BILAGA

EU:s stöd till IAEA:s verksamhet rörande kärnsäkerhet och kontroll och inom ramen för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen

1.   Beskrivning

Antalet terroristdåd i EU-medlemsstater och på andra ställen under senare år har inte visat något tecken på att minska. Det internationella samfundet har i olika forum erkänt att det fortfarande är stor risk för att nukleär terrorism där kärnmaterial eller andra radioaktiva material används ska lyckas. Dessutom har de senaste rapporterna om olaglig handel, som också involverar särskilt känsligt kärnmaterial, underskattat den kontinuerliga risken för att terrorister skulle kunna få tillgång till sådant material.

Det internationella samfundet har reagerat kraftfullt och tagit flera initiativ för att förhindra att kärnmaterial och andra radioaktiva material hamnar hos brottslingar och terrorister. Situationen i Asien uppmärksammades särskilt vid seminariet om stärkande av kärnsäkerheten i asiatiska länder som ägde rum i Tokyo i november 2006 och där IAEA uppmanades att stärka sitt samarbete med stater i regionen för att se till att godtagbara säkerhetsnivåer tillämpas för allt nukleärt och annat radioaktivt material som omfattas av nationell jurisdiktion och enligt effektiva nationella system och funktioner. Genom att inleda det globala initiativet för bekämpa nukleär terrorism gav man ytterligare stimulans till internationella ansträngningar.

IAEA:s kontroll är fortfarande ett nödvändigt redskap för att bygga upp förtroende mellan staterna när det gäller åtgärder för icke-spridning av kärnvapen och för att främja den fredliga användningen av kärnmaterial.

Den senaste internationella utvecklingen har lett till en ny och förstärkt uppsättning internationella rättsliga instrument som är tillämpliga på kärnsäkerhet och kontroll. I juli 2005 antog medlemsstaterna och kommissionen ändringarna av konventionen om fysiskt skydd av kärnmaterial. I september 2005 öppnades den internationella konventionen om bekämpande av nukleär terrorism (konventionen om nukleär terrorism) för undertecknande och i april 2004 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1540 (2004) om massförstörelsevapen och icke-statliga aktörer. I FN:s säkerhetsråds resolution 1373 (2001) uppmanas alla stater att så snart som möjligt bli parter i de tillämpliga internationella konventionerna och protokollen om terrorism.

Hittills har mer än 80 stater gjort ett politiskt åtagande att tillämpa uppförandekoden för skydd och säkerhet beträffande radioaktiva strålkällor (1). Dessutom antog IAEA:s generalkonferens och styrelse 2005 ett antal resolutioner och beslut om att förstärka IAEA:s kontrollsystem (2).

Staternas tillämpning av dessa internationella instrument kan underlättas betydligt, inte minst genom det bistånd som tillhandahålls genom IAEA:s kärnsäkerhetsplan för 2006-2009, som godkändes av IAEA:s styrelse i september 2005 (3). Den är en fortsättning av verksamhetsplanen för skydd mot nukleär terrorism för 2003-2005 (4). Kärnsäkerhetsplanen innehåller följande tre verksamhetsområden: 1. bedömning, analys och samordning av behov, 2. förebyggande, 3. upptäckt och bekämpande. Den innehåller också en del som betecknas som ”verksamhet till stöd för kärnsäkerhet”, vilken omfattar verksamhet som ursprungligen fastställts för säkerhets- och kontrollsyften, men som även erkänts ge ett viktigt bidrag till kärnsäkerhet.

