6.8.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 261/28

RÅDETS BESLUT

av den 29 april 2004

om organisation av gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstaters territorium av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande

(2004/573/EG)

EUROPEISK UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 63.3 b i detta,

med beaktande av Republiken Italiens initiativ (1), och

av följande skäl:

(1)

I den övergripande strategi mot olaglig invandring och människohandel i Europeiska unionen (2) som godkändes av rådet den 28 februari 2002 och som byggde på kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 15 november 2001 om en gemensam politik om olaglig invandring anförs att politiken för återtagande och återsändande utgör en integrerad och avgörande del i kampen mot olaglig invandring. I detta syfte understryks i den övergripande strategin att det är nödvändigt att fastställa vissa konkreta åtgärder, bland annat fastställande av en gemensam strategi och samarbete mellan medlemsstaterna för att genomföra återsändandeåtgärder. Gemensamma normer för återsändandeförfaranden bör därför anta.

(2)

I strategin för förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser som godkändes av rådet den 13 juni 2002 och som byggde på kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 7 maj 2002 om en framtida integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser föreskrivs rationaliserade åtgärder för återsändande som en av åtgärderna och insatserna för en integrerad förvaltning av EU-medlemsstaternas yttre gränser.

(3)

I handlingsprogrammet för återsändande som godkändes av rådet den 28-29 november 2002 och som byggde på kommissionens grönbok av den 10 april 2002 om en gemenskapspolitik för återsändande av personer som vistas olagligt i ett land samt på meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 14 oktober 2002 om en gemenskapspolitik för återvändande av personer som vistas olagligt rekommenderas som en av åtgärderna för att förbättra det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna att tredjelandsmedborgare som olagligen befinner sig i en medlemsstat skall återsändas så effektivt som möjligt genom att man delar på medlemsstaternas resurser för att organisera gemensamma flygningar.

(4)

Det är viktigt att undvika att det uppstår ett vakuum för gemenskapen när det gäller organisation av gemensamma flygningar.

(5)

Från och med den 1 maj 2004 kan rådet inte längre agera på grundval av ett initiativ från en medlemsstat.

(6)

Rådet har uttömt alla möjligheter för att i tid erhålla Europaparlamentets yttrande.

(7)

Under dessa exceptionella omständigheter bör beslutet antas utan Europaparlamentets yttrande.

(8)

Medlemsstaterna bör genomföra detta beslut med beaktande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, särskilt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna av den 4 november 1950, Förenta nationernas konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 och därtill hörande New York-protokoll av den 31 januari 1967, den internationella konventionen om barnets rättigheter av den 20 november 1989 och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 18 december 2000. (3)

(9)

Detta beslut bör tillämpas utan att det påverkar relevanta internationella instrument på området återsändande med flyg, såsom bilaga 9 till 1944 års Chicagokonvention angående internationell civil luftfart (ICAO) och Europeiska civila luftfartskonferensens (ECAC) relevanta dokument.

(10)

De icke-bindande allmänna riktlinjerna för säkerhetsbestämmelser vid gemensamma flygningar för återsändande bör ge användbar ledning vid genomförandet av detta beslut.

(11)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt i Danmark. Eftersom detta beslut bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit detta beslut, besluta huruvida landet skall genomföra det i sin nationella lagstiftning.

(12)

När det gäller Republiken Island och Konungariket Norge utgör detta beslut, i enlighet med det avtal som ingicks den 18 maj 1999 mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av bestämmelser i Schengenregelverket (4), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.C i rådets beslut 1999/437/EG (5) om vissa tillämpningsföreskrifter för avtalet. När de förfaranden som föreskrivs i avtalet har avslutats, kommer rättigheter och skyldigheter enligt detta beslut att gälla även för dessa båda stater, liksom i förbindelserna mellan dessa båda stater och de medlemsstater i Europeiska gemenskapen som detta beslut riktar sig till.

(13)

I enlighet med artikel 3 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning har dessa medlemsstater meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta beslut är att samordna gemensamma flygningar för återsändande från två eller flera medlemsstater av tredjelandsmedborgare vilka omfattas av enskilda beslut om återsändande (nedan kallade ”tredjelandsmedborgare”).

