Kommissionens beslut

av den 13 november 2002

om det statliga stöd som Italien har genomfört till förmån för Pertusola Sud

[delgivet med nr K(2002) 4360]

(Endast den italienska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2003/731/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta,

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta,

efter att i enlighet med nämnda artiklar(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig, och med beaktande av dessa synpunkter, och

av följande skäl:

I. FÖRFARANDE

(1) Genom en skrivelse av den 18 september 2000 vidarebefordrade Italien ett avtalsutkast till kommissionen om försäljningen av Pertusola Sud SpA i likvidation till Zincocalabra Spa, en privat koncern som leds av Cogefin SpA. Avtalet insändes i enlighet med artikel 3.1 a i kommissionens beslut 98/212/EG av den 16 april 1997(2) om det stöd som Italien beviljat Enirisorse SpA eftersom avtalet innehåller en suspensiv klausul enligt vilken dess giltighet beror på kommissionens godkännande.

(2) Genom en skrivelse av den 13 februari 2001 underrättade kommissionen Italien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd.

(3) Kommissionens beslut om att inleda förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(4) Kommissionen har mottagit synpunkter från Förenade kungariket samt dessutom från Union Minière, Metaleurop och Nuova Solmine. Den har översänt dessa synpunkter till Italien som givits tillfälle att bemöta dem. Dess kommentarer mottogs i en skrivelse av den 22 oktober 2001.

II. BESKRIVNING

(5) Genom beslut 98/212/EG godkände kommissionen stöd till ett belopp av 1819 miljarder italienska lire som beviljats av Italien till förmån för Enirisorse SpA för omstrukturering av några företag som Enirisorse kontrollerade, bland annat Pertusola Sud SpA. Det stöd som avsåg Pertusola Sud SpA uppgick till 280 miljoner lire och gällde perioden 1992-1996. På grundval av artikel 2 i ovannämnda beslut ålades Italien att uppfylla uppgifterna i omstruktureringsplanen, dvs. att privatisera Enirisorse SpA:s återstående bolag och produktionsställen senast den 31 december 1998. Ett av bolagen i fråga var Pertusola Sud.

(6) Enligt beslut 98/212/EG skulle Pertusola Sud ha stängts och nedmonterats 1997 eller överlåtits till en köpare som visat intresse. Under alla omständigheter skulle företaget inte fortsätta att producera zink. Kommissionen ansåg dessutom att Enirisorse SpA:s minskning av zinkproduktionen med 45 %, som motsvarade nedläggningen av Pertusola Sud, var tillräcklig kompensation för det stöd som beviljats Enirisorse SpA. Kommissionen drog härav slutsatsen att stödet inte påverkade konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset.

(7) Den 24 juli 1997 publicerade Enirisorse ett meddelande om försäljning av Pertusola Sud. Den 31 mars 1998 försattes Pertusola Sud i likvidation och produktionen upphörde i februari 1999. Pertusola Suds kapital uppgick till 22 miljarder lire som till 100 % ägdes av Enirisorse.

(8) I augusti 2000 accepterade Enirisorse SpA att avyttra hela aktiekapitalet i Pertusola Sud SpA till Zincocalabra SpA.

(9) Zincocalabra SpA är ett nytt företag som ägs av en privat koncern som leds av den italienska koncernen Cogefin SpA, vars bolag i huvudsak är verksamma inom zinksektorn. Zincocalabra SpA avsåg att öka Pertusola SpA:s zinkproduktion till 185000 ton per år och genomföra ett investeringsprogram till en total kostnad av 500 miljarder lire, och räknade själv med att bidra med 250 miljarder lire. Återstående 50 % skulle komma via offentlig finansiering i form av regionalstöd som skall anmälas i enlighet med de sektorsövergripande rambestämmelserna. I avtalet angavs även att Enirisorse SpA skulle betala kostnaderna för att åtgärda tidigare förorsakade miljöskador med upp till 180 miljoner lire, vilket Enirisorse redan hade samtyckt till.

(10) De italienska myndigheterna meddelade dessutom kommissionen att Pertusola Sud var i likvidation sedan den 31 mars 1998 och att Enirisorse sedan detta datum inte hade gjort några nya kapitaltillskott till förmån för Pertusola Sud, utan hade täckt Pertusolas ekonomiska behov, så att företaget skulle kunna träda i likvidation som ett solvent företag.

(11) Mot bakgrund av detta inledde kommissionen förfarandet av följande skäl:

- Eventuellt har stöd som godkänts i 1997 års beslut om Pertusola Sud missbrukats.

- Eventuellt är Enirisorses infrielse av Pertusola Suds ekonomiska förpliktelser för att hålla företaget solvent trots att det var i likvidation att betrakta som statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

- Eventuellt är Enirisorses infrielse av Pertusola Suds miljökostnader att betrakta som statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

III. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER

(12) Såväl Förenade kungariket som Union Minière, Metaleurop och Nuova Solmine har sänt in synpunkter som stöder kommissionens preliminära bedömning.

IV. KOMMENTARER FRÅN ITALIEN

(13) Genom en skrivelse av den 28 mars 2001 underrättade Italien kommissionen om att avtalet med Zincocalabra hade hävts.

(14) I skrivelser av den 5 april 2001 och den 22 oktober 2001 angav Italien att man inte höll med om kommissionens preliminära bedömning och de synpunkter som skickats in av berörda parter.

(15) Genom en skrivelse av den 1 augusti 2002 underrättade Italien kommissionen om följande:

- Den 14 december 2001 ingicks ett avtal om nedmontering av Pertusolas anläggningar. Enligt avtalet skulle nedmonteringen vara genomförd senast 16 månader efter det att arbetet hade inletts.

- Den 31 december 2001 uppgick Pertusolas personal till 24 anställda som var sysselsatta med likvidationen (nedmontering, säkerhet och administration) och av dessa skulle nio lämna företaget 2002.

- Den 1 februari 2002 slogs Pertusola samman med Singea SpA i likvidation (Enirisorses nuvarande namn).

V. SLUTSATS

(16) Kommissionen drar slutsatsen att den nedmontering av anläggningarna som angavs i beslutet från 1997 kommer att genomföras, även om den är försenad.

(17) Till följd av att verksamheten upphör och anläggningarna nedmonteras drar kommissionen dessutom slutsatsen att alla eventuella snedvridningar av konkurrensen till följd av de åtgärder som Italien olagligen skulle ha genomfört - i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget - till förmån för Pertusola Sud SpA i likvidation har undanröjts.

Kommissionen anser således att det formella granskningsförfarandet som inleddes enligt artikel 88.2 i EG-fördraget avseende den berörda åtgärden inte längre har något syfte, även om Italien fortfarande omfattas av skyldigheten enligt artikel 3 i beslut 98/212/EG att överlämna halvårsrapporter senast den 1 oktober och 1 april varje år till dess att nedmonteringen av Pertusola Suds anläggningar har genomförts.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget, som inleddes den 13 februari 2001 avseende de åtgärder som Italien har genomfört till förmån för Pertusola Sud (statligt stöd C 8/2001) avslutas.

Artikel 2

Italien skall till kommissionen överlämna halvårsrapporter enligt artikel 3 i beslut 98/212/EG till dess att nedmonteringen av Pertusola Suds anläggningar har genomförts.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Republiken Italien.

Utfärdat i Bryssel den 13 november 2002.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT C 149, 19.5.2001, s. 13.

(2) EGT L 80, 18.3.1998, s. 32.

(3) Se fotnot 1.