Internationell kärnämneskontroll som genomförs av IAEA utgör ett mycket viktigt hjälpmedel när det gäller att kontrollera om stater fullgör sina specifika åtaganden och skyldigheter i fråga om icke-spridning. Det är ytterst viktigt att den nödvändiga nationella lagstiftningen för tillämpningen av ett övergripande kontrollavtal med IAEA, och i förekommande fall ett tilläggsprotokoll, införs (5). Tillämpningen kräver att varje stat som är part i sådana avtal upprätthåller ett effektivt statligt system för redovisning och kontroll av kärnmaterial. I september 2005 krävde IAEA:s styrelse att IAEA:s sekretariat, med hjälp av tillgängliga resurser, ska bistå de stater för vilka protokoll om små kvantiteter är fogade till de övergripande säkerhetskontrollavtalen, inklusive stater som inte är medlemmar i IAEA, i samband med inrättandet och upprätthållandet av sådana system.

I kärnsäkerhetsplanen 2006-2009 eftersträvas liknande mål som i vissa delar av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen. Dessa utgör en helhetsstrategi för kärnsäkerhet, inklusive tillsynskontroller, redovisningsskyldighet och skydd av kärnmaterial och annat radioaktivt material vid användning, lagring och transport ”från vaggan till graven” på såväl kort som lång sikt. Om skyddet inte fungerar måste emellertid stödåtgärder införas, så att stölder eller försök att smuggla materialet över internationella gränser kan upptäckas och för att eventuella fientliga handlingar som inbegriper kärnmaterial eller andra radioaktiva material ska kunna bekämpas.

IAEA håller på att slutföra genomförandet av rådets gemensamma åtgärd 2004/495/Gusp och rådets gemensamma åtgärd 2005/574/Gusp samt rådets gemensamma åtgärd 2006/418/Gusp, vilka samtliga rör stöd för IAEA:s verksamhet i fråga om kärnsäkerhet och kontroll och inom ramen för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen. Med hjälp av EU:s bidrag har IAEA inlett en betydande verksamhet för att stödja insatserna från mottagarstaterna i Kaukasien, Centralasien, sydöstra Europa, Balkanområdet, Medelhavsområdet i Mellanöstern och Afrika för att förstärka kärnsäkerheten och genomförandet av internationella kontroller i dessa länder.

Efterfrågan på stöd till dessa insatser i IAEA:s medlemsstater är fortfarande stor, liksom även i stater som inte är medlemmar i IAEA. Följande länder är berättigade till stöd:

I sydöstra Europa: Turkiet, Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Serbien, Montenegro, Republiken Moldavien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.

I Centralasien: Kazakstan, Kirgizistan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Turkmenistan.

I Kaukasusområdet: Armenien, Azerbajdzjan och Georgien.

I Medelhavsområdet i Mellanöstern: Israel, Jordanien, Libanon och Arabrepubliken Syrien.

I Afrika (6): Algeriet, Angola, Benin, Botswana, Burkina Faso, Burundi, Kamerun, Kap Verde, Centralafrikanska republiken, Tchad, Komorerna, Kongo (Brazzaville), Elfenbenskusten, Demokratiska republiken Kongo, Djibouti, Egypten, Ekvatorialguinea, Eritrea, Etiopien, Gabon, Gambia, Ghana, Guinea, Guinea-Bissau, Kenya, Lesotho, Liberia, Libyska arabiska Jamahiriya, Madagaskar, Malawi, Mali, Mauretanien, Mauritius, Marocko, Mozambique, Namibia, Niger, Nigeria, Rwanda, São Tomé och Príncipe, Senegal, Seychellerna, Sierra Leone, Somalia, Sydafrika, Sudan, Swaziland, Togo, Tunisien, Uganda, Tanzania, Zambia och Zimbabwe.

I Sydostasien: Bangladesh, Brunei, Kambodja, Indonesien, Laos, Malaysia, Myanmar, Filippinerna, Singapore, Thailand och Vietnam.

