Kommissionens förordning (EG) nr 1227/2000

av den 31 maj 2000

om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, särskilt beträffande produktionskapacitet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin(1), särskilt artikel 7.2 samt artiklarna 10, 15, 23 och 80 i denna, och

av följande skäl:

(1) Förordning (EG) nr 1493/1999 som från och med den 1 augusti 2000 har ersatt rådets förordning (EEG) nr 822/87(2), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1677/1999(3), innehåller i avdelning II bestämmelser om produktionskapacitet. Det är nu lämpligt att fylla ut den ram som därigenom har fastställts genom att genomförandebestämmelser beslutas och genom att de tidigare förordningarna i detta ämne upphävs, nämligen kommissionens förordning (EEG) nr 2314/72(4), senast ändrad genom förordning (EEG) nr 2462/93(5), (EEG) nr 940/81(6), (EEG) nr 3800/81(7), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2548/1999(8), (EEG) nr 2729/88(9), senast ändrad genom förordning (EG) nr 2182/97(10), (EEG) nr 2741/89(11) och förordning (EEG) nr 3302/90(12).

(2) Medlemstaterna får enligt artikel 22 i förordning (EG) nr 1493/1999 anta strängare nationella föreskrifter om nyplantering, återplantering av vinstockar eller dubbelympning än de som anges i den avdelning II i den förordningen, vilken också omfattar föreskrifter om beviljande, överföring och användning av planteringsrätter.

(3) Enligt artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1493/1999 har medlemsstaterna möjlighet att efter kontroll ge tillstånd att på sådana arealer som avses i a-d framställa vin som skall saluföras. Det är nödvändigt att fastställa närmare bestämmelser för ansökningar och det faktiska datumet för den rättsliga regleringen, främst för att se till att dessa regleringar faktiskt genomförs i motiverade fall särskilt genom att tillståndet beviljas från och med ansökningsdagen och genom att se till att producenter inte drar nytta av oberättigade ansökningar. Alla planteringsrätter som används i regleringsförfarandet måste vara giltiga vid ansökningsdatumet.

(4) Enligt arikel 2.7 i förordning (EG) nr 1493/1999 skall arealer som planterats i strid mot planteringsrestriktioner röjas. Produkter inom vinsektorn som framställts av druvor från sådana arealer innan röjningen äger rum bör inte få störa marknadsbalansen och bör därför destilleras.

(5) Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1493/1999 får nyplanteringsrätter beviljas i samband med fastighetsregleringar eller expropriation i samhällets intresse. Nyplanteringsrätterna bör inte vara fler än vad som behövs för att plantera en areal motsvarande 105 % av den areal som producenterna förlorat i samband med dessa åtgärder, för att undvika att förbudet mot plantering i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1493/1999 undergrävs.

(6) Enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1493/1999 får nyplanteringsrätter också beviljas i samband med vinodlingsförsök. De arealer som planteras med hjälp av sådana nyplanteringsrätter bör endast få användas för dessa ändamål, och produkter inom vinsektorn som framställts av druvor från sådana arealer både under och efter försöksperioden, bör inte få störa marknadsbalansen. Produkter inom vinsektorn som framställts av druvor som kommer från sådana arealer under försöksperioden bör därför inte få saluföras, vilket inte hindrar att de konsumeras i samband med provsmakning. Efter försöksperioden bör de berörda arealerna antingen röjas eller användas för normal produktion genom utnyttjande av planteringsrätter. Pågående vinodlingsförsök bör tillåtas att fortsätta enligt gällande regler.

(7) I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs också att nypnlateringsrätter kan beviljas för odling av moderplantor för ympmaterial. De arealer som planteras med hjälp av sådana nyplanteringsrätter bör endast användas för dessa ändamål och produkter inom vinsektorn som framställts av druvor från sådana arealer både under och efter den period då moderplantor för ympmaterial produceras, bör inte få störa marknadsbalansen. Därför bör druvor från sådana arealer under perioder då de produceras inte skördas, eller om de skördas, förstöras. Efter denna period bör de berörda arealerna antingen röjas eller användas för normal produktion genom utnyttjande av planteringsrätter. Befintliga odlingar av moderplantor för ympmaterial bör tillåtas att fortsätta enligt gällande regler.

(8) I artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs även att nyplanteringsrätter kan beviljas för arealer vars vin eller vinprodukter enbart är avsedda att konsumeras av vinodlarens familj. Detta kan emellertid leda till en alltför betungande administrativ börda beroende på det stora antalet sådana fall i vissa medlemsstater. Därför bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillåta sådana arealer, även om de inte tilldelats några planteringsrätter, förutsatt att, för att förhindra att marknadsbalansen störs, arealerna i fråga är små och att vinodlaren inte ägnar sig åt kommersiell vinproduktion. De berörda arealerna och producenterna bör kontrolleras på lämpligt sätt, och i de fall då bestämmelserna inte efterlevs bör detta leda till påföljder, vilka även kan inbegripa röjning av sådana arealer.

(9) I artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs att nyplanteringsrätter får beviljas för produktion av kvalitetsvin fso eller bordsvin som bekrivs med en geografisk beteckning. Detta får endast ske om det har konstaterats att produktionen av vinet i fråga kraftigt understiger efterfrågan. Ett sådant konstaterande bör bygga på objektiva kriterier och data.

(10) För att säkerställa att sådana objektiva data är överensstämmande och exakta i hela gemenskapen bör det krävas att de omfattar den inventering av produktionskapaciteten som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1493/1999 eller likvärdig information.

(11) För att undvika störningar av marknadsbalansen bör inga återplanteringsrätter beviljas för arealer där obligatorisk röjning har skett på grund av att kraven i förordning (EG) nr 1493/1999 har överträtts. I samma syfte bör inga återplanteringsrätter beviljas med avseende på röjda arealer för vilka planteringsrätter beviljats för andra ändamål än kommersiell vinproduktion.