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut avses med

a)

tredjelandsmedborgare: person som inte är medborgare i en medlemsstat i Europeiska unionen, Republiken Island eller Konungariket Norge,

b)

organiserande medlemsstat: en medlemsstat som har till uppgift att organisera gemensamma flygningar,

c)

deltagande medlemsstat: en medlemsstat som deltar i de gemensamma flygningar som organiseras av den organiserande medlemsstaten,

d)

gemensam flygning: den transport av tredjelandsmedborgare som utförs av ett lufttrafikföretag som utsetts för detta ändamål,

e)

återsändandeoperationer och gemensamma flygningar för återsändande: alla de aktiviteter som krävs för att återsända de berörda tredjelandsmedborgarna, inbegripet transport i form av gemensamma flygningar,

f)

ledsagare: den säkerhetspersonal som har till uppgift att ledsaga tredjelandsmedborgare under den gemensamma flygningen och de personer som ansvarar för den medicinska vården samt tolkar.

Artikel 3

Nationella myndigheter

Varje medlemsstat skall utse en myndighet med uppgift att organisera och/eller delta i gemensamma flygningar samt meddela relevant information till de övriga medlemsstaterna.

Artikel 4

Den organiserande medlemsstatens uppgifter

1.   Om en medlemsstat beslutar att organisera en gemensam flygning för återsändande av tredjelandsmedborgare vilken står öppen för deltagande av de övriga medlemsstaterna, skall den informera de nationella myndigheterna i dessa medlemsstater.

2.   Den nationella myndigheten i den organiserande medlemsstaten skall anta de åtgärder som krävs för att säkerställa att den gemensamma flygningen fungerar smidigt. Den skall framför allt

a)

välja lufttrafikföretag och tillsammans med det utvalda lufttrafikföretaget fastställa alla relevanta kostnader för den gemensamma flygningen och ikläda sig de tillämpliga avtalsförpliktelserna samt säkerställa att den vidtar alla de åtgärder som krävs för att genomföra den gemensamma flygningen, inbegripet att den på lämpligt sätt bistår tredjelandsmedborgarna och ledsagarna,

b)

från de tredjeländer som är transit- och destinationsländer begära och ta emot de bemyndiganden som krävs för genomförandet av den gemensamma flygningen,

c)

utnyttja kontakterna och göra lämpliga föranstaltningar för organisationen av den gemensamma flygningen med de deltagande medlemsstaterna,

d)

fastställa de operativa formerna och förfarandena samt i samförstånd med de deltagande medlemsstaterna bestämma vilket antal ledsagare som är lämpligt i förhållande till antalet tredjelandsmedborgare som skall återsändas,

e)

ingå alla lämpliga finansiella överenskommelser med de deltagande medlemsstaterna.

Artikel 5

Den deltagande medlemsstatens uppgifter

Om en medlemsstat beslutar att delta i en gemensam flygning skall den

a)

informera den nationella myndigheten i den organiserande medlemsstaten om sin avsikt att delta i den gemensamma flygningen och därvid ange antalet tredjelandsmedborgare som skall återsändas,

b)

tillhandahålla ett tillräckligt stort antal ledsagare för varje tredjelandsmedborgare som skall återsändas. Om ledsagarna skall tillhandahållas endast av den organiserande medlemsstaten, skall varje deltagande medlemsstat ombesörja att det finns minst två företrädare ombord. Dessa företrädare, som skall ha samma ställning som ledsagarna, skall ha till uppgift att se till att de tredjelandsmedborgare för vilka de har ansvaret överlämnas till myndigheterna i destinationslandet.

Artikel 6

Gemensamma uppgifter

Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande medlemsstat skall

a)

se till att varje berörd tredjelandsmedborgare och ledsagare innehar giltiga resehandlingar och andra nödvändiga ytterligare handlingar, t.ex. inrese- och/eller transitviseringar, intyg eller registreringar,

b)

så snart som möjligt informera sina diplomatiska och konsulära beskickningar i de tredjeländer som är transit- och destinationsländer om organisationen av den gemensamma flygningen för att erhålla den hjälp som behövs.

Artikel 7

Slutbestämmelse

Vid genomförandet av de gemensamma flygningarna för återsändande skall medlemsstaterna ta hänsyn till de gemensamma riktlinjer för säkerhetsbestämmelser vid gemensamma flygningar för återsändande som fastställs i bilagan.

