en av dem inte gör den andra obrukbar.

.2

Huvudstyrinrättningen och hjärtstocken, i förekommande fall, ska vara

.3

Om en reservstyrinrättning är installerad ska den vara

.4

Kraftenheter för styrinrättningar ska

.5

Där huvudstyrinrättningen har två eller flera identiskt lika kraftenheter behöver inte reservstyrinrättning finnas, under förutsättning att

.6

Manöveranordning för styrinrättning ska finnas enligt följande:

.7

Varje manöversystem för en huvud- och reservstyrinrättning som kan manövreras från bryggan ska uppfylla följande villkor:

.8

De elektriska strömkretsarna och styrinrättningarnas manöversystem med tillhörande komponenter, kablar och rörledningar som krävs enligt denna regel och regel 7 ska i hela sin längd särskiljas så långt det är praktiskt möjligt.

.9

Anordning för kommunikation mellan bryggan och styrmaskinrummet eller en alternativ styrplats ska finnas.

.10

Rodervinkeln ska

.11

Hydrauldrivna styrinrättningar ska förses med

.12

Ett styrmaskinrum ska vara

.1

Anordning för indikering av att motorerna till elektriska och elektrohydrauliska styrinrättningar är i gång ska finnas på bryggan och vid en lämplig manöverplats för huvudmaskineriet.

.2

Varje elektriskt eller elektrohydrauliskt styrsystem som består av en eller flera strömenheter ska erhålla ström genom minst två slutna strömkretsar som försörjs direkt från huvudkrafttavlan. En av ledningarna kan dock matas från reservkrafttavlan. En elektrisk eller elektrohydraulisk reservstyrinrättning som arbetar tillsammans med en elektrisk eller elektrohydraulisk huvudstyrinrättning får anslutas till en av de kretsar som matar huvudstyrinrättningen. De kretsar som matar en elektrisk eller elektrohydraulisk styrinrättning ska ha en kapacitet som svarar mot förbrukningen hos alla motorer som kan anslutas till dem samtidigt och som kan behöva användas samtidigt.

.1

Huvud- och hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet ska förses med effektiva anordningar för drift och manövrering.

.2

När fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet är anordnad på bryggan och maskineriutrymmena är avsedda att vara bemannade, ska följande gälla:

.3

Om huvudmaskin och tillhörande maskineri, inklusive elektriska huvudkraftkällor, finns med olika grad av automat- och fjärrmanövrering och är under kontinuerlig manuell övervakning från ett kontrollrum, ska anordningarna och kontrollerna vara så utformade, utrustade och installerade att driften av maskineriet blir lika säker och effektiv som vid direkt övervakning; för att uppnå detta ska reglerna II-1/E/1 till II-1/E/5 gälla i tillämpliga delar. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda sådana utrymmen mot brand och vattenfyllning.

.4

Allmänt ska automatiska system för start, manövrering och kontroll innefatta anordningar för manuellt övertagande av de automatiska funktionerna. Fel i någon del av sådana system ska inte förhindra manuellt övertagande.

.5

Huvud- och hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning, manövrering och säkerhet ska förses med effektiva anordningar för drift och manövrering. Alla kontrollsystem som är väsentliga för fartygets framdrivning, manövrering och säkerhet ska vara oberoende eller konstruerade så att ett fel på ett av dem inte negativt påverkar något annat systems prestanda.

.6

Om fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet är anordnad på bryggan, ska följande gälla:

.7

Om huvudmaskin och tillhörande maskineri, inklusive elektriska huvudkraftkällor, finns med olika grad av automat- och fjärrmanövrering och är under kontinuerlig manuell övervakning från ett kontrollrum, ska anordningarna och kontrollerna vara så utformade, utrustade och installerade att driften av maskineriet blir lika säker och effektiv som vid direkt övervakning; för att uppnå detta ska reglerna II-1/E/1 till II-1/E/5 gälla i tillämpliga delar. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda sådana utrymmen mot brand och vattenfyllning.

.8

Allmänt ska automatiska system för start, manövrering och kontroll innefatta anordningar för manuellt övertagande av de automatiska funktionerna. Fel i någon del av sådana system ska inte förhindra manuellt övertagande.

.9

På nya fartyg av klass B, C och D byggda från och med den 1 januari 2012 ska automationssystemen konstrueras så att vakthavande fartygsbefäl på bryggan får en varning om ett nära förestående avstannande eller stopp i framdrivningssystemet i tid för att kunna bedöma navigeringsförhållandena vid ett nödläge. Systemen ska särskilt kontrollera, övervaka, rapportera, varna och vidta säkerhetsåtgärder för att sakta ned eller stoppa framdrivningen samtidigt som vakthavande befäl på bryggan får en möjlighet att ingripa manuellt, förutom då ett manuellt ingripande medför att motorn och/eller framdrivningsutrustningen upphör att fungera inom en kort tid, till exempel vid överhastighet.

.1

Varje ångrör och varje därtill ansluten anordning genom vilken ånga kan passera ska utformas, konstrueras och installeras för att motstå det maximala arbetstryck som de kan utsättas för.

.2

Anordningar ska finnas för dränering av varje ångrör där farliga vattenslag annars kan uppstå.

.3

Om ett ångrör eller ansluten anordning kan tillföras ånga från någon källa vid ett högre tryck än det är avsett för ska en lämplig reducerventil, säkerhetsventil och manometer anbringas.

.1

Anordningar ska finnas för att förhindra övertryck i någon del av tryckluftssystemen och där vattenmantlar eller hus till luftkompressorer och kylare kan utsättas för farligt övertryck på grund av läckage in i dem från trycksatta delar. Lämpliga anordningar för tryckavlastning ska finnas i alla system.

.2

Huvudanordningarna för startluften för de för huvudframdrivningen avsedda förbränningsmotorerna ska vara lämpligt skyddade mot följderna av baktändning och inre explosioner i startluftrören.