Arbetet kommer att fortsätta i sydöstra Europa, Centralasien, Kaukasien, i Medelhavsområdet i Mellanöstern och i Afrika på grundval av de gällande gemensamma åtgärderna och en uppdatering av behovsutvärderingen som en del av dessa gemensamma åtgärder. Det slutliga urvalet av vilka ytterligare länder i Sydostasien som ska erhålla stöd kommer att göras på grundval av behovsutvärderingsfasen, som kommer att omfatta utvärdering av befintlig information på huvudkontoret kompletterat med bedömningsuppdrag när det behövs. Stödverksamheten för varje projekt kommer att inriktas på de länder som har störst behov av stöd i varje projektområde.

Som grund för behovsutvärderingarna kommer en grupp erkända experter att utvärdera de befintliga kärnsäkerhetsåtgärder som redan finns på plats i dessa länder och lämna rekommendationer om förbättringar. Stödet kommer sedan att fastställas på grundval av rekommendationerna, som kommer att utgå ifrån den aktuella situationen och ta upp nödvändiga förbättringar för att förebygga, upptäcka och bekämpa fientliga handlingar med kärnmaterial och andra radioaktiva material, även för icke-nukleär användning, samt när kärntekniska anläggningar berörs. Prioriteringar kommer att fastställas genom valet av länder för varje projekt som ska omfattas av den budget som tillhandahålls genom EU:s stöd. Utvecklingen av mänskliga resurser kommer att genomföras som en del av IAEA:s fastställda utbildningsprogram som i stor utsträckning baseras på en regional strategi. Deltagandet av experter från så många stödberättigade länder som möjligt kommer att stödjas, med förbehåll för tillgängliga ekonomiska resurser.

Därefter kommer projekt att genomföras i de utvalda länderna inom följande tre områden:

1.   Lagstiftnings- och regleringsstöd

Den rättsliga grunden för kärnsäkerhet omfattar i huvudsak de internationella instrument och erkända principer (fördrag, konventioner, avtal, normer, IAEA-standarder, uppförandekoder, riktlinjer och rekommendationer) som nationella myndigheter tillämpar för att kontrollera kärnmaterial och andra radioaktiva strålkällor. Detta breda spektrum av normer (varav många har utarbetats under överinseende av IAEA) ger ett regelverk för säker och trygg användning av kärnmaterial, andra radioaktiva ämnen och tillhörande anläggningar såväl för de länder som har stora kärnprogram som för de länder som endast bedriver nukleär verksamhet i mindre omfattning.

Att det finns väl fungerande nationell lagstiftning och tillsynssystem är en förutsättning för ett framgångsrikt system för kärnsäkerhet. De nationella genomförandebestämmelserna bör utgöra ramen för de principer och allmänna bestämmelser som ger behöriga statliga organ möjlighet att utöva erforderlig tillsyn och som reglerar uppförandet hos alla som deltar i reglerad verksamhet. I många stater är denna lagstiftning otillräcklig och regelverk saknas eller är otillräckligt. Sådana luckor, tillsammans med ett ineffektivt tillsynssystem, leder till svagheter i det globala säkerhetssystemet. Målet bör därför vara att förstärka eller inrätta tillfredsställande nationella lagstiftnings- och regleringsramar, liksom effektiv tillämpning av relevanta åtgärder.

Radioaktivt material används ofta i icke-nukleära tillämpningar, t.ex. i medicinskt eller industriellt syfte. Några av dessa strålkällor är mycket radioaktiva och tillhör kategorierna 1–3 enligt IAEA:s dokument ”Categorization of Radioactive Sources”. Om dessa strålkällor inte kontrolleras och skyddas på ett tillfredsställande sätt kan de hamna i orätta händer och användas i fientlig verksamhet. Regelverket för strålskydd och säkerheten för radioaktiva strålkällor måste vara effektivt och fungera tillfredsställande i enlighet med internationella standarder, riktlinjerna i uppförandekoden för skydd och säkerhet beträffande radioaktiva strålkällor och de därmed förknippade riktlinjerna för import och export samt bästa praxis.

