30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 404/9

(1)

Allt fler av de livsmedel som säljs och marknadsförs i gemenskapen är försedda med näringspåståenden och hälsopåståenden. För att garantera en hög nivå på konsumentskyddet och underlätta konsumenternas val måste de produkter som släpps ut på marknaden vara säkra och korrekt märkta.

(2)

Skillnader mellan de nationella bestämmelserna om sådana påståenden kan hindra den fria rörligheten för livsmedel och skapa ojämlika konkurrensförhållanden. De påverkar därigenom direkt den inre marknadens funktion. Man måste därför anta gemenskapsbestämmelser om användningen av näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel.

(3)

Allmänna märkningsbestämmelser finns i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (3). Genom direktiv 2000/13/EG förbjuds användning av information som skulle kunna vilseleda köparen eller som tillskriver livsmedel medicinska egenskaper. Denna förordning bör komplettera de allmänna principerna i direktiv 2000/13/EG och föreskriva särskilda bestämmelser om användning av näringspåståenden och hälsopåståenden om livsmedel som skall levereras som sådana till konsumenten.

(4)

Denna förordning bör tillämpas på alla näringspåståenden och hälsopåståenden i kommersiella meddelanden, inbegripet bl.a. generisk reklam för livsmedel och reklamkampanjer, till exempel sådana som helt eller delvis stöds av offentliga myndigheter. Den bör inte gälla sådana påståenden som inte är kommersiella meddelanden, som exempelvis riktlinjer eller kostråd utfärdade av offentliga folkhälsomyndigheter eller organ, och inte heller icke-kommersiella meddelanden och information i pressen och i vetenskapliga publikationer. Denna förordning bör också gälla varumärken och andra märkesnamn som kan tolkas som näringspåståenden eller hälsopåståenden.

(5)

Ogynnsamma näringspåståenden omfattas inte av tillämpningsområdet för denna förordning. Medlemsstater som avser att införa nationella ordningar beträffande ogynnsamma näringspåståenden bör anmäla sådana ordningar till kommissionen och till medlemsstaterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster (4).

(6)

På det internationella planet antog Codex Alimentarius 1991 allmänna riktlinjer för användningen av påståenden och 1997 riktlinjer för användningen av näringspåståenden. En ändring av de senare antogs 2004 av Codex Alimentarius-kommissionen. Denna ändring gäller införande av hälsopåståenden i riktlinjerna från 1997. De definitioner och villkor som anges i Codexriktlinjerna kommer att beaktas.

(7)

Möjligheten att använda påståendet ”med låg fetthalt” om bredbara fetter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2991/94 av den 5 december 1994 om regler för bredbara fetter (5) bör så snart som möjligt anpassas till bestämmelserna i denna förordning. Under tiden är förordning (EG) nr 2991/94 tillämplig för de produkter den omfattar.

(8)

Det finns ett antal näringsämnen och andra ämnen, inklusive, men inte begränsat till, vitaminer, mineralämnen inklusive spårämnen, aminosyror, essentiella fettsyror, kostfibrer, olika växt- och örtextrakt, med näringsmässiga eller fysiologiska effekter som kan finnas i ett livsmedel och bli föremål för ett påstående. Därför bör det fastställas allmänna principer som gäller samtliga påståenden om livsmedel, i syfte att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå och ge konsumenterna tillräckligt med information för att de skall kunna göra sina val med beaktande av alla fakta samt för att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för livsmedelsindustrin.

(9)

Konsumenterna kan tro att livsmedel som saluförs med påståenden har näringsmässiga, fysiologiska eller andra hälsorelaterade fördelar jämfört med liknande eller andra produkter till vilka sådana näringsämnen och andra ämnen inte tillsatts. Detta kan uppmuntra konsumenterna att göra val som direkt påverkar deras totala intag av enskilda näringsämnen eller andra ämnen på ett sätt som skulle strida mot vetenskapliga rekommendationer. För att motverka denna potentiella oönskade effekt är det lämpligt att införa vissa begränsningar när det gäller produkter som är försedda med påståenden. Faktorer som förekomsten av vissa ämnen, till exempel alkoholhalten i en produkt, eller en produkts näringsprofil är lämpliga kriterier när det gäller att bestämma huruvida en produkt kan förses med ett påstående. Samtidigt som användningen av sådana kriterier på nationell nivå är motiverad för att den ger konsumenterna möjlighet att göra välgrundade näringsval, kan den förmodas leda till hinder för handeln inom gemenskapen och bör därför harmoniseras på gemenskapsnivå.