.3

Alla utloppsrör från startluftkompressorer ska leda direkt till startluftsbehållarna, och alla startrör från luftbehållarna till huvud- och hjälpmotorer ska vara helt åtskilda från kompressorns rörsystem på trycksidan.

.4

Åtgärder ska vidtas för att så litet olja som möjligt ska komma in i tryckluftssystemen och för att dränera dessa system.

.1

Passagerar- och varuhissar ska i fråga om dimensionering, utformning, antal passagerare och/eller varumängd uppfylla de bestämmelser som flaggstatens administration anger för varje särskilt fall eller för varje typ av installation.

.2

Installationsritningarna och skötselföreskrifterna, inklusive bestämmelser om periodiska besiktningar, ska godkännas av flaggstatens administration, som ska besiktiga och godkänna installationen innan den tas i bruk.

.3

Efter godkännandet ska flaggstatens administration utfärda ett certifikat som ska finnas ombord.

.4

Flaggstatens administration får tillåta att de periodiska besiktningarna utförs av en expert som har bemyndigats av administrationen, eller av en erkänd organisation.

.1

Elektriska anläggningar ska vara sådana att

.2

Flaggstatens administration ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att bestämmelserna i denna del i fråga om elektriska anläggningar genomförs och tillämpas på enhetligt sätt (4)

.1

Nya fartyg av klass C och D i vilka den elektriska strömmen är den enda kraftkällan för att upprätthålla de hjälpfunktioner som är väsentliga för fartygets säkerhet, och nya och existerande fartyg av klass B i vilka den elektriska strömmen är den enda kraftkällan för att upprätthålla de hjälpfunktioner som är väsentliga för fartygets säkerhet och framdrivning ska vara försedda med två eller flera huvudgeneratoraggregat av sådan kapacitet att de ovannämnda funktionerna kan användas även när något av aggregaten är ur funktion.

I nya fartyg av klass C och D med en längd mindre än 24 meter får ett av huvudgeneratoraggregaten drivas av huvudframdrivningsmaskineriet, förutsatt att den har sådan kapacitet att de ovannämnda funktionerna kan användas även när något av aggregaten är ur funktion.

.2.1

Ett elektriskt huvudbelysningssystem som ger belysning i alla de delar av fartyget som normalt är tillgängliga för och används av passagerare eller besättning ska försörjas från den elektriska huvudkraftkällan.

.2.2

Det elektriska huvudbelysningssystemet ska vara sådant att en brand eller annan olyckshändelse i utrymmen som innehåller den elektriska huvudkraftkällan, tillhörande transformatorutrustning om sådan finns, huvudinstrumenttavlan och instrumenttavlan för huvudbelysningen inte medför att det nödbelysningssystem som krävs enligt regel 3 sätts ur funktion.

.2.3

Det elektriska nödbelysningssystemet ska vara så anordnat att en brand eller annan olyckshändelse i utrymmen som innehåller den elektriska nödkraftkällan, tillhörande transformatorutrustning, om sådan finns, nödinstrumenttavlan och instrumenttavlan för nödbelysning inte medför att det elektriska huvudbelysningssystem som krävs enligt denna regel sätts ur funktion.

.3

Huvudinstrumenttavlan ska vara så placerad i förhållande till en huvudgeneratoranläggning att den normala strömförsörjningen i möjligaste mån påverkas endast av en brand eller annan olyckshändelse i det utrymme där generatoraggregatet och instrumenttavlan är installerade.

.4

I nya fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2012, ska extra belysning finnas i alla hytter för att tydligt markera utgången så att passagerarna hittar till dörren. Sådan belysning, som kan anslutas till en nödkraftkälla eller ha en självständig elektrisk nödkraftkälla i varje hytt, ska automatiskt tändas när strömförsörjningen till den normala hyttbelysningen försvinner och lysa i minst 30 minuter.

.1

Kravet i punkt 1 ska inte gälla om fartygen har konstruerats med två redundanta maskinrum, åtskiljda med minst en vattentät och brandsäker avdelning och två skott eller en alternativ konstruktion som ger samma säkerhetsnivå, och att det finns minst en generator med tillhörande instrumenttavla i varje maskineriutrymme.

.1

i allmänhet kunna fungera under:

.2

i synnerhet samtidigt kunna försörja de förbrukare som identifieras för följande funktioner och som krävs för respektive fartygsklass under de ovan angivna tidsperioderna:

.3

under en halvtimme kunna försörja de maskinellt manövrerade vattentäta dörrarna med tillhörande manöver-, indikerings- och larmkretsar.

a)

den belysning som krävs enligt punkt .2 b.1 i denna regel,

b)

de vattentäta dörrarna enligt punkterna 7.2 och 7.3 i regel II-1/B/13, dock inte nödvändigtvis alla samtidigt, såvida inte en oberoende tillfällig kraftkälla finns att tillgå, och

c)

manöver-, indikerings- och larmkretsarna enligt vad som krävs i punkt .7.2 i regel II-1/B/13.

.1

Alla samlingsutrymmen och korridorer för passagerare ska vara försedda med extra elektrisk belysning som kan fungera under minst tre timmar när alla andra elektriska kraftkällor är ur funktion och under varje krängningsförhållande. Den åstadkomna belysningen ska vara sådan att tillträdet till utrymningsvägarna syns utan svårighet. Kraftkällan för den extra belysningen ska bestå av ackumulatorbatterier som är belägna inom belysningsenheterna och som där så är praktiskt möjligt laddas kontinuerligt från nödinstrumenttavlan. Alternativt kan varje annan belysningsanordning som är åtminstone lika effektiv godtas av flaggstatens administration. Den extra belysningen ska vara sådan att varje fel i en lampa omedelbart uppmärksammas. Varje ackumulatorbatteri som finns ska bytas ut med intervaller som bestäms med beaktande av den angivna livslängden vid de omgivningsförhållanden de är utsatta för vid drift, och

.2

en bärbar lampa med återladdningsbart batteri ska finnas i varje korridor och rekreationsutrymme för besättningen och varje arbetsutrymme som normalt är bemannat, om inte extra nödbelysning enligt punkt .1 är anordnad.

