30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 401/34

(1)

Genom en skrivelse till kommissionen av den 15 december 1999, registrerad den 20 december 1999, anmälde Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen, i enlighet med artikel 88.3 i fördraget, Siciliens regionala lag nr 22 av den 22 september 1999 om ”nödåtgärder inom jordbrukssektorn” (nedan kallad ”lag nr 22/1999”).

(2)

Genom skrivelser av den 6 oktober 2000 (registrerad den 9 oktober 2000), av den 1 februari 2001 (registrerad den 5 februari 2001) samt av den 30 juli 2001 (registrerad den 1 augusti 2001) vidarebefordrade Italiens ständiga representation vid Europeiska unionen de ytterligare uppgifter som kommissionen begärt från de italienska myndigheterna genom skrivelser av den 23 februari 2000, den 20 november 2000 och den 27 mars 2001.

(3)

Genom en skrivelse av den 25 september 2001 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget med avseende på detta stöd.

(4)

Kommissionens beslut att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (2). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(5)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter från berörda parter.

(6)

Den 29 november 2001 sammanträdde kommissionen och de italienska myndigheterna i Bryssel.

(7)

Genom en skrivelse av den 29 april 2002 (registrerad den 30 april 2002) meddelade Italien kommissionen ytterligare uppgifter om det planerade stödet.

(8)

De ursprungligen planerade åtgärderna enligt den aktuella regionala lagen beskrivs i punkterna 9-21 (indelade efter artikel):

(9)

I artikeln föreskrivs att kreditinstitut som beviljar jordbrukslån skall förlänga lån som förfaller under 1998 och 1999 till den 31 december 2000. För sådana förlängningar gäller den referensränta som var i kraft den dag då lånen förföll, och eventuella kostnader i samband med detta skall betalas av låntagarna. Förlängningen av jordbrukslånen omfattar inga åtgärder från myndigheternas sida utan rör endast avtalsparterna (jordbrukare och kreditinstitut). Italien har dock förbundit sig att inte tillämpa denna åtgärd.

(10)

I artikeln föreskrivs att instituten kan erbjuda särskilda lånevillkor (3), och att låntagarna kan begära omläggning av lånen om referensräntesatsen för dem är högre än den räntesats som var tillämplig den dag då lagen trädde i kraft. Jordbrukslån som berättigar till omläggning kommer också att fortsätta att berättiga till bidrag för betalning av utestående ränta. Detta gäller även i de fall då det institut som förhandlar om omläggning mottar en begäran om att godta en återbetalning i förtid av lånet.

(11)

I artikeln föreskrivs utbetalning av ett miljöstöd som har beviljats regionen Sicilien i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 2078/92 av den 30 juni 1992 om produktionsmetoder inom jordbruket som är förenliga med miljöskydds- och naturvårdskraven (4), men som inte uppfyller kraven för att berättiga till stöd från Europeiska unionen. Det rör miljöåtgärder inom jordbruket som fastställs i det program som utarbetades av regionen Sicilien 1999, och som redan hade meddelats jordbrukarna när kommissionen förklarade att dessa utgifter inte kunde godtas inom ramen för förordningens samfinansieringsbestämmelser. Finansieringsbehovet uppgår till 25 miljarder lire (12 911 420 euro), medan budgettilldelningen uppgår till 10 miljarder lire (5 160 000 euro).

(12)

Siciliens miljöprogram för jordbruket hade godkänts av kommissionen (5) fram till slutet av 1999, medan programmen för merparten av Italiens regioner godkänts fram till 1998. I mars 1998 beslutade kommissionen att eventuella förlängningar av program som löpte ut (eller eventuella ändringar) endast kunde komma i fråga efter det att utvärderingar av redan genomförda program hade lämnats in.

(13)

I oktober 1998 hade de sicilianska jordbrukarna förbundit sig att genomföra åtagandena i fråga, och därmed ådragit sig utgifter och inkomstförluster.