(12) I artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs att återplanteringsrätter får beviljas producenter som åtar sig att röja en vinodlingsareal. För att undvika att de beviljade planteringsrätterna överstiger producentens verkliga behov bör planteringsrätter bara beviljas i den omfattning som behövs för att plantera hela arealen, med beaktande av de planteringsrätter producenten redan har. I samband med varje beviljande av planteringsrätter på grundval av sådana åtaganden bör en säkerhet ställas som en garanti för att åtagandet genomförs. För att undvika att marknadsbalansen störs under den period då nyplanterad areal och areal som skall röjas förekommer samtidigt, bör produktion av vin för saluföring bara tillåtas på en av dessa arealer.

(13) I artikel 5 i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs att nationella och/eller regionala reserver skall inrättas för att förbättra förvaltningen av produktionskapaciteten. För att undvika störningar av marknadsbalansen bör överföringen av planteringsrätter via ett system med reserver inte leda till en allmän ökning av propduktionskapaciteten i medlemsstaterna, något som inte heller får ske vid överföring av planteringsrätter mellan företag enligt artikel 4.4 i den förordningen. Medlemsstaterna får i detta sammanhang tillämpa en nedsättningkoefficient vid överföringar av planteringsrätter.

(14) Enligt artikel 5.8 i förordning (EG) nr 1493/1999 behöver medlemsstaterna inte införa systemet med reserver om de kan visa att det redan finns ett effektivt system för förvaltning av planteringsrätter i hela landet. I detta sammanhang får en medlemsstat införa systemet med reserver i en del av landet och ett annat effektivt system i andra delar av landet. En medlemsstat som önskar utnyttja möjligheten i artikel 5.8 i förordning (EG) nr 1493/1999 bör kunna ge belägg för att ett sådant system existerar och för varje undantag från bestämmelserna i kapitel I i avdelning II i den förordningen kunna visa nödvändigheten av detta.

(15) På begäran från en medlemsstat får kommissionen besluta att tilldela planteringsrätter från den gemenskapsreserv som avses i artikel 6.1 b i förordning (EG) nr 1493/1999.

(16) I kapitel II i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs att bidrag får lämnas för slutgiltig nedläggning av vinodling på en bestämd areal. Medlemsstaterna får besluta vilka arealer, om några över huvud taget, som kan komma i fråga för sådana bidrag. Närmare gemensamma bestämmelser om ansökningar, lämpliga maximala bidragsnivåer och datum enligt vad som avses i artikel 10 i den förordningen bör dock fastställas.

(17) Av kontrollskäl bör utbetalningen av bidragen normalt ske först efter röjningen. Utbetalningen kan emellertid göras före röjningen förutsatt att det ställts en säkerhet för att säkerställa att röjningen verkligen äger rum.

(18) Nedläggning av vinodlingsarealer som verkställs av producenter som är medlemmar i producentorganisationer där druvor som medlemmarna skördat bearbetas gemensamt kan resultera i att det levereras mindre kvantiteter druvor och att bearbetningskostnaderna därigenom ökar. Det är skäligt att sådana negativa effekter kan kompenseras.

(19) Vid tillämpning av kapitel III i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 ges medlemsstaterna stort utrymme för egna bedömningar av hur höga stöden får vara och vad de får användas till, särskilt när det gäller utbetalning av schablonbelopp, vid bestämmandet av högsta stöd per hektar samt differentierade stöd utifrån objektiva kriterier inom ramen för restriktionerna i detta kapitel och de föreskrifter som antagits för tillämpningen av dessa.

(20) Gemensamma regler bör emellertid också fastställas. I detta syfte bör medlemsstaterna anta regler för vilken minimiareal ett jordbruksskifte måste ha för att systemet skall kunna få en verklig effekt på produktionskapaciteten. Åtgärder bör fastställas tillsammans med tidsfrister för deras genomförande och föreskrifter om lämplig övervakningsmetod. Reglerna bör också omfatta användningen av de återplanteringsrätter som skapas genom röjning enligt planen för att undvika störningar av marknadsbalansen till följd av ökad avkastning, liksom möjlighet att bevilja högre stöd till följd av högre kostnader.

(21) Enligt artikel 12 i förordning (EG) nr 1493/1999 kan en medlemsstat välja att inte själv upprätta planer för omstrukturering och omställning. Eftersom medlemsstaterna har ansvaret för godkännandet av planerna, bör de i så fall fastställa bestämmelser för inlämnande och godkännande av planerna och bestämmelser om vad de berörda planerna minst skall innehålla.

(22) I artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1493/1999 föreskrivs att systemet för omstrukturering och omställning av vinodlingar inte skall omfatta normal förnyelse av uttjänta vinodlingar. Denna formulering bör ytterligare förtydligas.

(23) Av kontrollskäl bör stödet normalt betalas ut först när en viss åtgärd har genomförts. Utbetalningen kan emellertid göras dessförinnan förutsatt att det har ställts en säkerhet för att åtgärden verkligen kommer att genomföras.

(24) Närmare bestämmelser för fastställas för finansieringsplaneringen och deltagande i finansieringen av systemet för omstrukturering och omställning. I samband med detta bör medlemsstaterna regelbundet rapportera till kommissionen hur finansieringen av systemet utvecklas.

(25) Åtgärder måste vidtas för att säkerställa att de medel som avsatts för systemet används på ett effektivt sätt, och det bör särskilt fastställas att förskott kan betalas ut och att utbetalningarna kan anpassas efter behoven och efter tidigare uppnådda resultat.

(26) De allmänna reglerna om budgetdisciplin, och särskilt de som rör ofullständiga eller felaktiga uppgifter från medlemsstaterna, bör tillämpas i förening med de särskilda regler som fastställs genom denna förordning.

(27) De närmare bestämmelserna om den ekonomiska förvaltningen av systemet kommer att regleras av de föreskrifter som antagits för genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(13).

(28) Det är av yttersta vikt för övervakningen av genomförandet av avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 och för en korrekt förvaltning av marknaden att kommissionen har tillgång till relevanta uppgifter om produktionskapacitet, inklusive planteringsrätter, och detaljerad information om vilka åtgärder medlemsstaterna vidtagit för att genomföra den avdelningen. Därför bör alla uppgifter av betydelse för detta ändamål sändas till kommissionen i ett fastställt format. Medlemsstaterna bör under en lämplig period behålla övrig information som behövs för kontroll och revision av genomförandet av den avdelningen.