.1

Oskyddade metalldelar av elektriska maskiner eller utrustning som inte är avsedda att vara spänningsförande, men som på grund av uppkommet fel kan bli det, ska vara jordade, såvida inte maskinerna eller utrustningen

.2

Alla elektriska apparater ska vara så konstruerade och installerade att de inte vållar skada vid normal hantering eller beröring.

.3

Instrumenttavlornas sidor och baksida och, när så är nödvändigt, framsida ska vara skyddade på lämpligt sätt. Oskyddade strömförande delar med en spänning till jord som överstiger det värde som anges i punkt .1.1 får inte installeras på framsidan av sådana instrumenttavlor. Vid behov ska det finnas mattor eller trallar av elektriskt oledande material både framför och bakom instrumenttavlorna.

.4

I fördelningssystem utan förbindelse till jord ska det finnas en anordning som kontinuerligt övervakar isolationsnivån till jord och ger en akustisk eller optisk indikering vid onormalt låga isolationsvärden.

.5.1

Alla metallmantlar och metallarmeringar på kablar ska vara elektriskt sammanhängande och jordade.

.5.2

Alla elektriska kablar och ledningar utanför en utrustning ska vara åtminstone av en flamhämmande typ och installerade på ett sätt som inte försämrar deras ursprungliga flamhämmande egenskaper. Där så är nödvändigt för särskilda tillämpningar kan flaggstatens administration tillåta användning av särskilda typer av kablar, t.ex. högfrekvenskablar, som inte uppfyller ovanstående krav.

.5.3

Kablar och ledningar som betjänar nödvändig kraft eller nödkraft, belysning, interna kommunikationer eller signaler ska i möjligaste mån dras utanför kök, tvättinrättningar, maskinrum av kategori A och deras kappar samt andra utrymmen med hög brandrisk. I nya och existerande ro-ro-passagerarfartyg ska kabeldragning för nödalarm och högtalarsystem installerade vid eller efter den 1 juli 1998 godkännas av flaggstatens administration med hänsyn till IMO:s rekommendationer. Kablar som ansluter brandpumparna till nödinstrumenttavlan ska vara eldbeständiga på de ställen de löper genom utrymmen med hög brandrisk. När så är praktiskt möjligt ska alla sådana kablar dras på ett sådant sätt att de inte sättas ur funktion genom upphettning av skott till följd av en brand i ett angränsande utrymme.

.6

Kablar och ledningar ska installeras och fästas på ett sådant sätt att de inte utsätts för nötning eller annan skada. Ändar och skarvar i alla ledare ska göras så att kabelns ursprungliga elektriska, mekaniska, flamhämmande och i förekommande fall brandsäkra egenskaper bibehålls.

.7.1

Varje enskild strömkrets ska skyddas mot kortslutning och överbelastning, med undantag för vad som är tillåtet enligt reglerna II-1/C/6 och II-1/C/7.

.7.2

Belysningsarmaturer ska anordnas så att det inte uppstår temperaturstegring som kan vara skadlig för kablar och ledningar och så att omgivande material inte blir överdrivet upphettat.

.8.1

Ackumulatorbatterier ska vara lämpligt inbyggda, och avdelningar som huvudsakligen är avsedda för batterierna ska vara ändamålsenligt konstruerade och ha effektiv ventilation.

.8.2

Elektrisk eller annan utrustning som kan utgöra en antändningskälla för flambara ångor ska inte tillåtas i dessa avdelningar.

.9

Distributionssystem ska vara så anordnade att brand inom någon av de vertikala huvudzonerna, enligt definition i regel II-2/A/2.9, inte påverkar väsentliga säkerhetsfunktioner inom någon annan sådan zon. Detta krav ska anses vara uppfyllt om huvud- och nödsystemens matarledningar genom varje sådan zon är både vertikalt och horisontellt åtskilda så långt från varandra som är praktiskt möjligt.

.10

Ingen elektrisk utrustning ska installeras i något utrymme där flambara blandningar kan tänkas samlas, t.ex. avdelningar som främst är avsedda för ackumulatorbatterier, förvaringsskåp för målarfärg, acetylenförråd eller liknande utrymmen, såvida inte administration finner att sådan utrustning är

.1

De anordningar som finns ska vara sådana att fartygets säkerhet under alla driftförhållanden, inklusive manövrering, är likvärdig med den för fartyg med bemannade maskineriutrymmen.

.2

Åtgärder ska vidtas så att utrustningen fungerar på ett tillförlitligt sätt och att tillfredsställande anordningar finns för regelbundna inspektioner och rutinprovningar för att säkerställa kontinuerlig tillförlitlig drift.

.3

Varje fartyg ska vara försett med dokumentation som visar att fartyget är lämpligt för drift med periodvis obemannade maskineriutrymmen.

.1

Anordningar ska finnas för upptäckande av och larm om brand i ett tidigt skede av en brand:

.2

Förbränningsmotorer om minst 2 250 kW eller med cylindrar med en diameter av mer än 300 mm ska ha oljedimdetektorer i vevhuset eller monitorer för maskinlagertemperaturen eller likvärdiga anordningar.

.1

Länsgroparna i periodvis obemannade maskineriutrymmen ska vara så placerade och övervakade att ansamling av vätskor upptäcks vid normala trim- och krängningsvinklar och ska vara tillräckligt stora för att lätt ta hand om normal dränering under den obemannade tiden.