(14)

I november 1998 vägrade kommissionen att underteckna nya åtaganden för miljöåtgärder inom jordbruket innan en utvärdering hade genomförts (6). Kommissionen uppgav att ett nytt beslut i frågan skulle fattas efter diskussion med de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Sicilien lade fram en utvärderingsrapport i januari 1999.

(15)

I maj 1999 meddelade kommissionen sitt beslut att inte finansiera åtgärderna A1, B, D1, E och F i Siciliens plan för miljövänligt jordbruk (7), eftersom utvärderingen inte innehöll tillräckliga uppgifter för en utvärdering av åtgärdernas socio-ekonomiska och miljömässiga effekter. Dessutom hade programmet inte ändrats med avseende på de tillkortakommanden som betonas i utvärderingen.

(16)

Italien planerar att bevilja samma typ av stöd som fastställs i det godkända programmet för miljövänligt jordbruk och i enlighet med samma kriterier, med 50 % av de planerade beloppen. Denna procentsats återspeglar åtagandenas faktiska löptid, med andra ord från oktober 1998 till maj 1999 (sex månader i stället för ett år).

(17)

I artikeln föreskrivs stöd för främjande av växthusgrödor omfattande 40 % av kostnaderna för jordsterilisering, 50 % av inköpspriset för steriliseringsutrustning och ett stöd på 250 lire/kg för inköp av täckmaterial i plast för tunnelväxthus. De italienska myndigheterna har anmält sin avsikt att som rättslig grund för den här åtgärden stödja sig på artikel 49 i lag nr 40 av den 5 augusti 1982 (nedan kallad ”lag nr 86/1982”), som kommissionen redan godkänt som stöd i syfte att kompensera förluster på grund av ogynnsamma väderförhållanden. Budgeten för den här åtgärden uppgår till 20 miljarder lire (10 329 000 euro).

(18)

Artikeln omfattar en bestämmelse om finansiering av insatser inom ramen för den nationella planen för odling av citrusfrukter. Efter att denna åtgärd uteslutits från ärendet godkände kommissionen stödet som en del av stöd C 65/A/2001, genom beslut SG (2003) 232301 av den 15 oktober 2003.

(19)

I artikeln föreskrivs ett stöd till växtskyddssammanslutningar på 50 % av de utgifter som betalas till en försäkringsfond som täcker medlemmarnas grödor. Stödet omfattar ett bidrag både för försäkringspremier och för sammanslutningens förvaltningskostnader (0,5 % av det försäkrade beloppet), upp till ett maximalt belopp på 100 miljoner lire (51 645 euro) per sammanslutning.

(20)

I artikeln föreskrivs finansiering av åtgärder enligt artikel 11 i regional lag nr 40 av den 7 november 1997 (nedan kallad ”lag nr 40/1997”). Denna åtgärd granskades vid bedömningen av ärende NN 37/98 och godkändes genom kommissionens skrivelse SG (2002) 233136 av den 11 december 2002.

(21)

Beviljandet av ovannämnda stöd måste godkännas av kommissionen.

(22)

Artikel 1 (förlängning av jordbrukslån): Trots Italiens försäkran om att åtgärden inte skulle tillämpas har den inte avlägsnats officiellt ur lagtexten, och de uppgifter som lämnats är för begränsade för att en utvärdering av åtgärdens förenlighet skall vara möjlig.

(23)

Artikel 2 (omläggning av jordbrukslån): De italienska myndigheterna har uppgivit att de lån som kunde komma i fråga för omläggning var lån som beviljats enligt en regional lag (regional lag nr 13 av den 25 mars 1986, nedan kallad ”lag nr 13/86”, godkänd av kommissionen (8) och vissa nationella lagar (9). Det stod inte klart om den nationella rättsliga grunden för åtgärden hade meddelats kommissionen och godkänts av denna. Om de lån med särskilda villkor som skulle omförhandlas inom ramen för denna bestämmelse befanns utgöra olagligt och oförenligt stöd, skulle även en ökning av stödnivån vara oförenlig.

