27.11.2009

Europeiska unionens officiella tidning

L 312/44

KOMMISSIONENS DIREKTIV 2009/145/EG

av den 26 november 2009

om vissa undantag för godkännande av lantsorter och andra sorter av köksväxter som traditionellt har odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av genetisk utarmning och av köksväxtsorter som saknar reellt värde för kommersiell odling men som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter och om saluföring av utsäde av dessa lantsorter och andra sorter

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2002/55/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av köksväxter (1), särskilt artiklarna 4.4, 44.2 och 48.1 b, och

av följande skäl:

(1)

Biologisk mångfald och bevarande av växtgenetiska resurser är frågor som under de senaste åren börjat tillmätas allt större betydelse, vilket utvecklingen internationellt och på gemenskapsnivå visar. Exempel på detta är rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (2), rådets beslut 2004/869/EG av den 24 februari 2004 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (3), rådets förordning (EG) nr 870/2004 av den 24 april 2004 om inrättande av ett gemenskapsprogram för bevarande, karakterisering, insamling och nyttjande av genetiska resurser inom jordbruket och om upphävande av förordning (EG) nr 1467/94 (4) samt rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (5). Det bör fastställas särskilda villkor i enlighet med direktiv 2002/55/EG för att ta hänsyn till detta vid saluföringen av utsäde av köksväxter.

(2)

För att in situ-bevarande och hållbart utnyttjande av de växtgenetiska resurserna ska kunna säkerställas, bör lantsorter och andra sorter som traditionellt har odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av genetisk utarmning (nedan kallade bevarandesorter) odlas och saluföras även om de inte uppfyller de allmänna kraven för godkännande av sorter och saluföring av utsäde. Utöver det allmänna målet att skydda de växtgenetiska resurserna är det av särskilt intresse att bevara dessa sorter eftersom de är särskilt väl anpassade till särskilda lokala förhållanden.

(3)

För att hållbart utnyttjande av de växtgenetiska resurserna ska kunna säkerställas bör sorter som saknar reellt värde för kommersiell odling men som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter (nedan kallade sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter) odlas och saluföras även om de inte uppfyller de allmänna kraven för godkännande av sorter och saluföring av utsäde. Utöver det allmänna målet att skydda de växtgenetiska resurserna är det av särskilt intresse att bevara dessa sorter eftersom de är lämpliga att odlas under särskilda klimat-, mark- och jordbrukstekniska förhållanden (t.ex. manuell hantering, upprepad skörd).

(4)	För att kunna bevara bevarandesorter och sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter är det nödvändigt att fastställa undantag för både godkännandet av dessa sorter och för produktionen och saluföringen av utsäde av dessa sorter.

(5)

Dessa undantag bör avse de innehållsliga kraven för godkännande av en sort och förfarandekraven i kommissionens direktiv 2003/91/EG av den 6 oktober 2003 om tillämpningsföreskrifter för artikel 7 i rådets direktiv 2002/55/EG vad gäller vilka egenskaper som minst skall ingå i undersökningar samt minimikraven för utförandet av undersökningar av vissa sorter av arter av köksväxter (6).

(6)

Medlemsstaterna bör framför allt få rätt att anta egna bestämmelser om särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet. När det gäller särskiljbarhet och stabilitet bör dessa bestämmelser grunda sig på minst de egenskaper som förtecknas i det tekniska frågeformulär som den sökande ska fylla i i samband med ansökan om godkännande av sorten, enligt bilagorna I och II till direktiv 2003/91/EG. Om enhetligheten ska fastställas på grundval av avvikande typer, bör bestämmelserna grunda sig på fastställda standarder.

(7)

Det bör införas förfarandekrav enligt vilka en bevarandesort eller en sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter kan godkännas utan officiell undersökning. När det gäller benämningen av dessa sorter behövs dessutom vissa undantag från kraven i direktiv 2002/55/EG och kommissionens förordning (EG) nr 637/2009 av den 22 juli 2009 om tillämpningsföreskrifter beträffande lämpligheten hos sortbenämningar för arter av lantbruks- och köksväxter (7).