.2

Där länspumparna kan startas automatiskt ska det finnas anordningar som indikerar när inflödet av vätska är större än pumpkapaciteten eller när pumpen är i drift oftare än vad som normalt kan förväntas. I dessa fall kan mindre länsgropar tillåtas för att täcka en rimlig tidsperiod. Där automatiskt kontrollerade länspumpar är anordnade ska särskild uppmärksamhet ägnas åt krav på förhindrande av oljeutsläpp.

.3

Kontrollanordningarna till varje ventil som betjänar ett sjöintag, ett utsläpp under vattenlinjen eller ett länsejektorsystem ska vara placerade så att de ger tillräcklig tid för drift i händelse av inflöde av vatten till utrymmet, med beaktande av den tid som kan krävas för att nå och manövrera sådana kontrollanordningar. Om den nivå till vilken utrymmet kan bli vattenfyllt med fartyget fullt lastat så kräver, ska anordningar vidtas för att manövrera kontrollanordningarna från en plats ovanför denna nivå.

.1

Under alla driftförhållanden, inklusive manövrering, ska varvtal, rotationsriktning och, i förekommande fall, propellerstigningen helt kunna kontrolleras från bryggan.

.2

Maskinorder från bryggan ska indikeras i huvudmaskinkontrollrummet eller i förekommande fall vid framdrivningsmaskineriets manöverplats.

.3

Fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet ska vara möjlig endast från en plats åt gången. Vid sådana platser är sammankopplade kontrollplatser tillåtna. Vid varje station ska det finnas en indikator som visar vilken plats som styr framdrivningsmaskineriet. Överföring av kontroll mellan brygga och maskineriutrymmen ska vara möjlig endast i huvudmaskinrummet eller i huvudmaskinkontrollrummet. Systemet ska innefatta anordningar för att förhindra att framdrivningskraften ändras signifikativt när kontrollen överförs från en plats till en annan.

.4

Det ska vara möjligt att lokalt kontrollera allt maskineri som är väsentligt för en säker fartygsdrift, även i fall av fel på någon del av det automatiska systemet eller fjärrkontrollsystemet.

.5

Utformningen av det automatiska fjärrkontrollsystemet ska vara sådan att larm avges i händelse av fel på systemet. Såvida det inte anses ogörligt ska propellerns förinställda varvtal och rotationsriktning bibehållas tills lokal kontroll är i drift.

.6

Indikatorer ska finnas på bryggan för

.7

Antalet på varandra följande automatiska misslyckade startförsök ska begränsas så att tillräckligt startlufttryck säkerställs. Det ska finnas ett larm som indikerar lågt startlufttryck vid en nivå som fortfarande gör det möjligt att starta framdrivningsmaskineriet.

.1

Det ska finnas ett larmsystem som indikerar varje fel som behöver åtgärdas och som ska

.2.1

Larmsystemet ska ha kontinuerlig strömförsörjning och ha automatisk överkoppling till en reservmatning om den normala strömförsörjningen bryts.

.2.2

Avbrott i den normala strömförsörjningen till larmsystemet ska indikeras genom ett larm.

.3.1

Larmsystemet ska samtidigt kunna indikera mer än ett fel, och kvitteringen av ett larm ska inte förhindra ett annat larm.

.3.2

Kvittering av varje larm, vid den plats som avses i punkt .1, ska indikeras vid de platser där det visades. Larm ska bibehållas tills de har kvitterats, och de optiska indikeringarna av enskilda larm ska bibehållas tills felet har åtgärdats, då larmsystemet automatiskt ska återställas till normala driftförhållanden.

.1

Den elektriska huvudkraftkällan ska uppfylla följande krav:

.2

Där det krävs reservmaskiner för annat hjälpmaskineri som är väsentligt för framdrivningen ska automatiska omkopplingsanordningar finnas.

.1

Kontrollsystemet ska vara sådant att de funktioner som behövs för driften av huvudframdrivningsmaskineriet och dess hjälpmaskineri säkras genom de nödvändiga automatiska anordningarna.

.2

Ett larm ska ges vid automatisk omkoppling.

.3

Ett larmsystem som uppfyller bestämmelserna i regel 6 ska finnas för alla viktiga tryck, temperaturer, vätskenivåer och andra väsentliga parametrar.

.4

En central manöverplats ska vara anordnad med nödvändiga larmpaneler och instrument som indikerar varje larm.

.5

Anordningar ska finnas för att bibehålla startlufttrycket vid den erforderliga nivån där förbränningsmotorer som behövs för huvudframdrivningen startas med tryckluft.

.1

Brandsäkerhetsmålen i detta kapitel utgörs av följande:

.2

För att uppnå brandsäkerhetsmålen i punkt .1 ovan ligger följande principer till grund för reglerna i detta kapitel och har uttryckts i reglerna i den utsträckning som krävs med hänsyn till fartygstyp och föreliggande brandrisk:

.3

Brandsäkerhetsmålen i punkt .1 ska uppnås genom att se till att villkoren i detta kapitel uppfylls eller genom att tillhandahålla alternativa konstruktioner eller system som uppfyller bestämmelserna i del F i det reviderade kapitel II-2 i 1974 års Solas-konvention, som gäller för fartyg som byggts från och med den 1 januari 2003. Ett fartyg ska anses uppfylla de funktionskrav som fastställs i punkt .2 ovan och de brandsäkerhetsmål som fastställs i punkt .1 ovan när

.4

Alla fartyg som genomgår reparationer, ombyggnader, ändringar och som utrustas i anslutning därtill ska fortsätta att uppfylla åtminstone de krav som de tidigare omfattades av.

Reparationer, ombyggnader och ändringar som innebär en väsentlig förändring av ett fartygs dimensioner eller bostadsutrymmena för passagerare, eller som innebär en väsentlig förlängning av fartygets livslängd samt utrustning i anslutning därtill ska uppfylla de senaste kraven för nya fartyg i den utsträckning flaggstatens administration anser detta vara rimligt och praktiskt möjligt.