(24)

Det gick vidare inte att uttyda av lydelsen om omläggningen av lånen samtidigt skulle medföra att stödsatserna bringas i överensstämmelse med dem som föreskrivs i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (10) (nedan kallade ”riktlinjerna”). I stödordningen föreskrivs att en sådan överensstämmelse skulle ha uppnåtts senast den 30 juni 2000 eller den 31 december 2001.

(25)

Artikel 3 (miljöåtgärder inom jordbruket): På grundval av tillgängliga uppgifter är det inte möjligt att utesluta en eventuell överkompensation av jordbrukarnas extra kostnader och inkomstförluster i samband med deras miljöåtaganden och inte heller att uttyda om de maximibelopp och de villkor har iakttagits som föreskrivs i

(26)

Artikel 4 (åtgärder till förmån för växthusgrödor): När det gäller tillämpningen av punkt 11.3 i riktlinjerna (stöd för att kompensera jordbrukare för förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden), förefaller det som att stöd enbart i syfte att köpa in material för återuppbyggnad av tunnelväxthus borde vara förenligt med kraven enligt riktlinjerna. Stöd för jordsterilisering eller inköp av steriliseringsutrustning förefaller dock inte godtagbart, eftersom riktlinjerna endast medger kompensation för skador på byggnader och maskiner orsakade av ogynnsamma väderförhållanden. Italien har vidare inte lämnat några som helst garantier för att eventuell försäkringsersättning och eventuella kostnader som inte betalats av jordbrukarna, kommer att dras av från stödet.

(27)

När det gäller tillämpningen av punkt 4.1 i riktlinjerna (stöd till investeringar i jordbruksföretag), har villkoren enligt den punkten inte uppfyllts: utgifter för jordsterilisering förefaller inte ingå i de olika typer av stödberättigande utgifter som föreskrivs i punkt 4.1.1.5, stödnivån (50 %) för inköp av maskiner och utrustning överstiger den tillåtna nivån (40 %) i områden som inte utgör mindre gynnade områden (punkt 4.1.1.2). Det har inte heller kunnat visas att kriterierna för stödberättigande i punkt 4.1.1.3 i riktlinjerna har iakttagits.

(28)

Artikel 5 (samfinansiering av den nationella planen för odling av citrusfrukter): Den finansiering som föreskrivs i artikeln skulle gå till en plan för citrusodling, som ännu inte hade godkänts av kommissionen. I det skedet av förfarandet var det därför ännu inte möjligt att godkänna finansieringen av planen.

(29)

Artikel 6 (växtskyddssammanslutningar): Bidraget till sammanslutningarnas förvaltningskostnader föreföll inte uppfylla vissa av kriterierna i punkt 14 i riktlinjerna, särskilt med hänsyn till tjänsternas tillgänglighet för alla stödberättigade jordbrukare, begränsningen av administrativa kostnader för icke-medlemmar samt kravet att redovisa utgifter för de subventionerade tjänsterna separat.

(30)

Genom en skrivelse av den 29 april 2002 gav Italien följande information och förtydliganden:

(31)

Artikel 1 (förlängning av jordbrukslån): Italien förtydligade att bestämmelsen i fråga hade upphävts genom artikel 1.2 i regional lag nr 28 av den 23 december 2000 (nedan kallad ”lag nr 28/2000”). Italien har också betonat att bestämmelsen aldrig hade anmälts eftersom förlängningen av jordbrukslånen inte innebar åtgärder från myndigheternas sida, utan enbart rörde de avtalsslutande parterna, samt eftersom ansvaret rörande förlängningen av lånen helt och hållet låg på jordbrukarna.