Att ingå säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll med IAEA är en effektiv åtgärd som främjar sträng nationell och internationell kontroll av kärnmaterial och tillhörande teknik. Det är viktigt att det i nationella genomförandebestämmelser klart definieras vilka kärntekniska verksamheter, installationer och anläggningar och vilka kärnmaterial som kontrollen ska omfatta. Därutöver ska de stater som ingått ett tilläggsprotokoll se till att deras nationella genomförandebestämmelser har förstärkts, så att staten i fråga kan fullgöra de kompletterande skyldigheter som föreskrivs i tilläggsprotokollet. Framför allt bör statens inhemska lagstiftning revideras så att ansvaret och befogenheterna för det tillsynsorgan som utses för att genomföra och tillämpa ingångna säkerhetskontrollavtal ska kunna utökas.

En stat godtar också skyldigheterna att uppfylla internationella normer för kärnsäkerhet genom att bli part i konventionen om fysiskt skydd av kärnämne, genom att ratificera ändringen av denna konvention och genom att bli part i konventionen om nukleär terrorism. FN:s säkerhetsråds resolution 1540 (2004) ålägger också alla stater att införa inhemska kontroller, inklusive lämpliga kontroller av material med anknytning till kärnvapen.

Staternas åtaganden enligt de tidigare nämnda internationella instrumenten på kärnsäkerhetsområdet har lett till en uppsättning åtaganden som avser säkerheten för kärnmaterial, kärntekniska anläggningar och andra radioaktiva strålkällor. Dessa åtaganden inbegriper åtgärder för att förstärka de nationella regleringssystemen för strålskydd och säkerheten för radioaktiva strålkällor. Redovisnings- och kontrollåtgärder, åtgärder för fysiskt skydd; import- och exportkontroller samt kriminalisering av olagliga handlingar.

2.   Förstärkning av säkerheten för och kontrollen av kärnmaterial och andra radioaktiva material

Material som används eller lagras vid kärntekniska anläggningar och på andra platser måste redovisas och skyddas på ett tillfredsställande sätt för att förhindra stöld eller sabotage. Det bör finnas ett effektivt regelverk där det anges vad staten respektive operatören ska genomföra.

Det är också av avgörande betydelse att starka och sårbara strålkällor i icke-nukleära tillämpningar skyddas fysiskt mot fientliga handlingar vid användning och lagring, och när de inte längre behövs bör de nedmonteras och lagras eller deponeras som radioaktivt avfall på en trygg och säker plats.

Alla stater med övergripande säkerhetskontrollavtal är skyldiga att inrätta och upprätthålla statliga redovisnings- och kontrollsystem för allt kärnmaterial som omfattas av kontroller. IAEA bedömer emellertid att sådana system saknas eller är otillräckliga i många stater som är parter i sådana avtal. Detta gäller i särskilt stor utsträckning för de cirka 120 stater som inte driver några kärntekniska anläggningar.

3.   Förstärkning av staternas resurser för att upptäcka och bekämpa olaglig handel

Olaglig handel avser mottagande, tillhandahållande, användning, överföring eller deponering av kärnmaterial och andra radioaktiva material utan tillstånd, vare sig det sker avsiktligt eller oavsiktligt och oavsett om internationella gränser passeras eller inte.

Terrorister kan inte tillverka en enkel kärnladdning eller en s.k. smutsig bomb utan att först ha kommit över materialet genom olaglig handel. Dessutom kan de genom olaglig handel komma över känslig utrustning och teknik för att tillverka en enkel kärnladdning eller framställa känsligt material för en sådan laddning. En förutsättning för detta är normalt att material eller teknik flyttas över gränser innan det når sin slutdestination. För att kunna bekämpa olaglig handel måste staterna därför införa de nödvändiga regelverken och se till att tekniska system (bl.a. användarvänliga instrument), förfaranden och upplysningar är tillgängliga vid gränsstationerna så att försök att smuggla radioaktiva material (inklusive klyvbara radioaktiva material) eller olaglig handel med känslig utrustning och teknik kan upptäckas.