(8)

För att säkerställa att saluföringen av utsäde sker i enlighet med in situ-bevarande och hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser, bör det för bevarandesorter införas begränsningar för produktion och saluföring av utsäde, särskilt i fråga om ursprungsregionen. I detta sammanhang bör medlemsstaterna ha möjlighet att godkänna ytterligare regioner där mer utsäde än vad som behövs för att säkerställa bevarandet av den berörda sorten i dess ursprungsregion får saluföras, förutsatt att dessa ytterligare regioner är jämförbara med avseende på naturliga och delvis naturliga livsmiljöer. För att sambandet med ursprungsregionen säkert ska bevaras bör detta inte gälla om en medlemsstat har godkänt ytterligare regioner för produktion.

(9)	Det bör införas kvantitativa begränsningar för saluföring av samtliga bevarandesorter och samtliga sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter.

(10)

När det gäller bevarandesorter bör mängden utsäde för varje sort som släpps ut på marknaden inte överstiga den mängd som behövs för att producera köksväxter av den berörda sorten på en begränsad yta som fastställs utifrån i vilken omfattning den berörda sorten odlas. För att försäkra sig om att dessa kvantitetsgränser iakttas bör medlemsstaterna ålägga producenterna att anmäla de kvantiteter av utsäde av bevarandesorter som de har för avsikt att producera samt i tillämpliga fall fördela kvantiteter på producenter.

(11)	När det gäller sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter bör kvantitativa begränsningar utformas som krav på att utsäde saluförs i små förpackningar, varvid den relativt höga kostnaden för utsäde som säljs i små förpackningar fungerar som kvantitativ begränsning.

(12)	När det gäller bevarandesorter och sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter bör utsädets spårbarhet säkerställas genom lämpliga krav på plombering och märkning.

(13)

För att säkerställa att detta direktiv tillämpas korrekt bör utsädesgrödor av bevarandesorter och av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter uppfylla de särskilda villkoren för certifiering och kontroll av utsäde. Utsädet bör genomgå officiell efterkontroll. Alla led av produktionen och saluföringen bör övervakas officiellt. Leverantörerna bör rapportera de mängder utsäde av bevarandesorter som släpps ut på marknaden till medlemsstaterna som i sin tur rapporterar dessa till kommissionen.

(14)	Efter tre år bör kommissionen bedöma om åtgärderna i detta direktiv, särskilt bestämmelserna om kvantitativa begränsningar för saluföring av utsäde av bevarandesorter och sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter, är effektiva.

(15)	De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Syfte och definitioner

Artikel 1

Syfte

1. För de köksväxtarter som omfattas av direktiv 2002/55/EG fastställs i det här direktivet vissa undantag som gäller in situ-bevarande och hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser genom odling och saluföring

a)	för godkännande för införande i de nationella sortlistorna över köksväxtarter i enlighet med direktiv 2002/55/EG av lantsorter och andra sorter som traditionellt har odlats på vissa platser och i vissa regioner och som hotas av genetisk utarmning, nedan kallade bevarandesorter, och

b)	för godkännande för införande i de sortlistor som avses i a av sorter som saknar reellt värde för kommersiell odling men som har utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter, nedan kallade sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter, och

c)	för saluföring av utsäde av sådana bevarandesorter och sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter.

2. Om inte annat föreskrivs i det här direktivet ska direktiv 2002/55/EG tillämpas.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

a) in situ-bevarande: bevarande av genetiskt material i dess naturliga miljö och, i fråga om odlade växtarter, i den jordbruksmiljö där de har utvecklat sina särskiljande egenskaper,

b) genetisk utarmning: gradvis förlust av genetisk mångfald mellan och inom populationer eller sorter av samma art, eller reducering av den genetiska basen för en art till följd av mänskligt agerande eller miljöförändringar,

c) lantsort: en uppsättning populationer eller kloner av en växtart som är naturligt anpassade till betingelserna i sin region.