Artikel 8

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 9

Adressater

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördraget.

Utfärdat i Luxemburg den 29 april 2004.

På rådets vägnar

M. McDOWELL

Ordförande

(1)  EUT C 223, 19.9.2003, s. 3.

(2)  EGT C 142, 14.6.2002, s. 23.

(3)  EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

(4)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

BILAGA

GEMENSAMMA RIKTLINJER FÖR SÄKERHETSBESTÄMMELSER I SAMBAND MED GEMENSAMMA ÅTERSÄNDANDEN MED FLYG

1.   FASEN FÖRE ÅTERVÄNDANDET

1.1.   Krav på de återvändande

1.1.1.   Rättslig ställning

Gemensamma charterflygningar organiseras för personer som vistas olagligt, det vill säga personer som inte uppfyller villkoren för inresa eller vistelse på Europeiska unionens medlemsstaters territorium. Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande medlemsstat skall se till att den rättsliga ställningen för de återvändande för vilka de är ansvariga tillåter ett återsändande.

1.1.2.   Hälsotillstånd och sjukjournal

Varje deltagande medlemsstat skall se till att de återvändandes hälsotillstånd är sådant att det rättsligt och praktiskt möjliggör ett säkert återsändande med flyg. Sjukjournaler skall tillhandahållas för återvändande som har kända hälsoproblem eller som behöver medicinsk behandling. Sjukjournalerna skall innehålla resultat från medicinska undersökningar, en diagnos och angivande av de mediciner som eventuellt behövs för att kunna vidta nödvändiga medicinska åtgärder. Flerspråkiga versioner av sjukjournalerna skall tillhandahållas om den medföljande medicinska personalen inte förstår originalspråket tillräckligt bra. Organiserande och deltagande medlemsstater uppmanas att använda gemensamma standardformulär för sjukjournaler eller hälsoförklaringar. Deltagande medlemsstater skall före återsändandeoperationen informera den organiserande medlemsstaten om varje hälsotillstånd som kan påverka möjligheterna att avlägsna den återvändande. Den organiserande medlemsstaten förbehåller sig rätten att vägra återvändande vars hälsotillstånd innebär att deras återvändande inte är förenligt med principerna om säkerhet och värdighet tillträde till den gemensamma flygningen.

1.1.3.   Dokumentation

Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande medlemsstat skall se till att det för varje återvändande person finns giltiga resehandlingar och andra nödvändiga kompletterande handlingar, intyg och journaler. Den person som bemyndigats för ändamålet skall behålla dokumentationen fram till ankomsten till destinationslandet.

Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande stat skall ansvara för att ledsagare och tjänstemän i förekommande fall har viseringar för inresa i transiteringsländer och destinationslandet för den gemensamma flygningen.

1.1.4.   Underrättelse

Den organiserande medlemsstaten skall se till att flygbolag, eventuella transiteringsländer och destinationslandet har underrättats och rådfrågats om återsändandeoperationen i god tid innan det sker.

1.2.   Krav på ledsagare

1.2.1.   Ledsagare från den organiserande medlemsstaten

När den organiserande medlemsstaten tillhandahåller ledsagare för samtliga återvändande skall varje deltagande medlemsstat utse minst två företrädare som skall finnas ombord på flygplanet. De skall ansvara för överlämnandet av de återvändande för vilka de är ansvariga till de lokala myndigheterna i destinationslandet.

1.2.2.   Ledsagare från alla deltagande medlemsstater

När den organiserande staten endast ansvarar för de återvändande från sitt eget land skall övriga deltagande medlemsstater tillhandahålla ledsagare för de återvändande för vilka de är ansvariga. I sådana fall kräver deltagandet av olika nationella enheter en överenskommelse mellan den organiserande och den deltagande medlemsstaten om säkerhetsbestämmelserna i dessa riktlinjer eller i andra överenskommelser mellan medlemsstaterna samt samråd på förhand om alla övriga frågor i samband med återsändandet.

1.2.3.   Användning av ledsagare från den privata sektorn

När en deltagande medlemsstat använder privat ledsagare skall myndigheterna i denna medlemsstat tillhandahålla minst en officiell företrädare ombord på flygplanet.