(29) I detta sammanhang är det nödvändigt att fastställa vilka uppgifter som skall lämnas i den inventering som avses i artikel 16 i förordning (EG) nr 1493/1999. Medlemsstater som inte önskar utnyttja möjligheten att rättsligt reglera olovligt planterade arealer, att öka antalet planteringsrätter eller bevilja stöd för omstrukturering och omställning behöver inte göra någon inventering.

(30) I artikel 19 i förordning (EG) nr 1493/1999 överlämnas det till medlemsstaterna att klassificera druvsorter. Gemensamma regler bör antas om hur klassificeringen skall utformas, om dess innehåll samt om hur den skall meddelas och offentliggöras. Klassificeringssystemet i sig skall inte leda till någon ökning av produktionskapaciteten.

(31) I princip bör bara sorter som får saluföras i minst en medlemsstat enligt rådets direktiv 68/193/EEG av den 9 april 1968 om saluföring av vegetativt förökningsmaterial av vinstockar(14), senast ändrat genom Anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige, ingå i klassificeringen. Med hänsyn till bevarande av det genetiska arvet bör emellertid också andra sorter som planterades innan det direktivet trädde i kraft kunna omfattas av klassificeringen.

(32) Om en producent är skyldig att destillera produkter till följd av en överträdelse av gemenskapslagstiftningen bör inget gemenskapsstöd beviljas för destillation eller destillatet.

(33) Utbetalningarna enligt avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 bör helt och hållet göras till stödmottagarna.

(34) Som en övergångsåtgärd bör planteringrätter som reglerades av förordning (EEG) nr 8222/87, och som gäller fram till ett senare datum än den 31 juli 2000 fortsätta att gälla fram till detta senare datum för att säkerställa att de inte förloras under övergången till det system som regleras av förordning (EG) nr 1493/1999. Av samma skäl bör sådana planteringsrätter, om de inte används vid detta senare datum, överföras till lämplig nationell eller regional reserv, om en sådan inrättats.

(35) De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

Tillämpningsområde

Artikel 1

Genom denna förordning fastställs tillämpningsföreskrifter till kapitel I (plantering av vinstockar), kapitel II (bidrag för nedläggning), kapitel III (omstrukturering och omställning) och delar av kapitel IV (upplysningar och allmänna bestämmelser) i avdelning II (produktionskapacitet) i förordning (EG) nr 1493/1999.

KAPITEL II

Plantering av vinstockar

Artikel 2

1. Medlemsstaterna får fastställa en tidsfrist för när producenterna skall lämna in ansökningar om undantag enligt artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1493/1999.

2. Om en producent har lämnat in en ansökan om undantag får den berörda medlemsstaten från och med den dag då ansökan lämnades in och under den tid ansökan behandlas tillåta att druvor från de berörda arealerna används för att framställa vin som skall saluföras.

3. Om undantag därefter beviljas skall det gälla från och med dagen för ansökan.

4. Om ansökan därefter avslås skall medlemsstaten antingen

a) från och med den dag då ansökan lämnades in, fram till den dag då den avslogs, ta ut en straffavgift på 30 % av marknadsvärdet för det vin som framställts av druvor från arealerna i fråga, eller

b) kräva att producenten destillerar en kvantitet vin som motsvarar den kvantitet vin som kommer från druvor från de berörda arealerna, från och med den dag då ansökan lämnades in och fram till och med den dag då den avslogs, och som saluförts från och med den dagen. Denna produktion får inte användas för att framställa produkter med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

5. Medlemsstaterna skall fastställa den period som avses i artikel 2.3 b i förordning (EG) nr 1493/1999 inom vilken en producent kan erhålla återplanteringsrätter efter det att arealen i fråga har planterats. Denna period får emellertid inte sträcka sig längre än fram till och med den 31 mars 2002. En medlemsstat får endast bevilja undantag i enlighet med den bestämmelsen om återplanteringsrätterna i fråga gäller dagen för ansökan om undantag.

6. Medlemsstaterna skall registrera varje ansökan om undantag, resultatet av behandlingen av denna och eventuella åtgärder som vidtas i enlighet med punkt 4 i den här artikeln.

7. Medlemsstaterna skall för varje vinår underrätta kommissionen om den totala areal för vilken ansökningar om undantag har skett, samt den totala areal för vilken ansökningar om undantag har beviljats respektive avslagits. Denna underrättelse skall lämnas senast fyra månader efter respektive vinårs slut.

8. När arealer skall röjas enligt artikel 2.7 i förordning (EG) nr 1493/1999 får produkter som framställts av druvor från sådana arealer omsättas endast för destillation. Genom undantag från denna bestämmelse får medlemsstaterna istället föreskriva att vin för samma värde skall destilleras. I så fall får medlemsstaterna också fastställa lämpliga administrativa påföljder. I båda fallen får dessa produkter inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

9. Medlemsstaterna skall registrera varje ärende som behandlas enligt artikel 2.7 i förordning (EG) nr 1493/1999.

Artikel 3

1. Om medlemsstaterna beviljar nyplanteringsrätter i fråga om arealer som är avsedda för sådan nyplantering som görs i samband med fastighetsreglering eller expropriation i samhällets intresse i enlighet med nationell lagstiftning, skall de se till att dessa planteringsrätter inte beviljas för en areal som i rena odlingar överstiger 105 % av den vinodlingsareal som berördes av fastighetsregleringen eller expropriationen i samhällets intresse. Medlemsstaterna skall registrera varje enskilt ärende där nyplanteringsrätter beviljas i dessa syften.

2. Medlemsstaterna skall registrera varje ärende där de beviljar nyplanteringsrätter för arealer som används i vinodlingsförsök. Sådana nyplanteringsrätter skall endast gälla under själva försöksperioden.

Under denna period får produkter som framställts av druvor från dessa arealer inte saluföras.