(10)

Användningen av näringsprofiler som kriterium skulle syfta till att undvika en situation där näringspåståenden eller hälsopåståenden döljer en livsmedelsprodukts övergripande näringsegenskaper, vilket kan vilseleda konsumenter som försöker göra ett sunt val i fråga om balanserad kost. Näringsprofilerna enligt denna förordning skulle endast vara avsedda att fastställa under vilka omständigheter påståenden får göras. De bör grundas på allmänt vedertagna vetenskapliga fakta om sambandet mellan kostvanor och hälsa. Profilerna bör emellertid även ge utrymme för produktinnovation och ta hänsyn till variationer i kostvanor och traditioner och till att enskilda produkter kan spela en viktig roll inom ramen för ett samlat kostintag.

(11)

När man fastställer näringsprofiler bör man beakta innehållet av olika näringsämnen och ämnen med en näringsmässig eller fysiologisk effekt, särskilt fett, mättat fett, transfettsyror, salt, natrium och sockerarter, som enligt rekommendationerna inte bör utgöra en alltför stor del av den totala kosten, samt fleromättade och enkelomättade fetter, andra tillgängliga kolhydrater än sockerarter, vitaminer, mineralämnen, protein och kostfiber. När näringsprofilerna bestäms bör de olika kategorierna av livsmedel och deras andel av och betydelse för den totala kosten beaktas. Det kan hända att man måste bevilja undantag från kravet att respektera etablerade näringsprofiler när det gäller vissa livsmedel eller kategorier av livsmedel, beroende på vilken betydelse de har och hur stor andel de utgör av befolkningens kost. Detta arbete är tekniskt komplicerat, och det bör vara kommissionen som antar de relevanta bestämmelserna och därvid tar hänsyn till råden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

(12)

Kosttillskott såsom de fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/46/EG av den 10 juni 2002 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kosttillskott (6), i flytande form och med ett innehåll på mer än 1,2 volymprocent alkohol betraktas inte som drycker enligt denna förordning.

(13)

Det finns en mångfald olika påståenden som för närvarande används på märkningen av och i reklamen för livsmedel i vissa medlemsstater och som gäller ämnen som inte påvisats vara gynnsamma eller om vilka det för närvarande inte råder tillräcklig vetenskaplig enighet. Det måste säkerställas att det har påvisats att de ämnen för vilka det görs ett påstående har en gynnsam näringsmässig eller fysiologisk effekt.

(14)

För att säkerställa att påståendena är sanningsenliga måste det ämne som påståendet hänför sig till förekomma i tillräckligt stora mängder i slutprodukten, eller ämnet måste saknas eller förekomma i lämpligen minskad mängd, för att ge upphov till den påstådda näringsmässiga eller fysiologiska effekten. Ämnet bör också kunna tillgodogöras av kroppen. Dessutom bör vid behov en betydande mängd av det ämne som skall ge den påstådda näringsmässiga eller fysiologiska effekten kunna erhållas från en sådan mängd av livsmedlet som rimligtvis kommer att konsumeras.

(15)

Det är viktigt att påståenden om livsmedel kan förstås av konsumenten, och det är lämpligt att skydda alla konsumenter från vilseledande påståenden. Efter antagandet av rådets direktiv 84/450/EEG av den 10 september 1984 om vilseledande och jämförande reklam (7) har Europeiska gemenskapernas domstol vid avgöranden som rört reklam emellertid funnit det nödvändigt att bedöma deras inverkan på en tänkt typisk konsument. I enlighet med proportionalitetsprincipen, och för att de skyddsåtgärder som förordningen innebär faktiskt skall kunna förverkligas, utgår denna förordning från en genomsnittskonsument som är normalt informerad samt skäligen uppmärksam och upplyst med beaktande av sociala, kulturella och språkliga faktorer i enlighet med domstolens tolkning, men innehåller också bestämmelser för att förhindra exploatering av konsumenter vars egenskaper gör dem särskilt sårbara för vilseledande påståenden. Om ett påstående är särskilt riktat till en viss konsumentgrupp, till exempel barn, är det önskvärt att påståendets inverkan bedöms ur ett perspektiv som är representativt för den genomsnittliga medlemmen i denna grupp. Begreppet genomsnittskonsument är inte ett statistiskt begrepp. De nationella domstolarna och myndigheterna måste använda sitt eget omdöme, med beaktande av domstolens rättspraxis, när de fastställer genomsnittskonsumentens typiska reaktion i ett givet fall.