.5

Utan hinder av bestämmelserna i punkt .4 ska existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare, när de genomgår reparationer, ombyggnader och ändringar samt utrustas i anslutning därtill, uppfylla följande krav:

.1

De ska vara konstruerade av stål eller annat likvärdigt material.

.2

De ska vara stagade på lämpligt sätt.

.3

De ska vara så konstruerade att de under ett en timme långt standardbrandprov förhindrar att rök och lågor tränger igenom.

.4

De ska vara isolerade med godkänt obrännbart material på ett sådant sätt att medeltemperaturen på den icke exponerade sidan av materialet inte stiger mer än 140 °C över begynnelsetemperaturen och att temperaturen inte heller på någon enda punkt, inberäknat varje skarv, stiger mer än 180 °C över begynnelsetemperaturen inom följande tidsperioder:

.5

Flaggstatens administration ska kräva att en prototyp av ett skott eller däck provas för att säkerställa att ovannämnda krav i fråga om integritet och temperaturstegring i enlighet med IMO:s resolution A.754 (18) är uppfyllda.

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ’IMO:s resolution A.754 (18)’ ersättas med ’koden för brandprovningsmetoder’.

.1

De ska vara så konstruerade att de under den första halvtimmen av standardbrandprovet kan förhindra att lågor tränger igenom.

.2

De ska ha en sådan isoleringsförmåga att medeltemperaturen på den icke exponerade sidan av materialet inte stiger mer än 140 °C över begynnelsetemperaturen och att temperaturen inte heller på någon enda punkt, inberäknat varje skarv, stiger mer än 225 °C över begynnelsetemperaturen inom följande tidsperioder:

.3

De ska vara konstruerade av godkända obrännbara material, och alla material som ingår i konstruktionen och uppförandet av indelningar av klass ’B’ ska vara obrännbara, med det undantaget att brännbara fanerytor kan tillåtas om de uppfyller andra krav i detta kapitel.

.4

Flaggstatens administration ska kräva att en prototyp av en indelning provas för att säkerställa att den uppfyller ovannämnda krav i fråga om integritet och temperaturstegring i enlighet med IMO:s resolution A.754 (18).

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ’IMO:s resolution A.754 (18)’ ersättas med ’koden för brandprovningsmetoder’.

.1

förbränningsmotorer som används för fartygets framdrivning, eller

.2

förbränningsmotorer som används för andra ändamål än för fartygets framdrivning, om sådana motorer har en sammanlagd effekt av minst 375 kW, eller

.3

oljeeldad ångpanna eller brännoljeaggregat.

.1

Fasta anläggningar för upptäckande av brand och brandlarm.

.2

Automatiska anläggningar för sprinkler, upptäckande av brand och brandlarm.

.3

Indikatorpaneler för branddörrar.

.4

Stängningsanordningar för branddörrar.

.5

Indikatorpaneler för vattentäta dörrar.

.6

Stängningsanordningar för vattentäta dörrar.

.7

Ventilationsfläktar.

.8

Allmänt larm och brandlarm.

.9

Kommunikationssystem inklusive telefoner. och

.10

Mikrofoner till högtalaranläggningar.

.1

Alla förvaringsmöbler, såsom skrivbord, klädskåp, toalettbord, byråer och köksskåp, är tillverkade uteslutande av godkända obrännbara material, dock får ett brännbart faner med en tjocklek av högst 2 mm användas på arbetsytor av sådana möbler.

.2

Stommarna i alla fristående möbler, såsom stolar, soffor och bord, är av obrännbart material.

.3

Alla draperier, gardiner och andra hängande textilier har en motståndsförmåga mot flamutbredning som inte är sämre än den för ylle med en vikt av 0,8 kg per m2, i enlighet med IMO:s resolution A.471 (XII) i dess ändrade lydelse.

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ’IMO:s resolution A.471 (XII) i dess ändrade lydelse’ ersättas med ’koden för brandprovningsmetoder’.

.4

Alla golvbeläggningar har en motståndsförmåga mot flamutbredning som inte är sämre än den för likvärdigt yllematerial använt för samma ändamål.

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003 ska denna punkt lyda enligt följande:

Alla golvbeläggningar har ringa benägenhet för flamspridning.

.5

Alla exponerade ytor på skott, beklädnader och innertak har ringa benägenhet för flamspridning. och

.6

Alla stoppade möbler har en motståndsförmåga mot antändning och flamutbredning i enlighet med brandprovförfarandena för stoppade möbler i IMO:s resolution A.652 (16).

För fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2003, ska ’IMO:s resolution A.652 (16)’ ersättas med ’koden för brandprovningsmetoder’.

FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

.7

Alla delar av sängutrustningar har en motståndsförmåga mot antändning och flamutbredning i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. ro-ro-passagerarfartyg:

.1.1

Varje fartyg ska vara utrustat med brandpumpar, huvudbrandledningar, brandposter, brandslangar och munstycken som uppfyller kraven i denna regel.

.1.2

Om mer än en oberoende brandpump krävs ska avstängningsventiler, för att avskilja den del av huvudbrandledningen inom det maskineriutrymme som inrymmer huvudbrandpumpen eller huvudbrandpumparna från resten av huvudbrandledningen, finnas på en lätt tillgänglig och skyddad plats utanför detta maskineriutrymme. Huvudbrandledningen ska anordnas så att, när avstängningsventilerna är stängda, fartygets alla brandposter, utom de i det ovan angivna maskineriutrymmet placerade brandposterna, kan förses med vatten från en brandpump som inte är belägen i detta maskineriutrymme, genom ledningar som inte passerar genom detta utrymme. Undantagsvis får korta längder av nödbrandpumpens sug- och tryckledning dras genom maskineriutrymmet om det inte är praktiskt möjligt att dra dem utanför, under förutsättning att huvudbrandledningens motståndsförmåga bibehålls genom att rörledningen innesluts i ett kraftigt stålhölje.