Efter denna period

a) skall producenten använda nyplanteringsrätter som beviljats enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999, eller återplanteringsrätter eller planteringsrätter som beviljats från en reserv, så att den berörda arealen kan användas för att framställa vin avsett för saluföring, eller

b) skall de vinstockar som planterats på sådana arealer röjas. Sådan röjning skall bekostas av den berörda producenten. Innan den berörda arealen har röjts får produkter som framställts av druvor därifrån omsättas endast för destillationsändamål. Dessa produkter får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

3. Nyplanteringsrätter, och varje villkor för användning av sådana rätter eller villkor för arealer som planterats med utnyttjande av dessa planteringsrätter, som beviljats för vinodlingsförsök före den 1 augusti 2000 skall fortsätta att gälla under försöksperioden. Bestämmelserna i punkt 2 tredje stycket skall gälla för arealerna i fråga efter utgången av försöksperioden.

4. Medlemsstaterna skall registrera varje ärende där de beviljar nyplanteringsrätter för arealer avsedda för odling av moderplantor för ympmaterial. Sådana nyplanteringsrätter skall endast gälla under den period som moderplantorna för ympmaterial produceras.

Under denna period skall druvor från sådana vinstockar antingen förstöras eller inte skördas alls.

Efter denna period

a) skall producenten använda nyplanteringsrätter som beviljats enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999, eller återplanteringsrätter som beviljats från reserv, så att den berörda arealen kan användas för att framställa vin avsett för saluföring, eller

b) skall de vinstockar som planterats på sådana arealer röjas. Sådan röjning skall bekostas av den berörda producenten. Innan den berörda arealen har röjts får produkter som framställts av druvor därifrån omsättas endast för destillationsändamål. Dessa produkter får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

5. Nyplanteringsrätter, och varje villkor för användning av sådana rätter eller villkor för arealer som planterats med utnyttjande av dessa planteringsrätter, som beviljats före den 1 augusti 2000 för arealer som är avsedda för moderplantor för ympmaterial skall fortsätta att gälla under den period som moderplantorna för ympmaterial produceras. Bestämmelserna i punkt 4 tredje stycket skall gälla för dessa arealer efter utgången av den period under vilken moderplantorna för ympmaterial produceras.

6. Medlemsstaterna skall registrera varje ärende där de beviljar nyplanteringsrätter för arealer vars vin eller vinprodukter endast är avsedda att konsumeras av vinodlarens familj.

7. Genom undantag från punkt 6, och för att undvika en alltför betungande administrativ börda, får en medlemsstat i stället föreskriva att areraler vars vin eller vinprodukter endast är avsedda att konsumeras av vinodlarens familj inte skall omfattas av kravet på röjning i artikel 2.7 i förordning (EG) nr 1493/1999. En medlemsstat får endast använda denna möjlighet förutsatt

a) att arealen för en viss odlare inte är större än en högsta tillåtna areal som medlemsstaten i fråga skall fastställa, och

b) att vinodlaren i fråga inte är involverad i kommersiell vinproduktion.

8. Det skall vara förbjudet att saluföra vin eller vinprodukter från sådana arealer som avses i punkterna 6 och 7. Medlemsstaterna skall tillämpa ett lämpligt system för att övervaka detta förbud. Om en överträdelse av detta förbud skulle upptäckas skall den berörda arealen, utöver eventuella sanktioner som åläggs av medlemsstaten, röjas på vinodlarens bekostnad. Intill dess att den berörda arealen har röjts får produkter som framställts av druvor därifrån endast omsättas för destillationsändamål. Dessa produkter får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre. Medlemsstaterna skall registrera samtliga ärenden som behandlas enligt denna punkt.

9. Medlemsstaterna får endast bevilja nyplanteringsrätter för arealer där det produceras kvalitetsvin fso eller bordsvin som bekrivs med en geografisk beteckning om de har gjort en bedömning som visar att produktionen av vinet i fråga är mycket lägre än efterfrågan. Medlemsstaterna skall lägga objektiva kriterier och data till grund för denna bedömning. Dessa objektiva data skall omfatta inventeringen av produktionskapaciteten i regionen i fråga, eller annan likvärdig information. Medlemsstaterna skall registrera samtliga bedömningar samt objektiva kriterier och data. Om en medlemsstat har bedömt att produktionen av ett sådant vin är mycket lägre än efterfrågan, skall den registrera varje tillfälle då nyplanteringsrätter beviljas för vinet i fråga.

10. För varje vinår skall medlemsstaterna underrätta kommissionen om

a) den totala areal för vilken nyplanteringsrätter har beviljats enligt var och en av punkterna 1, 2 och 4,

b) den totala areal för vilken nyplanteringsrätter har beviljats enligt punkt 6. Om en medlemsstat tillämpar undantaget i punkt 7 skall den emellertid i stället överlämna en bedömning av den totala berörda arealen som skall vara baserad på resultaten av den kontroll som genomförts,

c) den totala areal för vilken nyplanteringsrätter har beviljats enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999 för varje berörd vintyp, samt närmare uppgifter om den bedömning som har gjorts, inklusive de objektiva kriterier och data som har använts, och

d) huruvida producenterna har betalat för att få nyplanteringsrätter beviljade.

Denna underrättelse skall lämnas senast fyra månader efter utgången av det berörda vinåret.

Artikel 4

1. När en areal röjs i enlighet med artikel 2.7 eller artikel 19.4 i förordning (EG) nr 1493/1999, eller enligt artikel 3.2 tredje stycket b, artikel 3.4 tredje stycket b eller artikel 3.8 i den här förordningen, får inga återplanteringsrätter beviljas. Återplanteringsrätter får inte heller beviljas om röjning sker av

a) vinodlingsarealer i samband med genomförande av en fastighetsreglering eller en expropriation i samhällets intresse, om nyplanteringsrätter har beviljats för sådana arealer i enlighet med artikel 3.1,

b) arealer som under själva försöksperioden är avsedda för vinodlingsförsök,

c) arealer som är avsedda för moderplantor för ympmateriel under den period som dessa produceras, eller

d) arealer som endast är avsedda för vinodlarfamiljens egen konsumtion.

