Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 782/2003

av den 14 april 2003

om förbud mot tennorganiska föreningar på fartyg

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag(1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1) Gemenskapen ser allvarligt på den skadliga miljöpåverkan från tennorganiska föreningar i antifoulingsystem på fartyg, särskilt från beläggningar innehållande tributyltenn (TBT).

(2) Den 5 oktober 2001 antogs i närvaro av gemenskapens medlemsstater en internationell konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg (AFS-konventionen) vid en diplomatkonferens (AFS-konferensen) under Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) beskydd.

(3) AFS-konventionen är en ramkonvention med väldefinierade förfaranden som möjliggör förbud mot skadliga antifoulingsystem på fartyg med beaktande av försiktighetsprincipen i enlighet med Riodeklarationen om miljö och utveckling.

(4) Enligt AFS-konventionen är för närvarande bara applicering av tennorganiska föreningar på fartyg förbjuden.

(5) AFS-konventionens tillämpningsdatum är den 1 januari 2003 för förbudet mot applicering av tennorganiska föreningar på fartyg och den 1 januari 2008 för totalförbudet mot förekomsten av tennorganiska föreningar på fartyg.

(6) AFS-konventionen träder i kraft tolv månader efter det att den ratificerats av minst 25 stater som står för minst 25 % av världshandelsflottans tonnage.

(7) Medlemsstaterna bör ratificera AFS-konventionen så snart som möjligt.

(8) Medlemsstaterna bör ges bästa möjliga förutsättningar för att skyndsamt kunna ratificera AFS-konventionen, och eventuella hinder mot denna ratificering bör undanröjas.

(9) Då AFS-konferensen insåg att den tid som återstod till den 1 januari 2003 inte skulle vara tillräcklig för att möjliggöra att AFS-konventionen trädde i kraft detta datum, och då den önskade tillse att användningen av tennorganiska föreningar verkligen skulle upphöra inom sjöfarten från och med detta datum, uppmanade den i sin resolution nr 1 IMO-medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att brådskande förbereda för genomförandet av AFS-konventionen, och uppmanade den berörda industrin att avstå från att saluföra, sälja och använda tennorganiska föreningar från och med detta datum.

(10) Kommissionen har som en direkt uppföljning av AFS-konferensen antagit direktiv 2002/62/EG av den 9 juli 2002 om anpassning till tekniska framsteg för nionde gången av bilaga I till rådets direktiv 76/769/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (tennorganiska föreningar)(4) för att från och med den 1 januari 2003 förbjuda utsläppande på marknaden och användning av tennorganiska föreningar i antifoulingsystem för alla slags fartyg, oberoende av längd.

(11) Mot bakgrund av AFS-konferensens resolution nr 1 krävs ytterligare mått och steg för att man skall kunna genomföra åtgärder beträffande tennorganiska föreningar och därigenom garantera ett totalförbud mot TBT-beläggningar på fartyg i hela gemenskapen och angränsande hav från och med de tidpunkter som fastställs i AFS-konventionen.

(12) En förordning är ett lämpligt rättsligt instrument, eftersom kraven i förordningen redan efter kort tid är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och på redarna och måste tillämpas enhetligt och vid samma tidpunkt i hela gemenskapen. Förordningen bör endast gälla förbud mot tennorganiska föreningar, och inte upprepa AFS-konventionen.

(13) Denna förordning bör inte påverka begränsningar avseende utsläppande på marknaden och användning av vissa farliga ämnen och preparat (tennorganiska föreningar) som föreskrivs i direktiv 76/769/EEG(5).

(14) När det gäller totalförbud mot aktiva TBT-beläggningar bör det inom gemenskapen inte råda någon osäkerhet. Den internationella sjöfartsnäringen måste kunna planera sitt fartygsunderhåll och bör därför tydligt och i god tid göras uppmärksam på att fartyg med aktiv TBT-beläggning från och med den 1 januari 2008 inte längre tillåts anlöpa gemenskapens hamnar.