.1.3

Avstängningsventiler för att avskilja den del av huvudbrandledningen inom det maskineriutrymme som inrymmer huvudbrandpumpen eller huvudbrandpumparna från resten av huvudbrandledningen ska finnas på en lätt tillgänglig och skyddad plats utanför maskineriutrymmet. Huvudbrandledningen ska anordnas så att, när avstängningsventilerna är stängda, fartygets alla brandposter, utom de i det ovan angivna maskineriutrymmet placerade brandposterna, kan förses med vatten från en annan brandpump eller en nödbrandpump. Nödbrandpumpen samt dess sjövattenintag, sug- och tryckledningar samt avstängningsventiler ska vara placerade utanför maskineriutrymmet. Om detta inte kan ordnas får sjövattenintaget installeras i maskineriutrymmet om ventilen är fjärrmanövrerad från en plats i samma avdelning där nödbrandpumpen och sugledningen är placerade och på så kort avstånd som praktiskt är möjligt. Korta längder av sug- eller tryckledningar får dras genom maskineriutrymmet, under förutsättning att de innesluts i ett kraftigt stålhölje eller isoleras i enlighet med A-60-standard. Ledningarna ska ha en kraftig godstjocklek, under inga omständigheter mindre än 11 mm, och vara svetsade med undantag av flänskopplingen till sjöintagsventilen.

.1

De föreskrivna brandpumparna ska för brandsläckningsändamål kunna avge en vattenmängd, vid det tryck som anges i punkt .4.2, som är minst två tredjedelar av den föreskrivna mängd som länspumparna ska kunna klara av när de används för länspumpning.

.2

I varje fartyg som enligt denna regel ska utrustas med mer än en maskindriven brandpump ska var och en av de föreskrivna brandpumparna ha en kapacitet som uppgår till minst 80 % av den totala föreskrivna kapaciteten delad med det föreskrivna minsta antalet brandpumpar, men inte i något fall mindre än 25 m3/timme, och varje sådan pump ska vid varje tillfälle kunna avge minst de två föreskrivna vattenstrålarna. Dessa brandpumpar ska kunna mata huvudbrandledningsanläggningen under föreskrivna villkor.

.3

I fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 i vilka fler pumpar än det föreskrivna minsta antalet brandpumpar är installerade ska sådana extra pumpar ha en kapacitet på minst 25 m3/timme och kunna avge minst de två vattenstrålar som föreskrivs i punkt .5 i denna regel.

.1

Fartyg ska förses med maskindrivna brandpumpar enligt följande:

.2

Sanitär-, barlast- och länspumpar eller pumpar för allmänna ändamål får godtas som brandpumpar, förutsatt att de normalt inte används för att pumpa olja och att de, om de tillfälligt används för överföring eller pumpning av brännolja, förses med lämpliga omkastningsanordningar.

.3

Sjöintag samt brandpumpar och deras kraftkällor ska anordnas så att det säkerställs, i fartyg godkända att medföra fler än 250 passagerare, att inte alla brandpumparna sätts ur funktion om det uppstår brand i någon avdelning.

I nya fartyg av klass B godkända att transportera högst 250 passagerare ska, om en brand i någon avdelning skulle kunna sätta alla pumpar ur funktion, den alternativa anordningen för vattenförsörjning för brandbekämpningsändamål vara en separat driven nödbrandpump vars kraftkälla och sjöintag är belägna utanför maskineriutrymmet. En sådan separat driven nödbrandpump ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem för fartyg byggda från och med den 1 januari 2003.

.4

I nya fartyg av klass B som är godkända att medföra fler än 250 passagerare ska anordningarna för omedelbar tillgång till vattenförsörjning vara sådana att åtminstone en effektiv vattenstråle omedelbart kan erhålls från vilken brandpost som helst på en plats inomhus och att fortsatt vattenleverans säkerställs genom att en av de föreskrivna brandpumparna automatiskt startar.

.5

I fartyg med ett periodvis obemannat maskineriutrymme eller när endast en person krävs på vakt ska omedelbar tillgång till vatten med lämpligt tryck erhållas från huvudbrandanläggningen antingen genom fjärrstart av en av huvudbrandpumparna via fjärrkontroll från navigationsbryggan och från brandkontrollstationen, om sådan finns, eller genom att huvudbrandanläggningen hålls under permanent tryck av en av huvudbrandpumparna.

.6

Varje brandpumps utloppsventil ska vara försedd med en backventil.

.1

Huvudbrandledningen och dess förgreningar ska ha en diameter som är tillräckligt stor för en effektiv fördelning av det maximalt föreskrivna flödet från två samtidigt arbetande brandpumpar.

.2

Med två pumpar som samtidigt avger vatten genom i punkt .8 angivna munstycken och tillräckligt många brandposter för att avge den i punkt .4.1 angivna vattenmängden ska följande minsta tryck vidmakthållas vid alla brandposter:

.3

Maximitrycket får inte vid någon brandpost överstiga det tryck vid vilket det kan visas att brandslangen kan handhas effektivt.

.1

Brandposternas antal och placering ska vara sådana att minst två vattenstrålar som inte härrör från samma brandpost och av vilka den ena ska komma från en enda slanglängd kan nå varje del av fartyget som normalt är tillgänglig för passagerare eller besättning medan fartyget är på väg, varje del av lastutrymmena när dessa är tomma, varje ro-ro-lastutrymme eller varje utrymme av särskild kategori, varvid i det senare fallet de två strålarna, vardera från en enda slanglängd, ska nå varje del av ett sådant utrymme. Vidare ska sådana brandposter placeras nära tillträdena till de skyddade utrymmena.