KAPITEL II

Bevarandesorter

Avsnitt I

Godkännande av bevarandesorter

Artikel 3

Bevarandesorter

1. Medlemsstaterna får godkänna bevarandesorter om de uppfyller kraven i artiklarna 4 och 5.

2. Bevarandesorter ska godkännas enligt följande:

Medlemsstaterna får godkänna en sort som en sort vars utsäde antingen har certifierats som ”certifikatutsäde av en bevarandesort” eller kontrollerats som ”standardutsäde av en bevarandesort”. En sådan sort ska införas i den gemensamma sortlistan över arter av köksväxter som en ”bevarandesort vars utsäde ska certifieras i enlighet med artikel 10 i kommissionens direktiv 2009/145/EG eller kontrolleras i enlighet med artikel 11 i det direktivet”.

Medlemsstaterna får godkänna en sort som en sort vars utsäde endast har kontrollerats som ”standardutsäde av en bevarandesort”. En sådan sort ska införas i den gemensamma sortlistan över arter av köksväxter som en ”bevarandesort vars utsäde ska kontrolleras i enlighet med artikel 11 i kommissionens direktiv 2009/145/EG”.

Artikel 4

Innehållsliga krav

1. För att en lantsort eller sort som avses i artikel 1.1 a ska få godkännas som bevarandesort ska den vara av intresse för bevarandet av de växtgenetiska resurserna.

2. Genom undantag från artikel 1.2 i direktiv 2003/91/EG får medlemsstaterna anta egna bestämmelser om bevarandesorters särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet.

Medlemsstaterna ska i sådana fall i fråga om särskiljbarhet och stabilitet se till att åtminstone de egenskaper tas med som anges i

a)	de tekniska frågeformulär som är knutna till Gemenskapens växtsortsmyndighets (CPVO) testprotokoll för de arter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/91/EG och som gäller dessa arter, eller

b)	de tekniska frågeformulär som är knutna till de riktlinjer som tagits fram av den internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) för de arter som förtecknas i bilaga II till direktiv 2003/91/EG och som gäller dessa arter.

För bedömning av enhetligheten ska direktiv 2003/91/EG tillämpas.

Om enhetligheten fastställs på grundval av avvikande typer ska dock en populationsstandard på 10 % och en acceptanssannolikhet på minst 90 % tillämpas.

Artikel 5

Förfarandekrav

Genom undantag från artikel 7.1 första meningen i direktiv 2002/55/EG ska det inte krävas någon officiell undersökning om följande uppgifter utgör tillräckligt underlag för beslutet om godkännande av bevarandesorterna:

a)	Beskrivningen av bevarandesorten och dess benämning.

b)	Resultat från icke-officiella försök.

c)	Kunskap som erhållits genom praktisk erfarenhet av odling, förökning och användning som den sökande anmält till den berörda medlemsstaten.

d)	Annan information, särskilt från de myndigheter som ansvarar för växtgenetiska resurser eller från organisationer som anförtrotts denna uppgift av medlemsstaterna.

Artikel 6

Avslag av godkännande

En bevarandesort får inte godkännas för införande i de nationella sortlistorna om

den redan finns upptagen i den gemensamma sortlistan över arter av köksväxter som en annan sort än en bevarandesort eller om den strukits från denna gemensamma sortlista under de två senaste åren, eller om den period som medgivits enligt artikel 15.2 i direktiv 2002/55/EG löpte ut för mindre än två år sedan, eller

b)	den skyddas av gemenskapens växtförädlarrätt i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2100/94 (8) eller av en nationell växtförädlarrätt, eller om en ansökan om en sådan rätt har lämnats in.

Artikel 7

Benämning

1. När det gäller benämningar på bevarandesorter som var kända före den 25 maj 2000 får medlemsstaterna medge undantag från förordning (EG) nr 637/2009, utom då sådana undantag skulle kränka tredje parts äldre rätt som är skyddad enligt artikel 2 i den förordningen.