2. En medlemsstat får endast bevilja återplanteringsrätter till en producent som åtar sig att röja en vinodlingsareal med vinstockar före utgången av det tredje året efter det år då arealen planterades, om denna producent kan visa att han antingen inte innehar några planteringsrätter, eller innehar planteringsrätter i otillräcklig omfattning, som skulle kunna användas för att plantera vinstockar på hela arealen i fråga. En medlemsstat får inte bevilja en producent fler planteringsrätter än som behövs för att plantera hela arealen i fråga med vinstockar med beaktande av de planteringsrätter som denne redan innehar. Producenten skall närmare ange vilken areal som skall röjas.

3. Producenten skall i samband med det åtagande som avses i punkt 2 ställa en säkerhet. Förpliktelsen att röja den berörda arealen skall utgöra ett primärt krav i den mening som avses i artikel 20.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85(15). Den berörda medlemsstaten skall på grundval av objektiva kriterier fastställa hur stor säkerheten skall vara. Säkerheten skall bestämmas så att den är proportionerlig och tillräcklig för att producenterna inte skall frångå sina åtaganden.

4. Fram till dess röjningen genomförts skall medlemsstaterna se till att det inte under något vinår samtidigt förekommer kommersiell produktion av vin både på den areal som skall röjas och på den areal som har nyplanterats. Detta innbär att

a) produkter som är framställda av druvor från den nyplanterade arealen endast får omsättas för destillation; produkterna får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre, eller att

b) produkter som är framställda av druvor från den areal som skall röjas endast får omsättas för destillation; produkterna får inte användas för framställning av alkohol med en verklig alkoholhalt på 80 volymprocent eller lägre.

5. Om åtagandet om röjning inte har fullföljts vid den fastställda tidsfristens utgång, skall den oröjda arealen anses ha planterats i strid med planteringsförbudet i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1493/1999.

6. Medlemsstaterna skall övervaka plantering och röjning av de berörda arealerna.

7. Medlemsstaterna skall registrera varje ärende som behandlas enligt denna artikel.

8. Medlemsstaterna skall registrera samtliga överföringar av återplanteringsrätter mellan olika jordbruksföretag.

9. Medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen om de har för avsikt att använda sig av möjligheten att förlänga den period då återplanteringsrätter får användas, från fem till högst åtta vinår efter utgången av det vinår då röjningen ägde rum.

Artikel 5

1. Medlemsstaterna skall se till att överföringen av planteringsrätter via en nationell reserv och/eller regionala reserver inte leder till en total ökning av produktionskapaciteten på deras territorium.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna

a) använda den nedsättningskoefficient som avses i artikel 5.7 i förordning (EG) nr 1493/1999, och

b) använda en likvärdig nedsättningskoefficient för andra överföringar av planteringsrätter via en nationell reserv och/eller regionala reserver.

3. Med tillämpning av artikel 4.4 tredje stycket i förordning (EG) nr 1493/1999 får medlemsstaterna också använda en likvärdig nedsättningskoefficient vid överföringar av planteringsrätter mellan olika jordbruksföretag.

4. Medlemsstaterna skall anmäla till kommissionen när de upprättar nationella och/eller regionala reserver för planteringsrätter eller, i förekommande fall, om sitt beslut att inte införa systemet med reserver.

5. Om en medlemsstat väljer att inte införa systemet med reserver skall den till kommissionen överlämna bevis för att det finns ett effektivt sytem för att förvalta planteringsrätter i hela landet. Den skall särskilt kunna styrka nödvändigheten av att medge undantag från de tillämpliga bestämmelserna i kapitel I i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999.

6. Medlemsstaterna skall registrera samtliga ärenden där planteringsrätter beviljas från reserver, där planteringsrätter överförs mellan reserver och där planteringsrätter tilldelas reserver. Samtliga betalningar som ersättning för tilldelning av planteringsrätter till en reserv, eller för beviljande av planteringsrätter från en reserv, skall registreras.

Artikel 6

1. Medlemsstaterna skall lämna detaljerade uppgifter till kommissionen om tilldelningen av de nyskapade planteringsrätterna till reserven eller reserverna, med beaktande av eventuella nyskapade planteringsrätter som redan har tilldelats enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999.

2. Medlemsstaterna får begära att kommissionen tilldelar dem de nyskapade planteringsrätter som finns i gemenskapsreserven. Kommissionen får göra en sådan tilldelning i enlighet med förfarandet i artikel 75 i förordning (EG) nr 1493/1999.

KAPITEL III

Bidrag för nedlägging

Artikel 7

Medlemsstaterna skall meddela kommissionen om det finns arealer för vilka de har beslutat att bidraget för slutgiltig nedläggning av vinodling kan beviljas, och om de villkor som gäller för detta.

Artikel 8

1. Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om ansökningsförfarandet. Det skall särskilt finnas bestämmelser om

a) frister för ansökningar, samt om vilka uppgifter de skall innehålla,

b) efterföljande kontroller av att vinodlingarna i fråga verkligen finns, av den berörda arealen och av den genomsnittliga avkastningen eller produktionskapaciteten,

c) meddelanden till berörda producenter om tillämpliga bidrag,

d) möjligheter att ompröva ett bidrag om de berörda producenterna lämnar en motiverad begäran om detta och om att producenterna skall underrättas om resultatet av denna omprövning,

e) kontroll av att röjning har skett.

2. Bidraget skall betalas ut efter kontroll av att röjningen har skett. Medlemsstaterna får emellertid meddela föreskrifter om förskottsbetalning till en producent innan förpliktelsen att röja har uppfyllts, förutsatt att producenten ställer en säkerhet på ett belopp motsvarande 120 % av bidraget. Med förpliktelsen skall för det ändamål som avses i förordning (EEG) nr 2220/85 avses förpliktelsen att röja arealen i fråga. Denna röjning skall vara avslutad senast under det vinår som följer efter det år under vilket bidraget betalades ut.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att bidraget till producenter som är medlemmar i producentorganisationer i enlighet med definitionen i artikel 39 i förordning (EG) nr 1493/1999 skall minskas med upp till 15 %. De belopp som motsvarar denna minskning skall i så fall betalas till den berörda producentorganisationen.