.2

I bostads-, arbets- och maskineriutrymmen ska brandposternas antal och placering vara sådana att kraven i punkt .5.1 kan uppfyllas när alla vattentäta dörrar och alla dörrar i vertikala huvudzonskott är stängda.

.3

Där det finns tillträde till ett maskineriutrymme på en låg nivå från en angränsande axeltunnel ska två brandposter finnas utanför men nära ingången till det maskineriutrymmet. Där sådant tillträde finns från andra utrymmen ska i ett av dessa utrymmen två brandposter finnas nära ingången till maskineriutrymmet. Kravet behöver inte uppfyllas där tunneln eller angränsande utrymmen inte utgör del av utrymningsvägen.

.1

Material som lätt förstörs av hetta får inte användas till huvudbrandledningar och brandposter, om de inte skyddas i tillräcklig omfattning. Brandledningarna och brandposterna ska placeras så att brandslangarna lätt kan kopplas till dem. Brandledningarna och brandposterna ska anordnas så att möjligheterna att de ska frysa igen undviks. I fartyg som kan föra däckslast ska brandposterna placeras så att de alltid är lätt åtkomliga, och brandledningarna ska så långt det är praktiskt möjligt anordnas så att risken för att de skadas av sådan last undviks.

.2

En ventil ska vara anordnad för att betjäna varje brandslang, så att varje brandslang kan frånkopplas medan brandpumparna är i funktion.

.3

På fartyg byggda från och med den 1 januari 2003 ska avstängningsventiler installeras på alla grenledningar till huvudbrandledningen på öppet däck som används för andra ändamål än brandbekämpning.

.1

Brandslangar ska vara av ett hållbart material som är godkänt av flaggstatens administration och vara tillräckligt långa för att avge en vattenstråle till varje sådant utrymme där de kan behöva användas. Varje slang ska ha ett munstycke och nödvändiga kopplingar. Slangkopplingar och munstycken ska vara helt utbytbara. Slangar som i detta kapitel betecknas som ’brandslangar’ ska tillsammans med alla nödvändiga tillbehör och verktyg hållas klara för användning på väl synliga platser nära brandposter eller anslutningar. I fartyg som medför fler än 36 passagerare ska dessutom brandslangar ständigt vara kopplade till brandposterna i inre utrymmen.

.2

Det ska finnas minst en brandslang till var och en av de brandposter som erfordras enligt punkt .5. En brandslangs längd ska vara högst 20 m på däck och i överbyggnader och högst 15 m i maskineriutrymmen, på mindre fartyg högst 15 m respektive 10 m.

.1.1

Vid tillämpningen av detta kapitel ska standardmunstycken vara av storlekarna 12 mm, 16 mm och 19 mm eller så nära dessa mått som möjligt. Om andra system används, såsom dimsystem, kan munstycken med annan diameter tillåtas.

.1.2

Alla munstycken ska vara av en godkänd typ med dubbel funktion (dvs. spridar- och stråltyp) och ha avstängningsanordning.

.2

I bostads- och arbetsutrymmen behöver större munstycke än 12 mm inte användas.

.3

I maskineriutrymmen och på öppna däck ska munstycket vara av en sådan storlek att det går att från den minsta pumpen erhålla största möjliga vattenmängd med två strålar vid det i punkt .4 angivna trycket, förutsatt att större storlek på munstycket än 19 mm inte behöver användas.

.1

Det krävs en oberoende brandpump som för brandsläckningsändamål ska kunna avge åtminstone en vattenstråle från vilken brandpost som helst, vid det tryck som anges nedan. Den sålunda avgivna mängden vatten får inte vara mindre än två tredjedelar av den mängd som länspumparna ska klara när de används till länspumpning. En sådan brandpump ska, när den avger den ovan angivna högsta vattenmängden genom brandposterna med munstycken på 12, 16 eller 19 mm, vid varje brandpost kunna bibehålla det lägsta vattentryck som krävs för fartyg av klass B.

.2

Varje fartyg som medför fler än 250 passagerare ska ha en extra brandpump som ska vara fast ansluten till huvudbrandledningen. Denna pump ska vara maskindriven. Den ska tillsammans med sin kraftkälla inte vara placerad i samma avdelning som den i punkt .9.1 erfordrade pumpen och ska ha ett permanent sjöintag utanför maskineriutrymmet. En sådan pump ska kunna avge minst en vattenstråle från vilken brandpost som helst i fartyget med ett bibehållet tryck om minst 0,3 N/mm2.

.3

Sanitär-, barlast- och länspumpar eller pumpar för allmänna ändamål får godkännas som brandpumpar.

.4

Varje fartyg ska ha en huvudbrandledning med en diameter som är tillräckligt stor för att effektivt fördela den största vattenmängd som anges ovan. Brandposternas antal och placering ska vara sådana att åtminstone en vattenstråle kan nå varje del av fartyget med användning av en enda slang av den största längd som anges för fartyg av klass B i punkt .7.2 ovan.

.5

Varje fartyg ska ha minst en brandslang till varje brandpost.

.6

I fartyg med ett periodvis obemannat maskineriutrymme eller när endast en person krävs på vakt ska omedelbar tillgång till vatten med lämpligt tryck erhållas från huvudbrandanläggningen antingen genom fjärrstart av en av huvudbrandpumparna via fjärrkontroll från navigationsbryggan och från brandkontrollstationen, om sådan finns, eller genom att huvudbrandanläggningen hålls under permanent tryck av en av huvudbrandpumparna.

.7

Varje brandpumps utloppsventil ska vara försedd med en backventil.