1.2.4.   Ledsagarnas kompetens och utbildning

Ledsagarna ombord på de gemensamma flygningarna skall ha fått specialutbildning för att kunna genomföra sitt uppdrag; de måste få medicinskt stöd beroende på uppdragets art.

Ledsagarna vid gemensamma flygningar bör helst känna till normerna för återsändande i den organiserande medlemsstaten och deltagande medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas därför att utbyta information om sina respektive utbildningskurser för ledsagare och erbjuda kurser för ledsagare från andra medlemsstater.

1.2.5.   Uppförandekodex för ledsagare

Ledsagarna får inte vara beväpnade. De får bära civilklädsel som skall bära en tydlig identifikation. Annan medföljande personal skall också bära en tydlig identifikation.

Ledsagarna skall vara strategiskt utplacerade i flygplanet för att ge högsta möjliga säkerhet. De skall dessutom sitta tillsammans med de återvändande som de ansvarar för.

1.2.6.   Ordning för antalet personer som ledsagar de återvändande

Antalet personer som ledsagar de återvändande skall fastställas från fall till fall efter en analys av potentiella risker och samråd. Det rekommenderas i de flesta fall att de åtminstone motsvarar antalet återvändande ombord. En reservenhet skall finnas till hands för att ge stöd vid behov (till exempel vid långdistansflygningar).

2.   FASEN FÖRE AVGÅNG PÅ FLYGPLATSER FÖR AVGÅNG ELLER TRANSITERING

2.1.   Transport till flygplatsen och vistelse på flygplatsen

Vad gäller transport till flygplatsen och vistelse på flygplatsen skall följande tillämpas:

a)

I princip skall ledsagarna och de återvändande anlända till flygplatsen minst tre timmar före avgång.

b)

De återvändande bör informeras om att återsändandet skall verkställas och få upplysningar om att det ligger i deras intresse att samarbeta fullt ut med ledsagarna. Det bör göras klart att störande beteende inte tolereras och inte leder till att återsändandeoperationen avbryts.

c)

Den organiserande medlemsstaten skall tillhandahålla en säker zon på avgångsflygplatsen där de återvändande kan samlas på ett diskret sätt och säkert gå ombord på flygplanet. Zonen tjänar också till att säkra ankomsten av flygplan från andra medlemsstater med återvändande som skall ansluta sig till den gemensamma flygningen.

d)

Om den gemensamma flygningen skall mellanlanda på en flygplats i någon annan medlemsstat för att samla in återvändande personer ansvarar denna medlemsstat för att det finns en säker zon på flygplatsen.

e)

Företrädarna för den deltagande medlemsstaten skall överlämna de återvändande för vilka den är ansvarig till tjänstemän i den medlemsstat där man för tillfället befinner sig, vanligtvis den organiserande medlemsstaten. Företrädarna för de deltagande medlemsstaterna skall i förekommande fall ange vilka återvändande som har förklarat att de inte tänker gå ombord på flygplanet och särskilt de som kräver särskild uppmärksamhet på grund av sitt fysiska eller psykiska tillstånd.

f)

Den medlemsstat från vilket den gemensamma återsändandeoperationen sker är ansvarig för utövandet av suverän behörighet (t.ex. i fråga om tvångsåtgärder). Befogenheterna för ledsagare från andra deltagande medlemsstater är begränsade till självförsvar. Vidare får ledsagarna, i avsaknad av polispersonal från den medlemsstat där man befinner sig eller i syfte att stödja polispersonalen, vid omedelbara och allvarliga risker gripa in på ett rimligt och lämpligt sätt för att förhindra att en återvändande person flyr, skadar sig själv eller någon annan eller skadar egendom.

2.2.   Incheckning, ombordstigning och säkerhetskontroll före avgång

Arrangemangen för incheckning, ombordstigning och säkerhetskontroll före avgång skall vara följande:

a)

Ledsagarna från den medlemsstat där man för tillfället befinner sig är ansvarig för incheckning och assistans vid passkontrollen.

b)

Alla återvändande skall genomgå en noggrann säkerhetskontroll innan de går ombord på den gemensamma flygningen. Alla föremål som kan utgöra ett hot mot enskilda personers säkerhet och mot flygsäkerheten på den gemensamma flygningen skall beslagtas och placeras i lastutrymmet.

c)