2. Trots vad som sägs i artikel 9.2 i direktiv 2002/55/EG får medlemsstaterna godkänna mer än ett namn på en sort om ifrågavarande namn är historiskt belagda.

Artikel 8

Ursprungsregion

1. När en medlemsstat godkänner en bevarandesort ska den fastställa vilken ort eller vilka orter, vilken region eller vilka regioner, som sorten historiskt sett har odlats i och som den är naturligt anpassad till, nedan kallad ursprungsregion. Den ska ta hänsyn till uppgifter från de myndigheter som ansvarar för de växtgenetiska resurserna eller från organisationer som anförtrotts denna uppgift av medlemsstaterna.

Om ursprungsregionen är belägen i mer än en medlemsstat ska den fastställas efter överenskommelse med alla berörda medlemsstater.

2. Den medlemsstat eller de medlemsstater som fastställer ursprungsregionen ska anmäla den fastställda regionen till kommissionen.

Artikel 9

Upprätthållande

Medlemsstaterna ska se till att en bevarandesort upprätthålls i sin ursprungsregion.

Avsnitt II

Produktion och saluföring av utsäde av bevarandesorter

Artikel 10

Certifiering

Genom undantag från artikel 20 i direktiv 2002/55/EG får medlemsstaterna föreskriva att utsäde av bevarandesorter får certifieras som certifikatutsäde av en bevarandesort om det uppfyller följande krav:

a)	Utsädet härstammar från utsäde som har producerats enligt vedertagen praxis för upprätthållande av sorten.

b)	Utsädet uppfyller certifieringskraven för ”certifikatutsäde” i artikel 2.1 d i direktiv 2002/55/EG med undantag av kraven på minsta sortrenhet och kraven på officiell undersökning eller undersökning under officiell övervakning.

c)	Utsädet uppvisar tillräcklig sortrenhet.

Artikel 11

Kontroll

Genom undantag från artikel 20 i direktiv 2002/55/EG får medlemsstaterna föreskriva att utsäde av bevarandesorter får kontrolleras som standardutsäde av en bevarandesort om det uppfyller följande krav:

a)	Utsädet uppfyller kraven för saluföring av ”standardutsäde” i direktiv 2002/55/EG med undantag av kraven på minsta sortrenhet.

b)	Utsädet uppvisar tillräcklig sortrenhet.

Artikel 12

Utsädeskontroll

1. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs kontroller av att utsäde av bevarandesorter uppfyller kraven i artiklarna 10 och 11.

2. Kontrollerna i punkt 1 ska genomföras i enlighet med internationellt vedertagna metoder eller, om sådana metoder inte finns, i enlighet med andra lämpliga metoder.

3. Medlemsstaterna ska se till att proven för kontrollerna i punkt 1 tas från homogena partier. De ska se till att reglerna för parti- och provvikt i artikel 25.2 i direktiv 2002/55/EG tillämpas.

Artikel 13

Region där utsädet produceras

1. Medlemsstaterna ska se till att utsäde av en bevarandesort endast får produceras i ursprungsregionen.

Om utsädet på grund av ett specifikt miljöförhållande inte kan produceras i den regionen, får medlemsstaterna godkänna ytterligare regioner där utsädet får produceras, sedan de beaktat information från de myndigheter som ansvarar för de växtgenetiska resurserna eller från organisationer som av medlemsstaterna har anförtrotts denna uppgift. Utsäde som producerats i dessa ytterligare regioner får dock uteslutande användas i ursprungsregionen.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen och övriga medlemsstater anmäla de ytterligare regioner som de har för avsikt att godkänna för produktion av utsäde i enlighet med punkt 1.

