32003H0734

Kommissionens rekommendation av den 29 september 2003 om gemensam praxis för ändringar i utformningen av de nationella framsidorna av euromynt i omlopp [delgivet med nr K(2003) 3388]

Europeiska unionens officiella tidning nr L 264 , 15/10/2003 s. 0038 - 0039


Kommissionens rekommendation

av den 29 september 2003

om gemensam praxis för ändringar i utformningen av de nationella framsidorna av euromynt i omlopp(1)

[delgivet med nr K(2003) 3388]

(Endast de engelska, finska, franska, grekiska, italienska, nederländska, portugisiska, spanska, svenska og tyska texterna är giltiga)

(2003/734/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211 i detta, och

av följande skäl:

(1) Enligt artikel 106.2 i fördraget får medlemsstaterna ge ut mynt i den omfattning som godkänns av Europeiska centralbanken.

(2) Rådet har i enlighet med den andra meningen i artikel 106.2 i fördraget vidtagit harmoniseringsåtgärder på detta område genom rådets förordning (EG) nr 975/98 av den 3 maj 1998 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som skall sättas i omlopp(2), ändrad genom förordning (EG) nr 423/1999(3).

(3) Enligt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 974/98 av den 3 maj 1998 om införande av euron(4), ändrad genom förordning (EG) nr 2596/2000(5), skall mynt i euro eller i cent som överensstämmer med valörerna och de tekniska specifikationerna vara de enda mynt som är lagliga betalningsmedel i alla deltagande medlemsstater såsom de definieras i den förordningen. Sedan de satts i omlopp den 1 januari 2002 har dessa mynt varit i omlopp inom hela euroområdet.

(4) Vid sitt informella möte i Verona i april 1996 enades Ekofinrådet om att euromynten bör ha en gemensam europeisk baksida och en särskiljande nationell framsida. De gemensamma utformningarna för de olika valörerna valdes ut av medlemsstaternas stats- och regeringschefer vid Europeiska rådets möte i Amsterdam i december 1997 sedan en tävling anordnats av Europeiska kommissionen. Varje enskild medlemsstat beslutade om utformningarna av de nationella sidorna av euromynten i omlopp.

(5) Rådet beslöt den 23 november 1998 att "ett moratorium för utgivning av jubileumsmynt avsedda att sättas i omlopp bör införas under de första åren som sedlar och mynt i euro är i omlopp". Jubileumsmynt i euro är särskilda mynt i omlopp och de uppfyller de tekniska specifikationer som föreskrivs i förordning (EG) nr 975/98, men där den standardiserade nationella framsidans utformning ersätts av en annan nationell utformning i syfte att ihågkomma en viss händelse eller personlighet.

(6) En överenskommen gemensam praxis för ändringar i utformningen av de nationella framsidorna av euromynten i omlopp skulle i synnerhet medverka till att säkerställa att de parter som yrkesmässigt hanterar mynt liksom allmänheten i tillräckligt god tid i förväg informeras om framtida förändringar av det slaget.

(7) Medlemsstaterna har rådfrågats om den gemensamma praxis som anges i denna rekommendation, i syfte att beakta deras olika nationella traditioner och preferenser på detta särskilda område. Denna gemensamma praxis bör ge medlemsstaterna tillräckligt spelrum för att kunna bibehålla sina traditioner på det här området.

(8) Utgivningar av jubileumsmynt bör endast ske för att ihågkomma händelser eller personligheter av mycket stor betydelse, eftersom sådana mynt kommer att vara i omlopp i hela euroområdet. Mindre betydelsefulla ämnen bör helst hedras genom utgivning av samlarmynt, som ej är avsedda att sättas i omlopp och lätt måste kunna skiljas från mynt i omlopp.

(9) Begränsningen av utgivningen av eurojubileumsmynt i omlopp till en enda valör motsvarar befintlig praxis i en rad medlemsstater och skapar en lämplig ram för sådana myntutgivningar. Den mest lämpliga valören för detta ändamål är 2-euromyntet, särskilt på grund av myntets stora diameter och dess tekniska kännetecken som ger ett adekvat skydd mot förfalskning.

