1.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 110/46


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 30 april 2009

om komplettering av definitionen av inert avfall för genomförandet av artikel 22.1 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin

[delgivet med nr K(2009) 3012]

(2009/359/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (1), särskilt artikel 22.1 f, och

av följande skäl:

(1)

I artikel 3.3 i direktiv 2006/21/EG finns en definition av inert avfall.

(2)

Syftet med att komplettera definitionen av inert avfall är att fastställa tydliga kriterier och förhållanden enligt vilka avfall från utvinningsindustrin kan anses vara inert avfall.

(3)

För att minska den administrativa bördan i samband med genomförandet av detta beslut är det ur teknisk synvinkel lämpligt att undanta avfall för vilket befintliga relevanta uppgifter är tillgängliga från särskild provning, och att tillåta medlemsstaterna att upprätta förteckningar över avfallsmaterial som kan anses vara inert enligt kriterierna i detta beslut.

(4)

För att säkerställa att de uppgifter som används håller hög kvalitet och är representativa, bör detta beslut tillämpas inom ramen för karakteriseringen av avfall som utförs enligt kommissionens beslut 2009/360/EG (2) och baseras på samma informationskällor.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG (3).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Avfall ska anses vara inert avfall enligt artikel 3.3 i direktiv 2006/21/EG när samtliga av följande kriterier är uppfyllda på kort och på lång sikt:

a)

Avfallet kommer inte att genomgå signifikant sönderfall eller upplösning eller annan betydande förändring som kan leda till negativ miljöpåverkan eller skada människors hälsa.

b)

Avfallet har en maximihalt på 0,1 % sulfid-svavel, eller en maximihalt på 1 % sulfid-svavel och en neutraliseringspotentialskvot, definierad som kvoten mellan neutraliseringspotentialen och syrapotentialen och fastställd genom den statiska provningen prEN 15875, som är större än 3.

c)

Avfallet medför ingen risk för självantändning och kan inte brinna.

d)

Halten av ämnen i avfallet som är potentiellt skadliga för miljö eller människors hälsa, särskilt As, Cd, Co, Cr, Cu, Hg, Mo, Ni, Pb, V och Zn, även i avfallets finfraktion ensam, är så låg att den utgör en obetydlig risk för människor och miljö, både på kort och lång sikt. För att halten av dessa ämnen ska anses vara tillräckligt låg för att utgöra en obetydlig risk för människor och miljö, ska den inte överstiga nationella tröskelvärden för områden som befunnits vara icke-förorenade eller relevanta nationella naturliga bakgrundsnivåer.

e)

Avfallet är i allt väsentligt fritt från produkter som används vid utvinning och bearbetning som kan skada miljön och människors hälsa.

2.   Avfall kan anses vara inert avfall utan särskild provning om det kan visas på ett sätt som är tillfredsställande för den behöriga myndigheten att kriterierna i punkt 1 har beaktats och är uppfyllda, och att detta bestyrks med befintliga uppgifter eller giltiga förfaranden eller system.

3.   Medlemsstaterna kan upprätta förteckningar över avfall som ska betraktas som inert enligt kriterierna i punkt 1 och 2.

Artikel 2

Bedömningen av den inerta egenskapen hos avfallet enligt detta beslut ska slutföras inom ramen för karakteriseringen av avfall i beslut 2009/360/EG och ska baseras på samma informationskällor.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 30 april 2009.

På kommissionens vägnar

Stavros DIMAS

Ledamot av kommissionen


(1)  EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.

(2)  Se sidan 48 i detta nummer av EUT.

(3)  EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.