(32)

Artikel 2 (omläggning av jordbrukslån): Italien förtydligade att möjligheten att förhandla om omläggning av lån endast rör lån som finansieras på grundval av den regionala lagen (artikel 2.3 i regional lag nr 13/86) inom den godkända ordningens löptid. Italien uppgav vidare att syftet med bestämmelsen är att sänka den s.k. ”ockerränta” som tillämpats på de lån som jordbrukarna tidigare tecknat och som fastställs i lag nr 108 av 1996. I många fall har lånen referensräntor som ligger betydligt högre än ockerräntan och två eller tre gånger högre än de nuvarande marknadsräntorna. Syftet med omläggningarna är att bringa de gamla referensräntorna i överensstämmelse med de nuvarande marknadsräntorna. Som ett resultat av den aktuella artikeln kommer låneinstituten att kunna lägga om de berörda lånen, vilket i sin tur kommer att leda till besparingar i fråga om offentliga resurser. Regionen har förbundit sig att inte ändra det statliga stödets omfattning med avseende på den ursprungliga åtgärdens subventionsekvivalent. Det uppdaterade ännu ej utbetalda stödet kommer visserligen att gynna låntagarna, men det betyder också stödminskningar i de fall då lånen betalas tillbaka i förtid, eftersom låntagaren då kommer att ta emot ett lägre belopp än det som ursprungligen beviljades, och därmed blir också stödekvivalenten lägre.

(33)

Artikel 3 (miljöåtgärder inom jordbruket): Italien påpekade att förbudet att utan utvärdering inleda nya åtaganden för miljövänligt jordbruk för program som löper ut i slutet av 1998 (november 1998), såväl som beslutet att inte samfinansiera vissa åtgärder (maj 1999), båda inträffade efter det att jordbrukarna påtagit sig (oktober 1998) åtagandena i fråga. Det bör noteras att de åtaganden det rör sig om i Sicilens fall inte är ”nya femårsåtaganden”. Det är snarare så att de faller inom ramen för Siciliens program för miljövänligt jordbruk som fortfarande är giltigt, eftersom det godkänts av kommissionen fram till slutet av 1999, och inte bara till 1998, vilket var fallet för de övriga regionerna.

(34)

Artikel 4 (åtgärder till förmån för växthusgrödor): Italien har åtagit sig att begränsa stödet till uppköp av täckmaterial i plast för tunnelväxthus. För att undvika risken för överkompensation garanterar Italien också att man, så snart en jordbrukare har tecknat ett försäkringsavtal som täcker skador orsakade av ogynsamma väderförhållanden, kommer att dra av alla mottagna belopp från kompensationsbidraget, inklusive alla normala utgifter som inte betalats av jordbrukaren.

(35)

Artikel 6 (växtskyddssammanslutningar): Italien förband sig att avskaffa bidraget för sammanslutningarnas löpande förvaltningskostnader.

(36)

Bestämmelsen i artikel 1 har upphävts (se punkt 9) och åtgärderna enligt artiklarna 5 och 7 har godkänts inom ramen för andra stödordningar (se punkterna 18 och 20). Därför rör nedanstående bedömning endast artiklarna 2, 3, 4, och 6 i lag nr 22/1999.

(37)

Enligt artikel 87.1 i fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(38)

I den slutliga versionen av artikel 2 i den regionala lagen föreskrivs omläggning av jordbrukslån med särskilda villkor i den mening som avses i lag nr 13/86 (en ordning som godkänts av kommissionen) (13) under giltighetsperioden för nämnda ordning (31 december 1997). Enligt de italienska myndigheterna har inga omförhandlingar av jordbrukslån ägt rum. Eftersom sådana omförhandlingar, enligt artikel 2.3 i den regionala lagen, måste vara avslutade inom 18 månader från lagens ikraftträdande, anser kommissionen det vara onödigt att ta bestämmelsen i beaktande.

(39)

Kommissionen förbehåller sig rätten att kontrollera att den nationella lagstiftning som anförs i den ursprungliga anmälan, också i de fall den inte är direkt tillämplig på artikeln i den berörda lagen, i vederbörlig ordning har anmälts till och godkänts av kommissionen i alla delar som rör statligt stöd.

(40)

Artiklarna 3, 4 och 6 i den regionala lag som granskas svarar mot definitionen av stöd i artikel 87.1 i fördraget eftersom de ger

(41)

Det förbud som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget är inte absolut. För att vara förenliga med den gemensamma marknaden måste åtgärderna enligt artiklarna 3, 4 och 6 i den berörda lagen berättiga till något av de undantag som föreskrivs i artikel 87.2 och 87.3 i fördraget.