Dessutom måste effektiva åtgärder införas för att bekämpa sådana handlingar och även beslagta radioaktivt material. Personalen vid brottsbekämpande organ (tull, polis osv.) saknar ofta utbildning i hur detekteringsutrustning ska användas och är därför inte förtrogna med den känsliga utrustningen och tekniken. Det är därför absolut nödvändigt att dessa tjänstemän utbildas för att de åtgärder som vidtas för att upptäcka olaglig handel ska kunna bli framgångsrika. Olika personalkategorier bör erbjudas olika utbildning, både när det gäller att använda detekteringsinstrumenten och att kunna avläsa dem så att de kan besluta om uppföljningsåtgärder.

Stöd på detta område är mycket efterfrågat på grund av den ökande medvetenheten om denna typ av hot och om vilken utrustning och vilka metoder som kan användas för att förbättra gränsövervakningen.

2.   Mål

Övergripande mål: Att förbättra kärnsäkerheten i utvalda länder

2.1   Utvärderingsfas: Finansiering av internationella kärnsäkerhetsuppdrag

IAEA kommer att göra en utvärdering för att identifiera behov av bättre kärnsäkerhet i vart och ett av de länder som anges i punkt 1 i vilka en sådan utvärdering inte har slutförts. För de övriga identifierade länderna kommer den tidigare genomförda utvärderingen att uppdateras. Utvärderingen kommer i erforderliga fall att omfatta fysiskt skydd och säkerhet för nukleära och icke-nukleära tillämpningar, fastställda åtgärder för att bekämpa olaglig handel samt det nödvändiga lagstiftnings- och regleringssystemet. Resultatet av den övergripande utvärderingen kommer att användas som underlag för att välja ut de länder där projekten kommer att genomföras.

De projekt som skisseras ovan kommer att omfatta följande:

—

Att i varje land utvärdera det befintliga fysiska skyddet av kärnmaterial och andra radioaktiva material samt skyddet av kärntekniska anläggningar, forskningsanläggningar och andra platser där sådana material används eller lagras. Att fastställa ett antal anläggningar och platser med dessa material som ska väljas ut för förbättring och stöd.

—

Att i varje land utvärdera behoven av att förbättra säkerheten för radioaktiva strålkällor. Att med utgångspunkt från internationella standarder och uppförandekoden fastställa vilka svagheter och brister som kräver ett bättre regelverk och att fastställa behovet av ytterligare skydd av starka, sårbara strålkällor. Den specifika utrustning som krävs för att tillhandahålla skydd kommer också att fastställas på grundval av utvärderingen.

—	Att i varje land utvärdera de befintliga resurserna för att bekämpa olaglig handel och att fastställa behov av nödvändiga förbättringar.

—	Att i varje land utvärdera det statliga systemet för redovisning och kontroll av kärnmaterial och att fastställa behov av nödvändiga förbättringar.

2.2   Genomförande av specifika åtgärder som prioriterats till följd av utvärderingsfasen

Projekt nr 1:   Lagstiftnings- och regleringsstöd

Projektmål:

—	Förstärka nationella lagstiftnings- och regleringssystem avseende kärnmaterial och andra radioaktiva material, med beaktande av tillämpliga internationella instrument och erkända principer på kärnsäkerhetsområdet samt befintliga synergier med nationella strålskyddssystem.

—	Förstärka den nationella lagstiftningen för tillämpningen av säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll som ingåtts mellan stater och IAEA.

—	Förstärka de nationella regleringssystemen för strålskydd och säkerheten för radioaktiva strålkällor.

Projektresultat:

—	Utarbetande och antagande av övergripande, enhetlig och effektiv lagstiftning på nationell nivå, vilket kan bidra till ett harmoniserat, förstärkt och mer universellt system för kärnsäkerhet.