(15) För tredje land, särskilt om det inte kan dra nytta av de fördelar som uppkommer genom överstatlig reglering, kan det av rättstekniska skäl bli svårt att lagstifta om ett förbud mot applicering av TBT-beläggningar för dess fartyg från och med den dag då förbudet träder i kraft, i enlighet med denna förordning. Under en övergångsperiod som börjar den 1 juli 2003, och som upphör den dag AFS-konventionen träder i kraft bör därför fartyg som för tredje stats flagg undantas från förordningens förbud mot TBT-beläggningar.

(16) De flaggstater som har förbjudit användningen av TBT-beläggningar på sina fartyg har ett ekonomiskt intresse av att AFS-konventionen träder i kraft så snart som möjligt så att konkurrensvillkoren världen över blir desamma. Flaggstaterna bör uppmuntras att ratificera AFS-konventionen genom att denna förordning så snart som möjligt förbjuder användningen av TBT-beläggningar på alla fartyg som för en medlemsstats flagg.

(17) Definitionerna och kraven i denna förordning bör i största möjliga mån bygga på dem som används i AFS-konventionen.

(18) För att garantera att förordningen tillämpas på offshoreplattformar bör den även omfatta fartyg som framförs under en medlemsstats myndighet. Förordningen bör inte vara tillämplig på örlogsfartyg eller andra statliga fartyg, eftersom underhållet av sådana fartyg i tillräcklig utsträckning redan omfattas av AFS-konventionen.

(19) Sjöfartsnäringen bör uppmuntras att följa rekommendationen i AFS-konferensens resolution nr 1 genom att det från och med den 1 juli 2003 införs ett förbud mot aktiv TBT-beläggning för alla fartyg som äger rätt att föra en medlemsstats flagg och vars antifoulingsystem applicerats, ändrats eller ersatts efter detta datum.

(20) Det är lämpligt att införa ett likadant besiktnings- och certifieringssystem som det som fastställs i AFS-konventionen. Inom ramen för denna förordning bör man besiktiga alla fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, oberoende av trafikens art, medan fartyg under 400 tons bruttodräktighet som har en längd på 24 meter eller däröver bara behöver medföra en försäkran om att de uppfyller kraven i denna förordning respektive AFS-konventionen. Gemenskapen bör ha rätt att senare införa ett harmoniserat besiktningssystem för dessa fartyg om det skulle visa sig nödvändigt.

(21) För fartyg som har en längd på 24 meter eller därunder krävs det inga särskilda föreskrifter om besiktning eller försäkran, eftersom dessa fartyg, huvudsakligen fritids- och fiskebåtar, redan omfattas av direktiv 76/769/EEG.

(22) Certifikat och försäkringar som utfärdats i enlighet med denna förordning samt AFS-certifikat och AFS-försäkringar som utfärdats av parterna till AFS-konventionen bör erkännas.

(23) Om AFS-konventionen inte trätt i kraft den 1 januari 2007 bör kommissionen ha möjlighet att vidta lämpliga åtgärder dels för att ge fartyg som för tredje stats flagg möjlighet att visa att de följer denna förordning, dels för att kontrollera de ifrågavarande bestämmelsernas genomförande.

(24) Det lämpligaste systemet för att kontrollera genomförandet av förbudet mot TBT-beläggningar för fartyg och av AFS-konventionen är det som fastställs i rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten (hamnstatskontroll)(6), och det direktivet bör ändras vid lämplig tidpunkt. Med tanke på det direktivets särskilda räckvidd bör likvärdiga bestämmelser tillämpas på fartyg som för en medlemsstats flagg under övergångsperioden.

(25) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).

(26) Kommissionen bör till Europaparlamentet och rådet rapportera om i vilken utsträckning målen med denna förordning har uppnåtts, och vid behov föreslå lämpliga ändringar i förordningen.