Kommissionen och övriga medlemsstater får inom 20 arbetsdagar efter mottagandet av dessa anmälningar begära att ärendet hänskjuts till ständiga kommittén för utsäde och uppförökningsmaterial för jordbruk, trädgårdsnäring och skogsbruk. Det ska fattas ett beslut i enlighet med artikel 48.1 b i direktiv 2002/55/EG om att vid behov fastställa begränsningar eller villkor för att utse sådana regioner.

Om varken kommissionen eller en annan medlemsstat framställer en begäran enligt andra stycket får den berörda medlemsstaten godkänna de ytterligare regionerna för produktion av utsäde i enlighet med sin anmälan.

Artikel 14

Villkor för saluföring

1. Medlemsstaterna ska se till att utsäde av en bevarandesort endast får saluföras på följande villkor:

a)	Det har producerats i sin ursprungsregion eller i en sådan region som avses i artikel 13.

b)	Saluföringen äger rum i utsädets ursprungsregion.

2. Genom undantag från punkt 1 b får en medlemsstat godkänna ytterligare regioner inom sitt eget territorium för saluföring av utsäde av en bevarandesort, om dessa regioner är jämförbara med ursprungsregionen med hänsyn till sortens naturliga eller delvis naturliga livsmiljöer.

Om en medlemsstat godkänner sådana ytterligare regioner ska den se till att den mängd utsäde som behövs för produktion av minst den kvantitet av utsäde som anges i artikel 15 avsätts för bevarande av sorten i dess ursprungsregion.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen och övriga medlemsstater om att sådana ytterligare regioner har godkänts.

3. Om en medlemsstat godkänner ytterligare regioner för produktion av utsäde enligt artikel 13, får den inte tillämpa undantaget i punkt 2.

Artikel 15

Kvantitativa begränsningar

Varje medlemsstat ska för varje bevarandesort se till att den mängd utsäde som årligen släpps ut på marknaden inte överstiger den mängd som behövs för att producera köksväxter av den berörda sorten på det antal hektar som anges i bilaga I.

Artikel 16

Tillämpning av kvantitativa begränsningar

1. Medlemsstaterna ska se till att producenterna före början av varje produktionssäsong anmäler storleken på området för utsädesproduktion till dem och var detta område är beläget.

2. Om det på grundval av anmälningarna enligt punkt 1 är sannolikt att de kvantiteter som medlemsstaterna fastställt enligt artikel 15 kommer att överskridas, ska medlemsstaterna tilldela varje berörd producent den kvantitet som denne får saluföra under respektive produktionssäsong.

Artikel 17

Plombering av förpackningar

1. Medlemsstaterna ska se till att utsäde av bevarandesorter endast får saluföras i förslutna förpackningar som är försedda med en plomberingsanordning.

2. Förpackningar med utsäde ska förseglas av leverantören på ett sådant sätt att de inte kan öppnas utan att plomberingen skadas eller utan synlig åverkan på leverantörens etikett eller på förpackningen.

3. För att säkerställa att plomberingen utförs i enlighet med punkt 2 ska systemet för plombering omfatta åtminstone etiketten eller anbringande av en plomb.

Artikel 18

Märkning

Medlemsstaterna ska se till att förpackningar och behållare med utsäde av bevarandesorter är försedda med leverantörens etikett eller med en påtryckt eller påstämplad text med följande uppgifter:

a)	Texten ”EG:s regler och standarder”.

b)	Namn och adress för den person som ansvarar för anbringande av etikett eller personens identifieringsnummer.

c)	Plomberingsåret uttryckt på följande sätt: ”plomberad …” (år), eller året för den sista provtagningen för den senaste grobarhetsanalysen, uttryckt på följande sätt: ”provtaget …” (år).