(42)

Det enda möjliga undantaget i det här fallet fastställs i artikel 87.3 c, enligt vilken ett stöd kan betraktas som förenligt med den gemensamma marknaden om det underlättar utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(43)

Vid tolkningen av detta undantag kontrollerar kommissionen alltid (när det gäller jordbrukssektorn) om kommissionens förordning (EG) nr 1/2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag verksamma inom produktion, bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter (15) är tillämplig. Om den förordningen inte är tillämplig hänvisar kommissionen till gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbrukssektorn (16) (nedan kallade ”riktlinjerna”).

(44)

Förordning (EG) nr 1/2004 är inte tillämplig i det föreliggande fallet, eftersom ordningen inte är begränsad till små och medelstora jordbruksföretag. Kommissionen har därför hänvisat till punkterna 5.3 (stöd till åtaganden att bedriva miljövänligt jordbruk) och 11 (stöd som kompensation för förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden) i riktlinjerna.

(45)

Kommissionen noterar det faktum att jordbrukarnas åtaganden att bedriva miljövänligt jordbruk redan trätt i kraft när kommissionens tvivel uppstod, och därmed också vid dess slutliga beslut att dessa åtaganden inte kunde berättiga till samfinansiering från gemenskapen, och att jordbrukarna därför redan ådragit sig utgifter och förlorat inkomster när beslutet fattades.

(46)

Dessa åtaganden utgjorde vidare en del i det miljöprogram för jordbruket som kommissionen godkänt fram till 1999, vilket innebär att de var förenliga med kraven enligt förordning (EG) nr 1257/1999.

(47)

När kommissionen bedömer om statligt stöd för miljöåtgärder inom jordbruket är förenliga med den gemensamma marknaden baserar den sig på punkt 5.3 i riktlinjerna.

(48)

Enligt punkt 5.3 i riktlinjerna kan statliga stöd anses vara förenliga om de beviljas i enlighet med de villkor som gäller för miljöåtgärder inom jordbruket som samfinansieras enligt artiklarna 22–24 i förordning (EG) nr 1257/1999. Mot bakgrund av vad som anges i punkt 46 kan detta villkor inte uppfyllas i det föreliggande fallet.

(49)

Det måste dock undersökas varför kommissionen beslutade att inte samfinansiera sådana åtgärder, så att det går att utesluta eventuella administrativa tillkortakommanden eller oriktigheter som till exempel kan tyda på överkompensation av jordbrukarna.

(50)

Varken kommissionens meddelanden eller intern korrespondens mellan berörda avdelningar avslöjar något som kan tyda på att det skulle ha förekommit någon form av administrativa oriktigheter eller överkompensation av jordbrukarna från regionen Siciliens sida. I sitt resonemang (se punkt 15) kring skälen till att inte medge samfinansiering i det föreliggande fallet måste kommissionen ta hänsyn till resultaten av utvärderingen av programmet efter de ändringar som gjorts för att förbättra det.

(51)

Italien planerar att bevilja stöd på samma sätt och enligt samma kriterier som enligt det godkända miljöprogrammet för jordbruket. Stödet skall uppgå till 50 % av de planerade beloppen. Denna procentsats är tidsproportionellt förenlig med åtagandenas faktiska varaktighet (sex månader). De italienska myndigheterna har visat att stödet beviljas i en skala som inte leder till överkompensation av kostnader utan snarare (i vissa fall) inte ens täcker de största utgiftsbördorna i samband med åtaganden som redan inletts. När jordbrukarna fick veta (maj 1999) att det inte skulle bli någon samfinansiering, hade den mesta odlingsverksamheten redan företagits (förberedande arbete, utsäde, gödselmedel, vårbehandling, beskärning). Jordbrukarna hade också haft utgifter för teknisk rådgivning och administrativ och teknisk dokumentation. Kostnaderna för förlorad inkomst uppstod under de sex månaderna i fråga och utgjorde mer än 50 % av totalkostnaderna för ett helt jordbruksår.