De återvändandes bagage skall inte placeras i passagerarkabinen. Allt bagage som placeras i lastutrymmet skall genomgå en säkerhetskontroll och märkas med ägarens namn. Allt som anses farligt enligt bestämmelserna från Internationella luftfartsorganisationen (ICAO) skall tas bort från bagaget.

d)

Pengar och värdeföremål skall läggas i ett genomskinligt kuvert märkt med ägarens namn. De återvändande skall informeras om förvaringen av pengar och värdeföremål.

e)

Inför varje återsändandeoperation skall den organiserande medlemsstaten fastställa hur mycket bagage varje återvändande får medföra.

f)

Alla återvändande skall föras ombord på den gemensamma flygningen av personal från den medlemsstat där man för tillfället befinner sig. De kan om nödvändigt bistås av ledsagarna.

3.   FÖRFARANDE UNDER FLYGNINGEN

3.1.   Säkerhetsåtgärder ombord

Under flygningen skall följande säkerhetsåtgärder tillämpas:

a)

Den person som den organiserande medlemsstaten har utsett som huvudansvarig för återsändandeoperationen skall utarbeta en övergripande säkerhets- och övervakningsplan som skall tillämpas ombord på flygplanet (rörelser i kabinen, måltider osv.). Alla ledsagare måste informeras om planen innan återsändandeoperationen inleds.

b)

Om de återvändande är av olika nationaliteter skall de placeras i kabinen på grundval av vilken medlemsstat som är ansvarig för verkställandet av deras återsändande och alltefter deras slutdestinationer.

c)

Säkerhetsbältet skall vara fastspänt under hela flygningen.

d)

I händelse av allvarliga incidenter ombord (dvs. störande beteende som riskerar att äventyra genomförandet av operationen eller säkerheten för personerna ombord) är den organiserande medlemsstatens huvudansvarige, i nära samarbete med flygkaptenen eller under dennes kommando, ansvarig för åtgärder för att återupprätta ordningen.

3.2.   Användning av tvångsåtgärder

Tvångsåtgärder skall användas på följande sätt:

a)

Tvångsåtgärder skall användas med behörig respekt för de återvändandes individuella rättigheter.

b)

Tvång kan användas på personer som nekar till eller motsätter sig återsändandet. Alla tvångsåtgärder skall vara rimliga och hållas inom gränserna för vad som är godtagbart. Den återvändandes värdighet och fysiska integritet skall upprätthållas. Det innebär att man i tveksamma fall skall avbryta återsändandeoperationen, inklusive användningen av legala tvångsmedel som motiveras av den återvändandes motstånd och farlighetsgrad, enligt principen ”inga återsändanden till varje pris”.

c)

Eventuella tvångsåtgärder får inte hindra eller riskera den återvändandes förmåga att andas normalt. Om tvångsåtgärder används skall man se till att den återvändandes bröstkorg hålls i upprätt ställning och att ingenting trycker på bröstkorgen för att inte förhindra den normala andningsfunktionen.

d)

Återvändande personer som gör motstånd kan tvingas att hålla sig i stillhet med metoder som inte hotar deras värdighet och fysiska integritet.

e)

Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande medlemsstat skall enas om en förteckning över tillåtna metoder före den gemensamma återsändandeoperationen. Det är förbjudet att använda lugnande medel för att underlätta återsändandet. Detta utesluter dock inte att man kan vidta nödåtgärder med hänsyn till flygsäkerheten.

f)

Alla ledsagare skall informeras och vara medvetna om vilka metoder som är tillåtna och förbjudna.

g)

De återvändande för vilka tvångsmedel används skall stå under ständig övervakning under hela flygningen.

h)

Beslut att tillfälligt avbryta användningen av tvångsmedel skall fattas av den person som är huvudansvarig för återsändandeoperationen eller biträdande huvudansvarig.

3.3.   Medicinsk personal och tolkar

Arrangemangen för medicinsk personal och tolkar skall vara följande:

a)

Minst en läkare skall närvara vid en gemensam flygning.

b)

Läkaren skall ha tillgång till de återvändandes sjukjournaler och informeras före avgång om deras hälsotillstånd. Dittills okända medicinska förhållanden som upptäcks omedelbart före avgången och riskerar att påverka verkställandet av återsändandet skall bedömas i samråd med ansvariga myndigheter.

c)

Endast läkaren får ge de återvändande medicin, efter en noggrann medicinsk diagnos. Medicin som de återvändande behöver under flygningen skall finnas ombord.

d)

Varje återvändande person skall kunna tala med läkare eller ledsagare direkt eller via tolk på ett språk som han eller hon kan uttrycka sig på.

e)

Den organiserande medlemsstaten skall se till att lämplig medicinsk personal och tolkar finns tillgänglig vid återsändandeoperationen.