(27) Förordningen bör träda i kraft vid en tidpunkt som gör det möjligt att effektivt förbjuda användningen av tennorganiska föreningar på fartyg så snart som möjligt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

Syftet med denna förordning är att minska eller helt undanröja skadliga effekter för den marina miljön och människors hälsa orsakade av tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem för fartyg som för en medlemsstats flagg eller som framförs under en medlemsstats myndighet, samt för fartyg, oberoende av vilken flagg fartyget för, som anlöper eller avgår från medlemsstaternas hamnar.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1. antifoulingsystem: beläggning, färg, ytbehandling, yta eller anordning på ett fartyg som används för att kontrollera eller förebygga påväxt av oönskade organismer.

2. bruttodräktighet: bruttodräktighet beräknad i enlighet med reglerna för dräktighetsberäkning i bilaga 1 till 1969 års internationella skeppsmätningskonvention eller i efterföljande konventioner.

3. längd: längd enligt definitionen i 1966 års internationella lastlinjekonvention, ändrad genom 1988 års protokoll till denna, eller i efterföljande konventioner.

4. fartyg: alla typer av farkoster som framförs i marin miljö, inklusive bärplansbåtar, svävare, undervattensfarkoster, flytande farkoster samt fasta och flytande plattformar, flytande lagerfartyg (floating storage units, FSU-fartyg) och flytande produktions- och lagerfartyg (floating production storage and off-loading units, FPSO-fartyg).

5. AFS-konventionen: internationell konvention om kontroll av skadliga antifoulingsystem på fartyg, antagen den 5 oktober 2001, oavsett när den träder i kraft.

6. erkänd organisation: organ som erkänts i enlighet med rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(8).

7. AFS-certifikat: certifikat som utfärdats för fartyg i enlighet med bilaga 4 till AFS-konventionen, eller, under övergångsperioden, ett certifikat som utformats enligt mallen i bilaga II till denna förordning, förutsatt att certifikatet utfärdats av en medlemsstats myndighet eller av en erkänd organisation på medlemsstatens vägnar.

8. AFS-försäkran: försäkran som utarbetats i enlighet med bilaga 4 till AFS-konventionen, eller, under övergångsperioden, en försäkran som undertecknats av redaren eller dennes bemyndigade ombud och som utformats enligt mallen i bilaga III till denna förordning.

9. AFS-intyg om överensstämmelse: dokument som intygar överensstämmelse med bilaga 1 till AFS-konventionen och som utfärdats av en erkänd organisation på uppdrag av myndigheterna i medlemsstaten i fråga.

10. övergångsperiod: den period som börjar den 1 juli 2003, och som upphör den dag då AFS-konventionen träder i kraft.

Artikel 3

Räckvidd

1. Denna förordning skall tillämpas på

a) fartyg som för en medlemsstats flagg,

b) fartyg som inte för en medlemsstats flagg men som framförs under en medlemsstats myndighet, och

c) fartyg som anlöper en medlemsstats hamn eller offshoreterminal men som inte omfattas av a eller b.

2. Denna förordning skall inte tillämpas på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs och drivs av staten och som för närvarande endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst.

Artikel 4

Förbud mot applicering av tennorganiska föreningar som fungerar som biocider

Från och med den 1 juli 2003, får tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem inte längre appliceras eller appliceras på nytt på fartyg.

Under övergångsperioden skall denna bestämmelse emellertid endast tillämpas på de fartyg som avses i artikel 3.1 a respektive 3.1 b.

Artikel 5

Förbud mot förekomst av tennorganiska föreningar som fungerar som biocider

1. Om ett antifoulingsystem appliceras, ändras eller ersätts efter den 1 juli 2003, på fartyg som från och med ovannämnda datum har rätt att föra en medlemsstats flagg, får det på dessa fartygs skrov, yttre delar eller utsidor inte finnas några tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem, såvida inte de täckts med en beläggning som utgör en spärr för sådana föreningar och därigenom hindrar dem från att läcka ut från det förbjudna antifoulingsystemet.