4. Om den berörda arealen utgör jordbruksföretagets hela vinodlingsareal får bidrag endast beviljas för arealer på minst 10 och högst 25 ar. Bidraget får i så fall inte vara högre än 4300 euro per hektar.

5. För arealer som är större än 25 ar får bidraget per hektar inte överstiga

a) 1450 euro, om den genomsnittliga avkastningen per hektar är högst 20 hektoliter,

b) 3400 euro, om den genomsnittliga avkastningen per hektar är mer än 20 hektoliter, men inte överstiger 30 hektoliter,

c) 4200 euro om den genomsnittliga avkastningen per hektar är mer än 30 hektoliter, men inte överstiger 40 hektoliter,

d) 4600 euro om den genomsnittliga avkastningen per hektar är mer än 40 hektoliter, men inte överstiger 50 hektoliter,

e) 6300 euro om den genomsnittliga avkastningen per hektar är mer än 50 hektoliter, men inte överstiger 90 hektoliter,

f) 8600 euro om den genomsnittliga avkastningen per hektar är mer än 90 hektoliter, men inte överstiger 130 hektoliter,

g) 11100 euro om den genomsnittliga avkastningen per hektar är mer än 130 hektoliter, men inte överstiger 160 hektoliter, samt

h) 12300 euro om den genomsnittliga avkastningen per hektar överstiger 160 hektoliter.

6. Genom undantag från punkt 4 får medlemsstaterna besluta att bevilja bidraget för arealer på minst 10 och högst 25 ar om arealen i fråga inte utgör jordbruksföretagets hela vinodlingsareal. I detta fall skall bidragsgränserna i punkt 5 gälla.

Artikel 9

Den period som avses i artikel 9 a, c och d i förordning (EG) nr 1493/1999 skall i samtliga fall anses vara tio vinår efter respektive vinårs slut.

Artikel 10

1. Medlemsstaterna skall registrera närmare uppgifter om varje ansökan, och dess resultat.

2. Medlemsstaterna skall för varje vinår underrätta kommissionen om

a) den totala areal som har röjts mot bidrag enligt kapitel II i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999, och

b) en prognos för det följande vinåret.

Denna underrättelse skall lämnas senast fyra månader efter utgången av det berörda vinåret.

Artikel 11

Om medlemsstaterna beviljar statligt stöd i samma syften som är avsedda att uppnås genom kapitel II i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 skall de

a) registrera närmare uppgifter om varje ansökan och dess resultat,

b) för varje vinår underrätta kommissionen om den totala areal som röjts mot endast statligt stöd, samt om det totala stödbelopp som betalats ut. Denna underrättelse skall lämnas senast fyra månader efter utgången av det berörda vinåret,

c) se till att det i den underrättelse som lämnas enligt artikel 10.2 i den förordningen särskilt anges hur stor andel av den berörda arealen som röjts mot både statligt stöd och bidrag enligt kapitel II i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 samt hur stort statligt stöd som totalt betalats ut i dessa fall.

KAPITEL IV

Omstrukturering och omställning

Artikel 12

Med "normal förnyelse av uttjänta vinodlingar" i artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1493/1999 avses återplantering på samma jordbruksskifte, med samma sort och enligt samma system för vinodling.

Artikel 13

Medlemsstaterna skall fastställa följande:

a) Den minimiareal som jordbruksskiften skall ha för att kunna omfattas av omstrukturerings- eller omställningsstöd, samt den minimiareal som jordbruksskiften skall ha efter omstruktureringen eller omställningen.

b) Definitioner av de åtgärder som planerna skall innehålla; tidsfrister för deras genomförande som inte får överstiga fem år; ett krav på att det i varje plan för varje budgetår skall anges vilka åtgärder som skall genomföras under det berörda budgetåret, samt de arealer som berörs av varje åtgärd; förfaranden för övervakning av genomförandet.

c) Bestämmelser som vid genomförandet av en plan begränsar användningen av återplanteringsrätter som skapas genom röjning enligt planen, om genomförandet av denna plan skulle kunna leda till ökad avkastning för den areal som omfattas av planen. Reglerna skall säkerställa att målet för systemet uppnås och i synnerhet att den berörda medlemsstatens totala produktionskapacitet inte ökar.

d) Bestämmelser som reglerar vad stöden får användas till och hur höga de får vara. Om inte något annat följer av bestämmelserna i kapitel III i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 och i det här kapitlet får det finnas regler särskilt om urbetalning av schablonbelopp, om ett högsta stöd per hektar, samt om differentierade stöd utifrån objektiva kriterier. Dessa regler skall särskilt göra det möjligt att bevilja högre stöd i de fall sådana återplanteringsrätter som skapas genom röjning i enlighet med en plan används vid genomförandet av planen.

Artikel 14

Om en medlemsstat väljer att inte själv upprätta planer för omstrukturering och omställning, skall den fastställa följande:

a) De organ eller individer som får lämna utkast till planer.

b) Innehållet i utkasten till planer, som skall innehålla detaljerade beskrivningar av de föreslagna åtgärderna samt föreslagna tidsfrister för genomförandet av dem.

c) En minsta areal som skall omfattas av en omstrukturerings- eller omställningsplan, samt eventuella undantag från detta krav, som skall vara vederbörligen motiverade och grundade på objektiva kriterier.

d) Förfarandet för presentation och godkännande av planer, varvid i synnerhet tidsfrister för inlämnande av utkast till planer samt objektiva kriterier för prioriteringar av dem skall anges.

Artikel 15

1. Stöd skall betalas ut sedan det kontrollerats att en viss åtgärd har vidtagits.

2. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna föreskriva att stöd får betalas ut i förskott till producenten innan en viss åtgärd har genomförts, under förutsättning

a) att genomförandet av åtgärden har påbörjats,

b) att producenten har ställt en säkerhet som motsvarar 120 % av stödbeloppet. För det ändamål som avses i förordning (EEG) nr 2220/85 skall förpliktelsen vara att genomföra den berörda åtgärden inom två efter det att förskottet betalats ut, och

c) att en annan åtgärd för vilken den berörda producenten tidigare har fått ett förskott har genomförts fullt ut.