.1

De rörledningar som behövs för överföring av släckmedel till skyddade utrymmen ska förses med manöverventiler som är så märkta att de tydligt utvisar till vilka utrymmen ledningarna är dragna. Lämpliga åtgärder ska vidtas för att hindra att medlet oavsiktligt kommer in i något utrymme.

.2

Rörledningarna för fördelning av släckmedel ska anordnas och spridarmunstyckena placeras så att en jämn fördelning av medlet uppnås.

.3

Det ska finnas möjlighet att från en plats utanför de skyddade utrymmena stänga alla öppningar som kan släppa in luft till eller släppa ut gas från ett skyddat utrymme.

.4

Det ska finnas anordningar som automatiskt avger akustiska varningssignaler när släckmedel släpps in i något utrymme där personal normalt arbetar eller dit de har tillträde. Larmet ska ges under en lämplig tidsrymd innan medlet släpps in.

.5

Anordningarna för manövrering av en fast brandsläckningsanläggning med gas som släckmedel ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och ska samlas i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna genom brand i ett skyddat utrymme. På varje sådant ställe ska det finnas tydliga instruktioner för hur anläggningen ska skötas med hänsyn till personalens säkerhet.

.6

Släckmedel får inte frigöras automatiskt med undantag för vad som tillåts i fråga om lokala, automatiskt manövrerade enheter som, utöver och oberoende av föreskriven fast brandsläckningsanläggning, anordnas i maskineriutrymmen ovanför utrustning med hög brandrisk eller i slutna utrymmen med hög brandrisk inom maskineriutrymmen.

.7

Då släckmedlet ska användas för att skydda mer än ett utrymme behöver kvantiteten tillgängligt släckmedel inte vara större än den största kvantitet som behövs för något av de på detta sätt skyddade utrymmena.

.8

Om inte annat är tillåtet ska tryckbehållare för förvaring av släckmedel placeras utanför de skyddade utrymmena i enlighet med punkt .1.11 nedan.

.9

Det ska finnas möjlighet för besättningen eller personal från land att riskfritt kontrollera kvantiteten släckmedel i behållarna.

.10

Behållare för förvaring av släckmedel och tillhörande tryckkomponenter ska utformas enligt lämpliga handhavanderegler med hänsyn till deras placering och den högsta omgivande temperatur som kan förväntas under drift.

.11

När släckmedlet förvaras utanför ett skyddat utrymme ska det förvaras i ett rum som är beläget på en säker och lättillgänglig plats och är effektivt ventilerat. Varje tillträde till ett sådant förvaringsrum ska helst vara från öppet däck och ska i varje fall vara avskilt från det skyddade utrymmet.

Tillträdesdörrar ska öppnas utåt, och skott och däck, inklusive dörrar och andra tillslutningsanordningar för öppningar i dessa, som utgör avgränsningar mellan sådana rum och angränsande slutna utrymmen, ska vara gastäta. Vid tillämpning av integritetstabellerna för skott och däck i regel II-2/B/4 eller II-2/B/5 ska sådana förvaringsrum behandlas som kontrollstationer.

.12

Användning av ett släckmedel som antingen av sig självt eller under förväntade användningsförhållanden avger giftiga gaser i sådana mängder att människor utsätts för fara eller avger gaser som är skadliga för miljön tillåts inte i brandsläckningsanläggningar ombord på nya fartyg och i sådana nya anläggningar ombord på existerande fartyg.

.13

Fasta anläggningar för brandsläckning med gas ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

.14

Det ska finnas möjlighet att från en plats utanför det skyddade utrymmet stänga alla öppningar som kan släppa in luft till eller släppa ut gas från det skyddade utrymmet.

.15

När släckmedlet förvaras utanför ett skyddat utrymme ska det förvaras i ett rum som är beläget akter om det förliga kollisionsskottet och som inte används för några andra ändamål. Varje tillträde till ett sådant förvaringsrum ska helst vara från öppet däck och ska vara avskilt från det skyddade utrymmet. Om förvaringsplatsen är belägen under däck får den vara belägen högst ett däck under öppet däck och man ska kunna nå den direkt via en trappa eller en lejdare från det öppna däcket.

Utrymmen som är belägna under däck eller utrymmen som saknar tillträde från öppet däck ska utrustas med en mekanisk ventilationsanläggning som utformats för att leda utloppsluft från utrymmets botten och vars kapacitet medger åtminstone 6 luftväxlingar per timme. Tillträdesdörrar ska öppnas utåt, och skott och däck, inklusive dörrar och andra tillslutningsanordningar för öppningar i dessa, som utgör avgränsningar mellan sådana rum och angränsande slutna utrymmen, ska vara gastäta. Vid tillämpning av tabellerna 4.1, 4.2, 5.1 och 5.2 i del B i detta kapitel ska sådana förvaringsrum behandlas som brandkontrollstationer.

.16

Om volymen av fri luft som finns i luftbehållare i något utrymme är sådan att den, om den i händelse av brand släpps ut i ett sådant utrymme, avsevärt skulle påverka den fasta brandsläckningsanläggningens effektivitet, ska en extra kvantitet släckmedel finnas tillgänglig.

.17

Leverantörer av fasta anläggningar för brandsläckning ska tillhandahålla en beskrivning av anläggningen, inbegripet en checklista för underhåll, på engelska och på flaggstatens officiella språk.

.18

Kvantiteten släckmedel ska kontrolleras minst en gång om året antingen av en expert som är auktoriserad av administrationen, av anläggningsleverantören eller av en erkänd organisation.

.19

Den periodiska kontroll som utförs av fartygets maskinchef eller anordnas av fartygets ledning ska antecknas i fartygets loggbok med uppgift om omfattningen av och tidpunkten för kontrollen.

.20

Icke-föreskriven brandsläckningsutrustning som finns i t.ex. förvaringsutrymmen ska, till sin konstruktion och dimensionering, uppfylla bestämmelserna i denna regel för typen av anläggning i fråga.