2. Från och med den 1 januari 2008 får de fartyg som avses i artikel 3.1 antingen inte ha några tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem på sina skrov, yttre delar eller utsidor, eller så måste de vara täckta med en beläggning som utgör en spärr för sådana föreningar som läcker ut från det förbjudna antifoulingsystemet.

3. Punkterna 1 och 2 skall inte tillämpas på fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg eller FPSO-fartyg byggda före den 1 juli 2003, och som inte legat i torrdocka sedan detta datum.

Artikel 6

Besiktning och certifiering

1. Följande skall gälla för besiktning och certifiering av fartyg som för en medlemsstats flagg:

a) Fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, skall besiktigas och certifieras från och med den 1 juli 2003, i enlighet med kraven i bilaga I, innan fartyget tas i drift för första gången eller när fartygets antifoulingsystem ändras eller ersätts.

b) Fartyg med en längd på 24 meter eller däröver och en bruttodräktighet under 400 ton, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, skall medföra en AFS-försäkran som bevis på att fartyget uppfyller kraven i artiklarna 4 och 5.

Vid behov får kommissionen införa ett harmoniserat besiktnings- och certifieringssystem för sådana fartyg i enlighet med förfarandet i artikel 9.2.

c) Medlemsstaterna får vidta lämpliga åtgärder för att se till att sådana fartyg som inte omfattas av a eller b uppfyller kraven i denna förordning.

2. Följande skall gälla för erkännandet av certifikat, försäkringar och intyg om överensstämmelse:

a) Medlemsstaterna skall från och med den 1 juli 2003, erkänna alla AFS-certifikat.

b) Fram till ett år efter den dag som anges i a skall medlemsstaterna erkänna alla AFS-intyg om överensstämmelse.

c) Från och med den 1 juli 2003, skall medlemsstaterna erkänna alla AFS-försäkringar.

Försäkringarna skall åtföljas av lämplig dokumentation (t.ex. kvitto på färgen eller entreprenörsfaktura) eller förses med lämplig påskrift.

3. Om AFS-konventionen ännu inte trätt i kraft den 1 januari 2007, skall kommissionen, i enlighet med förfarandet i artikel 9.2, vidta lämpliga åtgärder för att ge fartyg som för tredje stats flagg möjlighet att visa att de följer artikel 5.

Artikel 7

Hamnstatskontroll

Medlemsstaterna skall under övergångsperioden tillämpa bestämmelser om kontroll som är likvärdiga med dem i direktiv 95/21/EG på fartyg som för en medlemsstats flagg och som har en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver. När det gäller inspektioner och upptäckt av överträdelser, skall medlemsstaterna låta sig vägledas av bestämmelserna i artikel 11 i AFS-konventionen.

Om AFS-konventionen ännu inte trätt i kraft den 1 januari 2007, skall kommissionen införa ett lämpligt kontrollförfarande i enlighet med förfarandet i artikel 9.2.

Artikel 8

Anpassning

Hänvisningarna till AFS-konventionen, AFS-certifikatet, AFS-försäkran och AFS-intyget om överensstämmelse och/eller till bilagorna till denna förordning, inklusive IMO:s riktlinjer beträffande artikel 11 i AFS-konventionen, får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 9.2 för att hänsyn skall kunna tas till den internationella utvecklingen, framför allt utvecklingen inom IMO, och för att öka förordningens genomslag mot bakgrund av gjorda erfarenheter.

Artikel 9

Kommitté

1. Kommissionen skall biträdas av Kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg som inrättades genom artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) och om ändring av förordningarna om sjösäkerhet, förhindrande av förorening från fartyg(9) nedan kallad "COSS".

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3. COSS skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 10

Utvärdering

Före den 10 maj 2004 skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet rapportera om framstegen med AFS-konventionens ratificering och upplysa om i vilken utsträckning tennorganiska föreningar som fungerar som biocider i antifoulingsystem för fartyg fortfarande används på fartyg som inte för en medlemsstats flagg och som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar. Mot bakgrund av denna rapport får kommissionen vid behov föreslå ändringar för att snabbare minska mängden skadliga antifoulingföreningar från fartyg som inte för en medlemsstats flagg i medlemsstaternas territorialvatten.