—	Utarbetande och antagande (på de nationella språken) av den nationella lagstiftning som krävs för att staterna ska kunna fullgöra sina skyldigheter enligt IAEA:s säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll.

—

Införande/förbättring av det nationella regelverket för strålskydd och säkerheten för radioaktiva strålkällor genom tillhandahållande av rådgivning, utrustning och utbildning i enlighet med internationella standarder, riktlinjerna i uppförandekoden för skydd och säkerhet beträffande radioaktiva strålkällor och i enlighet med bästa praxis.

Projekt nr 2.   Förstärkning av säkerheten för och kontrollen av kärnmaterial och andra radioaktiva material

Projektmål:

—	Förstärka det fysiska skyddet av kärntekniska anläggningar och av kärnmaterial och andra radioaktiva material i nukleära tillämpningar i de utvalda länderna.

—	Förstärka kontrollen och det fysiska skyddet av radioaktiva material i icke-nukleära tillämpningar i de utvalda länderna.

—	Förstärka de statliga redovisnings- och kontrollsystemen för tillämpningen av säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll, även i stater med ”protokoll om små kvantiteter”.

Projektresultat:

—	Förbättra det fysiska skyddet av kärnmaterial och andra radioaktiva material vid utvalda kärntekniska anläggningar och på andra platser.

—	Skydda sårbara strålkällor i icke-nukleära tillämpningar i de utvalda länderna eller, om så är lämpligt, avveckla dem och överföra dem till säker och trygg lagring.

—	De nationella regelverken för fysiskt skydd förbättras med bistånd av experter.

—	Inrätta och upprätthålla effektiva statliga redovisnings- och kontrollsystem som gör det möjligt att tillämpa säkerhetskontrollavtal och tilläggsprotokoll, även i stater med ”protokoll om små kvantiteter”.

—	Tillhandahålla personalutbildning i de stödberättigade länderna.

Projekt nr 3.   Förstärkning av staternas resurser för att upptäcka och bekämpa olaglig handel

Projektmål:

—	Förstärka staternas resurser för att upptäcka och bekämpa olaglig handel i de utvalda länderna.

Projektresultat:

—

Bättre information om olaglig handel med kärnmaterial ska samlas in, från öppna källor och staternas kontaktpunkter, och utvärderas, för att förbättra kunskaperna om olaglig handel med kärnmaterial och omständigheterna kring detta. Denna information kommer också att underlätta prioriteringen av de olika åtgärder som vidtas för att bekämpa olaglig handel.

—	Nationella ramar fastställs med bistånd av experter för att bekämpa olaglig handel och förbättra den nationella samordningen av kontrollen av förflyttningen av radioaktiva material, känslig kärnteknisk utrustning och teknik över gränserna i de utvalda länderna.

—	Gränsövervakningsutrustningen uppgraderas vid utvalda gränsövergångsställen.

—	Utbildning ska tillhandahållas för personalen vid brottsbekämpande organ i de stödberättigade länderna.

3.   Varaktighet

Utvärderingen kommer att genomföras inom en tremånadersperiod efter det att finansieringsavtalet mellan kommissionen och IAEA har trätt i kraft. De tre projekten kommer att genomföras parallellt under de följande tolv månaderna.

Den beräknade sammanlagda tidsåtgången för genomförandet av denna gemensamma åtgärd är 15 månader.

4.   Förmånstagare

Mottagare är de länder där utvärderingen och de efterföljande projekten kommer att genomföras. Myndigheterna i dessa länder kommer att få hjälp med att identifiera svaga punkter och ges stöd för att lösa problem och öka säkerheten. Det slutliga valet av mottagare och de behov som ska tillgodoses i de utvalda länderna ska göras i samråd mellan genomförandeorganet och ordförandeskapet, biträtt av generalsekreteraren/den höge representanten i nära samarbete med medlemsstaterna och kommissionen inom ramen för den behöriga rådsarbetsgruppen. Dessa beslut ska i förekommande fall grundas på förslag från genomförandeorganet i enlighet med artikel 2.1.