3. Om ingen av de åtgärder som omfattas av jordbruksföretagets plan har genomförts inom de tidsfrister som anges i artikel 13 b skall producenten betala tillbaka allt stöd som enligt planen har beviljats det berörda jordbruksföretaget.

Om däremot mer än 80 % av åtgärderna skulle ha genomförts inom tidsfristerna skall återbetalningen motsvara ett belopp som är två gånger så stort som det ytterligare stöd som skulle ha beviljats för att slutföra alla åtgärder enligt planen.

Artikel 16

1. Medlemsstaterna skall senast den 30 juni varje år till kommissionen överlämna följande information beträffande omstrukturerings- och omställningssystemet:

a) En redogörelse för faktiska utgifter hittills under pågående budgetår.

b) Begäran om senare ersättning för utgifter under det pågående budgetåret, utöver de anslagsfördelningar som gjorts enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1493/1999, samt den totala areal som berörs i varje enskilt fall.

c) Uppdaterade utgiftsprognoser samt den totala areal som berörs, för de följande budgetåren fram till slutet av den period under vilken omstrukturerings- och omställningsplanerna skall vara genomförda, i enlighet med fördelningen för varje medlemsstat.

2. Om den information som medlemsstaterna enligt punkt 1 skall överlämna till kommissionen är ofullständig, eller om den inte överlämnas i tid, skall kommissionen utan att det påverkar tillämpningen av de allmänna bestämmelserna om budgetdisciplin, göra ett tillfälligt och schablonmässigt avdrag på förskotten när jordbruksutgifterna bokförs.

Artikel 17

1. De utgifter som en medlemsstat faktiskt har haft och uppgivit för ett visst budgetår skall finansieras upp till de belopp som har meddelats kommissionen i enlighet med artikel 16.1 a, i denna förordning under förutsättning att dessa belopp totalt sett inte överstiger det preliminära anslag som medlemsstaten tilldelats enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1493/1999.

2. En begäran som en medlemsstat lämnar in enligt artikel 16.1 b skall godkännas proportionellt med utnyttjande av det belopp som finns tillgängligt sedan avdrag gjorts för samtliga medlemsstater med summan av de belopp som meddelats anligt artikel 16.1 a från det totala belopp som tilldelats medlemsstaterna enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1493/1999. Kommissionen skall så snart som möjligt efter den 30 juni underrätta medlemsstaten om i vilken utsträckning begäran kan godkännas.

3. Om den totala areal som meddelats enligt artikel 16.1 a är mindre än det antal hektar som angivits i samband med tilldelningen till medlemsstaten enligt artikel 14.1 i förordning (EG) nr 1493/1999, skall de utgifter som angetts för det berörda budgetåret, utan hinder av vad som sägs i punkterna 1 och 2, endast finansieras upp till en gräns som beräknas genom att den gräns som anges i punkt 1 sänks i proportion till bortfallet i den totala areal som meddelats.

4. Om en medlemsstats faktiska utgifter under ett visst budgetår är lägre än 75 % av de belopp som avses i punkt 1, skall de utgifter som godkänns för det följande budgetåret samt motsvarande totala areal minskas med en tredjedel av skillnaden mellan detta tröskelvärde och de faktiska utgifterna under det berörda budgetåret.

5. Denna nedsättning skall inte beaktas med avseende på de utgifter som skall godkännas för det budgetår som följer efter det budgetår då nedsättningen gjordes.

6. De belopp som producenter betalat tillbaka enligt artikel 15.3 skall dras av från de utgifter som finansieras.

7. Hänvisningar till ett visst budgetår skall avse de utbetalningar som medlemsstaterna faktiskt gör mellan den 16 oktober och följande 15 oktober.

Artikel 18

1. Medlemsstaterna skall registrera närmare uppgifter om samtliga planer, vare sig de har godkänts eller ej, och om samtliga åtgärder som vidtagits för att genomföra planerna.

2. Medlemsstaterna skall för varje vinår, och för varje plan, underrätta kommissionen om den areal som ursprungligen omfattas av respektive plan och dess genomsnittliga avkastning, samt om arealen och dess uppskattade avkastning efter omstruktureringen eller omställningen. Denna underrättelse lämnas senast fyra månader efter vinårets slut.

KAPITEL V

Upplysningar och allmänna bestämmelser

Artikel 19

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om huruvida de väljer at göra inventeringen av produktionskapaciteten på nationell eller regional nivå.

2. Om en medlemsstat väljer att göra inventeringen på regional nivå och upprättar regionala reserver i enlighet med kapitel I i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999, skall regionerna i båda fallen vara identiska.

3. Upplysningarna i inventeringen skall,

a) när det gäller arealer som är planterade med vinstockar som klassificerats som sorter för framställning av vin, delas upp med hänsyn till vinkategori (kvalitetsvin fso och bordsvin), inklusive den areal som är lämplig för produktion av vin som beskrivs med en geografisk beteckning. Det skall också anges hur stor andel av den totala arealen som används för en viss druvsort, om denna andel är betydande,

b) när det gäller antalet befintliga planteringsrätter, delas upp med hänsyn till

i) det uppskattade antalet hektar för vilka nyplanteringsrätter tilldelats producenter men som ännu inte utnyttjats,

ii) det uppskattade antalet hektar för vilka återplanteringsrätter innehas av producenter men som ännu inte utnyttjats,

iii) antalet hektar för vilka nyskapade planteringsrätter ännu inte förts till en eller flera reserver, eller beviljats i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999,

iv) antalet hektar för vilka planteringsrätter finns i reserven eller reserverna,

c) om inventeringen görs nationellt, delas upp på lämplig regional basis.