Artikel 11

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 14 april 2003.

På Europaparlamentets vägnar

P. Cox

Ordförande

På rådets vägnar

A. Giannitsis

Ordförande

(1) EGT C 262 E, 29.10.2002, s. 492.

(2) Yttrandet avgivet den 11 december 2002 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3) Europaparlamentets yttrande av den 20 november 2002 (ännu ej offentliggjort i EUT), och rådets beslut av den 17 mars 2003.

(4) EGT L 183, 12.7.2002, s. 58.

(5) EGT L 262, 27.9.1976, s. 201. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/3/EG (EGT L 4, 9.1.2003, s. 12).

(6) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53).

(7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8) EGT L 319, 12.12.1994, s. 20. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG.

(9) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1.

BILAGA I

Besiktning och certifiering av antifoulingsystem på fartyg som för en medlemsstats flagg

1. Besiktningar

1.1 Fartyg med en bruttodräktighet på 400 ton eller däröver, utom fasta eller flytande plattformar, FSU-fartyg och FPSO-fartyg, skall från och med den 1 juli 2003, bli föremål för följande besiktningar:

a) En första besiktning innan fartyg tas i drift eller när fartyget för första gången ligger i torrdocka för applicering av antifoulingsystem.

b) En besiktning när fartygets antifoulingsystem ändras eller ersätts. Sådana besiktningar skall nedtecknas på det certifikat som krävs enligt punkt 2.1.

1.2 Det skall genom besiktningarna framgå att fartygets antifoulingsystem fullt ut uppfyller artiklarna 4 och 5 i denna förordning.

1.3 Besiktningarna skall utföras av någon av följande: en befattningshavare som befullmäktigats av myndigheterna i den ifrågavarande medlemsstaten, eller i en annan medlemsstat, eller av en part till AFS-konventionen; en besiktningsman som för detta syfte utsetts av någon av de nämnda myndigheterna; en erkänd organisation som agerar på myndigheternas vägnar.

1.4 Om inte annat följer av denna förordning skall medlemsstaterna vid besiktningarna enligt punkt 1.1 uppfylla kraven i bilaga 4 till AFS-konventionen och riktlinjerna för besiktning och certifiering av antifoulingsystem på fartyg som bifogas resolution MEPC 101(48), som antogs av IMO:s kommitté för skydd av den marina miljön den 11 oktober 2002.

2. Certifiering

2.1 Efter slutförd besiktning enligt punkt 1.1 a eller 1.1 b skall en medlemsstat som ännu inte är part till AFS-konventionen utfärda ett certifikat enligt mallen i bilaga II. Om medlemsstaten är part till AFS-konventionen, skall ett AFS-certifikat utfärdas.

2.2 En medlemsstat får använda ett AFS-intyg om överensstämmelse för att bevisa att kraven i artiklarna 4 och 5 i denna förordning är uppfyllda. Detta AFS-intyg om överensstämmelse skall senast ett år efter den dag som anges i punkt 1.1 ha ersatts med ett certifikat enligt punkt 2.1.

2.3 Medlemsstaterna skall kräva att sådana fartyg som avses i punkt 1.1 medför ett certifikat utfärdat enligt punkt 2.1.

2.4 Vid certifiering enligt punkt 2.1 skall medlemsstaterna uppfylla kraven i bilaga 4 till AFS-konventionen.

BILAGA II

>PIC FILE= "L_2003115SV.000702.TIF">

>PIC FILE= "L_2003115SV.000801.TIF">

>PIC FILE= "L_2003115SV.000901.TIF">

>PIC FILE= "L_2003115SV.001001.TIF">

BILAGA III

>PIC FILE= "L_2003115SV.001102.TIF">