(16)

Vetenskapliga belägg bör vara den viktigaste aspekten att beakta vid användningen av näringspåståenden och hälsopåståenden, och de livsmedelsföretagare som använder påståenden bör motivera dem.

(17)

Ett näringspåstående eller hälsopåstående bör inte göras om det är oförenligt med allmänt vedertagna närings- och hälsoprinciper eller uppmanar till eller tolererar överdriven konsumtion av något livsmedel eller nedvärderar goda kostvanor.

(18)

Med tanke på att livsmedel med näringspåståenden eller hälsopåståenden har en positiv image och att de potentiellt kan påverka kostvanorna och det totala näringsintaget, bör konsumenterna kunna bedöma deras totala näringskvalitet. Näringsvärdesdeklarationer bör därför vara obligatoriska och de bör vara utförliga på alla livsmedel som är försedda med hälsopåståenden.

(19)

Allmänna bestämmelser om näringsvärdesdeklaration återfinns i rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel (8). När ett näringspåstående förekommer i märkning, presentation eller reklam, med undantag för generisk reklam, skall, enligt det direktivet, näringsvärdesdeklaration vara obligatorisk. När ett näringspåstående görs för sockerarter, mättade fettsyror, kostfiber eller natrium skall den information som lämnas motsvara grupp 2 i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 90/496/EEG. För att uppnå en hög konsumentskyddsnivå bör denna skyldighet att lämna den information som motsvarar grupp 2 också vara tillämplig om ett hälsopåstående görs, med undantag för generisk reklam.

(20)

En förteckning över tillåtna näringspåståenden och villkoren för användning av dem bör också upprättas, med utgångspunkt i de villkor för användningen av sådana påståenden som man kommit överens om nationellt eller internationellt och som fastställts i gemenskapens lagstiftning. Alla påståenden som anses ha samma innebörd för konsumenten som ett näringspåstående som ingår i den ovan nämnda förteckningen bör omfattas av samma villkor för användning som där anges. Exempelvis skall påståenden om tillsatta vitaminer och mineraler, som till exempel ”med …”, ”återställd …”, ”tillsatt …” eller ”berikad” omfattas av samma villkor som för påståendet ”källa till …” . Förteckningen bör uppdateras regelbundet för att beakta den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. När det gäller jämförande påståenden måste det vidare tydligt anges för slutkonsumenten vilka produkter som jämförs med varandra.

(21)

Villkor för påståenden som exempelvis ”laktosfri” eller ”glutenfri” vilka riktar sig till konsumenter med särskilda störningar bör behandlas i rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (9). I det direktivet föreskrivs dessutom möjligheten att för livsmedel som är avsedda för normal konsumtion ange huruvida de är lämpliga för dessa grupper av konsumenter om livsmedlet uppfyller villkoren för sådana påståenden. Fram till dess att villkoren för sådana påståenden fastställts inom gemenskapen får medlemsstaterna behålla eller anta relevanta nationella åtgärder.

(22)

Hälsopåståenden bör endast godkännas för användning i gemenskapen efter en vetenskaplig bedömning av högsta möjliga standard. För att säkerställa en harmoniserad vetenskaplig bedömning av dessa påståenden bör Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet göra dessa bedömningar.

(23)

Det finns många andra faktorer än de kostrelaterade som påverkar de psykologiska funktionerna och beteendet. Det är därför mycket komplicerat att informera om dessa funktioner, och det är svårt att förmedla ett allsidigt, sanningsenligt och meningsfullt budskap i ett kortfattat påstående som skall användas på märkning och i reklam för livsmedel. Det är därför lämpligt att kräva vetenskapliga belägg för psykologiska och beteenderelaterade påståenden.

(24)

Mot bakgrund av kommissionens direktiv 96/8/EG av den 26 februari 1996 om livsmedel avsedda att användas i energibegränsade dieter för viktminskning (10) där det förbjuds att på märkningen och presentationen av samt i reklamen för produkter som omfattas av direktivet ange hur snabbt eller hur mycket man kan gå ned i vikt om man nyttjar dessa produkter, anses det lämpligt att utvidga denna begränsning till samtliga livsmedel.

(25)

Andra hälsopåståenden än sådana som avser minskad sjukdomsrisk, och bygger på allmänt vedertagna vetenskapliga fakta, bör genomgå en annan slags bedömning och godkännande. En gemenskapsförteckning över sådana tillåtna påståenden måste därför antas efter samråd med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet.