3.4.   Dokumentation och övervakning av återsändandeoperationen

3.4.1.   Rapporter samt observatörer som utsetts av tredje part

Ljud- eller bildupptagningar och övervakning som utförs av externa observatörer på gemensamma flygningar måste vara föremål för överenskommelse i förväg mellan den organiserande medlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna.

3.4.2.   Interna rapporter om återsändandet

Den organiserande medlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna skall utbyta sina interna rapporter om den gemensamma återsändandeoperationen om det inte har bestämts att de skall utarbeta en gemensam rapport. Detta är särskilt viktigt om uppdraget har misslyckats. Alla rapporter är sekretessbelagda och endast avsedda för internt bruk. Rapporterna skall innehålla uppgifter om eventuella incidenter, tvångsåtgärder och medicinska åtgärder.

3.4.3.   Mediebevakning

Den organiserande medlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna skall före återsändandet komma överens om hur och när man eventuellt skall ge offentlighet åt den gemensamma flygningen. Information om återsändandet ges normalt efter det att det har avslutats. Publicering av fotografier eller personuppgifter om ledsagarna bör undvikas.

4.   TRANSITERINGSFASEN

Rådets direktiv 2003/110/EG av den 25 november 2003 om stöd för verkställighet av återsändande vid transitering via flyg (1) skall tillämpas vid transitering i en medlemsstat.

5.   ANKOMSTFASEN

Vid ankomsten skall följande gälla:

a)

Den organiserande medlemsstaten är ansvarig för att kontakta myndigheterna i destinationslandet. Andra deltagande medlemsstater skall involveras i detta förfarande.

b)

Den person som den organiserande medlemsstaten har utsett som huvudansvarig för återsändandet skall etablera den första kontakten med de lokala myndigheterna vid ankomsten, om inte någon annan talesman har utsetts bland de deltagande medlemsstaterna före ankomsten.

c)

Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande medlemsstat skall överlämna sina egna återvändande personer till myndigheterna i destinationslandet, tillsammans med deras bagage och eventuella föremål som beslagtagits före ombordstigningen. De respektive ledarna för de deltagande medlemsstaternas företrädare är ansvariga för överlämnandet av de återvändande till de lokala myndigheterna vid ankomsten. Ledsagarna lämnar normalt inte flygplanet.

d)

När det är lämpligt och praktiskt möjligt bör de organiserande och de deltagande medlemsstaterna uppmana konsulatpersonal, sambandspersoner på invandringsområdet eller redan utsänd personal från medlemsstaterna att underlätta överlämnandet av de återvändande till de lokala myndigheterna i den mån detta är förenligt med nationella metoder och förfaranden.

e)

De återvändande skall vara befriade från handbojor och andra tvångsmedel när de överlämnas till de lokala myndigheterna.

f)

Överlämnandet av de återvändande skall ske utanför flygplanet (antingen vid trappan eller i lämpliga lokaler på flygplatsen, beroende på vad som anses lämpligast). De lokala myndigheterna skall om möjligt inte gå ombord på flygplanet.

g)

Vistelsen på destinationsortens flygplats bör begränsas till ett minimum.

h)

Den organiserande medlemsstaten och varje deltagande medlemsstat skall ha en beredskapsplan för ledsagare och tjänstemän (och för de återvändande om de blir avvisade) om avgången försenas efter det att de återvändande har lämnat flygplanet. Planen bör innehålla bestämmelser om nattlogi vid behov.

6.   OM ÅTERSÄNDANDEOPERATIONEN MISSLYCKAS

Om myndigheterna i destinationslandet nekar de återvändande inresa på landets territorium eller om återsändandeoperationen måste avbrytas av andra skäl, skall varje deltagande medlemsstat ta ansvar för de återvändandes, för vilka de är ansvariga, återresa till det egna territoriet och stå för kostnaderna för detta.

(1)  EUT L 321, 6.12.2003, s. 26.