4. I inventeringen skall det också registreras varifrån uppgifterna i denna har hämtats.

5. När inventeringen görs för första gången skall den innehålla uppgifter om situationen en viss dag under föregående vinår som medlemsstaten har valt. Den skall också innehålla uppgifter avseende ett tidigare referensvinår som medlemsstaten har valt, och som

a) så långt möjligt skall samlas in på samma sätt som uppgifterna i inventeringen i övrigt,

b) vid behov kan baseras på uppskattningar.

6. Inventeringen skall därefter uppdateras en gång om året med beaktande av situationen den valda dagen.

Artikel 20

1. Vid klassificeringen av druvsorter för framställning av vin skall medlemsstaterna klassificera sorterna efter namn, med angivande av eventuella synonyma namn och druvans färg.

2. Besluten om klassificering av druvsorter skall fattas på grundval av objektiva kriterier, inbegripet överväganden rörande lämpligheten för odling och de analytiska och organoleptiska egenskaperna hos vin som framställs av de berörda sorterna.

3. Namnen och de synonyma namnen på klassificerade sorter skall överensstämma med de namn som fastställs av

a) Internationella vinkontoret (OIV),

b) Unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (UPOV), och/eller

c) Internationella nämnden för växtgenetiska resurser (IBPGR).

4. För varje sort som i klassificeringen anges vara en sort för framställning av vin skall det i klassificeringen också anges om den även är godkänd för någon av följande användningar, nämligen

a) för produktion av bordsdruvor,

b) för framställning av vinsprit,

c) för produktion av druvor avsedda att torkas,

d) för andra användningar.

5. Av klassificeringen skall det också framgå om det finns sorter med likalydande namn.

6. I en medlemsstats klassificering får endast ingå sorter som får saluföras i åtminstone en medlemsstat i enlighet med direktiv 68/193/EEG.

7. Genom undantag från punkt 6 får en medlemsstat i sin klassificering även ta med sorter som planterades före ikraftträdandet av direktiv 68/193/EEG och som fortfarande finns i respektive medlemsstat.

8. Om en medlemsstat, i vilken kapitel I i avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 tillämpas, i sin klassificering för druvsorter som är lämpliga för framställning av vin tar med en sort som enligt gemenskapens eller den nationella lagstiftningen inte funnits med tidigare i den berörda administrativa enheten, får arealer som redan är planterade med den sorten inte användas för att framställa vin. Medlemsstaterna skall införa ett lämpligt system för att övervaka detta förbud. Medlemsstaterna kan undantagsvis tillåta producenten i fråga att använda nyplanteringsrätter som beviljats enligt artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1493/1999, återplanteringsrätter eller planteringsrätter som beviljats från en reserv för att göra det möjligt att framställa vin på arealen i fråga. Medlemsstaterna skall registrera alla sådana fall.

9. Medlemstaterna skall underrätta kommissionen om sina klassificeringar under varje vinår och klart ange eventuella ändringar. Medlemsstaterna skall senast den 31 juli 2001 underrätta kommissionen om varje användning av det undantag som avses i punkt 7, samt om huruvida de har för avsikt att tillämpa det undantag som avses i punkt 8.

10. Kommissionen skall tillhandahålla klassificeringarna i det format och i den distributionsform som den finner lämpligt.

Artikel 21

1. När medlemsstaterna enligt förordning (EG) nr 1493/1999 och enligt den här förordningen till kommissionen överlämnar de bestämmelser som har antagits skall de även tillhandahålla en kort sammanfattning av dessa bestämmelser.

2. Medlemsstaterna skall bevara de uppgifter som registreras enligt den här förordningen i minst tio vinår efter det år då uppgifterna registrerades.

3. De underrättelser som skall lämnas i enlighet med denna förordning skall lämnas i det format som anges i bilagan.

KAPITEL VI

Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 22

Om en producent enligt avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 eller enligt den här förordningen skall destillera en produkt, får stöd som finansieras av gemenskapen inte beviljas för destillationen eller destillatet.

Artikel 23

Utbetalninger som görs enligt avdelning II i förordning (EG) nr 1493/1999 och enligt den här förordningen skall helt och hållet göras till stödmottagarna.

Artikel 24

Förordningarna (EEG) nr 2314/72, (EEG) nr 940/81, (EEG) nr 3800/81, (EEG) nr 2729/88, (EEG) nr 2741/89 och (EEG) nr 3302/90 skall upphöra att gälla.

Artikel 25

1. Planteringsrätter som regleras av förordning (EEG) nr 822/87 och som enligt den förordningen gäller fram till ett datum efter den 31 juli 2000 skall fortsätta att gälla fram till detta senare datum.

2. Efter detta senare datum som avses i punkt 1 skall dessa planteringsrätter automatiskt tilldelas relevant nationell eller regional reserv. Om en sådan reserv ännu inte inrättas vid det datumet skall dessa planteringsrätter hållas inne i väntan på att så sker. Därefter skall de automatiskt tilldelas denna reserv.

Artikel 26

Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Den skall tillämpas från och med den 1 augusti 2000.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 31 maj 2000.

På kommissionens vägnar

Franz Fischler

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1.

(2) EGT L 84, 27.3.1987, s. 1.

(3) EGT L 199, 30.7.1999, s. 8.

(4) EGT L 248, 1.11.1972, s. 53.

(5) EGT L 226, 7.9.1993, s. 1.

(6) EGT L 96, 8.4.1981, s. 10.

(7) EGT L 381, 31.12.1981, s. 1.

(8) EGT L 308, 3.12.1999, s. 5.

(9) EGT L 241, 1.9.1988, s. 108.

(10) EGT L 299, 4.11.1997, s. 3.

(11) EGT L 264, 12.9.1989, s. 5.

(12) EGT L 317, 16.11.1990, s. 25.

(13) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

(14) EGT L 93, 17.4.1968, s. 15.

(15) EGT L 205, 3.8.1985, s. 5.

BILAGA

Format för information som lämnas i enlighet med denna förordning

>PIC FILE= "L_2000143SV.001302.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001401.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001402.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001501.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001502.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001601.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001602.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001701.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001702.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001801.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001802.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001901.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.001902.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.002001.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.002002.EPS">

>PIC FILE= "L_2000143SV.002101.EPS">