(26)

Den förteckning som avses ovan bör alltid vid behov ses över snabbt så att den står i överensstämmelse med den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. En sådan översyn är en genomförandeåtgärd av teknisk art, och det bör därför anförtros kommissionen att besluta om dessa åtgärder för att förenkla och påskynda förfarandet.

(27)

En mångsidig och balanserad kost är en förutsättning för god hälsa, och enskilda produkters betydelse bör ses i förhållande till hela kosten. Kosten är dessutom en av de många faktorer som påverkar uppkomsten av vissa mänskliga sjukdomar. Andra faktorer som ålder, genetiskt anlag, nivån av fysisk aktivitet, bruk av tobak och andra droger, miljöfaktorer och stress kan alla påverka uppkomsten av mänskliga sjukdomar. Särskilda märkningskrav bör därför gälla för påståenden om minskad risk för sjukdom.

(28)

För att garantera att hälsopåståendena är sanningsenliga, tydliga, tillförlitliga och meningsfulla för konsumenternas val av en hälsosam kost bör formuleringen och presentationen av hälsopåståendet beaktas i yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och i det därpå följande förfarandet för godkännande.

(29)

I vissa fall kan enbart vetenskapliga riskbedömningar inte ge all den information som bör ligga till grund för ett beslut om riskhantering. Andra berättigade faktorer av betydelse för den aktuella frågan bör därför beaktas.

(30)

Av öppenhetsskäl och för att undvika flerdubbla ansökningar om påståenden som redan har bedömts bör ett offentligt register som innehåller förteckningarna över sådana påståenden upprättas och uppdateras av kommissionen.

(31)

För att uppmuntra forskning och utveckling inom livsmedelsindustrin är det ändamålsenligt att skydda de investeringar som innovatörer gjort i samband med insamling av information och uppgifter som bildar underlaget för en ansökan enligt denna förordning. Detta skydd bör emellertid begränsas tidsmässigt för att undvika onödig upprepning av undersökningar och försök.

(32)

Eftersom livsmedel som är försedda med påståenden är av en speciell karaktär bör övervakningsorganen förfoga över ytterligare befogenheter utöver de gängse för att underlätta en effektiv övervakning av dessa produkter.

(33)

Lämpliga övergångsåtgärder för att livsmedelsföretagarna skall kunna anpassa sig till kraven i denna förordning är nödvändiga.

(34)

Eftersom målen för denna förordning, dvs. att säkerställa en väl fungerande inre marknad beträffande näringspåståenden och hälsopåståenden och att samtidigt trygga en hög konsumentskyddsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(35)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (11).

a)

Direktiv 89/398/EEG och direktiv som antagits på grundval av detta.

b)

Rådets direktiv 80/777/EEG av den 15 juli 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utvinning och saluförande av naturliga mineralvatten (12).

c)

Rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (13).

a)

definitionerna av ”livsmedel”, ”livsmedelsföretagare”, ”utsläppande på marknaden” och ”slutkonsument” i artikel 2, artikel 3.3, 3.8 och 3.18 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (14) gälla,

b)

definitionen av ”kosttillskott” i direktiv 2002/46/EG gälla,

c)

definitionerna av ”näringsvärdesdeklaration”, ”protein”, ”kolhydrater”, ”socker”, ”fett”, ”mättade fettsyror”, ”enkelomättade fettsyror”, ”fleromättade fettsyror”, ”kostfiber” i direktiv 90/496/EEG gälla,

d)

definitionen av ”märkning” enligt artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG gälla.

1.

påstående: varje budskap eller framställning som inte är obligatorisk enligt gemenskapens eller medlemsstaternas lagstiftning, inklusive framställningar bestående av bilder, grafiska element eller symboler, oavsett form, och som anger, låter förstå eller antyder att ett livsmedel har särskilda egenskaper.

2.

näringsämne: protein, kolhydrater, fett, kostfiber, natrium, vitaminer och mineralämnen som anges i bilagan till direktiv 90/496/EEG samt ämnen som hör till eller utgör beståndsdelar av en av dessa kategorier.

3.

annat ämne: ett ämne som inte är ett näringsämne men som har näringsmässiga eller fysiologiska effekter.

4.

näringspåstående: varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att ett livsmedel har särskilda gynnsamma näringsmässiga egenskaper på grund av

5.

hälsopåstående: varje påstående som anger, låter förstå eller antyder att det finns ett samband mellan en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller en av dess beståndsdelar och hälsa.