5.   Genomförandeorgan

IAEA kommer att ansvara för projektens genomförande. De internationella kärnsäkerhetsuppdragen kommer att genomföras av experter från IAEA och från medlemsstaterna enligt standardmodellen för genomförande av IAEA-uppdrag. De tre projekten kommer att genomföras direkt av IAEA-personal och/eller utvalda experter eller entreprenörer från IAEA:s medlemsstater. När det gäller entreprenörer ska all upphandling av IAEA av varor, entreprenader eller tjänster inom ramen för denna gemensamma åtgärd genomföras i enlighet med finansieringsavtalet med IAEA.

6.   Övriga medverkande

Projekten kommer att finansieras till 100 % genom denna gemensamma åtgärd. Experter från IAEA:s medlemsstater kan betraktas som övriga medverkande. De kommer att arbeta i enlighet med de vanliga reglerna för IAEA-experters verksamhet.

7.   Särskilda villkor för kontrakt och upphandling

För att kunna förbättra säkerheten för kärnmaterial och andra radioaktiva material, t.ex. radioaktiva strålkällor, som ursprungligen levererats av Ryska federationen kan i vissa fall kontrakt om upphandling av varor, entreprenader och tjänster erbjudas leverantörer i Ryska federationen som är förtrogna med rysk teknik.

8.   Beräknade budgetbehov

EU:s bidrag kommer att omfatta utvärderingen och genomförandet av de tre projekt som beskrivs i punkt 2.2. De beräknade kostnaderna är följande:

Kärnsäkerhetsutvärdering, inklusive uppdrag	160 000 EUR
Projekt nr 1	1 340 000 EUR
Projekt nr 2	3 400 000 EUR
Projekt nr 3	3 050 000 EUR

Dessutom ingår en reserv för oförutsedda utgifter på cirka 3 % av de stödberättigande kostnaderna (till ett totalt belopp av 250 000 EUR).

9.   Finansiellt referensbelopp för att täcka kostnaderna för projektet

Den totala kostnaden för projektet är 7 703 000 EUR.

---

(1)  GOV/2003/49-GC(47)/9. Även följande dokument: ”Åtgärder för att stärka det internationella samarbetet i fråga om kärnsäkerhet, strålskydd, transportsäkerhet och avfallshantering: För ett effektivt och hållbart nationellt regelverk för kontroll av strålkällor” (GOV/2004/52-GC(48)/15) innehåller delar som är relevanta för samarbetet mellan IAEA och EU inom ramen för EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen. Denna verksamhet återspeglas också i ”Verksamhet till stöd för kärnsäkerhet” i IAEA:s kärnsäkerhetsplan för 2006-2009.

(2)  I syfte att förstärka kontrollsystemet beslutade IAEA:s styrelse i september 2005 att det s.k. protokollet om små kvantiteter till kontrollavtal enligt icke-spridningsfördraget bör förbli en del av IAEA:s kontrollsystem, med förbehåll för ändringar i standardtexten och ändringen av kriterierna i protokollet om små kvantiteter. IAEA:s generalkonferens år 2005 antog en resolution i vilken den bland annat noterade att för en stat med ett övergripande kontrollavtal, kompletterat med ett giltigt tilläggsprotokoll, utgör dessa åtgärder den förstärkta kontrollstandarden för den staten.

(3)  GOV/2005/50-GC(49)/17.

(4)  GOV/2002/10.

(5)  Se IAEA:s handlingsplan för att främja ingående av säkerhetsavtal och tilläggsprotokoll, offentliggjord av IAEA.

(6)  Sammanlagt mellan 20 och 25 länder i Afrika kan erhålla stöd till förbättring av kärnsäkerheten inom ramen för olika projekt. Ytterligare länder kan omfattas av regionala utbildningsinsatser.