(52)

De uppgifter som kommissionen förfogar över gör det dock inte möjligt att verifiera om regionen Sicilien utfört lämpliga kontroller i syfte att fastställa om jordbrukarna uppfyllt sina åtaganden för miljövänligt jordbruk under 1999 eller om kontrollerna givit positivt resultat.

(53)

Kommissionen anser därför att det statliga stödet i fråga endast skall anses förenligt med den gemensamma marknaden om Italien kan bevisa att de kontroller som avses i punkt 52 utfördes mellan oktober 1998 och maj 1999 och gav positivt utslag.

(54)

I den slutliga versionen av åtgärden kommer stöd att beviljas växthusbönder som har drabbats av ogynnsamma väderförhållanden i enlighet med artikel 49 i lag nr 86/1982. Denna lag innebär att lag nr 37/1974 utsträcks till att omfatta också täckta grödor. Det är dock endast kostnader för inköp av täckplast för tunnelväxthus som kommer att betraktas som stödberättigande.

(55)

Artikel 49 i regional lag nr 86/92 godkändes av kommissionen eftersom den rörde stöd som var avsett att kompensera för skador på växthus och täckmaterial i plast som förorsakats av svåra stormar och kraftiga hagelskurar i områden där växthusodling är den huvudsakliga jordbruksformen.

(56)

Stöd avsett att kompensera skador på byggnader och utrustning förorsakade av ogynnsamma väderförhållanden kan tillåtas på grundval av punkt 11.3 i riktlinjerna med upp till 100 % av de faktiska kostnaderna, utan minimitröskel. I punkt 11.3.6 i riktlinjerna föreskrivs dock att stödbeloppen bör minskas med eventuella ersättningar som erhålls genom försäkringar för att eventuell överkompensation skall kunna undvikas, samt att för jordbrukaren normala kostnader som inte betalats av denne bör dras av från stödbeloppet. I enlighet med punkt 11.3.1 i riktlinjerna bör åtgärderna vidare åtföljas av lämplig meterologisk information.

(57)

Såsom anges i punkt 34 har Italien uppgett att de stödberättigande utgifterna begränsats till att omfatta kostnader för att ersätta täckmaterial i plast. Italien har också förbundit sig att dra av eventuella belopp som betalats inom ramen för försäkringsordningar och normala kostnader som inte uppstått.

(58)

Italien har dessutom lämnat meteorologisk information rörande det dåliga vädret i fråga.

(59)

Kommissionen anser därför att åtgärden i fråga kan betraktas som förenlig med den gemensamma marknaden.

(60)

Enligt den slutliga versionen av åtgärden kommer Italien att bevilja stöd motsvarande 50 % av försäkringspremierna för skador orsakade av naturkatastrofer, när det gäller försäkringar som tagits ut av växtskyddssammanslutningar. Dessa sammanslutningar är privata organ som jordbrukarna själva bildat i syfte att öka sin förhandlingsstyrka när de tecknar försäkringsavtal.

(61)

Enligt punkt 11.5 i riktlinjerna får stöd beviljas till upp till 80 % av premierna för försäkringar mot förluster till följd av naturkatastrofer eller exceptionella händelser, och upp till 50 % av premierna när försäkringen också täcker andra förluster till följd av ogynnsamma väderförhållanden eller djur- eller växtsjukdomar.

(62)

I det föreliggande fallet är stödformen och det maximala stödet förenligt med punkt 11.5 i riktlinjerna.

(63)

Kommissionen anser därför att åtgärden i fråga är förenlig med den gemensamma marknaden.

(64)

Den åtgärd som avses i artikel 2 i lag nr 22/99 utgör inte stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget.

(65)

Den åtgärd som avses i artikel 3 i ovannämnda lag är endast förenlig med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget om Italien kan styrka att lämpliga kontroller av jordbrukarnas iakttagande av bestämmelserna utfördes mellan oktober 1998 och maj 1999 och att dessa kontroller gav positivt utslag.

(66)

Den åtgärd som avses i artiklarna 4 och 6 i ovannämnda lag är förenliga med den gemensamma markanden i den mening som avses i artikel 87.3 c i fördraget.