6.

påstående om minskad sjukdomsrisk: varje hälsopåstående som anger, låter förstå eller antyder att konsumtion av en kategori av livsmedel, ett livsmedel eller av en av dess beståndsdelar väsentligt minskar en riskfaktor för utveckling av sjukdom hos människor.

7.

myndigheten: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet som inrättats genom förordning (EG) nr 178/2002.

a)

vara felaktig, tvetydig eller vilseledande,

b)

föranleda tvivel om andra livsmedels säkerhet och/eller näringsmässiga lämplighet,

c)

uppmuntra eller överse med överkonsumtion av ett livsmedel,

d)

ange, föreslå eller antyda att en balanserad och varierad kost inte kan ge lämpliga mängder av näringsämnen i allmänhet. Undantag för näringsämnen där tillräckliga mängder inte kan fås genom en balanserad och varierad kost, liksom tillämpningsvillkor för dessa, får antas i enlighet med förfarandet i artikel 24.2, med beaktande av särskilda omständigheter i medlemsstaterna,

e)

hänvisa till förändringar av de fysiologiska funktionerna, vare sig genom texten eller framställningar i form av bilder, grafiska element eller symboler som skulle kunna ge upphov till eller utnyttja rädsla hos konsumenterna.

a)

kvantiteterna av vissa näringsämnen och andra ämnen i livsmedlet, exempelvis fett, mättade fettsyror, transfettsyror, sockerarter och salt/natrium,

b)

livsmedlets (eller livsmedelskategoriernas) roll och betydelse i kosten för befolkningen i allmänhet eller, i förekommande fall, för vissa riskgrupper, inbegripet barn,

c)

livsmedlets totala näringssammansättning och förekomsten av näringsämnen som vetenskapligt erkänts ha en hälsoeffekt.

i)

huruvida profiler bör fastställas för livsmedel i allmänhet och/eller för livsmedelskategorier,

ii)

valet av och avvägningen mellan näringsämnen som skall beaktas,

iii)

valet av referensmängd/utgångspunkt för profiler,

iv)

tillvägagångssättet för beräkningen av profilerna, och

v)

utprovning av ett förslag till system.

a)

hälsopåståenden, eller

b)

näringspåståenden, förutom om det gäller reducerad alkoholhalt eller energihalt.

a)

Det har visats att förekomsten, avsaknaden eller den reducerade mängden i ett livsmedel eller en livsmedelskategori av ett näringsämne eller något annat ämne som påståendet gäller, har en gynnsam näringsmässig eller fysiologisk effekt, vilket har fastställts av allmänt vedertagna vetenskapliga fakta.

b)

Det näringsämne eller varje annat ämne som påståendet gäller

c)

I tillämpliga fall, det näringsämne eller varje annat ämne som påståendet gäller föreligger i en form som kan tillgodogöras av kroppen.

d)

Den mängd av produkten som rimligtvis kommer att konsumeras ger en betydande mängd av det näringsämne eller något annat ämne som påståendet gäller, i enlighet med gemenskapens lagstiftning eller, om sådana bestämmelser inte finns, en betydande mängd som kommer att ge den näringsmässiga eller fysiologiska effekt som påstås, vilket har fastställts av allmänt vedertagna vetenskapliga fakta.

e)

De är förenliga med de särskilda villkor som anges i kapitel III eller kapitel IV, allt efter omständigheterna.

a)

Ett uttalande om vikten av en mångsidig och balanserad kost och en hälsosam livsstil.

b)

Den mängd livsmedel och de konsumtionsvanor som krävs för att den påstådda gynnsamma effekten skall uppnås.

c)

I tillämpliga fall, ett konstaterande riktat till personer som bör undvika att använda produkten.

d)

En lämplig varning i fråga om produkter som vid överdriven konsumtion kan utgöra en hälsorisk.

a)

Påståenden som låter förstå att hälsan skulle kunna påverkas om man inte konsumerar livsmedlet.

b)

Påståenden som hänvisar till hur snabbt eller hur mycket man kan gå ned i vikt.

c)

Påståenden som hänvisar till rekommendationer av enskilda läkare eller yrkesverksamma personer på hälsoområdet och andra sammanslutningar som inte avses i artikel 11.

a)

ett näringsämnes eller annat ämnes betydelse för kroppens tillväxt, utveckling och funktioner, eller

b)

psykologiska och beteenderelaterade funktioner, eller

c)

bantning eller viktkontroll eller nedsatt hungerkänsla eller ökad mättnadskänsla, eller en minskning av kostens energiinnehåll, utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/8/EG,

i)

bygger på allmänt vedertagna vetenskapliga fakta, och

ii)

förstås väl av genomsnittskonsumenten.

