3.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 289/23

(1)

I syfte att stärka och strukturera den europeiska forskningspolitiken framhöll kommissionen i sitt meddelande av den 18 januari 2000”Mot ett europeiskt område för forskningsverksamhet” nödvändigheten av att skapa ett europeiskt område för forskningsverksamhet som grund för gemenskapens framtida insatser på detta område.

(2)

Vid sitt möte i Lissabon den 23–24 mars 2000 biföll Europeiska rådet det europeiska området för forskningsverksamhet och fastställde som mål för gemenskapen att till 2010 bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi.

(3)

Globaliseringen av ekonomin kräver större rörlighet för forskare, en insikt som kommit till uttryck i gemenskapens sjätte ramprogram för forskning (4), som ger forskare från tredjeländer större möjligheter att delta i forskningsprogram.

(4)

Europeiska gemenskapen beräknas behöva 700 000 nya forskare för att uppnå det av Europeiska rådet i Barcelona den 15–16 mars 2002 fastställda målet att 3 % av BNP skall investeras i forskning. För att uppnå detta mål krävs en rad samverkande åtgärder, exempelvis att öka de ungas intresse för vetenskapliga karriärer, främja att fler kvinnor deltar i vetenskaplig forskning, öka möjligheterna till fortbildning och rörlighet inom forskningen, förbättra karriärmöjligheterna för forskare inom gemenskapen och öppna gemenskapen mer för tredjelandsmedborgare som kan komma i fråga för inresa och vistelse i det gemensamma området i forskningssyfte.

(5)

För att vara konkurrenskraftiga och utöva dragningskraft i en global konkurrenssituation bör medlemsstaterna, när det är fråga om kortare vistelser, underlätta forskares inresa och rörlighet i gemenskapen.

(6)

Medlemsstaterna bör åta sig att anse forskare från tredjeländer som omfattas av krav på visering enligt förordning (EG) nr 539/2001 (5) som personer med ärligt uppsåt och bevilja dessa sådana lättnader som föreskrivs i gemenskapens regelverk i samband med förfaranden för utfärdande av viseringar för kortare vistelse.

(7)

Utbytet av uppgifter och god praxis bör uppmuntras i syfte att förbättra förfarandena för utfärdande av visering för kortare vistelse till forskare.

(8)

Denna rekommendation respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som fastställs i bland annat Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(9)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, deltar Danmark inte i antagandet av denna rekommendation och berörs ej av den. Eftersom denna rekommendation bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att Europaparlamentet och rådet har antagit denna rekommendation, besluta huruvida landet skall genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(10)

Denna rekommendation utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (6). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation och berörs ej av den.

(11)

Denna rekommendation utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (7). Irland deltar därför inte i antagandet av denna rekommendation och berörs ej av den.

(12)

När det gäller Island och Norge utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (8), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (9).

(13)

När det gäller Schweiz utgör denna rekommendation, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut 2004/849/EG (10) och i rådets beslut 2004/860/EG (11) om undertecknande på Europeiska unionens respektive Europeiska gemenskapens vägnar av det avtalet och om provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det.

(14)

Denna rekommendation är en rättsakt som grundar sig på Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta, i enlighet med artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(15)

Denna rekommendation är även avsedd att erbjuda ett flexibelt arrangemang för forskare som önskar upprätthålla yrkeskontakt med en organisation i sina ursprungsländer (exempelvis genom att varje termin under perioder på upp till tre månader vistas vid en europeisk värdorganisation för forskning, som har sitt säte inom det gemensamma området, och under återstående tid ägna sig åt arbete i ursprungsorganisationen för forskning).

1.

att underlätta utfärdandet av viseringar genom att åta sig att snabbt pröva viseringsansökningar som lämnas in av forskare från tredjeländer vilka omfattas av krav på visering enligt förordning (EG) nr 539/2001,

2.

att främja den internationella rörligheten för forskare från tredjeländer vilka ofta måste resa till Europeiska unionen, genom att utfärda viseringar som gäller för flera in- och utresor; vid fastställandet av viseringarnas giltighetstid, bör medlemsstaterna ta hänsyn till längden på de forskningsprogram som forskarna skall delta i,

3.

att åta sig att skapa förutsättningar för harmonisering av kraven på vilka styrkande handlingar forskarna skall lämna in tillsammans med sin viseringsansökan; medlemsstaterna bör i denna fråga samråda med de godkända forskningsorganen,

4.

att främja att viseringar till forskare utfärdas utan handläggningsavgifter, i enlighet med bestämmelserna i gemenskapens regelverk,

5.

att inom ramen för det konsulära samarbetet på lokal nivå ta hänsyn till målet att underlätta utfärdandet av viseringar till forskare från tredjeländer, i syfte att främja utbytet av god praxis, och

6.

att åta sig att senast den 28 september 2006 översända uppgifter till kommissionen om god praxis som har införts och därigenom skapa förutsättningar för kommissionen att bedöma vilka framsteg som gjorts. Beroende på om direktivet om ett särskilt förfarande för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse i forskningssyfte (12) antas, och med beaktande av resultaten av utvärderingen, bör möjligheten att låta bestämmelserna i denna rekommendation ingå i ett lämpligt rättsligt bindande instrument undersökas.