Art.

e)	Bevarandesortens benämning.

f)	Texten ”certifikatutsäde av en bevarandesort” eller ”standardutsäde av en bevarandesort”.

g)	Ursprungsregion.

h)	Om regionen för utsädesproduktion skiljer sig från ursprungsregionen anges regionen för utsädesproduktion.

i)	Partiets referensnummer som tilldelats av den person som ansvarar för anbringandet av etiketterna.

j)	Deklarerad netto- eller bruttovikt eller deklarerat antal frön.

k)	Om vikten anges och pesticider i pulverform, pelleteringsmedel eller andra fasta tillsatser används, anges typ av kemisk behandling eller tillsats samt det ungefärliga förhållandet mellan frögyttringarnas eller frönas vikt och totalvikten.

Artikel 19

Officiell efterkontroll

Medlemsstaterna ska se till att utsäde av en bevarandesort som saluförs i enlighet med detta direktiv genomgår officiell efterkontroll genom stickprovskontroller av sortäkthet och sortrenhet.

Efterkontrollen i punkt 1 ska genomföras i enlighet med internationellt vedertagna metoder eller, om sådana metoder inte finns, i enlighet med andra lämpliga metoder.

Artikel 20

Övervakning

Medlemsstaterna ska genom officiell övervakning vid produktion och saluföring säkerställa att utsädet uppfyller kraven i detta kapitel, och ska därvid särskilt uppmärksamma sorten, platsen för utsädesproduktionen och kvantiteterna.

KAPITEL III

Sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter

Avsnitt I

Godkännande av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter

Artikel 21

Sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter

1. Medlemsstaterna får godkänna sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter om de uppfyller kraven i artiklarna 22 och 23.

2. Medlemsstaterna får godkänna en sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter som en sort vars utsäde endast har kontrollerats som ”standardutsäde av en sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter”. En sådan sort ska införas i den gemensamma sortlistan över arter av köksväxter som en ”sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter och vars utsäde ska kontrolleras i enlighet med artikel 26 i kommissionens direktiv 2009/145/EG”.

Artikel 22

Innehållsliga krav

1. För att en sort ska godkännas som en sådan sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter som avses i artikel 1.1 b, ska den sakna reellt värde för kommersiell odling men ha utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter.

En sort ska anses vara utvecklad för att odlas under särskilda omständigheter om den har utvecklats för att odlas under särskilda jordbrukstekniska eller klimatiska förhållanden eller särskilda markförhållanden.

2. Genom undantag från artikel 1.2 i direktiv 2003/91/EG får medlemsstaterna anta egna bestämmelser om särskiljbarhet, stabilitet och enhetlighet för sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter.

Medlemsstaterna ska i sådana fall i fråga om särskiljbarhet och stabilitet se till att åtminstone de egenskaper tas med som anges i

a)	de tekniska frågeformulär som är knutna till Gemenskapens växtsortsmyndighets (CPVO) testprotokoll för de arter som förtecknas i bilaga I till direktiv 2003/91/EG och som gäller dessa arter, eller

b)	de tekniska frågeformulär som är knutna till de riktlinjer som tagits fram av den internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV) för de arter som förtecknas i bilaga II till direktiv 2003/91/EG och som gäller dessa arter.

För bedömning av enhetligheten ska direktiv 2003/91/EG tillämpas.

Om enhetligheten fastställs på grundval av avvikande typer ska dock en populationsstandard på 10 % och en acceptanssannolikhet på minst 90 % tillämpas.

Artikel 23

Förfarandekrav

a)	Beskrivningen av den sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter och dess benämning.

b)	Resultat från icke-officiella försök.

c)	Kunskap som erhållits genom praktisk erfarenhet av odling, förökning och användning som den sökande anmält till den berörda medlemsstaten.

d)	Annan information, särskilt från de myndigheter som ansvarar för växtgenetiska resurser eller från organisationer som anförtrotts denna uppgift av medlemsstaterna.

Artikel 24

Avslag av godkännande

En sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter får inte godkännas för införande i de nationella sortlistorna om

den redan finns upptagen i den gemensamma sortlistan över arter av köksväxter som en annan sort än en sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter eller om den strukits från den gemensamma sortlistan över arter av köksväxter under de två senaste åren, eller om den period som medgivits enligt artikel 15.2 i direktiv 2002/55/EG löpte ut för mindre än två år sedan, eller

b)	den skyddas av gemenskapens växtförädlarrätt i enlighet med förordning (EG) nr 2100/94 eller av en nationell växtförädlarrätt, eller om en ansökan om sådan rätt har lämnats in.