a)

Den nationella behöriga myndigheten skall göra följande:

b)

Myndigheten skall göra följande:

a)

Sökandens namn och adress.

b)

Det näringsämne eller andra ämne, livsmedel eller den kategori av livsmedel som hälsopåståendet gäller och de särskilda egenskaperna i fråga.

c)

En kopia av de undersökningar, inbegripet oberoende fackgranskade undersökningar, om sådana finns, som utförts när det gäller hälsopåståendet samt allt annat material som är tillgängligt och som kan påvisa att hälsopåståendet är förenligt med de kriterier som anges i denna förordning.

d)

I förekommande fall, angivande av de data som skall betraktas som äganderättsligt skyddade åtföljt av en verifierbar motivering.

e)

En kopia av övriga vetenskapliga undersökningar som är relevanta för hälsopåståendet.

f)

Ett förslag till formulering av det hälsopåstående som ansökan om godkännande gäller samt, i tillämpliga fall, av särskilda villkor för användningen.

g)

En sammanfattning av ansökan.

a)

kontrollera att den föreslagna formuleringen av hälsopåståendet kan styrkas med vetenskapliga fakta,

b)

överväga om formuleringen av hälsopåståendet uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning,

c)

ge råd om huruvida den föreslagna formuleringen av hälsopåståendet är begriplig och meningsfull för genomsnittskonsumenten.

a)

Sökandens namn och adress.

b)

Det näringsämne eller annat ämne, livsmedel eller kategori av livsmedel som hälsopåståendet gäller och dess särskilda egenskaper.

c)

Den rekommenderade formuleringen av hälsopåståendet samt, i tillämpliga fall, särskilda villkor för användningen.

d)

I tillämpliga fall, villkoren eller begränsningarna för användning av livsmedlet och/eller ett kompletterande uttalande eller en varning som bör förekomma tillsammans med hälsopåståendet på etiketten och i reklamen.

a)

Näringspåståendena och de villkor som gäller för dem och som fastställs i bilagan.

b)

Begränsningar som antagits i enlighet med artikel 4.5.

c)

De godkända hälsopåståendena och de villkor som gäller för dem och som fastställs i artiklarna 13.3, 14.1 och 18.2, i artikel 20 samt i artiklarna 23.2 och 27.6 och de nationella åtgärder som avses i artikel 22.3.

d)

En förteckning över hälsopåståenden som inte godkänts och skälen till att de inte har godkänts.

1.

Det datum då kommissionen godkände hälsopåståendet och namnet på den sökande för vilken godkännandet ursprungligen beviljades.

2.

Att kommissionen godkände hälsopåståendet på grundval av äganderättsligt skyddade data.

3.

Att användningen av hälsopåståendet är begränsad om inte en efterföljande sökande får godkännande för påståendet utan att hänvisa till de äganderättsligt skyddade data som den första sökanden lämnat.

a)

ifrågavarande vetenskapliga data och övrig information har förklarats äganderättsligt skyddade av den tidigare sökanden när den tidigare ansökan lämnades in,

b)

den tidigare sökanden hade ensamrätt att använda de äganderättsligt skyddade uppgifterna när den tidigare ansökan lämnades in, samt

c)

hälsopåståendet inte kunde ha godkänts utan de äganderättsligt skyddade data som lämnats in av den tidigare sökanden.

a)

Medlemsstaterna skall senast den 31 januari 2008 underrätta kommissionen om sådana näringspåståenden och tillämpliga nationella bestämmelser åtföljt av vetenskapliga fakta till stöd för sådana bestämmelser.

b)

Kommissionen skall, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24.2, anta ett beslut om användningen av sådana påståenden.

a)

Hälsopåståenden som har bedömts och godkänts i en medlemsstat: De skall godkännas enligt följande:

Hälsopåståenden som inte blir godkända enligt detta förfarande kan fortsätta att användas i sex månader efter antagandet av beslutet.

b)

Hälsopåståenden som inte har bedömts och godkänts i en medlemsstat: Sådana påståenden kan fortsätta att användas under förutsättning att en ansökan görs i enlighet med denna förordning före 19 januari 2008; hälsopåståenden som inte blir godkända enligt detta förfarande kan fortsätta att användas i sex månader efter det att ett beslut har fattats enligt artikel 17.3.