27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/62


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 30 november 2009

om fastställande av de första regionerna där driften av informationssystemet för viseringar (VIS) ska inledas

[delgivet med nr K(2009) 8542]

(Endast de bulgariska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska texterna är giltiga)

(2010/49/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (1), särskilt artikel 48.4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 48 i förordning (EG) nr 767/2008 ska driften av informationssystemet för viseringar (nedan kallat informationssystemet) genomföras gradvis. Det är därför nödvändigt att fastställa de första regionerna under det gradvisa genomförandet av de första faserna där de uppgifter som ska behandlas i informationssystemet, inklusive fotografier och uppgifter om fingeravtryck, ska samlas in och överföras till informationssystemet för alla viseringsansökningar i den berörda regionen.

(2)

Enligt artikel 48.4 i förordning (EG) nr 767/2008 ska dessa regioner fastställas på grundval av följande kriterier: risk för olaglig invandring, hot mot medlemsstaternas inre säkerhet och möjlighet att samla in biometriska uppgifter från alla platser i regionen.

(3)

Kommissionen har gjort en bedömning av de olika regionerna såsom de fastställdes av medlemsstaternas experter 2005 för ett gradvist genomförande av informationssystemet och, vad gäller det första kriteriet, med beaktande av aspekter som genomsnittligt antal avslag på viseringsansökningar och antal beslut i var och en av de berörda regionerna om att neka inresor till regionen och, vad gäller det tredje kriteriet, det förhållande att den konsulära representationen bör ökas i vissa regioner för att effektivt genomföra informationssystemet om viseringar i dessa.

(4)

Enligt denna bedömning är Nordafrika den första region där insamling och överföring av viseringsuppgifter bör inledas för alla viseringsansökningar.

(5)

Den andra region där insamling och överföring av viseringsuppgifter till informationssystemet bör inledas för alla viseringsansökningar är Mellanöstern, med undantag för det ockuperade palestinska området på grund av de allvarliga tekniska svårigheter som kan uppstå i samband med att berörda konsulat eller kontor förses med erforderlig utrustning. I ett senare skede bör ett beslut antas där driften av informationssystemet inleds i denna region.

(6)

Gulfregionen bör bli den tredje regionen där insamling och överföring av viseringsuppgifter inleds för alla viseringsansökningar.

(7)

För att undvika brister i hanteringen mot olaglig invandring och skyddet av den inre säkerheten bör Schengens gränskontrollstationer i inledningsfasen utses till en särskild region för att täcka de viseringsansökningar som lämnas in vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna bör sträva efter att snarast möjligt inleda insamling och överföring av uppgifter till informationssystemet vid de yttre gränsernas gränskontrollstationer, för att undvika att införandet av informationssystemet i regionerna kringgås av tredjelandsmedborgare i dessa regioner som lämnar in sina ansökningar vid de yttre gränserna.

(8)

Datum för inledandet av driften i var och en av dessa regioner ska fastställas av kommissionen i enlighet med artiklarna 48.1 och 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008.

(9)

När det gäller fastställandet av fler regioner bör beslut fattas i ett senare skede, på grundval av en ytterligare och uppdaterad bedömning av dessa andra regioner i enlighet med de relevanta kriterierna och erfarenheten av genomförandet i de första regioner som fastställts i detta beslut.

(10)

I enlighet med artikel 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, deltar inte Danmark i antagandet av förordning (EG) nr 767/2008, som därför inte är bindande för eller tillämplig i Danmark. Eftersom förordning (EG) nr 767/2008 bygger på Schengenregelverket enligt avdelning IV i tredje delen i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, meddelade Danmark, i enlighet med artikel 5 i ovannämnda protokoll, genom en skrivelse av den 13 oktober 2008 att landet har genomfört förordningen i nationell rätt. Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.

(11)

Detta beslut utgör ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2). Det är därför inte bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket. Detta beslut riktar sig därför inte till Förenade kungariket.

(12)

Detta beslut utgör ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (3). Det är därför inte bindande för eller tillämpligt i Irland. Detta beslut riktar sig därför inte till Irland.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Island och Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (4), som ingår i det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 (5) beträffande vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(14)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (6), som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (7) och 2008/149/RIF (8).

(15)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG (9) och 2008/262/EG (10).

(16)

När det gäller Cypern utgör detta beslut en rättsakt som är en utveckling av Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(17)

När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör detta beslut en rättsakt som är en utveckling av Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (11).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De regioner där insamlingen och överföringen av uppgifter till informationssystemet för viseringar ska inledas i enlighet med artikel 48.1 c och 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008 är följande:

Den första regionen:

Algeriet,

Egypten,

Libyen,

Mauretanien,

Marocko,

Tunisien.

Den andra regionen:

Israel,

Jordanien,

Libanon,

Syrien.

Den tredje regionen:

Afghanistan,

Bahrain,

Iran,

Irak,

Kuwait,

Oman,

Qatar,

Saudiarabien,

Förenade Arabemiraten,

Jemen.

Artikel 2

Gränskontrollerna såsom de definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (12), utgör en separat region. För viseringsansökningar som lämnats vid de yttre gränserna ska insamlingen och överföringen av uppgifter till informationssystemet för viseringar inledas i enlighet med artikel 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Utfärdat i Bryssel den 30 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jacques BARROT

Vice ordförande


(1)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(2)  EUT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(3)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(4)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(6)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(7)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 1

(8)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 50.

(9)  EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

(10)  EUT L 83, 26.3.2008, s. 5.

(11)  EUT L 381, 28.12.2006, s. 4.

(12)  EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.