Artikel 25

Benämning

1. När det gäller benämningar på sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter och som var kända före den 25 maj 2000 får medlemsstaterna medge undantag från förordning (EG) nr 637/2009, utom då sådana undantag skulle kränka tredje parts äldre rätt som är skyddad enligt artikel 2 i den förordningen.

2. Trots vad som sägs i artikel 9.2 i direktiv 2002/55/EG får medlemsstaterna godkänna mer än ett namn på en sort om ifrågavarande namn är historiskt belagda.

Avsnitt II

Saluföring av utsäde av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter

Artikel 26

Kontroll

Genom undantag från artikel 20 i direktiv 2002/55/EG får medlemsstaterna föreskriva att utsäde av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter får kontrolleras som standardutsäde av en sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter om det uppfyller följande krav:

a)	Utsädet uppfyller kraven för saluföring av ”standardutsäde” i direktiv 2002/55/EG med undantag av kraven på minsta sortrenhet.

b)	Utsädet uppvisar tillräcklig sortrenhet.

Artikel 27

Utsädeskontroll

1. Medlemsstaterna ska se till att det genomförs kontroller av att utsäde av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter uppfyller kraven i artikel 26.

2. Kontrollerna i punkt 1 ska genomföras i enlighet med internationellt vedertagna metoder eller, om sådana metoder inte finns, i enlighet med andra lämpliga metoder.

Artikel 28

Kvantitativa begränsningar

Medlemsstaterna ska se till att utsäde av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter saluförs i små förpackningar som inte överskrider den högsta nettovikt per art som anges i bilaga II.

Artikel 29

Plombering av förpackningar

1. Medlemsstaterna ska se till att utsäde av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter endast får saluföras i förslutna förpackningar som är försedda med en plomberingsanordning.

3. För att säkerställa att plomberingen utförs i enlighet med punkt 2 ska systemet för plombering omfatta åtminstone etiketten eller anbringande av en plomb.

Artikel 30

Märkning

Medlemsstaterna ska se till att förpackningar med utsäde av sorter som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter är försedda med leverantörens etikett eller med en påtryckt eller påstämplad text med följande uppgifter:

a)	Texten ”EG:s regler och standarder”.

b)	Namn och adress för den person som ansvarar för anbringande av etikett eller personens identifieringsnummer.

c)	Plomberingsåret uttryckt på följande sätt: ”plomberad…” (år), eller året för den sista provtagningen för den senaste grobarhetsanalysen, uttryckt på följande sätt: ”provtaget…” (år).

Art.

e)	Sortens benämning.

f)	Texten ”sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter”.

g)	Partiets referensnummer som tilldelats av den person som ansvarar för anbringandet av etiketterna.

h)	Deklarerad netto- eller bruttovikt eller deklarerat antal frön.

i)	Om vikten anges och pesticider i pulverform, pelleteringsmedel eller andra fasta tillsatser används, anges typ av kemisk behandling eller tillsats samt det ungefärliga förhållandet mellan frögyttringarnas eller frönas vikt och totalvikten.

Artikel 31

Officiell efterkontroll

Medlemsstaterna ska se till att utsäde av en sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter genomgår officiell efterkontroll genom stickprovskontroller av sortäkthet och sortrenhet.

Efterkontrollen i punkt 1 ska genomföras i enlighet med internationellt vedertagna metoder eller, om sådana metoder inte finns, i enlighet med andra lämpliga metoder.

Artikel 32

Övervakning

KAPITEL IV

Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 33

Rapportering

Medlemsstaterna ska se till att de leverantörer som är verksamma på deras territorium för varje produktionssäsong rapporterar mängden utsäde av varje bevarandesort och varje sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter som släppts ut på marknaden.