(10) Det är nödvändigt att införa vissa volymbegränsningar för jubileumsmynt i omlopp i syfte att säkerställa att sådana mynt även i fortsättningen kommer att utgöra en liten procentandel av det totala antalet 2-euromynt i omlopp. För att jubileumsmynten effektivt skall kunna sättas i omlopp, åtminstone under en begränsad period, bör dessa volymbegränsningar samtidigt medge att ett tillräckligt antal mynt ges ut.

(11) Gemenskapen har slutit monetära avtal med Furstendömet Monaco, Republiken San Marino och Vatikanstaten, som ger dessa stater rätt att ge ut vissa kvantiteter euromynt i omlopp. Denna gemensamma praxis bör även gälla de mynt i omlopp som ges ut av dessa stater.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av de nationella sidorna av de normala euromynten i omlopp

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 2 i denna rekommendation bör de utformningar som används för de nationella framsidorna av mynten i omlopp, med valörer i euro eller i cent, inte ändras före utgången av 2008, utom i de fall statsöverhuvudet som avbildas på ett mynt har skiftat. Före utgången av denna period bör kommissionen förbereda en översyn och undersöka huruvida detta moratorium bör förlängas eller om en annan praxis bör införas.

Artikel 2

Utgivning av eurojubileumsmynt i omlopp

Från och med 2004 bör utgivningen av eurojubileumsmynt i omlopp med en utformning av den nationella framsidan som skiljer sig från den för de normala euromynten i omlopp följa följande regler:

a) Antalet utgivningar bör begränsas till en per utgivande stat och år, med förbehåll för punkt c i. Denna begränsning kommer inte att gälla för eventuella eurojubileumsmynt i omlopp som gemensamt ges ut av alla länder i euroområdet.

b) 2-euromyntet bör vara den enda valören som används för dessa utgivningar.

c) Det totala antalet mynt i omlopp för varje enskild utgivning bör inte överstiga det högre av följande två utgivningstak:

i) 0,1 % av det totala antalet 2-euromynt som har satts i omlopp av alla utgivande stater fram till början av det år som föregår jubileumsmyntets utgivningsår. Detta tak höjs till 2,0 % av det totala antalet 2-euromynt i omlopp i alla utgivande stater om utgivningen görs till minne av en verkligt global händelse av högt symbolvärde, men medlemsstaten i fråga bör i detta fall samtidigt avstå från att ge ut ett annat liknande jubileumsmynt i omlopp under de följande fyra åren och bör vidare ange skälen till valet av detta höjda utgivningstak inom ramen för de bestämmelser om förhandsinformation som anges i punkt b i artikel 3, eller

ii) 5,0 % av det totala antalet 2-euromynt som den utgivande staten har satt i omlopp fram till början av det år som föregår jubileumsmyntets utgivningsår.

Artikel 3

Utformning av de nationella sidorna och offentliggörande av framtida ändringar

Följande regler bör gälla för samtliga mynt i omlopp med valörer i euro eller cent:

a) I enlighet med fastställd praxis, bör den nationella sidans utformning och årsangivelse omges av tolv stjärnor.

b) Kommissionen bör informeras om planerade förändringar i de nationella utformningarna av framsidorna av euromynten minst sex månader före myntens utgivning. Den kommer att hänvisa till Ekonomiska och finansiella kommittén för godkännande av alla utgivningar av jubileumsmynt i omlopp som har en planerad utgivningsvolym som överstiger det tak på 0,1 % som det hänvisas till i punkt c i i artikel 2.

c) All relevant information om nya nationella myntutformningar kommer att offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta rekommendation är riktat till Kungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Kungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Kungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Portugal och Republiken Finland.

Utfärdad i Bryssel den 29 september 2003.

På kommissionens vägnar

Pedro Solbes Mira

Ledamot av kommissionen

(1) Se även kommissionens meddelande om denna rekommendation (EUT C 247, 15.10.2003).

(2) EGT L 139, 11.5.1998, s. 6.

(3) EGT L 52, 27.2.1999, s. 2.

(4) EGT L 139, 11.5.1998, s. 1.

(5) EGT L 300, 29.11.2000, s. 2.