Medlemsstaterna ska på begäran rapportera mängden utsäde av varje bevarandesort och varje sort som utvecklats för att odlas under särskilda omständigheter som släppts ut på marknaden på deras territorium till kommissionen och till övriga medlemsstater.

Artikel 34

Anmälan av erkända organisationer med ansvar för växtgenetiska resurser

Medlemsstaterna ska anmäla de erkända organisationer som avses i artiklarna 5 d, 8.1, 13.1 och 23 d till kommissionen.

Artikel 35

Utvärdering

Kommissionen ska senast den 31 december 2013 utvärdera tillämpningen av detta direktiv.

Artikel 36

Genomförande

1. Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2010 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 37

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 38

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 26 november 2009.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 193, 20.7.2002, s. 33.

(2) EGT L 309, 13.12.1993, s. 1.

(3) EUT L 378, 23.12.2004, s. 1.

(4) EUT L 162, 30.4.2004, s. 18.

(5) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1.

(6) EUT L 254, 8.10.2003, s. 11.

(7) EUT L 191, 23.7.2009, s. 10.

(8) EGT L 227, 1.9.1994, s. 1.

BILAGA I

Kvantitativa begränsningar för saluföring av utsäde av bevarandesorter som avses i artikel 15

Botaniskt namn	Högsta antal hektar per medlemsstat för produktion av köksväxt per bevarandesort
Allium cepa L. – Cepa-gruppen Brassica oleracea L. Brassica rapa L. Capsicum annuum L. Cichorium intybus L. Cucumis melo L. Cucurbita maxima Duchesne Cynara cardunculus L. Daucus carota L. Lactuca sativa L. Lycopersicon esculentum Mill. Phaseolus vulgaris L. Pisum sativum L. (partim) Vicia faba L. (partim)	40
Allium cepa L. – Aggregatum-gruppen Allium porrum L. Allium sativum L. Beta vulgaris L. Citrullus lanatus (Thunb.) Matsum. et Nakai Cucumis sativus L. Cucurbita pepo L. Foeniculum vulgare Mill. Solanum melongena L. Spinacia oleracea L.	20
Allium fistulosum L. Allium schoenoprasum L. Anthriscus cerefolium (L.) Hoffm. Apium graveolens L. Asparagus officinalis L. Cichorium endivia L. Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A. W. Hill Phaseolus coccineus L. Raphanus sativus L. Rheum rhabarbarum L. Scorzonera hispanica L. Valerianella locusta (L.) Laterr. Zea mays L. (partim)	10

BILAGA 2

Högsta nettovikt per förpackning som avses i artikel 28

Botaniskt namn	Högsta nettovikt per förpackning (g)
Phaseolus coccineus L. Phaseolus vulgaris L. Pisum sativum L. (partim) Vicia faba L. (partim) Spinacia oleracea L. Zea mays L. (partim)	250
Allium cepa L. (cepa-gruppen, aggregatum-gruppen) Allium fistulosum L. Allium porrum L. Allium sativum L. Anthriscus cerefolium (L.) Hoffm. Beta vulgaris L. Brassica rapa L. Cucumis sativus L. Cucurbita maxima Duchesne Cucurbita pepo L. Daucus carota L. Lactuca sativa L. Petroselinum crispum (Mill.) Nyman ex A. W. Hill Raphanus sativus L. Scorzonera hispanica L. Valerianella locusta (L.) Laterr.	25
Allium schoenoprasum L. Apium graveolens L. Asparagus officinalis L. Brassica oleracea L. (alla) Capsicum annuum L. Cichorium endivia L. Cichorium intybus L. Citrullus lanatus (Thunb.) Matsum. et Nakai Cucumis melo L. Cynara cardunculus L. Lycopersicon esculentum Mill. Foeniculum vulgare Mill. Rheum rhabarbarum L. Solanum melongena L.	5